Från eget småhus till allmännyttan

Transkript

1 Från eget småhus till allmännyttan Förord Föreliggande rapport är resultatet av en studie som gjorts av Institutet för framtidsstudier på uppdrag av SABO i syfte att undersöka vilken roll allmännyttan har att spela när det gäller de utmaningar som bostadsmarknaden ställs inför när fyrtiotalisterna blir allt äldre. Denna grupp utgör en stor andel av befolkningen och hur den agerar på bostadsmarknaden kommer att få konsekvenser för densamma. Det antas att gruppen kommer att bete sig annorlunda på bostadsmarknaden i jämförelse med äldre åldersgrupper. Det är en resursstark grupp med en högre utbildningsnivå än äldre kohorter. Många bor i relativt stora bostäder. Dessa faktorer talar för en ökad benägenhet att flytta och i valet av en ny bostad kan allmännyttan ha en roll att spela. Huvudfrågeställningarna i studien var: 1. Hur nöjda blir 40-talisterna med sin pension? 2. I vilken utsträckning kan 40-talisterna som nu bor i småhus intresseras för ett boende i allmännyttan? 3. Hur skulle de lägenheter vara utformade som skulle kunna locka 40-talister ur småhuset? 4. Skulle en ökad rörlighet av 40-talister från småhus till lägenheter kunna få en positiv effekt på hela bostadsmarknaden genom de flyttningskedjor som skapas? Studien bygger dels på tidigare forskning som genomförts kring bostadsval och boendepreferenser i åldersgrupperna över 50 år dels på nya analyser i syfte att komplettera tidigare kunskapsluckor. Studien har utförts av Marianne Abramson, Institutet för framtidsstudier, Lena Magnusson, Institutet för bostads- och urbanforskning och Therese Berg, kulturgeografiska institutionen, Uppsala universitet under ledning av Bo Malmberg vid Institutet för framtidsstudier. Preliminära resultat av arbetet har presenterats för projektansvarig vid SABO och den referensgrupp som SABO har utsett. Februari 2004 Marianne Abramsson Projektmedarbetare 1

2 2

3 Innehållsförteckning 1. Från eget småhus till allmännyttan - resultaten i sammandrag 5 Bo Malmberg, Marianne Abramsson & Lena Magnusson 2. Pensionsavgångarnas decennium 17 Bo Malmberg 3. Bostadsval och boendepreferenser en översikt av tidigare studier 29 Marianne Abramsson 4. Rekordgenerationens agerande på bostadsmarknaden en deskriptiv 49 statistisk analys Marianne Abramsson & Therese Berg 5. Hur bor och hur vill rekordgenerationen bo? Resultat från en 63 intervjustudie Marianne Abramsson & Therese Berg 6. Fyrtiotalisternas rörlighet på bostadsmarknaden en studie av 81 vakanskedjor Lena Magnusson 3

4 4

5 1. Från eget småhus till allmännyttan - resultaten i sammandrag Bo Malmberg, Marianne Abramsson 1 & Lena Magnusson 2 Inledning Den 1 januari 2005 är det dags för den första fyrtiotalisten att fira sin 65-årsdag. Tio år senare, den 31 december 2014 har mer än 1,1 miljoner fyrtiotalister, uppnått den officiella pensionsåldern. En viktig fråga för Sverige är hur arbetsmarknaden kommer att klara denna jättelika pensionsavgång. Mindre uppmärksammad är frågan om hur bostadsmarknaden kommer att påverkas. I denna rapport är det just bostadsmarknaden som står i centrum. Hur kommer fyrtiotalisterna att hantera sitt boende när de ställs inför minskande inkomster och avtagande krafter? De flesta fyrtiotalister bor idag i småhus och flertalet kommer att bo kvar under de närmaste åren. Men det gäller inte alla. För vissa har småhuset varit en bra lösning så länge barnen bodde hemma. När barnen är utflugna kan andra boendealternativ framstå som mer intressanta om man inte har underhåll och trädgårdsskötsel som hobby eller om orken inte räcker till. Den fråga som speciellt uppmärksammas här, är om hyresrätten kan bli en attraktiv boendeform för de fyrtiotalister som väljer att lämna småhuset. Boendet är en fråga med flera dimensioner. För det första handlar det om hur individers boendepreferenser förändras när de åldras. Men också om i vilken utsträckning man är beredd att ändra sitt boende till följd av ett ändrat bostadsbehov. En annan viktig faktor är huruvida det på den lokala bostadsmarknaden finns boendealternativ som matchar önskemålen och plånböckerna i de hushåll som kan tänka sig att lämna villan. En tredje punkt gäller hur möjligheterna till rörlighet mellan upplåtelseformer påverkar bostadsmarknadens funktionssätt. I ett samhälle där nybyggnationen är liten, som den har varit sedan början av 1990-talet, krävs det en betydande lokal rörlighet om hushållen ska kunna hitta ett tillfredsställande boende. Om t ex fler äldre hushåll flyttar från sin villa i äganderätt kan dessa frigöras för yngre barnfamiljer som, i synnerhet i tillväxtområden, har svårt att få tillträde till småhusmarknaden. 1 Båda vid Institutet för framtidsstudier, Stockholm 2 Institutet för bostads- och urbanforskning, Uppsala universitet, Gävle 5

6 Disposition Rapporten har formen av en antologi som inleds med ett sammanfattande kapitel. I kapitel två behandlas frågan om hur ändrade inkomster i samband med pensionering kan påverka fyrtiotalisternas bostadsval. En översikt över tidigare forskning kring bostadsbeteendet under åren före och närmast efter pensioneringen presenteras i kapitel tre. Resultaten som presenteras i kapitel fyra, fem och sex bygger på undersökningar av en åldersgrupp, född , i fyra kommuner med olika karakteristika och olika typer av bostadsmarknader, Upplands Väsby, Helsingborg, Säffle och Gävle. I kapitel fyra analyseras i vilken utsträckning människor som närmar sig pensionsåldern byter bostad och vilken typ av bostad man i så fall väljer. Utgångspunkten är den bild som fås fram med hjälp av statistiska data. I kapitel fem ställs samma fråga men i form av telefonintervjuer med individer i den aktuella åldersgruppen. Sist behandlas frågan om hur en ökad rörlighet bland fyrtiotalisterna kan öka bostadsmarknadens förmåga att ge familjer i olika åldrar ett anpassat boende. Fyrtiotalisternas inkomstutveckling - huvudsakligen gynnsam? Vad kommer då att hända med fyrtiotalisternas inkomster under de närmaste åren och som kan antas påverka valet av bostad? På denna fråga ger tillgänglig statistik ett tydligt svar. Det fyrtiotalisterna kan förvänta sig är en minskad disponibel inkomst i storleksordningen 20%. Denna siffra bygger på den inkomstutveckling som åldersgruppen född hade från det att de 1991 befann sig i årsåldern till dess att de år 2001 hade kommit upp i årsåldern. Denna inkomstutveckling för års kohort inträffade samtidigt som den genomsnittliga ökningen av disponibel inkomst låg på +8%. Nedgången är därför inte beroende av en dålig ekonomisk utveckling utan hör ihop med den övergång från arbetsinkomst till pensionsinkomst som sker i samband med att man uppnår pensionsålder. Ett förhållande som skulle ge fyrtiotalisterna bättre framtidsutsikter är om den ekonomiska utvecklingen under de närmaste åren blir mer gynnsam än den var i början av 1990-talet. De skulle då gynnas av att pensionsförmåner som grundas på lönen under de sista åren i arbete kan bli högre. Fyrtiotalisterna gynnas också av att de ofta har en god finansiell situation hade t ex gruppen år (som någorlunda approximerar 40 talistgruppen) i genomsnitt mer än kronor i månaden i kapitalinkomster. Eftersom dessa inkomster håller sig i stort sett konstanta i samband med pensioneringen bidrar höga kapitalinkomster till en större stabilitet i den disponibla inkomsten. I 6

7 samma riktning pekar en undersökning som kommer att publiceras under år 2004 och som gjorts vid Riksförsäkringsverket. Ytterligare en faktor som talar för att fyrtiotalisternas tid som unga pensionärer - relativt tidigare pensionärskohorter - kan bli hyggligt ekonomiskt gynnsam är att med fyrtiotalisterna har den trend mot allt tidigare pensionering som inleddes i mitten av 1980-talet brutits. Av dem som är födda 1943 så var 71,5% i sysselsättning år 2003, d v s vid 60 års ålder. En så hög andel av 60-åriga personer i sysselsättning har inte förekommit under perioden En trend mot ökat arbetskraftsdeltagande efter 60-årsdagen innebär förstås möjligheter till ett bättre ekonomiskt läge i årsåldern. Sammantaget är det flera faktorer som talar för att fyrtiotalisternas tillvaro under de närmaste 10 åren inte kommer att vara en period av svåra ekonomiska umbäranden jämfört med dem som tidigare generationer upplevt i motsvarande ålder. Möjliga ekonomiska bakslag Helt utan moln är dock inte fyrtiotalisternas himmel. En faktor som skiljer dem från tidigare generationer är den höga andelen frånskilda. När 20-talisterna var 55 år gamla var det endast en av tio som var frånskild. Bland fyrtiotalisterna var det däremot var femte person. Det är möjligt att för denna stora grupp av frånskilda kommer den inkomstminskning som pensioneringen medför att slå hårdare än för dem som är gifta. Inte minst kan detta gälla boendekostnader som ofta är lättare att bära om det är två som delar dem. Av småhusboende hushåll utan barn med en bostadsföreståndare yngre än 65 år är omkring 25% ensamhushåll. Även om boendeutgifterna i dessa hushåll är låga så kan den inkomstminskning som pensioneringen medför motivera ett bostadsbyte. En annan faktor som kan bidra till en mer ansträngd ekonomisk situation för fyrtiotalisterna är att de kan få ett utvidgat ansvar för finansieringen av den framtida äldrevården. Olika analyser visar att de riktigt stora påfrestningarna på samhällsekonomin från ett kraftigt åldrande inte inträffar under de närmaste tio åren utan längre fram. Om man vill rusta sig för de kärva tider som kommer finns det emellertid mycket som talar för att man så tidigt som möjligt ska bygga upp reserver för framtiden. Ett förslag som framförts är införandet av en äldreomsorgsförsäkring som skulle kunna betalas av alla över 55 år. En sådan skulle syfta till att omfördela resurser från äldre med bättre inkomster till äldre med mindre resurser och att till en del avlasta yngre generationer den börda som en ökad andel vårdbehövande äldre innebär. Avgiften för en äldreomsorgsförsäkring skulle dock leda till en minskning av fyrtiotalisternas konsumtionsutrymme. Ett tredje förhållande som kan medföra att vissa fyrtiotalister kommer att överväga en försäljning av småhuset är den försämrade hälsa som under senare år 7

8 drabbat särskilt kvinnor. Det tydligaste tecknet är ökade sjukskrivningar. En annan allvarlig faktor är en växande andel högkonsumenter av alkohol, igen, inte minst bland fyrtiotalistkvinnor. Förhoppningsvis är detta en övergående trend men det kan vara frågan om en mer permanent förändring. Fyrtiotalisternas boende nu och i framtiden Det faktum att fyrtiotalisterna är en resursstark grupp och i förhållande till tidigare pensionärsgrupper generellt har högre utbildning har lett till antaganden om att gruppen till viss del kommer att agera annorlunda på bostadsmarknaden jämfört med äldre åldersgrupper. Tidigare undersökningar beskriver flyttningar och motiven till dessa under olika faser i livet. Dessa visar att andelen flyttare, dvs de som byter bostad, minskar med åldern. Den tid man har tillbringat i en bostad eller ett bostadsområde leder till en investering i ett platsspecifikt kapital, investeringen i bostaden och den roll man skaffar sig på arbetsmarknaden eller i ett socialt sammanhang. Ju äldre man blir desto mer förankrad är man således i sitt boende och det blir svårare att bryta upp ifrån den invanda miljön. Viljan att flytta varierar dock mellan olika individer. De kvarboende är dock den klart dominerande gruppen ibland övre medelålders och pensionärer. Motiv för bo kvar i småhuset Majoriteten av fyrtiotalisterna bor i småhus och flertalet föredrar den boendeformen. För de flesta var flytten till äganderätten, den gång den gjordes, ett självklart alternativ, man skulle ha sitt eget hus. Den absoluta majoriteten av dem som bor i äganderätt uppger att de bor väldigt bra och att de är mycket nöjda med sitt bostadsval. En del har byggt huset själva, det känns som deras livsprojekt och att en del av själen ligger i huset. Boendet ses som en ekonomisk investering, där man sparar till sig själv. Många bor också billigt i sina bostäder, i synnerhet de som flyttade till ett småhus under och 1970-talen där många har en boendekostnad per månad på mellan och kronor. Med sådana boendekostnader har man råd att ta hjälp med underhåll när man inte längre orkar själv. I äganderätten har man sitt privata område, uppskattar självbestämmandet och att det är marknära. Det upplevs som en frihet att äga sin bostad. Underhåll och trädgårdsskötsel utgör för en del också ett fritidsintresse. Det faktum att man har en viss distans till grannarna upplevs som positivt. Dessutom har man plats när barn och barnbarn kommer och hälsar på. Bor man dessutom nära dessa har det också en kvarhållande effekt. 8

9 Det finns således flera anledningar till att många vill bo kvar i villan så länge de kan. Det är tydligt att det finns en tröghet i anpassningen av bostadsstorleken till hushållsstorleken bland äldre hushåll även om många funderar på något mer lättskött i framtiden, om än inte just nu. Det går oftast lång tid tills dess hushållet flyttar till en mindre bostad efter det att barnen har flyttat ut, om det alls äger rum. När det sker är flytten oftast föranledd av att man, med stigande ålder, tycker att underhåll och trädgårdsskötsel har blivit alltför betungande. Motiv för att lämna småhuset Det finns anledning att anta att det bland fyrtiotalisterna finns ett ökat intresse för att flytta till andra former av boende tidigare än vad som är nödvändigt av hälsoskäl. Många bor i stora bostäder vilket, med tanke på bl a skötsel och underhåll, skulle kunna vara ett incitament till att lämna äganderätten och flytta till ett mera bekvämt boende. Ekonomiskt har man möjlighet att söka sig till ett relativt attraktivt boende i andra upplåtelseformer. När en generationsväxling tar sin början i ett område, i synnerhet i de villamattor som rymmer många hus byggda samtidigt, påverkar detta även dem som inte har tänkt på att flytta till att fundera över sin boendesituation. För de flesta är det dock inte någon brådska att flytta. Några har satt upp sig i kö till annat boende, andra menar att de ska flytta när de inte längre arbetar eller när de upplever att de inte längre orkar med att sköta hus, trädgård och snöskottning. Andra vill flytta innan det blir nödvändigt av ålders- och hälsoskäl för att kunna planera sitt boende. Det ökande antalet skilsmässor och andra förändringar i hushållssammansättningen, där allt fler lever med en ny partner och då har barn från olika äktenskap kan också antas bryta kvarboendemönstret. I en ny relation är man inte längre lika fast förankrad i en tidigare bostad och ett bostadsområde då de gemensamma minnena inte är knutna hit. För dem som lever ensamma efter t ex en skilsmässa eller förlust av partnern förändras de ekonomiska förutsättningarna och underhållet med ett eget hus blir mer betungande. Andelen fritidshusägare är stor bland fyrtiotalisterna. Detta kan vara ytterligare ett incitament till att flytta till ett mindre underhållskrävande permanentboende för att i gengäld kunna behålla fritidsboendet när man inte vill underhålla båda. I intervjustudien nedan anger sig de som har fritidshus och bor i hyresrätt att det räcker med det medan några villaboende menar att i framtiden behåller de hellre fritidshuset och skaffar en lägenhet. Fritidshuset har ofta rollen som träffpunkt där barn och föräldrar möts i ett gemensamt projekt. 9

10 Tänkbara alternativ till småhuset Den typ av boende som i första hand kan ersätta småhuset är det småhusliknande boendet. En marklägenhet med en liten trädgård eller uteplats där också problemet med grannar minimeras och det inte blir något spring i trappen. Samtidigt slipper man ifrån fastighetsunderhåll och skötsel av en större trädgård samt det totala ekonomiska ansvaret för bostaden. Det finns också ett intresse för andra typer av lägenheter i attraktiva lägen; nära vatten, grönområden eller i städernas centrala delar med gångavstånd till kulturutbud och affärer. Bostaden i sig ska vara fräsch, ny eller nyrenoverad med tillgång till garageplats och boendet ska upplevas som tryggt. Bostaden ska heller inte vara för liten, 3 4 rum anses vara en bra storlek. I intervjustudien som genomfördes inom detta projekt framgick det att många av dem som har flyttat från en villa i äganderätt till en hyresrätt har gjort ett medvetet val av bostad. Det flertalet småhusägare vill komma ifrån i samband med flytten är underhållet, de vill minska arbetsbelastningen och bo bekvämt. Då man är medveten om vad det kostar att underhålla ett hus och vilken tid det tar i anspråk är det endast ett fåtal som menar att hyrorna är för höga. Istället är man beredd att betala mer för boendet i en hyresrätt än vad man betalar i en äganderätt då hyran anses vara rimlig sett till servicenivån i boendet och till vad det kostar att bo i allmänhet. Det betyder dock inte att man är intresserad av ett exklusivt boende. En del, men inte alla, väger in möjligheten att kunna bo kvar länge efter det att man har flyttat och ser då till sådant som att det finns tillgång till hiss eller att boendet är i markplan. Många har medvetet valt ett lugnt område, ibland definierat som ett område där det bor många äldre. Detta trots att flertalet hävdar att de föredrar ett socialtoch generationsblandat område. De som bor i blandade områden trivs oftast bra men är inte förtjusta i alla grupper som bor i området. Andra har medvetet valt bort vissa bostadsområden på grund av de rykten dessa har. De flesta är nöjda med bostaden och dess standard och anser även att det kommunala bostadsbolaget är en bra hyresvärd. Just planlösningen i de kommunala hyreslägenheterna, särskilt dem från och 1970-talen får beröm. Är man missnöjd med något är det oftare med området, att det är stökigt eller upplevs som otryggt. Trygghet i boendet betonas av flera. De som uppger sig vara missnöjda med service och standard i en kommunal hyresrätt och finner hyran för hög funderar på att byta hyresvärd, till privat hyresrätt eller bostadsrätt. I Gävle funderade ungefär hälften av de intervjuade boende i allmännyttan på att flytta, antingen hem till en ursprungsort eller för att man inte trivdes i bostadsområdet. I Upplands Väsby funderar färre av de intervjuade på att flytta, de som vill flytta vill söka en annan livskvalitet på landet 10

11 eller står i kö för 55+ -boende. I Helsingborg var det endast ett fåtal som sa sig vilja flytta, för några höll utsikten, för vilken man hade valt bostaden, på att byggas för. Bland låginkomsttagare uppger sig flera inte ha råd att välja den typ av boende som de vill ha, t ex en bostadsrätt eller en lägenhet i ett 55+ -boende. Liksom i tidigare studier visar det sig att för dem som vill bo kvar i äganderätten är ägandeformen viktig. Här har man större inflytande över boendekostnaderna och man bestämmer själv vad som ska göras med bostaden. Här finns också möjligheten att göra en ekonomisk vinst på boendet. För denna grupp ter sig bostadsrätten mer attraktiv än hyresrätten. Något som även talar för bostadsrätten är att den sociala stabilitet som kännetecknar småhusområden bibehålls och flera tror att det är lugnare i ett bostadsrättsområde. Andra säger sig å andra sidan inte vilja binda sitt kapital i en bostadsrätt och särskilt i Helsingborg och Säffle ansågs bostadsrätterna betinga ett överpris. Det som också har förändrat synen på bostadsrätten är de förluster som drabbade många bostadsrättsinnehavare i början av 1990-talet. Detta särskilt i ett perspektiv där bostaden kan behöva avyttras hastigt, t ex av hälsoskäl, även i ekonomiskt ogynnsamma tider. För dem som ville komma ifrån underhållet i ett villaboende var hyresrätten det mest lockande alternativet bland de intervjuade. Bland de villaboende finns skillnader i synen på boendet mellan de olika kommunerna. I Upplands Väsby och även i Helsingborg funderar fler på att lämna villan och flytta till en lägenhet. I synnerhet i Säffle, men även i Gävle, vill de flesta bo kvar i äganderätten, den statistiska analysen visar också att just i Säffle är kvarboendet mest dominerande. Här kan man anta att prisbilden kan spela in, en äganderätt betingar att högre pris i såväl Upplands Väsby som Helsingborg än i Gävle och Säffle. Svalt intresse men nöjda hyresgäster i 55+ -boende Det nya bostadsalternativ för dem i övre medelålder och äldre som har vuxit fram under 1990-talet är 55+ eller seniorboendet och många kommuner erbjuder nu bostäder i den boendeformen. Intresset har initialt varit svalt men bland dem som har flyttat in är majoriteten mycket nöjda med boendet. Oftast har bostadsföretagen kö till den här typen av boende oberoende av i vilken typ av område boendet är lokaliserat. Boendet kännetecknas av hög fysisk tillgänglighet, trygghet, bekvämlighet och närhet till service. I många fall finns gemensamhetslokaler i fastigheten, tillgång till bastu, en gästlägenhet eller någon form av extra service. Detta kan verka avhållande för de hushåll som inte upplever sig vara i behov av de extra kvaliteter som erbjuds i ett 55+ -boende. För många är tanken på att anpassa sitt boende inför eventuella behov när man blir äldre inte aktuell, det får avvakta tills behovet uppkommer. Då majoriteten av hyresgästerna är nöjda är 11

