Stöld i bostad hos funktionshindrade i Örebro län

Transkript

1 Kriminologiska institutionen Stöld i bostad hos funktionshindrade i Örebro län - En kvantitativ registeranalys Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi III (30 hp) Höstterminen 2007 Maria Arkhede Olsson

2

3 Sammanfattning Bakgrunden till den här uppsatsens utförande ligger i den mängd brott som sker, specifikt mot äldre eller personer med någon form av handikapp i Örebro län. Uppsatsens tillkommande skedde i samarbete med Kriminalunderrättelsetjänsten (KUT) i Örebro och syftar till att kartlägga, med inriktning speciellt på målsägaren, det specifika brottet stöld utan inbrott i bostad (lägenhet, villa) hos funktionshindrad i Örebro län (brottskod 0858). För att undersöka detta användes huvudfrågeställningen: mot vilka individer sker dessa brott? samt hur ser målsägarens demografiska egenskaper (kön, ålder, handikapp) ut? För att ytterligare få en bakgrund till brottstypen, användes frågeställningen om hur brottets specifika karaktär och utmärkande tillvägagångssätt ser ut. Som teoretisk utgångspunkt används en tillämpad form av livsstilsteorin. Livsstilsteorin som sådan utgår från målsägarens demografiska egenskaper och pekar på att det är en individs livsstil som avgör utsattheten för brott. I sin ursprungliga form är isolering från kriminella personer ett drag som minskar utsattheten, vilket skulle medför att äldre och personer med någon form av handikapp är väl skyddade. I den tillämpade formen av livsstilsteorin är istället detta en negativ faktor som ökar risken för viktimisering. Det material som ligger till grund för studien består av 228 polisanmälningar inkodade i RAR (Polisens ärendehanteringssystem, Rationell anmälningsrutin). Dessa har manuellt studerats och informationen sorteras genom en rad olika variabler. Den metod som använts för detta är en kvantitativ registeranalys. Resultatet visar på att brottet begås relativt jämnt fördelat över hela året, dock med två specifika toppar under sommarmånaderna och vinterhalvåret. Den typiska målsägaren till brottet är en kvinna någonstans mellan 74 och 94 år, med främst ålder som handikapp, boendes i en egen lägenhet. Tillvägagångssättet är i många fall (119 stycken) okänt, men i de fall där det är möjligt att utläsa tillvägagångssättet, så visar det att den typiske gärningsmannen från hemtjänsten använder sig av nycklar för att ta sig in i bostaden, medan okända gärningsmän har andra utstuderade tekniker. Det finns här främst fyra tekniker att tillgå: att låtsas sälja någonting (1), att be om någonting att dricka (2), att låtsas vara någon annan (3) samt att be om papper och penna (4). Slutsatsen blir att det finns en rad olika problem med offergruppen som måste förstås innan åtgärder kan vidtas. Det främsta problemet ligger i att kunskapen om offergruppen är begränsad. Detta dels på grund av bristande forskning, men kanske främst på att brott mot offergruppen oftast sker gömt i det dolda. Åtgärder bör spegla detta, och den främsta åtgärden blir således att öka kunskapen om problemet i sig. 2

4

5 Innehållsförteckning 1. Bakgrund Syfte Frågeställning Tidigare forskning Äldre och handikappade som offergrupp Typ av brott som sker mot funktionshindrade Tidigare forskning om brott mot funktionshindrade i hemmet Tidigare forskning om brott mot funktionshindrade på vårdhem Teori Teorier om val av brottsoffer Livsstilsteorin Tillämpning av livsstilsteorin Metod Val av Metod Registeranalys som metod Avgränsningar i materialet RAR Kodning av brott Kodning av brottskod Operationalisering av variabler Metodproblem Bortfall Reliabilitet och Validitet Reliabilitet Validitet Etiska problem Resultat Om brottet Typ av bostad När utförs brotten?

