Krävande medicinsk rehabilitering

Transkript

1 Krävande medicinsk rehabilitering

2 Innehåll 1 Förmånsanvisning God förvaltning Syfte Målet för krävande medicinsk rehabilitering Formulering av individuella mål Rätt och villkor Villkor för beviljande Kund inom krävande medicinsk rehabilitering Rehabiliteringsplan Vårdansvarig enhet God rehabiliteringspraxis och principerna för krävande rehabilitering Nödvändig rehabilitering Offentlig institutionsvård Studerande vid statliga skolor Omedelbar sjukvård Överföring av rehabiliteringsansvaret från FPA till hälso- och sjukvården Förhållande till annan rehabilitering Hindrande rehabiliteringsförmåner Handledning av kunden Andra aktörer som ordnar rehabiliteringstjänster Medicinsk rehabilitering som kommunerna är skyldiga att ordna Rehabilitering som ordnas med stöd av lagstiftningen om olycksfalls- och trafikförsäkring Missbrukarvård Rehabilitering för frontveteraner och krigsinvalider Bilskatteåterbäring Rehabilitering utomlands Åtgärder Terapi i öppen vård Terapiformer och -slag samt längden på terapibesöken Fysioterapi Multidisciplinär gruppterapi Musikterapi Neuropsykologisk rehabilitering Talterapi Psykoterapi Dagrehabilitering Ergoterapi Genomförande av terapi i öppen vård Hem-, daghems- eller skolbesök Handledningsbesök Nätverksbesök Rehabiliteringsperioder i

3 Multidisciplinär individuell rehabilitering Villkor Innehåll och genomförande Anhörigas deltagande Rehabiliteringskurser för olika sjukdomsgrupper Villkor Innehåll och genomförande Anhörigas deltagande Internationella bestämmelser Förordning 883/ Gränsarbetares rätt till rehabiliteringsförmåner Pensionerade gränsarbetares rätt till rehabiliteringsförmåner Den pensionssökande eller pensionstagaren börjar arbeta som anställd Pensionssökandes eller pensionstagares rätt till rehabiliteringsförmåner Pension enligt lagstiftningen i en eller flera andra medlemsstater än den medlemsstat man bor i, om rätt till vårdförmåner föreligger i bosättningsmedlemsstaten (883/2004, artikel 24) Pensionstagarens eller dennes familjemedlemmars vistelse i en annan medlemsstat än bosättningsmedlemsstaten - vistelse i behörig medlemsstat - rätt till nödvändig vård utanför bosättningsmedlemsstaten (883/04 artikel 25) Begreppet familjemedlem och prioritetsregler Familjemedlemmarnas rätt till förmåner i olika situationer Registreringsförfarande för att erhålla vårdförmåner Återbetalning mellan institutioner Ansvar för kostnaderna Rehabilitering utomlands (16 FRPL) Land där rehabilitering ges Annan EU-/EG-stat Andra stater Ansökan om rehabilitering Ersättning för kostnaderna Resekostnader Ansökan Hur ett ärende inleds Avsändarens ansvar Överföring av handlingar Vem kan söka förmåner? Personen själv Intressebevakare Intressebevakningsfullmäktig Ombud, dvs. befullmäktigad Kommun Val av serviceproducent Kundens val Ansökningstid för rehabiliteringsförmåner FPA:s rätt att få uppgifter från andra myndigheter Skyldighet att lämna uppgifter vid ansökan om förmåner Tolktjänster ii

4 1.7.8 Hänvisning till annan rehabilitering Begäran om tilläggsutredningar Avgörande Handläggningsställe Förhandsurval och centraliserat val av kursdeltagare Jäv Handläggnings- och avgörandeförbud Konstaterande av jäv Intervju Hörande När ska kunden höras? Hur går hörandet till? Meddelande av beslut Meddelande av rehabiliteringsbeslut Tid som rehabiliteringsbeslutet avser Beslutsmottagare Delgivning av beslut Handledning av kunden Utbetalning Ersättning för rehabiliteringskostnader Kostnader som ersätts Prissättningsgrunder för terapitjänster i öppen vård Resekostnader, övernattningspenning och ersättning för assistens Utlåtandearvoden Ersättning vid frånvaro på grund av akut insjuknande i samband med rehabiliteringstjänster i öppen vård Kostnader som FPA inte ersätter Fakturering av rehabiliteringskostnader Faktureringstid Betalningsmottagare Utbetalning till kommun/samkommun Utsökning Betalningsadress Förskottsinnehållning, allmänna principer Grunder Källskatt Beskattning av mottagare av arbetsersättning Erhållande och användning av uppgifter Direktöverföringsuppgifter Uppgifter från betalningsmottagaren Sparande av förskottsinnehållning Vad FPA bör kontrollera Verkställande av förskottsinnehållning Rehabiliteringsförmåner Rättelse och återbetalning av förskottsinnehållning Återbetalda förmåner Regressbetalningar iii

5 Årsanmälan Månatlig kontroll Anmälningsskyldighet Förändrade förhållanden Inhibering av deltagande Rättelse och undanröjande av beslut Justering Avbrytande Indragning Felaktig utbetalning Återkrav Sökande av ändring Upphandling av rehabiliteringstjänster Val av serviceproducenter Listor över serviceproducenter Kvalitetskontroll Upphandling av rehabiliteringstjänster i öppen och sluten vård Upphandling av terapitjänster i öppen vård Anordnandet av anbudsförfarande Behandling av anbud och upphandlingsbeslut Avtal Sökande av ändring Andra upphandlingsförfaranden Avtalsperiod Anbudshandlingarnas offentlighet iv

6 1. Förmånsanvisning Förmånsanvisningarna används som hjälp vid handläggningen av förmåner och vid förmånsrådgivningen. De är primärt avsedda för internt bruk vid FPA. Pdf-filen skapas automatiskt utifrån de webbsidor på FPA:s intranät där förmånsanvisningen finns. På grund av den tekniska utformningen förekommer några av rubrikerna två gånger i innehållsförteckningen och anvisningstexten. Det sätt på vilket pdf-filen tekniskt skapas förbättras senare till denna del. I pdf-formatet av anvisningarna saknas följande anvisningsavsnitt som innehåller delar som är gemensamma för alla anvisningar: rättelse och undanröjande av beslut återkrav sökande av ändring. För dessa finns separata anvisningar i pdf-format God förvaltning FPA är en del av den offentliga förvaltningen och myndighetsverksamheten. Principerna för god förvaltning ska tillämpas även vid FPA. Grundläggande rättigheter som ingår i god förvaltning, och som tryggas i grundlagen, är: rätten för var och en att få sitt ärende behandlat vid behörig myndighet, på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål rätten att bli hörd rätten att få ett motiverat beslut och rätten att söka ändring i beslut. I god förvaltning ingår även krav på gott språkbruk och rådgivningsskyldighet. I förmånsärenden liksom i andra ärenden som behandlas vid FPA ska användas ett sakligt, tydligt och begripligt språk. Kunden ska ges råd i anslutning till skötseln av ett förmånsärende och ges svar på frågor och förfrågningar om ärendet. principer för behandlingen av handlingar. Om kunden av misstag har skickat FPA en handling för behandling av ett ärende i vilket FPA inte är behörig, ska handlingen utan dröjsmål överföras till rätt myndighet och kunden underrättas om överföringen. Om en handling inkommit till FPA i ett ärende som FPA är behörig att behandla men handlingen är bristfällig, ska avsändaren uppmanas att komplettera handlingen inom en viss tid. I annat fall avgörs ärendet utgående från de uppgifter som FPA har till sitt förfogande. objektivitet i handläggningen, vilket särskilt säkerställs genom bestämmelserna om jäv. En tjänsteman får inte delta i eller vara närvarande vid behandlingen av ett ärende där han eller hon är jävig. En tjänsteman är jävig t.ex. i förmånsärenden som gäller tjänstemannen själv eller en närstående till honom eller henne. Tjänstemannen ska själv avgöra om han eller hon är jävig. Också FPA:s sakkunnigläkare kan vara jävig. Jävsbestämmelserna är avsedda att säkerställa att ärendehandläggningen är opartisk och objektiv. Verksamheten ska vara opartisk, även i utomståendes ögon. utredningsskyldighet. FPA ska se till att ärendena utreds tillräckligt och på ett behörigt sätt och i detta syfte skaffa den information och de utredningar som behövs för att ärendet ska kunna avgöras. En part, dvs. den som inlett ett ärende, ska lägga fram en utredning om grunderna 1

7 1.2. Syfte för sitt yrkande och även i övrigt medverka till att utreda det ärende som han eller hon har inlett. Närmare anvisningar om dessa och andra allmänna grunder för god förvaltning ingår i anvisningen om tillämpning av förvaltningslagen i förmånsärenden avsnitten om ansökan och avgörande i förmånsanvisningarna. Se även förvaltningslagen (434/2003). FPA är enligt lag skyldig att ordna och ersätta yrkesinriktad rehabilitering, krävande medicinsk rehabilitering och rehabiliterande psykoterapi. Yrkesinriktad rehabilitering ordnas för att förebygga arbetsoförmåga eller för att förbättra arbets- och förvärvsförmågan. Krävande medicinsk rehabilitering ordnas för att klienten ska klara av aktiviteter i det dagliga livet och att vara delaktig. Rehabiliterande psykoterapi ordnas för att stödja eller förbättra arbets- och studieförmågan hos personer vars arbets- och studieförmåga äventyras på grund av mental störning. Förutom att ordna rehabilitering kan FPA betala rehabiliteringspenning för rehabiliteringstiden på de villkor som anges i lagen om FPA-rehabilitering. Syftet med rehabiliteringspenningen är att trygga försörjningen under rehabiliteringen. Utöver den rehabilitering som det är FPA:s skyldighet att ordna kan FPA ordna och ersätta rehabilitering enligt prövning inom ramen för de anslag som riksdagen årligen beviljar. Målet för rehabilitering enligt prövning är att bevara eller förbättra klientens arbets- eller funktionsförmåga. FPA-rehabiliteringen grundar sig på lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner (566/2005). I denna anvisning används benämningen lagen om FPA-rehabilitering eller förkortningen FRPL. FPA är skyldig att hänvisa kunden till andra rehabiliteringsanordnares tjänster och att samarbeta med andra aktörer som ordnar rehabilitering. Se även Förmånsanvisningen om yrkesinriktad rehabilitering Förmånsanvisningen om rehabiliterande psykoterapi Förmånsanvisningen om rehabilitering enligt prövning Förmånsanvisning om rehabiliteringspenning Målet för krävande medicinsk rehabilitering Målet för krävande medicinsk rehabilitering Målet för krävande medicinsk rehabilitering är att, för personer som har en sjukdom eller funktionsnedsättning och därmed förknippade aktivitetsbegränsningar och delaktighetsinskränkningar som orsakar betydande svårigheter, göra det möjligt att klara av dagliga aktiviteter och att vara delaktig. 2

8 Man kan göra det möjligt för rehabiliteringsklienten att klara av dagliga aktiviteter och att vara delaktig genom att stödja inlärningen av nya eller förlorade färdigheter eller genom att stärka sådana färdigheter som stöder eller ersätter funktionsförmågan. Krävande medicinsk rehabilitering genomförs i samråd med klienten och de aktörer som är viktiga för honom eller henne. Genomförandet av rehabiliteringen ska bygga på sådana konkreta mål avseende arbete, studier och andra aktiviteter i vardagen som känns meningsfulla för klienten och som gör det möjligt för honom eller henne att klara av dagliga aktiviteter och att vara delaktig. Krävande medicinsk rehabilitering kan inte ordnas enbart i terapeutiskt syfte Formulering av individuella mål Vid formuleringen av mål använder FPA alltid GAS-metoden (GAS = Goal Attainment Scaling) som hjälpmedel. Realistiska, konkreta mål som har en välplanerad tidtabell motiverar klienten för rehabilitering. Förmånshandläggaren ska identifiera rehabiliteringsbehoven genom en intervju med klienten och utifrån klientens läkarutlåtande/rehabiliteringsplan och ansökan. Vid intervjun med klienten ska förmånshandläggaren diskutera vilka behov rehabiliteringen i fråga kan svara mot och vilka mål man kan uppnå med rehabiliteringen. Förmånshandläggaren uppmuntrar klienten att före rehabiliteringen inleds fundera på vilka förändringar han eller hon vill ha. Klienten kan ha flera olika symtom som påverkar hälsan samt frågor som hänför sig till både arbetet och livssituationen, och endast en del av dessa kan åtgärdas med hjälp av den rehabilitering som står till buds. Det viktigaste vore att få klienten att på förhand fundera på sina egna mål för att han eller hon ska ha lättare att ställa upp realistiska mål för sig själv när rehabiliteringen börjar. På så sätt blir klienten också medveten om vad man strävar efter med rehabiliteringen. Den FPA-anställda fyller inte i blanketten GAS målformulering, utan det gör serviceproducenten när rehabiliteringen börjar. Serviceproducenten och klienten formulerar tillsammans målen för rehabiliteringen. En noggrann identifiering av målet för rehabiliteringen och fastställandet av skalan kräver att den som genomför rehabiliteringen har god erfarenhet av att genomföra rehabiliteringsformen i fråga. De konkreta målen antecknas på blanketten GAS - Målformulering. Varje enskild klients beredskap och möjligheter till förändring varierar i olika situationer. Även om klienterna har samma sjukdom i utgångsläget kan de mål som klienterna ställer upp för rehabiliteringen i samråd utformas olika så att de passar varje enskild person. En realistisk tidtabell görs upp för att målen ska nås och de utvärderas under rehabiliteringens gång. En slutlig utvärdering av måluppfyllelsen görs då rehabiliteringen slutar. Det resultat som erhålls på GAS-blanketten (antalet GAS-poäng eller T-scorevärdet) används inte när rehabiliteringsbeslut fattas. Måluppfyllelsen påverkas av många faktorer, t.ex. av om målen är realistiska och mätbara och i vilken mån det är möjligt att nå målen i klientens livssituation. De GAS-resultat som man fått i samband med tidigare rehabiliteringsperioder ger ingen information om kommande rehabiliteringsbehov eller direkta svar på hur rehabiliteringen har lyckats. Då rehabiliteringsbeslut fattas ska utvärderingen av klientens situation dock basera sig på en övergripande utvärdering som omfattar sjukdomsuppgifter, klinisk bedömning samt andra utvärderingsmetoder (t.ex. uppgifterna i B-utlåtandet, rehabiliteringsplan, rehabiliteringsrapport, ansökan, metoder för utvärdering av arbets- och funktionsförmågan). Den färdiga blanketten GAS målformulering får FPA som en bilaga till rehabiliteringsrapporten. Förmånshandläggaren jämför resultaten med rehabiliteringsrapporten och tar ställning till eventuella fortsatta åtgärder. 3

9 1.3. Rätt och villkor FPA ska ordna krävande medicinsk rehabilitering på det sätt som bestäms i lagen om FPArehabilitering (FRPL 566/2005, 9 och 10 ). Kunden har rätt till rehabilitering i enlighet med FPA:s skyldighet att ordna rehabilitering om de villkor som anges i lagen är uppfyllda. FPA betalar de nödvändiga och skäliga kostnader som rehabiliteringen medför. Utöver den rehabilitering som FPA är skyldig att ordna kan FPA dessutom ordna och ersätta medicinsk rehabilitering enligt prövning inom ramen för det belopp som avses i 12 i lagen om FPA-rehabilitering. Rehabilitering enligt prövning behandlas närmare i den förmånsanvisning som gäller detta. Se även förmånsanvisningarna om rehabilitering enligt prövning Villkor för beviljande En person under 65 år kan få krävande medicinsk rehabilitering som är förenlig med god rehabiliteringspraxis om han eller hon har en sjukdom eller funktionsnedsättning samt en aktivitetsbegränsning eller delaktighetsinskränkning som hänför sig till sjukdomen eller funktionsnedsättningen. Aktivitetsbegränsningen och delaktighetsinskränkningen bedöms som en helhet. Begränsningen eller inskränkningen ska vara så stor att den orsakar betydande svårigheter att klara av dagliga aktiviteter. Rehabilitering kan beviljas om det är motiverat för att personen ska ha möjlighet att klara av arbete, studier eller andra dagliga aktiviteter och att vara delaktig. En rehabiliteringsklient kan inte vara i offentlig institutionsvård och den rehabilitering som beviljas kan inte ges i omedelbar anslutning till sjukvård. Inte heller ordnar FPA som rehabilitering sådan verksamhet som enbart har ett terapeutiskt syfte. De åtgärder som beviljas i form av rehabilitering ska basera sig på en rehabiliteringsplan som gjorts upp enligt god rehabiliteringspraxis inom den offentliga hälso- och sjukvården. Planen ska innehålla en rekommendation om nödvändig rehabilitering som möjliggör aktivitet och delaktighet. Åtgärderna ska vara förenliga med god rehabiliteringspraxis. De kan, med beaktande av kostnadseffektivitet, ordnas i form av terapi som förutsätter specialsakkunskap samt i form av multidisciplinära rehabiliteringstjänster. Från och med förutsätter beviljande av rehabilitering inte längre att personen har handikappbidrag eller vårdbidrag med förhöjt eller högsta belopp. Tillämplig lagstiftning (FRPL 566/2005 9, 10, 14 ) Kund inom krävande medicinsk rehabilitering Som kund inom krävande rehabilitering betraktas en person som är under 65 år som inte är i offentlig institutionsvård vars rehabilitering inte ges i omedelbar anslutning till sjukvård som har en sjukdom eller funktionsnedsättning och en därmed förknippad aktivitetsbegränsning eller delaktighetsinskränkning som är så stor att den medför betydande svårigheter för personen att klara av dagliga aktiviteter och att vara delaktig i hemmet, studierna eller arbetslivet eller i andra livssituationer 4