12 det dock möjligt att dessa kan fungera som innovationsspridare vilket då leder till ett ytterligare intresse för denna form av boende. I intervjustudien visade det sig att seniorboendet huvudsakligen har lockat till sig äldre hyresgäster och endast ett fåtal i den utvalda åldersgruppen kunde återfinnas i beståndet. I Upplands Väsby hade de flesta av de intervjuade i boende hamnat i detta då deras bostäder hade omvandlats efter det att de hade flyttat in. I Helsingborg fanns intressenter för den här typen av boende även bland villaägarna och ibland dem som bodde i hyresrätt i det vanliga beståndet. De menade sig dock vilja bo mer centralt än de områden där 55+ -boende för närvarande erbjuds. I Gävle däremot, i kvarteret Sången, har de boende själva har valt just den typen av boende och uppger sig vara väldigt nöjda. Boendet innehåller anpassade bostäder liksom lokaler för gemensamma aktiviteter, portlås och tvättstuga dit man endast kommer med egen nyckel. Den enda nackdelen med boendet är att det ligger i ett lite oroligt område och just det upplevdes som något besvärande. I övrigt ansåg man att boendet var väl värt den extra hyra man fick betala. En åldersgrupps flyttningsbenägenhet och karakteristika på olika bostadsmarknader För att få vidare kunskap om vilka som kan antas intressera sig för boende i hyresrätt undersöktes statistiskt hur fyrtiotalisterna agerar på bostadsmarknaden 3 mellan åren , liksom hur de kvarboende (stannarna) respektive de som byter bostad (flyttarna) kan karakteriseras. Majoriteten bor i äganderätt och bland dessa är kvarboendet störst. De som flyttar mest är dock de som bor i hyresrätt. Benägenheten att byta bostad var störst i Upplands Väsby och Helsingborg medan den var minst i Säffle. Vanligast är att man byter bostad inom den sektor man redan befinner sig, t ex så flyttade 40% av boende i äganderätt till en annan äganderätt. Majoriteten av dem som flyttade till en hyresrätt bodde också i en sådan redan före flytten medan nästan 30% av inflyttarna till en hyresrätt kom från en äganderätt. Flyttningsbenägenheten skiljer sig inte mellan män och kvinnor. Däremot är ensamstående väsentligt överrepresenterade bland dem som flyttar och väljer i större utsträckning än andra att flytta till en hyres- eller bostadsrätt. De flyttare som har barn flyttar i större utsträckning än andra till en bostadsrätt. Gifta och sammanboende dominerar i gruppen som bor kvar i samma bostad. I Upplands Väsby, Helsingborg och Gävle flyttar fler par till hyresrätt än i Säffle där överhuvudtaget fler bor i äganderätt och flyttningsbenägenheten är lägre. 3 Åldersgruppen född i Upplands Väsby, Helsingborg, Säffle och Gävle. 12

13 Utbildningsnivån skiljer sig inte heller påtagligt utsträckning mellan stannarna och flyttarna men andelen lågutbildade är högre i hyresrätterna och andelen högutbildade högst i äganderätt. De som flyttar från äganderätt till hyresrätt har högre utbildningsnivå än de som redan bor i hyresrätt. Inkomstnivån visar ungefär samma mönster mellan kommunerna. Resultaten tyder på att de som flyttar under perioden har något lägre inkomst än de som inte flyttar. Andelen sysselsatta i den studerade kohorten sjunker under den studerade perioden på grund av en ökad andel förtids-, och sjukpensionerade i gruppen över tid. Stannarna är sysselsatta i något högre utsträckning än flyttarna. De som har flyttat från äganderätt till hyresrätt hade lägre sysselsättningsgrad redan före flytten jämfört med dem som bor kvar i äganderätt eller flyttar från äganderätt till bostadsrätt. Konsekvenser av fyrtiotalisternas rörlighet på bostadsmarknaden Forskning visar med all tydlighet att flyttningsbenägenheten sjunker med ökad ålder men en ökad rörlighet från småhus till lägenhet bland fyrtiotalisterna får effekter på hela bostadsmarknaden. Exempelvis kan barnfamiljer som idag bor i lägenhet beredas inträde till småhusmarknaden. Det kan därför framstå som samhällsekonomiskt välbetänkt att bygga bostäder som är attraktiva för just fyrtiotalisterna därför att de förväntade effekterna på bostadsmarknaden är positiva, i form av just fler lediga småhus. Ett sätt att analysera effekterna på bostadsmarknaden av fyrtiotalisternas flyttning från småhus är att följa de så kallade flyttningskedjor (vakanskedjor) som primärt lediga bostäder ger upphov till. Primärt lediga bostäder är de som blir lediga till följd av bostadsbyggande, regional omflyttning och när ett hushåll dör ut. Genom att följa vakanskedjorna kan man belysa hur många och vilken typ av hushåll som förändrar sina boendeförhållanden. Tidigare studier har visat på betydelsen av nyproduktion för att starta vakanskedjor och få en omsättning i bostadsbeståndet. Men bostadsbyggandet har varit lågt i Sverige under det senaste decenniet och det gäller även i undersökningskommunerna. Merparten vakanser under den studerade tidsperioden uppkommer genom utflyttning från kommunen. Vakanserna återfinns huvudsakligen i det befintliga bostadsbeståndet i flerfamiljshus med bostadsrätt eller hyresrätt och i småhus med äganderätt. Endast i begränsad omfattning har vakanskedjor initierats av nyproduktion. Lediga småhus skapar högre omflyttning Den intressanta frågan är hur långa kedjor som skapas. För att ge ett svar på den frågan har rörligheten på bostadsmarknaden undersökts i de fyra kommunerna. 13

14 Den genomsnittliga kedjelängden varierar mellan 1,8 och 2,0, oavsett i vilken delbostadsmarknad vakansen initieras. Det betyder att per varje så kallat primärt ledig bostad flyttade närmare två familjer - en familj till den bostad i vilken vakansen initierades och en familj inom beståndet. Den senare familjen lämnar ingen ledig bostad utan kedjan avslutas. Kortast vakanskedjor har Upplands Väsby medan de är längst i Gävle. De längsta kedjorna uppkommer av vakanser som initieras i småhus med bostadsrätt medan de kortaste uppkommer av vakanser som initieras i flerfamiljshus med hyresrätt. Tidigare forskning har också visat på det samband som är tydligt här, att vakanskedjor som uppkommer i småhus i regel är längre än de som startar i flerfamiljshus. Fyrtiotalisterna skapar omsättning på bostadsmarknaden Av alla de familjer som betraktas som flyttare här utgör fyrtiotalisternas familjer procent. Andelen är högst i Säffle och lägst i Gävle. Denna åldersgrupps flyttningar kan framför allt betecknas som anpassningsflyttningar på den lokala bostadsmarknaden. En tydlig tendens är att andelen fyrtiotalistfamiljer i småhus med äganderätt minskar och att andelen i flerfamiljshus med bostadsrätt ökar. Det gäller i samtliga undersökta kommuner. En fortsatt analys av de vakanskedjor som består av fyrtiotalistfamiljer som inflyttare i de primärt lediga bostäderna visar att fyrtiotalisterna skapar omsättning i bostadsbeståndet. För varje vakans som uppkommer flyttar mellan 1,7 och 3,2 familjer. Denna omsättning är högre än den genomsnittliga omsättningen i undersökningskommunerna. Skillnaderna kan framstå som marginella med undantag för Säffle. Men här är även de marginella effekterna av intresse. Det är viktigt att understryka att skillnaderna mellan fyrtiotalistfamiljens beteende på bostadsmarknaden och andra åldersgrupper är små. Det är andra förhållanden än ålder som förklarar valet av bostad, framför allt inkomst. De fyra undersökningskommunerna uppvisar skillnader i bostadsmarknadens funktionssätt och i vad som skapar lediga småhus. I Upplands Väsby är det små skillnader mellan familjerna. En ledig bostad i ett flerfamiljshus med bostadsrätt har en sannolikhet på 10% att nå ett småhus ägt av en fyrtiotalistfamilj. Initieras vakansen däremot i ett flerfamiljshus med hyresrätt är motsvarande sannolikhet 6%. Förvisso låg men betydligt högre än för samtliga familjer. Sannolikheten för att en vakans i ett flerfamiljshus med hyresrätt överhuvudtaget skall ge upphov till ett ledigt småhus med äganderätt är 3%. I Helsingborg är det småhus med hyresrätt och med bostadsrätt som frigör fyrtiotalisternas småhus, liksom flerfamiljshus med hyresrätt. I Säffle finner vi ett brokigare mönster, dels fyrtiotalistfamiljer som flyttar inom Säffle och som lämnar det ägda småhuset till förmån för småhus och flerfamiljshus med 14

15 bostadsrätt respektive småhus med hyresrätt. Här är också sannolikheten hög, 33%, att vakanser i flerfamiljehus med äganderätt skapar omsättning bland fyrtiotalisterna i ägda småhus. Den andra strömmen är de som flyttar mellan ägda småhus. I Gävle är det tydligt att småhus med bostadsrätt bidrar till rörligheten av fyrtiotalister från småhus med äganderätt. Vakanser som initieras på andra delbostadsmarknader skapar ingen ökad rörlighet i denna generation jämfört med andra generationer. Slutsatser Utifrån studien som kort presenterats ovan kan projektets huvudsakliga frågeställningar besvaras och sammanfattas i några slutsatser och rekommendationer. Ekonomiskt kommer fyrtiotalisterna generellt att klara sig bra i jämförelse med tidigare pensionärsgrupper och sannolikt även jämfört med dem som kommer efter. De kommer att ha ett större konsumtionsutrymme. Av alla åldersgrupper är det denna som kan ha råd att betala för nybyggda bostäder. Undantaget är de ensamstående. I gruppen finns t ex en ökad andel frånskilda, för vilka boendekostnaden är av en mer avgörande betydelse. Majoriteten bor i äganderätt och kommer att bo kvar. Dock kommer en inte obetydlig andel av denna stora åldersgrupp att flytta till en annan upplåtelseform av olika skäl. Detta förutsätter att den typ av bostäder som gruppen intresserar sig för finns att tillgå på den lokala bostadsmarknad på vilken de agerar. De betalningsstarka hushållen söker ett förhållandevis attraktivt boende. Inte lyx men fräscht, tryggt, relativt stort och utan större krav på underhåll är det man kan tänka sig att betala för. Boendet får gärna vara småhusliknande t ex i form av marklägenheter eller radhus utan grannar alltför nära inpå. Även andra typer av lägenheter i attraktiva lägen är av intresse. För ensamstående och andra betalningssvagare hushåll som vill lämna småhuset är boendekostnaden avgörande. Denna grupp vill ha bra standard i ett tryggt boende till ett rimligt pris. Då lediga småhus är det som i störst utsträckning leder till ökad omsättning på bostadsmarknaden skulle en utflyttning av fyrtiotalister från dessa till hyreslägenheter bidra till bostadsförsörjningen och frigöra bostäder för de barnfamiljer som idag erfar svårigheter att ta sig in på denna marknad. Det finns således ett samhällsekonomiskt intresse för att gynna sådana flyttningar. För bostadsföretagen gäller det att undersöka de lokala förutsättningarna och att erbjuda den typ av boende som efterfrågas. Prisbild, utbud av typ av bostäder och bostadsföretagens rykte har här betydelse och skiljer sig mellan olika bostadsmarknader. Ett varierat utbud attraherar olika kundgrupper. 15

16 Det finns anledning att marknadsföra sig direkt till vissa grupper. Många har funderat på att byta boende men det har hittills stannat vid tanken. Ensamstående i småhus flyttar i större utsträckning än par till andra upplåtelseformer. Även de som flyttade från centralare delar till nya villamattor utanför staden under och 1970-talen och vars barn nu lämnat hushållet kan t ex intresseras för en återflyttning liksom de som bor i stora bostäder med krav på underhåll och trädgårdsskötsel. Har man bott länge i sin bostad kan kunskaperna om vilka andra former av boende som erbjuds vara begränsade. För att utgöra ett alternativ till bostadsrätten bör de fördelar som traditionellt förknippas med äganderätten, såsom självbestämmande, en privat sfär och trygghet, kunna tas tillvara även i hyresrätten. Detta kan ske på två sätt, (1) fysiskt, genom att man erbjuder hyresgästerna större valmöjligheter i boendet, tillgång till radhus- eller marklägenheter samt begränsar tillgängligheten till en flerfamiljsfastighet med hjälp av t ex portlås, (2) och socialt i form av t ex ett boenderåd (att jämföras med en bostadsrättsförening) med deltagande i skötsel och med visst inflytande över beslut som rör boendet. För många är oron över vilka grannar man får avgörande för vilken upplåtelseform man väljer. Före inflyttning skulle ett eventuellt boenderåd kunna beredas möjlighet att träffa en ny hyresgäst för att berätta om vad som gäller i just det här boendet i form av t ex gemensamt underhåll osv, utan att för den skull ha rätt att avgöra om en hyresgäst ska få tillgång till bostaden. Ett personligt möte kan ta udden av oron boende kan tilltala den här åldersgruppen vilket andra undersökningar talar för. Det är bekvämt och anpassat för kvarboende under längre tid och hyresgästerna befinner sig i samma fas av livet. Den högre omflyttning som kännetecknar delar av hyressektorn är mindre i den här typen av boende vilket talar till dess fördel liksom det faktum att de som bor i 55+ -boende uppger sig vara mycket nöjda. Resultaten här tyder dock på att uppfattningen om den här typen av boende är att den är ämnad för äldre hushåll och intresset är svagt. I marknadsföringen bör man ta fasta på fördelarna och det attraktiva i boendet snarare än åldersfaktorn och möjligheten att åldras i boendet. 16

17 17

18 18

19 19

20 20

21 21

22 22

23 23

24 24

25 25

26 26

27 27

28 28

29 3. Bostadsval och boendepreferenser - en översikt av tidigare studier Marianne Abramsson 1 Inledning Gruppen medelålders äldre och yngre pensionärer har tilldragit sig ett ökat intresse från olika håll under senare år såväl i Sverige som i andra västländer. Detta är inte minst uttalat i den parlamentaiska utredning, Senior 2005, vars slutbetänkande redovisades år På olika nivåer, regering, riksdag, landsting, kommuner och även inom bostadsföretag har intresset ökat för denna grupps förehavanden. Den primära anledningen till detta är att gruppen kraftigt ökar sin andel av befolkningen. Detta får betydelse på arbetsmarknaden som väntar sig stora pensionsavgångar, för hälso- och sjukvård men också för bostadsmarknaden. Det antas att den grupp som nu närmar sig pensionsåldern har andra preferenser vad gäller krav på bostäder, än vad äldre åldersgrupper har haft. Gruppens karakteristika skiljer sig till viss del från äldre åldersgrupper, den är generellt resursstarkare, högre utbildad och en större andel bor i ägda småhus. Detta förmodas leda till en förändrad efterfrågan på bostäder. Medelålders äldre och nyblivna pensionärers beteende på bostadsmarknaden får allt större betydelse för utbudet på densamma. Andelen över 65 år beräknas öka från 17% år 2002 till 25% år Då det är en växande andel av befolkningen får de beslut dessa hushåll tar angående sin bostadssituation betydelse, inte bara för dem själva utan även för andra grupper av aktörer på bostadsmarknaden. Mest påtagligt är detta i tillväxtregioner. Befolkningsförändringarna ser olika ut i olika regioner. Medan befolkningen minskar i vissa regioner ökar den kraftigt i andra. Detta får konsekvenser på bostadsmarknaden. I regioner med låg tillväxt uppstår ett överskott av bostäder medan det i tillväxtregionerna uppstår en brist på bostäder. Under 1960-, och under större delen av 1980-talet byggdes bostadsbristen bort. Sedan början av 1990-talet har bostadsbyggandet varit lågt i princip i hela landet. Detta får till följd att bostäder blir tillgängliga huvudsakligen genom att vakanser uppstår i det existerande bostadsbeståndet. Nya bostäder förklarar nu endast en liten del av rörligheten på bostadsmarknaden och är dessutom huvudsakligen koncentrerade till några få tillväxtorter (Turner, 2001). Om en ökande andel äldre, oftast mindre hushåll bestående av endast en eller två 1 Institutet för Framtidsstudier, Stockholm 2 SCB,

30 individer, i tillväxtregionerna skulle välja att flytta från sin äganderätt (villa) till en hyresrätt skulle bostadsmarknaden luckras upp och villorna göras tillgängliga till exempel för barnfamiljer. För att en sådan omflyttning ska äga rum måste dock hyresrätterna tillfredsställa de krav som de äldre har på sitt boende. Detta är också nödvändigt i andra regioner där t ex de allmännyttiga bostäderna har att konkurrera med ett förhållandevis billigt villaboende. Den växande gruppen av äldre kommer, i alla fall i ett kortare perspektiv, att ugöra en resursstark grupp som därmed kan ställa andra krav på sitt boende än tidigare åldersgrupper (SOU, 2002:29b). Förbättrad hälsa vid allt högre ålder ger också möjlighet att leva ett mera aktivt liv samtidigt som en allt högre medellivslängd bland män talar för en ökad andel parförhållanden även under den senare delen av livet. Dock medför en allt högre medellivslängd att man, med ålderns rätt, kanske väljer bort en arbetskrävande villa och trädgård mot en lättskött lägenhet. Syfte Syftet med studien är att presentera litteratur kring tidigare forskning och undersökningar av de äldre medelålders och de nyblivna pensionärernas boende med utgångspunkt i det som särskilt kännetecknar denna grupp som aktörer på bostadsmarknaden. Till gruppen kan vi hänföra dem som befinner sig i äldre medelålder vars barn är utflugna samt yngre ålderspensionärer. Gruppen är inte homogen då skillnader i ålder samt hälsotillstånd i stor utsträckning påverkar bostadsbehovet. För flertalet är det dock först i 85-årsåldern som problemen med att klara sig i sitt eget boende börjar göra sig påmint (Björnsson, 1989). Av dem som är äldre än 75 år bor till exempel 34% fortfarande i småhus (SCB, 2002). Fokus är här på den yngre gruppen av äldre, på dem som väljer bostäder som andra oberoende hushåll, dvs där det inte föreligger ett behov av vård eller hjälp i boendet. Livsförlopp, val och restriktioner Bostaden utgör en viktig del i människors liv och vilken bostad vi efterfrågar hänger till stor del samman med olika händelser under livets gång. Den person som lämnar föräldrahemmet söker en annan typ av bostad än den barnfamilj i vilken individen är förälder några år senare. Likaså har medelålders och äldre andra krav på sitt boende än vad unga och barnfamiljer har. Vilken bostad olika hushållstyper efterfrågar beror inte bara på förändringar i hushållsstrukturen utan även på andra händelser i livet, såsom utbildnings- och yrkeskarriärer. Att byta bostad kan vara att anpassa boendet till sina behov och det kan därmed förknippas med förbättrad livskvalitet. 30

31 De mål vi vill uppnå och förhållandet mellan vad vi gör och vad vi har för preferenser är avgörande för att ett bostadsbyte äger rum den gång vi överhuvudtaget överväger ett sådant. Att flytta blir då resultatet av ett rationellt beslut sett i ett socialt sammanhang (Mulder, 1993). Det handlar också om flyttningar i ett livsförlopp där individens tidigare agerande bestämmer medel och handlingsutrymme för framtida handlande. Begreppet livscykel introducerades av Rossi i hans studier av hushållsomflyttningar i mitten av 1950-talet (Rossi, 1955). Rossis livscykelmodell visade att hushållen flyttade för att anpassa boendet till sina förändrade behov. Efterföljande forskning har visat ett samband mellan olika stadier i livscykeln och flyttning. Antalet flyttningar avtar med åldern. Som mest flyttar individer mellan 20 och 30 år. I samband med familjebildning och barnafödande förändras bostadsbehovet och ju högre ålder hushållet har desto mer fast förankrat är det i sitt boende. Boendeformen förändras i många fall från hyresrätt till äganderätt, från flerfamiljshus till småhus och när hushållet minskar i storlek äger eventuellt en flyttning till en mindre bostad rum (Clark och Dieleman, 1996; Clark och Onaka, 1983). Vad livscykelmodellen inte tar hänsyn till är de mer strukturella förändringar som kan påverka hushållens bostadsval. Situationen på bostadsmarknaden såväl möjliggör som begränsar hushållens flyttningar. Men även de boendepreferenser individerna har är av betydelse. Likaså påverkar hushållens ekonomiska situation flyttningsbenägenheten och denna kan således inte begränsas endast till händelser i livscykeln (Clark och Dieleman, 1996; Gober, 1992). Ett senare begrepp, livsförlopp (life course), inkluderar även dessa förändringar samt även de erfarenheter individen samlar på sig i form av utbildning, arbete, familjeförhållanden, bostad och samhällsliv (Cadwallader, 1992). För individen är vissa mål i livet överordnade andra. Man tenderar att förbättra sin situation då man inser att den nuvarande situationen inte ger utrymme att uppnå dessa mål. Att flytta, i det här fallet att byta bostad, är därför ett rationellt beslut fattat utifrån de preferenser individen har samt utifrån upplevda möjligheter, resurser och restriktioner. Att flytta är således oftast inte ett mål i sig, utan målet är händelser i parallella karriärer i livsförloppet, i hushållet, boendet, utbildningen eller yrkeskarriären. En förändring i någon av dessa karriärer kan utlösa en flyttning. Det finns ett samband mellan den karriär som leder till en flyttning och vart man flyttar samt hur långt (Mulder, 1993). Under den tid man bor på en plats investerar man ett platsspecifikt kapital i platsen, till exempel så investerar man i en bostad, skaffar sig en position på arbetsmarknaden och en mängd lokala kontakter. Det är därför troligt att man endast flyttar utom dagpendlingsavstånd om det leder till en förbättring av olika förhållanden. Det handlar då oftast om att göra en utbildnings- eller yrkeskarriär snarare än om en hushålls- eller boendekarriär (Cadwallader, 1992). 31

