DA I DALOS 2 012:2 SO M M A R

Transkript

1 DA I DALOS 2 012:2 SO M M A R

2 REBECCA SOLNIT Gå vilse. En fälthandbok av Rebecca Solnit Översättning: Sofia Lindelöf ISBN sidor. Danskt band. Utkommer i maj. Pris c:a 210: Bokklubbspris 180: inkl. frakt. Konstnären Yves Klein som tar sitt berömda språng in i tomrummet på en Parisgata Nybyggardottern Mary Jemison som väljer att tillbringa sitt långa liv hos de senecaindianer som adopterade henne sedan hon blivit bortrövad när hon var femton. Den musikaliskt begåvade Marine som genomlever Kaliforniens punkera och avlider vid 24 års ålder just när hon fått ett skivkontrakt och verkade ha blivit fri från drogerna. Vad skulle de kunna ha gemensamt? Det får man i varje fall delvis ett svar på i Rebecca Solnits Gå vilse. En fälthandbok, som är en på iakttagelser och associationer slösande rik kulturhistorisk och självbiografisk essä på temat att gå vilse och behöva gå vilse. Att aldrig gå vilse, påpekar Solnit i bokens inledningskapitel, är att inte leva, att inte veta hur man går vilse leder till undergång, och någonstans i det terra incognita som ligger mittemellan finns ett liv där man upptäcker saker. Men det är också en bok som i hög grad tar det vardagliga och näraliggande till hjälp för att belysa vårt och vårt samhälles komplicerade förhållande till olika former av ovisshet. Att kalkylera med det oförutsedda är kanske just den paradoxala bedrift livet ytterst kräver av oss. Det är också en bok om att förhålla sig till och om möjligt överskrida olika slags gränser, inte bara geografiska sådana. Och, sist men inte minst, en meditation över färgen blå avståndets, sångernas och Yves Kleins färg. Det är lätt att tänka på Susan Sontag och Joan Didion när man läser Solnit, född 1961 och bosatt i San Francisco, en stad hon skrivit flera böcker om. I likhet med Sontag använder Solnit ofta estetiska upplevelser och resonemang för att synliggöra och genomlysa kulturella och politiska företeelser i samtiden, subtila förändringar i vårt sätt att uppfatta världen och oss själva. Hos Sontag brukar utgångspunkten vara litteratur, medan Solnit, som började skriva konstkritik på 1980-talet, som regel har utgått från bildkonst, i synnerhet fotografi. En av Solnits mest ambitiösa böcker, River of Shadows (2003), diskuterar det intrikata sambandet mellan Eadweard Muybridges berömda artonhundratalsfotografier av hästar och människor i rörelse och den grundläggande teknologiska och perceptuella förändring som samhället genomgick vid samma tid. Den lika omfattande och likaså kulturhistoriskt inriktade studien Wanderlust: A History of Walking (2000) knyter an till ett annat av Solnits förblivande intressen: hur människor förhåller sig till sin fysiska omvärld och till sina föreställningar (och berättelser) om denna. Men författarskapet har också en mer journalistisk sida. Solnit är en lika skarp iakttagare av tillståndet i världen i allmänhet och Kalifornien i synnerhet som Joan Didion. Och hon har i hög grad Didions förmåga att kunna använda sig av egna erfarenheter utan att kompromissa med vare sig den journalistiska åskådligheten eller den konstnärliga integriteten. Men Solnit är mer politisk än Didion, eller kanske snarare mer öppet politisk, hon har en bakgrund som politisk aktivist på vänsterkanten och det märks ofta. Böcker som Hollow City (2000) om gentrifiering i San Francisco och A Paradise Built in Hell (2007) om det som hände i New Orleans efter orkanen Katrina har en tydlig politisk dimension. Men det finns inga vattentäta skott mellan de estetetiska perspektiven och de politiska hos Solnit, eller, för den delen, mellan de kulturhistoriska och de existentiella. Hon är en författare som hela tiden strävar efter och hela tiden omprövar synteser av olika slag. Detta märks särskilt tydligt i Gå vilse. En fälthandbok (på engelska 2005), som är en av Solnits mest tillgängliga och därtill mest personliga böcker och dessutom mer eller mindre direkt berör alla hennes centrala teman. Den fungerar kort sagt utmärkt som introduktion till hennes problemställningar och gränsöverskridande och i Sverige tämligen förbisedda författarskap. Men framför allt bjuder boken på en ovanligt lustfylld och oförutsägbar läsning. I svenska sammanhang har essäistik inte sällan hur välskriven den än råkar vara ett akademiskt och litet städat och hämmat drag. Solnits essä är raka motsatsen. Den är en road movie och ett äventyr. En text som andas, leker, tänker, drömmer. 2 DAIDALOS