10 som till följd av begränsningen eller inskränkningen har ett rehabiliteringsbehov som varar i minst ett år för vilken rehabilitering är motiverad för att han eller hon ska ha möjlighet att klara av dagliga aktiviteter och att vara delaktig vars rehabilitering inte har enbart terapeutiska syften. Personen ska ha en sjukdom eller funktionsnedsättning som konstaterats på behörigt sätt. Sjukdomsdiagnoserna avgör inte rätten till rehabilitering. Personens alla sjukdomar eller funktionsnedsättningar och hans eller hennes medicinska hälsotillstånd beaktas i sin helhet i enlighet med Världshälsoorganisationen WHO:s ICF-klassifikation (International Classification of Functioning, Disability and Health, Internationell klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa). ICF-klassifikationen beaktar det medicinska hälsotillståndet, funktionsförmågan och funktionshindren samt de personliga faktorer och omgivningsfaktorer som dessa står i växelverkan med. Rätten till rehabilitering bedöms alltid individuellt så att man inte bara ser till sjukdomen eller funktionsnedsättningen, utan också gör en övergripande helhetsbedömning av de aktivitetsbegränsningar och delaktighetsinskränkningar som hänför sig till sjukdomen eller funktionsnedsättningen. Begränsningarna eller inskränkningarna kan gälla till exempel förflyttning, kommunikation, interaktion, psykiska funktioner, beteende, sinnesfunktioner, inlärning och tillämpning av kunskap, eller personlig vård. När en begränsning eller inskränkning bedöms beaktar man vilka krav på att klara av dagliga aktiviteter och att vara delaktig som personens livssituation ställer. 5

11 Exempel Kraven kan vara olika för den som arbetar och den som är pensionerad. Begränsningen eller inskränkningen ska vara så stor att den medför betydande svårigheter för personen att klara av dagliga aktiviteter och att vara delaktig i hemmet, studierna eller arbetslivet eller i andra livssituationer. En betydande aktivitetsbegränsning eller delaktighetsinskränkning som hänför sig till en sjukdom eller funktionsnedsättning kan relateras till de riktgivande bedömningsfaktorer i ICF som beskriver problemets storleksordning. Bedömningsfaktorerna är ännu inte i allmänt bruk, eftersom bedömningspraxis måste utvecklas för att de ska kunna användas. Även om bedömningsfaktorerna endast är riktgivande ger de i detta skede en uppfattning om nivån på problemet. I fråga om krävande medicinsk rehabilitering motsvarar en betydande aktivitetsbegränsning och delaktighetsinskränkning ungefärligen ett svårt problem (grav, hög, stor, extremt ) Ett svårt problem inom ett enstaka snävt delområde av funktionsförmågan är inte en tillräcklig grund för krävande medicinsk rehabilitering om det inte medför betydande svårigheter för personen att klara av dagliga aktiviteter och att vara delaktig. Exempel Till exempel en svår inskränkning av rörligheten i en enstaka led medför sannolikt inte att personen har betydande svårigheter att röra sig. Å andra sidan kan personen ha begränsningar och inskränkningar av olika storlek inom flera delområden av funktionsförmågan så att dessa sammantaget ger upphov till betydande svårigheter. Begränsningen eller inskränkningen behöver inte visa sig i alla vardagsmiljöer. Exempel Personen kan på grund av en begränsning eller inskränkning som hänför sig till sjukdomen eller funktionsnedsättningen ha betydande svårigheter i skolan, medan svårigheterna är mindre i trygg hemmiljö eller vice versa. Villkoren för beviljande måste vara uppfyllda vid tidpunkten för beviljandet. Exempel Det kan t.ex. hända att en person har diagnostiserats med en svår sjukdom, men att sjukdomen först i ett senare skede av livet ger upphov till betydande svårigheter med att klara av dagliga aktiviteter och att vara delaktig. Vid bedömningen ska man också beakta sjukdomens behandlingsfas. En person kan t.ex. ha en långvarig sjukdom som när den förvärras sannolikt endast kortvarigt ger upphov till betydande svårigheter. I sådana fall kan rätten till rehabilitering avgöras först när läget stabiliserats. Prövningsbaserad slutfas av individuell terapi Om klienten ansöker om en slutfas av individuell terapi som fortsatt rehabilitering och det framgår att villkoren för beviljande av krävande medicinsk rehabilitering inte längre är uppfyllda, kan FPA undantagsvis ordna slutfasen i form av rehabilitering enligt prövning (TEPHA). Slutfasen kan beviljas i form av rehabilitering enligt prövning endast i situationer där villkoren för beviljande inte längre är uppfyllda på grund av att klientens tillstånd har förbättrats under den genomförda individuella terapins gång det är nödvändigt med en slutfas av den individuella terapin 6

12 det inte är ändamålsenligt att överföra ansvaret för terapin på hälso- och sjukvården, eftersom det enbart handlar om att genomföra slutfasen av terapin. det inte är ändamålsenligt att byta terapeut. När det gäller slutfasen av individuell terapi är längden på ett besök 45 minuter är fasens längd högst 9 månader är antalet kalkylerade besök 3 per månad, det vill säga högst 27 besök. Det är möjligt att i enlighet med rehabiliteringsplanen bevilja handledningsbesök i slutfasen, avvägda i relation till den tid som beviljas. I handläggningsarbetet används inte prövningsbaserade slutfaser av terapi i andra situationer när man fattar beslut om rehabilitering. När villkoren för beviljande är uppfyllda kan rehabilitering ordnas till utgången av den månad då rehabiliteringsklienten fyller 65 år. Tillämplig lagstiftning (FPRL 566/ ) Rehabiliteringsplan Krävande medicinsk rehabilitering ska basera sig på en rehabiliteringsplan enligt god rehabiliteringspraxis som gjorts upp vid den offentliga hälso- och sjukvårdsenhet som svarar för vården av klienten. En läkare eller ett multidisciplinärt team där en läkare ingår utarbetar planen tillsammans med klienten. Också en anhörig eller någon annan närstående kan delta i utarbetandet av rehabiliteringsplanen. Planen görs upp skriftligt för 1 3 år och den justeras vid behov. Rehabiliteringsplanen bygger på den bedömning av rehabiliteringsbehovet som klienten och den vårdande enheten har gjort i samråd och på de mål som formulerats utifrån rehabiliteringsbehovet. Målen ska kännas meningsfulla för klienten, vara konkreta och nåbara samt göra det möjligt för klienten att klara av aktiviteter i det dagliga livet och att vara delaktig. Målen bestämmer innehållet i rehabiliteringsplanen. När rehabiliteringsplanen görs upp är det bra att beakta rekommendationerna gällande rehabilitering i riktlinjerna för god medicinsk praxis och de nationella riktlinjerna för god rehabiliteringspraxis för enskilda sjukdomsgrupper. Rehabiliteringsplanen uppgörs dock alltid individuellt med beaktande av helhetssituationen. Rehabiliteringsplanen görs upp på blanketten för rehabiliteringsplaner KU 207r. Planen kan även göras upp på blanketten för läkarutlåtande B, om motsvarande uppgifter antecknas där. En god rehabiliteringsplan ska förutom identifikationsuppgifter för personen innehålla följande uppgifter: sjukdom eller funktionsnedsättning samt ICD-diagnoskod eller -koder i viktighetsordning med hänsyn till rehabiliteringen sjukdomens inledningsfas, utveckling och symtom, läkemedelsbehandling studier, arbete och övrig livssituation rehabilitering som genomförts tidigare, dess mål och effekter beskrivning av den aktuella funktionsförmågan (begränsningar och styrkor) inom olika delområden av funktionsförmågan samt undersöknings- och mätresultat hjälpmedel inverkan av de personliga faktorerna och omgivningsfaktorerna på arbets- och funktionsförmågan samt på genomförandet av rehabiliteringen 7

13 multiprofessionell bedömning av klientens funktionsförmåga och rehabiliteringsbehov i mån av möjlighet huvudmålen för rehabiliteringen behövlig rehabiliteringsservice med tillhörande konkreta och nåbara mål som är viktiga för klienten samt rehabiliteringens tidtabell, längd, indelning i perioder, alternering med annan terapi och intensitet jämte motiveringar behov av att genomföra terapin i klientens vardagsmiljö behov av att hänvisa klienten till någon annan verksamhet som stöder rehabiliteringen utredning om barnets funktionsförmåga i daghemmet eller i skolan tjänster som ordnas av andra aktörer jämte samarbete uppföljningsplan och -aktör personer som deltagit i utarbetandet av rehabiliteringsplanen uppgifter om vårdenheten: kontaktperson för begäran om tilläggsutredning och adress som beslutet ska skickas till Vid behov ytterligare motivering för handledningsbesök i samband med terapi och antal besök motivering för hembesök i samband med terapi eller för rehabilitering som genomförs i vardagsmiljön motivering för en anhörigs eller någon annan närstående persons deltagande uppgifter om en eventuell genomförare (t.ex. FPA, hälso- och sjukvården, socialväsendet) uppgifter om en eventuell serviceproducent uppgifter om behovet av yrkesinriktad rehabilitering I rehabiliteringsplanen beskrivs klientens livssituation samt styrkor och begränsningar i funktionsförmågan. I planen beskrivs också hur och i vilka situationer klienten har betydande svårigheter i vardagslivet på grund av sjukdomen eller funktionsnedsättningen och de aktivitetsbegränsningar eller delaktighetsinskränkningar som hänför sig till den. Utifrån beskrivningen ska man kunna göra en bedömning av t.ex. hur ett barn klarar sig och är delaktigt i jämförelse med vad som är normalt för barn i samma ålder, eller hur en klient som är med i arbetslivet klarar sig och är delaktig i relation till arbetslivets krav. I planen ska man dessutom motivera behovet av olika rehabiliteringsåtgärder, skriva in det övergripande målet för rehabiliteringen samt de närmaste målen för åtgärderna. Man ska också redogöra för vilken verkan den rehabilitering som redan genomförts har haft samt hur de uppställda målen har uppfyllts. I rehabiliteringsplanen kan ingå både den rehabilitering som FPA ordnar och den verksamhet som hälso- och sjukvården ansvarar för. En rehabiliteringsplan som gjorts upp av hälso- och sjukvården eller av någon annan vårdenhet är till sin karaktär en rekommendation och inte ett avtal som i juridisk mening är bindande för FPA. Planen är en handling som FPA använder sig av vid sidan av andra tillgängliga uppgifter då beslut om rehabilitering fattas. Om det upprepade gånger framkommer problem med kvaliteten eller innehållet i rehabiliteringsplanerna är det viktigt att samarbeta med den aktuella enheten inom hälso- och sjukvården för att utveckla planernas kvalitet och innehåll. Förmånshandläggaren ber om en komplettering av rehabiliteringsplanen genom att ringa den aktör som gjort upp planen eller genom att göra en specificerad skriftlig begäran (brevformulär KUL16r), om planen inte innehåller tillräckligt med uppgifter för att ett rehabiliteringsbeslut ska kunna fattas. Man behöver inte kundens samtycke för att begära uppgifter. Om tilläggsutredningen medför väsentliga ändringar i rehabiliteringsplanen eller påverkar rehabiliteringsavgörandet ska kunden höras innan beslutet fattas. När ansvaret för att ordna rehabilitering överförs till FPA ska kunden vid tidpunkten i fråga ha en rehabiliteringsplan som gjorts upp inom den offentliga hälso- och sjukvården och som gäller 8

14 för den tid som ansökan avser. Det är inte möjligt att göra upp en rehabiliteringsplan retroaktivt, eftersom behovet av rehabilitering och rehabiliteringsmålen inte kan fastställas i efterhand. Efter att en rehabiliteringsplan har gjorts upp kan det uppstå behov av att ändra de rehabiliteringsåtgärder som rekommenderas. Då ska kunden lämna in en ny, preciserad rehabiliteringsplan med motiveringar eller ett läkarutlåtande som innehåller en tilläggsutredning och som utarbetats vid en enhet inom den offentliga hälso- och sjukvården. Om en kurs rekommenderas i rehabiliteringsplanen förutsätts det inte att en bestämd kurs och dess tidtabell uttryckligen anges i planen. Tillämplig lagstiftning (FPRL 566/ ) Vårdansvarig enhet Vårdansvarig enhet är den enhet inom den offentliga hälso- och sjukvården som har ansvaret för bedömningen av personens rehabiliteringsbehov, för planeringen och uppföljningen av rehabiliteringen samt för att behövlig vård fortsätter under rehabiliteringen. Den vårdansvariga enheten kan vara en vårdenhet på någon av de olika nivåerna inom den offentliga hälso- och sjukvården, t.ex. en hälsovårdscentral eller ett sjukhus. En rehabiliteringsplan som gjorts upp inom den privata sektorn kan inte användas som grund för ett rehabiliteringsbeslut om inte den offentliga hälso- och sjukvården har skaffat uppgörandet av rehabiliteringsplanen som köpt tjänst och godkänt planen genom sin underskrift eller på annat sätt. En plan som gjorts upp i en statlig skola för annan tid än sommartid eller inom företagshälsovården kan inte heller användas, om inte den offentliga hälso- och sjukvårdens godkännande framgår av planen. Till exempel uppgift om att planen har sänts för kännedom till kommunen visar inte att den godkänts. Huruvida planen har godkänts kan utredas per telefon, varefter uppgiften om godkännandet antecknas i Oiwa. Ett godkännande från den offentliga hälsooch sjukvården behövs också i sådana fall där företagshälsovården har tillhandahållits av den offentliga hälsovården. Ett godkännande av kommunen krävs, eftersom kommunen enligt hälso- och sjukvårdslagen är skyldig att ordna medicinsk rehabilitering enligt rehabiliteringsplanen om det inte är FPA som ansvarar för att ordna rehabiliteringen. En rekommendation till en rehabiliteringsplan som en serviceproducent har gjort upp för den offentliga hälso- och sjukvården kan inte godkännas som egentlig rehabiliteringsplan i sådana fall där serviceproducenten fungerar både som upprättare av planen och som producent av rehabiliteringen för klienten inom ramen för rehabilitering som ordnas av FPA. I ovannämnda situationer kan den rekommendation som utarbetats av serviceproducenten tas i beaktande när rehabiliteringsplanen görs upp vid en enhet inom den offentliga hälso- och sjukvården. Vid behov ska klienten uppmanas att vända sig till den offentliga hälso- och sjukvården för att få en rehabiliteringsplan uppgjord. Klienten eller hälsovårdscentralen i klientens hemkommun kan ge upplysningar om vilken enhet som ansvarar för vården av klienten. Tillämplig lagstiftning (FRPL 566/ och hälso- och sjukvårdslagen 29 ) God rehabiliteringspraxis och principerna för krävande rehabilitering Rehabiliteringstjänsterna ska vara förenliga med god rehabiliteringspraxis. God rehabiliteringspraxis grundar sig på vetenskaplig evidens gällande rehabilitering, kompletterad 9

15 med metoder som är allmänt godkända, etablerade och empiriskt grundade inom den rehabilitering som ordnas av FPA och den offentliga hälso- och sjukvården. Rehabilitering som är förenlig med principerna för god rehabiliteringspraxis är funktionsinriktad, aktiv och kundorienterad. Utgångspunkten för en sådan rehabilitering är klientens behov av att klara av dagliga aktiviteter och av att vara delaktig. Krävande medicinsk rehabilitering som är förenlig med god rehabiliteringspraxis ska grunda sig på särskild sakkunskap och behövligt samarbete. Vid rehabiliteringen beaktas klientens fysiska, psykiska, sociala och kognitiva behov. Avsikten är att få klientens resurser i användning så att rehabiliteringen gör det möjligt för klienten att klara av arbete, studier eller andra dagliga aktiviteter och att vara delaktig. Krävande medicinsk rehabilitering ska genomföras på ett sätt som betonar klientens egen aktivitet, som inkluderar handledning och som förankrar de olika aktörerna i rehabiliteringen. Under rehabiliteringen bedrivs enligt klientens behov multiprofessionellt samarbete med klientens närstående och andra aktörer som är betydelsefulla för klienten till exempel på daghemmet, i skolan, på arbetsplatsen och i samband med boendeservicen. Avsikten är är att klienten och dessa aktörer i klientens vardagsmiljöer ska samarbeta och agera på ett enhetligt sätt som främjar rehabiliteringen, så att rehabiliteringen inte alltid genomförs på ett terapicentrerat sätt. Terapibesöken kan således vara få till antalet och rehabiliteringen kan genomföras på ett handledningsinriktat sätt. Vid handledningsinriktad terapi kan exempelvis klientens personliga assistent utifrån den rådgivning han eller hon fått handleda klienten i att sköta ärenden utanför hemmet och i vardagsmiljön. De övningar som ska utföras kan utifrån samarbetet och under handledning av terapeuten ändras så att de motsvarar den aktuella situationen. Rehabiliteringen ska basera sig på en rehabiliteringsplan som är förenlig med god rehabiliteringspraxis. Tillämplig lagstiftning (FPRL 566/ och 10 ) Nödvändig rehabilitering Kundens rehabiliteringsbehov bedöms ur ett helhetsperspektiv. Vid bedömningen beaktas de faktorer som påverkar kundens funktionsförmåga, till exempel det medicinska hälsotillståndet (sjukdomar, störningar, funktionsnedsättningar m.fl.) kroppsstrukturer (kroppens anatomiska delar, t.ex. strukturer involverade i röst och tal, strukturer som sammanhänger med rörelse samt strukturer i nervsystemet) kroppsfunktioner (t.ex. psykiska funktioner, röst- och talfunktioner, sinnesfunktioner samt neuromuskuloskeletala och rörelserelaterade funktioner) aktiviteter och delaktighet (t.ex. inom komponenterna lärande och att tillämpa kunskap, förflyttning, användning av händerna, kommunikation, beteende, personlig vård och psykiska funktioner) personliga faktorer (t.ex. personens ålder och utvecklingsfas, livsfas, resurser, motivation och övriga sjukdomar och deras inverkan) omgivningsfaktorer (t.ex. boendeförhållanden, familjerelationer, närmiljön) När ett rehabiliteringsavgörande fattas är det viktigt att man beaktar om det finns grundad anledning att förvänta sig att den planerade rehabiliteringen ska göra det möjligt för personen att klara av arbete, studier eller andra aktiviteter i det dagliga livet och att vara delaktig. En bedömning behövs i bl.a. följande frågor: Behöver personen rehabilitering för att klara av dagliga aktiviteter och vara delaktig? Är det sannolikt att man med hjälp av den planerade rehabiliteringen kan nå de mål som skulle göra det möjligt för personen att klara av dagliga aktiviteter och att vara delaktig? 10