32 Samhällelig påverkan på flyttningsbeslut handlar dels om möjligheter och restriktioner på makronivå, till exempel tillgången på lediga bostäder, dels om individens resurser, restriktioner och preferenser. Individens resurser påverkas av ekonomiska omständigheter och sådant som välfärdssystemet medan individens preferenser präglas av det som anses som socialt acceptabelt i samhället. Ett exempel på en sådan förändring är individualiseringen, det sätt på vilket individens fri- och rättigheter att forma sina egna mål och de medel som krävs för att uppnå dem förändras. Förändringar påverkas också av befolkningssammansättningen. Är gruppen mobila, till exempel ensamstående utan barn, stor är det fler som flyttar än om de mindre mobila grupperna, till exempel barnfamiljer, utgör en stor del av befolkningen. Dessa flyttar i än större utsträckning om utbudet av bostäder för denna grupp är stort. Förändringar över tiden skulle därmed ta sig uttryck i periodiska förändringar snarare än förändringar mellan generationer eller födelsekohorter (åldersgrupper) (Mulder, 1993). Under 1900-talet och särskilt under dess senare del har hushållsstorleken förändrats så att enpersonshushållen har ökat kraftigt (SCB, 1992). Det hänger bland annat samman med att andelen ensamstående äldre i eget boende har ökat. Dessutom har andelen ungdomar som flyttar hemifrån till en egen bostad ökat då hemifrånflyttningen inte längre sker i samband med familjebildning och inte heller i någon större utsträckning till tidigare former av inneboende. Vårt behov av en privat sfär har också ökat vilket ställer krav på större bostäder. Detta återspeglas i en rad boendepreferensundersökningar där många förordar det egna huset eftersom här har man självbestämmande och sitt eget privata område (Fransson, 1991; Sandstedt, 1990; Sandstedt, 1991). Det faktum att antalet skilsmässor har ökat och att allt fler bor ensamma eller tillsammans med en ny partner och med barn från olika äktenskap skulle dock kunna bidra till att den gruppen inte känner samma starka band till bostaden och bostadsområdet som de tidigare själva har gjort och som framför allt påverkade tidigare åldersgrupper att bo kvar. Detta skulle kunna bryta kvarboendemönstret och i förlängningen leda till en annan situation på bostadsmarknaden (Boverket, 2002). Preferenser har definierats som de mål människor har. Dessa är inte desamma för alla individer och varierar också över livscykeln (Johnston, 1971; Michelson, 1977; Zelinsky, 1971). Möjligheter i sin tur är de val individen har möjlighet att göra. Det kan handla om det urval av bostäder som finns tillgängligt. Möjligheterna skapas i individens omgivning. Vad som utgör en möjlighet för individen eller hushållet beror på individuella preferenser, resurser och restriktioner. Man kan här skilja mellan upplevda och reella möjligheter där de upplevda möjligheterna är de som överhuvudtaget övervägs. De reella möjligheterna är alla de möjligheter som individen har, men som man till exempel på grund av social bakgrund eller brist på erfarenhet inte upplever som 32

33 en möjlighet (Gordon och Vickerman, 1982). Zelinski in sin tur skriver om intervening opportunities (Zelinsky, 1971). Det vill säga möjligheter som dyker upp under tidens gång och som man inte var medveten om från början. Dessa kan helt ändra eller tillfälligt försena den ursprungliga planen. Vad gäller boende kan det till exempel innebära att man istället för att köpa en äganderätt flyttar in i en bostadsrätt, tillfälligt eller permanent. Resurser är de individuella möjligheterna såsom ekonomiska resurser (hur mycket individen har råd att betala för sitt boende) samt den rörelsefrihet en individ har (att t ex bosätta sig där man vill). Restriktionerna är möjligheternas och resursernas motsats (Mulder, 1993). Det är restriktionerna som gör att vissa delar av bostadsmarknaden inte är tillgänglig för alla och i vissa fall till och med kan förhindra individer att överhuvudtaget flytta. Restriktionerna formar även attityder och preferenser. Exempel på restriktioner är bostadsbrist, en ogynnsam ekonomisk utveckling eller brist på individuella resurser, platsbundenhet eller en personlig motvilja mot förändring. Att flytta när barnen flugit ut eller livet som pensionär tar sin början - några teoretiska utgångspunkter De medelålders äldre och de nyblivna pensionärerna är en grupp som kännetecknas av att ha ungdomsår, familjebildning och större delen av sitt arbetsliv bakom sig. Likaså har eventuella barn brutit upp från eller är på väg att lämna föräldrahemmet med de olika omställningar det innebär för föräldrarna. Endast ett fåtal i denna grupp har små barn. Under den period som följer avslutar de flesta sitt yrkesverksamma liv. Med stigande ålder är risken större att hälsotillståndet påverkas och att en eventuell partner faller ifrån, händelser som påverkar individen såväl socialt som ekonomiskt. Medellivslängden har under större delen av 1900-talet ökat och de äldre är också friskare i högre åldrar vilket gör att flertalet kan räkna med ett aktivt pensionärsliv. Enligt SCBs välfärdsundersökningar har de äldres familjenätverk förstärkts på senare år så att de äldre är ensamma i mindre utsträckning idag än tidigare. Människors sätt att leva och samhället har förändrats. Serviceutbudet har försämrats i många lokalsamhällen, butiker, postkontor och banker har lagts ner på mindre orter och i olika stadsdelar vilket föranleder längre restider för att uträtta vissa ärenden. Förvisso kompenseras en del av detta genom en bättre samhällsomsorg liksom av möjligheter att sköta vissa ärenden från hemmet. I västvärlden bor bara 5 procent av de äldre på institutioner och flertalet lever ett oberoende och socialt aktivt liv (Herbert och Thomas, 1990). I en del länder är det vanligt att nyblivna pensionärer flyttar till andra orter, att man pensionerar 33

34 sig någonstans, till exempel till the sunshine states i USA. Att flytta till en region med ett behagligare klimat är vanligt även i länder som Australien, Kanada och Storbritannien. I Sverige finns dock ingen sådan trend (Lundmark, 1995), det stora flertalet åldras på den ort där de har bott under en längre tid, ofta under sina sista yrkesverksamma år. En rad sociala teorier om åldrande har lagts fram (Herbert och Thomas, 1990). Två av dessa ska här lyftas fram som passande för den diskussion som förs i studien, nämligen aktivitetsteorin och kontinuitetsteorin. Enligt den förra vill de äldre förlänga medelåldern trots att de oåterkallerligen åldras. Man upprätthåller sin roll och hittar ersättningar för de roller som förlorats, till exempel som yrkesarbetande eller som hemmafru. Ofta engagerar sig dessa individer i olika aktiviteter och föreningar. I boendet kan aktivitetsteorin motsvaras av att man flyttar till mer centrala lägen i en ort eller till en ny ort och där tar upp nya kontakter och aktiviteter. Utgångspunkten för kontinuitetsteorin däremot är att det egentligen inte sker någon förändring. Istället fortsätter individen att leva som den alltid har gjort med de möjligheter till anpassning och förändring som har präglat livet i övrigt. Det är alltså ingenting speciellt som inträffar för att man blir äldre (Herbert och Thomas, 1990). Kontinuitetsteorin innebär kvarboende, att inte förändra så mycket, förrän det blir nödvändigt. Den allra största delen av äldre i Sverige såväl som i andra västländer flyttar inte (Golledge och Stimson, 1997). Flyttningsmönster och flyttningsbenägenhet har förändrats över tid i samband med den ekonomiska utvecklingen, ökad medellivslängd och förbättrade levnadsvillkor. Enligt Warnes ökar andelen äldre flyttare över tid från det förindustriella till det post-industriella samhället. För svenska förhållanden finns inte några påtagliga empiriska belägg för att äldre personer flyttar oftare nu än tidigare. En ökad flyttningsbenägenhet förväntas däremot inträffa när nu en allt större andel personer över 55 år slutar i arbetslivet och blir pensionärer, förtidspensionärer, eller sjukpensionärer. Man kan förvänta sig andra krav på bostad, bostadsområde osv än tidigare, till följd av de ekonomiska resurser som denna generation har (SOU, 2002:29b). Denna åldersgrupp har också generellt högre utbildning än tidigare åldersgrupper (SOU, 2002:29b), faktorer som talar för en ökad flyttningsbenägenhet. Å andra sidan bor en större andel i äganderätt och dessa i sin tur har en mindre benägenhet att flytta än de som bor i hyresrätt (Clark och Dieleman, 1996). Bostadsområdens karakteristika har kommit att spela en allt större roll för hushållens val på bostadsmarknaden (Lindén, 1989). Ett områdes karakteristika beror av en rad olika faktorer, vilka som bor i området (dvs demografiska, socio-ekonomiska och etniska karakteristika), vilket rykte området har, vilken servicenivå som finns, hur området är utformat och hur blandningen mellan 34

35 upplåtelseformer ser ut. I Sverige är centrumlägen relativt attraktiva (eftersom det inte finns någon slum i stadskärnorna), medan perifera lägen inte har samma attraktivitet, förutom för barnfamiljer, då tillgången till äganderätter, dvs större bostäder, i städernas perifera områden är större än i mer centrala delar. Boendet och boendepreferenser Studerar man var olika åldersgrupper bor kan man ofta se att det finns kluster av olika åldersgrupper i olika områden. Detta beror på att många i ungefär samma ålder flyttar in i ett nybyggt bostadsområde samtidigt och sedan bor kvar där. Likaså byggs t ex studentbostäder och äldrebostäder i specifika områden dit dessa grupper då koncentreras. Kvarboendet gör att äldre oftast bor i äldre bostäder. Andelen äldre i glesbygd är stor liksom i städernas äldre kvarter. Det är också påtagligt att äldre kvinnor tenderar att vara överrepresenterade i städernas innerområden medan det finns en överrepresentation av äldre män på landsbygden. Kvinnor är mer benägna att flytta från en äganderätt till en hyresrätt när de blir ensamma i hushållet medan män i större utsträckning bor kvar i äganderätten en längre tid. Förvisso flyttar äldre inte i någon större utsträckning, i jämförelse med andra åldersgrupper, men andelen äldre i olika stadsdelar förändras ändå över tid. Det beror då inte på flyttningar utan istället just på demografiska förändringar - människor åldras i det område där de bor. Över tid kan därför en förändring av andelen äldre i olika bostadsområden skönjas. I Stockholm har till exempel andelen äldre minskat i de centrala delarna medan den har ökat i ytterområdena (Borgegård och Håkansson, 1998; Borgegård och Murdie, 1993). Ofta sker en generationsförändring i ett område om än succesivt. Då de äldre försvinner från ett villaområde ersätts de oftast av betydligt yngre barnfamiljer. In- och utflyttningar samt bostadsbestånd påverkar den demografiska sammansättningen i ett område. Flyttningar och val av upplåtelseform I migrationslitteratur skiljer man mellan stannare och flyttare. Flyttarna karakteriseras av att de är unga och ensamboende, medan stannarna är äldre hushåll, sammanboende eller ensamstående. Äldre flyttar således mindre än någon annan grupp. Majoriteten av dem som flyttar gör det över korta avstånd, endast en mindre grupp flyttar längre. En del av de långväga flyttarna utgörs av dem som återvänder till sin hembygd eller som flyttar närmare sina barn. Av pensionärer flyttar de yngre mer än de äldre. De yngre flyttar i större utsträckning som oberoende individer och väljer boende som vilken annan hushållsgrupp som helst. Ju äldre pensionärerna är desto mer vårdinriktad 35

36 karaktär har deras flyttningsmönster. De flyttar kanske närmare sina barn, till någon form av serviceboende eller till någon annan form av boende anpassat till deras hälsotillstånd (Lundmark, 1995). En majoritet av de övre medelålders bor i äganderätt. I slutet av 1990-talet bodde 60% av alla i åldern år i äganderätt jämfört med 45% av alla över 18 år (SCB, 2000). I övrigt är bostadsrätten en upplåtelseform med en överrepresentation av äldre hushåll. Till detta finns det flera förklaringar - i de centrumnära delarna av städerna finns relativt många äldre bostäder med bostadsrätt. Bostadsrätter, nya eller gamla, i centrala lägen är av intresse för de medelålders och äldre personer som väljer att flytta in till lägenheter i centrum. Detta kan ske när barnen har flyttat hemifrån, villan känns för stor och intresset för att kunna utnyttja stadens utbud av olika verksamheter ökar. Denna inflyttning till stadens centrala delar förväntas att öka under de kommande åren, då den tidigare nämnda stora gruppen av fyrtiotalister förväntas vilja sälja sina äganderätter och visa ett intresse för att bo centralt. Då många i den här gruppen bor i stora villor till en förhållandevis låg boendekostnad har de dock råd att ställa krav på sitt framtida boende. Som ensamstående väljer dock flertalet att bo i hyresrätt (SCB, 2000). Tidigare studier visar att småhusägare och bostadsrättsinnehavare har lägre flyttningsbenägenhet än de som hyr sin lägenhet. Om man flyttar från ett småhus är det vanligt att man flyttar till ett annat eget småhus. När man flyttar byter man endast ner sig något vad gäller storleken på bostaden (Lundin, 1989). Majoriteten av de äldre som bor kvar tycker att de trivs bäst där de är och de flesta äldre har inga planer på att flytta (SABO, 2000; SOU, 2002:29b; TEMO, 1990). Geografiskt vill de flesta bo kvar i sitt nuvarande bostadsområde eller till och med kvarter. Ofta har man redan bott länge i just detta bostadsområde och den lokala förankringen är stark. Endast en liten andel vill flytta utanför kommunen, en del av dessa vill flytta hem till sin hembygd, de trakter de en gång kom ifrån. Endast ett fåtal flyttar utomlands och någon tydlig migrationstrend bland pensionärer som är vanlig i en del andra länder (att man s a s pensionerar sig någonstans, flyttar ut på landet, eller till en plats där det är varmt och bekvämt att bo) kan inte skönjas, även om det förekommer. Det gäller då huvudsakligen att man flyttar till ett fritidshus eller en trakt där man har någon sorts lokal förankring eller ett fungerande socialt nätverk. Att detta fenomen förekommer i större utsträckning i en del andra länder har också sin förklaring i att inkomsten sjunker i samband med att man går i pension. Detta skapar ett behov av att finna en ny bostad till lägre kostnad men gärna med upprätthållande av den standard man har haft i sin tidigare bostad. Detta ekonomiska incitament är för närvarande inte lika påtagligt i Sverige. 36

37 Det faktum att äldre hushåll bor i äldre bostäder medför ett problem vad gäller generationsväxlingen och förnyelsen av hushållsbeståndet i vissa segment av bostadsmarknaden. Det betyder att anpassningen, mellan hushållsstorlek och bostadsstorlek blir sämre med hushållens ökande ålder. Det finns en tröghet i anpassningen till bostad. Kunskapen om denna obalans (sett från statens eller kommunens sida) har varit känd sedan länge. Redan i den bostadspolitiska utredningen från 1981 påpekades detta förhållande liksom senare från Boverket (Boverket, 1990) men några konkreta förslag eller incitament för att öka omflyttningen för de äldre hushållen har inte kommit fram, vare sig från statens, kommunens eller bostadsföretagens sida. Situationen har knappast förändrats under 1990-talet, kanske har obalansen mellan hushållsstorlek och bostadsstorlek snarast förstärkts. De hushåll som för år sedan skulle förmås att flytta för att frigöra villor till yngre hushåll bodde oftast i små bostäder om än mer centralt belägna. Gruppen som nu är aktuell, fyrtiotalisterna, är de som bor i de större villorna som byggdes under och 1970-talens småhusvåg (Andersson, et al, 1992). Tidigare har bostadsbristen byggts bort. Sedan början av 1990-talet har det dock byggts få nya bostäder och en omflyttning på bostadsmarknaden där en större andel av de mindre hushållen också flyttar till mindre bostäder kan ses som en lösning på problemet med bristen på större bostäder till barnfamiljer. I en rapport från Boverket presenteras förslag på hur rörligheten bland äldre hushåll på bostadsmarknaden kan öka (Boverket, 2002). Det handlar till exempel om att undersöka intresset för olika typer av boende på olika lokala bostadsmarknader, att, efter samråd med äldre, ta fram nya för den här gruppen attraktiva boendeformer med olika nivåer på service och återinföra det statliga stödet för hissinstallation samt stöd för andra tillgänglighetsfrämjande åtgärder i bostadsbeståndet. Den kooperativa hyresrätten diskuteras också som ett boendealternativ. I den här debatten kan de allmännyttiga bostadsföretagen, genom aktiv marknadsföring, spela en roll genom att erbjuda de äldre hushållen ett, för den gruppen, attraktivt boende. Boendepreferenser Trots att äldre idag har stora bostäder, väljer de flesta att bo kvar i denna efter det att barnen har flyttat ut. Boendekostnaderna för hus där inflyttning skett mellan 1968 och 1976 är fördelaktiga (SOU, 2002:29a). De som bor i dessa hus hus och har haft huset i mer än 20 år betalar mindre än kronor i månaden för sitt boende. I snitt betalar ålderssgruppen år endast ca kronor i månaden för sitt boende (Boverket, 2002). Man uppskattar också det marknära boendet och friheten med att äga sin bostad. Ett annat motiv till att behålla bostaden är att man då har plats när barn och barnbarn kommer och hälsar på. I den mån man flyttar till en annan bostad så är anpassningstiden mellan hushållsstorlek och bostadsstorlek stor. Det dröjer många år efter det att det sista 37

38 barnet har flyttat ut tills dess man byter till en mindre bostad, det finns således en tröghet i anpassningen (Lundin, 1989). För många sker dock ingen anpassning, förrän möjligen i ett senare skede då man är nödd och tvungen, då arbetsbelastningen med den egna bostaden blir alltför stor. Anpassningen hänger således i högre grad samman med hushållets ålder och hälsa än med barnens utflyttning (Borgegård, 1991; Engström-Henecke, 1989). Det handlar då om kapacitetsrestriktioner som förhindrar individen att välja det boende man egentligen föredrar. Det finns dock det som tyder på att äldre i större utsträckning än vad de gör idag vill flytta till annat boende. Boverkets årliga bostadsmarknadsenkät till kommunerna visar på detta. Utbudet av för gruppen attraktiva bostäder är dock begränsat vilket får de äldre att avstå från att flytta och istället bli kvar där de är, detta har lett att sex av tio kommuner nu arbetar för att kunna erbjuda bostäder i attraktiva lägen till den här gruppen (Boverket, 2002). I en intervjustudie i Västerås i slutet av 1980-talet ställdes 20 hushåll som var över 65 år och som bott i sin villa i över 15 år inför frågan om vad som skulle få dem att byta bostad. Det som prioriteras högst är lägenhetsstorlek samt kostnaden. Man vill ogärna byta ner sig mer än med 1 2 rum och boendekostnaden får heller inte vara alltför hög, en ungefärlig fördubbling av vad man betalar idag anses som rimligt (Andersson, et al, 1992). Andra faktorer som är av betydelse är det geografiska läget, den fysiska miljön, tillgång till uteplats eller balkong samt upplåtelseform. Uteplatsen är förhandlingsbar då en stor balkong i rätt läge kan ersätta denna om lägenheten i övrigt är attraktiv. En enkätstudie som besvarades av 100 villaägare i Hässleholms kommun visar på liknande resultat (Andersson, et al, 2000). Där har också villaägare tillfrågats om sin vilja att flytta och i vilken utsträckning man kan tänka sig att flytta till en lägenhet och vilka argument som talar för eller emot en sådan flyttning. Det som, liksom i Västerås, efterfrågas är ett så villaliknande boende som möjligt men med utökad grad av service i form av det underhåll som erbjuds i en hyreslägenhet. Tonvikten ligger på större lägenheter, på 3 4 rum. Marklägenheter med en liten trädgård eller uteplats är det som ligger närmast till hands. En sådan minimerar också problem med störande grannar och spring i trappen. Ett lugnt och tryggt boende prioriteras högt liksom en egen garageplats (Andersson, et al, 2000). En rad marknadsundersökningar visar på ett intresse bland potentiella hyresgäster att betala för utökad service, t ex städning, hjälp med att handla etc. De satsningar som gjordes på olika typer av service och tjänster under 1990-talet visade sig dock inte framgångsrika och flertalet har lagts ner p g a bristande efterfrågan. Det är dock inte omöjligt att detta kan förändras då i en undersökning från SABO (SABO, 2002) majoriteten av dem som nu är mest positiva till tjänster och service är just fyrtiotalisterna. Då de också är resursstarkare än tidigare åldersgrupper är det ekonomiska utrymmet för dem att betala större. 38

39 Undersökningen visar dock att betalningsviljan är liten. En annan undersökning visar att hyresgäster oftast inte är beredda att betala så mycket mer för högre standard, ett mer attraktivt läge och extra tjänster i boendet. Den hyresreduktion hushållen däremot vill ha för t ex lägre standard, ett mindre attraktivt läge och uteblivna tjänster är påtagligt högre (Fransson, et al, 2002). Många vill gärna behålla den förmåga till inflytande över sitt boende som man åtnjuter i sitt ägda småhus. Många ser sig därför om efter ett radhus eller uppger sig föredra en lägenhet med bostadsrätt. I hyresrätten tror man sig gå miste om möjligheten till egeninflytande (Andersson, et al, 1992). Det är dock tänkbart att denna inställning kan förändras då flertalet bostadsföretag som handhar hyresrätter tenderar att bli alltmer lyhörda inför hyresgästernas önskemål, bland annat då de annars erfar svårigheter att få sina lägenheter uthyrda eller att företagen önskar framstå som ett rimligt boendealternativ för olika grupper av hyresgäster även i orter med bostadsbrist. De förluster som flera bostadsrättsinnehavare gjorde på sina bostäder i början av 1990-talet kan också inverka på valet av upplåtelseform då man inte längre är garanterad en värdeökning i en bostadsrätt. Den krisen på bostadsmarknaden påminde även om riskerna med att binda ett kapital som kan behöva realiseras även under ekonomiskt mindre gynsamma tider. Bland fyrtiotalisterna är det cirka en tredjedel som äger ett fritidshus. Det är fler än i äldre åldersgrupper (SCB, 2002). Detta i sig kan också vara ett incitament till att flytta till en hyreslägenhet när man blir äldre. Dels för att krafterna kanske bara räcker till att sköta en fastighet och tomt, dels för att frigöra tid då man kan vistas i sitt fritidshus samtidigt som man behåller kontakten med den ort där man har sina vänner och eventuellt barn och barnbarn. Seniorboende som boendeform Under i princip hela 1990-talet har bostadsbyggandet i Sverige stått stilla med undantag för bostäder för två särskilda grupper; för studenter i samband med utbyggnaden av högskolor och universitet samt äldre, då denna grupp har ökat i antal och därmed också behovet av särskilda bostäder för denna grupp. Det gäller huvudsakligen olika typer av serviceboende för dem som inte längre kan bo kvar i sina tidigare bostäder. De senare läggs dock ner av ekonomiska skäl i allt större utsträckning och ombildas samtidigt till andra former av boende enligt en rapport från Socialstyrelsen och Boverket med en sannolik brist på den typen av bostäder som en konsekvens (Boverket och Socialstyrelsen, 2004). Även om olika boendepreferensundersökningar visar att äldre vill bo i blandade områden där olika hushållsgrupper finns representerade visar det sig att problem uppstår när ungas nattvanor och barnfamiljers aktiviteter blandas med 39