3 GÅ VILSE. EN FÄLTHANDBOK Ur boken:»jag är upplärd av en friluftsmänniska som insisterade på att man alltid ska ta med sig regnkläder och vatten och andra förnödenheter på minsta lilla utflykt, att man ska vara beredd på att stanna ute hur länge som helst, eftersom planer kan gå om intet och det enda man kan vara säker på när det gäller vädret är att det förändras. Mina kunskaper är inte så märkvärdiga, men jag lyckas aldrig riktigt förirra mig på allvar på gator och vandringsleder och motorvägar eller ute i terrängen, aldrig mer än snudda vid gränsen till det som är okänt och skärper ens sinnen. Jag älskar att göra avstickare, gå bortom det jag känner till och ta en extra lång väg tillbaka, hitta en ny stig med hjälp av främmande människors motstridiga och anekdotiska vägbeskrivningar och en kompass som inte stämmer med kartan. Och jag älskar ensamma nätter på motell i avlägsna städer långt västerut, där jag inte känner en enda människa och ingen jag känner vet var jag är, nätter med underliga tavlor och blommiga sängöverkast och kabelteve som erbjuder en frist från min egen tillvaro, när jag i Benjamins bemärkelse har gått vilse även om jag vet var jag befinner mig. [...] Artonhundratalets amerikaner tycks sällan ha förirrat sig på ett lika ödesdigert vis som de vilsegångna människor och döda kroppar som hämtas av räddningspatrullerna. Jag letade efter deras berättelser om att gå vilse och insåg att en dag eller en vecka på avvägar inte var någon katastrof för den som inte måste underordna sig något snålt tidsschema, som visste hur man lever av det som jorden ger, hur man spårar och orienterar sig med hjälp av himlakroppar, vattendrag och hörsägner på platser som ännu inte hamnat på någon karta. Jag har aldrig gått vilse i skogen under hela mitt liv, sa Daniel Boone, men en Foto: Jude Mooney gång var jag konfunderad i tre dagar. För Boone var detta en befogad distinktion, eftersom han i slutändan kunde ta sig tillbaka till en plats där han förstod var han var och dessutom visste vad han skulle göra under tiden. Sacajaweas omtalade roll under Lewis och Clarks expedition var inte i första hand vägvisarens. Hon hjälpte dem att klara av att vara vilsegångna, genom sina kunskaper om användbara växter och olika språk och genom att hennes och hennes lilla barns närvaro signalerade till stammarna de mötte att expeditionen inte var ute i krigiska syften, och kanske också genom sin känsla av att allt detta var hemma, eller någons hemma. Många av de vita stigfinnarna, pälsjägarna och upptäcktsresandena var liksom Sacajawea hemmastadda i det okända, för även om en viss plats kunde vara främmande för dem var vildmarken i många fall den hemvist de hade valt. Upptäcksresandena, skrev historikern Aaron Sachs till mig som svar på en fråga, var alltid vilsegångna, för de hade aldrig varit på de här platserna förut. De förväntade sig aldrig att veta exakt var de befann sig. Samtidigt var de duktiga på att använda sina instrument och hade en ganska exakt uppfattning om den väg de hade färdats. Jag skulle säga att deras viktigaste förmåga helt enkelt var deras optimistiska förtröstan på att de skulle överleva och hitta rätt. Att vara vilse, lärde jag mig av de människor jag pratade med, var oftast ett själstillstånd, och det gäller såväl alla metafysiska och metaforiska varianter av att vara vilse som att irra omkring i ödemarken. Frågan är alltså hur man går vilse. Att aldrig gå vilse är att inte leva, att inte veta hur man går vilse leder till undergång, och någonstans i det terra incognita som ligger mittemellan finns ett liv där man upptäcker saker. Som komplement till sitt eget svar bifogade Sachs ett citat av Thoreau, som ansåg att det var en och samma konstform att orientera sig i tillvaron och i vildmarken och i tänkandet och som subtilt glider över från det ena till det andra inom en och samma mening. Det är en överraskande och minnesvärd, men också värdefull erfarenhet att någon gång gå vilse i skogen, skriver han i Walden. Inte förrän vi är fullständigt vilse, eller blir snurrade runt för i vår värld behöver en människa bara bli snurrad ett enda varv med slutna ögon för att vara vilse uppskattar vi naturens rymd och sällsamhet. Inte förrän vi är vilse, med andra ord inte förrän vi har förlorat världen, kan vi börja finna oss själva, och bli medvetna om var vi befinner oss och om den oändliga vidden av våra relationer. Thoreau leker med den bibliska frågan om vad det hjälper en människa att vinna hela världen om hon samtidigt förlorar sin själ. Förlora hela världen, deklarerar han, förlora dig i den, och hitta din själ.» Sommar

4 DETLEV S. SCHLICHTER Papperspengarnas kollaps. De elastiska pengarnas dårskap och det förestående monetära sammanbrottet av Detlev S. Schlichter Översättning: Joel Nordqvist ISBN sidor. Hft. Danskt band. Pris c:a 230: Bokklubbspris 200: inkl. frakt. Västvärldens skuldsättning idag saknar motstycke i historien. I Sverige gör vanliga medelklassmänniskor mångmiljonaffärer på bostadsmarknaden med hjälp av lån med låg täckning och i Europa sätts det ihop ofantliga lånepaket till stöd för krisdrabbade länder. På bara ett drygt decennium har den globala skuldsumman fördubblats. Men hur har denna kreditexpansion varit möjlig och vad får den för konsekvenser för den ekonomiska stabiliteten? Och varifrån kommer alla pengar som lånas ut? I Papperspengarnas kollaps gör Detlev S. Schlichter en kritisk analys av dagens monetära system, ett system som bygger på förtroendet för centralbanken som långivare i sista instans. Enligt Schlichter är ett system där pengars värde inte är kopplat till guld dömt att misslyckas. Problemet är att pengar som saknar koppling till någon vara blir helt elastiska, vilket gör att systemet hela tiden kan expandera. Det har lett till att lösningen på de senaste årens ekonomiska problem har varit att ersätta gamla lån med nya. Till sist finns inte något annat val än att skapa mer pengar för att hålla systemet vid liv så länge det går. Men som Schlichter säger: Ju längre det fortsätter desto större blir konsekvenserna längre fram. Vi har skapat ett monster. Detlev S. Schlichter är författare och nationalekonom med 19 års erfarenhet från investeringsbanker som J. P. Morgan och Merril Lynch. Ur boken:»det är inte lätt att fastställa den exakta omfattningen av den korrigering som ekonomin skulle stå inför idag om de statliga interventionerna upphörde, men den borde stå i ungefärlig proportion till de ackumulerade rubbningarna. I jämförelse med den stora amerikanska depressionen på 1 0-talet borde omfattningen av dagens felallokeringar vara betydligt större eftersom den monetära infrastrukturen under de senaste 0 åren varit mycket mer gynnsam för fortlöpande penningframställning än vad den var för 0 eller 100 år sedan. Den monetära infrastrukturen har sedan dess vidareutvecklats till ett fullständigt och obegränsat papperspenningsystem. I USA skedde den senaste betydande korrigeringen, då höga räntor tilläts rensa ekonomin från tidigare penningexpansioners felallokeringar, så långt tillbaka som 1 0. Omfattningen av det felallokerade kapitalet är med största sannolikhet betydligt större idag än den var vid slutet av 1 20-talet. De statistiska aggregaten har visat sig ge en ofullständig och missvisande bild av det verkliga tillståndet i ekonomin. Hur stora de egentliga rubbningarna i resursallokeringen och prissättningen är i dag kommer vi inte att få reda på förrän penningproduktionen upphör helt och marknaden tillåts reglera Foto: Brian Micklethwait priserna. Men statistiken kan åtminstone ge oss en indikation: den amerikanska industriproduktionen är ungefär 12 gånger större idag än vad den var Samtidigt är valutamängden (sedlar och mynt i omlopp) mer än 200 gånger så stor idag (slutet av 2010). Penningmängden mätt i det statistiska måttet M1 är ungefär 65 gånger större och i M2 cirka 150 gånger större. Vid slutet av 2010 var Federal Reserve inne på sin andra omgång av kvantitativ lättnad, vilket innebar att den monetära basen och bankreserverna var mer än 0 gånger större än i oktober 1 2. [...] Som en del i det nuvarande systemets inre logik måste de penningpolitiska beslutsfattarna göra allt för att motverka räntehöjningar, eftersom en räntehöjning skulle avslöja den verkliga tillgången på sparmedel, som förstås är mycket mer begränsad än vad de artificiellt låga räntenivåerna konsekvent har antytt. Högre räntor skulle innebära att den nuvarande kreditstrukturen snabbt skulle krympa ihop och skära av vissa sektorer inom ekonomin från det stadiga tillflödet av nya pengar.» 4 DAIDALOS