16 Behövs den planerade rehabiliteringen eller rehabiliteringshelheten för att man ska nå målen med beaktande av god rehabiliteringspraxis och principerna för krävande rehabilitering? Är det planerade sättet att genomföra rehabiliteringen ändamålsenligt med tanke på uppnåendet av målen och med beaktande av god rehabiliteringspraxis och principerna för krävande rehabilitering (t.ex. antalet terapibesök och besökens längd, gemensamma mål för de olika terapierna, intensifiering och periodindelning samt handledningsinriktad terapi)? När man bedömer om rehabiliteringen är nödvändig beaktas den rehabilitering som en rehabiliteringsklient fått tidigare och dess effekter på hans eller hennes förmåga att klara av dagliga aktiviteter och att vara delaktig. Bland annat följande omständigheter ska beaktas: vilken rehabilitering klienten har fått hur länge rehabiliteringsinsatsen har pågått hur många och hur långa besöken varit vilka målen för rehabiliteringen har varit vilka effekter rehabiliteringsinsatsen har haft på klientens förmåga att klara av dagliga aktiviteter och att vara delaktig huruvida klienten och hans eller hennes närmaste nätverk har fått tillräckligt med handledning och stöd för rehabiliteringen vad man ännu kan förvänta sig att uppnå med rehabilitering Dessutom ska kostnadseffektiviteten beaktas. Rehabiliteringskostnaderna och den eftersträvade nyttan ska stå i rimlig proportion till varandra, så att en marginell effekt på förmågan att klara av dagliga aktiviteter och att vara delaktig inte orsakar stora kostnader. Vid bedömningen av kostnadseffektiviteten bör man ändå beakta att den eftersträvade förändringen eller effekten kan förefalla liten men ändå vara betydelsefull för en kund inom krävande rehabilitering. Helhetssituationen för en kund inom krävande rehabilitering kan förutsätta att flera slags terapier beviljas. För att en enskild terapi ska beviljas krävs det i sådana fall inte en begränsning eller inskränkning som motsvarar nivån "svårt problem" inom det delområde av funktionsförmågan som man försöker påverka genom terapin i fråga. Exempelvis kan ett barn få talterapi på grund av en svår specifik språkstörning och ergoterapi på grund av problem med fin- och grovmotoriken, även om problemen med motoriken inte orsakar betydande svårigheter. Man bör dock beakta att personens aktivitetsbegränsning eller delaktighetsinskränkning och det rehabiliteringsbehov som den ger upphov till ska stå i orsakssamband med den rehabilitering som beviljas. Om den rehabilitering som rekommenderas i rehabiliteringsplanen enbart har ett terapeutiskt syfte kan rehabiliteringen inte ordnas inom ramen för krävande medicinsk rehabilitering. Om målet exempelvis endast är att förebygga ledstelhet vilar ansvaret för åtgärderna på den offentliga hälsooch sjukvården. FPA kan ändå som en del av rehabiliteringshelheten ordna terapi i terapeutiskt syfte, om en del av rehabiliteringen gör det möjligt att nå de mål som gäller förmågan till dagliga aktiviteter och delaktighet. Om en person exempelvis behöver fysioterapi enbart i terapeutiskt syfte och talterapi för att lära sig kommunikationsfärdigheter, delas ansvaret inte upp mellan FPA och hälso- och sjukvården. Tillämplig lagstiftning (FPRL 566/ och 14 ) Offentlig institutionsvård FPA ordnar inte medicinsk rehabilitering för klienter som är i offentlig institutionsvård eller därmed jämförbar vård. Som en person i öppen vård betraktas bl.a. den som får familjevård enligt socialvårdslagen eller närståendevård i sitt hem, samt den som får vård som ordnats vid en inrättning med stöd av 11

17 barnskyddslagen. Sådana inrättningar är bl.a. kommunala och privata barnhem vars egentliga uppgift inte är att ge sjukvård eller rehabilitering. Om en kund inom krävande medicinsk rehabilitering får kommunalt ordnad dagvård vid en socialeller hälsovårdsinrättning anses kunden få offentlig institutionsvård endast när han eller hon konkret befinner sig på inrättningen. När kunden är hemma anses han eller hon vara i öppen vård. Också vård på dagavdelning vid en enhet för specialiserad sjukvård inom sjukvårdsdistriktet betraktas som dagvård. Terapi som beviljats inom ramen för krävande medicinsk rehabilitering kan fortsätta trots dagvård, förutsatt att terapin inte genomförs under den egentliga dagvården. Ytterligare förutsätts att rehabiliteringen inte kan anses ansluta sig till sjukvården och att det är ändamålsenligt att fortsätta terapin med beaktande av till exempel dagvården och rehabiliteringsmålen samt kundens resurser. Tillämplig lagstiftning (FPRL 566/ ) Se anvisningen Öppenvård och institutionsvård Studerande vid statliga skolor Läroanstalter som är statsägda eller som annars drivs med offentliga medel ansvarar under terminerna för den medicinska rehabiliteringen av de barn och unga med svår funktionsnedsättning som studerar vid läroanstalten. FPA ordnar rehabilitering för eleverna endast under skolans sommarlov, med undantag av rehabiliterings- och anpassningskurser som även kan ordnas under läsåret. Statliga skolor: Skolor för personer med hörselskada Haukkarannan koulu (Jyväskylä) Mikael-koulu (S:t Michel) Tervaväylän koulu, Merikartanon yksikkö (Uleåborg) Skolor för personer med synskada Jyväskylän näkövammaisten koulu Svenska skolan för synskadade (Helsingfors) Skolor för personer med rörelsenedsättning Mäntykankaan koulu (Kuopio) Ruskeasuon koulu (Helsingfors) Tervaväylän koulu, Lohipadon yksikkö (Uleåborg) Tervaväylän koulu, Merikartanon yksikkö (Uleåborg) Omedelbar sjukvård Ansvaret för omedelbar sjukvård och därmed sammanhängande rehabilitering ligger hos den offentliga hälso- och sjukvården. Med omedelbar sjukvård avses behörig sjukdomsutredning och -diagnostisering, tydligt vårdansvar och genomförande av systematisk vård och rehabilitering enligt principen om god vårdpraxis så att vårdläget stabiliseras. Omedelbar sjukvård innebär 12

18 alltså inte enbart akut behandling av sjukdomen. Till exempel då en person blir sjuk eller skadad akut eller då det gäller ett litet barn i tidig ålder hör ordnandet av behövlig rehabilitering till hälso- och sjukvården, om sjukdomen inte slutgiltigt har kunnat fastställas på grund av att det fortfarande sker förändringar i sjukdomstillståndet och vård- och rehabilteringsåtgärder fortfarande behövs. För ett litet barn som haft en funktionsnedsättning sedan födseln kan rehabilitering ändå beviljas redan i ett tidigt skede även om man trots undersökningar inte har kunnat ställa en exakt sjukdomsdiagnos. Det här förutsätter dock att barnets tillstånd har stabiliserats och att prognosen är klar. Rehabiliteringsansvaret kan övergå till FPA när omedelbar sjukvård har tillhandahållits och målsättningarna för och innehållet i de medicinska rehabiliteringsåtgärder som behövs utöver en adekvat vårdrelation och uppföljning kan planeras för minst ett år. Målet är att FPA utan dröjsmål ska kunna ordna rehabilitering när klientens tillstånd har stabiliserats. Hur lång tid det tar innan klientens tillstånd stabiliseras beror ändå alltid på sjukdomens eller funktionsnedsättningens art. För att rehabiliteringen ska ge önskat resultat förutsätts sådan vård och uppföljning under rehabiliteringen som är förenlig med principerna för god vårdpraxis. I de fall då klientens tillstånd är stabilt är vård- eller uppföljningsbesök ändå inget hinder för beviljande av rehabilitering. I fråga om klienter som redan får krävande medicinsk rehabilitering är det hälso- och sjukvården som ansvarar för den omedelbara rehabilitering som hänför sig till eftervården efter operationer eller andra ingrepp. Då läget stabiliserats kan rehabiliteringen fortsätta normalt i form av FPA-rehabilitering. På grund av de aktuella ingreppen kan man bli tvungen att justera rehabiliteringsplanen för att tillfällig intensifiera rehabiliteringen. De ytterligare insatser som behövs och som motiveras i rehabiliteringsplanen kan ordnas som FPA-rehabilitering. Tillämplig lagstiftning (FPRL 566/ ) Överföring av rehabiliteringsansvaret från FPA till hälso- och sjukvården Ansvaret för att ordna rehabilitering ligger hos eller överförs till hälso- och sjukvården när man bedömer att rehabiliteringen enbart har ett terapeutiskt syfte eller när man inte med hjälp av rehabilitering kan göra det möjligt för personen att klara av arbete, studier eller andra dagliga aktiviteter och att vara delaktig. Ansvaret överförs till exempel när rehabiliteringsmålen för en person som lider av en progredierande sjukdom har förändrats till att bli enbart terapeutiska, eller när man trots förväntningarna inte genom rehabilitering har kunnat göra det möjligt för en mycket svårt sjuk person eller en person med svår funktionsnedsättning att klara av dagliga aktiviteter och vara delaktig. Vid bedömningen ska man granska de mål som formulerats för rehabiliteringen personens förmåga att aktivt och medvetet medverka i sin egen rehabilitering personens förmåga att aktivt och medvetet utföra en uppgift eller en syssla och/eller självständigt delta i olika livssituationer, med hjälpmedel eller assistans, eller om personen kan förväntas uppnå en sådan förmåga med hjälp av rehabilitering. Assistans innebär ändå inte att uppgiften eller sysslan utförs för personens räkning. huruvida den återstående förmågan att klara av dagliga aktiviteter och vara delaktig kan bevaras utan rehabilitering, dvs. om rehabiliteringen är nödvändig. När rehabiliteringsansvaret förs över på hälso- och sjukvården är det viktigt att förmånshandläggaren kontaktar kunden och ger anvisningar om hur han eller hon ska gå till väga 13

19 i övergångsskedet. Dessutom ska förmånshandläggaren genom ett beslutsbrev informera hälsooch sjukvården om saken. I mån av möjlighet borde man förutse sådana här situationer så att överföringen av rehabiliteringsansvaret kan ske smidigt. Se även avsnittet Medicinsk rehabilitering som kommunerna är skyldiga att ordna. När klientens sjukdom har framskridit på ett oförutsebart sätt så att målen för rehabiliteringen blivit enbart terapeutiska, kan rehabiliteringsbeslutet om krävande medicinsk rehabilitering fortsätta att gälla tre månader efter att man fattat beslut om att avbryta rehabiliteringen. Man kan förfara på detta sätt för att undvika avbrott i rehabiliteringen och för att hälso- och sjukvården under övergångsperioden ska kunna ordna sådan rehabilitering som ingår i god basvård. Det är inte möjligt att förlänga rehabiliteringbeslutets giltighetstid efter att klienten fyllt 65 år Förhållande till annan rehabilitering I lagen om FPA-rehabilitering anges sådana hindrande rehabiliteringsförmåner som begränsar FPA:s skyldighet att ordna och ersätta rehabilitering. FPA har en lagstadgad skyldighet att hänvisa kunden till rätt service ifall rehabiliteringsansvaret ligger på någon annan aktör Hindrande rehabiliteringsförmåner FPA ordnar inte rehabilitering om kunden kan få rehabilitering eller ersättning för rehabiliteringskostnaderna med stöd av någon av följande lagar: lagen om rehabilitering som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen lagen om skada, ådragen i militärtjänst lagen om olycksfall i militärtjänst I sådana fall vilar ersättningsskyldigheten helt och hållet på försäkringsbolaget i fråga eller Statskontoret. Försäkringsbolaget ska i sin helhet ersätta den rehabilitering som personen behöver i enlighet med lagarna om rehabilitering som ersätts enligt lagstiftningen om trafikförsäkring och olycksfallsförsäkring, även om ersättningen för personskada enligt trafikförsäkringslagen eller lagen om olycksfallsförsäkring har jämkats på grund av personens egen medverkan. Om ersättning för personskada enligt trafikförsäkringslagen har förvägrats helt och hållet på grund av grovt vållande, ersätter försäkringsbolaget inte heller rehabilitering. Då förutsätts inte att kunden ansöker om rehabilitering hos försäkringsbolaget. När det är fråga om olycksfall, trafikskada eller militärskada ska handläggaren alltid ta reda på om kunden har rätt till rehabilitering som ersätts enligt ovan nämnda lagar. Försäkringsbolaget eller Statskontoret har inte meddelat något beslut om rehabilitering Om handläggningen av rehabiliteringsärendet ännu pågår eller rehabilitering inte ännu har sökts hos försäkringsbolaget, kan FPA inleda ordnandet av rehabilitering utifrån ett dröjsmålsintyg. För att få ett dröjsmålsintyg måste kunden ansöka om rehabilitering hos försäkringsbolaget. Dröjsmålsintyget begärs av kunden per telefon eller skriftligt (kundbrev KUL21r). För att rehabilitering som ordnas av FPA ska kunna inledas krävs det att villkoren för beviljande är uppfyllda. Om FPA har ordnat eller ersatt rehabilitering som ska ersättas av ett försäkringsbolag eller av Statskontoret, har FPA rätt till ersättning för rehabiliteringen från bolaget i fråga. Detta gäller också 14

20 rehabilitering baserad på en frivillig försäkring enligt 57 i lagen om olycksfallsförsäkring och 21 i lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare. Försäkringsbolaget eller Statskontoret har meddelat ett beslut om rehabilitering Om försäkringsbolaget eller Statskontoret har avslagit kundens rätt till rehabilitering i sin helhet och avlagsbeslutet har skickats till FPA, kan den rehabilitering som kunden ansökt om beviljas förutsatt att villkoren uppfylls. Kunden kan vid behov uppmanas att överklaga försäkringsbolagets eller Statskontorets avslagsbeslut. Förmånshandläggaren ska skicka kundbrev KUV31r till försäkringsbolaget eller till Statskontoret oberoende av om kunden har överklagat beslutet eller inte. I det beslut som skickas till kunden införs frasen KKBDD. Om försäkringsbolaget eller Statskontoret har ersatt en del och avslagit en del av rehabiliteringen på grund av att den inte har ansetts nödvändig utifrån olycksfallet, trafikskadan eller militärskadan, kan FPA inte ordna den rehabilitering som avslaget gäller. FPA kan inte heller ordna rehabilitering om försäkringsbolaget eller Statskontoret har avslagit fortsatt rehabilitering på den grunden att den inte är nödvändig. Vid bedömningen av rehabiliteringsbehovet följer FPA försäkringsbolagets linje. Försäkringsbolaget eller Statskontoret ersätter kunden för den nödvändiga rehabiliteringen. I det beslut som skickas till kunden införs frasen KKB45. Om försäkringsbolaget eller Statskontoret har ersatt en del och avslagit en del av rehabiliteringen på grund av att rehabiliteringsbehovet inte anses bero på olycksfall, trafikskada eller militärskada, kan den rehabilitering som sökts beviljas ifall villkoren uppfylls. Så gör man också ifall fortsatt rehabilitering har avslagits på grund av att behovet inte beror på ett olycksfall. Kunden kan vid behov uppmanas att överklaga försäkringsbolagets eller Statskontorets avslagsbeslut. Förmånshandläggaren ska skicka kundbrev KUV31r till försäkringsbolaget eller till Statskontoret oberoende av om kunden har överklagat beslutet eller inte. I det beslut som skickas till kunden införs frasen KKBDD. Tillämplig lagstiftning (FRPL 566/ ) Se närmare under Rehabilitering som ordnas med stöd av olycksfalls- och trafikförsäkringslagarna Handledning av kunden FPA är skyldig att handleda och instruera kunden så att möjligheterna till rehabilitering utreds och nödvändig rehabilitering ordnas. Om kunden behöver sådan rehabilitering som FPA inte ordnar ska den tjänsteman som handleder kunden vid behov ge information om andra rehabiliteringsmöjligheter eller tjänster och om de aktörer som ordnar dem. Förmånshandläggaren ska enligt behov samarbeta med andra aktörer som ordnar tjänster så att kunden smidigt får den service som han eller hon behöver. Tillämplig lagstiftning:(frpl 566/ ) Läs mer i förmånsanvisningarna om yrkesinriktad rehabilitering: Utredning av rehabiliteringsbehovet. 15

