FICKSTÖLDER I MELLANSVERIGE

Transkript

1 Kriminologiska institutionen FICKSTÖLDER I MELLANSVERIGE EN KVANTITATIV REGISTERSTUDIE Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi III (30 hp) Höstterminen 2007 Maria Rydhamn

2

3 Sammanfattning På uppdrag av polismyndigheten i Örebro län har i föreliggande studie en kartläggning av förekomsten av fickstölder i Örebro, Värmland, Gävleborg, Västmanland, Dalarna och Uppsala län gjorts. Dessa län ingår i den så kallade Mittsamverkan, som är ett samlingsnamn inom polisen för de regioner som finns i Mellansverige. Kartläggning har gjorts genom en kvantitativ registerstudie, där anmälningar från RAR (Rationell anmälningsrutin) har samlats in och sammanställts. Den undersökta tidsperioden sträcker sig mellan Den kriminologiska rutinaktivitetsteorin ligger till grund för föreliggande studie. Teorin hävdar att lagöverträdaren är beroende av de strukturer/aktiviteter som finns i samhället. Med dessa aktiviteter menar Cohen och Felson (1979) är de händelser som individer i ett samhälle gör. Det vill säga arbetar, går i skolan, vistas i hemmet, handlar, och gör övriga ärenden utanför hemmets fyra väggar. Detta kan även tolkas i denna studie. Resultat visar att fickstölder begicks mest i de större städerna där populationen är högre än vid mindre orter, vilket gör att det är mer folk i rörelse och vid de datum där människor får sin lön eller gör sina betalningar, samt under de klockslag som individer är mer i rörelse utanför hemmet. Brottsplatserna var oftast i matbutiker eller på centrala gator med två typer av tillvägagångssätt (modus operandi). Det ena, som var relaterat till matbutikerna, var att det ställdes frågor som undanledande manöver. Och det andra, som kan relateras till de centrala gatorna, var att lagöverträdaren ville växla pengar till mindre valörer med offret. Resultatet visar även att de olika förfaranden, på de olika platserna var även könsrelaterade. I matbutiken misstänktes det oftast att det var en kvinna som hade ställt en fråga medan det oftast var en man som ville växla pengar på gatan med offret. En liknande studie har gjorts i Stockholms län av Analyssektionen på polismyndigheten. Denna visar på liknande resultat som den föreliggande undersökningen. Men då tidigare forskning inom området fickstöld, som enskilt fenomen, är ett ganska outforskat område har den framtida forskningen mycket kvar att göra. I föreliggande undersökning ges det förslag på vad som skulle kunna tänkas göras. Exempelvis är en triangulering av kartläggning, offerundersökningar och intervjuer med personer dömda för fickstöld av intresse. Detta för att belysa problemet från flera håll och ge en djupare kunskap om fenomenet. 3

4

5 Innehållsförteckning Sammanfattning 3 Innehållsförteckning 4 1. Inledning 6 2. Tidigare forskning Viktimisering av unga och äldre i USA Kartläggning av fickstölder i Stockholms län Uppklarade fickstölder i Sverige år Teori Metod och material Beskrivning av materialet Registeranalys RAR och kodning av brott Fickstöld Kriminalstatistikens struktur Definitioner av det kodade materialet Modus operandi Plats för brottet Tidpunkt Ålder Datas kvalité Bortfall Validitet och Reliabilitet Validitetsproblem Etik 27 5 Resultat När utförs dessa brott? Var, hur och av vem utförs dessa brott och mot vem? 30 4

6 6 Diskussion Rekommendationer för fortsatt forskning 41 7 Referenser 43 8 Bilagor 46 Bilaga 1 Arbetskopia av anmälan 46 Bilaga 2 Exempel på en anmälan 47 Bilaga 3 Tabell över stulet objekt 48 5

7 1. Inledning På polisens hemsida den 16 oktober 2007 står det följande: Ficktjuvar slår till mot äldre kvinnor. Minst fem anmälningar hade inkommit till polisen om att äldre kvinnor blivit bestulna på sina plånböcker under torghandeln på Västra torget i Jönköping, helgen innan den 16 oktober Samtliga fall av fickstölderna hade genomförts på liknande sätt. De drabbade kvinnorna hade upptäckt att dragkedjorna till deras handväskor hade öppnats och att plånböckerna var försvunna. I samband med stölderna hade en kvinna i 40-årsåldern uppmärksammats. Målsäganden är av samma uppfattning, att den 40-åriga kvinnan distraherat dem genom att kommentera en blomsterbukett. Kort därefter upptäcktes stölden (Internetkälla 2, Polismyndighetens hemsida). Även om det står om och om igen i media och på polisens hemsida, om faran för ficktjuvar, att det går en våg av stölder, eller någonting liknande och hur individer bör skydda sig mot detta, är fickstöld som enskilt fenomen ett ganska outforskat ämne. Oftast är forskningen inriktad på stölder generellt eller sammankopplat med exempelvis väskryckning och studerar inte fickstölden som just ett enskilt fenomen. Detta kan bero på att det inte inkommer så många anmälningar till polisen i jämförelse med exempelvis bilrelaterade stölder. Antal anmälningar vad det gäller fickstölder uppgick år 2006 till stycken, medan stöld ur och från motordrivet fordon uppgick samma år till stycken anmälningar i Sverige (Brå 2007:20). I föreliggande studie som är en kvantitativ registeranalys, kommer en kartläggning av fickstölder under sommarmånaderna juli och halva augusti att göras inom de sex olika länen i Sverige. Materialet består av 352 stycken anmälningar som har tagits fram ur RAR (Rationell anmälningsrutin), vilket är ett register hos polismyndigheten där alla anmälningar är samlade. Varje representerat läns polismyndighet har skrivit in dessa anmälningar i formulär, som sedan har inkodats och bearbetats. Den teoretiska tyngdpunkten kommer att vara rutinaktivitetsteorin som hävdar att det är de dagliga rutinerna i samhället som ger möjlighet till brottslig aktivitet. Och för att ett brott ska begås bör tre kriterier uppfyllas. 1. Att det finns en motiverad förövare 2. Att ett lämpligt objekt finns att tillgripa samt 3. Att avsaknad av kapabla väktare finns. En vidare förklaring om det objekt som stjäls kommer att förklaras med akronymerna VIVA (Cohen & Felson