5 DAVID HELD Kosmopolitism Ideal och verklighet av David Held Översättning: Henrik Gundenäs ISBN sidor. Hft. Utkommer i juni. Pris c:a 230: Bokklubbspris 200: inkl. frakt.»vår tids paradox kan framställas på ett enkelt sätt: de gemensamma frågor som vi måste ta itu med är i allt högre grad globala, samtidigt som medlen för att hantera dem är nationella och lokala, svaga och bristfälliga.» David Held Globalisering är en samlingsbeteckning för en rad processer som omformar mänskliga aktiviteter genom att utvidga de politiska, ekonomiska, sociala och kommunikativa nätverken över regioner och kontinenter. Makten kan inte längre hänföras till någon särskild geografisk plats, utan är utspridd över världen. Det som sker på en plats kan få återverkningar på många andra håll. Om demokrati uttrycker idén om självbestämmande inom ett avgränsat område, det lokala och nationella territoriet, betecknar globalisering interaktionsmönster som ger upphov till överlappande ödesgemenskaper en sammanlänkning av städernas och ländernas öden. Det kan förefalla som om demokrati och globalisering drar åt olika håll. Om demokratin så här långt utvecklats inom ramen för särskilda gemenskaper, hur kan den återuppfinnas för en global tidsålder? Hur hantera paradoxen att de frågor som vi måste ta itu med alltmer är gränsöverskridande problem som ingen nationalstat kan lösa på egen hand, samtidigt som de övernationella institutionerna och politiska medlen är svaga och bristfälliga? Om dessa problemställningar handlar David Helds bok. Den ledtråd som han introducerar är idén om en kosmopolitisk ordning. Kosmopolitismen bygger på tanken att alla människor har samma moraliska status. Den lyfter fram det som vi alla har gemensamt, oberoende av familj, etik, nation och religion. Därmed inte sagt att vi bör sträva efter en enda global, demokratisk gemenskap. Det handlar snarare om att finna metoder och mekanismer som länkar samman de olika politiska gemenskaperna i ett förpliktande samarbete på grundval av kosmopolitiska principer Held ger en både idéhistorisk och systematisk framställning av kosmopolitismen och undersöker den roll som dess principer spelat i utvecklingen av global institutioner och global politik, framför allt människorättsystemet. Denna redan uppnådda kosmopolitisering används så för att kritiskt analysera och finna utvägar ur några av de påträngande gränsöverskridande problemen i vår tid, såsom klimatförändringar, fattigdom och sjukdomar, kärnvapenspridning och finanskriser. Held hävdar att den gamla internationella realpolitiken är uttömd och att kosmopolitismen är den nya realismen.»david Held formulerar en robust kosmopolitism och använder den tankeväckande på de stora svagheterna i vår internationella ordning: dess avsaknad av effektivt miljöskydd, fredsbevarande och globala finanssystem. De pragmatiska reformer han skisserar skulle otvivelaktigt göra vår värld mer demokratisk och rättvis.» Thomas Pogge, Yale University»Nationell realpolitik är död, länge leve den kosmopolitiska realpolitiken! David Helds tillförlitliga framställning och försvar av kosmopolitismen ger ett utmärkt ramverk för den snara reorientering som en ojämt sammankopplad värld kräver både politiskt och kognitivt.» Ulrich Beck, Universitetet i München»David Helds nya bok ger svar på tal till alla som betraktar kosmopolitism som en oklar uppsättning ludiga ideal. Det är en så grundlig och täckande framställning av den kosmopolitiska dagordningen som man kan önska sig.» Jermey Waldron, New York University Law School David Held är statsvetare och sedan 2012 professor vid Durham University, tidigare vid London School of Economics and Political Science. Han är författare till en rad böcker om demokratiteori, globalisering och global styrning. Daidalos har utgivit hans flitigt använda lärobok Demokratimodeller och Den omstridda globaliseringen (tillsammans med Andrew McGrew). Sommar

6 GILLES DELEUZE & FÉLIX GUATTARI Kafka För en mindre litteratur av Gilles Deleuze & Félix Guattari Översättning: Vladimir Cepciansky & Daniel Pedersen ISBN sidor. Hft. Utkommer i maj. Pris c:a 190: Bokklubbspris 160: inkl. frakt. Man har ofta framhållit skuldens, ångestens och den oåtkomliga och transcendenta lagens betydelse i Franz Kafkas författarskap. Filosofen Gilles Deleuze och psykiatrikern Félix Guattari lyfter i sin klassiska studie Kafka. För en mindre litteratur (1975) istället fram lusten och glädjen i Kafkas lekfulla experimenterande med vad de kallar begärets, skriftens och uttryckets maskiner. För Deleuze och Guattari är Kafka en författare som skrattar och en rakt igenom politisk författare. Med hjälp av begrepp som rhizom, flyktlinje och djurblivande utvecklar de här sin idé om en mindre litteratur och visar hur en sådan litteratur kan förena politikens realitet med skrattets och lustens. Gilles Deleuze ( ) var professor i filosofi vid Paris universitet (Vincennes). Félix Guattari ( ) var psykiatriker och arbetade vid den omtalade psykiatriska kliniken La Borde. Ur Vladimir Cepcianskys efterord:»när Deleuze och Guattari här tar sig an Kafkas litterära verk är det värt att lägga märke till vilken roll Brevet till fadern och breven i allmänhet spelar för deras läsning. Breven ses tillsammans med novellerna och romanerna såsom integrerade delar av den skrift- och uttrycksmaskin som skapar verket. I sin första gemensamma bok, Anti-Oidipus (1972), hade Deleuze och Guattari förklarat att det omedvetna inte är en implicit scen för psykoanalysens skuggteater utan en fabrik. De ersatte där den psykoanalytiska fiktionen om själens topografi med fiktionen om begärsmaskinerna (bröstet, munnen ) som artikulerar begäret i enlighet med sin egen immanenta produktionslogik. På samma sätt utgår de här ifrån Kafkas privata skrivande i brev och i dagböcker, inte som uttryck för hans inre liv eller subjektiva frihet, utan enbart i den mån de kan betraktas som ytterligare kuggar i begärsmaskinens anordningar en begärsmaskin som skapar Kafka snarare än skapas av honom och vars kuggar hänger samman med begärets möjligheter och omöjligheter hos en judisk borgarminoritet i Prag i nationalismens tidsålder. [...] Hur menar då författarna att litteraturen kan ge uttryck åt begäret som på en gång förmedlar sin egen psykodynamiska bortträngning och politiska underkastelse? Genom att koppla samman begärets maskinella anordning med utsagans kollektiva anordning. Detta innebär först och främst att transkribera representationerna av det bortträngda och underkastade begäret till anordningar och nedmontera anordningarna på ett sätt som avtäcker ett förlopp eller ett blivande. Ett berömt exempel på ett blivande som undflyr representationen är orkidén som efterbildar getingen. Detta exempel ges i bokens andra kapitel [ ] Vissa orkidéarter har utvecklat en pollineringsmetod som istället för att belöna de pollinerande insekterna med nektar går ut på att till lukt och utseende efterbilda en getinghona för att locka till sig hannar som i sin parningsiver excellerar i att gnida in sig i och sedan sprida blommans pollen. Här är det uppenbarligen inte bara frågan om en representativ eller estetisk relation mellan djur- och växtriket. För att fullt ut förstå vad som händer måste man så att säga även ha ett begrepp om det gemensamma förlopp där blomman deterritorialiserar sig i bilden av getinghonan samtidigt som den reterritorialiseras av getinghannen som sprider dess pollen och där getingen de- och reterritorialiseras på liknande sätt genom att interagera med bilden av sig själv. Detta förlopp (processus) är här bokstavligen en utväxt (processus) och bildar genom förgreningen vad Deleuze och Guattari kallar ett rhizom. Det är inte kontraintuitivt att förstå vårt förhållande till litteraturen i analogi med getingens förhållande till orkidén. Litteraturen är på samma sätt ett slags överskott på kod som sätter vårt begär i spel utan att för den skull någonsin kunna sätta i utsikt att tillfredsställa det. Inte desto mindre fortsätter vi att låta litteraturen leka med vårt begär ja vi till och med älskar detta och överskottet på kod har gett upphov till ett annat överskott som vi kallar mening och utan vilket vi inte längre skulle vilja kalla oss mänskliga. Vi deterritorialiseras av litteraturen men reterritorialiseras också i den på ett annat plan.» 6 DAIDALOS