40 de äldres önskan om lugn och ro. Som ett eventuellt alternativ för friska äldre med en önskan om ett boende i en lugn och trygg miljö har olika typer av boende för äldre byggts eller planerats på olika håll. Exempel kan hämtas ifrån Nordamerika och förekomsten där av särskilda s k Adult lifestyle communities eller Retirement communities, dvs hela bostadsområden avsedda endast för pensionärer (Ministry of municipal affairs, 1999). Dessa förläggs ofta i närheten av köpcentrum och områden med rekreationsmöjligheter för de boende, t ex golfbanor, och i miljöer med gynnsamt klimat, företrädesvis på västkusten. Ett av de mer extrema exemplen på en sådan är Sun City, världens största med invånare (Pedersen, 2000). Ett annat exempel är särskilda fastigheter för seniorboende, oftast med ett särskilt inträdeskrav på lägsta respektive högsta ålder vid inflyttning samt med kravet att man kan klara sig själv, dvs att man inte har något vårdbehov. Ofta byggs den här typen av boende i Nordamerika i regi av någon förening till exempel kyrklig eller etnisk. I Danmark har det under 1990-talet vuxit upp ett hundratal särskilda seniorboendeföreningar (seniorbofællesskaber). Dessa seniorbofællesskaper planeras och byggs med stort inflytande av de äldre själva av allmännyttan men kan även göras i regi av någon förening. Seniorbofællesskaper bygger på en gemensamhetstanke mellan de boende och innehåller oftast gemensamma utrymmen för umgänge och matlagning. (Palsig Jensen, 1997; Palsig Jensen och Gottschalk, 1999; Pedersen, 2000; Ældreforum, et al, 1998). Undersökningar i Danmark tyder på ett ökat intresse för den här typen av boende (Ældreforum, et al, 1998). En lika omfattande utveckling av boende avsett för seniorer kan inte skönjas i Sverige. En anledning till detta kan vara att det i Sverige finns ett betydligt större utbud av hyresrätter och bostadsrätter inom den vanlig bostadssektorn än vad det gör framför allt i Nordamerika. Dessa utgör ett rimligt bostadsalternativ för dem som vill förändra sitt boende när de blir äldre. Även i Sverige har det dock gjorts satsningar på bostäder avsedda endast för hushåll över 55 år, ibland kallat seniorboende eller 55+ -boende, och dessa finns nu på en rad orter. En rad undersökningar visar att intresset för den här typen av bostäder ökar (Paulsson, 2002; Paulsson, 2003; SeniorLiving2000, 2002; SOU, 2002:29b). Det finns i Sverige exempel på olika typer av seniorbostäder eller 55+ -bostäder. Dels de som förutom boendet erbjuder tillgång till gemensamma lokaler såsom hobbyrum, bastu, samlingsrum och övernattningsrum dels de som också erbjuder vissa tjänster såsom hjälp med städning, fönsterputsning, personlig hygien samt matservering till självkostnadspris. Förutom dessa finns det seniorbostäder som inte skiljer sig från annat boende i mer än att inflyttning till bostäderna är begränsad till hushåll vanligen över 55 år. Här vill man skapa ett boende där de boende har just åldersvariabeln gemensam vilket gynnar känslan av boendegemenskap. 40

41 Inom kategorin seniorbostäder finns det exempel på hyresrätter och bostadsrätter i flerfamiljshus samt radhuslägenheter med viss anpassning av trädgården för att passa äldres sviktande hälsa. Här återfinns bostäder i nybyggnation samt i äldre bostäder där en anpassning görs till de äldres behov. En sådan anpassning rimmar väl med att äldre ofta återfinns i äldre delar av bostadsbeståndet samt att de ofta vill bo kvar i sin närmiljö. Det kan då röra sig om att installera hiss eller flytta ner en befintlig sådan i markplan, flytta upp tvättstugan från källaren till mark- eller våningsplan, inreda gemensamma lokaler för att förbereda boendesituationen för äldres förändrade behov. Sådana åtgärder minskar behovet av omflyttning vilket gynnar såväl de äldre som bostadsföretagen. Framför allt så ger en sådan anpassning de äldre en möjlighet att bo kvar längre i sin bostad 3. De företag som har byggt särskilda seniorbostäder har positiva erfarenheter. Även om intresset initialt var svagt har en omfattande informationsspridning ägt rum. De boende är nöjda och bostäderna är eftersökta. Sannolikt har det geografiska läget stor betydelse liksom det faktum att dessa bostäder är relativt nya (eller nyligen renoverade i de fall de är belägna i äldre fastigheter) och därmed fräscha. Även satsningar på seniorboende i mindre populära områden har dock visat sig framgångsrika och där man normalt inte lyckas hyra ut alla lägenheterna är det kö till just seniorboendet. De boende tycks uppskatta att det finns en gemensam åldersvariabel och att man befinner sig i ungefär samma livssituation. I ett område, ibland bara i en fastighet eller trappuppgång, med bara äldre upplevs boendesituationen som lugnare. Exempel på seniorboende i landet är t ex Familjebostäders Färdknäppen i Stockholm från 1993, Sockenstugan i Skarpnäck också av Familjebotäder. Lunds Kommuns Fastighets AB byggde seniorhuset Russinet i centrala Lund år 1999 och i Malmö har Malmö Kommunala Bostadsaktiebolag byggt om en fastighet i området Holma till seniorboende och man planerar ytterligare fastigheter då detta har visat sig vara väldigt populärt. Gavlegårdarna i Gävle har ett populärt seniorboende i kvarteret Sången i området Sätra. Gavlegårdarna har också gjort om områden med serviceboende till 55+ -boende. Även en rad andra kommuner har byggt någon form av seniorbostäder. Här skulle man kunna anta ett intresse bland kommuner med till exempel attraktiva boendemiljöer, gynsamma klimatförhållanden såsom kustkommuner, eller kommuner med en stor andel fritidsboende, att locka till sig nya grupper på bostadsmarknaden. Detta särskilt med tanke på att den grupp som nu är på väg 3 Efter samtal angående seniorboende med representanter för Helsingborgshem i Helsingsborg, Stångåstaden i Linköping, Malmö Kommunala bostäder samt med en av Riksbyggens bostadsrättsföreningenar som erbjuder bostäder för dem äldre än 55 år i Borås. Kontakt har även tagits med Gavlegårdarna i Gävle. 41

42 att bli äldre, fyrtiotalisterna, antas komma att ställa högre krav på sitt boende än vad tidigare grupper har gjort och är dessutom ekonomiskt starkare. Det är också en grupp som är bilburen i än högre grad än tidigare åldersgrupper. Trots de positiva erfarenheterna av satsningarna på seniorbostäder rör det sig huvudsakligen om punktinsatser där någon eller några fastigheter har byggts eller renoverats. Ett utvidgat intresse från bostadsföretagens sida för att ytterligare utveckla och satsa på fler seniorbostäder har dock varit relativt svalt. Dels kan olika typer av kategoriboende antas ha en viss negativ klang dels är det svårt att finansiera byggandet av den här typen av relativt attraktiva bostäder så att hyresnivån hamnar på en rimlig nivå. Ett dilemma som bostadsföretagen hamnar i är att de som flyttar in bor kvar länge, vilket också är tanken med boendeformen. Det får dock till följd att ett 55+ -boende i år är ett 65+ boende om 10 år, ett 75+ boende om 20 år etc och att det därför kan vara svårt att rekrytera nya yngre hyresgäster till boendet i framtiden. Detta kan antas skapa stagnation. Det har också varit svårt att rekrytera yngre (dvs äldre medelålders) hyresgäster till boendet. En undersökning på uppdrag av Svenska Bostäder visar att en majoritet av de boende i deras seniorbostäder är över 75 år och ensamstående (Sedin-Nilsson, 2002). Diskussion Den grupp som diskuteras ovan utgör en stor andel av befolkningen och är en grupp med större ekonomiska resurser än äldre, och sannolikt yngre, åldersgrupper. Även om detta inte gäller alla i gruppen ger det generellt gruppen fler valmöjligheter och möjligheter att ställa större krav på sitt boende. Litteraturstudien ovan ger en bild av det som ligger bakom de äldre medelålders samt yngre pensionärers bostadsval och flyttningar. Det framgår att det finns individuella skillnader inom dessa grupper samtidigt som det är möjligt att generalisera och göra antaganden om vilka bostadsval olika grupper kommer att göra. Olika ålders- och hushållsgrupper har olika flyttningsmönster och efterfrågar olika typer av bostäder. Två huvudgrupper brukar urskiljas, stannarna, som utgör den största gruppen och vars beteende stämmer väl överens med det som förknippas med kontinuitetsteorin, och flyttarna vars sätt att agera istället kan knytas till aktivitetsteorin. Det är i denna grupp det förväntas en ökning av andelen individer. Många av dem som flyttade in i egna småhus under 1960-och 1970-talen och vars barn har flyttat hemifrån, kommer att bo kvar, eftersom boendekostnaden i dessa bostäder är låg. Faktorer som bidrar till kvarboende är att man är van vid att bo på ett visst sätt, det är här man har sitt sociala liv och man är van att röra sig i området. Det som istället kan leda till att en flyttning äger rum är en önskan 42

43 om att få det mer bekvämt, att inte behöva tänka på underhåll av hus och trädgård och att komma närmare service och nöjen. En mindre, mera centralt belägen bostad kan då upplevas som mer attraktiv. Alternativen är oftast en lägenhet, en hyresrätt där man inte binder något kapital eller en bostadsrätt där man kan realisera en del av vinsten för småhuset. Vilket man väljer beror på förutsättningarna på den lokala bostadsmarknaden samt lägenheternas attraktivitet. För många är bostaden och läget mer avgörande än upplåtelseformen. I många kommuner har olika bostadsföretag byggt någon form av 55+ -boende med varierande grad av gemensamhetsanläggningar. Antalet bostäder i denna sektor är för närvarande inte är så stort. Det seniorboende som finns har dock visat sig vara populärt bland hyresgästerna. Boendet är dock relativt dyrt, då det ibland rör sig om attraktiva centrala lägen eller förhållandevis hög standard. Boendeformen vänder sig således till relativt köpstarka hushåll, vilkas antal förväntas öka bland de grupper som nu närmar sig pensionsåldern. De geografiska lägen som sägs vara mest efterfrågade är städernas innerområden, lokala attraktiva miljöer. Under senare år har det byggts mer påkostade bostäder i flera städer, till exempel Hammarby Sjöstad och i öst/västliga lägen från Vaxholm till Ekerö, Lilla Bommen i Göteborg, i Malmös västra delar (Limhamn samt Västra Hamnen med Bo01-området). Det finns också andra exempel från medelstora städer, till exempel i Umeå med Öbackaområdet, i Västerås med det gamla hamnområdet samt också Norra hamnen i Helsingborg där H99-utställningen ägde rum. Intresset för alltför dyra bostäder är dock begränsat i den här gruppen. Det finns också andra alternativ, t ex i bostadsområdet Holma i Malmö och kvarteret Sången på Sätra i Gävle där just seniorboendet har visat sig attraktivt trots att det ligger i ett ordinärt bostadsområde. En annan framtida trend skulle kunna vara att flytta till regionala attraktiva miljöer, med relativt gynnsamma klimatförutsättningar, som t ex Båstad, delar av Österlen, Halland, Öland och Siljansområdet och delar av Stockholms skärgård. Det finns dock inte någon påtaglig trend till att flyttningar går i den riktningen. Mer handlar det istället om flyttningar tillbaka till hemtrakter där man kanske har kvar någon fastighet och ett socialt nätverk. Då äldre kan räkna med fler friska år är det möjligt att det tidigare genomsnittliga antalet flyttningar under en livstid - tio - på sikt kan förväntas öka. Detta leder till relativt stora förändringar på de lokala bostadsmarknaderna. Man kan anta att dessa förändringar sker över hela landet, men att det rumsliga utfallet varierar. Detta beror inte enbart på hushållens preferenser och betalningsvilja och -förmåga, utan också på de lokala förutsättningarna. En attraktiv miljö och en politisk vilja till produktion eller anpassning av bostäder kommer att vara ett 43

44 verksamt konkurrensmedel om nya hushållsgrupper. Kommuner och bostadsföretag kan komma att profilera sig för att locka till sig de resursstarka och friska hushållen. Här kan inte minst de kommunala bostadsbolagen spela en stor roll genom aktiv marknadsföring av sina bostäder. Fortsatt forskning Den grupp som studeras här har ännu inte påtagligt förändrat sitt beteende på bostadsmarknaden jämfört med äldre åldersgrupper. Det finns därför anledning att fortsätta studera förändringar i de preferenser olika individer och grupper har vad gäller boendet. Det kan gälla vilka förändringar i livsstil och i synen på bostaden som påverkar individers och hushålls bostadsval. Den förändrade hushållssammansättningen, dvs ett ökat antal skilsmässor, särboförhållanden etc, kan antas leda till förändringar i hur hushållen agerar på bostadsmarknaden. Sådana förändringar påverkar också efterfrågan på olika typer av bostäder. Nya boendeformer boende, ett framtidsalternativ? I Sverige har55+ -boendet ännu inte fått så stort gensvar. Det kan bero på flera saker, till exempel att kunskapen om boendeformen ännu är liten och att det därmed uppfattas som om det inte finns något eller endast litet intresse för den här typen av boende inom hela gruppen äldre. Då utbudet av 55+ -bostäder fortfarande är relativt litet tar nyhetsspridningen om boendets eventuella fördelar längre tid. En idé med boende är att det kan finnas viss form av service, eller gemensamma lokaler, och detta är något som av många potentiella intressenter uppfattas som onödigt och en service man inte vill betala för. Att intresset för 55+ -boende är lågt kan också hänga samman med en tröghet att över huvud taget tänka på ålderdomen; det är först när man står inför avgörande förändringar som man också kan fatta dessa beslut. Även namnet seniorboende eller 55+ -boende kan tillskrivas en viss betydelse då det antyder en kategorisering och kanske kan detta för en del ge negativa associationer. Studier i attityden till seniorboende samt hur de som bor i seniorboende har rekryterats till detta boende skulle ytterligare belysa boendeformens framtid. Ett antagande är att informationen om 55+ -boende till stor del sker genom personliga kontakter. Om detta är en rimlig hypotes, skulle en konsekvens kunna vara att boendet kommer att sprida sig som ett innovationsförlopp med en tidig accepterargrupp, och en allt större grupp som därefter finner detta boende attraktivt. Föreliggande studie pekar i den riktningen då det 55+ -boende som nu finns är efterfrågat. Frågan om vad som händer med boendeformen när de boende åldras förtjänar också att undersökas ytterligare. 44

45 Fritidshusets roll för val av permanent bostad Fritidsboende innehåller många olika typer av bostäder, alltifrån små och omoderna fritidshus, till stora äldre eller nybyggda bostäder, vilka standardmässigt fungerar som vilken permanentbostad som helst. Detta är en form av temporärt boende, såväl på nära avstånd från permanentbostaden som på längre avstånd, eller till och med utomlands. Den bostadspolitiska betydelsen av det temporära boendet är att det kan ge följdeffekter på permanentboendet och efterfrågan på det mer traditionella bostadsbeståndet, särskilt med tanke på att många i den grupp som nu närmar sig pensionsåldern har fritidshus. Det skulle således vara av intresse att studera vilken roll fritidsboendet har för det mer traditionella boendet. I vilken utsträckning t ex säljer ett hushåll i övre medelåldern sin villa för att det har för mycket att göra med trädgården och för stora ytor att hantera, och flyttar in en mindre bostad i ett centralt läge för att behålla fritidshuset som då kommer att fungera som en ersättning för fritidssysselsättningen att sköta en trädgård. 45

46 Referenslista: Andersson, B, Johansson, G och Johansson, M (2000) Från koja till slott. Rekrytering av nya hyresgäster eller en undersökning om 40-talisters vilja att flytta från hus till lägenhet. Andersson, S, Borgegård, L-E, Eriksson, B, Siksiö, O och Waller, E (1992) "Då kan jag springa ner på stan" - Om medelålders småhusägarhushålls prioriteringar i framtida boende. Statens institut för byggnadsforskning, Gävle samt Kulturgeografiska institutionen, Umeå Universitet. Björnsson, L (1989) Äldre människor och deras boende. En litteraturstudie. Del I. SB:20, Statens institut för byggnadsforskning, Gävle. Borgegård, L-E (1991) Äldreboende i Västerås. Sammanfattning av ett forskningsprojekt, Statens institut för byggnadsforskning, Gävle. Borgegård, L-E och Håkansson, J (1998) Population and housing dynamics in a metropolitan region - the case of Stockholm. No 16, Institutet för bostadsforskning, Uppsala Universitet, Uppsala. Borgegård, L-E och Murdie, R (1993) Socio-demographic impacts of economic restructuring on Stockholm's inner city. Tijdschrift voor economische en sociale geografie 84 (4) ff Boverket (1990) Anslagsframställning 1991/92. Boverket (2002) Hur bor morgondagens äldre - en nyckelfråga i kommunernas boendeplanering. Rapport, Karlskrona. Boverket och Socialstyrelsen (2004) Varför kan inte behovet av särskilda boendeformer tillgodoses? Karlskrona. Cadwallader, M (1992) Migration and residential mobility. Macro and micro approaches, The University of Wisconsin Press, Wisconsin. Clark, W A V och Dieleman, F M (1996) Households and housing. Choice and outcomes in the housing market, CUPR Press, New Brunswick. Clark, W A V och Onaka, J L (1983) Life cycle and housing adjustment as explanations of residential mobility. Urban Studies 20 ff Engström-Henecke, B (1989) Småhusboende och kvarboende i "tomma reden". SB:23, Statens institut för byggnadsforskning, Gävle. Fransson, U (1991) Hushållsbildning och bostadsmarknad. Statens institut för byggnadsforskning. Avdelningen för bebyggelse och bosättning, Gävle. Fransson, U, Rosenqvist, G och Turner, B (2002) Hushållens värderingar av egenskaper i bostäder och bostadsområden. Research Report 2002:1, Institute for Housing and Urban Research, Uppsala University, Gävle. Gober, P (1992) Urban housing demography. Progress in Human Geography 16 (2) ff Golledge, R G och Stimson, R J (1997) Spatial behavior: A Geographical Perspective, The Guilford Press, New York. 46

47 Gordon, I och Vickerman, R (1982) Opportunity, preference and constraint: an approach to the analysis of metropolitan migration. Urban Studies 19 (3) ff Herbert, D T och Thomas, C J (1990) Cities in Space: City as Place, David Fulton Publishers, London. Johnston, R J (1971) Urban residential patterns, Bell and Sons Ltd, London. Lindén, A-L (1989) Vem bor i bostadsområdet? Bostadsutbudbefolkningsstruktur - förändringsmönster. Sociologiska institutionen, Lund. Lundin, L (1989) När flyttar de äldre medelålders från villan? I Flyttningar på gott och ont, (red Borgegård, L-E), Statens institut för byggnadsforskning, Gävle. Lundmark, C (1995) Pensionärernas flyttningar över kommungräns i Sverige under perioden GERUM Nr 29, Kulturgeografiska Institutionen, Umeå universitet. Michelson, W (1977) Environmental choice, human behavior, and residential satisfaction, Oxford University Press, New York. Ministry of Municipal Affairs (1999) Supportive Housing for Seniors. A Policy and Bylaw Guide. Ministry of Municipal Affairs, British Columbia, Vancouver. Mulder, C (1993) Migration dynamics. A life course approach, Thesis Publishers, Amsterdam. Palsig Jensen, S (1997) Flyt 'i tide'? 1997:1, Gerontologisk Institut, Hellerup. Palsig Jensen, S och Gottschalk, G (1999) Ældreboliger med fremtid i: Eksempler fra Danmark. I Framtidens boformer for eldre. Perpektiver og eksempler fra de nordiske land, (red Daatland, S O), Nord 1999:26, Köpenhamn. Paulsson, J (2002) Växande intresse för seniorboende. Fastighetsnytt (6). Paulsson, J (2003) Seniorboende - aktuell kunskapsutveckling. Fastighetsnytt (2). Pedersen, M (2000) Nybyggere i den tredje alder: om seniorbofælleskaber, Boligtrivsel i Centrum, Köpenhamn. Rossi, P H (1955) Why families move. A study in the social psychology of urban residential mobility, The Free Press, Glencoe, Illinois. SABO (2000) Morgondagens äldreboende. Kairos Future och SABO, Stockholm. SABO (2002) Vad efterfrågar de (blivande) äldre själva. Stockholm. Sandstedt, E (1990) Hushållsstrukturens förändring och enboendets betydelse. En välfärdsanalys. 14, Levnadsnivåprojektet, Institutet för social forskning, Stockholm. Sandstedt, E (1991) Att bo ensam. Om enboendet i Sverige, Byggforskningsrådet, Stockholm. SCB (1992) Folk- och Bostadsräkningen1990, del 4 Hushåll. SCB (2000) Äldres levnadsförhållanden Stockholm. SCB (2002) Befolkningens boende. Idé till årlig sammanställning över nationell och internationell bostadsstatistik. Bakgrundsfakta till befolknings- och välfärdsstatistik. 2002:4, Avdelningen för befolknings- och välfärdsstatistik, Stockholm. 47