21 Andra aktörer som ordnar rehabiliteringstjänster Utöver FPA kan även kommunerna ordna medicinsk rehabilitering. Primärt ansvarar försäkringsbolagen för medicinsk rehabilitering på grund av yrkessjukdom, olycksfall i arbetet eller trafikskada Medicinsk rehabilitering som kommunerna är skyldiga att ordna Kommunerna är skyldiga att ordna medicinsk rehabilitering om det inte åligger FPA att ordna rehabiliteringen eller om inte någon annan aktör är skyldig att ordna rehabilitering enligt speciallagstiftning. Kommunen eller samkommunen ska se till att de medicinska rehabiliteringstjänsterna i fråga om sitt innehåll och omfattning ordnas så att de motsvarar behovet av rehabilitering i kommunen eller inom samkommunens område. Skyldigheten att ordna medicinsk rehabilitering gäller också mentalvårdspatienter. Kommunernas skyldighet att ordna rehabiliteringen baserar sig på hälso- och sjukvårdslagen, folkhälsolagen och lagen om specialiserad sjukvård. Kommunen ska ordna den medicinska rehabilitering som anges i rehabiliteringsplanen om det inte tydligt går att påvisa vem som ansvarar för ordnandet av och kostnaderna för rehabiliteringen. Om det ändå hör till FPA att ordna och bekosta rehabiliteringen ska FPA ersätta kommunen för rehabiliteringskostnaderna. Om det inte är FPA:s uppgift att ordna rehabiliteringen ska kunden hänvisas till de hälso- och sjukvårdstjänster som hans eller hennes boendekommun ordnar. Rehabiliteringstjänsterna ordnas av hälsovårdscentraler eller sjukhus antingen som kommunens egen verksamhet eller i form av köpta tjänster Kommunen ansvarar för planeringen av den medicinska rehabiliteringen så att rehabiliteringen bildar en funktionell helhet tillsammans med den vård som behövs. Behovet av medicinsk rehabilitering samt rehabiliteringens mål och innehåll ska anges i en individuell, skriftlig rehabiliteringsplan. Kommunen ansvarar dessutom för styrningen och övervakningen av rehabiliteringsservicen och utser vid behov en kontaktperson för klienten. De medicinska rehabiliteringstjänster som kommunerna ordnar är bl.a. rehabiliteringsrådgivning och rehabiliteringshandledning bedömning av funktions- och arbetsförmåga samt av rehabiliteringsbehovet rehabiliteringsundersökningar, genom vilka rehabiliteringsmöjligheterna reds ut terapier som syftar till att förbättra och bevara funktionsförmågan samt andra insatser som behövs för att främja rehabiliteringen hjälpmedelstjänster (anskaffning av hjälpmedel, handledning i användningen av dessa samt underhåll och förnyande av dem). anpassningsträning rehabiliteringsperioder i form av slutenvård eller öppenvård som omfattar ovan nämnda behövliga åtgärder. Hälsovårdscentraler och sjukhus ger ytterligare upplysningar om medicinsk rehabilitering som ordnas av kommunerna. Kontaktinformation för kommunerna finns på Kommunförbundets webbplats 16

22 Om den rehabilitering som ges är ordnad av hälso- och sjukvården och rehabiliteringsklienten uppfyller de övriga villkoren för beviljande av rehabiliteringspenning har han eller hon rätt att få rehabiliteringspenning. Läs mer Förmånsanvisningen om rehabiliteringspenning Hälso- och sjukvårdslagen 1326/2010 Folkhälsolagen 66/1972 Lagen om specialiserad sjukvård 1062/ Rehabilitering som ordnas med stöd av lagstiftningen om olycksfalls- och trafikförsäkring Rehabilitering ordnas i första hand med stöd av lagen om rehabilitering som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring eller lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen ifall rehabiliteringsbehovet föranleds av yrkessjukdom arbetsolycksfall trafikskada. Lagen om rehabilitering som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring tillämpas också på lantbruksföretagares olycksfall, militärolycksfall, statstjänstemäns olycksfall och övriga olycksfall, skador och sjukdomar som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring. Angående FPA:s möjligheter att på basis av ett dröjsmålsintyg ordna rehabilitering som eventuellt ska ersättas enligt ovan nämnda lagar, se också Hindrande rehabiliteringsförmåner Som åtgärder inom ramen för medicinsk rehabilitering kan ersättas: undersökningar för att reda ut rehabiliteringsbehovet och rehabiliteringsmöjligheterna rehabiliteringsperioder i öppen- eller slutenvård kostnader för ändringsarbete i bostaden eller för merkostnader föranledda av serviceboende samt för tolktjänster när det gäller personer med svår funktionsnedsättning kostnader föranledda av nödvändiga hjälpmedel eller av deltagande i rehabilitering boende- och resekostnader för klienten och anhöriga föranledda av anpassningsträning. Som åtgärder inom ramen för yrkesinriktad rehabilitering kan ersättas: undersökningar för att reda ut rehabiliteringsbehovet och rehabiliteringsmöjligheterna arbets- och utbildningsprövning arbetsträning nödvändig och tillräcklig utbildning bidrag eller lån t.ex. för anskaffning av arbetsmaskiner eller -redskap eller fortskaffningsmedel för personer med svår funktionsnedsättning nödvändiga hjälpmedel och anordningar övriga rehabiliteringskostnader jämförbara med de ovan nämnda. För rehabiliteringstiden betalas till klienten dagpenning, olycksfallspension eller ersättning för inkomstbortfall enligt trafikförsäkringslagen. Som rehabilitering ersätts dessutom alla nödvändiga rehabiliteringskostnader (t.ex. behandlings- och resekostnader). En fritt formulerad rehabiliteringsansökan ställs till försäkringsbolaget eller till Försäkringsbranschens Rehabilitering. Initiativ till rehabilitering kan tas av den skadade själv, arbetsgivaren, en sjukvårdsinrättning, arbetskraftsmyndigheten eller en annan aktör som reder 17

23 ut rehabiliteringen. I fråga om yrkesinriktad rehabilitering är försäkringsanstalten enligt lag skyldig att inleda ett rehabiliteringsärende om en skada som berättigar till ersättning medför långvariga begränsningar av arbets- och funktionsförmågan samt av förvärvsmöjligheterna. Försäkringsanstalten ska vidare se till att rehabiliteringsbehovet och -möjligheterna reds ut. Rehabilitering enligt olycksfalls- och trafikförsäkringslagen sköts centraliserat av Försäkringsbranschens Rehabilitering. Ytterligare upplysningar om rehabilitering enligt olycksfallsförsäkrings- och trafikförsäkringslagen fås på Försäkringsbranschens Rehabiliterings webbplats Missbrukarvård Kommunen ska sörja för att missbrukarvården ordnas så att den till sitt innehåll och sin omfattning motsvarar behovet i kommunen. I kommunen är social- och hälsovårdsnämnderna gemensamt ansvariga för att ordna missbrukarvården. Bestämmelser om att ordna missbrukarvård finns i lagen och förordningen om missbrukarvård samt i socialvårdslagen och -förordningen. FPA ordnar inga egentliga rehabiliteringstjänster inom missbrukarvården. För att kunden ska få rehabiliteringstjänster inom missbrukarvåden ska han eller hon hänvisas till kommunens socialeller hälsovårdstjänster. FPA betalar rehabiliteringspenning till dem som deltar i familjerehabilitering enligt lagen om missbrukarvård och, under vissa förutsättningar, även till dem som deltar i individuell rehabilitering. Information om tjänster inom missbrukarvården finns på A-klinikstiftelsens webbplats På webbplatsen finns bl.a. en förteckning över A-klinikerna. Största delen av A- klinikerna i Finland drivs av kommuner eller samkommuner. Se Betalning av rehabiliteringspenning till deltagare i missbrukarrehabilitering Rehabilitering för frontveteraner och krigsinvalider En frontveteran som tilldelats frontmanna-, fronttjänst- eller fronttecken kan få rehabilitering enligt lagen om rehabilitering av frontveteraner. Även makar till frontveteraner kan under vissa förutsättningar få rehabilitering i sluten vård. Rehabiliteringen för frontveteraner och deras makar är gratis. Man ansöker om rehabilitering på en blankett som fastställts av Statskontoret eller på de blanketter som kommunerna använder. Veteranens äkta maka/make ska ansöka om rehabilitering med en egen ansökan. Som bilaga till en ansökan om slutenvårds- eller dagrehabilitering ska alltid fogas ett läkarutlåtande. Statskontoret beviljar kommunerna anslag för rehabiliteringen av frontveteraner. En frontveteran som är bosatt utomlands kan få rehabilitering antingen i sitt bosättningsland eller i Finland. Rehabilitering för frontveteraner som är bosatta utomlands ska sökas hos Statskontoret. En krigsinvalid, hans eller hennes äkta maka/make eller änka/änkling som fått rätt till rehabilitering kan få rehabilitering med stöd av lagen om skada, ådragen i militärtjänst. Rehabiliteringen är avgiftsfri. Ansökan om rehabilitering ska göras i förskott hos Statskontoret. 18

24 Ansökningsblanketter fås från Statskontoret, hälsovårdscentralerna och serviceställen som sköter veteranrehabiliteringen. Blanketter kan också skrivas ut på Statskontorets webbplats. Ett läkarutlåtande ska fogas till ansökan. FPA ersätter rehabiliteringsklientens kostnader för resan till och från rehabiliteringsinrättningen. Om ersättning av resor, se Rehabiliteringsresor för frontveteraner och därmed jämförbara personer (Sjukvårdsersättning Resor). Närmare information finns på Statskontorets webbplats Bilskatteåterbäring En person med svår funktionsnedsättning (i bilskattelagen används benämningen "invalid") kan få bilskatten återbetald helt eller delvis för en bil som tas i eget bruk då bilen registreras för första gången i Finland. I 51 i bilskattelagen definieras de personer som kan få återbäring, andra villkor för återbäring och återbäringens storlek. Ansökan om bilskatteåterbäring ska göras skriftligen hos Södra tulldistriktet, Hangö tull, Hangö. Ansökan ska göras inom 6 månader från det att bilen registrerades eller, om bilen köpts på avbetalning, från det att personen blev ensam ägare till bilen. Återbäring kan också sökas redan innan bilen skaffas. Ytterligare information om bilskatteåterbäringar som beviljas personer med svår funktionsnedsättning fås på tullens webbplats Rehabilitering utomlands Om en person som söker eller har en finländsk rehabiliteringsförmån får en utländsk förmån som, om den betalades i Finland, skulle påverka skyldigheten att ordna rehabilitering eller påverka beloppet av ersättningen för rehabiliteringskostnaderna, jämställs den utländska förmånen med motsvarande finländska förmån. Om en försäkrad med stöd av utländsk lagstiftning eller andra i utlandet förpliktande bestämmelser har fått ersättning t.ex. för olycksfall, yrkessjukdom eller trafikskada och ersättningen även omfattar medicinsk rehabilitering, åsidosätter en sådan utländsk förmån FPA:s skyldighet att ordna rehabilitering på samma sätt som motsvarande i Finland beviljade förmån enligt 13 i lagen om FPA-rehabilitering. Också utländska handikappförmåner jämställs med motsvarande finländska förmåner i fall som avses i 9 1 mom. i lagen om FPA-rehabilitering. På grund av att förmånerna jämställs kan även en försäkrad som vistats utomlands i över ett år få rehabilitering. I så fall förutsätts bl.a. att den motsvarande utländska förmånen är graderad på samma sätt som de finländska förmåner som nämns i lagrummet. Ersättning enligt lagen om FPA-rehabilitering betalas inte om en klient har fått ersättning som motsvarar sådan rehabiliteringsersättning som betalas till försäkrade i vistelselandet. Detta gäller t.ex. rehabilitering som ges i EU-länder då den försäkrade i fråga om samma rehabilitering har rätt till rehabiliteringsåtgärder och -förmåner med stöd av förordningen om social trygghet (1408/71/ EEG). Tillämplig lagstiftning (FRPL 566/ ) 19

25 1.5. Åtgärder För att en person ska klara av arbete, studier eller andra dagliga aktiviteter och att vara delaktig kan man inom ramen för krävande medicinsk rehabilitering ordna nödvändig, individuellt planerad och på särskild sakkunskap baserad terapi multidisciplinär individuell rehabilitering rehabiliterings- och anpassningskurs. Som referensram för insatser inom krävande medicinsk rehabilitering används WHO:s ICFklassifikation (International Classification of Functioning, Disability and Health, Internationell klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa). Den är vägledande när det gäller att på ett övergripande sätt beakta de rehabiliteringsbehov som klientens sjukdom eller funktionsnedsättning medför inom olika delområden. ICF-klassifikationen beaktar det medicinska hälsotillståndet, funktionsförmågan och funktionshindren samt de personliga faktorer och omgivningsfaktorer som dessa står i växelverkan med. Rehabiliteringen genomförs kund- och familjeorienterat samt holistiskt med beaktande av klientens fysiska, psykiska, sociala och kognitiva behov. I verksamheten stöds klientens aktiva roll och påverkningsmöjligheter. Rehabiliteringsarbetet genomförs i jämlik växelverkan, där utgångspunkten är de resurser som klienten och hans eller hennes familj har. Rehabiliteringen genomförs enligt klientens behov i multiprofessionellt samarbete med klientens närstående och andra aktörer som är viktiga för honom eller henne. Målet är att man i fråga om de dagliga aktiviteterna och i vardagsmiljöerna förbinder sig till att agera på ett sätt som främjar rehabiliteringen. Samarbete bedrivs till exempel med daghemmet, skolan, arbetsplatsen och boendeservicen. Inom rehabiliteringen ser man till att informationsförmedlingen fungerar på alla aktörsnivåer. I rehabiliteringen lägger man också vikt vid att ge handledning gällande fritids- och motionsaktiviteter samt annan verksamhet som stöder rehabiliteringen för att göra det möjligt för klienten att klara av dagliga aktiviteter och att vara delaktig. Rehabiliteringen grundar sig på den rehabiliteringsplan, KU 207r, som uppgjorts inom den offentliga hälso- och sjukvården. Om ett avgörande inte kan fattas för att det inte finns tillräckligt med information i rehabiliteringsplanen ska man be att planen kompletteras. En ansökan med bristfällig rehabiliteringsplan kan inte avgöras. I begäran om tilläggsutredningar ska man specificera de uppgifter som behövs Terapi i öppen vård Inom ramen för krävande medicinsk rehabilitering ordnar FPA individuellt planerad terapi som baserar sig på särskild sakkunskap och behövligt samarbete. Den terapi som beviljas ska vara nödvändig, och den ska genomföras i enlighet med god rehabiliteringspraxis och principerna för krävande rehabilitering. Under terapiperioden ska terapeuten 20

26 när en ny terapirelation inleds göra ett nätverksbesök i klientens vardagsmiljö för uppföljningen av klientens funktionsförmåga och för utvärderingen av rehabiliteringens effekt göra bedömningar och mätningar i inlednings- och slutskedet och vid behov även under mellanskedet, och då beakta också de utredningar som redan gjorts inom hälso- och sjukvården formulera målen för terapin tillsammans med klienten i början av perioden tillsammans med klienten och vid behov med hans eller hennes anhöriga upprätta en skriftlig terapiplan som grundar sig på rehabiliteringsplanen och som justeras vid behov stödja klientens engagemang i rehabiliteringen och uppmuntra klienten att själv aktivt delta i verksamhet som stöder rehabiliteringen använda funktionsinriktade metoder ge sådana uppgifter mellan perioderna som stöder rehabiliteringen hänvisa klienten och enligt behov klientens närstående till motions- eller fritidsaktiviteter som stöder rehabiliteringen aktivt och enligt behov samarbeta med klientens anhöriga och övriga närmaste nätverk för att engagera dem i verksamhet som stöder rehabiliteringen säkerställa informationsutbytet mellan klientens anhöriga, närmaste nätverk och andra aktörer med någon metod som överenskommits med klienten i periodens slutskede ordna ett samtal med klienten och vid behov även med de anhöriga sammanställa en rehabiliteringsrapport om den genomförda rehabiliteringen och dess effekter samt en bedömning av behovet av ytterligare terapi. Rapporten ska lämnas till klienten, FPA och den aktör som upprättat rehabiliteringsplanen 1 3 månader före periodens slut, eller i fråga om en kort terapiperiod omedelbart efter avslutad terapi. Till god rehabiliteringspraxis hör att terapeuten ser till att klientens föräldrar, andra anhöriga och närstående deltar i terapisituationer efter behov. Det är meningen att klientens övningar ska integreras i hans eller hennes vardag så att de stöder uppnåendet av rehabiliteringsmålen och så att de färdigheter som inlärts i terapin blir daglig praxis. Till exempel personer som arbetar med ett barn i hans eller hennes daghem eller skola kan delta i terapisituationer för att få information om barnets terapi och om gemensamma handlingssätt. Genom samarbetet får också terapeuten information om klientens situation som helhet. Läs mer i avsnitten Tid som rehabiliteringsbeslutet gäller och Utbetalning FPA:s standard för terapi i öppen vård, Terapi inom krävande medicinsk rehabilitering Terapiformer och -slag samt längden på terapibesöken Den terapi som ordnas av FPA grundar sig på vetenskapliga rön om rehabiliteringens effektivitet kompletterade med allmänt godkända, etablerade och empiriskt grundade metoder. Terapiformerna är fysioterapi ergoterapi talterapi psykoterapi neuropsykologisk rehabilitering musikterapi multidisciplinär gruppterapi dagrehabilitering. 21