7 MICHAIL BACHTIN Rabelais och skrattets historia av Michail Bachtin Översättning: Lars Fyhr ISBN Anthropos förlag 1986, 1991, sidor. Hft. 3:e upplagan. Pris c:a 180: Bokklubbspris 145: inkl. frakt. Dostojevskijs poetik av Michail Bachtin Översättning: Lars Fyhr & Johan Öberg ISBN Anthropos förlag 1991, sidor. Hft. 2:a upplagan Pris c:a 230: Bokklubbspris 203 inkl. frakt. Det dialogiska ordet av Michail Bachtin Översättning: Johan Öberg ISBN Anthropos förlag sidor. Hft. Pris c:a 210: Bokklubbspris inkl. frakt 180: Michail Bachtins Rabelais och skrattets historia är en undersökning av den folkliga skrattkulturens historia. I centrum för Bachtins framställning står François Rabelais, det folkliga skrattets store arvtagare och fullföljare i den europeiska litteraturen. Bachtin ger en ny och utmanande bild av förhållandet mellan officiell och ickeofficiell kultur, mellan maktens förtryckande allvar och det befriande oppositionella skrattet. Bachtins bok om skattets befriande förmåga är själv ett befrielseverk skriven med en imponerande klarhet och med en smittsam glädje i förhållande till det väldiga lärdomsstoffet. Den ryske språk- och litteraturforskaren Michail Bachtin ( ) framstår som en 1900-talets främsta kultur- och litteraturteoretiker. Hans inflytande har gjort sig gällande inom en rad olika områden av humaniora och samhällsvetenskap. Boken utkom i svensk översättning av Lars Fyhr 1986 men han har inför denna utgåva gått igenom sin översättning. Michail Bachtins Dostojevskijs poetik är en av de mest inträngande studier som gjorts av Dostojevskijs författarskap. Michail Bachtin framför här sina nyskapande idéer om den polyfona romanen och romanordets dialogiska karaktär och ger därmed en fördjupad och ny bild av Dostojevskijs författarskap. Det var också denna bok som ledde till nyupptäckten av Bachtin under 1960-talet. Boken föreligger nu i en ny utgåva (2010) där översättarna gått igenom sin översättning. Om den första utgåvan skrev Nils Schwartz i Expressen:»Bachtins bok är inte bara en nyckel till det innersta, hemliga rummet i Dostojevskijs oroligt pulserande romanvärld, denna motsägelsefulla kropp av häftigt strömmande ord, den är också en bok att hämta mod och förtröstan ur, att söka sig en livshållning i, med bevarad och förstärkt nyfikenhet på världen och medmänniskorna, i trots mot all föregiven determinism och resignerad erfarenhet. [...] Läs, läs!»»ordet är outtömligt i sin dialogiska rikedom. det lever på gränser. Så länge gränserna finns, så länge människan finns, kan ordet bara dö en skendöd. Det är människans uppgift att återuppväcka det och på sätt öka växten» Tankarna är Michail Bachtins och det öde som hans eget arbete med de stora frågorna inom filosofi och humaniora gått till mötes tycks besanna dessa tankar. Hans verk har nått sin pånyttfödelsedag världen över, och Bachtin har blivit ett namn som forskare, konstnärer och författare kan mötas kring till synes oberoende av vad som skiljer dem i övrigt. Det dialogiska ordet innehåller ett urval av Bachtins mest betydelsefulla och omdiskuterade essäer om bl. a. tidens och rummets dimensioner i berättarkonsten och om den moderna romanens födelse. Boken innehåller även hans stora och perspektivrika uppgörelse med den ryska formalismen samt utdrag ur hans anteckningsböcker. Sommar