48 Sedin-Nilsson, I (2002) Senior- och äldreboende. Svenska Bostäder, Stockholm. SeniorLiving2000 (2002) SeniorLiving 2000 att leva och bo som pensionär på 2000-talet. Blekinge Tekniska Högskola, Seniorforum AB, Karlskrona. SOU (2002:29a) Ekonomi. Bilagedel B till SOU 2002:29 Riv ålderstrappan, Fritzes offentliga publikationer, Stockholm. SOU (2002:29b) Riv ålderstrappan. Livslopp i förändring. Stockholm. TEMO (1990) Önskemål kring det framtida äldreboendet. K-Konsult, Svenska Kommunförbundet och SABO, Stockholm. Turner, B (2001) Bostadspolitik och samhällsekonomi. I Den nya bostadspolitiken, (red Lindbom, A), Boréa, Umeå. Zelinsky, W (1971) The hypothesis of the mobility transition. Geographical Review 61 ff Ældreforum, og och ældreboligrådet (1998) Ældre & Boliger. Ældreforum og ældreboligrådet, København. 48

49 4. Rekordgenerationens agerande på bostadsmarknaden - en deskriptiv statistisk analys Marianne Abramsson 1 och Therese Berg 2 Inledning Den grupp som nu närmar sig pensionsåldern, fyrtiotalisterna eller rekordgenerationen, antas i olika sammanhang komma att agera annorlunda än äldre åldersgrupper på bostadsmarknaden. Individer ur den här gruppen förväntas till exempel ha en större benägenhet att flytta från en äganderätt (villa) till en lägenhet, från städers eller kommuners mer perifera delar till de centrala delarna innan en sådan flyttning blir nödvändig på grund av ålder och hälsa. Detta då gruppen generellt har högre inkomster och högre utbildning än tidigare grupper och bor i större bostäder, karakteristika som påverkar individers möjligheter. En sådan resursstark grupp förväntas även att ställa andra krav på de bostäder de söker. Tendenser till ett förändrat beteende har dock hittills varit svaga vilket kan ha två orsaker. Dels kan det bero på att gruppen faktiskt inte kommer att skilja sig från tidigare åldersgrupper dels att det ännu är för tidigt att se den typ av förändringar som förväntas. I föreliggande studie har en grundläggande statistisk analys av gruppens beteende och karakteristika gjorts i de fyra undersökningskommunerna, Upplands Väsby, Helsingborg, Säffle och Gävle. De studerade individerna är födda För att fördjupa kunskaperna om hur just den här gruppen agerar på bostadsmarknaden har den studerats utifrån flyttningsbenägenhet och val av upplåtelseform. Detta har sedan relaterats till individernas karakteristika vad gäller kön, familjestatus, utbildningsnivå, inkomst och sysselsättningsstatus. Material Det statistiska materialet är hämtat från en individdatabas, Louise, innehållande uppgifter från SCB. Databasen innehåller en mängd longitudinella data på individnivå, vilket innebär att det går att följa individerna under ett flertal år. I samband med denna studie har dock endast uppgifter för åren 1995 och 1999 varit tillgängliga. Ur databasen har uppgifter om individernas ålder, kön, 1 Institutet för framtidsstudier, Stockholm. 2 Kulturgeografiska institutionen, Uppsala universitet. 49

50 familjestatus, hemkommun, utbildningsnivå, inkomst, sysselsättningsstatus och födelseland hämtats. För att identifiera vilka individer som har flyttat under den aktuella mätperioden, samt i vilken upplåtelseform de har bott, har Lousiedata kopplats till data från fastighetstaxeringsregistret. Dessa data är från åren 1996 och Det innebär att data som har identifierat individerna som flyttare eller stannare samt data som talar om i vilken upplåtelseform de har bott, är från åren 1996 och 2000, medan de variabler som har använts för att beskriva individernas karakteristika är från åren 1995 och Uppgifter rörande individernas kön, ålder och födelseland har inte förändrats. Vissa förändringar kan dock ha skett vad gäller individernas inkomst, sysselsättningsstatus, familjestatus och utbildningsnivå mellan de olika åren, vilket gör att resultaten får analyseras med en viss försiktighet. För att identifiera flyttare respektive stannare har individernas fastighetsnummer kontrollerats. De som inte har samma fastighetsnummer 1996 och 2000 har definierats som flyttare, dvs de har bytt bostad under peridoen. De som har samma fastighetsnummer båda åren definieras som stannare, dvs de bor i samma fastighet vid båda tillfällena. Då data från fastighetstaxeringsregistret endast har varit tillgängliga för åren 1996 och 2000 har det inte varit möjligt att studera om individen har flyttat mer än en gång mellan dessa år. Undersökningspopulation Gruppen som refereras till när inte annat anges, är de individer som är födda mellan åren 1939 och 1948, dvs samma åldersgrupp som har varit aktuell i den intervjustudie som genomförts inom ramen för samma projekt och som har bott i någon av de fyra utvalda kommunerna år 1995 och/eller Totalt uppgår befolkningen i de fyra undersökningskommunerna till individer, för saknas dock referens till fastighetstaxeringsregistret vilket innebär att är inkluderade i analysen. Andelen födda är i princip lika i de fyra kommunerna (Tabell 1). Det har inte gått att skilja de kommunala bostadsbolagen från andra hyresbostadbolag i det material som har använts. Därför har alla hyreslägenheter förts samman till en och samma grupp. I benämningen hyreslägenhet finns alltså både lägenheter som tillhör allmännyttans bestånd och privata fastighetsägare. 50

51 Tabell 1. Antalet studerade individer i de olika kommunerna samt i åldersgruppen född i respektive kommun. Kommun Hela befolkningen Födda Andel födda Upplands Väsby % Helsingborg % Säffle % Gävle % Totalt Resultat Av alla individer i materialet har 46% flyttat någon gång under den aktuella perioden, dvs Av dessa utgör den studerade åldersgruppen, födda , 9%. De som är födda under den föregående 10-årsperioden, mellan , utgör 5% av samma grupp. Andel (%) år år år 10 0 Upplands Väsby Helsingborg Säffle Gävle Kommun Figur 1. Andelen flyttare mellan år 1996 och 2000 i olika åldersgrupper. 51

52 Diagrammet ovan (Figur 1) visar hur stor andel i några olika åldersgrupper som har flyttat någon gång mellan 1996 och Som framgår av diagrammet avtar flyttningarna med åldern, och detta gäller i alla kommuner. I Säffle är flyttningsbenägenheten lägst och högst är den i Upplands Väsby. Detta gäller för alla personer i materialet. Åldern är den som individerna hade år I åldersgruppen födda , har totalt av individer flyttat under perioden Det motsvarar 31% av alla i åldersgruppen. Även i den gruppen är andelen flyttare störst i Upplands Väsby och Helsingborg och lägst i Säffle. Av dem som är födda under föregående 10-årsperiod har 25% flyttat någon gång under samma period, vilket är något färre. Val av upplåtelseform 1996 bodde 44%, av alla i materialet, i ett eget småhus, 38% bodde i en hyreslägenhet och 15% i en bostadsrätt. Fem år senare såg det ungefär likadant ut förutom att något fler, 18%, då bodde i en bostadsrätt och 35% i en hyreslägenhet. År 1996 bodde 55% i åldersgruppen födda i ett eget småhus, 30% bodde i hyreslägenhet och 14% i en bostadsrätt (Figur 2). År 2000 hade andelen i samma åldersgrupp som bodde i ett eget småhus sjunkit till 52%, andelen i hyresrätt minskat till 28% medan andelen i bostadsrätt hade ökat till 18%. Andel (%) Andel 96 (%) Andel 00 (%) Äganderätt Bostadsrätt Hyresrätt Övriga Upplåtelseform Figur 2. Andel födda i respektive upplåtelsefrom år 1996 samt år 2000 i de fyra kommunerna. 52

53 Kommunerna skiljer sig i några avseenden vad gäller den studerade åldersgruppens val av upplåtelseform (Figur 3). I Helsingborgs kommun var andelen födda i eget småhus lägst, år 1996 bodde 48% i äganderätt medan andelen boende i hyresrätt var högst (37%). Detta kan jämföras med Säffle kommun där 82% bodde i äganderätt och endast 9% i hyresrätt. I Upplands Väsby och Gävle bor en ungefär lika stor andel i äganderätt, 55 respektive 57% medan 30 respektive 24% bor i hyresrätt. Flyttningsbenägenhet Mest flyttar de som bor i hyresrätt. Detta gäller för alla i hela materialet såväl som för den studerade åldersgruppen födda (Figur 4). Boende i bostadsrätt har en mindre benägenhet att flytta än boende i hyresrätt men minst flyttar de som bor i äganderätt. Detta förhållande är detsamma i alla fyra kommunerna med undantag av Helsingborg där boende i hyresrätt hade samma flyttningsbenägenhet som boende i bostadsrätter. Jämfört med individer födda under den föregående 10-årsperioden (födda ) är förhållandet detsamma, dvs att den största andelen flyttare återfinns bland boende i hyresrätt och den lägsta andelen i äganderätt. Dock med det undantaget att flyttningsbenägenheten överlag är lägre i den äldre åldersgruppen. Andel (%) Äganderätt (%) Bostadsrätt (%) Hyresrätt (%) 25 Övriga (%) 0 Helsingborg Upplands Väsby Gävle Säffle Kommun Figur 3. Andel födda uppdelat på upplåtelseform och kommun år

54 Flyttningsbenägenhet (%) Födda Födda Äganderätt Bostadsrätt Hyresrätt Upplåtelseform Figur 4. Flyttningsbenägenhet för boende i olika upplåtelseformer bland dem födda respektive I den studerade åldersgruppen flyttade individer någon gång under den studerade perioden. Av flyttarna bodde personer (10%) i äganderätt år 1996 och under perioden flyttade av dessa till en hyresrätt, dvs 3% av den totala andelen flyttare. Studerar man endast dem i åldersgruppen som flyttade från äganderätt, flyttade 27% till en hyresrätt och något fler (29%) flyttade till en bostadsrätt. Den allra största gruppen (40%), valde dock att flytta till en ny äganderätt (Figur 5). De fyra kommunerna skiljer sig vad gäller val av upplåtelseform bland dem som flyttade från en äganderätt. I alla kommuner utom Upplands Väsby har flertalet av flyttarna från äganderätt flyttat till en annan äganderätt. I Säffle utgjorde denna grupp en majoritet på 72% (171 individer). Endast ett fåtal i Säffle flyttade till en bostadsrätt 3 I Helsingborg, liksom i Säffle flyttade fler till en hyresrätt, (33%), än till en bostadsrätt, (27%). I Upplands Väsby och i Gävle var det dock fler som flyttade till bostadsrätt (43% respektive 30%) än till hyresrätt (20% respektive 24%). 3 Andelen bostadsrätter i Säffle kommun är liten. 54

55 Andel (%) Äganderätt Bostadsrätt Hyresrätt Övrigt Upplåtelseform Figur 5. Val av upplåtelseform bland födda som flyttade från äganderätt till en annan bostad under perioden Inflyttare i hyresrätt I de fyra kommunerna bodde majoriteten (58%) i gruppen födda som flyttade till en hyreslägenhet i en sådan redan före flytten (Figur 6). Upplåtelseform Hyresrätt Bostadsrätt Äganderätt Övrigt Andel (%) Figur 6. Tidigare upplåtelseform bland dem födda som flyttade till en hyresrätt under den studerade perioden ( ). 55

56 Av de övriga som flyttade till en hyresrätt flyttade 12% från en bostadsrätt och 28% från en äganderätt. Detta är närmast identiskt med mönstret för individer födda under den föregående 10-årsperioden, Det skiljer inte heller i någon större utsträckning mellan kommunerna med undantag av Säffle där färre kom från en annan hyresrätt (45%) och fler från en äganderätt (35%). Karakteristika Nedan beskrivs den studerade åldersgruppen, födda utifrån vissa karakteristika för att se hur dessa varierar mellan flyttare och stannare samt mellan boende i olika upplåtelseformer. Kön I den studerade åldersgruppen, , är fördelningen mellan könen jämn (50%). Det finns inte heller något som tyder på att kvinnorna eller männen skulle vara överrepresenterade bland dem som har flyttat under den aktuella perioden. En nästan exakt lika andel män och kvinnor återfinns bland stannarna respektive flyttarna. Detsamma gäller om man studerar åldersgruppen födda I åldersgruppen födda bor något fler män i äganderätt medan något fler kvinnor bor i bostadsrätt och hyresrätt. Skillnaderna är dock små. Av dem som flyttar från en äganderätt flyttar något fler män än kvinnor till hyresrätt och en något högre andel kvinnor än män till bostadsrätt. Mönstret är ungefär detsamma om man tittar på de olika kommunerna för sig. Familjestatus Olika hushållsgrupper kan antas agera olika på bostadsmarknaden. Här har variabeln familjestatus studerats i samband med hur individerna stannar i sin bostad eller flyttar och till vilken typ av bostad individerna i så fall flyttar. Stannarna utgör majoriteten i alla typer av hushållsgrupper och är mer än dubbelt så många som flyttarna. Ungefär hälften av flyttarna utgörs av ensamstående vilket innebär att de är väsentligt överrepresenterade i gruppen. Gifta eller sammanboende dominerar i gruppen som stannar (Figur 7). 56

57 Andel (%) Gift/sambo utan barn Gift/sambo m 1 barn < 18 år Gift/sambo m barn > 18 år Ensamstående far 50 Ensamstående mor Ensamstående u barn 25 0 Flyttare 1995 Stannare 1995 Flyttare 1999 Stannare 1999 Figur 7. Andel flyttare respektive stannare år 1995 och 1999 i varje familjetyp i åldersgruppen född De som bor i äganderätt har i större utsträckning hemmavarande barn än de som bor i hyreslägenhet. Ensamstående utan barn och ensamstående mödrar bor i större utsträckning i hyresrätt än i äganderätt. En undersökning av 1) dem som har flyttat från äganderätt till hyresrätt 2) dem som har flyttat från äganderätt till bostadsrätt och 3) dem som hela tiden bott i eget hus, visar att i grupp 1 och 2 har andelen i gruppen ensamstående utan barn ökat betydligt mellan åren 1995 och Man kan alltså anta att de som av olika anledningar har blivit ensamstående mellan åren 1995 och 1999, i större utsträckning än andra har sålt äganderätten och flyttat till en hyres- eller bostadsrätt. De flyttare som fortfarande hade hemmaboende barn år 1999 valde i större utsträckning att köpa en bostadsrätt istället för att flytta till en hyresrätt. Olika familjetypers agerande på bostadsmarknaden skiljer sig inte påtagligt mellan kommunerna men ett par skillnader kan ändå noteras. I Helsingborg, Upplands Väsby och Gävle flyttar en större andel gifta/sammanboende utan barn från äganderätt till hyresrätt medan en mindre andel i Säffle gör det, särskilt påtagliga är skillnaderna år Detta stämmer väl överens med att en större andel i Säffle överhuvudtaget bor i äganderätt och att flyttningsbenägenheten där är mindre än i övriga kommuner. 57

58 Utbildningsnivå Majortiteten i den studerade åldersgruppen har en utbildningsnivå upp till gymnasial utbildning på två år eller mindre (61%), medan 37% har en högre utbildning. (Figur 8). Grundskola <9 år Grundskola 9 år Gymnasial utb 2 år Gymnasial utb 3 år Eftergymnasial utb 2 år Eftergymnasial utb >2 år Utbildningsnivå Forskarutb Andel (%) Figur 8. Utbildningsnivå för individer födda Utbildningsnivån skiljer sig inte mellan dem som har flyttat under perioden (flyttarna) och de som har bott kvar i samma fastighet under perioden (stannarna). Däremot är det påtagliga skillnader i utbildningsnivå mellan boende i olika upplåtelseformer. Bland dem som bodde i äganderätt 1996 hade 29% en eftergymnasial utbildning medan motsvarande siffra för boende i hyresrätt var 17%. De som flyttar från äganderätt till hyresrätt har generellt en högre utbildningsnivå än de som redan bor i hyresrätt, av flyttare hade 289 (27%) en eftergymnasial utbildning. Motsvarande siffror för de individer som flyttade från äganderätt till bostadsrätt, var 385 (33%) med en eftergymnasial utbildning. Utbildningsnivån skiljer sig också något mellan de olika kommunerna. Andelen högst utbildade i den studerade åldersgruppen (födda ) återfinns i Upplands Väsby där 28% har en eftergymnasial utbildning, medan andelen i Helsingborg och Gävle är 24%. Lägst är andelen med eftergymnasial utbildning i Säffle där den uppgår till 17%. Detta har med största sannolikhet sin förklaring i arbetsmarknadsstrukturen i kommunerna (liksom i omgivande kommuner). Tittar man på utbildningsnivån hos flyttarna i respektive kommuner skiljer de sig inte nämnvärt från de sammanlagda värdena ovan. Undantaget är Säffle där 58

59 det dock rör sig om färre individer än i någon annan kommun och ett fåtal individers utbildningsnivå eller agerande får ett stort utslag i den statistiska analysen. Inkomst För att studera inkomstfördelningen bland individerna i de olika kommunerna har variabeln disponibel inkomst 4 analyserats. Individerna har delats in i fyra lika stora grupper, kvartiler, beroende på storleken på deras disponibla inkomst. De invidiver som har de lägsta disponibla inkomsterna hamnar i den första kvartilen medan individerna med de högsta disponibla inkomsterna hamnar i den fjärde kvartilen. Grupperna har sedan jämförts med varandra. Inkomstvariabeln, individernas disponibla inkomst, visar, inte helt oväntat, i stort sett på samma mönster som utbildningsnivån. Individer med högst inkomst bor i större utsträckning i äganderätt medan de med de lägsta inkomsterna bor i hyresrätt. Det finns en indikation i resultaten på att de som flyttar till en annan bostad under perioden har en något lägre inkomst än de som bor kvar i samma fastighet under hela perioden. En jämförelse mellan dem som flyttar från äganderätt till hyresrätt eller bostadsrätt och de som bor kvar i äganderätt visar att de som flyttar till bostadsrätt har högre inkomst än övriga. Lägst inkomst har flyttarna från äganderätt till hyresrätt. Liksom utbildningsnivåerna skiljer sig mellan kommunerna skiljer sig även nivån på den disponibla inkomsten i åldersgruppen född (Figur 9). Flest med högre inkomst återfinns 1999 i Upplands Väsby där 34% av individerna befinner sig i den övre kvartilen, dvs den högsta inkomstgruppen och 19% i den lägsta. Lägst disponibel inkomst har man i Säffle där flest individer befinner sig i de nedre två kvartilerna och endast 16% i den övre. Även i Helsingborg befinner sig majoriteten i de nedre två kvartilerna men något färre än i Säffle, 22% däremot har inkomst i nivå med den högsta kvartilen. I Gävle är spridningen mest jämnt fördelad med ungefär 25% av individerna i varje kvartil. Över tid, mellan 1995 och 1999, har den disponibla inkomsten snarare ökat än minskat i gruppen, med undantag av Helsingborg. Det handlar dock om små skillnader. Endast i Säffle har den lägsta kvartilen minskat i någon större omfattning. 4 Disponibel inkomst = Summan av alla skattepliktiga och skattefria inkomster minus skatt och övriga negativa transfereringar. 59

60 Andel (%) Äganderätt (%) Bostadsrätt (%) 20 Hyresrätt (%) Inkomstkvartil 1999 Figur 9. Inkomstfördelning 1999 för åldersgruppen född uppdelat på boendeform. Sysselsättningsstatus Variabeln mäter individens sysselsättningsstatus i november månad och ger en indikation på i vilken utsträckning individerna i åldersgruppen har arbete eller inte. Variabeln är indelad i 1) förvärvsarbetande 2) ej förvärvsarbetande, med kontrolluppgift och 3) ej förvärvsarbetande, utan kontrolluppgift var 80% i åldersgruppen födda sysselsatta i november, 1999 hade andelen sysselsatta sjunkit till 74%. Vid en jämförelse mellan dem som har flyttat någon gång under perioden och dem som har bott i samma fastighet under hela perioden är de som inte har flyttat sysselsatta i en något högre utsträckning än de som har flyttat. Studerar man de olika upplåtelseformerna har de som bor i äganderätt en högre sysselsättningsgrad än de som bor i bostadsrätt och hyresrätt. Lägst sysselsättningsgrad har de som bor i hyresrätt. De som har flyttat från äganderätt till hyresrätt har en lägre sysselsättningsgrad än de som bor kvar i äganderätten under hela perioden eller flyttar från 5 I denna grupp inkluderas ålders- och förtidspensionärer under förutsättning att de inte har någon inkomst i form av lön. 60