27 De särskilda terapiformerna är vid fysioterapi: vattenterapi, ridterapi och lymfterapi vid ergoterapi: ridterapi vid psykoterapi: bildkonstterapi. Annan form av genomförande: uroterapi. Rehabiliteringsgruppen och gruppen för rehabiliteringstjänster vid FPA:s juridiska enhet för förmånsrelaterade tjänster fattar beslut om godkännande av nya terapiformer eller särskilda terapiformer. Dessa kan tas med i den etablerade verksamheten endast i samband med att standarden förnyas och ett nytt anbudsförfarande ordnas. Nya terapiformer och nya sätt att genomföra terapin tas i bruk utifrån forskningsrön och empirisk kunskap om deras effekter. I specialsituationer bedömer gruppen för rehabiliteringstjänster också terapeuters behörighet, t.ex. huruvida utbildning som skaffats utomlands motsvarar den finländska. Terapislagen inom den rehabilitering som FPA ordnar är följande: individuell terapi gruppterapi familjeterapi inom psykoterapi. Grupper för barn och unga (4 17 år): i en grupp som leds av en terapeut finns 2 4 barn eller unga i en grupp som leds av två terapeuter finns 4 6 barn eller unga Grupper för vuxna: i en grupp som leds av en terapeut finns 3 5 klienter (inte vattenterapi) i en grupp som leds av två terapeuter finns 4 8 klienter Vid gruppterapi kan antalet besök vara per år. ingår 2 individuella besök per klient. Det ena besöket görs i inledningsskedet för att kartlägga rehabiliteringsbehoven, och det andra i slutskedet för att utvärdera måluppfyllelsen och bedöma behoven av ytterligare terapi. De individuella besöken genomförs utifrån det beslut som meddelats, och de förbrukar inte antalet beviljade besök. Vid gruppterapi för barn och unga genomförs minst 2 av de beviljade terapibesöken i form av handledande gruppmöten för föräldrarna. Av grundad anledning kan fler besök genomföras i form av handledande gruppmöten, dock högst en fjärdedel av de terapibesök som beviljats barnet eller den unga. Vid gruppterapi för vuxna kan anhöriga eller närstående delta i gruppterapin tillsammans med klienterna då detta har planerats och avtalats tillsammans med klienterna. 22

28 Längden på terapibesöken är 45, 60 eller 90 minuter vid fysioterapi, musikterapi, ergoterapi, neuropsykologisk rehabilitering och bildkonstterapi i form av individuell terapi samt vid psykoterapi i form av individuell terapi och familjeterapi 45 eller 60 minuter vid talterapi samt vatten-, lymf- och ridterapi i form av individuell terapi minuter vid gruppterapi och multidisciplinär gruppterapi 5 timmar vid dagrehabilitering Läs mer i FPA:s standard för terapi i öppen vård Huvudregeln är att terapibesöken inte genomförs som så kallade dubbelsessioner. Den längd på terapibesöken som anges i rehabilteringsbeslutet är bindande för serviceproducenten. Dessutom har den maximala längden på besöken fastställts i standarden som ingår i avtalshandlingarna. Av särskilt vägande skäl och för att förstärka effekten av terapin kan man genomföra dubbelsessioner. Ett vägande skäl för dubbelsessioner kan exempelvis vara att man vid genomförandet av terapin tillämpar en viss forskningsbaserad metod som är motiverad med tanke på klientens situation. Då måste serviceproducenten på förhand komma överens om saken med FPA. Frågan styrs till rehabiliteringsgruppen vid Juridiska enheten för förmånsrelaterade tjänster. Om en dubbelsession anses motiverad för förmånshandläggaren in en uppgift om detta för utbetalaren i kommentarfältet för Oiwa-arbetet. När gruppen sätts ihop ska terapeuten samarbeta med vårdenheten eller med den aktör som hänvisade klienten till rehabilitering. Genom samarbete säkerställs att klienterna har tillräckligt likartade mål och möjligheter att fungera i grupp. Gruppen kan vara sluten eller den kan kompletteras med på förhand överenskomna intervaller (t.ex. enligt skolelevernas terminer) på ett sätt som är ändamålsenligt för gruppen Fysioterapi Vattenterapi Lymfterapi Ridterapi Uroterapi Syftet med fysioterapi är att främja och bevara klientens fysiska, psykiska och sociala arbets- och/ eller funktionsförmåga. Fysioterapin syftar också till att trygga möjligheterna till utveckling så att klienten kan fungera i sin omgivning och klara av de krav som ställs i det dagliga livet med hjälp av optimal rörelse- och funktionsförmåga. De individuella målen fastställs utifrån klientens ålder och resurser samt problemens art och svårighetsgrad i samråd med klienten och i mån av möjlighet en anhörig eller närstående person. Fysioterapin omfattar rådgivning och handledning, individuell terapeutisk träning och manuell och fysikalisk terapi i samverkan mellan terapeuten och klienten. Fysioterapeuten handleder och stöder klienten i att använda sina resurser optimalt för att bevara och främja rörelse- och funktionsförmågan och dess förutsättningar i olika livssituationer. Fysioterapeuten beaktar begränsningarna i klientens omgivning och tillsammans försöker man skapa förutsättningar och finna metoder för att förbättra klientens möjligheter att aktivt kunna delta i vardagen. I terapiprocessen ingår vid behov träning i användningen av hjälpmedel och träning av färdigheter för arbetslivet samt hänvisning till hobby- och fritidsverksamhet. Fysioterapi kan genomföras individuellt eller i grupp. Innehållet i och målen för terapin baserar sig på en individuell plan för klienten. 23

29 Särskilda former av fysioterapi är vattenterapi ridterapi lymfterapi. De särskilda formerna kan genomföras endast som individuell terapi. Annan form av genomförande: uroterapi. Vattenterapi Ridterapi Vattenterapi kan i enlighet med rehabiliteringsplanen beviljas i huvudsak som en del av fysioterapin. För vattenterapi meddelas ett separat beslut. Den totala mängden fysio- och vattenterapi uppskattas i relation till de uppställda målen. Fysioterapi kan beviljas helt och hållet i form av vattenterapi, t.ex. om klienten inte kan delta i fysioterapi på normalt sätt på grund av smärta, övervikt eller av någon annan grundad anledning. Innehållet i vattenterapin ska i tillämpliga delar vara detsamma som i fysioterapin. I vattenterapi utnyttjas vattnets bärkraft och motstånd. Vattenterapi kan genomföras som individuell terapi eller som gruppterapi som leds av två fysioterapeuter. Ridterapi kan genomföras som en del av den fysioterapi som ordnas av FPA. Även den fysioterapi som hälso- och sjukvården ordnar kan beaktas. I rehabiliteringsplanen ska ett specificerat mål för ridterapin anges och dess nödvändighet motiveras. Ridterapi kan i regel beviljas som ett mellanskede för högst några år. Ridterapi kan ordnas även för en längre tid, om rehabiliteringsbehovet kvarstår och det inte går att uppnå det önskade resultatet genom andra typer av rehabilitering. Ridterapin kan genomföras samtidigt eller så att den alternerar med fysioterapin. Den sammanlagda mängden fysio- och ridterapi bedöms i relation till de uppställda målen. Ridterapi kan bidra till att stödja målen för fysio- eller ergoterapin då det är fråga om till exempel ett motoriskt problem, såsom avvikande tonus, asymmetri, bristfälliga positions- och balansreaktioner eller bristfällig kroppskontroll. förebyggande av kontrakturer och felställningar eller lindrande av sådana som redan uppkommit. svårigheter att gestalta den egna kroppen och rörelserna. behov att i samband med synskada, störning i utvecklingen eller försenad utveckling sporra klienten att tolerera rörelse. behov att i samband med autism, utvecklingsstörning eller uppmärksamhets- och beteendestörning stödja initiativförmågan, en strukturerad funktionsförmåga och situationskontroll samt förmågan att ändamålsenligt utnyttja sensorisk information och att tolerera känsloförnimmelser. situationer där ridterapin kan användas som en motivationsåtgärd under ett mellanskede. Genom ridterapi kan funktionsförmågan stödjas t.ex. genom att öka klientens initiativförmåga förmåga att handla strukturerat förmåga att vidmakthålla uppmärksamheten förmåga att använda händerna förmåga att strukturera information från sinnesorganen. 24

30 Lymfterapi Uroterapi Vid beviljande av fortsatt terapi ska man utvärdera resultaten av ridterapin samt de realistiska möjligheterna att uppnå rehabiliteringsmålen genom andra terapimetoder, t.ex. med hjälp av fysio-, vatten- eller ergoterapi. När ridterapin avslutas uppskattas på basis av rehabiliteringsplanen det totala antalet fysioterapibesök så att det blir ändamålsenligt. Manuell lymfterapi kan ordnas som en del av en mer omfattande medicinsk rehabilitering för personer med svår funktionsnedsättning då man härigenom kan motverka komplikationer till följd av svullnader (t.ex. hudproblem, ventrombos). Behovet av lymfterapi ska motiveras i rehabiliteringsplanen. Det lönar sig i allmänhet att genomföra lymfterapin i perioder. Uroterapi kan ordnas som en del av en mer omfattande medicinsk rehabilitering för personer med svår funktionsnedsättning. Behovet av uroterapi ska motiveras i rehabiliteringsplanen. Uroterapi ges av en fysioterapeut eller en sjukskötare som specialiserat sig på dysfunktion i musklerna i bäckenbotten. Målet med uroterapin är att förbättra blåsans och/eller tarmens funktion och kontrollen av den. Resultat har uppnåtts med rätt riktad gymnastik som stärker musklerna i bäckenbotten. Behandling genom elektronisk biofeedback kan användas som en del av vården, även om det inte finns särskilt starka belägg för att behandlingen tillför ytterligare nytta. När det gäller uroterapi är det viktigt att klienten är motiverad för egenvård och fortsätter med övningarna på egen hand när han eller hon har lärt sig att utföra dem. Behandlingen har använts t.ex. vid urininkontinens i samband med MS-sjukdom eller annan neurologisk sjukdom eller vid stress- och trängningsinkontinens. Rehabiliteringsavgörandet fattas som en fysioterapiåtgärd i handläggningssystemet för rehabilitering. Förmånshandläggaren kompletterar beslutet för hand med uppgift om i vilken form rehabiliteringen genomförs. Läs mer i FPA:s standard för terapi i öppen vård Multidisciplinär gruppterapi Multidisciplinär gruppterapi genomförs gemensamt av två av serviceproducentens terapeuter som representerar olika terapiformer. Det är fråga om rehabilitering i grupp som inte ordnas som särskild form av terapi. Multidisciplinär gruppterapi kan ordnas för klienter som har nytta av multidisciplinär aktiverande och funktionell grupprehabilitering. Målet är att stöda klienternas interaktion och ett aktivt deltagande och att stärka klientens funktionsförmåga och förmåga att klara sig på egen hand i sin vardagsmiljö. Utmaningarna och särdragen när det gäller klienterna i gruppen ska vara tillräckligt likartade. När gruppen sätts ihop samarbetar terapeuterna med vårdgivaren eller med t.ex. skolan eller servicehuset alltid när det är möjligt. Vid multidisciplinär gruppterapi utnyttjar man gruppdynamiken samt kunskapen och åsikterna hos två terapeuter som representerar olika yrkesgrupper. Rehabiliteringen stöds med hjälp av olika terapier och metoder, vilket samtidigt medför omväxling och meningsfullhet i verksamheten. Vid multidisciplinär gruppterapi 25

31 består grupper för barn och unga (4 17-åringar) av 4 6 klienter består grupper för vuxna av 4 8 klienter är längden på ett terapibesök min är antalet besök per år ingår 2 individuella besök per klient. Det ena besöket görs i inledningsskedet för att kartlägga rehabiliteringsbehoven, och det andra i slutskedet för att utvärdera måluppfyllelsen och bedöma behoven av ytterligare terapi. De individuella besöken genomförs utifrån det beslut som meddelats, och de förbrukar inte antalet beviljade besök. Vid gruppterapi för barn och unga genomförs minst 2 av de beviljade terapibesöken i form av handledande gruppmöten för föräldrarna. Av grundad anledning kan fler besök genomföras i form av handledande gruppmöten, dock högst en fjärdedel av de terapibesök som beviljats barnet eller den unga. Vid gruppterapi för vuxna kan anhöriga eller närstående delta i gruppterapin tillsammans med klienterna då detta har planerats och avtalats tillsammans med klienterna. Läs mer FPA:s standard för terapi i öppenvård Musikterapi Syftet med musikterapi är att med musikens hjälp stödja klientens fysiska, psykiska och sociala utveckling samt funktionsförmåga. Med musikterapi kan man stödja interaktionsfärdigheterna, kroppsuppfattningen, koncentrationsförmågan och förmågan att strukturera sitt eget agerande och att gestalta sin omgivning. Syftet kan även vara att stödja det psykiska välbefinnandet och att förbättra uttrycksförmågan och känslolivet, självkännedomen, självförtroendet och livskontrollen. De individuella målen fastställs utifrån klientens ålder och resurser samt problemets art och svårighetsgrad och i samråd med klienten. Musikterapeuten väljer de metoder som ska tillämpas utifrån klientens individuella behov och enligt sina egna arbetsmetoder. De metoder som terapeuten använder baserar sig på spel och improvisation, röstanvändning och sång samt på musiklyssnande. Terapeuten kan också använda metoder som bygger på skapande av musik, såsom att skriva sånger, komponera och arrangera. Detta kan även kombineras bl.a. med att skriva, att arbeta med bilder och att röra sig eller leka. I terapin kan man även samtala, och vid behov använda olika kommunikationssätt som stöder eller ersätter talet. Musikterapeuten kan använda sig av metoderna inom funktionsinriktad musikterapi (FMTmetoden) om han eller hon har den utbildningen. FMT-metoden bygger på systematiskt avancerande musikalisk kommunikation och gemensamt musicerande. Syftet är att stödja klientens funktionella färdigheter, t.ex. kroppskontrollen, de kommunikativa färdigheterna och förmågan att gestalta sin omgivning. Musikterapi kan ges som separat terapi bl.a. vid följande sjukdomar eller sjukdomsgrupper: autism neuropsykiatriska störningar, såsom uppmärksamhetsstörningar, beteendestörningar, störningar i den sociala funktionsförmågan, överaktivitet mutism kontakt- och kommunikationsstörningar störningar i tal- och språkutvecklingen psykiatriska funktionsstörningar, såsom ångest och depression inlärningsstörningar koordinationsstörningar störningar i utvecklingen, medfödda missbildningar och kromosomavvikelser 26

32 rörelsenedsättningar Musikterapi kan ges i form av individuell terapi eller gruppterapi. Den som gör upp rehabiliteringsplanen ska vara en sakkunnigläkare, t.ex. en barnneurolog, neurolog, foniater, barnpsykiater, psykiater eller läkare för personer med utvecklingsstörning. Om det inte finns skäl för att fortsätta musikterapin ska den slutföras på ett kontrollerat sätt. Tillräcklig tid ska reserveras för slutskedet, och klienten och terapeuten ska informeras om saken. I rehabiliteringsbeslutet antecknas uppgift om att det är fråga om terapins slutskede. Läs mer i FPA:s standard för terapi i öppen vård Neuropsykologisk rehabilitering Syftet med neuropsykologisk rehabilitering är att lindra eller avhjälpa kognitiva och emotionella svårigheter som har sin grund i det centrala nervsystemet och olika begränsningar förknippade med beteendekontroll samt att ge stöd för anpassningen. Problemen kan handla om t.ex. uppmärksamhet, exekutiva funktioner, slutledningsförmåga, minne, språkliga funktioner, gestaltning, beteendekontroll, känsloliv eller social interaktion. Individuella mål fastställs utgående från klientens ålder och resurser samt problemets art och svårighetsgrad. Målen kan vara att lindra svårigheter, utveckla nya handlingssätt, träna och ta i bruk kompenserande färdigheter eller att utveckla klientens medvetenhet om sina starka sidor och sina svårigheter samt att öka självständigheten. Allmänna mål kan vara att göra det lättare att klara av vardagslivet, förbättra studie- eller arbetsförmågan, förbättra och bevara den psykosociala funktionsförmågan samt att minska risken för utslagning. Avsikten med rehabiliteringen är antingen att bevara den nuvarande funktionsförmågan eller att förbättra den. De metoder som används inom neuropsykologisk rehabilitering är träning av olika funktioner, utveckling och ibruktagande av kompenserande färdigheter, träning i användningen av hjälpmedel, psykoedukativ och psykosocial handledning och rådgivning samt annat psykiskt stöd. Träningsmetoder som kan komma i fråga är t.ex. neuropsykologiska träningsprogram, datorstödda rehabiliteringsprogram, tränings- och undervisningsmaterial samt hjälpmedel som tränar gestaltningen. Det psykoedukativa och psykosociala arbetssättet utgör en integrerad del av den neuropsykologiska rehabiliteringen. Neuropsykologisk rehabilitering kan genomföras individuellt eller i grupp. Rehabiliteringsplanen ska alltid grunda sig på en neuropsykologisk undersökning som gjorts av en neuropsykolog. Som en sådan undersökning godkänns även en neuropsykologisk undersökning som gjorts utan neuropsykologisk kompetens på en neurologisk eller barnneurologisk enhet inom den specialiserade sjukvården. Innehållet i och målen för den neuropsykologiska rehabiliteringen baserar sig på en individuell plan för klienten. Läs mer i FPA:s standard för terapi i öppen vård Talterapi Talterapi är en rehabiliteringsform som syftar till att hjälpa barn eller vuxna med språk- eller talstörningar. Med hjälp av talterapi stävar man att eliminera, lindra och förebygga språk- och talstörningar samt problem med interaktion och kommunikation i samband med dessa. Genom talterapi rehabiliteras också funktioner som har att göra med ätande, sväljande och röstproduktion. Utöver träning av talet och rösten samt språkligt-kognitiva övningar innefattar talterapin vid behov även inlärning av och träning i användningen av metoder som stöder talet (t.ex. handtecken, bilder och Bliss-symboler) samt kommunikationsapparater. 27