8 JOHNSTON SCHWARTZ Väl valda ord Hur vårt språk påverkar barns lärande av Peter H Johnston Översättning: Joel Nordqvist ISBN sidor. Hft. Utkommer i maj. Pris c:a 200: Bokklubbspris 168: inkl. frakt. Att vara lärare handlar inte bara om att på bästa sätt förmedla kunskaper om det ena eller andra. Det hand lar också om att skapa en inlärningsmiljö som är tillräckligt stimu lerande och trygg för att eleverna ska kunna utvecklas intellektuellt och känslomässigt och bli kapabla att formulera sig självständigt och pregnant. Väl valda ord visar hur man som lärare kan ta språkets resurser och dimensioner till hjälp för att skapa och vidmakthålla en sådan inlärningsmiljö. Med konkreta exempel från framgångsrik läsundervisning av olika slag belyser Johnston bland annat de konsekvenser det en lärare faktiskt säger eller inte säger kan få i sammanhanget. Johnston lyfter också fram en del komplexa aspekter av inlärningsprocessen som inte nödvändigtvis ger direkt avläsbara utslag i till exempel en provsituation. Aspekter som lärarna kanske inte ens är riktigt medvetna om själva, men som ändå har en avgörande betydelse för såväl undervisningsresultatet som klassrumsatmosfären. Väl valda ord är en praktiskt användbar handledning för lärare och på samma gång en inbjudan till självreflektion på det pedagogiska området. Peter H. Johnston är professor i pedagogik vid State University of New York i Albany. Ur Richard Allingtons förord:»för omkring tjugofem år sedan upptäckte jag att lågstadielärare ofta använde språket på olika sätt beroende på vem de undervisade. [...] Framgångsrika läsare blev mindre ofta avbrutna och fick längre tid på sig att komma på ord, och lärarnas kommentarer handlade mer om textförståelse än om tekniska detaljer i läsningen, mer om att uppmuntra deras ansträngningar än om att korrigera deras misstag. Lärarna frågade: Verkar det kunna stämma? eller Låter det bra?, i stället för att be eleverna att bokstavera enskilda ord. Alla deras kommentarer till de framgångsrika eleverna antydde att läsning handlade om förståelse. Trots att jag insåg att detta var en avgörande skillnad, blev det aldrig av att jag följde upp mina resultat. Jag tror inte att jag förstod att dessa till synes små skillnader endast var toppen på isberget när det gäller betydelsen av det språk vi använder i våra dagliga samtal med barn Jag är verkligen lycklig över att det finns en bok som Väl valda ord och önskar att man kunde få varje lärare, lärarutbildare, skolföreståndare och forskare att läsa den. Då kanske våra diskussioner, våra lektioner, vår forskning och till och med vår utbildningspolitik inte behövde handla om vilken typ av lektioner som leder till bäst testresultat, utan i stället kunde fokusera på hur lektionerna bidrar till att utveckla inte bara läsare och skribenter, utan även läs- och skrivkunniga medborgare för ett demokratiskt samhälle.» Få det att fastna av Shanna Schwartz Översättning: Anna Sörmark ISBN sidor. Hft. Utkommer i maj. Pris c:a 130: Bokklubbspris 105: inkl. frakt. Trots att undervisningen planeras och förberedes noga händer det ofta att den inte vill få fäste i elevernas självständiga arbete. Barnen förstår, men det som de först lärt sig fastnar inte. För att få undervisningen att fastna hos eleverna måste vi förstå hur vi tillägnar oss och förlorar nya kunskaper och varför. Shanna Schwartz utgår från fyra principer i sin bok om undervisningsmetoder: 1) För att undervisningen ska fastna måste barnet vara redo att lära sig. Undervisningen måste ligga på rätt nivå. 2) Undervisningen måste organiseras och ha ett innehåll som gör att barnen blir aktiva och engagerade. 3 )Undervisningen måste bygga på upprepning och en förutsägbar struktur. 4) Barn har lätt att glömma även om de är intresserade. Därför bör vi skapa representationer så att barnen blir påminda om vad de lärt sig. Shanna Schwartz är verksam vid Teachers College Reading and Writing Project i New York. 8 DAIDALOS

9 LÄSA OCH SKRIVA Berätta mer! Skrivundervisning för årskurserna F 3 av Lucy Calkins, Amanda Hartman & Zoë White Översättning: Sofie Wahlberg & Inger Stensson Hagman ISBN sidor. Hft. Pris c:a 216: Bokklubbspris inkl. frakt 189: Litterära föreställningsvärldar Litteraturundervisning och litterär förståelse av Judith A Langer Översättning: Anna Sörmark ISBN sidor. Hft. Pris c:a 190: Bokklubbspris 160: inkl. frakt. Allt gott på jorden och i solen Om dikt och diktskrivning av Georgia Heard Översättning: Britta Stensson ISBN sidor. Hft. Andra upplagan. Pris c:a 180: Bokklubbspris 145: inkl. frakt. Hur gör man för att i skolan utveckla små barns skrivna berättelser? Lucy Calkins och hennes kollegor visar i Berätta mer! att det i mångt och mycket handlar om lärarens förmåga att lyssna på det enskilda barnet när det talar om sitt skrivande. I detta lyssnande måste läraren också använda en gedigen kunskap om barns läs- och skrivutveckling. Genom en snabb genomläsning av barnets text kan hon se var i utvecklingen barnet befinner sig och föreslå vad som skulle kunna vara nästa steg i skrivprocessen och på så sätt stödja barnet på bästa sätt. Lucy Calkins och kollegorna vid Teachers College Reading and Writing Project i New York har spelat in hundratals samtal mellan barn och lärare. I analysen av dessa samtal har de funnit en uppsättning principer att följa i det vägledande samtalet. Många av dessa samtal återges i boken. Vi får följa hur läraren med inlevelse undersöker, beslutar, undervisar och kopplar vidare. Litteratur spelar en viktig roll i våra liv, ofta utan vår vetskap. Den ger oss förutsättningar att utforska både oss själva och andra, att definiera och omdefiniera vilka vi är, vilka vi skulle kunna bli och hur världen skulle kunna se ut. I mötet med texten bygger läsaren, medvetet eller omedvetet, föreställningsvärldar för att skapa sammanhang och mening. Judith Langer diskuterar olika faser i detta bygge och olika strategier för att hjälpa elever att röra sig mot en djupare förståelse. Hon visar också hur litteratur kan brukas för en intensivare social, personlig, kritisk och kognitiv utveckling. Det handlar om att skapa klassrum där verkliga möten sker mellan elevens värld och textens, där frågor ställs för att utforska den litterära erfarenheten. Langer har framför allt ägnat sin forskning åt hur barn och unga utvecklar sitt läsande och skrivande och vad det betyder för deras lärande. Hon vill få oss att inse att litteraturen kan göra oss till bättre tänkare.. Att läsa och skriva dikter med skolbarn är ett sätt att bevara och vidareutveckla barnets språkliga fantasi. Georgi Heard har under flera år arbetat med diktskrivning och diktläsning med barn i New York. I Allt gott på jorden och i solen presenterar hon en metod som respekterar både barnets och lärarens originalitet och språkliga uttrycksförmåga. Hon visar att man med lyhördhet och inlevelseförmåga kan hjälpa barnet att gestalta något eget och personligt. I Allt gott på jorden och i solen får läsaren en möjlighet att se poesin genom en poets och lärares ögon vilka upptäckter och vilka misstag hon gör och vad hon lär sig av dem. Läsaren får följa författaren i hennes möte med barnen och deras språk hur hon lyssnar, leder och uppmuntrar dem. Boken vänder sig i första hand till lärare på alla nivåer från förskolan till gymnasiet men har också mycket att ge alla dem som läser och skriver dikter. Sommar