61 äganderätt till bostadsrätt. Andelen sysselsatta var lägre i den förstnämnda gruppen redan år 1995, före flytten, i jämförelse med de andra två grupperna. Förhållandet är detsamma i alla kommunerna. Sysselsättningsstatus följer inte riktigt samma mönster i de olika kommunerna som variablerna utbildnings- och inkomstnivå. Andelen sysselsatta var dock högst i Upplands Väsby (över 80%) men lägst i Helsingborg såväl 1995 som 1999 (76 respektive 69%). Andelen sysselsatta sjönk i alla kommunerna mellan de två åren. Födelseland Variabeln födelseland kontrollerades också och det visar sig att den absoluta majoriteten (86%) av åldersgruppen född i de utvalda kommunerna är född i Sverige, ytterligare drygt 6% är födda i något annat nordiskt land. Endast 8% är födda i något annat land, 2% i f d Jugoslavien, drygt 0,5% i Polen och nästan 1% i Tyskland. Majoriteten, 89%, av dem som har flyttat från en äganderätt till en hyresrätt är födda i Sverige, ytterligare drygt 6% är från övriga Norden. Sammanfattande diskussion Resultaten ovan visar att stannarna fortfarande dominerar på bostadsmarknaden och att andelen flyttare minskar med ökad ålder. I den studerade åldersgruppen är flyttningsbenägenheten störst i Upplands Väsby och Helsingborg och allra minst i Säffle. Detta stämmer väl överens med valet av upplåtelseform i de olika kommunerna. I Upplands Väsby och Helsingborg bor en större andel i hyresrätt än i Säffle och Gävle. Boende i hyresrätt flyttar i större utsträckning än de som bor i äganderätt. Av dem som flyttar från en äganderätt flyttar flest till en annan äganderätt. Andelen som flyttar till bostadsrätt och hyresrätt varierar i olika kommuner men är lägre än den som flyttar till äganderätt. Det kan antas att bostadsstocken, dvs antalet bostäder i de olika sektorerna, spelar roll för valet liksom priset. I Säffle till exempel flyttar endast ett fåtal till bostadsrätt men dessa utgör också en liten andel av bostadsstocken. Majoriteten av dem i den studerade åldersgruppen som flyttar till en hyresrätt bodde i en sådan redan före flytten. Det är således vanligast att byta bostad inom den sektor där hushållet redan bor. Andelen män och kvinnor är lika stor i den studerade åldersgruppen och det finns heller inga påtagliga skillnader i hur de bor och flyttar förutom att det finns en liten övervikt av män i äganderätt och av kvinnor i bostads- och hyresrätt. Även familjestatus förklarar flyttningsbenägenheten. Majoriteten av flyttarna är 61

62 ensamstående medan stannarna är gifta/sammanboende. Detta stämmer väl överens med resultaten från annan migrationsforskning. Utbildningsnivån skiljer sig däremot mera påtagligt mellan boende i olika upplåtelseformer. I äganderätt har en större andel högre utbildning medan utbildningsnivån generellt är lägre bland boende i hyresrätt. I de studerade kommunerna är utbildningsnivån högst i Upplands Väsby och lägst i Säffle. Ungefär samma förhållande råder vad gäller inkomstnivåerna och andelen sysselsatta, dessa är högst i äganderätt och lägst i hyresrätt och högst i Upplands Väsby och lägst i Säffle (inkomst) respektive Helsingborg (sysselsättning). Bland flyttarna är det fler som har lägre inkomst och som inte är sysselsatta än bland stannarna. Jämförelsen mellan kommunerna ovan pekar mot att det som är avgörande för att ett bostadsbyte ska äga rum är bostadsmarknadens struktur, såsom mängden och typen av tillgängliga bostäder, samt de karakteristika individerna har. På de bostadsmarknader där en äganderätt betingar ett högt pris och där andelen boende i hyresrätter är större tenderar också flyttningsbenägenheten från äganderätt till hyresrätt att vara större. Detta talar således för den lokala bostadsmarknadens betydelse och vikten av att studera lokala förhållanden. Detta underströks också nyligen i en rapport från Boverket (Boverket, 2002). Tidigare studier visar att särskilt individer ur arbetarklassen ser äganderätten som avslutet på en framgångsrik boendekarriär (Almqvist, 1993). Man skulle därför kunna anta att de är mindre benägna att flytta från sin bostad. Många i den studerade åldersgruppen bor förhållandevis billigt i äganderätten så att boendekostnaderna snarast ökar när de flyttar till en hyresrätt. Möjligen är det istället medelklassen som i större utsträckning kan tänka sig att flytta från äganderätten. Då ekonomiska överväganden har betydelse för besluten att flytta är det rimligt att anta att de som har råd i större utsträckning kan väga in faktorer som livsstil, intressen etc i sitt flyttningsbeslut Referenslista: Almqvist, A (1993) Han och hon och huset. Drömmen om ett eget liv. Rapport, Statens Institut för Byggnadsforskning, Gävle. Boverket (2002) Hur bor morgondagens äldre - en nyckelfråga i kommunernas boendeplanering. Rapport, Karlskrona. Statistik: SCB, Louisedata 1995 och 1999 Fastighetstaxeringsregistret 1996 och

63 5. Hur bor och hur vill rekordgenerationen bo? - Resultat från en intervjustudie Marianne Abramsson 1 & Therese Berg 2 Inledning, syfte och metod I vilken utsträckning människor byter bostad och var de flyttar kan studeras med hjälp av olika registerdata såsom redovisas på annan plats i denna studie. För att däremot förstå motiven bakom hushållens bostadsbyten eller viljan att bo kvar i bostaden, betydelsen av grannar, bostadsstorlek, upplåtelseform och geografiskt läge fyller intervjustudier en viktig funktion. Studien som presenteras nedan är resultatet av ett antal telefonintervjuer med individer födda under perioden boende i äganderätt, allmännyttig hyresrätt eller seniorboende (55+) i allmännyttan. Intervjuerna gjordes i fyra kommuner; Upplands Väsby, Helsingborg, Säffle och Gävle. I Säffle finns dock inget särskilt 55+ boende. Syftet med studien var framför allt att få fram de tankar och beslut som låg bakom de intervjuades val av boende samt hur de tänker sig sitt framtida boende. Syftet var däremot inte att göra någon statistisk sammanställning över hur många som har gjort eller resonerat på liknande eller olika sätt även om resultaten diskuteras utifrån om det var i sammanhanget vanliga eller unika åsikter som framfördes av de intervjuade. I intervjuerna berättade respondenterna om sitt nuvarande boende, varför de valt just den typen av boende och om de tänkte sig att bo kvar i den nuvarande boendeformen. I intervjuerna refererades också till individernas, eller hushållens, tidigare boende. Som stöd för intervjun hade intervjuaren ett intervjuunderlag med frågor som ställdes till de intervjuade (Bil 1). Intervjuunderlaget var kompletterat med tänkbara diskussionspunkter i den mån de inte togs upp spontant av den intervjuade. Svaren som har samlats in har diskuterats fram med respondenterna. Det är dock relativt korta intervjuer på mellan 15 och 20 minuter som har genomförts. Namn på intervjupersoner i äganderätt kommer från kommunernas invånarregister från vilket ett urval gjordes av dataansvariga i respektive kommun. För 1 Institutet för Framtidsstudier, Stockholm 2 Kulturgeografiska institutionen, Uppsala universitet 63

64 boende i vanlig hyresrätt samt 55+ -boende erhölls namn från de kommunala bostadsbolagen Väsbyhem, Helsingborgshem, Säfflebostäder samt Gavlegårdarna. Om en individ tackade nej till att delta i intervjun ersattes denna av en annan individ. Totalt genomfördes 171 intervjuer vilket är något färre än de 190 planerade intervjuerna. Minskningen av antalet intervjuer återspeglar bostadsstocken i de olika kommunerna och vad gäller seniorboendet åldern på de boende. I Säffle kommun är andelen hyresgäster i allmännyttan i den utvalda åldersgruppen betydligt mindre än i de övriga kommunerna. Antalet intervjupersoner som var villiga att ställa upp i en intervju räckte således inte till. Likaså var antalet boende i 55+ -boende födda för litet, i såväl Helsingborg som Gävle. De som bor i den här typen av boende är generellt äldre än den grupp som eftersöktes för denna studie. En diskussion kring detta förs i resultatdelen. Problemet var inte påtagligt i Upplands Väsby vilket förklaras av att majoriteten av de intervjuade hade bott i bostaden innan den ombildades till 55+ -boende. Resultat De intervjuade är relativt jämnt fördelade efter kön i alla grupperna. En förvånansvärt stor andel av de intervjuade är förtids- eller sjukpensionärer, ytterligare en relativt stor andel arbetar deltid. Totalt är det ungefär hälften av de intervjuade som arbetar heltid. Vad gäller inkomstnivåerna är majoriteten medelinkomsttagare, den näst största gruppen utgörs av låginkomsttagare och den minsta gruppen av höginkomsttagare. Flest med lägst inkomst fanns bland de intervjuade i Säffle. Att bo i allmännyttig hyresrätt De intervjuade i denna grupp utgörs såväl av personer som har flyttat mellan olika hyresrätter (privata såväl som kommunala) som av dem som har sålt en äganderätt/bostadsrätt och därefter flyttat till en hyresrätt i allmännyttan. Alla intervjuade hade dock flyttat in i sin bostad någon gång under de senaste 5 åren. Av dem som hade flyttat från en äganderätt hade majoriteten gjort ett medvetet val av bostad. De ville minska arbetsbelastningen, bo bekvämt, fräscht och i flertalet fall någorlunda centralt. Flytten sammanföll ofta med att barnen flyttade ut och lämnade ett tomrum efter sig. Bland intervjuade som hade bott i en villa utanför centralorten sammanföll flytten ibland med att barnen började gymnasiet inne i denna och att någon eller båda föräldrarna arbetade där. För att alla skulle slippa att resa flyttade man istället in till centralorten. Ibland gick flytten stegvis, från äganderätten utanför stan till en bostadsrätt i centralorten. 64

65 När sedan barnen hade flyttat ut valde föräldrarna istället en hyresrätt. De som flyttade som ensamstående gjorde detta som en konsekvens av en skilsmässa eller efter det att partnern avlidit. Av dem som flyttade i samband med skilsmässor var det många som flyttade ganska hastigt och uppgav sig inte ha tänkt igenom bostadsvalet på samma sätt som de som hade flyttat av andra skäl. De som bor i socialt, etniskt och åldersmässigt blandade områden trivs oftast bra men är inte nödvändigtvis förtjusta i alla grupper som bor i området. Mest missnöjda med sitt boende i blandade områden var hyresgästerna i Säffle och Gävle där problem med social integration påtalades. I de andra orterna var man kanske medveten om områdets anseende men hävdade att det är ett bra område som inte gör skäl för sitt dåliga rykte. Flertalet är nöjda med bostaden och dess standard. Är man missnöjd med något är det oftare med området, att det är stökigt eller otryggt. Även om flertalet hävdar att ett generationsblandat boende är det bästa har majoriteten medvetet valt att inte flytta till vissa områden p g a de rykten de har. Istället har de valt ett lugnt område som många gånger kännetecknas av att - det bor många äldre här - och man visste om att området hade vissa karakteristika. Att ha lugna grannar var viktigt för många och de som inte hade det var missnöjda med situationen. Endast ett fåtal hade dock funderat på ett 55+ -boende. Argumentet mot den typen av boende var att det skulle vara lite deprimerande att bo med bara äldre, att det mest skulle bli prat om sjukdomar och dylikt. Respondenterna menade att man nog mår bättre i en blandad miljö med barnfamiljer och ungdomar. Fördelen med 55+ -boendet är dock att det nog skulle vara lugnt - men kanske för lugnt som några uttryckte det. För de flesta som uttryckte någon åsikt var det för tidigt att tänka på den formen av boende. Några var allvarligt intresserade av 55+ -boende men inte så mycket för grannarnas skull som för boendet i sig, att det är anpassat för äldre, när man börjar får svårt med trappor etc. Någon enstaka ville hellre bo billigt och sköta en del av renoveringen på egen hand- gärna lägre standard, gärna fyra rum, men små, än att bo i en nyrenoverad, fräsch bostad. Majoriteten av dem som bor i hyresrätt ville dock istället ha en någorlunda underhållsfri bostad. När man nu flyttade utan barnen ville många också komma ifrån just de små rummen, sovrummen, och det som prioriterades var ett stort kök, många var vana vid det från villan, och ett stort vardagsrum för umgänge. Man kan anta att de som i övrigt själva vill sköta underhåll, bl a som ett sätt att själv kunna kontrollera sina boendekostnader, oftare väljer en bostads- eller äganderätt. Majoriteten var nöjda just med planlösningen i den allmännyttiga hyreslägenheten, särskilt i de bostäder som byggdes under och 1970-talen. 65

66 Få gjorde någon skillnad mellan att bo hos en privat eller allmännyttig hyresvärd. För flertalet gällde dock att man i första hand hade tagit kontakt med det kommunala bostadsbolaget. Någon enstaka hade erfarenhet av flera privata värdar men menade att det kommunala bostadsbolaget var en bättre hyresvärd. Allting fungerar, det är bra standard och hyresvärden kommer och åtgärdar felaktigheter när sådana behov uppstår. De som däremot är missnöjda med service och standard i en kommunal hyresrätt och finner hyran för hög funderar på att byta hyresvärd till en privat eller att byta upplåtelseform, till en bostadsrätt som man tror är mer välskött. I Gävle funderade ungefär hälften av de boende i allmännyttan på att flytta, antingen flytta hem till en ursprungsort eller för att man inte trivs i bostadsområdet. I Upplands Väsby funderar färre av de intervjuade på att flytta, de som vill flytta vill söka en annan livskvalitet på landet eller står i kö för boende. I Helsingborg ville endast ett fåtal flytta från lägenheten och i så fall inte förrän det var av nöden tvunget i samband med åldrandet, dvs en mindre lägenhet i ett plan, markplan eller i hus med hiss. Ett par av de intervjuade i Helsingborg stod dock i tomtkö men hade då ganska bestämda åsikter om var de ville ha tomt, båda dessa hade tidigare bott i äganderätt men upplevt huset som för stort när barnen hade flyttat ut. Man ville då också flyttar närmare centrum. En av dessa hade en väldigt hög hyreskostnad och menade att med den boendekostnaden var det bättre att ha ett eget hus och betala till sig själv istället. Hyresnivån var alltså avgörande men att byta till en billigare lägenhet var ändå inte ett alternativ. I Säffle var det fler av de intervjuade som var ensamstående och som då redan hade flyttat och anpassat sin bostad. I alla kommunerna hade några tankar på att flytta i samband med pensionering. Av de som intervjuades och som bodde utanför centralorten Säffle oroades en del av försämrad servicenivå och menade att det skulle kunna föranleda en flytt in till centralorten när de inte längre själva kunde köra bil. Vad gäller bostadsrätten som boendeform utgör den för den intervjuade gruppen ett alternativ till hyresrätten huvudsakligen för dem som inte trivs med standard, service eller upplever bostadsområdet som stökigt. Man tror att bostadsrätten är lugnare än en hyresrätt p g a ett högre inslag av ägande vilket innebär en större andel socialt stabila hushåll i boendet och dessutom påverkar omflyttningen i fastigheten. Denna uppfattning delas även av dem som bor i villa. Det som lockar med bostadsrätten är att man till viss del kan påverka boendekostnaden och det är huvudsakligen de som upplever hyresrätten som en dyr bostad som uttrycker den åsikten. En del av dem som tidigare har bott i äganderätt kommenterar också möjligheten att påverka boendekostnaden. Intresset för bostadsrätter var störst bland de intervjuade i Upplands Väsby. 66

67 För många av dem som hade flyttat från äganderätten var dock bostadsrätten inte ett alternativ. Även om man skulle kunna tänka sig en sådan för boendets skull ville man inte binda sitt kapital, dels ansågs bostadsrätterna betinga ett överpris, vilket var särskilt påtagligt i Helsingborg och i Säffle (i den sistnämnda är antalet bostadsrätter få), dels var det tydligt att många hade blivit avskräckta av prisfallen i början av 1990-talet. För många var syftet med att flytta från äganderätten att just komma ifrån underhållet som upplevdes som betungande, på så sätt upplevde de det som väldigt bekvämt att bo i hyresrätt, det är ju bara ringa när något inte fungerar. Boendekostnaden tas upp av många men det är inte enhetligt så att alla tycker att det är höga hyreskostnader. En del tycker t o m att det är helt rimligt sett till servicenivån och vad det kostar att bo i allmänhet. Möjligen är de tidigare villaägarna mer positiva, de är till viss del beredda att betala för det underhåll de nu slipper att sköta själva. Bland låginkomsttagarna är det en del som säger att de hellre skulle vilja bo på ett annat sätt men att de inte har råd, i bostadsrätt eller t ex 55+ -boendet. I de senare är hyrorna något högre än i den vanliga allmännyttan. Att bo i villa, bo kvar eller flytta? Den absoluta majoriteten av dem som bor i äganderätt uppger att de bor väldigt bra och att de är mycket nöjda med sitt bostadsval. Detta betyder dock inte att alla tänker bo kvar i villaboendet i framtiden. Det som majoriteten uppskattar med att bo i äganderätt är självbestämmandet, friheten att göra som man vill med sin bostad samt den ekonomiska investeringen som man upplever att äganderätten utgör i förhållande till andra upplåtelseformer. Att betala till sig själv upplevs som viktigt. För majoriteten var också valet av äganderätt det självklara alternativet när den flytten gjordes. Det föll sig naturligt att köpa ett hus. Några enstaka uppger dock att det var den rådande bostadsbristen och bristen på hyreslägenheter som inte gav dem något annat alternativ trots att de egentligen inte upplevde sig har råd med en äganderätt vid den tiden, i slutet av 1960-talet. Att ha tillgång till en egen trädgård och att inte ha grannarna alldeles inpå sig är andra faktorer som uppskattas i villaboendet. Nackdelarna med äganderätt såsom många upplever det, dock inte alla, är att man själv måste stå för underhåll och trädgårdsskötsel och det gäller att ha en ekonomisk buffert ifall något måste göras med huset, man står ensam med ansvaret. Flertalet menar dock att fördelarna uppväger nackdelarna. Men med stigande ålder är det ändå många som upplever att underhåll och trädgårdsskötsel blir alltmer betungande och många uppger att de har diskuterat att flytta till något mindre och mera lättskött boende, om inte just nu så inom en överskådlig framtid, någon gång under de närmaste tio åren. 67

68 Det finns en skillnad mellan kommunerna. I Upplands Väsby och Helsingborg funderar fler på att lämna villan och flytta till en lägenhet medan man i Säffle och i Gävle i betydligt större utsträckning vill bo kvar i äganderätten. Flytta kommer man först att göra när man upplever att man inte orkar med huset längre. I Säffle är det fler i den studerade åldersgruppen som bor i äganderätt och betydligt färre i hyresrätt än i någon annan kommun. Att sälja en villa betingar också högst pris i Upplands Väsby och Helsingborg så motivet till att sälja kan antas vara större där då hyreskostnaderna inte i motsvarande utsträckning skiljer sig mellan kommunerna. I Upplands Väsby och Helsingborg är det fler som uppger att de vill flytta innan det är betingat av hälsoskäl. Många menar att de vill bo kvar i villan så länge de bara kan. Ett motiv till att bo kvar är att man uppskattar utrymmet i villan då där finns plats för barn och barnbarn. De som bor i större bostäder menar dock att bostaden kanske är lite för stor. De som bor i mindre (kring 100m 2 ) bostäder däremot, tycker snarast att det är lagom nu när barnen har flyttat. Andra är mycket fästa vid sitt hus. I Helsingborg kan en skillnad ses mellan dem som bor i olika typer av ytterområden av kommunen. De som bor i gamla samhällen känner starkare att de inte vill flytta och skulle de bli tvungna vill de bo kvar i den miljö de är vana vid, gärna i ett radhus i markplan. De som däremot flyttade till de helt nya bostadsområdena som byggdes på 1970-talet, ute på slätten, är inte lika knutna till sin boendemiljö och kan oftare tänka sig att flytta tillbaka in till stan när barnen har vuxit upp. Många menar att den typen av flyttning är på gång i bostadsområdet och att en generationsväxling äger rum. Detta påverkar till viss del deras egna funderingar kring att flytta. För många av dem som bor i villa skulle det inte bli billigare att flytta till en lägenhet då många bor i hus från och 1970-talen eller i äldre hus. Detta är ett starkt vägande motiv för många att bo kvar. Dessa hus är till största delen avbetalda och driftskostnaderna är inte så höga. Många har också kontinuerligt skött underhåll och gjort förbättringar av husen så att de idag håller en relativt hög standard. Många uppger sig bo mycket bra och trevligt, en del har byggt huset själva och upplever det som att det är deras livsprojekt. Bland dem som inte vill flytta är många intresserade av trädgården eller hantverket med huset och upplever det inte som betungande. De ifrågasätter snarast vad de skulle göra om de inte hade huset eller trädgården att syssla med. Efter alla år i huset skulle det också kännas besvärligt att bo nära andra människor och många tror att det skulle vara svårt att vänja sig vid att bo så nära sina grannar som man gör i en hyreslägenhet. En av de intervjuade i Helsingborg uppgav att huset de bor i ligger 300 meter från havet, är i ett plan så att det går att köra direkt in med en rollator. Dessutom är boendekostnaderna så låga att de skulle ha råd att ta hjälp med hus och trädgård när de inte orkar själva. För honom fanns det således inget som helst argument för att flytta. 68