6 6.1.3 Geografisk placering Tillvägagångssätt: Modus Operandi Tillvägagångssätt gärningsman från hemtjänsten Tillvägagångssätt gärningsman okänd Teknik 1; sälja matta Teknik 2; dricka vatten Teknik 3: låna papper och penna Teknik 4: vara någon annan Statistik om målsägaren (demografi) Målsägarens kön Målsägarens ålder Målsägarens typ av handikapp Sammanfattning av resultat Slutsatser Vad visar resultatet? Övriga reflektioner Åtgärder Fortsatt forskning Referenslista Bilaga 1 Bilaga 2 4

7 Tabell och diagramförteckning Tabell 1. Typ av boende, uppställt i storleksordning, reella tal samt procent. År Diagram 2. Startmånad för brott, reella tal. År Tabell 3. Brottsfrekvens och brott per uppdelat på kommun. År Diagram 4. Tillvägagångssätt, reella tal Tabell 5. Kön målsägare, reella tal samt procent. År Diagram 6. Ålder målsägare, uppställt i åldersordning, reella tal. År Tabell 7. Typ av handikapp, uppställt i storleksordning, reella tal samt procent. År Tabell 8. Vittnen till brottet, reella tal samt procent. År Bilaga 5 5

8

9 1. Bakgrund Det ringer på dörren hemma hos en 87-årig kvinna. Utanför står en främmande kvinna som säger att hon egentligen skulle lämna ett matpaket till en annan boende i trapphuset. Den gamla damen släpper in kvinnan. Efter besöket upptäcker 87- åringen att hon bestulits på smycken, kronor i kontanter samt tre postväxlar utställda på sammanlagt kronor. (Solum 2007). Citatet ovan, från en artikel i Dalarnas Tidning, är bara ett av många exempel på alla de brott som begås mot äldre och funktionshindrade i Sverige. Citatet fångar en specifik form av brott, som för brottsutredare och polismän är mer känt under brottskod 0858 stöld utan inbrott i bostad, (lägenhet, villa) hos funktionshindrad (BRÅ 2007a:37). Detta brott ingår, tillsammans med bedrägeri mot funktionshindrad och rån, i brottstypen ofta kallad åldringsbrott. Denna brottstyp karaktäriseras främst av att den tydligt riktar sig mot funktionshindrade, i någon form. Generellt definieras en funktionshindrad i detta sammanhang som en person som uppfattats ha nedsatt motståndskraft till följd av hög ålder, fysiskt eller psykiskt funktionshinder (BRÅ 2007a:38). I den här gruppen hamnar således personer med både psykiskt och fysiskt handikapp, men tillsynes också äldre personer. Brottet karaktäriseras inte bara av sin tydliga offergrupp, utan även av att det är just handikappet och efterföljande svaghet som är en direkt förutsättning för brottet; förövaren utnyttjar detta faktum till sin egen fördel för att begå den brottsliga gärningen (BRÅ 2007a:38). Statistik från Brottsförebyggande rådet (BRÅ), visar att det under år 2006 totalt anmäldes 3779 brott av denna karaktär (BRÅ 2007: tabell 1). I enbart Örebro län uppgick siffran till 149 stycken (BRÅ 2007: tabell 2). Trots denna mängd av brott har det varit relativt tyst i massmediala sammanhang. En sökning i mediearkivet visade att det under samma år, 2006, endast skrivits 51 artiklar kopplade till detta fenomen (Mediearkivet 2007). Medieskuggan är i sig inte den enda anledningen till att studera fenomenet, men den visar på den osynlighet och den problematik som finns relaterat till främst denna brottstyp. På grund av den tidigare något svaga uppmärksamheten för brottet i fråga, blir det således motiverat att studera fenomenet ytterligare. Studien har initierats på uppdrag av Kriminalunderrättelsetjänsten (KUT) i Örebro. 6

10 1.2 Syfte Syftet med den här uppsatsen är att kartlägga, med inriktning speciellt på målsägaren, det specifika brottet stöld utan inbrott i bostad, (lägenhet, villa) hos funktionshindrad i Örebro län under den specifika perioden till Frågeställning Min huvudsakliga fråga kopplat till uppsatsen lyder som följer: Mot vilka individer sker detta brott? Hur ser målsägarens demografiska egenskaper (kön, ålder, handikapp) ut? För att få en bakgrund till brottstypen svarar jag även på frågeställningen: Hur ser den specifika karaktäristiken och det utmärkande tillvägagångssättet ut för brottet? 7