10 GLÄNTA PRODUKTION Någon annanstans, här inne. Immigrationen, flyktingskapet och gränshändelsen av Trin T Minh-ha Med bilder i fyrfärg av Jean-Paul Bourdier Översättning: Göran Dahlberg och Elin Talje ISBN sidor. Hft. Glänta produktion Pris c:a 220: Bokklubbspris 196: inkl. frakt. Någon annanstans, här inne samlar tio av Trinh T Minh-has viktigaste essäer skrivna under de senaste tjugo åren, och är den första av hennes böcker som översatts till svenska. I fokus står gränshändelsen, liksom ett antal teman bekanta från hennes övriga verk immigration, hybriditet, exil, översättningar, förskjutningar och avvisningar. Vem är välkommen var? Vad betyder det att känna sig out of place i det land som du kallar ditt hem? När framträder främlingen i dessa tider av snabba omkastningar? Innebär varje resa att gränserna förskjuts? Mycket står på spel i den den globala rädslans tidsålder och många motsättningar måste formuleras och gestaltas på nytt: innanför och utanför, centrum och periferi, hemma och borta, säkerhet och osäkerhet. Gränshändelsen involverar för Minh-ha resor över nationella gränser och murar i egenskap av utlänning, turist, resenär, invandrare, flykting. Samtidigt är den någonting immateriellt, som har att göra med tid och varaktighet. Som skymningen, det bräckliga och komplicerade ögonblicket för mötet mellan dag och natt, öst och väst. Verkligheter förändras i takt med ljusets skiftningar, och händelser får olika betydelse beroende på om det är natt eller dag. Mellan det dagliga och det nattliga finns en tredje tidsperiod. Trinh T Minh-ha berättar om historieberättandet. Hon berättar uppfordrande om tystnaden och väntan, och om skulden som inte tycks ha någon gräns. Berättandet blir avgörande för att närma sig gränserna mellan dåtiden och framtiden, den enskilde och kollektivet, de döda och de levande. Gränshändelsen framträder då som en zon för ett annat slags väntan, den som innebär att man ifrågasätter och stärker sin inre övertygelse för att vinna över en omöjlig situation. Trinh T Minh-ha är verksam vid institutionerna för Retorik och Genus- och Kvinnostudier vid University of California, Berkeley. Hon är prisbelönad filmare, författare, kompositör och kulturkritiker och har skrivit ett antal inflytelserika böcker inom postkolonial teori, feminism och estetik»till skillnad från i många andra akademiska verk så uppträder resonemangen här enligt en upprepningsprincip som betonar resonans snarare än en löpande utveckling av idéer. Idéer och resonemang återkommer för att rycka och dra i oss, för att förbrylla oss och utmana våra begär efter klargöranden och väl sammanhållna analyser.» darkmatter.org Relationens filosofi omfångets poesi av Édouard Glissant Översättning Christina Kullberg & Johan Sehlberg ISBN sidor. Hft. Glänta Produktion Pris c:a 180: Bokklubbspris 140: Kreolisering, arkipelagiskt tänkande, opacitet, relation, spår och kringflackande i Relationens filosofi ryms alla de viktigaste begreppen i Édouard Glissants långa författarskap. Det är ett sällsamt tänkande som växer fram ur erfarenheterna från de karibiska öarna: det koloniala arvet och den kreolska kulturen. Att få kunskap är bokstavligen att röra sig från plats till plats skriver Glissant, och syftar på textens geografi lika mycket som på världens. Ordens och tankens rotlöshet blir en förutsättning för en filosofi i vardande. Men denna texts utpräglat poetiska rörelse är även politisk. Det är en filosofi som varken förbiser eller söker försoning med den smärtsamma historien de sjunkna slavskeppen och de tystade ursprungen utan istället gör den till sin utgångspunkt och använder den för att driva vidare in i framtiden. Édouard Glissant ( ) föddes på Martinique och var en av det franskspråkiga Karibiens mest säregna poeter och filosofer. 10 DAIDALOS

11 EUROPA Tid för Europa Gemenskap, minne, hopp av Jon Wittrock (red.) ISBN sidor. Hft. Utkommer i maj. Pris c:a 230: Bokklubbspris 196: inkl. frakt. Antologin Tid för Europa. Gemenskap, minne, hopp handlar om skilda sätt att föreställa sig och erfara tiden och hur dessa relaterar sig till politiska gemenskaper i Europa. I fokus står en tysk tradition som följs från Kant och upplysningens stora förhoppningarna fram till vår samtid, präglad av minnet av krig och förödelse, men också av apokalyptiska stämningar och ekonomiska kriser. Den tyska, filosofiska traditionen är i högsta grad relevant för det samtida Europa av flera skäl. Dels har den alltsedan Kants Kritik av det rena förnuftet ryckt in i den intellektuella diskussionens absoluta centrum och kommit att utöva ett dominerande inflytande, inte bara över det vi förstår som filosofi i snävare bemärkelse, utan även över angränsande akademiska discipliner, inom de offentliga debatterna och i formeringen av politiska rörelser. Tysklands enande kom också att innebära att den nya politiska enheten, det kejserliga Tyskland och sedan Weimartyskland, Tredje riket, och efterkrigstidens två tyska stater, intagit en central ställning i Europas historia och därmed också i den globala historien. Sedan den tyska återföreningen efter Berlinmurens fall har detta knappast förändrats; Tysklands roll i det samtida Europa förblir i många avseenden central. Men även det tyska tänkandet förblir aktuellt och gestalter som Kant, Hegel, Marx, Nietzsche och Heidegger utövar fortfarande en enorm dragningskraft på intellektuella och politiska rörelser över hela världen. Den tyska tradition är intressant också på så sätt att den tematiserat övergången från teologi till ideologiska berättelser och därmed också problematiserat förhållandet mellan det sekulära och det religiösa. I motsättningen mellan protestantiskt och katolskt inom samma vidare språk- och kultursfär och genom en enastående pluralism i det intellektuella livet har flera tyska tänkare kunnat analysera Europas kristna arv samt själva uppdelningen i religiöst och sekulärt på ett ytterst subtilt sätt. Vid sidan av de ovannämnda tänkarna tas även bland andra Augustinus, Cusanus, Agamben, Adorno, Novalis, Derrida, Sofokles och Robert Musil upp i texterna. Tid för Europa. Gemenskap, minne, hopp innehåller bidrag av Jon Wittrock, Rebecka Lettevall, Jayne Svenungsson, Anders Bartonek, Per Månson, Fredrika Spindler, Carl-Göran Heidegren, Marcia Sá Cavalcante Schuback, Hans Ruin och Victoria Fareld. Författning för Europa? av Erik Oddvar Eriksen, John Erik Fossum, Agustín Menéndez (red). Översättning: Svenja Hums & Tore Winqvist ISBN sidor. Hft. Pris c:a 200: Bokklubbspris 170: inkl. frakt. Vad är en författning och vilka är dess funktioner? Vilket är förhållandet mellan stat och författning? Är en författning ett steg på vägen mot en statsbildning, och i så fall av vilken typ? Håller EU på att utvecklas i en mer statlig riktning eller förblir den ett instrument i medlemsstaternas händer? Kan en icke-statlig enhet ha en författning? Vilka är utsikterna för en demokratisering av EU? Var är folket, det demos som ska styra sig självt? Finns det eller kan det utvecklas ett europeiskt demos? Och så fall vad slags demos? Dessa frågor diskuteras i boken Författning för Europa?, skriven av juristerna Dieter Grimm, Joseph Weiler, Ulrich Preuss och Giuseppe Frederico Mancini samt av filosofen Jürgen Habermas. Författning för Europa? är sammanställd av en forskargrupp vid universitetet i Oslo vars medlemmar bidrar med analyser av EUs utveckling. Sommar