69 För dem som vill flytta är det inte överhängande akut. Ett fåtal har satt upp sig i kö på annat boende eller letar efter en bostadsrätt. De flesta talar mer om att flytta när de har gått i pension och många menar att när de blir äldre blir det besvärligt att underhålla huset och trädgården och då kan det nog kännas skönt att bo i något mindre som inte kräver så mycket underhåll. För de flesta är det en marklägenhet med en uteplats som ter sig mest attraktiv. Det finns dock en del som helt vill slippa underhåll och trädgård, de vill istället vistas mer i ett fritidshus och menar att det räcker med en tomt, eller att de vill resa mer. Ett fåtal uppger att de skulle vilja bo i Spanien på vintern men endast någon enstaka gör det mera seriöst. Det är dock många som uppger att de vill flytta medan de själva kan välja och planera sitt boende, även om en flytt inte känns aktuell just nu, men kanske inom 10 år. De vill inte vänta till den dagen då de måste flytta och bara får ta det som erbjuds för stunden. Många uppger att vänner i bostadsområdet flyttar och de märker att det är ett generationsskifte på gång. En del upplever generationsskiftet som positivt medan andra själva börjar ifrågasätta om boendet egentligen passar dem nu när det blivit äldre. Det var dock oftast perfekt när barnen var små. I Helsingborg uppges trädgården vara en anledning till att man vill flytta. Här är växtsäsongen lång och många är vana vid att ha en välskött trädgård och att dra ner på skötseln känns som ett nederlag, man flyttar då hellre. Gräsklippning och snöskottning framhålls som starka argument för att flytta bland boende i Upplands Väsby, Gävle och Säffle. Ett hushåll hade stenlagt större delen av trädgården (som dock inte var så stor) därför att man inte var intresserad av trädgårdsarbete. De som funderar på att flytta funderar också på vart barnen tar vägen men bara ett fåtal som nu bor långt ifrån tänker sig att flytta till dem. Däremot kan det vara en starkt bidragande orsak till att man inte flyttar ifrån den miljö man nu bor i därför att barn och barnbarn bor nära. Många resonerar så att det är roligt att vara nära barnen men man vill inte vara till en belastning och det är viktigt att barnen får stå på egna ben. Dessutom vet man inte om barnen blir kvar där de är, de är ju så beroende av arbetsmarknaden. Många har sina barn och barnbarn i närheten och uppskattar det. Ett fåtal har flyttat, eller planerar att flytta närmare sina barn. Orsaken är då ofta att man vill hjälpa till med att passa barnbarn eller upprätthålla kontakten med dem. I dessa fall är det oftast fråga om att flytta till ett bostadsområde som ligger i anslutning till barnens på den ort där man redan bor om man ändå planerar att flytta. Mera sällan handlar det om långväga flyttningar. Flera av dem som inte vill flytta men som ställdes inför frågan om det ändå blir aktuellt vill hellre bo i bostadsrätt än i hyresrätt. Det gäller även många av dem som har funderat på att flytta men var vanligare i Upplands Väsby än i t ex Helsingborg. Argumentet för en bostadsrätt är att man då fortfarande betalar till sig själv och till viss del behåller den frihet att bestämma över sitt eget boende 69

70 som man gjorde i äganderätten. Många tror också att det är bättre ordning i bostadsrätten då de boende bryr sig mer om sitt boende där. Andra som hade funderat på att flytta ville inte binda sitt kapital igen och skulle därför hellre välja en hyresrätt. Det kommunala bostadsbolagets och hyresrättsområdenas rykte spelar sannolikt roll liksom priset på bostadsrätter i förhållande till priset på äganderätterna. Att bo i 55+ -bostäder Intervjuer av boende i seniorboende, 50+ eller 55+ -boende i den aktuella åldersgruppen visade sig svåra att genomföra. I Upplands Väsby kunde nio av de planerade tio intervjuerna göras men anledningen till detta var snarast att flera av dem som intervjuades hade bott i bostäderna innan de omvandlades till 55+ -boende. De uppgav att de sannolikt inte hade valt den typen av boende själva även om de nu trivdes. Några bodde där för att det fanns en lägenhet ledig och de råkade vara i rätt ålder men menade att annars hade det inte spelat så stor roll, det var inte 55+ -boendet som var det intressanta med bostaden utan lägenheten i sig eller läget i förhållande till arbetet. I Helsingborg visade det sig att endast ett fåtal individer var i rätt ålder och av dessa tackade någon nej till en intervju och ytterligare några gick inte att nå, således kunde bara två intervjuer genomföras. I Gävle kunde sex intervjuer genomföras. Vissa av dessa genomfördes dock i en typ av boende som hade omvandlats från serviceboende till 55+ -boende. Således hade de intervjuade flyttat dit på grund av eget eller make/makas handikapp. De uppgav att övriga boende var betydligt äldre än de själva. I ett område, kvarteret Sången, visade det sig att de boende hade valt den här typen av boende just därför att det är ett 50+ boende, lugnt, med moderna, fräscha lägenheter och lite extra service. De boende i kvarteret Sången i Gävle är mycket nöjda med sitt boende. Huset har till viss del anpassats för att man ska kunna åldras här med bredare dörrar i lägenheten, timer på spisen och höjd toalettsits. Det ligger nära Sätra köpcentrum och kollektivtrafik in till centrala Gävle. Det har portlås vilket särskilt uppskattades. Det förekommer en del gemensamma aktiviteter såsom långpromenader, syjuntor och gemensamma måltider. Det finns också en del extra kvaliteter i boendet såsom den femte våningen med sällskapsrum, bibliotek, dator, relax-rum, bastu, växthus och solterass. Här finns också tvättstugan. För att komma upp till femte våningen med hissen måste en nyckel användas vilket de boende upplever som tryggt. Bland de intervjuade i detta boende visade det sig att valet av bostad var väl genomtänkt och det var ett medvetet val att bo med lite äldre grannar, för gemensamhetsfaktorn. Det är lugnt och alltid städat och fint i trapprummet och i tvättstugan. En kritik framfördes som dock inte gällde det egna boendet utan snarare bostadsområdet 70

71 som det är lokaliserat i. Detta upplevdes som stökigt och otryggt av alla tre intervjuade och en av dem uppgav att han och hans hustru därför var intresserade av en liknande typ av boende som höll på att uppföras i ett annat område utanför Gävle. I övrigt var de intervjuade mycket nöjda med boendet och upplevde att det var värt den extra hyra de betalar. Som påpekades ovan hade flera i Upplands Väsby hamnat i seniorboende p g a omvandling, sex av de nio intervjuade bodde i området tidigare eller hade blivit erbjudna en lägenhet som passade utan att de egentligen hade sökt sig till den typen av boende. De uppgav sig inte ha någonting emot det utan upplevde det som lugnt och skönt men menade att de nog inte hade valt 55+ -boende på eget initiativ. Tre av de intervjuade hade dock valt boendet just med tanke på att det skulle vara lugnt och för dem var det viktigt att det var ett s k kategoriboende. I ett område uppgav den intervjuade att det finns bastu och relaxrum i anslutning till lägenheten. I övrigt uppger ingen annan att det är något annat än åldersvariabeln som gör att det är ett 55+ -boende. I Helsingborg gjordes bara två intervjuer av boende i 55+ -boende i ett av två områden där Helsingborgshem erbjuder den typen av bostäder. Ingen respondent gick att nå i det andra området. En av de intervjuade hade flyttat till 55+ -boendet på grund av handikapp. Då han sitter i rullstol är han mycket nöjd med boendesituationen. Det finns också en gemensam matsal där han får tillfälle att träffa andra av de boende. Däremot saknar han närvaron av barn och ungdomar. Den andra respondenten flyttade till lägenheten då han blev rekommenderad att flytta dit av en bekant. Han uppger sig trivas i bostaden och i området men upplever sig som en yngling gentemot de övriga som bor där och det trivs han egentligen inte med. Så här i efterhand hade han nog egentligen hellre valt en vanlig hyresrätt. Dessa individers bild av 55+ -boendet i Helsingborg bekräftas till viss del i en intervju med en respondent i äganderätt vars släkting tidigare bodde i det andra området med 55+ -bostäder i Helsingborg. Även hon uppger att hennes släkting tyckte att det var för många gamla som bodde där och hon menade sig också ha trivts bättre om boendet hade legat mer centralt. Flera intervjuade i övriga grupper i Helsingborg uppgav också, när de fick en förfrågan om att bo i 55+ -boende att de områden de kände till låg för långt från centrum och där ville de inte bo även om boendeformen i sig föreföll attraktiv. Gemensamma frågor för de tre grupperna Flertalet i de olika intervjugrupperna var väl medvetna om områden där de inte vill bo. Områdena förknippades med bråk, droger, sociala problem och är etniskt blandade. Ibland låg de bara på fel sida av stan där man inte kände sig hemma. Det refererades också till den fysiska miljön i vissa områden, att det bara är 71

72 höghus där eller att det är för mörkt och trångt. Den yttre boendemiljön är helt enkelt inte tilltalande. I Helsingborg fanns det också områden där man inte ville bo av motsatt anledning, för att det var lite snobbigare områden och där skulle man inte känna sig hemma. De som uttrycker en åsikt om skillnaden mellan privata och allmännyttiga hyreslägenheter tror att de senare generellt håller en bättre standard och att de allmännyttiga hyresvärdarna generellt sköter sig bättre. Dock tror många att de riktigt fina hyreslägenheterna (de speciella, de gamla med högt i tak, kakelugn osv) är privatägda. Allmännyttan förknippas således i mycket med enahanda miljonprojektsområden. De flesta uttryckte dock ingen åsikt utan menade sig inte känna till om det fanns skillnader. Mest nöjda med utbudet av lägenheter i den allmännyttiga sektorn verkar de som bor i Helsingborg vara, oavsett om de bor i sektorn redan eller om de bor i äganderätt. Kvinnor menar i större utsträckning att det är viktigt för dem att vara nära barn och barnbarn. Män poängterar oftare att det är viktigare för barnen och barnbarnen att den äldre generationen är nära då de äldre kan ställa upp och hjälpa till. Flera menar dock att de lever sitt eget liv och att det är trevligt om barnen är nära men inte avgörande för var de bor. Flera poängterar trygghet och säkerhet i boendet. Om man har flyttat eller tänker sig att flytta är det en viktig aspekt. Detta poängteras särskilt av dem som har lägre inkomster och som bor i allmännyttiga lägenheter inklusive seniorboende redan. De som bor i villa och planerar att flytta räknar sannolikt med att kunna välja en bostad i ett område som har gott rykte och då man sannolikt känner sig mera trygg i sin nuvarande bostad har man inte funderat över detta. Bland dem som inte redan bor i 55+ -boende uttrycktes några olika åsikter kring denna boendeform. En del tyckte att det kunde vara ett boende lika bra som något annat. Andra menade att det absolut inte skulle vara intressant med den typen av boende, det skulle inte kännas bra att bara bo med äldre människor. För att leva upp och hålla sig ung behöver man se såväl ungdomar som barnfamiljer omkring sig. En del sa sig vara alldeles för unga för den typen av boende, möjligen skulle det kunna bli aktuellt när de blir äldre. Någon uttryckte en önskan om att bo i den typen av boende men menade att som ensamstående blev det för dyrt, hyrorna där är generellt något högre än i motsvarande boende i den vanliga allmännyttan. Andra menade sig vara intresserade om boendet kändes rätt även på andra sätt såsom vad gäller planlösning och geografiskt läge. Det som då poängterades var att det ju är anpassat så att man kan bo kvar och inte behöver flytta ytterligare en gång. 72

73 Avslutande diskussion Många, men inte alla, av de intervjuade hade funderat över sitt boende och hade planerat för sin boendesituation som äldre. Vissa hade redan anpassat sin boendesituation, andra planerade att inte göra något förrän det var absolut nödvändigt och då skulle man ta vad som kunde erbjudas, andra hade en strategi för hur huset kunde användas om de själva blev mindre rörliga men ändå ville bo kvar medan åter andra var väl medvetna om att de ville flytta inom en snar eller mera avlägsen framtid. Några menade sig inte vara tillräckligt gamla för att behöva fundera över sitt boende. Generellt fanns det dock ett intresse för att diskutera frågan. Andelen kvinnor och män i studien var i princip jämnt fördelad men det var tydligt att generellt var kvinnorna mer engagerade i boendefrågan än männen även om de inte nödvändigtvis hade större inflytande över hushållets boendesituation än den man de delade hushåll med. Av dem som har gjort ett medvetet val (dvs inte flyttat i samband med skilsmässa, förlust av en partner etc) i samband med att de har flyttat från en bostads- eller äganderätt till en hyresrätt och av dem som planerar för en sådan flytt vill majoriteten komma ifrån underhåll och det direkta ansvaret för boendet. Det är den främsta anledningen till att man flyttar även om andra underliggade faktorer finns med, som att man vill komma närmare centrum, få mer fritid och att huset upplevs som för stort. Att bostaden ska var fräsch och någorlunda nyrenoverad är ett krav bland många liksom att det ska vara lugnt i området, om än inte nödvändigtvis ålderssegregerat. Åsikterna om storleken på bostaden går isär. En del vill minska på kostnader såväl som städning och har kanske barnen i samma stad. Dessa tycker därmed att t ex en tvårumslägenhet räcker, andra vill ha plats till saker som de har tagit med från äganderätten och för barn och barnbarn som vill bo över. Då vill man gärna ha det där extra rummet som egentligen inte behövs till det egna hushållet. Det fanns bland flyttarna till allmännyttan några exempel på hushåll som hade flyttat till en liten lägenhet men upplevt den som för liten och flyttat igen till en större bostad. Även om det finns en stor grupp bland villaägarna som inte vill lämna vare sig den egna villan eller den upplåtelseformen så tycks det finnas en potential i den här gruppen som är intresserade av att flytta. Det är dock en medveten konsumentgrupp som, om de flyttar före den tidpunkt då de måste, har relativt bestämda åsikter om vad de vill ha för typ av bostad och var de vill bo. Det är också tydligt att seniorboende eller 55+ -boende är populärt bland dem som bor där, vilket är påtagligt i kvarteret Sången i Gävle, men få utomstående känner till dessa kvaliteter och ställer sig snarast avvisande då de upplever sig själva som alltför unga för den typen av boende. Många menar att det skulle vara deprimerande att bo endast med äldre människor, att man behöver barn 73

74 och ungdomar omkring sig för att själv hålla sig ung. Det finns dock andra studier som visar på ett ökat intresse för seniorboende (Paulsson, 2002). Ett dilemma som bostadsföretaget hamnar i med den typen av kategoriboende är dock att de som flyttar in åldras på plats, vilket gör att det kan vara svårt att rekrytera nya yngre hyresgäster till boendet. Den studerade åldersgruppen utgör en inte obetydlig andel av befolkningen och hur den agerar på bostadsmarknaden får stor betydelse för densamma. Intervjuerna ovan visar att det finns ett intresse i gruppen för lägenheter i den allmännyttiga sektorn även om det inte är en majoritet som uttrycker ett sådant. Intresset skiljer sig mellan olika bostadsmarknader och det är därför viktigt att studera den lokala bostadsmarknadens betydelse för hur olika individer och hushåll agerar. För de allmännyttiga bostadsföretagens del är det av intresse att se vilka hushållsgrupper det egna bostadsbeståndet lockar till sig för att därmed kunna erbjuda de former av boende som olika grupper prioriterar. I den här studien är de som väljer att flytta från äganderätt till hyresrätt medvetna kunder, beredda att betala för en fräsch lägenhet som gärna får ha extra kvaliteter utöver det vanliga såsom bra vitvaror, ett stort kök, en uteplats eller balkong med utsikt. Lägenheten får dock inte upplevas som alltför dyr Referens: Paulsson, J (2002) Växande intresse för seniorboende. Fastighetsnytt (6). 74

75 Bilaga 1 Underlag för intervjuer, Grupp 1 (Allmännyttan) 1 Demografisk bakgrund: Kön (M/K) Födelseår Utbildning (folkskola/grundskola/yrkesutbildning/gymnasium/högskola/ annan postgymnasial utbildning) Sysselsättning (pensionär/yrke/arbetslös - hel-/deltid) Har du haft arbete de senaste åren? Inkomst per månad före skatt (SEK) eller årsink: Nationellt ursprung Tidigare hemland (ett eller flera) Har du alltid bott i Sverige? Antal år i kommunen Namn på bostadsområdet Antal år i bostadsområdet/bostaden Antal personer i hushållet idag (ålder, relationer man/hustru/sambo etc) Antal barn och barnbarn 2 Din nuvarande bostad Berätta om din nuvarande bostad och bostadsområde och om det som gör att du väljer att stanna här (hustyp, upplåtelseform, storlek, kostnad (t ex hyra), läge, områdets status, grannar i området, närmaste grannar t ex i trappuppgången, närhet till vänner/släktingar, service (affärer etc.), allmänna kommunikationer, omgivning (miljö), kunskap om området, investering (ekonomisk eller social), attachment) Är du nöjd med ditt val av bostad? Var det något du inte tänkte på när du valde just den här bostaden? (bra/dåligt) 75

76 3 Upplåtelseformen Du har valt att flytta till en allmännyttig hyresrätt. Är det viktigt för dig att bo just i allmännyttan? Varför? Vilka är fördelarna/nackdelarna med just den upplåtelseformen jämfört med andra/den upplåtelseform du tidigare bodde i (positivt/negativt)? Vad var anledningen till att du flyttade till den allmännyttiga hyresrätten (och sålde äganderätten)? 4 Framtiden Vill du fortsätta att bo så här de närmaste åren? Om nej, hur vill du då bo? Hur (typ av bostad) och var (bostadsområde)? Är det någonstans (bostadsområde) du inte vill bo? Om ja, vad skulle möjligen få dig att flytta? Om du flyttar, vad skulle vara viktigt för dig i din nya bostad, vad skulle du särskilt leta efter (bostadens läge, utformning (standard/planering etc), kostnad, upplåtelseform etc). Vad är det som gör en bostad attraktiv? Om du inte redan bor nära barn och barnbarn, skulle du vara beredd att flytta för att komma närmare Vill du bo i en miljö med olika typer av grannar (äldre, yngre, barnfamiljer, olika socialgrupper) eller skulle du hellre bo med människor från en särskild grupp (t ex människor i din egen ålder, ung samma socialgrupp)? Om du vill bo med olika typer av grannar, vilka är fördelarna med detta? Vilka är nackdelarna med att bo med grannar ur en särskild grupp? Om du vill bo med grannar ur en särskild grupp, vilka är fördelarna med detta? Vilka är nackdelarna med att ha olika typer av grannar? 5 Övrigt Är det något du vill lägga till, vad gäller din bostad, ditt val av bostad? Eller något annat? Några minnesanteckningar: 76

77 Underlag för intervjuer, Grupp 2 (Villa) 1 Demografisk bakgrund: Kön (M/K) Födelseår Utbildning (folkskola/grundskola/yrkesutbildning/gymnasium/högskola/ annan postgymnasial utbildning) Sysselsättning (pensionär/yrke/arbetslös - hel-/deltid) Har du haft arbete de senaste åren? Inkomst per månad före skatt (SEK) eller årsink: Nationellt ursprung: Tidigare hemland (ett eller flera) Har du alltid bott i Sverige? Antal år i kommunen: Namn på bostadsområdet Antal år i bostadsområdet/bostaden Antal personer i hushållet idag (ålder, relationer man/hustru/sambo etc) Antal barn och barnbarn 2 Din nuvarande bostad Berätta om din nuvarande bostad och bostadsområde och om det som gör att du väljer att stanna här (hustyp, upplåtelseform, storlek, kostnad (t ex hyra), läge, områdets status, grannar i området, närmaste grannar t ex i trappuppgången, närhet till vänner/släktingar, service (affärer etc.), allmänna kommunikationer, omgivning (miljö), kunskap om området, investering (ekonomisk eller social), attachment) Är du nöjd med ditt val av bostad? Var det något du inte tänkte på när du valde just den här bostaden? (bra/dåligt) 3 Upplåtelseformen Är det viktigt för dig att bo just i äganderätt? Varför? Vilka är fördelarna/nackdelarna med just den upplåtelseformen? 77

78 Hur tror du det är att bo i någon annan upplåtelseform (hyresrätt/bostadsrätt - positivt/negativt)? Tror du att det är någon skillnad mellan privat och allmännyttig (kommunalt ägd) hyresrätt? Vilken skulle du föredra - om du alls kan tänka dig att bo i hyresrätt? Varför? 4 Framtiden Vill du fortsätta att bo så här de närmaste åren? Om nej, hur vill du då bo? Hur (typ av bostad) och var (bostadsområde)? Är det någonstans (bostadsområde) du inte vill bo? Om ja, vad skulle möjligen få dig att flytta? Om du flyttar, vad skulle vara viktigt för dig i din nya bostad, vad skulle du särskilt leta efter (bostadens läge, utformning (standard/planering etc), kostnad, upplåtelseform etc). Vad är det som gör en bostad attraktiv? Om du inte redan bor nära barn och barnbarn, skulle du vara beredd att flytta för att komma närmare Vill du bo i en miljö med olika typer av grannar (äldre, yngre, barnfamiljer, olika socialgrupper) eller skulle du hellre bo med människor från en särskild grupp (t ex människor i din egen ålder, ung samma socialgrupp)? Om du vill bo med olika typer av grannar, vilka är fördelarna med detta Vilka är nackdelarna med att bo med grannar ur en särskild grupp? Om du vill bo med grannar ur en särskild grupp, vilka är fördelarna med detta? Vilka är nackdelarna med att ha olika typer av grannar? 5 Övrigt Är det något du vill lägga till, vad gäller din bostad, ditt val av bostad? Eller något annat? Några minnesanteckningar: 78

79 Underlag för intervjuer, Grupp 3 (Seniorboende) 1 Demografisk bakgrund: Kön (M/K) Födelseår Nationellt ursprung Tidigare hemland (ett eller flera) Har du alltid bott i Sverige? Utbildning (folkskola/grundskola/yrkesutbildning/gymnasium/högskola/ annan postgymnasial utbildning) Sysselsättning (pensionär/yrke/arbetslös - hel-/deltid) Har du haft arbete de senaste åren? Inkomst per månad före skatt (SEK) eller årsink: Antal år i kommunen Namn på bostadsområdet Antal år i bostadsområdet/bostaden Antal personer i hushållet idag (ålder, relationer man/hustru/sambo etc) Antal barn och barnbarn 2 Din nuvarande bostad Berätta om din nuvarande bostad och bostadsområde och om det som gör att du väljer att stanna här (hustyp, upplåtelseform, storlek, kostnad (t ex hyra), läge, områdets status, grannar i området, närmaste grannar t ex i trappuppgången, närhet till vänner/släktingar, service (affärer etc.), allmänna kommunikationer, omgivning (miljö), kunskap om området, investering (ekonomisk eller social), attachment) Är du nöjd med ditt val av bostad? Var det något du inte tänkte på när du valde just den här bostaden? (bra/dåligt) 3 Upplåtelseformen Du har valt att flytta till ett s k kategoriboende (seniorboende, ). Var det viktigt för dig att det fanns just den här typen av boende? Hade du kunnat tänka dig att istället flytta till en vanlig hyresrätt? 79