11 2. Tidigare forskning Den tidigare forskningen inom området kan i sig delas upp i två områden; den forskning som visar på den specifika offergruppens relation till brott och den forskning som visar och talar om den faktiska utsattheten för brott. Den tidigare forskningen har också pekat på en rad karakteristiska problem med offergruppen i sig. För att få grepp om detta och få en helhetsbild av den tidigare forskningen på området, inleds detta kapitel med en redovisning av vad den tidigare forskningen har uppmärksammat för problem gällande äldre och handikappade som offergrupp, för att sedan fortsätta med en genomgång av offergruppens relation till brott. Avslutningsvis redovisas de typer av brott som sker mot offergruppen, enligt den tidigare forskningen. 2.1 Äldre och handikappade som offergrupp Det finns vissa brottsoffergrupper i samhället som kan ses som särskilt sårbara gentemot brott. Dessa grupper är exempelvis kvinnor, barn eller offer för rasistiska brott (Lindgren et al. 2001:96). Men även äldre och förståndshandikappade med fysiskt och/eller psykiskt handikapp utgör offergrupper som ofta anses som särskilt sårbara, och som kan klassas som en egen specifik grupp ur ett brottsofferperspektiv (BRÅ 2007c:40). Det finns främst två olika faktorer som gör just den här offergruppen extra problematisk och utsatt i jämförelse med andra offergrupper. Ett av problemen ligger i att äldre och personer med funktionshinder, vare sig det är psykiskt eller fysiskt, ofta har ett begränsat socialt nätverk. Denna begränsning medför att de, i samhället, blir extra socialt utsatta. Det är nämligen mer troligt att dessa grupper är mer isolerade än andra samhällsgrupper. De har inte tillgång till samma sociala nätverk, på exempelvis en arbetsplats, de lever ofta ensamma, och risken finns att de inte har så många nära vänner kvar 1. Självkänslan hos dessa grupper tenderar också till att vara låg, vilket tillsammans med faktorerna ovan spär på den sociala utsattheten (Lindgren et al. 2001: ). Den här sociala utsattheten blir problematisk genom att den ofta ligger till grund för att dessa personer väljs som brottsoffer. I klartext blir deras sociala utsatthet en faktor som direkt påverkar utsattheten för brott på ett negativt sätt. 1 Detta är i sig en generalisering och det bör påpekas en extra gång att detta självfallet inte rör alla som lider av ett handikapp, oavsett vilken form. Den tidigare forskningen (här främst Lindgren et al. 2001) pekar dock i denna riktning. 8

12 Ett annat problem ligger i att brott mot dessa grupper sällan blir särskilt synligt, varken i brottsstatistiken eller i andra sammanhang. Många av de generella brotten mot äldre och personer med handikapp utförs inte sällan av anhöriga (Lindgren et al. 2001:102), vilket gör att anmälningsbenägenheten i sig blir relativt låg och mörkertalet, som aldrig kommer till polisens eller andra myndigheters kännedom, blir stort (Lindgren et al. 2001:102; BRÅ 2007a:43; SoS 1994:11). Ytterligare ett problem rörande osynlighet ligger i att brott mot dessa båda grupper inte särredovisas i den officiella kriminalstatistiken (bortsett från rån mot förståndshandikappad som särredovisas) eller i de offerundersökningar som görs av Statistiska centralbyrån (SCB), där det finns en övre åldersgräns på 84 år (SCB 2004). Som tidigare redovisats ger media överlag inte särskilt stort utrymme för dessa brott (se inledning). Gällande personer med någon form av handikapp, men kanske främst personer som är handikappade på grund av hög ålder, är det en kategori vars relation till brott enligt tidigare forskning främst handlar om rädslan för utsatthet av (en viss typ av) brott snarare än en faktisk utsatthet (Lindgren, Pettersson och Hägglund 2001:105; Åkerström 2001:120). Den tidigare forskningen rörande den här offerkategorin, fokuserar således på upplevelsen av brott, och består främst av offerundersökningar (SCB 2004; BRÅ 2007b) från Statistiska Centralbyrån (SCB) samt från Brottsförebyggande rådet (BRÅ). Statistik från den senaste nationella offerundersökningen (BRÅ 2007b) visar visserligen på att otrygghet finns i alla åldersgrupper, men att äldre (om man generaliserar) rent allmänt, är mer oroliga för brottsligheten i samhället i stort, än andra åldergrupper. De är också särskilt otrygga vid utevistelse kvällstid i det egna bostadsområdet Typ av brott som sker mot funktionshindrade Tidigare forskning runt utsattheten för brott mot handikappade på grund av ålder, psykiskt eller fysiskt handikapp visar på en specifik uppfattning om offergruppen i litteraturen. Där handlar de brott som begås mot äldre främst om två typer av brott; antingen utförda av 2 I dessa kategorier är äldre överrepresenterade gällande rädsla för brott. Notera dock att det på andra sidan skalan även finns brott där äldre är mindre rädda än andra (ålders) grupper. Exempelvis oro för misshandel och bilrelaterade brott (BRÅ 2007b:75). Äldres rädsla är relaterat till vissa specifika brott, och således inte en allmän rädsla för alla slags brott. 9

