EUROPAPARLAMENTET. Plenarhandling. om Giuseppe Garganis begäran om fastställelse av immunitet och privilegier (2003/2182(IMM)

Transkript

1 EUROPAPARLAMENTET 1999 Plenarhandling december 2003 SLUTLIG VERSION A5-0421/2003 BETÄNKANDE om Giuseppe Garganis begäran om fastställelse av immunitet och privilegier (2003/2182(IMM) Utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden Föredragande: Sir Neil MacCormick RR\ doc PE

2 PE /8 RR\ doc

3 INNEHÅLL Sida PROTOKOLLSIDA...4 FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS BESLUT...5 MOTIVERING...7 RR\ doc 3/8 PE

4 PROTOKOLLSIDA Vid plenarsammanträdet den 25 september 2003 tillkännagav talmannen att han mottagit en begäran från Giuseppe Gargani om fastställelse av immunitet och privilegier i samband med en lagföring inför en italiensk domstol. Begäran hänvisades till utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden i enlighet med artikel 6a.1 i arbetsordningen. Vid utskottssammanträdet den 1 oktober 2003 utsåg utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden Sir Neil MacCormick till föredragande. Vid utskottssammanträdet den 6 november 2003 hörde utskottet Giuseppe Gargani i enlighet med artikel 6a.3 i arbetsordningen och diskuterade skälen för och emot ett upphävande av immuniteten. Vid utskottssammanträdet den 26 november 2003 behandlade utskottet förslaget till betänkande och godkände förslaget till beslut med 10 röster för och 1 nedlagd röst. Följande var närvarande vid omröstningen: Giuseppe Gargani (ordförande), Sir Neil MacCormick (föredragande), Paolo Bartolozzi, Michel J.M. Dary, Marie-Françoise Garaud, Malcolm Harbour, Klaus-Heiner Lehne, Maurizio Turco, Joachim Wuermeling, Stefano Zappalà och François Zimeray. Betänkandet ingavs den l december PE /8 RR\ doc

5 FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS BESLUT Beslut om Giuseppe Garganis begäran om fastställelse av immunitet och privilegier (2003/2182(IMM)) Europaparlamentet utfärdar detta beslut med beaktande av Giuseppe Garganis begäran om fastställelse av immunitet och privilegier med anledning av en lagföring inför undersökningsdomare Rosa vid Milanos underrätt, avdelning I, vilken tillkännagavs vid plenarsammanträdet den 25 september 2003, med beaktande av artikel 9 i protokollet av den 8 april 1965 om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier och artikel 4.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet, med beaktande av Europeiska gemenskapernas domstols domar av den 12 maj 1964 och den 10 juli , med beaktande av artiklarna 6 och 6a i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden (A5-0421/2003), och av följande skäl: A. Giuseppe Gargani valdes in i Europaparlamentet i det femte valet, den juni 1999, och parlamentet granskade hans bevis den 13 december B. Ledamöter av Europaparlamentet får inte förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete 3. C. Den immunitet vad avser lagföring som ledamöter av Europaparlamentet åtnjuter omfattar även immunitet när det gäller civilmål. D. Ledamöter av Europaparlamentet har ett ansvar för att engagera sig i politiska frågor i den egna valkretsen. När de publicerar artiklar i tidskrifter och tidningar om kontroversiella ämnen måste de anses utöva sitt ämbete som parlamentsledamot. 1. Europaparlamentet beslutar att fastställa Giuseppe Garganis immunitet och privilegier. 1 Se mål 101/63, Wagner mot Fohrmann och Krier, Rec. 1964, s. 399, och mål 149/85, Wybot mot Faure, Rec. 1986, s Europaparlamentets beslut av den 12 december 1999 om granskning av bevis från femte direkta valet till Europaparlamentet den juni 1999 (EGT C 296, , s. 93). 3 Artikel 9 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier. RR\ doc 5/8 PE

6 2. Europaparlamentet avser hävda, på grundval av artikel 9 i ovannämnda protokoll, att rättsliga förfaranden inte får fullföljas i denna sak, och uppmanar EG-domstolen att dra de nödvändiga slutsatserna. 3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och utskottets betänkande till avdelning I vid Milanos underrätt. PE /8 RR\ doc