80 Vilka är fördelarna/nackdelarna med den typen av boende du har valt nu? Hur är det jämfört med den bostad/upplåtelseform du tidigare bodde i (positivt/negativt)? Vad var anledningen till att du flyttade till seniorboendet? 4 Framtiden Har du funderat på ditt framtida boende? Vill du fortsätta att bo så här de närmaste åren? Om nej, hur vill du då bo? Hur (typ av bostad) och var (bostadsområde)? Är det någonstans (bostadsområde) du inte vill bo? Om ja, vad skulle möjligen få dig att flytta? Om du flyttar, vad skulle vara viktigt för dig i din nya bostad, vad skulle du särskilt leta efter (bostadens läge, utformning (standard/planering etc), kostnad, upplåtelseform etc). Vad är det som gör en bostad attraktiv? Om du inte redan bor nära barn och barnbarn, skulle du vara beredd att flytta för att komma närmare Vill du bo i en miljö med olika typer av grannar (äldre, yngre, barnfamiljer, olika socialgrupper) eller skulle du hellre bo med människor från en särskild grupp (t ex människor i din egen ålder, ung samma socialgrupp)? Om du vill bo med olika typer av grannar, vilka är fördelarna med detta? Vilka är nackdelarna med att bo med grannar ur en särskild grupp? Om du vill bo med grannar ur en särskild grupp, vilka är fördelarna med detta? Vilka är nackdelarna med att ha olika typer av grannar? 5 Övrigt Är det något du vill lägga till, vad gäller din bostad, ditt val av bostad? Eller något annat? Några minnesanteckningar: 80

81 6. Fyrtiotalisternas rörlighet på bostadsmarknaden: en studie av vakanskedjor Lena Magnusson 1 Inledning Den stora generation som föddes under 1940-talet står snart inför sin pensionering. Fyrtiotalisterna är den generation som först av alla fick del av välfärdstatens utbud av utbildning, arbete och bostad. För både tidigare och senare generation har just fyrtiotalisterna stått som vinnare och frågorna är många om vilka krav som kommer att ställas på samhället när denna generation vad det lider kommer i behov av vård, omsorg och ett ändrat boende. Åtskilliga i fyrtiotalistgeneration har förvaltat sitt bostadskapital väl och bor idag i egna småhus. Enligt Folk- och bostadsräkningen 1990 bodde då närmare två tredjedelar av hushållen med en referensperson i fyrtiotalistgenerationen i ett småhus ofta ett ägt småhus. För många är det självklart att bo kvar i det egna huset fram till den dag ett särskilt boende blir absolut nödvändigt. Men för andra är ett alternativt boende önskvärt betydligt tidigare, men förutsatt att det erbjuds ett attraktivt alternativ, till exempel en centralt belägen lägenhet. Även om forskningen med all tydlighet har visat att flyttningsbenägenheten sjunker med ökad ålder kan en ökad rörlighet från småhus till lägenhet bland fyrtiotalisterna få effekter på hela bostadsmarknaden. Flytten från småhuset skulle exempelvis kunna ge barnfamiljerna som idag bor i lägenhet möjlighet att köpa hus till ett sannolikt lägre pris än vad nyproducerade småhus kostar. Det kan därför framstå som samhällsekonomiskt välbetänkt att bygga bostäder som är attraktiva för just fyrtiotalisterna därför att de förväntade effekterna på bostadsmarknaden är positiva, i form av just fler lediga småhus. Frågeställning Vilka effekter på bostadsmarknaden skulle därför en ökad rörlighet av fyrtiotalisterna från småhus till lägenheter kunna få? För att ge ett svar på den frågan har en undersökning av rörligheten på bostadsmarknaden genomförts i ett urval kommuner i södra och mellersta 1 Institutet för bostads- och urbanforskning, Uppsala universitet 81

82 Sverige. Valet av kommuner har styrts av avsikten att de skall spegla kommuner av olika storlek, med olika tillväxt och följaktligen olika typer av bostadsmarknad. De kommuner som är föremål för studium är Gävle, Helsingborg, Säffle och Upplands Väsby. Tillvägagångssätt och materiel Ett sätt för att analysera effekterna på bostadsmarknaden av fyrtiotalisternas flyttning från småhus är att följa de så kallade flyttningskedjor (vakanskedjor) som primärt lediga bostäder ger upphov till. Primärt lediga bostäder är de bostäder som blir lediga till följd av bostadsbyggande, regional omflyttning och när ett hushåll dör ut. De primärt lediga bostäderna ger inte bara ett hushåll ett nytt hem det bidrar också till att skapa rörlighet på bostadsmarknaden. Det uppstår kedjeeffekter som möjliggör för flera hushåll att byta bostad. En flyttningskedja kan till exempel bestå av en nybyggd lägenhet i ett flerfamiljshus där ett äldre par flyttar in. De efterlämnar ett småhus till vilket en barnfamilj flyttar, som i sin tur efterlämnar en mindre hyreslägenhet. Till denna lägenhet flyttar ett yngre par från en annan del av landet. En motsvarande kedja skulle också ha kunnat uppkomma genom regional omflyttning. Genom att följa vakanskedjorna kan man belysa hur många och vilken typ av hushåll som förändrar sina boendeförhållanden som ett resultat av en given uppsättning primärt lediga bostäder. Studien baseras på en omfattande mikrodatbas (GEOSWED) 2 över hushållens flyttningar under tidsperioden Datamaterialets långa tidsperiod ger vissa möjligheter att undersöka eventuella förändringar i flyttningsbenägenheten vid olika tidpunkter bland individer och hushåll kring pensionsåldern. Eftersom studien baseras på ett befintligt statistiskt material och den tidsperiod som avses ligger några år tillbaka i tiden är det synnerligen angeläget att vara uppmärksam på att bland dem födda under 1940-talet återfinns såväl familjer med utflugna barn som familjer med barn i skolåldern. För att ge möjligheter till prediktion kommer därför undersökningen att i möjligaste mån inriktas på par och ensamstående utan hemmavarande barn. I analysen av rörigheten på bostadsmarknaden används en så kallad markovkedjemodell (se Magnusson 1994). Denna modell är ett tillvägagångssätt 2 Denna bas bygger på fastighetstaxeringsregistret 1991,1996, 2001, RTB , och den longitudinella databasen Louise med uppgifter om bland annat individens familj, inkomster, utbildning och arbete för samtliga år

83 för att simulera de kedjor av flyttningar som bland annat nyproduktion och regional omflyttning ger upphov till. Modellen beskrivs utförligare nedan. I undersökningskommunerna identifieras vilka primärt lediga bostäder som uppkommit på bostadsmarknaden under slutet på 1990-talet ( ). Därefter simuleras med hjälp av markovmodellen de flyttningskedjor som uppkommit under motsvarande period. I det avslutande steget undersöks i vad mån fyrtiotalistgenerationen varit involverad i kedjorna. Studien skall här ge svar på frågan vad fyrtiotalistgenerationen väljer att flytta till (bostadsrätt, hyresrätt, äganderätt småhus, flerfamiljshus centralt, ej centralt) och vad de lämnar efter sig på bostadsmarknaden. Därefter diskuteras vilka som så småningom flyttar in i dessa sekundärt lediga bostäder. Rörlighetens orsaker Mellan procent av samtliga flyttningar under ett år sker över korta avstånd, inom samma stad eller kommun, och inte sällan inom en och samma stadsdel. Med ökad ålder dominerar också de kortväga flyttningarna allt mer över de långväga flyttningarna. Vem flyttar? Vart? Varifrån? Varför? Och med vilka konsekvenser för utflyttningsområdet och för inflyttningsområdet? Det är några av de klassiska frågor som legat till grund för en omfattande social och ekonomisk forskning inom det område som på engelska benämns residential mobility. Flyttning över korta avstånd innebär att individen byter bostad, men behåller vanligtvis sitt sociala nätverk och sin arbetsplats. På svenska benämner vi den förra kategorin av flyttningar som inomkommunala eller som lokala omflyttningar. Det stora intresse som lokal omflyttning rönt inom såväl geografisk som ekonomisk och sociologisk forskning, förklarades redan i mitten på 1950-talet av sociologen Peter H. Rossi med att det är hushållens flyttningar över korta avstånd som skapar en stor del av de ständiga förändringarna i befolkningsstrukturen, och därmed också omvandlar bostadsområdena (Rossi 1955). Det är de samlade individuella flyttningarna som skapar den lokala befolkningstätheten och befolkningssammansättningen och även påverkar markanvändning och trafikflöden. Det finns vissa mönster i den lokala omflyttningen. Merparten flyttningar sker inom en och samma delbostadsmarknad, det vill säga man flyttar mellan samma upplåtelseform och/eller mellan samma hustyp. Flyttningen innebär vanligtvis att bostadsstandarden höjs, snarare än att den sänks. Samtidigt är det många som flyttar mellan bostäder med i stort sett samma standard. 83

84 I forskningen har särskilt intresse givits valet av upplåtelseform och framför allt övergången från hyresrätt till äganderätt. Forskningen har visat att den övergången ofta inträffar just före eller direkt efter det första barnets födelse. I sammanhanget betydelsefulla förutsättningar för köp av bostad är stabila inkomster och den förväntade inkomstutvecklingen. Med högre inkomster ökar benägenheten att äga sin bostad framför att hyra den. Forskningen har också visat att många förstagångsköpare just före köpet har erhållit en positiv inkomstutveckling (Dieleman och Evearaers 1994). Bostadsmarknaden i sig ger både förutsättningar och begränsningar för hushåll i olika åldersgrupper att flytta. Hushåll som hyr sin bostad har en mycket högre benägenhet att flytta jämfört med hushåll som äger sin bostad. Förekomsten av hyresrätt har därför betydelse för arbetsmarknadens funktionssätt och de långsiktiga tillväxtförutsättningarna i ekonomin därför att den är enkel att båda flytta in i och att lämna. För Sverige finns ingen lätt tillgänglig statistisk över flyttningar efter upplåtelseform. En skattning av flyttningsbenägenheten i olika upplåtelseformer i USA, visar att under ett år flyttar ett av tre hushåll i hyresrätt, medan motsvarande andel bland hushåll i äganderätt är en av tio. Ägandet av en bostad är ett omfattande och långsiktigt ekonomiskt åtagande som skapar såväl ekonomiska som sociala bindningar, medan innehavet av en bostad med hyresrätt ger en större rörelsefrihet. Dock kan rörligheten inom ett område med äganderätt och befolkat av unga hushåll, vara högre än i ett bostadsområde med hyresrätt befolkat av äldre hushåll. Karriär och aspiration på såväl arbetsmarknaden som bostadsmarknaden är några av orsakerna. Andra faktor av betydelse är förändringar i hushållssammansättningen, vilka förutom att de är en betydande orsak till flyttning, dessutom är vanligare bland yngre än äldre hushåll. Såväl hushållsbildning och barnafödande som hushållssplittring avtar med stigande ålder. Vissa faktorer som har betydelse för benägenheten att flytta är mer eller mindre konstanta under livet, andra är relaterade till i vilket stadium av livet vi befinner oss. Stundtals är de positiva aspekterna med den nuvarande bostaden eller bostadsområdet oerhört betydelsefulla, samtidigt som det finns stunder när sådana band blir i det närmaste betydelselösa. I det senare fallet kan det vara fråga om avslutad utbildning, inträde på arbetsmarknaden eller pensionering från densamma. Giftermål och skilsmässa utgör också sådana förändringar i livscykeln som leder fram till flyttning (Morrison 1973). Flyttningsfrekvensen varierar starkt mellan olika typer av hushåll och mellan individer. Flyttning är en selektiv process, särskilt när det gäller ålder flyttningsfrekvensen är som högst i åldern år och benägenheten att flytta 84

85 avtar starkt med ökad ålder, då bland annat ökad ålder och tid i en bostad leder till en viss känslomässig bindning. I livets tidiga skeden förändras också utrymmesbehovet vilket leder till flyttning. De viktigaste förändringarna sker till följd av familjebildning, barnafödande och barnens uppväxt. Tvärtemot vad vi kanske föreställer oss flyttar vi ganska lite på ålderns höst många stannar också kvar i småhuset. Av figuren nedan (Figur 1) framgår flyttningsbenägenheten för olika åldrar och över olika geografiska avstånd. Det geografiska avståndet kan inte mätas direkt utan administrativa gränser används istället som proxy för avstånd. Flyttningar inom församling respektive inom kommun står som symbol för de kortväga flyttningarna medan flyttningar mellan kommuner och mellan län symboliserar de långväga flyttningarna Procent Åldersgrupp Flyttning inom församling Flyttning inom kommun Flyttning mellan kommuner Flyttning mellan län Figur 1 Andelen flyttningar i olika åldergrupper under ett år Källa: Statistiska centralbyrån (1999) Förutsättningar för rörlighet på bostadsmarknaden Flyttning kan också betraktas som en del i hushållets boendekarriär framkallad av skäl som ändrad hushållssammansättning och ändrade ekonomiska förutsättningar för boendet. Hushållets flyttning är en produkt av å ena sidan möjligheter på bostadsmarknaden och å andra sidan hushållens förväntningar och behov. Vilka möjligheter hushållen har att välja och att byta bostad bestäms ytterst av tillgången på bostäder. Bostadsbeståndets storlek och sammansättning, bostädernas lokalisering i förhållande till arbetsplatser och service samt 85

86 transportnätets utformning, är den ram inom vilken hushållen i konkurrens med varandra och utifrån preferenser och ekonomiska möjligheter kan välja bostad. Under det senaste decenniet har förutsättningarna för att välja och att byta bostad förändrats. Redan i slutet på 1980-talet var det möjligt att skönja de förändringar på bostadsmarknaden som idag är välbekanta för alla och envar. Boendekostnaderna har stigit kraftigt och är idag högst i Europa som andel av den disponibla inkomsten (Magnusson, Andersson och Enström 2003). Bostadsköerna ökar samtidigt som ungdomarna bor kvar allt längre i föräldrahemmet och hemlösheten ökar (Bengtsson och Sandstedt 2000). Det är inte bara de ekonomiska villkoren för boendet som förändrats under de senaste åren, så har också utbudet av bostäder talet var de stora programmens tid. Bostadsbyggandet kan sammanfattas under rubriker som funktionalism under 1930-talet, grannskapsplanering under efterkrigstiden och miljonprogram under och 1970-talet. Även om vi idag med facit i hand riktar kritik mot framför allt miljonprogrammet genomfördes programmen utifrån föreställningar om det allmännas bästa. Bostäder byggdes utifrån ett samhällsintresse av god och jämn bostadsstandard, som dessutom kunde efterfrågas av en majoritet av befolkningen. De stora programmens tid är nu förbi och 2000-talets bostadsbyggande tillika bostadspolitik har en annan karaktär, och orsakerna till det är flera. Resultatet har emellertid blivit en dramatisk reducering av antalet nyproducerade lägenheter. Under de senaste åren har det byggts drygt bostäder per år. Man får gå tillbaka till krisåren i början på 1900-talet för att finna samma låga bostadsbyggande. Många av de bostäder som byggts är dessutom kategoribostäder för antingen studenter eller äldre. Återstående bostadsbyggande beskrivs ofta som ett nischbyggande utifrån en bestämd grupps efterfrågan och inte ett allmänintresse. Av figuren nedan (Figur 2) framgår det årliga bostadsbyggandet mellan 1905 och När nu bristen på bostäder i tillväxtregionerna och särskilt storstadsregionerna börjar bli uppenbar, riktas kritik mot detta byggande. Det beskrivs som exklusivt för en betalningsstark grupp och det gagnar på intet sätt de grupper av hushåll som helt eller delvis står utanför bostadsmarknaden. Till den gruppen kan vi hänföra såväl de socialt hemlösa som ungdomar mogna att lämna föräldrahemmet, liksom de stora grupper av framför allt unga som flyttar från andra delar av landet till just tillväxtregionerna. 86

87 Antal År Figur 2 Bostadsbyggandet Källa: Statistiska centralbyrån ( ) Men det är inte bara på tillväxtorterna som det finns en brist på bostäder. Samma förhållande kan nämligen råda på orter med en nettoutflyttning. Det är inte helt ovanligt att orter som har en generell nettoutflyttning samtidigt har en nettoinflyttning av en viss ålders- och hushållsgrupp. Det är sällan fråga om att det är unga som står för denna nettoinflyttning utan snarare barnfamiljer och äldre. Konsekvensen av detta är att det på dessa bostadsmarknader samtidigt förekommer tomma bostäder och en efterfrågan på speciellt småhus. Hur vi skall förstå vad som gör orter med befolkningsminskning attraktiva för just barnfamiljer och äldre diskuteras i Magnusson och Turner (2003). Även om bostadsbyggandet har och alltid har varit begränsat i förhållande till det totala bostadsbeståndet, har nyproduktionen stor betydelse för att generera en omsättning av bostäder. I många fall är det nyproduktionen som skapar möjligheter för hushållen att ta ett steg i boendekarriären. Men flyttning och omsättning i bostadsbeståndet på den lokala bostadsmarknaden skapas också av den regionala omflyttningen, när hushållen flyttar från en lokal bostadsmarknad till en annan, och när enboende avlider. Forskningen har emellertid visat att en nyproducerad bostad ger upphov till en större omsättning i bostadsbeståndet jämfört med när motsvarande bostad blir ledig till följd av regional omflyttning eller dödsfall. 87

88 Studier av vakanskedjor De primärt lediga bostäderna ger inte bara ett hushåll ett nytt hem det bidrar också till att skapa rörlighet på bostadsmarknaden. Det uppstår kedjeeffekter som möjliggör för flera hushåll att byta bostad. Viss forskning om vakanskedjor har visat på ett positivt samband mellan bostädernas pris och vakanskedjornas längd - med dyra bostäder som inledning på vakanskedjan uppkommer längre kedjor. Resultaten från de empiriska undersökningarna har dock varierat och det är oklart om de längsta vakanskedjorna och därmed den största omsättningen uppnås med stora och dyra bostäder eller om även bostäder med hyresrätt ger samma effekt. En förklaring till variationen i resultatet är att institutionella faktorer varierar över tiden och mellan olika bostadsmarknader och att dessa inte alltid har beaktats i tidigare studier. Det finns följaktligen inga entydiga resultat av denna forskning som ger stöd för antingen att bostäder skulle byggas direkt för hushåll med låga inkomster och trångbodda hushåll eller om deras behov kunde tillgodoses indirekt genom att det skapades omsättning i bostadsbeståndet. Det är också tveksamt om hushåll med låga inkomster kan utnyttja dessa möjligheter att flytta till en ny bostad. Det främsta skälet skulle vara att bostadsmarknaden är segmenterad och att selektiva bostadspolitiska åtgärder krävs om behoven inom olika segment skall bli tillgodosedda. Studier av vakanskedjor olika metoder Under och 1990-talen genomfördes ett antal studier av vakanskedjor i de skandinaviska länderna. Studierna var baserade på intervjuer och följde de traditionella frågeställningarna om vilka hushåll som flyttade till nyproduktionen och vilken omsättning som nyproduktionen gav upphov till i bostadsbeståndet. Flera av studierna hade sin utgångspunkt i kommuners och städers ansvar för bostadsförsörjningen samt behovet av kunskap om vilka vakanskedjor som startar när bostäder med en viss sammansättning byggs. I några av dessa studier uppmärksammades också utflyttning från en kommun som start för vakanskedjor. Studiet av vakanskedjor har fortsatt, men tillvägagångssättet för att härleda kedjorna har ändrats. Sociologen Harrison White introducerade en vakanskedjemodell, som ett sätt att härleda och analysera vakanskedjor. Med vakanskedjemodellen förändrades frågeställningarna från att gälla möjligheterna för olika grupper av hushåll att förändra sina boendeförhållanden, till olika aspekter av bostadsmarknadens funktionssätt och relationen mellan olika delmarknader. I 88

89 senare studier av vakanskedjor har stor uppmärksamhet också ägnats åt tekniska och metodologiska aspekter på vakanskedjor, som till exempel förutsättningarna för att generalisera resultat i tid och rum. Vakanskedjemodeller Vakanskedjemodeller är en grupp av matematiska modeller (specialfall av stokastiska processer) som kan användas för att beskriva och analysera hushållens rörlighet på bostadsmarknaden. Modellerna kan också under vissa förutsättningar nyttjas för att göra framskrivningar av rörligheten på bostadsmarknaden. Modellerna är baserade på förutsättningen att den lokala omflyttning som uppstår på en bostadsmarknad är begränsad till de lediga bostäder som finns vid varje given tidpunkt. Med lediga bostäder skapas också förutsättningar för en omsättning inom bostadsbeståndet. Att ett hushåll flyttar från en bostad j till en annan bostad i är en händelse som också kan ses som att en vakans går från i till j, det vill säga i motsatt riktning. I modellsammanhang kan dessa lediga bostäder ses som vakanser som tillsammans bildar en kedja av bostäder. Denna vakanskedja speglar indirekt också hushållens rörlighet på bostadsmarknaden. Figuren nedan (Figur 3) illustrerar sambandet mellan hushållen flyttningar och successivt lediga bostäder som tillsammans skapar en vakanskedja. Figur 3 Exempel på en vakanskedja. Källa: Magnusson (1994) En vakanskedja som uppkommer i till exempel en nybyggd bostad, når omsider ett slut. Det sker när ett hushåll som saknar egen bostad träder in på bostadsmarknaden eller när ett hushåll flyttar från en lokal bostadsmarknad till en annan lokal bostadsmarknad eller hushållssplittring eller när vakansen når en bostad som av någon anledning avgår ur bostadsbeståndet. Som framgår av figuren ovan (Figur 3) har fyra hushåll flyttat innan kedjan slutligen upphör. 89