13 familjemedlemmar hemma och/eller på institution och vårdhem (Finndahl 2001:24; Åkerström 2001: ; Lindgren et al. 2001: ; BRÅ 2007c:39) Tidigare forskning om brott mot funktionshindrade i hemmet Ser man på brott mot funktionshindrade utförda av familjemedlemmar så sker dessa oftast i det egna hemmet, vilket gör det extra problematiskt då många brott förblir i det dolda (Lindgren et al. 2001: ; SoS 1994:11). Brottet i sig begås inte sällan av en nära anhörig eller andra personer som har till uppgift att vårda och ansvara för äldre och handikappade (Lindgren et al. 2001:101; Finndahl 2001:22 24). Enligt tidigare forskning blir det handikapp som denna offergrupp innehar, oavsett om det består av ett fysiskt-, psykiskteller åldersrelaterat handikapp, en direkt orsak till att brottet sker. Mycket av forskningen rörande hemmet som arena är dock inriktat mot specifikt våld, både psykiskt, fysiskt eller sexuellt sådant (Eriksson 2001:31 67; Finndahl 2001:27). Den forskning som rör stöld, och som således här blir intressant att inrikta sig mot, är betydligt mindre sett till omfång. Den forskning som finns på området är främst en rapport från Socialstyrelsen (SoS 1994) där olika aspekter av våld mot äldre i hemmet definieras i fem olika punkter; fysiskt, psykiskt, ekonomiskt, försummelse eller sexuellt utnyttjad (SoS 1994:22). I definitionen rörande ekonomiskt våld finner man således även stöld. Resultatet av genomgången av det ekonomiska våldet visar att det har varit ett problem under en lång tid. Äldre forskning från 1987 visar att våld med ekonomiska förtecken främst var det våld som anhöriga till offren hade kännedom om (SoS 1994:32) 3. Gällande utsattheten för ekonomiskt våld visar undersökningen från Socialstyrelsen också att en tredjedel av de undersökta individerna blivit utsatta (SoS 1994:24). Även forskning på detta tema gjord i Sverige, Norge, Finland och Danmark (Nord 1994) visar på att ekonomiskt våld, tillika stöld, var ett av de vanligaste förekommande övergreppen Tidigare forskning om brott mot funktionshindrade på vårdhem Offergruppen kopplas oftast ihop med brott utförda på vårdhem av vårdare, assistent eller annan personal. Situationen är visserligen liknande den som när våld sker i hemmet. (Eriksson 2001: 31-67; Finndahl 2001:23 24). Men i den tidigare forskningen finns det likväl en 3 Detta behöver i sig inte betyda att det är det form av våld som är mest vanligt, men det bör ge ett hum om att det åtminstone förekommer i ganska vid utsträckning. 10