33 Talterapin ska vara förenlig med principerna för god rehabiliteringspraxis och bygga på specialkompetens. De metoder som talterapeuten använder ska grunda sig på allmänt vedertagen empirisk kunskap eller vetenskapliga rön om metodernas effekter. Talterapin omfattar handledning och stöd för klientens närstående och närmaste nätverk. Talterapi kan genomföras individuellt eller i grupp. Innehållet i och målen för terapin baserar sig på en individuell plan för klienten. Undervisning i teckenspråk och framtagande av symbolböcker som ska användas som hjälpmedel ankommer på hälso- och sjukvården eller med stöd av handikappservicelagen på socialvården. Som personer med talstörning betraktas i fråga om krävande medicinsk rehabilitering till exempel barn som har en svår specifik störning av tal- eller språkutvecklingen. Ett barn kan ha begränsad förmåga att producera tal och talar då inte alls eller talar så knapphändigt eller oklart att man inte förstår vad han eller hon vill uttrycka. Vid begränsad förmåga att förstå tal har barnet svårt att förstå vad det hör. Barn med svår störning av tal- och språkutvecklingen behöver ofta kommunikationshjälpmedel som stöder och ersätter talet (t.ex. tecken, kommunikationsbilder, Bliss-symboler, kommunikationsapparater), eller så kommunicerar de endast med hjälp av miner och gester eller genom att peka. barn som av annan orsak har svårt att producera eller förstå tal (t.ex. utvecklingsstörning, störningar i utvecklingen, CP-syndrom, Downs-syndrom eller kontaktstörning/autism). barn som har cochleaimplantat och behöver terapi som stöder talutvecklingen. personer med hörselskada och ytterligare funktionsnedsättningar som hämmar den verbala interaktionen, eller personer som trots hörapparat behöver kommunikationshjälpmedel som stöder och ersätter talet och talförståelsen. personer som inte klarar sig i vardagen med hjälp av sin förmåga att uttrycka sig i tal, eftersom de har en talstörning på grund av en skada i nervsystemet, strukturella orsaker eller en medfödd eller förvärvad skada eller sjukdom i talorganen eller ett följdtillstånd efter skadan eller sjukdomen. personer med afasi, dysfasi, dysartri, fonationssvårigheter eller läs- och skrivsvårigheter som på grund av störning i talförmågan eller i förmågan att förstå tal eller p.g.a. ytterligare funktionsnedsättningar har svårigheter att kommunicera på ett sådant sätt som vardagen kräver, och som realistiskt sett kan förväntas ha nytta av talterapi. personer som har betydande svårigheter p.g.a. ätstörningar eller dysfagi. När det gäller små barn ankommer det på hälso- och sjukvården att ordna undersökningar, behandlingar och uppföljning av störningar i talets och hörselns utveckling, och ofta även att inleda talterapi. I fråga om barn med hörselskada är det också hälso- och sjukvården som fastställer skadans etiologi samt provar och byter ut hörapparaten. FPA kan ordna rehabilitering för ett barn med svår funktionsnedsättning efter att barnets helhetssituation, funktionsförmåga och behov av rehabilitering har bedömts och en rehabiliteringsplan har kunnat göras upp. Hälso- och sjukvården ansvarar för utredningar, behandling och uppföljning samt för uppgörandet av en rehabiliteringsplan när det gäller vuxna med talstörning eller dysfagi. Talterapi kan beviljas i form av individuell terapi eller gruppterapi, eller som både individuell terapi och gruppterapi samtidigt. Innehållet i och målen för talterapin baserar sig på en individuell plan för rehabiliteringsklienten. Läs mer i FPA:s standard för terapi i öppen vård 28

34 Psykoterapi Syftet med psykoterapi är att hjälpa klienter som till följd av psykiska störningar har betydande svårigheter att klara sig hemma, i skolan och i arbetslivet samt i andra livssituationer. Med psykoterapi försöker man lindra mentala störningar, stödja en normal utveckling och öka klientens självkännedom, funktionsförmåga och förmåga att klara sig på egen hand. Vid terapin beaktas klientens individuella begränsningar och resurser. Målet för terapin är att klienten ska finna resurser att klara av utmaningarna och kraven på interaktion i det dagliga livet. Psykoterapeuten väljer vilka metoder som ska användas i terapin. Terapimetoderna varierar beroende på klientens individuella behov och terapeutens arbetssätt. Psykoterapin kan vara t.ex. analytiskt inriktad terapi eller kognitiv terapi. Den primära arbetsmetoden är att tala om klientens tankar och känslor och problem och att gestalta dem i hanterbar form i en förtroendefull vårdrelation. I fråga om barn och unga används ofta liksom i bildkonstterapi också funktionella metoder för att uttrycka och hantera det som behandlas. Psykoterapins totala längd eller antalet besök har inte begränsats, utan beror på klientens sjukdom, psykiska symptom och helhetssituation samt på terapins mål och den nytta som uppnåtts med terapin. Psykoterapi kan beviljas i form av individuell terapi, gruppterapi eller familjeterapi. Målet med familjeterapi är att förbättra eller ändra familjens interna interaktion så att den möjliggör fysisk och psykisk hälsa hos klienten. Familjeterapi ges i regel en gång i veckan eller 1 3 gånger i månaden. Terapisessionens längd kan vara 60 eller 90 minuter, beroende på familjens situation. I familjeterapi träffar en eller två terapeuter en eller flera familjemedlemmar samtidigt. Terapi som ges av två terapeuter ska motiveras i rehabiliteringsplanen. Beviljandet av psykoterapi grundar sig på en bedömning som gjorts av en specialist inom barnpsykiatri, ungdomspsykiatri eller psykiatri om behovet av psykoterapi, om lämpligheten och om åtgärdsformen. Utlåtanden av ST-läkare vid enheter inom den offentliga hälso- och sjukvården där psykiatriska patienter vårdas jämställs med utlåtanden från ovan nämnda läkare. Även vid ansökan om fortsatt psykoterapi krävs det en bedömning gjord av en ovan nämnd specialist eller av en ST-läkare. Om det inte finns skäl för att fortsätta psykoterapin ska den slutföras på ett kontrollerat sätt. Tillräcklig tid ska reserveras för slutskedet, och klienten och terapeuten ska informeras om saken. I rehabiliteringsbeslutet antecknas uppgift om att det är fråga om terapins slutskede. Bildkonstterapi Bildkonstterapi är en särskild form av psykoterapi. I bildkonstterapi används visuell kommunikation vid sidan av verbal kommunikation. Bildkonstterapi används till exempel när den språkliga uttrycksförmågan är störd eller i fråga om speciella svårigheter vid skapande av kontakt och tillit eller när det gäller förmågan att tolka känslor. Läs mer i FPA:s standard för terapi i öppen vård Dagrehabilitering Dagrehabiliteringen är avsedd för vuxna klienter. Dagrehabilitering är öppenvårdsrehabilitering som kan genomföras på en privat vård- eller rehabiliteringsinrättning. Dagrehabilitering kan vara ett alternativ då klientens situation förutsätter två eller flera olika terapier som ges varje vecka eller flera gånger i månaden och klienten har nytta av intensiv dagrehabilitering. 29

35 I dagrehabilitering ingår aktivt program i minst 5 timmar, inklusive pauserna. Dagen innehåller, i enlighet med rehabiliteringsplanen, minst två olika slag av individuell terapi som godkänts av FPA samt minst 2 timmar annat funktionsinriktat program, individuellt eller i grupp, som stöder rehabiliteringen. Klienten ska ges möjlighet till vila och måltider. Dagrehabilitering kan ordnas en gång i veckan eller mer frekvent flera gånger i veckan om det är ändamålsenligt med hänsyn till klienten och de uppsatta målen. Dagrehabiliteringen genomförs gånger per år. Läs mer i FPA:s standard för terapi i öppen vård Ergoterapi Ridterapi Syftet med ergoterapi är att ge klienten möjlighet att vara självständig i sin vardag och sina aktiviteter, dvs. att vara delaktig i sitt eget liv och sina livsval. Genom ergoterapi utvecklas de kunskaper och färdigheter som en människa behöver i sitt vardagsliv. För att skapa de här möjligheterna handleder och stöder ergoterapeuten klienten i träningen av olika färdigheter och inlärningen av kompenserande metoder med hjälp av olika slag av teknik och hjälpmedel, bearbetar den fysiska omgivningen och uppgiften samt handleder klientens anhöriga eller närstående och närmaste nätverk (den sociala omgivningen). Handledning gällande hobbyverksamhet och fritidsaktiviteter ska inkluderas i terapin på ett sådant sätt att dessa aktiviteter senare kan ingå i klientens vardag. Ergoterapins metoder för att förbättra klientens funktionsmöjligheter kan vara t.ex. träning av psykosociala färdigheter eller av dagliga aktiviteter. En metod är terapeutisk verksamhet, vilket innebär att sysselsättningar som är meningsfulla för klienten anpassas till funktionsförmågan. Ergoterapi kan genomföras som individuell terapi eller gruppterapi. Innehållet i och målen för ergoterapin baserar sig på en individuell plan för klienten. Ridterapi är en särskild form av ergoterapi. Ridterapi kan beviljas som en del av den ergoterapi som ordnas av FPA. Även den ergoterapi som hälso- och sjukvården ordnar kan beaktas. Ridterapi beviljas som en del av ergoterapi enligt samma principer som i fråga om ridterapi som beviljas som en del av fysioterapi. Se punkten Fysioterapi samt FPA:s standard för terapi i öppen vård Genomförande av terapi i öppen vård Den terapi som genomförs ska vara förenlig med god rehabiliteringspraxis och principerna för krävande rehabilitering. Terapin genomförs i terapeutens lokaler helt eller delvis i klientens miljö, t.ex. i hemmet, i skolan eller på daghemmet, om det framgår av rehabiliteringsplanen att det finns behov av detta. För att effektivisera terapin 30

36 kan man i samband med individuell terapi av särskilda skäl ordna handledningsbesök för en anhörig eller annan närstående person kan terapeuter som ger individuell terapi ordna ett samarbetsbesök där klienten är med, för att säkerställa ett gott samarbete och god informationsförmedling. kan man inom individuell terapi pröva på olika motionsformer och ge handledning gällande fritidsaktiviteter. kan terapeuten delta i nätverksbesök. Intensifiering, alternering och genomförande med längre mellanrum Det är möjligt att indela terapin i perioder så att den genomförs växelvis med någon annan terapi eller tidvis intensifierad, t.ex. för att träna upp en viss färdighet. Att terapin genomförs intensifierad kan även grunda sig på bevisad effektivitet. Orsaken till att terapin intensifieras ska alltid utgå från klienten. Terapin kan genomföras med längre mellanrum och med betoning på handledning så att klienten, och enligt behov de aktörer som är viktiga för honom eller henne, får konkret handledning för att de färdigheter som tränas ska förstärkas i vardagen. För att målen för rehabiliteringen ska nås utvecklar man innehållet i handledningen när rehabiliteringen framskrider. Försök med motion och hobbyer Inom individuell terapi kan terapeuten under ett år ge handledning högst 5 gånger i fråga om olika motions- eller andra fritidsaktiviteter som stöd för rehabiliteringen. För att säkerställa att klienten deltar i fritidsaktiviteterna och att de integreras i vardagen sköter terapeuten om att att klientens anhöriga och närstående deltar i handledningstillfällena i mån av möjlighet. Handledningsgångerna ingår i den mängd individualterapi som beviljats. Co-terapi med två terapeuter I fråga om individuell terapi för personer med synnerligen svår och omfattande funktionsnedsättning kan det vara motiverat att en del av terapibesöken genomförs i form av s.k. co-terapi med två olika terapeuter. I sådana terapisituationer har inte den ena av terapeuterna en assisterande roll, utan bägge har en roll som motsvarar deras utbildning. Behovet av co-terapi, d.v.s. terapi som ges av två terapeuter, ska motiveras i rehabiliteringsplanen. Under ett år kan högst 18 terapibesök genomföras i form av co-terapi. Antalet terapibesök kan undantagsvis vara större om det är motiverat för att tryggheten ska kunna säkras. Vid bedömningen av antalet besök ska man beakta terapeuternas möjligheter till samarbetsbesök. Co-terapibesöken ingår i det antal individuella terapibesök som beviljats, och uppgift om genomförandet läggs till i beslutet för hand. Läs mer FPA:s standard för terapi i öppen vård samt punkten Betalning 31

37 Hem-, daghems- eller skolbesök Individuell terapi kan genomföras i serviceproducentens lokaler eller helt eller delvis i form av hembebesök i klientens hem eller i hans eller hennes närmiljö. Rehabiliteringen genomförs i klientens vardagsmiljö om det krävs träning i vardagliga situationer, t.ex. i klientens hem, på daghemmet eller i skolan, för att målen för rehabiliteringen ska nås och rehabiliteringen genom detta får större effekt. Rehabiliteringen kan genomföras i klientens vardagsmiljö också när det är nödvändigt med tanke på klientens hälsotillstånd eller när det skulle vara oskäligt betungande för klienten att resa till serviceproducenten. I samband med individuell terapi kan man bevilja hembesök, och då betalas ett hembesökstillägg till serviceproducenten. Hembesök beviljas inte för vattenterapi, ridterapi, gruppterapi, multidisciplinär gruppterapi eller dagrehabilitering. Behovet av hembesök ska framgå av rehabiliteringsplanen. Läs mer FPA:s standard för terapi i öppen vård och avsnittet Betalning Handledningsbesök Handledningen för anhöriga eller andra närstående är i första hand funktionsinriktad och genomförs i samband med terapin så att de färdigheter som inlärts under rehabiliteringen kan tillämpas i vardagen. I samband med individuella terapier kan man dock på särskilda grunder bevilja handledningsbesök för anhöriga eller andra närstående, om dessa besök är nödvändiga med tanke på att uppnå målen för rehabiliteringen och det inte är ändamålsenligt att klienten är närvarande till exempel på grund av klientens sjukdom eller funktionsnedsättning. Av rehabiliteringsplanen ska framgå varför handledningsbesöken är nödvändiga och hur många besök det är fråga om. Med tillstånd av klienten kan även andra personer som står klienten nära, t.ex. personer från daghemmet, skolan eller arbetsplatsen, delta i handläggningstillfällena så att terapeuten och de andra aktörerna genom växelverkan får information som hjälper dem att handleda och stödja klienten. Förhandlingar om frågor som gäller klientens terapi och som förs enbart med personalen utan att någon anhörig eller närstående är närvarande eller ett allmänt anförande om något tema med anknytning till rehabiliteringen kan inte ersättas av FPA. Handledningsbesöken kan genomföras i terapeutens lokaler eller t.ex. i form av besök i hemmet, på daghemmet, i skolan eller på arbetsplatsen. Ett handledningsbesök är i regel lika långt som ett terapibesök för klienten, i regel tar det högst 60 minuter. I samband med familjeterapi, gruppterapi, multidisciplinär gruppterapi och dagrehabilitering förekommer det inte handledningsbesök. I enlighet med god rehabiliteringspraxis och utifrån klientens individuella behov är antalet handledningsbesök per år 0 10 besök högst 20 besök, p.g.a. särskilda individuella behov eller vid psykoterapi för personer under 26 år. Handledningsbesök i samband med psykoterapi kan utifrån ett separat avtal genomföras av någon annan än den psykoterapeut som ger den individuella terapin. Läs mer i FPA:s standard för terapi i öppen vård samt under punkten Betalning 32