8 1979), som är en del av rutinaktivitetsteorin och vissa delar av CARVED (Clarke 1999). Dessa beskriver anledningen till varför vissa objekt blir stulna mer än andra. Syftet med denna uppsats är att med hjälp av formulären kartlägga förekomsten av fickstölder i de sex olika länen. Detta genom att undersöka hur, när och var brotten begås. Dessutom studera vem lagöverträdaren är och mot vem brottet begås. Undersökningen kommer att besvara frågeställningarna: När utförs dessa brott? Var utförs brotten? Vem är offer och vem är gärningsman? Vilka tillvägagångssätt finns? 7

9 2 Tidigare forskning Vad det gäller den tidigare forskningen av fickstölder, finns det ytterst lite av just fickstöld som enskilt fenomen. Oftast grundar sig forskningen på övriga tillgreppsbrott/stölder så som inbrott i bostad, bilstölder, stöld/rån i butik och så vidare. Fickstöld kombineras även med väskryckning eller så sammanställs fickstöld/väskryckning med stöld i exempelvis lokal (en mobiltelefon som stjäls ur en jacka som hänger på ett kontorsrum). Då föreliggande studie endast tittar på fickstölders förekomst är detta inte relevant forskning att jämföra med 1. Den tidigare forskningen som presenteras nedan visar skillnaden i vilka olika typer av brott som olika åldersgrupper blir utsatta för i USA, detta för att se om offergruppen i denna studie kan liknas vid den tidigare forskningen, även en kartläggning av fickstöld i relation till bankomatbedrägeri kommer att beskrivas då detta är liknande den föreliggande studien. Slutligen kommer kriminalstatistiken över de anmälda och uppklarade fickstölderna under år 2006 i de representativa länen att visas, för att se om det finns någon koppling till uppklaring av fickstölder och studiens resultat. 2.1 Viktimisering av unga och äldre i USA Stöldbrott får inte lika massiva rubriker i media som våldsbrott får. Detta trots att de utgör den vanligaste viktimiseringen vid brott och är en oerhörd kostnad för samhället, inte bara ekonomiskt utan även psykologiskt (Wilson 2000). Det har bland annat gjorts två studier på statistik från NCVS (National Crime Vitimization Survey) där de undersöker viktimiseringen hos ungdomar i den ena. Denna görs av U.S Department of Justice (Wilson 2000). Viktimiseringen hos äldre är den andra och görs av Bureau of Justice Statistics. Materialet från den första studien är material för år 1996 och 1997 och den andra är från år av samma kategori av brott (egendomsbrott). Kommer att utgå från den senare studien, då detta material sträcker sig under än längre period. Bureau of Justice Statistics (Klaus 2005) tar i rapporten upp, bland annat om personer med åldern 65 år och äldre som blir utsatta för brott. Denna rapport presenterar data från NCVS (National Crime Vitimization Survey) mellan åren Undersökningen innehåller information om brottsviktimisering och incidenter från fortgående, nationella representativa 1 Sökning av tidigare forskning på fickstölder har gjorts i samtliga databaser på Stockholms universitet med sökorden fickstöld, personal larceny, picking pockets, pocket-picking samt personal theft. Sökning har även gjorts på med samma sökord. 8

10 hushåll i USA. Åldersgrupperna på dem som blivit utsatta för brott var år, 25-49, samt 65 och äldre (Klaus 2005). Egendomsbrotten som studerades definierades med inbrott i bostad, stöld av motordrivet fordon, stöld samt personlig stöld där det ingick väskryckning och fickstöld. De brott de även studerade var våldsbrott i vilket det ingick våldtäkt, sexuellt ofredande, rån och misshandel. Enligt NCVS blir personer över 65 år generellt mindre utsatta för brott än de yngre grupperna inom denna tidsram. Av de våldsbrott som begicks under perioden , kan sägas att de äldre hade den lägsta nivån för utsatthet. Vad det gäller egendomsbrotten hade de även där en lägre nivå än den gruppen under 25 som blev utsatta. Även om de äldre (65+) generellt hade en låg viktimiserings nivå, var det egendomsbrott de mest var utsatta för, vilka uppgick till 92 %. Inom kategorin egendomsbrott är det den personliga stölden som de äldre var mest utsatta för i jämförelse med åldern år. 1 av 5 blev utsatta för personlig stöld bland de äldre medan 1 av 33 blev utsatt bland de i åldern (Ibid.) De personliga våldsbrotten så som till exempel våldtäkt, sexuellt ofredande, rån och misshandel, blev de yngre mest utsatta för. Slutsatsen av detta är att äldre personer oftast inte blir utsatta för brott. När de blir det, är det personligt egendomsbrott utan våld som är det primära brottet de utsätts för. Det ska inte glömmas bort att den totala utsattheten för brott innehas av ungdomar. Dock blir dessa sällan rapporterade till polisen. In facto, en stöld mot en ungdom är tre (3) gånger mindre trolig att den blir anmäld än en från ett äldre brottsoffer (Wilson 2000). 2.2 Kartläggning av fickstölder i Stockholms län Polismyndighetens Analys- och statistikkontor i Stockholms län (2003), har kartlagt fickstölder. De har kombinerat dessa med de fickstölder som leder till att ett bankomatkort olovligen används och syftet var att öka kunskapen kring dessa brott. Materialet i kartläggningen grundar sig på en ett års period mellan 2002 och Polismyndigheten i Stockholm har använt sig av anmälningar i RAR och brottskoderna 0845 (fickstöld), i kombination med 0902 (bedrägeri, automatmissbruk) och 0904 (bedrägeri, med kontokort). Det som kan utrönas är att de flesta brotten är centrerade inom cityområdet och att 9

11 det är särskilt vid Götgatan på Södermalm, men även olika köpcentra och vid centralstationen som brotten begåtts. Brottsoffren var i de flesta fall äldre kvinnor, som många gånger hade något slags rörelsehinder. Målsägarna hade ofta svårt att med tillförlitlighet minnas var, när och hur brottet gått till. Även tidpunkten var svår att ange, i vissa fall upptäcktes inte stölden förrän dagen efter, vilket medförde att signalement saknades. Dock fanns det vissa tillvägagångssätt som förekom i flera ärenden, exempelvis avledande/förvirrande manövrar så som att ställa märkliga frågor i matbutik (Internetkälla 3, Polismyndighetens hemsida) 2.3 Uppklarade fickstölder i Sverige år 2006 Det har visat sig i kriminalstatistiken att det är en väldigt låg uppklaringsprocent vad det gäller fickstöldert. På Brottsförebyggande rådets hemsida går att söka specifika år och län för att se sammanställningen av kriminalstatistik över anmälda och uppklarade brott efter brottstyp varje år sedan Vid en sökning av 2006 års kriminalstatistik över just de län som är representerade i föreliggande studie, vilka är Örebro, Värmland, Gävleborg, Västmanland, Dalarna och Uppsala län, har en tabell gjorts över fickstölderna 2 (Internetkälla 1. 2 Sammanställningen från Brottsförebyggande rådets hemsida. Statistik över uppklarade brott efter brottstyp, typ av beslut, personuppklaring och uppklaring år 2006 i varje representerat län. 10