14 uppdelning i studier om våld i hemmet och våld på vårdhem, vilket motiverar en liknande uppdelning här för att lättare strukturera upp den tidigare forskningen. Våldet på vårdhemmet tar sig oftast uttryck i just våld: såsom rena trakasserier av vårdare, vidare till sexuellt våld i särskilda boenden eller i samband med exempelvis färdtjänståkning (Finndahl 2001:22; Lindgren et al. 2001:103) och mer sällan om just stöld. Att stöld är ett förekommande problem är dock ingenting som verkar otänkbart och den tidigare forskningen från Sverige, Norge, Finland och Danmark (Nord 1994) har delvis varit inne på fenomenet även när offret bor på vårdhem och inte i egen bostad. En undersökning sammanfattad i rapporten visar att 8 procent av de tillfrågade kände till fall där äldre blivit utsatta, och där var stöld mest förekommande. Förövarna var här i 20 procent av de svenska fallen personal på ett vårdhem, och motsvarande 6 procent i Danmark (Nord 1994). 11

15 3. Teori Teorier om orsaken till att funktionshindrade som offergrupp blir måltavla för ett specifikt brott kan sägas variera över tid och rum (Hindelang, Gottfredson och Garofalo 1978: ; Lindgren et al. 2001:35 37; Mawby et al. 1994: 9-21; BRÅ 2007c; Eriksson: 2001). Nedan presenteras den teori och förklaringsmodell som är relevant för mitt arbete. 3.1 Teorier om val av brottsoffer Den variation i förklaringsmodeller som finns i den tidigare forskningen om brott mot specifikt äldre och personer med någon form av handikapp som brottsoffergrupp kan främst sägas variera dels på grund av typ av brott mot offergruppen, men också på grund av vilken nivå (individuell eller strukturell) som man placerar orsaksförklaringarna på (Eriksson 2001: 50). De förklaringsmodeller som fått mest genomslag i den tidigare forskningen rörande denna offergrupp är de modeller som placerar orsakerna på en mer individuell nivå. Dessa förklaringsmodeller är i sig konkret utformade efter ett av två generella synsätt. 1) de teorier som fokuserar på den specifika brottsliga handlingen i sig och gärningsmannens/offrets beteende kopplat till detta, och 2) de teorier som fokuserar mer på de personliga demografiska egenskaper som offret har och den mellanmänskliga interaktionen mellan parterna (Lindgren et al. 2001:35; Walklate 2007: 51). Gällande teorier som fokuserar på den specifika handlingen i sig är det främst den så kallade rutinaktivitetsteorin, skapad av Cohen och Felson, som används som förklaringsmodell. Teorin innebär i korthet att tre faktorer måste sammanfalla för att brott ska ske; det skall finnas en motiverad gärningsman, ett lämpligt stöldbegärligt objekt, samt frånvaro av andra personer som kan förhindra att brottet genomförs (Cohen & Felson 1979: ). Denna teori blir dock begränsad som förklaringsmodell till detta specifika brott, bland annat för att man med säkerhet inte kan fastställa att det under brottets tänkta tidpunkt inte finns en person (exempelvis en vårdare eller assistent till den handikappade) närvarande som kan förhindra brottet, men kanske främst för att denna teori generellt används för att förklara våld mot äldre, snarare än stöld mot samma offergrupp (BRÅ 2007c:41-42). 12