7 MOTIVERING I. Fakta i ärendet Enligt uppgifter i en skrivelse av den 24 september 2003 från Gargani till parlamentets talman kan de omständigheter som kan föranleda ett fastställande av Garganis parlamentariska immunitet sammanfattas enligt följande: Den 30 april 2003 utfärdade Giancarlo Caselli, allmän åklagare vid appelationsdomstolen i Turin, en atto di citazione (en slags stämningsansökan), med krav på att Gargani skulle närvara vid ett förhör och erkänna sig skyldig inför undersökningsdomare Rosa, civilrättsavdelning I vid Milanos underrätt, den 7 oktober Gargani avkrävdes även ett skadestånd på ,07 euro för den skada han orsakat Caselli genom att ha publicerat en viss artikel i en italiensk tidning. Konflikten har sitt ursprung i en artikel som publicerades av Giancarlo Caselli i tidningen l Unità med rubriken Legislazione di stampo mafioso (maffialagstiftning) den 4 augusti I artikeln skrev Caselli att ett lagförslag om skälig misstanke om partiskhet och andra initiativ från Garganis politiska parti banade väg för maffialagar. I artikeln förklarade han hur den nya lagen skulle göra det svårare att lagföra maffiaorganisationer, och han klagade dessutom på den snabba särbehandlingen av lagförslaget i det italienska parlamentet. Gargani svarade med en artikel i tidningen Il Giornale den 10 augusti Han skrev att i Casellis fall rörde det sig inte om någon skälig misstanke om partiskhet utan att dennes partiskhet stod utom all tvivel. Gargani menade att Caselli med all tydlighet, såsom han kanske aldrig tidigare gjort, visat att en domare kan utnyttja sin yrkesställning för att förkunna sina politiska idéer och öppet visa hur partisk han är. Det var bland annat dessa omdömen som fick Caselli att stämma Gargani för förtal och kräva ett skadestånd på ,07 euro. II. Artikel 9 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier Artikel 9 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier har följande lydelse: Europaparlamentets ledamöter får inte förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete. Parlamentet har konsekvent sett det som en grundläggande princip att immuniteten aldrig får upphävas i sådana fall där de handlingar som en ledamot åtalas för har utförts under utövandet av hans eller hennes politiska ämbete eller varit direkt kopplade till detta ämbete. 1 Samma princip bör tillämpas även om det i detta fall handlar om att fastställa en ledamots immunitet. 1 Senast i fallet där man begärde upphävande av Mogens N.J. Camres immunitet (beslut av den 1 juli /2249(IMM)) och Jannis Sakellarious begäran om fastställelse av immunitet (beslut av den 29 september /2023(IMM)). RR\ doc 7/8 PE

8 Föredraganden påpekar, i enlighet med denna princip, att Giuseppe Gargani när han gjorde de yttranden som återfinns i artikeln i Il Giornale av den 10 augusti 2003 utövade sin yttrandefrihet under utövandet av sitt ämbete som ledamot av Europaparlamentet. Yttrandena måste ses i sitt politiska sammanhang: pågående politiska meningsmotsättningar mellan delar av rättsväsendet och delar av det politiska etablissemanget. Motsättningarna rör en fråga som har stor betydelse och är av stort intresse för allmänheten. Rätten att göra sådana yttranden är väsentlig för en folkvald parlamentsledamot. Storleken på skadeståndskravet (ungefär euro) har uppenbarligen ett bestraffande syfte. Skadestånd vars främsta syfte är att fungera som ett straff utdöms generellt till offer för en felaktig handling. I amerikansk rätt ligger fokus på skadeståndens avskräckande karaktär: syftet är att avskräcka gärningsmannen från att upprepa den handling som föranledde skadeståndet och potentiella efterföljare från att begå samma handling. Under de senaste åren har detta rättsliga instrument i allt högre grad blivit en etablerad del av rättssystemet även i EU:s medlemsstater, i och med erkännandet och verkställandet av utländska domstolsavgöranden, bland annat från Förenta staterna. Därför är det fullt möjligt att instrumentet kommer att användas som ett sätt att på omvägar vidta rättsliga åtgärder mot en ledamot på ett sätt som liknar ett brottmålsåtal. Storleken på skadeståndskravet gör det klart att syftet är att bestraffa ledamoten. Sökanden har inte gjort några som helst försök att kräva skadestånd för någon materiell skada. Av ovan angivna skäl, och mot bakgrund av domstolarnas ökande beredvillighet under de senaste åren att utdöma bestraffande skadestånd, måste artikel 9 i immunitetsprotokollet tolkas så att Europaparlamentets ledamöter ges ett effektivt skydd mot allmänt åtal vad avser åsikter som framförs i samband med utövandet av det parlamentariska ämbetet. Begreppet lagföring i protokolltexten från 1965 måste alltså idag tolkas så att det också omfattar försök att utvinna bestraffande skadestånd genom civilrättsliga mål. III. Slutsats Föredraganden rekommenderar därför att parlamentet fastställer Giuseppe Garganis immunitet och privilegier. PE /8 RR\ doc