12 Av antalet fickstölder (39 874) i Sverige, är det 4272 stycken 3 som anmälts i de sex representerade länen. I tabellen nedan kan även utrönas, att endast ett fåtal av dessa har uppklarats. De med högst uppklaringsprocent är Västmanland och Gävleborgs län, dock med föga 8 % av deras 705 respektive 700 anmälda brott. Därefter kommer Värmland, Dalarna, Örebro och Uppsala, i just den nämnda ordningen. 3 En manuell sammanräkning av tabellens anmälda brott år 2006 för alla länen som är representerade i studien har gjorts. 11

13 3 Teori I denna uppsats kommer rutinaktivitetsteorin att användas men den kommer även att utökas med VIVA (Cohen & Felson 1979), en akronym som beskriver vad som gör det lämpliga objektet stöldbegärligt och CARVED (Clarke 1999) som är en utvecklad akronym av VIVA, för en vidare förståelse av förövarens syn på det som ska stjälas. I föreliggande studie har rutinaktivitetsteorin använts som utgångspunkt, då den till skillnad från andra teorier inte tittar på varför individer eller grupper är kriminella utan ser kriminaliteten som given och undersöker snarare beteendet av sociala aktiviteter i ett samhälle som kan hjälpa till att översätta kriminell benägenhet till handling. Rutinaktivteter innebär allt som individen gör i sitt dagliga liv. Detta kan innefatta lagliga rutiner som, aktiviteter i hemmet, arbete, samt andra aktiviteter utanför hemmet som görs på den tid en individ inte arbetar (Cohen & Felson 1979). Inom Rutinaktivitetsteorin ses inte bara dessa lagliga rutiner som viktiga utan även kriminaliteten delar många kännetecken med dagliga rutiner. Det finns ett visst beroendeförhållande mellan illegal aktivitet och de vardagliga, lagliga aktiviteterna som görs i livet (Cohen & Felson 1979). När kriminaliteten är beroende av de lagliga aktiviteterna spelar strukturen i dessa en viktig roll för att förövaren ska bli motiverad till illegala handlingar i ett givet samhälle. Författarna anser att rutiner i det dagliga livet påverkar möjligheten till kriminell aktivitet. Med detta menar de direktkontakt brott, vilket innebär att någon definitivt och medvetet tar eller skadar en person eller ägodel som tillhör annan (Cohen & Felson 1979: 589). De anser även att brottsnivån kan påverka om tre element finns En motiverad förövare, en person som är benägen att begå brottet. Ett lämpligt objekt, någon person eller någonting stöldbegärligt som finns tillgängligt. Avsaknad av kapabla väktare, ingen som försvarar objektet, både vad det gäller officiella personer så som polis och inofficiella personer likt allmänheten eller offret självt (Cohen & Felson 1979: 590). Om något av dessa tre element inte finns, hävdar de att brott inte kommer att begås. Dock bör dessa sammanfalla i både tid och rum. Med andra ord om kontrollen av rutiner i det 12

14 vardagliga livet ökade, skulle brottsnivån för direktkontakt brott minska. Detta då den kriminella inte kan utnyttja individens olika rutiner (Cohen & Felson 1979). Dagens samhälle består av en mängd individer som utför olika sorters aktiviteter vid olika tidpunkter på dygnet. Vi handlar, tränar, umgås, arbetar, studerar, promenerar, äter och sover osv. Många av dessa aktiviteter sker utanför hemmets fyra väggar och därmed möter vi även andra individer i vårt samhälle och interagerar med dessa på ett eller annat sätt. Interaktionen kan ske genom en kort konversation, under ett mer intimt förhållande så som ett restaurangbesök med vänner eller bara genom att individer passerar varandra på gatan. Samhället har i dagsläget blivit mer mobilt och med detta ökar friheten och möjligheterna i livet. Även potentialen att njuta av dessa förmåner som rörligheten för med sig ökar. Det ironiska i detta är, som Cohen & Felson anser, att även möjligheterna för att brott ska begås ökar. Då det är lättare för den kriminelle att hitta ett lämpligt objekt och svårare för kapabla väktare att gripa denna individ, då även denne är mobil med all den teknologi som finns i dagens samhälle. Till rutinaktivitetsteorin tillkommer något som kallas VIVA (Cohen & Felson 1979). Detta är en akronym som kännetecknar det lämpliga objektet. Detta kan enligt rutinaktivitetsteorin både vara individer eller materiella gods. Dock kommer det lämpliga objektet i denna studie att syfta på det livlösa tinget och inte en person. Då det inte är individen som är det slutgiltiga målet för förövaren utan exempelvis pengarna. VIVA står för: Value (värde) Objektets värde ur lagöverträdarens perspektiv. Inertia (tröghet) Fysiska egenskaper hos objektet så som vikt, storlek, om godset är inlåst eller inte, och individers fysiska kapacitet att göra motstånd. Visibility (synlighet) Hur pass synligt föremålet är. Accessibility (tillgänglighet) Hur pass lättåtkomligt objektet är. Clarke (1999) utarbetade en modell som kallas CARVED. Då han ansåg att VIVA inte var tillräckligt för att förklara hur förövaren tänkte runt just det livlösa objektet. Dessa två är mycket likartade men tre delar i Clarkes akronym kan urskiljas som inte innehas av VIVA. 13