16 3.1.1 Livsstilsteorin För att förklara varför specifikt stöld sker mot offergruppen krävs det således en annan förklaringsmodell. Ser man till brottets karaktär och vad som är utmärkande för offergruppen (i detta fall handikappet) ligger det nära till hands att utgå från förklaringsmodeller mer inriktade och baserade på exempelvis offrets demografiska egenskaper. En teori som i grunden utgår från dessa egenskaper är livsstilsteorin, skapad av Hindelang, Gottfredsson och Garofalo. Grundpelaren i denna teori är kortfattat att vissa livsstilar, i större utsträckning än andra leder till situationer där risker för brott är större, och att det är dessa livsstilar som i sig förklarar valet av brottsoffer (Hindelang, Gottfredson och Garofalo 1978: ). Det finns en rad komponenter i denna teori som gör att den traditionellt sett ofta används för att förklara exempelvis yngre personers brottslighet (Hindelang et al. 1978: ). Teorin menar bland annat på att den faktiska mängd tid som en person tillbringar på offentliga ställen, särskilt på sent på kvällen och under natten och den tid man som person tillbringar bland icke-familjemedlemmar ökar sannolikheten för viktimisering. Vidare menar man också att risken för personlig viktimisering kan sägas beror på i vilken utsträckning man har en liknande demografisk karaktäristik eller livsstil som gärningsmannen (Hindelang et al.1978: ). På grund av offergruppen äldre och handikappades generellt sett uppenbara fysiska och/eller psykiska begränsningar, har individerna här allt som oftast inte en sådan livsstil att de utsätter sig för situationer där risk för brott är uppenbar. Den tidigare forskningen motbevisar också tanken om att exempelvis ålder, socioekonomisk bakgrund samt etnicitet skulle överensstämma mellan gärningsmannen för denna brottstyp och offren för dessa brott. (Finndahl 2001:22 24) Tillämpning av livsstilsteorin Sett ur ett traditionellt perspektiv blir således livsstilsteorin svår att applicera på den valda offergruppen. Dock betyder det inte att den som teori är obrukbar. Tvärtom har den i viss tidigare forskning på senare tid använts för att förklara funktionshindrades offerskap fast på ett omvänt sätt (BRÅ 2007c:41-42). Det är denna omvända, eller tillämpade, form av 13

17 livsstilsteori som kommer att användas som teoretisk ram för detta arbete. Tillämpningen av denna teori förklaras mer ingående nedan. Tillämpningen av teorin medför kortfattat att man helt enkelt vänder på begreppen. Där Hindelang, Gottfredsson och Garofalo menar på att handikappet och de demografiska olikheterna medverkar till att isolera individen från andra individer med kriminella drag på ett positivt sätt, pekar denna tillämpning av teorin på att denna isolering tvärtom inte fungerar som en skyddsmekanism utan som en riskfaktor (BRÅ 2007c:41-42). Den sociala isoleringen i sig riskerar nämligen att bidra till att negativa, och till viss del även stereotypa, föreställningar och attityder gentemot äldre och handikappade ökar och förstärks. En skillnad i demografi mellan gärningsman och offer bidrar således inte heller till ökat skydd, utan förstärker istället olikheterna mellan grupperna, och kan i förlängningen riskera leda till ett ökat åldersförakt där människokränkning och avhumanisering av individer leder till att vissa människor lättare begår övergrepp mot dessa utan att känna vare sig skam eller ånger (Health Canada 1993:3). Ytterligare ett problem med den sociala isoleringen finns kopplat till offergruppens osynlighet. Som tidigare påpekats under tidigare forskning riskerar denna osynlighet att skapa problem för offergruppen. Huruvida den är en konsekvens av övergrepp och brott, eller en direkt orsaksförklaring är ännu inte fastställt, men oavsett vad bidrar osynligheten till att öka riskfaktorerna för offergruppen (Health Canada 1993:3). Teorin ovan är den teori som jag anser vara mest lämplig för förståelsen av den specifika offergruppen äldre och personer med handikapp. Teorin kommer att användas som en tolkningsram för att förstå och tolka resultatet av studien, sätta resultatet i perspektiv och på så sätt ta det empiriska ett steg längre. Med hjälp av teorin blir det möjligt att åtminstone ha en tanke om vad som gör att denna offergrupp är utsatt på det sätt som resultatet visar. 14

