Man talar om ett intellektuellt lagarbete som utförs i kontroll rum på industrier.

Transkript

1 Föreläsning Jonas Taylorismen går igen eller? Något slags övergripande tanke som återkommer i mycket kritisk forskning är att taylorismen på något sätt går igen, eller dyker upp, trots att det kommer nya organisationsteorier som vid första anblicken ser ut att kontrastera mot Taylor. Jag skall i denna föreläsning ta upp fenomen som ser ut att bryta mot taylorism, och diskutera hur styr brytningen är. Upplägg: - Tesen om återprofessionalisering - Lite om postbyråkrati - Den flexibla företagsmodellen - Lean production, TQM, BPR - Flexibel specialisering Tesen om återprofessionalisering (s 128) Denna tes kommer från tyska forskarna Kern & Schumann. Under tidigt 80-tal så studerade de bilindustri, verkstadsindustri, och kemisk processindustri och menade att utvecklingen i dessa fabriker utmanade tayloristiska tankegångar. Utifrån taylorismen så kan man tala om att arbetare blir nedkvalificerade deskilled, i och med att arbetsuppgifter i många fall blir enkla och repetitiva. Men Kern och Schumann menade att man i modern automationsindustri kunde se något annat. Den avancerade utrustningen gjorde att de som skulle sköta apparaterna i kontrollrum osv, måste ha kvalificerade kunskaper. Och framför allt behövde de kunna vara kreativa och påhittiga för att klara av viss osäkerhet. Man måste kunna göra rätt om maskiner krånglar osv. Kern och Schumann menade då att detta innebär en återprofessionalisering av vissa industriarbeten. Man talar om ett intellektuellt lagarbete som utförs i kontroll rum på industrier. Lästips: Paavo Bergmans bok Moderna lagarbeten. Hur är det med taylorismen då? Jag tycker en hel del talar för Kern och Schumanns tes, men man måste ju komma ihåg att denna återprofessionalisering gäller en relativt liten grupp. Så även om just denna grupp av arbetare kan ha återprofessionaliserats, så kan taylorismen stå mycket stark på andra områden. Postbyråkrati (s ) Byråkratin har utmanats på många sätt efter Weber. Under denna kurs skall vi främst tala om reaktioner mot byråkrati som har skett inom offentlig sektor. Pia skall prata om NPM osv. men några ord om postbyråkrati inom privat sektor.

2 Bra sammanfattning av skillnader byråkrati-postbyråkrati på sidan 129. IKEA kan ses som ett exempel på postbyråkrati inom privat sektor. Styrningen bygger mycket på Kamprads utstrålning osv. Mycket bygger på informella strukturer till skillnad från byråkratin. Normer och ideologi är viktigt det är viktigt med kopplingen till värden som sparsamhet, hederlighet, folklighet. All denna normstyrning är typiskt postbyråkratisk. Hur mycket av detta är sken och vad är verklighet? Hur mycket av traditionell taylorism och byråkrati finns ändå i IKEA? Vi kommer ju lätt att tänka på att det är ett falskt sken när vi nu ser den nyhetsrapportering som sker om IKEA Den flexibla företagsmodellen (s ) Viktigt namn här är Atkinson. Engelsman. Han tänker sig att företag består av en kärna och en periferi. Kärnan består av fast anställda medan periferin består av tillfälligt anställda. Personer i företagets periferi måste leva under flexibilitet. De olika flexibilitetsformerna kunde ni ju redan så här hoppar jag över dem. Mycket av talet om flexibilitet är retorik för övrigt. Kolla upp Jan Ch Karlssons och Birgitta Erikssons studier där man konstaterar att endast 4 procent av Sveriges arbetsplatser kan karaktäriseras som flexibla (utifrån Atkinsons definition). Utvikning om flexicurity. Detta är ett högaktuellt begrepp som är starkt kopplat till flexibilitet. Blandning av flexibility och security. Mycket aktuellt i europeisk diskussion. Mycket inspirerat från dansk arbetsmarknadspolitik, där man försöker att förena litet anställningsskydd med relativt generösa sociala trygghetssystem. Det är alltså lätt att få sparken men man får ändå hyggliga ersättningar från det offentliga om man går arbetslös. Med detta system har man nått en lägre arbetslöshet än i Sverige. Men vad händer med människor i sådant system? Är det inte svårt att planera sitt liv? Osv. Läs gärna Richard Sennetts bok När karaktären krackelerar. Kan vi se taylorismen här också? Själva flexibiliteten är väl inte direkt tayloristisk, men själva den mänskliga utbytbarheten är ju typiskt tayloristisk. Lean production, TQM, BPR Alla de här tre inriktningarna har uppstått i ett slags sammanflöde mellan japansk och amerikansk kultur. Lean production=resurssnål arbetsorganisation.(t ex s 136) Mycket av startpunkten återfinns hos Toyotas fabriker.