15 Concealable (Döljbar) De ting som inte kan döljas efteråt eller som är lätta att identifiera senare, är också mindre troliga att de blir stulna. Enyoyable (Njutbar) Njutbart att äga eller konsumera det stulna tinget, exempelvis alkohol, pengar, bilar, cigaretter osv. Disposable (Avyttringsbar) Lätta att göra sig av med, exempelvis sälja vidare. Sammanfattningsvis, utifrån ovanstående beskrivningar, kan sägas att brottsliga handlingar är beroende av de vardagliga rutiner som individer i samhället gör. Offret bör vara en mindre kapabel väktare och heller inga övriga väktare bör finnas i närheten för att förövaren ska överväga en brottslig handling och offrets aktivitet kan innebära att denne är upptagen med olika uppgifter som minskar möjligheten att skrämma bort eller göra motstånd mot förövare. Dessutom kan den dagliga aktiviteten påverka egendomens synlighet och tillgänglighet vid vissa tidpunkter. Därför är det också viktigt att det som är målet för exempelvis fickstöld, det vill säga det livlösa ting som ska stjälas, uppfyller vissa kriterier för att en förövare ska anse att det är lämpligt att begå brottet. Summan av dessa attribut avgör om ett objekt är lämpligt att stjäla eller inte (Cohen & Felson 1979). 14

16 4 Metoder och material Inom detta kapitel kommer beskrivning av materialet och den metod som ligger till grund för denna studie att tydliggöras. 4.1 Beskrivning av materialet De sex länen som är representerade i denna studie ingår i Mittsamverkan, som är ett samarbete mellan Värmland, Örebro, Västmanland, Gävleborg, Dalarna och Uppsala läns kriminalunderrättelsetjänster. Polisen i Örebro län har arbetat fram ett formulär utifrån gjorda anmälningar. Alla länen fick sedan fylla i detta formulär utifrån anmälningar rörande fickstölder i respektive län som inkommit till RAR. Materialet består av arbetskopior på anmälningar rörande fickstölder (brottskod 0845) begångna under perioden , som inkommit i de olika länen. Tidsperioden, som är vald av kriminalunderrättelsetjänsten i Örebro, är högsommarperioden och anledningen till detta är att problemet med fickstölder vanligtvis är som störst under denna tid enligt Polisen. Antalet kopior av anmälningar som inkommit från dessa län är sammanlagt 352 stycken. I föreliggande studie har samtliga kopior använts. Kartläggningen har gjorts genom en kvantitativ registeranalys. 4.2 Registeranalys Inom olika områden och med olika syften samlas data in om personer, händelser osv. Dessa förs sedan in i olika register som kan användas för förståelse av vissa fenomen och hur dessa fungerar (Roxell 2006: 191). I den föreliggande kvantitativa analysen har polisanmälningar som registrerats i RAR använts. 4.3 RAR och kodning av brott För att kunna tillhandahålla uppgifter angående en brottsutredning hanterar polismyndigheterna lokalt uppgifter i ett särskilt ärendehanteringssystem, RAR (SOU 2004:110). RAR är förkortning för Rationell anmälningsrutin och det är där alla polisanmälningar finns samlade. I en polisanmälan finns uppgifter om anmälningsdatum, en eller flera brottskoder, brottsplats, målsägande och/eller juridisk person, en redogörelse för 15

17 vad som har hänt, handläggande enhet samt i vissa fall en skäligen misstänkt (se Bilaga 2 för exempel på en anmälan). Endast den berörda polismyndigheten har tillgång till uppgifterna. Brottsförebyggande rådet ger ut instruktioner för hur brott skall kodas i RAR. Varje gärning kodas med en brottskod. Om brott av olika slag begåtts samtidigt får två eller flera brottskoder anges. Undantagna från regel är vissa stölder samt rattfylleri/grovt rattfylleri under påverkan av narkotika (Brå 2007: 8). Vid tvekan om vilken brottskod som ska användas vid inskrivning i RAR, beskrivs detta i den reviderade rapporten Kodning av brott som publicerades av Brottsförebyggande rådet (oktober 2007). De har i samråd med Rikspolisstyrelsen (RPS), Åklagarmyndigheten och Tullverket fastställt denna kodningslista, som ska gälla vid redovisning av brottsanmälningar och brottsmisstankar från och med år Det är mycket viktigt att kodningen görs noggrant så att uppgifterna i RAR blir tillförlitliga och håller hög kvalitet. Inte bara för att kodningen ligger till grund för Sveriges officiella statistik utan också för polisens operativa verksamhet, resultatredovisning och resursfördelning. Noggrannheten i kodningen påverkas av den information som finns om ett brott, då anmälan skrivs eller brottsmisstanken utreds (Brå 2007: 8). Enligt listan är det den kod som kommer först i kodningslistan som ska användas (Ibid). Exempelvis: En gärningsman stjäl, i ett varuhus, en plånbok ur en kunds medhavda väska. Detta rubriceras först av lagen under 8 KAP. 1, 2, 4 BRB som stöld genom eller utan inbrott. Den första händelsen är att gärningsmannen tar en plånbok ur en väska, detta rubriceras som fickstöld och har brottskoden 0845 enligt Brås rapport (Ibid). Dock sker denna stöld i en butik och kan också ses som stöld utan inbrott i butik som har koden Detta innebär att handlingen kan kodas på flera sätt. Som nämnts ovan är det den kod som kommer först i kodningslistan som ska användas. Med andra ord kan man se att fickstöld i varuhus ska kodas Då denna kod förekommer innan 0853, stöld utan inbrott, i kodningslistan (Ibid). 16

18 4.4 Fickstöld I Brottsförebyggande rådets kodningslista definieras koden 0845 som annan fickstöld, stöld ur eller av persedel någon bär med sig (Brå 2007: 36). Koden gäller endast vid stöld från person, som har stöldobjektet under omedelbar uppsikt, oavsett på vilken plats stölden sker. Koden får dock inte användas vid tillgrepp ur eller från utrustningsföremål, som hänger i t.ex. kontorsrum, omklädningsrum eller garderob. Då ska respektive kod för lokal där stölden ägt rum användas. Om den specifika lokalen inte finns i kodningslistan, eller vid stöld från t.ex. sovande eller svårt berusad person, ska koden 0880 för annan stöld användas. Fickstöld som begås under transport (exempelvis tåg) kodas som fickstöld. Väskryckning ingår inte under fickstöld utan har en egen kod, 0885 (Ibid: 37). Vidare beskrivs att även om ett ställe/person utsatts för stöld vid flera tillfällen räknas ett brott för varje preciserat tillfälle. När flera föremål stulits vid samma händelse räknas detta som ett brott. Det gäller även om objekten tillhört olika ägare (Ibid.). Med andra ord gäller detta även om två personer blivit av med sina plånböcker vid samma tillfälle och anmäler detta tillsammans, ses detta som en anmälan. Brå ansvarar sedan den 1 juli 1994 för den officiella kriminalstatistiken. Det innebär att de i samråd med företrädare för statistikanvändarna inom rättsområdet, genomför de förändringar och den utveckling av statistiken som anses nödvändig för att tillhandahålla myndigheter, forskare, medier med flera med relevant statistik (Brå 2006: 1). 4.5 Kriminalstatistikens struktur De statistiska uppgifterna påverkas av olika felkällor som har olika stor betydelse beroende på vilken typ av brott som står i fokus. Ett generellt problem, när det gäller den officiella kriminalstatistiken, är den så kallade dolda brottsligheten eller mörkertalet som det även kallas. I kriminalstatistiken redovisas endast de brott som kommit till polisens kännedom. Termerna mörkertal och dold brottslighet förekommer ofta när brottsligheten beskrivs. Den dolda brottsligheten är helt enkelt den faktiska brottslighet, som inte polisanmäls och därmed inte syns i statistiken. Mörkertalet är ofta ett stort problem vid bedömningar av brottslighetens nivå (antalet faktiska brott). Det är ett något mindre problem vid brottslighetens struktur (fördelningen på olika typer av brott) och ofta ännu mindre problem vid analyser av 17