38 Nätverksbesök Terapeuten vid individuell terapi och gruppterapi som leds av en terapeut, eller den ena av terapeuterna vid gruppterapi, multidisciplinär gruppterapi och dagrehabilitering som leds av två terapeuter, kan med stöd av rehabiliteringsbeslutet vid behov under året delta i nätverksbesök som gäller insatser som sker i klientens hem eller i någon annan av hans eller hennes vardagsmiljöer en kartläggning av klientens livssituation och omgivning samt möjligheterna att stödja rehabiliteringen en nätverksöverläggning eller ett hembesök som genomförs av serviceproducenten för rehabilitering i sluten vård (sammanlagt högst 2 besök). upprättande eller justering av den medicinska rehabiliteringsplan som görs upp inom hälsooch sjukvården (deltagande högst 2 gånger). utprovning av hjälpmedel eller instruktion i hjälpmedelsanvändning som genomförs i klientens vardagsmiljö i social- eller hälsovårdens regi (deltagande högst 2 gånger). upprättande av en rehabiliteringsplan på daghemmet för ett barn som är i behov av speciell vård och fostran i enlighet med lagen om småbarnspedagogik (7 a ) eller upprättande av en plan för ordnande av individuell undervisning (IUP) på barnets eller den ungas skola i enlighet med lagen om grundläggande utbildning (17 a ) (deltagande högst 2 gånger). Under ett år kan antalet nätverksbesök uppgå till sammanlagt högst 6 när det gäller vuxna, och till högst 8 när det gäller barn och ungdomar. Om terapeuten debiterar 2 gånger 60 min. för ett nätverksbesök innebär det att båda de nätverksbesök av detta slag som står till buds under ett år har förbrukats. Vid psykoterapi kan den terapeut som genomför handledningsbesöken i enlighet med standarden för terapi i öppen vård delta i samarbetsbesök som genomförs i klientens hem eller i någon annan av klientens vardagsmiljöer och i samarbetsbesök som gäller upprättande eller justering av den medicinska rehabiliteringsplan som görs upp inom hälso- och sjukvården. Deltagande i nätverksbesök behöver inte motiveras i rehabiliteringsplanen och inget separat rehabiliteringsbeslut om detta behöver fattas, eftersom det kan vara svårt att förutse behovet av nätverkbesök. Vid behov ska terapeuten emellertid efteråt kunna verifiera att han eller hon har deltagit i nätverksbesök. Med undantag av de uppgifter som hör till nätverksbesöken i klientens hem eller andra vardagsmiljöer är det, beroende på situationen, hälso- och sjukvårdens, socialvårdens, daghemmets eller skolans lagstadgade skyldighet att sköta de uppgifter som nämns ovan. FPA:s terapeut ansvarar inte för att uppgifterna blir skötta. Syftet med nätverksbesök är att terapeuten genom samarbetet ska få sådan kunskap som gör det möjligt att genomföra en effektiv terapi. Dessutom är det meningen att de olika aktörerna ska kunna komma överens om gemensamma principer för terapin och för handledningen av klientens närstående. När rehabiliteringsplanen görs upp ger terapeuten information om och synpunkter på terapin. Läs mer 33

39 FPA:s standard för terapi i öppen vård samt punkten Betalning Rehabiliteringsperioder FPA kan för vuxna samt barn och unga ordna krävande medicinsk rehabilitering i öppen eller sluten vård i form av intensiva, individuellt planerade multidisciplinära individuella rehabiliteringsperioder rehabiliterings- och anpassningskurser. Syftet med den multidisciplinära individuella rehabiliteringen är att göra det möjligt för klienten att klara av dagliga aktiviteter och att vara delaktig samt att klara sig så självständigt som möjligt i sin omgivning. Rehabiliteringen grundar sig på den rehabiliteringsplan som gjorts upp inom den offentliga hälsooch sjukvården. Om planen inte innehåller tillräckligt med information för ett avgörande kan ett ett beslut inte fattas, utan man ska be att planen kompletteras. I begäran om ytterligare utredningar ska man specificera de uppgifter som behövs Multidisciplinär individuell rehabilitering FPA ordnar krävande medicinsk rehabilitering i form av intensiv multidisciplinär individuell rehabilitering. Rehabiliteringen genomförs vid olika servicelinjer utgående från sjukdomsgrupp. Servicelinjerna för multidisciplinär individuell rehabilitering för vuxna är servicelinjen för vuxna med syn- och hörselskador service för personer med hörselskada, personer med synskada och personer med synoch hörselskada den neurologiska servicelinjen servicelinjen för vuxna med sjukdomar i rörelseorganen eller reumatiska sjukdomar den allmänna servicelinjen. Servicelinjerna för individuell rehabilitering för barn och ungdomar är servicelinjen för barn och unga med syn- och hörselskador service för personer med hörselskada, personer med synskada och personer med synoch hörselskada servicelinjen för barn och unga med sjukdomar i rörelseorganen eller reumatiska sjukdomar den allmänna och neurologiska servicelinjen. Målet för den individuella rehabiliteringen är att multidisciplinärt stödja uppfyllelsen av de konkreta mål som formulerats i samråd med klienten och klientens anhöriga. Den individuella rehabiliteringen för vuxna syftar dessutom till att stödja klientens möjligheter att klara sig så bra som möjligt i olika situationer i vardagen. Man vill ge klienten och den anhöriga 34

40 som deltar i den multidisciplinära individuella rehabiliteringen färdigheter och verktyg att påverka klientens funktionsförmåga samt uppmuntra dem att fungera så fullvärdigt som möjligt i sin livsmiljö och i samhället. Målet för den individuella rehabiliteringen för barn och unga är att stödja dem och deras familj så att de ska kunna fungera och delta i sin livsmiljö så fullvärdigt som möjligt. Man hjälper familjen att identifiera och stärka sina egna resurser och sin förmåga att klara av olika situationer i vardagen. Målet är också att stödja barnet när det växer upp, börjar bli självständigt och börjar planera sin framtid. Om klientens rehabiliteringsbehov och målen för rehabiliteringen sammanhänger med ett anpassningsskede föranlett av sjukdom eller funktionsnedsättning kan den rehabilitering som behövs genomföras i form av multidisciplinär individuell rehabilitering ifall en lämplig anpassningskurs inte kan ordnas för klienten. Vad gäller innehållet i den individuella rehabiliteringen betonas i så fall stödet till klienten i anpassningsskedet. För genomförandet av den multidisciplinära individuella rehabiliteringen kan klienten välja en serviceproducent som har ett avtal som gäller den servicelinje och den service vars innehåll och expertis närmast svarar mot de aktuella rehabiliteringsbehov och -mål som klientens sjukdom eller funktionsnedsättning medför. Således är klientens huvudsakliga diagnos inte den enda faktor som styr valet av servicelinje, utan klientens situation utreds med beaktande av helheten. Vilken servicelinje som är lämplig bedöms i samråd med klienten vid den enhet inom den offentliga hälso- och sjukvården som ansvarar för upprättandet av rehabiliteringsplanen. FPA ger vägledning och informerar om servicelinjernas innehåll och målgrupper samt om vilka serviceproducenter som tillhandahåller de olika servicelinjerna, olika tjänster för personer med syn- och/eller hörselskada samt service på finska respektive svenska. Vid handledningen av klienten och då rehabiliteringsbeslutet fattas måste man kontrollera att den tilltänkta serviceproducenten har avtal om sådan svenskspråkig eller finskspråkig service som klienten behöver. Läs mer Standarderna för multidisciplinär individuell rehabilitering inom krävande medicinsk rehabilitering och FPA:s standard för rehabilitering i öppen och sluten vård, allmän del Villkor FPA kan bevilja en klient multidisciplinär individuell rehabilitering när rehabiliteringen behövs för att klienten ska ha möjlighet att klara av och vara delaktig i dagliga aktiviteter. Den individuella rehabilitering som beviljas ska grunda sig på klientens aktuella behov av rehabilitering. Vid bedömningen av behovet av individuell rehabilitering beaktas klientens medicinska hälsotillstånd och dess inverkan på förmågan att klara av dagliga aktiviteter och vara delaktig. Dessutom beaktas klientens livsfas, livssituation och uppgifter samt de förändringar som skett eller kommer att ske i dem och i fråga om vilka man med hjälp av rehabilitering kan göra det möjligt för klienten att klara sig och vara delaktig. Vid bedömningarna beaktas också målen för 35

41 rehabiliteringen och den helhet som rehabiliteringsinsatserna bildar samt rapporterna från tidigare genomförd rehabilitering. Klienten behöver intensiv och multidisciplinär individuell rehabilitering till exempel då klienten arbetar och det på grund av hans eller hennes arbete, tidsanvändning eller ork inte är möjligt att genomföra terapi i tillräcklig omfattning klientens självständiga funktionsförmåga (t.ex. gångförmåga) håller på att äventyras rehabiliteringsmålen kan uppnås om öppenvårdsterapi i mindre skala kompletteras med en sådan rehabiliteringsperiod klientens livssituation innebär en försämring av möjligheterna att klara sig på egen hand stödet inom öppenvårdsterapin inte är tillräckligt. Individuell rehabilitering som är nödvändig med tanke på rehabiliteringsmålen kan beviljas även om klienten inte får terapi eller behovet av rehabilitering i öppen eller sluten vård inte är regelbundet. Ett villkor för beviljande är ändå att det finns en välgrundad motivering till att individuell rehabilitering behövs och att man på goda grunder kan förvänta sig att ytterligare effekter kan uppnås när det gäller förmågan att klara av dagliga aktiviteter och vara delaktig. Hur nödvändigt det är att bevilja en ny individuell rehabiliteringsperiod avvägs alltid separat från fall till fall. Bedömningen kan i regel inte göras omedelbart efter att den föregående individuella rehabiliteringsperioden har avslutats. Om rehabiliteringsplanen har en lång giltighetstid ska man försöka göra en bedömning av rehabiliteringsbehovet utifrån ansökan, den gällande rehabiliteringsplanen, rehabiliteringsrapporterna om den föregående individuella rehabiliteringsperioden och terapin, samt vid behov utifrån de uppgifter som man fått vid intervjun. Vid behov kan man be klienten lämna in en utredning från hälso- och sjukvården som komplement till rehabiliteringsplanen. Vid bedömningen av vilken servicelinje för individuell rehabilitering som är lämplig för klienten ska man beakta de aktuella rehabiliteringsbehov och -mål som sjukdomen eller funktionsnedsättningen medför. Målgrupperna för servicelinjerna är följande: Servicelinjen för vuxna respektive barn och unga med syn- och hörselskador Målgruppen är klienter som i anslutning till en hörselskada, synskada eller syn- och hörselskada har behov av intensiv och multidisciplinär individuell rehabilitering. Klienten kan också ha andra sjukdomar eller funktionsnedsättningar, men den rehabilitering som han eller hon i det aktuella läget behöver och målen för den kräver både innehållsmässig och yrkesmässig specialkompetens i rehabilitering i anslutning till syn- och hörselskador. Klienter vid servicelinjen för personer med syn- och hörselskador hänvisas enligt sina individuella behov till servicen för personer med hörselskada, personer med synskada eller personer med syn- och hörselskada. Den neurologiska servicelinjen för vuxna 36

42 Målgruppen är klienter som på grund av neurologisk sjukdom eller annan sjukdom eller funktionsnedsättning har ett aktuellt behov av intensiv och multidisciplinär individuell rehabilitering, och målen hänför sig särskilt till neurologiska symptom och kräver både innehållsmässig och yrkesmässig specialkompetens i neurologisk rehabilitering. Servicelinjen för vuxna med sjukdomar i rörelseorganen eller reumatiska sjukdomar Målgruppen är klienter som i samband med sjukdomar eller funktionsnedsättningar i rörelseorganen eller reumatiska sjukdomar har behov av intensiv och multidisciplinär individuell rehabilitering. Klienten kan också ha andra sjukdomar eller funktionsnedsättningar, men den rehabilitering som han eller hon i det aktuella läget behöver och målen för den kräver både innehållsmässig och yrkesmässig specialkompetens i rehabilitering i anslutning till sjukdomar i rörelseorganen och reumatiska sjukdomar. Servicelinjen för barn och unga med sjukdomar i rörelseorganen eller reumatiska sjukdomar Målgruppen är barn och unga som har ett aktuellt behov av intensiv och multidisciplinär individuell rehabilitering på grund av inflammatorisk sjukdom i rörelseorganen nedsatt funktionsförmåga som beror på icke-inflammatorisk sjukdom i rörelseorganen eller på kronisk smärta nedsatt funktionsförmåga som beror på reumatism eller associerad sjukdom eller någon annan sjukdom i rörelseorganen Barnet eller den unga kan också ha andra sjukdomar eller funktionsnedsättningar, men den rehabilitering som han eller hon i det aktuella läget behöver och målen för den kräver både innehållsmässig och yrkesmässig specialkompetens i rehabilitering i anslutning till sjukdomar i rörelseorganen och reumatiska sjukdomar. Den allmänna servicelinjen för vuxna Målgruppen är klienter som på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning har behov av intensiv och multidisciplinär individuell rehabilitering. Den allmänna och neurologiska servicelinjen för barn och unga Målgruppen är barn eller unga som har ett aktuellt behov av intensiv och multidisciplinär individuell rehabilitering på grund av en neurologisk, neuropsykiatrisk eller annan utvecklingsrelaterad sjukdom, där det krävs innehållsmässig och yrkesmässig specialkompetens i neurologisk eller neuropsykiatrisk rehabilitering annan sjukdom eller funktionsnedsättning, där det krävs specialkompetens i rehabilitering och ingen av de andra servicelinjerna för multidisciplinär rehabilitering motsvarar klientens aktuella rehabiliteringsbehov. 37

43 Läs mer Standarderna för multidisciplinär individuell rehabilitering inom krävande medicinsk rehabilitering och FPA:s standard för rehabilitering i öppen och sluten vård, allmän del Innehåll och genomförande Den multidisciplinära individuella rehabiliteringen kan genomföras antingen i sluten vård eller i öppen vård beroende på klientens behov. Av grundad anledning kan klienten anlända till rehabiliteringsinrättningen redan kvällen innan, t.ex. på grund av besvärliga trafikförbindelser. Klienten ska på förhand kontakta serviceproducenten och försäkra sig om att inkvartering och den hjälp han eller hon behöver kan ordnas. Klienten betalar övernattningen själv och ansöker hos FPA om ersättning för övernattningskostnaderna. Serviceproducenten ordnar den assistans som klienten behöver. Vid multidisciplinär individuell rehabilitering ska de multidisciplinära teamen, den specialiserade personalen och temana för perioden motsvara behoven hos sjukdomsgrupperna inom respektive linje. Innan den individuella rehabiliteringen inleds genomför serviceproducenten en nätverksöverläggning som video- eller telefonkonferens tillsammans med klienten och eventuella andra relevanta aktörer. Under nätverksöverläggningen diskuteras bl.a. de aktuella rehabiliteringsbehoven. Utifrån klientens rehabiliteringsbehov och -målsättningar väljs för den individuella rehabiliteringsperioden de nyckelpersoner och den övriga personal som just den klienten behöver, och innehållet i perioden planeras tillsammans. Utgångspunkten för målformuleringen är den rehabiliteringsplan som har gjorts upp tillsammans med vårdenheten, de uppgifter som serviceproducentens förhandsförfrågan och nätverksöverläggningen har gett samt de aktuella rehabiliteringsbehov som konstaterats under sammankomsterna i inledningsfasen. Målen definieras genom samarbete i början av rehabiliteringsperioden med hjälp av GAS-metoden (Goal Attainment Scaling). Under den individuella rehabiliteringen har serviceproducenten med klientens samtycke nätverkssamarbete med andra centrala aktörer. För att kartlägga klientens vardagssituation i sin helhet kan man innan rehabiliteringen inleds och/eller under rehabiliteringen ordna ett minst 3 timmar långt hembesök på klientens hemort. Utöver klienten kan i hembesöket även delta de aktörer i klientens närmaste nätverk som anses vara nödvändiga och, enligt överenskommelse, den terapeut som genomför klientens terapi i öppen vård. Hembesöken kan vara högst 3 till antalet. Fler hembesök kan ordnas enligt klientens individuella behov efter att man först förhandlat med FPA. En nätverksöverläggning som genomförts på hemorten minskar antalet rehabiliteringsdygn som beviljats i rehabiliteringsbeslutet med 1 och det kalkylerade timantal som motsvarar detta. Under rehabiliteringsprocessen för klienten rehabiliteringsdagbok i mån av möjlighet. Med hjälp av dagboken följer klienten och familjen hur målen för rehabiliteringen uppnås och hur olika uppgifter och övningar klaras av. Dagboken kan även användas för att förmedla information. Inom två veckor efter den individuella rehabiliteringens slut sänder serviceproducenten en rehabiliteringsrapport till klienten, till FPA och till övriga aktörer enligt överenskommelse med klienten. Om rehabiliteringen genomförs i perioder sänds, enligt överenskommelse med klienten, antingen enbart ett närvarointyg eller en kort rehabiliteringsrapport om perioden ifall klienten behöver informationen för planeringen av rehabiliteringen eller för genomförandet av annan rehabilitering eller vård. Om serviceproducenten har ordnat assistans för en klient som anlänt till rehabiliteringsinrättningen redan dagen innan eller om rehabiliteringen har genomförts i enlighet 38

44 med kravnivån för särskilt krävande rehabilitering antecknar serviceproducenten motiveringarna i ett närvarointyg eller i en kort rehabiliteringsrapport samt i rehabiliteringsrapporten vid den individuella rehabiliteringens slut. Den multidisciplinära individuella rehabiliteringens längd Den multidisciplinära individuella rehabiliteringens längd beror på rehabiliteringsplanen. I allmänhet varar den 18 vardagar. Beroende på de individuella behoven kan rehabiliteringen också vara kortare (minst 9 vardagar) eller längre (högst 24 vardagar). Rehabiliteringen kan med hänsyn till klientens behov genomföras som en helhet eller indelad i perioder på ett ändamålsenligt sätt. Periodindelningen görs så att högst en söndag ingår i en period. Korta perioder (under 7 dygn) genomförs under vardagar. När man bereder rehabiliteringsbeslutet ska antalet söndagar kontrolleras, så att serviceproducenten kan genomföra den individuella rehabiliteringen på det sätt som förutsätts i standarden. Söndagarna adderas till antalet dygn som beviljas. Oberoende av om rehabiliteringen ordnas i en följd eller i perioder genomförs den individuella rehabiliteringen i regel så att den omfattar 12 vardagar och beviljas som 13 dygn 18 vardagar och beviljas som 20 dygn 24 vardagar och beviljas som 26 dygn. Enligt klientens behov kan den individuella rehabiliteringen genomföras så att den omfattar 9 vardagar och beviljas som 10 dygn. Behovet av rehabilitering under året bedöms som en helhet, och alla behövliga rehabiliteringsdygn beviljas genom samma beslut oberoende av om rehabiliteringen genomförs i en eller flera perioder. Det är meningen att serviceproducenten och klienten redan i det inledande skedet av rehabiliteringen ska kunna planera en rehabiliteringshelhet som motsvarar målen. En huvudprincip är också att en uppdelad rehabiliteringshelhet ordnas hos samma serviceproducent så att perioderna bildar en enhetlig rehabiliteringsprocess. Genomförandet av rehabiliteringen kan emellertid delas upp mellan två serviceproducenter om det är ändamålsenligt med beaktande av klientens individuella situation och hans eller hennes motiveringar. Kravnivåer Vid behov instruerar förmånshandläggaren klienten med tanke på genomförandet av planerna för fortsättningen. I fråga om servicelinjer med multidisciplinär individuell rehabilitering finns det två kravnivåer. Alla serviceproducenter som har ingått avtal tillhandhåller tjänster i enlighet med kravnivån för både krävande rehabilitering och särskilt krävande rehabilitering. Serviceproducenten bedömer kravnivåerna. Grunden för bedömningen är den rehabiliteringsplan som gjorts upp inom den offentliga hälso- och sjukvården, övriga handlingar angående klientens helhetssituation samt den information som inhämtats genom förhandsförfrågan, nätverksöverläggning och intervjuer i inledningsfasen. Indelningen påverkas av hur mycket personlig hjälp klienten behöver. 39