18 4. Metod 4.1 Val av metod Den metod som jag valt för genomförandet av min analys är en form av kvantitativ metod. Detta eftersom kvantitativa metoder ger en bra möjlighet att hantera större mängder datamaterial och statistik (de Vaus 2002:5), vilket är att föredra då mitt material i sig omfattar 228 anmälningar Registeranalys som metod Den form av specifik kvantitativ metod jag kommer att använda mig av uti denna studie är en så kallad registeranalys. Registeranalys är en dataanalys som innefattar det form av material som finns ordnat i register och index, exempelvis just polisanmälningar. Registerdata som analysmetod är behäftat med vissa för- och nackdelar, som kan vara värt att uppmärksamma lite närmare. Gällande fördelarna med metoden så tangerar de ofta de fördelar som finns med de flesta kvantitativa metoder; nämligen den enkla hanteringen av större mängd datamaterial. Hanterandet av sådant datamaterial är också behäftat med fördelar relaterat till tid och pengar (Bryman 2001: ). Man sparar ofta både tid och pengar vid en sådan här analys jämfört med analyser där man som forskare själv måste samla ihop det väsentliga datamaterialet. Det finns dock ytterligare en fördel med metoden. Metoden främjar även möjligheten att följa utvecklingen och en eventuell förändring i materialet över tid, och således kan den tidsmässiga aspekten av materialet på ett lättillgängligt sätt studeras närmare om så är önskvärt (Bryman 2001: ). Nackdelen med registerdata är dock att det ibland kan vara svårt att uppskatta den kvalitet som datamaterialet har då man som forskare saknar inblick i själva registreringsprocessen och urvalet där. Det främsta problemet kopplat till detta är att materialet som studeras riskerar innehålla vissa brister, exempelvis att viss (nyckel)information saknas, och att du som forskare begränsas till de variabler som sedan innan finns tillgängliga i materialet (Bryman 2001: ) Avgränsningar i materialet 15

19 Ser man till avgränsningarna av materialet i min studie så har det styrts av en rad olika specificerade kriterier. Den undersökningsenhet som jag har valt att studera i denna studie är begränsad till regioner/län, och i mitt specifika fall Örebro län. Avgränsningen sträcker sig således till ett specifikt län, men också till en specifik brottstyp (stöld utan inbrott i bostad (lägenhet, villa) hos funktionshindrad (brottskod 0858)). Vidare finns det också en tidsmässig begränsning av mitt material. Materialet består ursprungligen av 234 polisanmälningar 4. Den valda tidsperioden för anmälningarnas ankomst till anmälningsregistret är mellan den 1 januari 2006 fram till den 22 oktober Materialet består således av alla polisanmälningar av en viss brottstyp, en viss tidpunkt, i ett visst län 5. Med detta kommer jag få en heltäckande uppfattning om hur problemet har sett ut under en viss tidpunkt på en specifik plats, och analysera resultatet för just denna plats. 4.3 RAR Det specifika register som används som underlag i denna studie är polisens särskilda ärendehanteringssystem, RAR. Beteckningen RAR står för Rationell anmälningsrutin, och är ett av de flera stora polisiära registren som används i polisarbetet inom Sverige idag (Rikspolisstyrelsen 1995). De uppgifter som finns rörande en anmälan om brott förs in lokalt i registret. Registret innehåller således uppgifter om anmälningsdatum, geografisk placering, och typ av brott (brottskod), samt uppgifter om vittnen, målsägande och i vissa fall även en skäligen misstänkt (SOU 2004:224). Varje anmälan som inkommer till berörd polismyndighet kodas in i det lokala systemet, vilket medför att endast den egna polismyndigheten har tillgång till uppgifterna. 4.4 Kodning av brott Att koda in ett brott innebär främst två saker. För det första att bestämma en brottskod (sifferbeteckning enligt specifik kodlista) för brottet, och för det andra att bestämma brottsantal för de brottsliga gärningarna (BRÅ 2007a:7). För att säkerställa och kvalitetssäkra att inkodningen av brott blir korrekt i RAR, har Brottsförebyggande rådet (BRÅ) i samråd med Åklagarmyndigheten, Tullverket samt Rikspolisstyrelsen (RPS) framtagit en särskild publikation rörande detta; Kodning av brott 4 Detta reviderades sedan till 228 anmälningar, se mer under bortfall 5 Med detta kommer vissa begränsningar gällande möjliga analyser, någonting som dock diskuteras mer i avsnittet om validitet och reliabilitet. 16