12 DAIDALOS 30 ÅR En teori om rättvisa av John Rawls Översättning: Annika Ruth Persson ISBN sidor. Hft. Pris c:a 270: Bokklubbspris inkl. frakt 255: Pluralism och jämlikhet En teori om rättvis fördelning Av Michael Walzer Översättning: Övers: Gunnar Sandin & Lars G. Larsson, ISBN sidor. Hft. Pris c:a 208: Bokklubbspris 188: inkl. frakt. Förtroende av Niklas Luhman Översättning: Eva Backelin ISBN sidor, Hft. Pris c:a 192: Bokklubbspris 165: inkl. frakt. John Rawls epokgörande En teori om rättvisa utkom på engelska Daidalos har också utgivit hans bokslut över ettt livslångt tänkande kring rättvisa, Vad rättvisan kräver, och hans reflektioner om internationell rättvisa, Folkens rätt. Ur boken: «Rättvisan är den främsta dygden för samhällets institutioner, precis som sanningen är den främsta dygden för ett tankesystem. Hur elegant och ekonomisk en teori än är måste den förkastas eller revideras om den är osann; på samma sätt är måste lagar och institutioner, oavsett hur effektiva och välordnade de är, reformeras eller avskaffas om de är orättvisa. Varje person äger en på rättvisa grundad okränkbarhet som inte ens samhällets väl kan åsidosätta. [...] Sanning och rättvisa är de främsta dygderna för mänsklig verksamhet och går därför inte att kompromissa med.» Michael Walzer försvarar i Pluralism och jämlikhet en föreställning om rättvisa som förenar största möjliga frihet och pluralitet med kravet på jämlikhet. Nyckeltanken i boken, som delvis är en replik till John Rawls teori om rättvisa, är att ett samhälles olika nyttigheter (rikedom, makt, utbildning, arbete osv.) måste fördelas enligt olika principer. Det finns helt enkelt inte en enda riktig fördelningsregel som bör gälla i hela samhället och inte en universell rättviseformel. Istället bör olika rättviseprinciper styra i olika sfärer av samhället. Skilda nyttigheter och resurser kräver skilda fördelningsregler i ett och samma samhälle. På så sätt kan ett samhälle uppnå, inte en»enkel», utan en»sammansatt» jämlikhet. Walzers argumentation relaterar sig ständigt till konkreta exempel, både samtida och historiska. Michael Walzer är professor emeritus vid Institute for Advanced Study vid Princeton och är redaktör för tidsskriften Dissent.»Förtroende i den vidaste bemärkelsen av tilltro till de egna förväntningarna är ett grundelement i socialt liv. En människa kan visserligen i många situationer välja om hon i vissa avseenden skall hysa förtroende eller inte. Men utan något som helst förtroende skulle hon inte kunna stiga upp ur sängen på morgonen. Hon skulle drabbas av obestämd ångest och förlamande skräck. Hon skulle inte ens kunna uttrycka en viss misstro och göra den till grundval för defensiva åtgärder, eftersom det skulle förutsätta att hon hyste förtroende i andra avseenden. Allt skulle vara möjligt. En så abrupt konfrontation med världens extrema komplexitet uthärdar ingen människa.» Så inleder Niklas Luhmann ( ) sin numera klassiska analys av förtroende som social mekanism. Boken fungerar också som inkörsport till ett av vår tids mest uppmärksammade samhällsteoretiska författarskap och är försedd med en utförlig introduktion. 12 DAIDALOS

13 DAIDALOS 30 ÅR Identitet, frihet och gemenskap av Charles Taylor Översättning: Thomas Lindén ISBN sidor, Hft. Pris c:a 200: Bokklubbspris 180: inkl. frakt En fråga om jämlikhet Rättsfilosofiska uppsatser av Ronald Dworkin Översättning: Tore Winqvist ISBN sidor. Hft. Pris c:a 210: Bokklubbspris 180: inkl. frakt Vad vi är skyldiga varandra av T. M. Scanlon Översättning: Jim Jakobsson ISBN sidor. Hft. Pris c:a 270: Bokklubbspris 230: inkl. frakt. Identitet, frihet och gemenskap syftar till att ge en inblick i Charles Taylors politiska filosofi. Men för att förstå den måste man förstå centrala element i hans antropologi, samhällsontologi och moralfilosofi. Samlingen innehåller därför två artiklar där han presenterar grunddragen i antropologin, Självtolkande djur och Begreppet person. Men här återfinns också berömda uppsatser som Atomism och Vad är det för fel med negativ frihet?. I övriga uppsatser diskuterar Taylor distributiv rättvisa och redovisar sin position i den moralfilosofiska kontroversen mellan liberaler och kommunitarister. Dessa har, menar Taylor, i hög grad talat förbi varandra, bl. a. eftersom man inte har skilt tillräckligt klart mellan ontologiska frågor och normativa ställningstaganden. Identitet, frihet och gemenskap inleds med en utförlig introduktion till Taylors tänkande skriven av den norske filosofen Harald Grimen. Ronald Dworkins författarskap är lika omfattande som det är mångsidigt: abstrakta rättsteoretiska arbeten står sida vid sida med engagerade inlägg i den dagspolitiska debatten. Uppsatserna utgör ett passionerat, välformulerat och välgrundat försvar för en egalitär liberalism, som försöker förena frihet och jämlikhet. Några av uppsatser handlar om denna liberalism principiella kärna, andra är mer konkreta och inlägg i debatter om kulturstöd, yttrandefrihet, positiv särbehandling, dödshjälp. Man blir klokare av att läsa Dworkin. Oavsett om man vill instämma med hans slutsatser eller inte så är hans argument och resonemang alltid tydliga och klargörande. Dworkin visar hur viktiga principer är för att bringa klarhet i praktiska politiska frågor. Ronald Dworkin är Frank Henry Sommer Professor of Law and Philosophy vid New York University och Emeritus Professor of Jurisprudence vid University College London. Vilket slags omdöme är det vi fäller när vi hävdar att en handling är fel, eller orätt? Omdömen om rätt och fel kan inte förstås som vanliga faktapåståenden om den empiriska världen eller vår egen psykologi. Likväl tycks de vara påståenden som kan vara sanna eller falska. Vilket slags resonemang är det som leder oss fram till slutsatsen att en viss handling vore felaktig? Att en viss handling vore moraliskt fel tycks ge ett starkt skäl att inte utföra den, ett skäl som åtminstone normalt slår ut alla konkurrerande överväganden. Vad är detta för slags skäl? Dessa frågor behandlas i Vad vi är skyldiga varandra ett av de mest betydande verken i modern moralfilosofi. Att tänka om rätt och fel är, enligt Scanlon, att tänka om vad som skulle kunna rättfärdigas inför andra på grunder som de inte rimligen skulle kunna avvisa. En handling vore moraliskt felaktig om den inte skulle kunna rättfärdigas på detta sätt, om den skulle underkännas av en princip som ingen rimligen kunde avvisa. Sommar