45 När rehabiliteringen har ordnats som särskilt krävande rehabilitering antecknas grunderna för detta i början av rehabiliteringsrapporten och vid rehabilitering som omfattar flera perioder i det närvarointyg eller den korta rehabiliteringsrapport som fogas till fakturan. Krävande rehabilitering En klient i krävande rehabilitering klarar sig delvis själv, men behöver p.g.a. sin fysiska, kognitiva, psykiska eller sociala funktionsförmåga en del hjälp med sina dagliga aktiviteter, t.ex. hjälp med att göra sig förstådd, hjälp med aktivitetsstyrning, informationsbehandling, syn- eller hörselbaserad aktivitet, minne, gestaltning, rörelse, ätande, förflyttning och personlig hygien, hjälp med att ta sig till rehabiliteringen eller hjälp i samband med rehabiliteringsåtgärder. Särskilt krävande rehabilitering Det är fråga om särskilt krävande rehabilitering om klienten p.g.a. sin fysiska, kognitiva, psykiska eller sociala funktionsförmåga behöver nästan ständig eller särskilt krävande handledning eller övervakning eller assistans av serviceproducentens personal när det gäller dagliga aktiviteter, t.ex. hjälp med att göra sig förstådd, hjälp med aktivitetsstyrning, informationsbehandling, syneller hörselbaserad aktivitet, minne, gestaltning, rörelse, ätande, förflyttning och personlig hygien eller hjälp med att ta sig till rehabiliteringen. Det krävs betydande arrangemang för att ordna rehabiliteringen i praktiken vad beträffar rehabiliteringsåtgärderna, lokalerna och rehabiliteringspersonalens tidsanvändning. Läs mer Standarderna för multidisciplinär individuell rehabilitering inom krävande medicinsk rehabilitering och FPA:s standard för rehabilitering i öppen och sluten vård, allmän del Anhörigas deltagande Vid sidan av de rehabiliteringsåtgärder som riktar sig till klienten ges även anhöriga och närstående stöd och råd i syfte att åstadkomma rutiner i klientens dagliga liv som främjar rehabiliteringen. De anhöriga deltar i rehabiliteringen på det sätt som förutsätts i rehabiliteringsplanen, i rehabiliteringsbeslutet och i programmet för den multidisciplinära individuella rehabiliteringen. En anhörig eller någon annan närstående person kan delta i multidisciplinär individuell rehabilitering som ordnas av FPA, om det är nödvändigt för att de mål som ställts upp för rehabiliteringen ska kunna uppnås. Vid individuell rehabilitering för vuxna klienter kan en vuxen anhörig delta under högst 5 dygn eller besök. Sådana barn till klienten som är över 7 år kan delta under hela den individuella rehabiliteringen då det är nödvändigt för att rehabiliteringsmålen ska nås och då barnet i fråga klarar av att delta och har nytta av programmet. Anhöriga deltar i inlednings- och/eller slutfasen av rehabiliteringen. Av grundad anledning kan en anhörig delta vid en annan tidpunkt enligt överenskommelse mellan serviceproducenten, den anhöriga och klienten. Deltagandet kan genomföras i sluten eller öppen vård eller som besök. Vid multidisciplinär individuell rehabilitering för barn och unga kan klientens familj delta under hela rehabiliteringen. Vid individuell rehabilitering för unga kan familjen enligt överenskommelse delta i hela rehabiliteringen eller bara i en del av den. Om man redan innan rehabiliteringsbeslutet fattas 40

46 vet att familjen kommer att delta endast under en del av tiden, kommer man överens om detta med FPA, och förmånshandläggaren förmedlar uppgiften till rehabiliteringsinrättningen tillsammans med beslutet. Om det här kommer fram först efter att beslutet fattats kommer man överens om saken med serviceproducenten och skriver in detta jämte motiveringar i rehabiliteringsrapporten. Vid multidisciplinär individuell rehabilitering för barn och unga är det kalkylerade antalet syskon/ barn två per klient. Av grundad anledning kan antalet deltagare vara större. Om syskonen är flera än två ska man i beslutsskedet kontrollera med serviceproducenten om de har möjlighet att genomföra rehabiliteringen på det sätt som förutsätts enligt standarden. När det gäller barn som söker till individuell rehabilitering prövar man alltid om deltagandet är viktigt med tanke på rehabiliteringen. Om flera syskon i en familj har samma sjukdom och det också har gjorts upp rehabiliteringsplaner för dem där rehabilitering rekommenderas, deltar syskonen i den individuella rehabiliteringen i egenskap av rehabiliteringsklienter. För dem utfärdas separata rehabiliteringsbeslut. Med anhöriga avses klientens nära anhöriga, t.ex. klientens föräldrar, barn, syskon, make, maka eller sambo. När det gäller individuell rehabilitering för vuxna kan som en nära anhörig eller annars närstående person till klienten betraktas en sådan vuxen person som regelbundet deltar i vården av klienten inom ramen för de dagliga aktiviteterna. Med en närstående person avses dock inte en personlig assistent som kommunen ordnat. När det gäller perioder för barn och ungdomar kan klientens hela familj eller t.ex. mor- och farföräldrar betraktas som anhöriga. Den anhöriga deltar inte i perioden som assistent, utan serviceproducenten ska ordna den assistans som klienten behöver. Läs mer Standarderna för multidisciplinär individuell rehabilitering inom krävande medicinsk rehabilitering och FPA:s standard för rehabilitering i öppen och sluten vård, allmän del Rehabiliteringskurser för olika sjukdomsgrupper Rehabiliteringskurserna är avsedda för personer som behöver multidisciplinär rehabilitering för att trygga arbets- och funktionsförmågan. På kurserna arbetar man målinriktat utifrån klienternas och målgruppens behov. På kurserna behandlas olika saker multidisciplinärt och man använder sig av olika arbetsmetoder som lämpar sig för klientgruppen Villkor Rehabiliteringskurser ordnas för klienter med olika sjukdomar som kan ha nytta av rehabilitering i form av öppen eller sluten vård, såsom t.ex. personer med sjukdomar i rörelseorganen, personer med psykiska störningar, stroke- och hjärtpatienter samt personer med sjukdomar i andningsorganen. Målgrupperna för de olika kurserna samt urvalskriterierna har beskrivits separat kursvis i kurssystemet och per sjukdomsgrupp i standarderna för kurser enligt sjukdomsgrupp. De klienter som hänvisas till en kurs ska klara av program som genomförs i gruppform. Om en klient har omfattande symtom eller om hans eller hennes situation i övrigt kräver ett mer individuellt planerat rehabiliteringsprogram, är multidisciplinär individuell rehabilitering den primära rehabiliteringsformen. Det är i regel inte ändamålsenligt att upprepade gånger ordna en kurs med samma innehåll. En kurs med samma innehåll kan dock beviljas på nytt, om klientens arbetsförmåga eller 41

47 funktionsförmåga eller livssituationen i övrigt har förändrats väsentligt till följd av sjukdom, funktionsnedsättning eller någon annan omständighet. En kurs med samma innehåll är motiverad även då det är fråga om en progressiv sjukdom eller en sjukdom med varierande förlopp som gör det tungt för klienten och familjen att orka med arbetet eller vardagen och de behöver ny information och ytterligare stöd. Barn och unga, vars behov av rehabilitering kan förändras i och med deras åldersrelaterade utveckling (t.ex. när de börjar på daghem eller i skola, kommer in i puberteten och i det skedet då de håller på att bli självständiga), kan då livssituationen förändras ha behov av att delta på nytt i en kurs med samma innehåll som tidigare, antingen ensamma eller tillsammans med anhöriga eller närstående personer. I standarderna för de enskilda servicelinjerna är grunderna för upprepad rehabilitering närmare beskrivna. Enbart önskan om att få kamratstöd är inte en tillräcklig motivering för att klienten upprepade gånger ska beviljas en kursplats Innehåll och genomförande Rehabiliteringskursernas innehåll varierar beroende på kurs. Kursernas program byggs upp individuellt så att det stödjer deltagarnas behov och målsättningar. Innehållet i kurserna sammanställs av olika teman som stödjer förverkligandet av de mål som satts upp för klienten och de anhöriga. De teman som ingår i kursernas program ska stödja klienternas fysiska och psykosociala välbefinnande samt förmåga att klara sig i vardagen. Inom ramen för kursens teman behandlas de behov av rådgivning och handledning som kommer fram inom klientgruppen, och man främjar klienternas färdigheter för egenvård. Genom olika arbetsmetoder inom rehabiliteringen försöker man skapa nätverk för klienterna. Med hjälp av nätverksarbete garanteras rehabiliteringens kontinuitet på hemorten. Ett multidisciplinärt team står för planeringen och genomförandet av kurserna. Kursernas längd, periodindelning och innehåll har fastställts i standarderna och de varierar beroende på sjukdoms- och målgruppens behov. På kurserna utnyttjar man de fördelar som gruppaktiviteter och kamratstöd möjliggör. Kurserna kan innehålla perioder inom sluten eller öppen vård eller kombinationer av dessa samt sakkunnigbesök. Innan rehabiliteringskursen börjar ska klienten välja om kursen ska genomföras i form av öppen eller sluten vård. Valet gäller hela kurshelheten, och mellan perioderna kan man inte byta mellan öppen vård och sluten vård. Läs mer i standarden för anpassningskursen i fråga och i den allmänna delen av FPA:s standard för rehabilitering i öppen och sluten vård Standarder/Godkända standarder. Förändringar i tidtabellerna för kurserna Kursstarten kan flyttas fram om en kurs inte fått tillräckligt många sökande. Det kan också ske förändringar vad gäller kursens övriga perioder. I sådana situationer fattar försäkringsdistriktet inte något justeringsbeslut. Serviceproducenten måste meddela klienterna om det sker förändringar i tidtabellen och kontrollera att förändringen passar dem. Serviceproducenten för in den nya tiden 42

48 direkt i rehabiliteringskurssystemet. Om den nya tiden inte passar eller om klienten inte är villig att delta i en kurs som inleds senare, ska serviceproducenten uppmana klienten att ta kontakt med FPA:s försäkringsdistrikt. Om klienten inte är villig att delta i en kurs som startar senare ska distriktsbyrån reda ut om klienten vill delta i en motsvarande kurs med lediga platser som startar tidigare och som ordnas av samma eller någon annan serviceproducent. Om det blir en annan serviceproducent och/eller en annan kurs ska försäkringsdistriktet dra in det gällande beslutet och meddela ett justeringsbeslut avseende den nya kursen. Serviceproducenterna gör elektroniskt ändringar i tidtabellerna för kurserna i rehabiliteringskurssystemet meddelar följande parter att kursen är inställd: rehabiliteringsgruppen de klienter som fått ett rehabiliteringsbeslut byråerna i de försäkringsdistrikt som utfärdat rehabiliteringsbeslut. Byte av kurs som redan inletts En klient ska delta i alla perioder som ingår i den kurs som anges i beslutet. Om klienten av grundad anledning inte kan delta i en viss period av kursen kan han eller hon hos samma serviceproducent delta i en motsvarande period som ingår i en kurs av samma typ. Klienten måste ange orsakerna till ändringen. Om man blivit sjuk behöver inget läkarintyg visas upp. Klienten återvänder inte till perioderna på slutet av den ursprungliga kursen utan fortsätter i regel på den nya kursen fram till kursens slut. Om samma period på en motsvarande kurs inte har några lediga platser tar byrån i FPA:s försäkringsdistrikt kontakt med rehabiliteringsgruppen vid hälsoavdelningen per e-post TEOSKU_KURSSIT för att få en tilläggsplats ordnad. I meddelandet ska anges klientens personbeteckning, motiveringarna för behovet av ändring, numret på den ursprungliga kursen och kursens namn samt numret på den nya kurs som man vill byta till. Rehabiliteringsgruppen lägger till den plats som behövs på kursen för att ett beslut ska kunna fattas. Ett justeringsbeslut utfärdas för klienten. Se närmare i de tekniska anvisningarna Anhörigas deltagande En anhörig eller någon annan närstående person kan delta i anpassnings- och rehabiliteringskurser som ordnas av FPA, ifall detta är nödvändigt för att de mål som ställts upp för rehabiliteringen ska kunna uppnås, och då kursen innehåller ordnat program för de anhöriga. Med anhörig avses klientens närmaste anhöriga (föräldrar, barn, syskon, make, maka eller sambo). Som annan närstående kan betraktas en person som deltar i den dagliga vården eller omvårdnaden av klienten, exempelvis en mor- eller farförälder eller en make/maka/sambo till den förälder som bor med barnet eller makens/makans/sambons barn. En personlig assistent eller någon annan aktör från klientens närmaste nätverk kan inte delta i rehabiliteringen i egenskap av närstående person. Någon särskild rekommendation i läkarutlåtandet om anhörigas deltagande behövs inte, om det av handlingarna framgår att det med hänsyn till den sökandes livssituation finns ett behov av att 43

49 anhöriga deltar. En förutsättning för att den anhöriga/närstående ska kunna delta i rehabiliteringen är att han eller hon med hänsyn till sin funktionsförmåga klarar av att delta i gruppverksamhet. Om det är fråga om en familjekurs och det i handlingarna saknas tillräckliga uppgifter om anhörigas deltagande ska den som fattar beslutet kontrollera kundens önskemål. Om man ansöker om en familjekurs upprepade gånger ska motiveringen för behovet av återkommande rehabilitering ingå i läkarutlåtandet. Om flera syskon i en familj har samma sjukdom och det också gjorts upp rehabiliteringsplaner för dem där rehabilitering rekommenderas, deltar syskonen i perioden i egenskap av rehabiliteringsklienter. För dem utfärdas separata rehabiliteringsbeslut. Anhöriga deltar i kursen i enlighet med kursprogrammet. På parkurser för närståendevårdare deltar förutom klienterna även den make eller den vuxna anhöriga eller närstående person som de sköter om. Vid ankomsten till rehabiliteringen ska klienten visa upp en högst ett år gammal medicinsk utredning om hälsotillståndet hos den anhöriga/närstående som han eller hon sköter om, t.ex. en kopia av texten i sjukjournalen eller en slutlig utvärdering av en period på sjukhus eller en utredning från hemvården om hälsotillståndet samt information om aktuell medicinering. Att en anhörig deltar i en kurs är motiverat t.ex. då det gäller första gången efter att klienten insjuknat eller när sjukdomstillståndet har förändrats väsentligt. En anhörig eller en närstående kan delta i rehabiliteringen oftare än en gång, t.ex. när det gäller familjekurser för barn, om det är nödvändigt för att rehabiliteringen ska kunna genomföras med framgång och för att målen i fråga om barnets funktionsförmåga ska kunna uppnås. Anhöriga eller närstående deltar inte i kurser som personliga assistenter på FPA:s bekostnad. Serviceproducenten ser till att det finns tillräckligt med assisterande personal för klienterna. 44

50 Familjekurser På kurser för vuxna, barn eller unga deltar klientens familj i rehabiliteringen under hela den tid kursen varar. På familjekurserna är det kalkylerade antalet syskon/barn två per rehabiliteringsklient. Av grundad anledning kan antalet deltagare vara större. Om syskonen är flera än två ska man i beslutsskedet kontrollera med serviceproducenten om de har möjlighet att genomföra rehabiliteringen på det sätt som förutsätts enligt standarden. När det gäller barn som söker till en kurs prövar man alltid om deltagandet är viktigt med tanke på rehabiliteringen. Maken/makan/sambon eller en annan vuxen anhörig eller närstående deltar i rehabiliteringen under hela kursen. Kurser som genomförs delvis i form av familjekurser Klientens vuxna anhöriga, vuxna närstående eller familj deltar i rehabiliteringen under en del av tiden. Deltagarna och dygnen då de deltar i rehabiliteringen beskrivs i standarden för respektive servicelinje och i rehabiliteringskurssystemet. Då det i beskrivningen av målgruppen för kursen nämns att en (1) vuxen anhörig eller närstående till klienten deltar, uppgörs beslutet enligt standarden och målgruppsbeskrivningen för en förälder, make/maka/sambo eller annan vuxen anhörig eller närstående. 45