19 brottslighetens utveckling över tid. Även om dessa är mindre än brottslighetens nivå kvarstår fortfarande problemet (Ahlberg, 1999) Det antal brott som bildar underlag för statistiken påverkas också av allmänhetens benägenhet att anmäla brott. Detta kan variera beroende på vilket förtroende allmänheten har för rättsväsendet. Med andra ord ju bättre rykte polisen har desto högre anmälningsbenägenhet och tvärtom. Från myndighetens sida är det polisens registreringsbenägenhet som är motsvarigheten till anmälningsbenägenheten från allmänheten. Detta innebär att polis och åklagare i princip måste ingripa mot alla brott som kommer till deras kännedom (Brå 2006: 21-22) Vidare anmäls allvarligare brott i större utsträckning än mindre allvarliga brott. Brott som sker på allmän plats anmäls i större utsträckning än de som sker i det privata. För tillgreppsbrott beror anmälningsbenägenheten dels på brottets grovhet, det vill säga värdet av det stulna godset, dels på om det finns något försäkringsskydd. Höga värden på stulna objekt och stor andel med försäkringsskydd innebär således att en större del av de faktiska brotten anmäls (Brå 2004: 3). Statistiken över anmälda brott omfattar händelser som anmälts som brott och blivit registrerade av polis, tull eller åklagare. För den officiella kriminalstatistiken ska tidpunkten för registreringen (inskrivningsdatum) av brott ligga inom den redovisade perioden och innefatta brott mot brottsbalken och författningar där fängelse ingår i straffskalan. (Brå 2006: 1). Även i statistiken över uppklarade brott redovisas de anmälda brott som polis, åklagare och tull klarat upp under statistik året. Termen uppklarade brott innebär inte att någon dömts för brottet utan anger att brottet fått ett polisiärt klarläggande. Ett brott redovisas som uppklarat även om den åtalade frikänts vid en rättegång. De vanligaste besluten som innebär att brott anses som ouppklarade är att polis eller åklagare beslutat att spaningsuppslag saknas, inget spaningsresultat erhållits, att det, trots utredning, inte kan styrkas att den som varit skäligen misstänkt begått brottet, eller att utredning visat att den skäligen misstänkte är oskyldig (Brå 2006:1). 18

20 Kriminalstatistiken över anmälda fickstölder redovisas i Brottsförebyggande rådets rapport (2007:20). Det visar sig att av samtliga brott ( stycken) som är begångna i Sverige under år 2006 är stycken anmälda fickstölder. 4.6 Definitioner av det inkodade materialet I ett första skede inkodades materialet i studien utifrån de svar som framgick av arbetskopian av polisanmälningarna (se bilaga 1). Dessa variabler är datum för brottet, adress, ort, Polismyndighet, veckodag, tidpunkt, kön, personnummer (vilka är avidentifierade så endast födelseåret, exempelvis 1976, finns tillgängligt), plats för händelsen samt tillvägagångssätt (modus operandi). Inkodning har även gjorts av stulet objekt, förvaring av objekt, signalementen på eventuella misstänkta samt om bilder från övervakningskamera eller namngiven misstänkt funnits. Dock har dessa uteslutits från studien. Anledningen till att signalement på misstänkt gärningsperson uteslutits, var att det var svårt att se vad som kunde vara en relevant beskrivning och vad som kan uteslutas. Det är svårt för ett brottsoffer att i efterhand ge ett signalement som kan ge ett definitivt svar på hur den misstänkte såg ut. En annan anledning till denna avvägning var att konfidentialitetskravet skulle kunna brytas om en djupare analys av signalement framkom, då detta kan identifiera den misstänkte Modus operandi Modus, är en latinsk fras som kan översättas med "tillvägagångssätt". Det används mycket inom polisarbete för att beskriva en brottslings metod. Om en person som begår brottliga handlingar upprepar samma handling vid olika brottstillfällen, kan detta ses som ett modus. Under en polisutredning kan modus operandi användas för att spåra en brottsling. Uttrycket används också mer generellt för att beskriva människors beteendemönster. I formuläret var svaren för modus operandi öppna, dvs. det fanns visst utrymme för fritext för den som skrev i arbetskopian. Vid inkodning av detta skrevs först hela texten ut för att sedan se vilka uttryck som upprepades i de olika arbetskopiorna och som skulle kunna tala om tillvägagångssättet. Vissa uttryck som fastställdes kunde tolkas som synonymer till varandra och därför kategoriserades under samma namn. Knuff = knuff, gått in i, stötte till 19