14 WINCKELMANN LESSING HEGEL Tankar om imitationen av de grekiska verken inom måleriet och skulpturen av Johann Joachim Winckelmann Översättning: Sven-Olov Wallenstein ISBN sidor. Hft. Pris c:a 190: Bokklubbspris 160: inkl. frakt. Laokoon eller gränserna mellan måleri och poesi av Gotthold Ephraim Lessing Översättning: Sven-Olov Wallenstein ISBN sidor. Hft. Pris c:a 220: Bokklubbspris inkl. frakt 180: Inledning till estetiken av Georg Wilhelm Friedrich Hegel Översättning: Sven-Olov Wallenstein ISBN sidor. Hft. Pris c:a 170: Bokklubbspris 138: inkl. frakt. Winckelmann ( ) initierade med sin skrift Tankar om imitationen av de grekiska verken inom måleriet och skulpturen (1755) den europeiska nyklassicismen. Genom Geschichte der Kunst des Altertums (1764) kom han också att räknas som den moderna konsthistoriens fader. I Tankar om imitationen ställs frågan om hur den grekiska antiken kan återvinnas inom det moderna. Frågan blir sedan en av den tyska idealismens utgångspunkter, såväl i dess klassicerande som i dess romantisk-revolutionära och omstörtande aspekter. Winckelmanns konception av det grekiska arvet utgör den självklara utgångspunkten för diskussionen hos Lessing, den bestämmer återupptäckten av det grekiska momentet i motsats till det moderna hos Schiller och Schlegel, den präglar en föreställning om det klassiska bildningsidealet hos Goethe och Humboldt, och sätter ramarna för den filosofiska analysen av konstverket i Hegels Estetik, vars efterklang via Nietzsche når ända fram till Heidegger. Gotthold Ephraim Lessing ( ) gav med sin skrift Laokoon eller om gränserna mellan måleri och poesi (1766) avgörande impulser till den moderna uppfattningen av konst arternas inbördes relationer. Hans banbrytande analyser av tid och rum, och av hur bilden och ordet skiljer sig åt, är en av grundpelarna i teorin om konstens autonomi, och den pekar fram mot moderna fenomenologiska och formalistiska analyser. Samtidigt är Lessing framför allt en kritiker, och det avgörande för honom är att alla begreppsliga resonemang måste kunna fästas i konkreta analyser av verk, vilket också gör honom till en föregångare till den moderna konst- och litteraturkritiken. Som efterord till boken har Sven-Olov Wallenstein skrivit en essä om Lessing som placerar honom i ett historiskt sammanhang, men också drar linjen fram till samtida debatter. Hegels ( ) Inledning till estetiken utgör ett storslaget försök att tänka samman filosofin, historien och konsten i en enda begreppslig arkitektur. I en mening summeras och uttöms här den klassiska konstteorins alla figurer. Hegels föreläsningar definierar en fond mot vilken det moderna skulle komma att avteckna sig. Han vill förstå den speciella typ av sanning som tillkommer konsten, till skillnad från religionen, politiken, filosofin; vad är det som är unikt just för konstverket, och i vad mån kan det översättas till en begreppslig-diskursiv kunskap. Estetik är för Hegel inte så mycket namnet på en avgränsad filosofisk disciplin, som på just en fråga: kan konsten och den erfarenhet som ligger fördold i den upphävas i den dubbla betydelse som aufhebung har hos Hegel, dels att sudda ut, utplåna, men också att lyfta upp och bevara på en högre nivå i det filosofisktbegreppsliga vetandet? 14 DAIDALOS

15 HEIDEGGER KANDINSKY DEBORD Konstverkets ursprung av Martin Heidegger Översättning: Sven-Olov Wallenstein ISBN sidor. Hft. Pris c:a 150: Bokklubbspris 110: inkl. frakt. Om det andliga i konsten av Wassily Kandinsky Översättning: Ulf Linde & Sonja Martinson ISBN sidor. Hft. Vinga press. Pris c:a 150: Bokklubbspris 110: inkl. frakt. Skådespelssamhället av Guy Debord Översättning: Bengt Ericson ISBN sidor. Hft. Pris c:a 170: Bokklubbspris 140: inkl. frakt. Konstverkets ursprung intar en central plats både i Heideggers eget författarskap och i 1900-talets konstfilosofiska debatt. Här försöker Heidegger fatta verket utanför de kategorier som konstruerats i den västerländska metafysiken från Platon och framåt, framför allt de som kommit att fattas i termer av en estetik Mot denna tradition gäller det för Heidegger att nå fram till den sanning som sker i konstverket, och som sker på så sätt att det filosofiska tänkandet därmed också utmanas. Begrepp som form och materia är inte tillräckliga för att fatta sanningens skeende i verket, och genom sina utläggningar av bland annat van Goghs måleri och den grekiska tempelarkitekturen försöker Heidegger visa att vi istället måste förstå det som en strid mellan jord och värld, mellan förslutenhet och öppenhet. Varje gång en sådan sanning sker tar också historien en ny vändning, och konsten får därmed en privilegierad ställning för vår förståelse av världen och historien. Wassily Kandinsky ( ) var en central gestalt i utvecklingen av den abstrakta konsten. Hans skrift Om det andliga i konsten (1911) är en av den tidiga modernismens grundtexter och kom, framhåller Ulf Linde i volymens företal, att fungera som en lins. Linde skriver vidare: Kandinsky var väl förtrogen med den otroligt rika diskussion om konstens egenart som förts i Tyskland sedan romantiken. I Om det andliga i konsten löpte alla dessa tankelinjer samman i en enda punkt vad Kandinsky kallade den inre nödvändighetens princip. [...] [Konstnären] skall vända sin uppmärksamhet in mot själen för att där upptäcka reflexerna från det andliga kosmos som omger alla, reflexer som tidigare undgått människorna. Hans arbete består just i att ge dessa reflexer en sinnlig existens färg och form. Ty detta kosmos har ännu bara till en del uppenbarat sig i sinnevärlden; det är konstnärens uppgift att blotta mer [...] När han ger den inre naturen materiell form uppstår abstrakt konst. Guy Debord ( ) var en drivande kraft i Situationistiska Internationalen, som grundades av en liten grupp intellektuella och konstnärer I sin tidskrift Internationale Situationiste formulerade de en kritik av konsten, kulturen och livets tomhet i det kapitalistiska samhället. I Skådespelssamhället frågar Debord varför flertalet människor trots den kapitalistiska ekonomins framgångar och den rikedom som skapats fortsätter att vara tvingade till livsbetingelser som de har få eller inga möjligheter att styra över. Med så mäktiga frigjorda produktivkrafter och materiellt välstånd borde vägen ligga öppen för en fri, autonom, av individen själv bestämd gestaltning av sitt liv, av sin tid. Skådespelssamhället är det samhälle som domineras av bytesvärdet, av en ständig produktion och konsumtion av varor som inte motsvarar några verkliga behov, en ständig rundgång som på samma gång är sitt eget mål och sitt eget innehåll och som därför negerar det verkliga livet. Sommar