20 vid anmälningar respektive misstankar om brott Det är sagt att denna publikation skall gälla som riktlinje vid redovisningar av brott på brottsanmälningar från och med år Enligt publikationen skall stöld rent generellt kodas på följande sätt: Ett brott räknas för varje utsatt tillfälle Om ett ställe utsatts för stöld vid flera tillfällen räknas ett brott för varje preciserat tillfälle. Om flera föremål stulits vid samma tillfälle räknas ett brott. Det gäller även om föremålen tillhört olika ägare. Som separat ställe (=1 brott) räknas varje utsatt fordon, källarkontor, förvaringsfack och automat. (BRÅ 2007a:38) Kodning av brottskod 0858 Det specifika brottet stöld utan inbrott i bostad (villa, lägenhet) hos funktionshindrad uppmärksammas och regleras i 8 Kap 1,2,4 BrB. Brottet har i RAR fått brottskoden Nedan visas ett exempel på när denna brottskod kan tillämpas. Exempel: En person tränger sig in i en lägenhet hos en äldre person och tillgriper sig värdeföremål av okänt värde. Detta kodas som ett brott avseende stöld utan inbrott i bostad hos (villa, lägenhet)hos funktionshindrad (0858) Operationalisering av variabler I polisanmälningarna finns det en hel del med information. En del är information som är väsentlig för min studie, en del är information som i sammanhanget kan ses som mer överflödig. För att få grepp om den information som för undersökningen är relevant och värdefull, har jag skapat ett antal variabler som jag kommer att använda för att få rätsida på och kontroll över informationen. De flesta variabler är mer logiska att sortera in, såsom exempelvis kön, medan andra är mer problematiska. Nedan följer en lista över variabler som 6 Notera att då det icke fanns ett färdigställt exempel i publikationen från Brottsförebyggande rådet (BRÅ:2007a) är detta exempel komponerat utifrån eget huvud. Exemplet kan och bör ses som ett typexempel på hur ett brott har gått till, och bygger på flertalet olika anmälningar. Informationen går således inte att hänvisa till en specifik anmälan. 17

21 behövs förklaras lite närmare, notera att en komplett lista över alla variabler återfinns i bilaga 1. Brottsdatum I den kommande analysen av brottstypen studeras brottsdatum för händelsen för att få ett grepp om när brotten allt som oftast inträffar, både baserat på månad och enskild dag. I RAR förekommer två olika uppgifter om brottstidpunkt. Dels det datum då brottet togs sin början, och dels det datum då brottet avslutades. I vissa fall är dessa datum samma. I första hand har jag använt mig av informationen om startdatum, det datum där brottet togs sin början. I de fall där uppgifter om detta saknas har jag dock istället använt mig av informationen om när brottet slutade. Målsägandens demografi (kön, ålder, handikapp) Uppgifter om målsägares demografi bygger på tre olika separata variabler; kön, ålder, och handikapp. Målsägarens demografi ringas således konkret in genom att dessa uppgifter registreras. Vems kön, ålder och handikapp av all den information om individer som finns på polisanmälan finner man genom att studera polisanmälan och se vem som konkret står som målsägare till anmälan. Den person som officiellt står som målsägare kodas vidare in med uppgifter om kön, ålder och handikapp. När det finns två målsägare till brottet, exempelvis en man och en kvinna i samma hushåll, kodas de in var för sig; den ena målsägarens demografiska uppgifter under målsägare ett (1), och den andra under målsägare två(2). På så sätt får man med informationen för båda målsägarna. I de fall där ingen fysisk person står som målsägare, utan målsägaren istället är en kommun eller annan neutral verksamhet som exempelvis en pantbank, kodas målsägaren under kommun och dylikt. Målsägarens handikapp Variabeln målsägarens handikapp är till för att kartlägga det handikapp som målsägaren har; fysiskt, psykiskt eller handikapp i form av ålder. För att handikappet skall klassas som ett fysiskt handikapp krävs det att det uttryckligen står i polisanmälan att personen är fysiskt begränsad. Exempelvis om det förekommer uppgifter om att personen är sängliggande på grund av sjukdom såsom till exempel stroke, eller om personen är blind. Bor personen på ett boende för funktionshindrade och sitter i rullstol så klassas även det som ett fysiskt handikapp. Gällande psykiskt handikapp så krävs det däremot att det står mer uttalat att 18