21 Närgången = närgången, trängd, svissa förbi Trångt = Trängsel, mycket folk Okänt = okänt och obemärkt Även andra uttryck uppkom så som Växla pengar Ställa frågor i butik Fråga om vägen Karta Packat varor Rycker ur handen. De som inte gick under någon av ovanstående uttryck kodades som övrigt Plats för brottet Vid plats för händelsen fanns vissa specifika platser så som matvaruaffär, klädbutik, annan butik och sedan kategorin annat (se bilaga 1). Under den sistnämnda variabel uppkom många olika platser och vissa förekom upprepade gånger men även här kunde vissa uttryck vara synonymer till varandra och därför omkodades dessa variabler under ett och samma namn. I centrum = stan, city, centrala delar, centrum och när målsäganden inte visste om det var på gatan eller i butik i centrum av orten. På gata = utomhus, gångväg och gata. Okänt = när målsäganden uttalat inte visste var brottet begicks eller om detta inte var inskrivet på arbetskopian. I restaurang = snabbmatskedjor och pizzeria/pub. Tåg respektive Buss = ombord på färdmedlet, på hållplatsen, på stationen tillhörande respektive transport. Övrigt = De som ej innefattar de ovanstående variablerna. Dock kan sägas att dessa är alla offentliga platser. För att ge några exempel; travbana, sjukhus, festområden, fotbollsmatch osv Tidpunkt Vad det gäller tidpunkt för brottet, kodades först den exakta tidpunkten som uppgetts. Detta kunde innebära att tidpunkten exempelvis var Då detta var mycket varierande gjordes en omkodning av tidpunkten först till närmaste heltimma, dvs. allt mellan

22 kodades till heltimma bakåt och allt mellan kodades till heltimma framåt. Exempelvis blev kodat som Vid de tillfällen där tiden uppgavs till dagtid, under dagen eller okänt kodades detta som okänt. Anledningen till detta är att variationen som sker i variabeln dagtid och under dagen är av stor bredd och kan därför inte specificera någon direkt tidpunkt. För att sedan ytterligare minska variationen antogs det att den första tidpunkten var den tid då personen senast var medveten om att de hade objektet i sin ägo, med andra ord i exemplet. Den senare tidpunkten antogs vara då personen senast upptäckte objektet saknat, med andra ord i exemplet. Här gjordes en avvägning vilken del av tidpunkten som skulle användas i materialet, och för att minimera risken för felberäkning fastlades tiden då objektet upptäcktes saknat, då detta var ett verkligt faktum att det saknades. I materialet förekom inte någon tidpunkt efter kl och har därför inte ansetts vara nödvändig i en kategorisering Ålder Variabeln målsägandes ålder inkodades först med födelseår som sedan räknades om till hur gammal målsägande var. Detta för att sedan kunna kategoriseras in i större åldersgrupper vilka var - 20 år, - 40 år, - 60 år och 61 år och uppåt. Den misstänktes ålder har kodats in i liknande kategorier, - 20 år, - 40 år, - 60 år. Dock finns gruppen okänt med när målsäganden inte visste eller kunde uppskatta åldern på den misstänkte. Och då det inte förekom någon misstänkt med högre ålder än 60 år har kategori 61 år och uppåt inte tagits med för den misstänktes ålder. Även vissa avvägningar har fått göras. Vid de grupper där det stod ung, unga, yngre har detta tolkats som att de är under 20 år och därför kategoriserats in i gruppen - 20 år. Vid de tillfällen där utsagan har varit i exempelvis 20 årsåldern, togs beslut på att dessa var 20 år. Detta på grund av att uttrycket / /års åldern har en för stor bredd i sin definition. Vid ytterligare ett tillfälle har en avvägning gjorts. Detta var när åldersintervallen överskred de uppsatta kategorierna, exempelvis vid år, togs den mittersta åldern dvs. 40 år. 4.7 Datas kvalité Föreliggande studie innehåller selektionsprocesser som påverkar materialet och resultatet. Kriminalstatistiken är något som har skapats genom selektioner. Exempel på detta är statistikens anmälda brott, uppklarade brott samt anmälningsbenägenheten. Sanningen om den brottsliga nivån har skapats genom att i alla dessa kategorier görs tolkningar av vad de 21

23 ska innefatta och hur avgränsningar och förklaringar beskrivs. Denna process har pågått under många år vilket har skapat en struktur om hur statistiken ska tolkas. Men de frångår det mörkertal som finns. Då detta är någonting som inte går att ta på lämnas det åt sidan med endast kommentarer, att detta är svårt att uttala sig om. Detta gör att den sanna verkligheten egentligen blir skev då statistiken inte tar upp ALL brottslighet utan bara en del. Dessa är till att börja med anmälan av brott. Först måste personen som blivit av med objektet avgöra om ett brott har begåtts, eller om vederbörande har tappat bort exempelvis sin mobiltelefon. Oavsett vad individen kommer fram till kan det antas att en anmälan sker, detta ur försäkringssynpunkt. Om detta inte anmäls kommer det heller inte till myndighetens kännedom och hamnar då under kategorin mörkertal, vilket gör att det inte ges en möjlighet att utreda om brott är begånget eller inte. Detta gör i sin tur, att den statistik som tas fram kan bli skev då alla brott eventuellt inte finns med. Om händelsen anmäls behöver inte detta betyda att brottet är begånget eller att det är ett fullbordat brott utan det kan även vara försök till brott, stämpling till brott eller förberedelse till brott. Alla dessa brott kodas under samma brottskod (Brå 2007). Själva anmälningsbenägenheten är även den en process då det är olika faktorer som spelar in i angelägenheten att anmäla ett brott. Individen bör exempelvis ha ett förtroende för rättsväsendet och inte vara rädd för eventuella konsekvenser en anmälan kan föra med sig (Brå 2007: 20). Detta gäller även för registret RAR, där alla brottskoder och avgränsningar av dessa är gjorda genom en dialog mellan berörda myndigheter, om vad som anses vara en lämplig indelning. Definitionen av brott och brottskoder påverkar vilken information som tas fram med hjälp av anmälningar. Vid en eventuell upptagning av anmälan skrivs denna in i RAR (Rationell anmälningsrutin), vilket är polismyndighetens register där alla anmälningar samlas. Brottsförebyggande rådet ger ut instruktioner för hur brott skall kodas i RAR, vilket gör att en tolkning har gjorts av vad denna ska innehålla (SOU 2004: 110). För föreliggande studie har dessa i sin tur överförts av polismyndigheten till formulär som sedan har inkodats för denna studie. För att formulärets utformande skulle ge studien relevant fakta har även här en tolkning av vad som borde vara med i studien gjorts. Alla dessa processer ovan är i denna studie opåverkbara. 22

24 Dock är det viktigt att påpeka att även vid inkodningen av detta material har tolkningar gjorts vilka är utifrån forskarens egna uppfattningar av vad som är av vikt i materialet. I uppsatsen har 352 stycken formulär bearbetats genom inkodning. För att ett kodningsschema skulle vara möjligt att skapa, tolkades vissa variabler så de fick samma betydelse. Bland annat fanns det, som tidigare nämnts, under variabeln modus operandi, flera ord som kunde tolkas som synonymer till varandra och därför kategoriserades under samma namn, exempelvis knuff och närgången. Men det fanns även flera variabler som gjordes på liknade sätt 4 (4.6 Definitioner av det inkodade materialet) 4.8 Bortfall Vid inkodningen av alla arbetskopior upptäcktes det att vissa kopior ej hamnade inom kategorin 0845 (fickstöld), enligt Brås definition av dessa brottskategorier. Vid en sammanställning av dessa var det 19 som var felkodade. D.v.s. att trots att det stals ur ficka eller väska, var dessa ej under omedelbar uppsikt och i vissa förekommande fall var målsäganden sovande. Vid ytterligare 10 av dessa kopior hade objektet återfunnits och därmed var inget brott begånget. Det fanns även 8 där brott som var begångna utomlands. Dessa är även de ett bortfall då de ej har blivit begångna inom de sex olika län som denna studie syftar till. Ytterligare ett brott var ej begånget inom dessa län, utan flyttades över till det län där brottet begicks. Detta kan heller inte ingå i materialet trots att anmälningen gjordes i ett företrädande län. Sammanfattningsvis var det 38 händelser som ansågs som bortfall efter en genomgång av det inkodade materialet. Enligt Brås rapport görs ingen åtskillnad på fullbordat brott, försök till brott, förberedelser eller stämpling till brott (2007: 7). Även i detta fall har försök till brott innefattats i studien. Anledningen till detta är, att även om objektet inte kom i den misstänktes ägo är frågorna, när, var och hur denna händelse skedde intressant i föreliggande undersökning och bör därför inte ses som ett bortfall. 4 Se sidan 19, Definitioner av det inkodade materialet 23

25 4.9 Validitet och Reliabilitet En kvantitativ studies tillförlitlighet avgörs av dess validitet och reliabilitet. God validitet innebär att studien verkligen mäter det den är avsedd att mäta (Bryman 2006). Validiteten påverkas av bland annat valda variabler, därför kan kodningsschemat begränsa studiens vidd. Där problem i tolkning av variabler uppkommit i denna studie, har detta diskuterats med handledare då de har en högre kunskap än författaren till denna studie och därmed har en ytvaliditet (Ibid.) säkrats. En förutsättning för god reliabilitet är att mätningar och uträkningar är noggranna. God reliabilitet anses ha uppnåtts när resultatet av en studie kan upprepas (Bergström & Boréus 2005). I inkodningen av materialet har en djupare beskrivning av tillvägagångssättet i inkodningen av de variabler, som skulle kunna ha tolkats på olika sätt, gjorts. Detta för att göra materialet så genomskinligt som möjligt och lätt att förstå samt för att en eventuell rekonstruktion ska vara möjlig. Intrasubjektiviteten är god om samma person får samma resultat av samma material vid en annan tidpunkt (ibid.). Ingen kontroll av detta har gjorts på grund av tidsbrist. För att en god intersubjektivitet ska finnas, bör skilda personer genomföra samma undersökning och få samma resultat (ibid: 35-36). Detta har inte gjorts, dock liknar denna studies resultat andra tidigare studiers resultat. När flera studier pekar åt samma håll så kan de bekräfta varandra. Detta kan tyda på att reliabiliteten är god Validitetsproblem Polisens registreringsbenägenhet kan antas leda till högre registreringsfrekvenser än den faktiska brottsligheten verkligen är, då de måste ta upp allt som anmäls som brott även om dessa händelser inte är det. Detta kan antas påverka validiteten i denna studie då det är svårt att avgöra vilka av brotten som är faktiska brott och vilka som endast är upptagna av polisen på grund av legalitetsprincipen. Vad det gäller allmänhetens benägenhet att anmäla är det inte heller säkert att de brott som inkommit till polisens kännedom är det faktiska antalet fickstölder som förekommit. Alla kanske inte anmäler, av olika anledningar att de blivit av med någonting. Det kan exempelvis 24

26 bero på att de inte tror att ett brott begåtts utan att de kan ha tappat föremålet. Dock kan det antas att mörkertalet är lågt då det, ur försäkringssynpunkt är av intresse för individen att anmäla. Problemet med detta är att anmälaren även kan anmäla en uppdiktad historia då ett eventuellt försäkringsskydd inte kanske täcker ett borttappat objekt. Hur dessa problem förhåller sig i föreliggande studie är svårt att säga. Även vissa anmälda brott visar sig efter utredning vara en överskattning, därför att de inte kunnat betraktas som brott, men de kvarstår ändå i statistiken som ett anmält brott. I de flesta brottstyper ingår det fullbordade brottet, men även försök, förberedelse och stämpling till brott finns med i redovisningen (Brå 2006:1). I föreliggande studie framgår det inte i materialet om det är ett fullbordat brott eller exempelvis en förberedelse. Dock har det på en del av anmälningarna antecknats, försök till fickstöld. Detta problem följs av den tidigare nämnda anmälningsbenägenheten och skapar ytterligare validitets problem för studien. Vid inskrivningen i RAR kan fel på grund av skrivfel, feltolkade kodningsanvisningar, felbedömningar av händelsen och så vidare gjorts. Det bortfall som funnits i denna studie var oftast av detta slag. En del anmälningar kan ha missats, då de kan vara placerade under någon annan brottskod. Eftersom studien bara gjordes på anmälda fickstölder (0845) har dessa händelser inte kunnat inkluderas. Vid en upptagning av anmälan kan även ledande frågor ha ställts, som i sin tur kan ha lett till att anmälan inte är fullt riktig. Detta gäller framförallt vissa beskrivningar som gjorts avseende tillvägagångssätt. Då informationen i anmälningarna är skrivna på olika sätt och av olika människor kan detta leda till att feltolkningar och fel prioriteringar av vad som ska vara med under varje rubrik i formuläret ha gjorts. Detta gör att mycket information kan ha missats. Ännu ett steg i detta är, att formuläret har bearbetats ytterligare av föreliggande studies forskare genom att en inkodning av materialet har gjorts. Detta har medfört att fler tolkningar har utförts, vilket i sin tur ökar avståndet till den händelse som målsägande ansåg hade hänt. Vid inkodning av variablerna uppkom vissa problem med vad de olika svaren skulle betyda. Dock har en konsekvent avvägning gjorts, så alla svaren har kodats lika. När vissa delar inte har blivit besvarade på arbetskopian kodades detta, tillsammans med de svar där okänt var utskrivet, som okänt. Det kan till exempel ha varit så att den som tog upp anmälan av 25

27 målsäganden inte fick fram viss information eller uteslöt den ur informationen på anmälan eller att den person som skrev i arbetskopian helt enkelt missade att skriva i det aktuella svaret. Detta skapar ett visst validitetsproblem, då variabeln okänt kan få en högre frekvens i materialet än vad verkligheten egentligen säger. Problemet med det tillvägagångssätt som användes vid kodning av tidpunkt kan göra att tiden blir missvisande. Detta innebär att ett brott eventuellt inte skedde vid just den exakta tidpunkt som är framräknad och med detta kan en viss överskattning av tiden ha gjorts och som bör tas i beaktande vid en senare diskussion av resultatet. Vid inkodning av dagarna gjordes ett antagande att fickstölderna skedde samma dag, då detta inte framkom i arbetskopiorna. Detta kan medföra ett visst validitetsproblem, då vissa eventuellt kan ha anmälds vid en senare tidpunkt. Exempelvis att brottet hade skett någon gång under helgen men inte anmälts förrän på måndagen. Konsekvensen av alla dessa processer är att validiteten och reliabiliteten kan ifrågasättas. Validiteten på grund av att, genom för många tolkningar kan det man vill undersöka försvinna under arbetets gång och i slutändan inte undersöka det som tidigare var sagt skulle undersökas. Dock som nämnts tidigare har ytvaliditeten i föreliggande undersökning säkrats. Vad det gäller reliabiliteten kan även denna skadas genom att för många tolkningar görs. Detta ökar svårigheten till att studien kan upprepas både intersubjektivt och intrasubjektivt (Bergström & Boréus 2005). Även här ska tilläggas, att i föreliggande studie har en djupare beskrivning av tillvägagångssättet i inkodningen av variablerna gjorts. Detta för att göra materialet lätt att förstå samt för att en eventuell rekonstruktion ska vara möjlig. 26

28 4.11 Etik Materialet i undersökningen består av arbetskopior av polisanmälningar med vissa uppgifter om privatpersoner, därför behandlas underlaget med sekretess. Ett sekretessavtal med Polismyndigheten i Örebro har skrivits, med löfte om att materialet inte skall användas annat än som underlag för att skriva denna uppsats och att råmaterialet ska förstöras så snart uppsatsen är färdigställd. I avtalet ingår även att materialet skall hanteras på sådant sätt att ingen person kan identifieras eller på annat sätt lida skada. I studien finns inga uppgifter som kan binda en person till en viss händelse eller plats, utan alla uppgifter som presenteras är avidentifierade. Råmaterialet har förvarats i ett låst arkivskåp på Kriminologiska institutionen på Stockholms universitet och har enbart inkodats på lösenordsskyddad dator i ett enskilt rum på institutionen. Ingen annan än författaren till uppsatsen och handledarna, som även de tilldelats ett separat sekretessavtal, har tagit del av materialet. Genom detta får konfidentialitetskravet, som Forskningsetiska rådet fastställt, anses tillgodosett (Vetenskapsrådet: 12). 27

29 5. Resultat Nedan presenteras det resultat denna studie kan uppvisa. En total översikt över alla sex länen gemensamt kommer att skildras. En av tabellerna och ett av diagrammen som framtagits har lagts som bilaga på grund av utrymmesbrist men kommer att kommenteras nedan. Resultatet är indelat i två avsnitt som är relaterade till de tidigare ställda frågeställningarna. Första avsnittet hänvisar till frågeställningen När utförs dessa brott? Inom denna kategori kan diagram över datum och tidpunkt ses ( ). Det andra avsnittet hänvisar till de övriga frågeställningarna, Var utförs brotten?, Vem är offer och vem är gärningsman? och Vilka modus operandi finns?. Dessa kan ses utifrån tabeller/diagram över ort och brottsplats (tabell ), annan plats (6.2.3). Diagram över tillvägagångssätt på de högst representerade platserna (6.2.4). En korstabell över misstänktes kön och modus har även gjorts (tabell 6.2.5) samt tabeller över den misstänktes ålder respektive målsägandes ålder och kön (tabell ). 5.1 När utförs dessa brott? Polisen hävdar att det förekommer mer fickstölder under sommaren än övriga månader på året. Detta kan bero på att individer i samhället oftast har semester under sommaren. De är därmed i mer rörelse utanför hemmet eller jobbet/skolan osv. Den ökade turismen kan också vara en anledning till detta. I föreliggande studie har det begåtts drygt hundra fler brott under juli månad i jämförelse med augusti i de representerade länen. Detta kan vara missvisande, då föreliggande undersökning innefattar hela juli månad och endast de 15 första dagarna i augusti. Därför kommer endast juli månads datum att visas nedan för att en feltolkning inte ska ske. 28

30 Antal fickstölder Diagram Datum för det begångna fickstölderna Notering: Diagrammet visar endast fickstölder anmälda under juli månad och innefattar alla länen i studien Antalet okända uppgår till 2 stycken Det som är klart, är att det är en aktivitet av fickstölder den 18:e och från den juli. Under denna period sker vissa pensionsutbetalningar (18: e) och löneutbetalningarna görs (25-31 juli). Det kan antas att människor gör sina inhandlingar och betalningar oftast under denna period. Det som mindre förklarar aktiviteterna av fickstölder enligt rutinaktivitetsteorin är varför det då inte är någon högre aktivitet under den 19:e då det även här sker pensionsutbetalningarna (Internetkälla 4, Försäkringskassans hemsida). Under den 16:e som har den högsta nivån och den 17:e som även den har en hög nivå anmälda brott, har inga utbetalningar som motiverar aktiviteten hittats. Varför det ser ut på detta sätt, är i föreliggande studie svårt att spekulera i. Tiderna i resultatet som visas nedan pågår den minsta brottsaktiviteten före klockan och efter Detta kan relateras till affärers öppettider som oftast är mellan klockan och Tiderna där emellan har en variation på stycken brott med det högsta antalet brott klockan och med 44 stycken respektive 47 stycken. Tidpunkten mellan klockan , kan förklaras med att det är mycket folk i rörelse under denna period av dagen. Individer utför ärenden så som att gå på banken, inhandling av mat, kläder, går på restaurang för att äta osv. 29