3 Viktiga principer i lean production: - Eliminera överskott, t ex gällande lager, men också av tid, väntetid osv - Just in time löpande band, med oavbrutet flöde. Produkter skall komma till rätt station precis i rätt tid - Monotona, men växlande arbetsuppgifter. Funktionell flexibilitet, arbetsrotation. - Teknologisk styrning. Arbetet anpassas efter teknik, inte tvärtom. Löpande bandet styr takten. Osv. Stoppmekanismer finns i och för sig vid problem. - Team-anda, starkt grupptryck, företaget ses mer eller mindre som familj. - Visuell styrning det syns tydligt när det funkar bra, elektroniska tavlor som visar hur mycket som produceras (ett slags hastighetsmätare nästan). Men det blir också tydligt när någon misslyckas med något så att löpande bandet måste stoppas. Alla ser vems fel det var. - Motivation genom skam/stolthet t ex just genom visualiseringen av misstag. - Manipulation, mycket prat om företaget som gemenskap osv, när det i själva verket handlar att nå högre vinster. - Organisering av ständigt kvalitetsarbete, kvalitetscirklar, man samlas regelbundet för att diskutera hur produktionen kan förbättras. Lean production har fått stort genomslag runt om i världen. I all typ av stora organisationer t o m i sjukvård. Lästips: P O Börnfelts avhandling. Undersöker svensk fordonsindustri. Han menar att denna industri har tydliga drag av lean production. Det rör sig om en hybridform där lean production är en viktig del i utformningen av organisationen. Om man jämför med taylorism, hur blir det då? Mycket likheter, men fokus på företaget som familj samt ständigt kvalitetsarbete skiljer. TQM övergår jag till. Också Japan-inspirerat synsätt. Gränsen gentemot lean production är inte helt tydlig. Total Quality Management, total kvalitetsledning. (s ) Detta är en ledningsfilosofi där man fokuserar mycket på kunden. Det handlar om att erbjuda en kvalitet i sina produkter som överträffar kundens förväntningar. Det handlar också om att skapa band till kunden kundlojalitet. Så att kunden återkommer. Två viktiga begrepp: Kvalitetssäkring = att säkra kvalitet utifrån de krav som kommer utifrån, från kunden Kvalitetsledning = den interna kvalitetskontrollen som sker inom företaget. Kan t ex ske genom de kvalitetscirklar som nämndes när vi pratade om lean production.

4 I kvalitetsarbetet finns en icke-hierarkisk dimension som är värd att nämna. Man tänker sig att alla skall vara med och delta i kvalitetsarbetet inte bara de högutbildade osv. I Bakka, Fivelsdal, Lindkvist ges ett bra exempel på TQM tillämpat på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Den icke-hierarkiska dimensionen leder här till att läkare får minskad betydelse när det gäller att definiera vad som är kvalitet i sjukvården. Detta kan ju vara problematiskt i just sjukvårdssammanhanget. Kan personer som är medicinskt outbildade avgöra vad som är kvalitet på vården? Lästips om TQM: Johan Quists avhandling. Hur är det då med TQM och taylorism? Jag kan tycka att det finns något genuint nytt och annorlunda just i fokus på kvalitet. Jag tycker det är svårt att se TQM som enbart ett sätt att öka vinsten osv. Vi har lett att vara misstänksamma och just se det som en ny ledningsstrategi där vinsten alltid är det centrala. Men jag kan tänka mig att djupast sett i TQM finns ett slags (i huvudsak japansk) idé att företagande kan vara något annat än den väldigt kvantitativt inriktade och vinstmaximerande företeelse, som vi lätt tänker här i väst. Kort om BPR, Business Process Reengineering. Även detta ett mode bland ledningsfilosofier. Här är det ett väldigt fokus just på kundrelationen. Hela organisationen skall ses som en process som är riktad mot kunden. Det är inte enbart någon viss försäljningsavdelning som skall ha kontakt med kunden; även den som arbetar på golvet skall tänka att hans/hennes arbete är direkt riktat till kunden. Nu övergår jag till något annat: Flexibel specialisering (s ) Det vi hittills har pratat om gäller främst stora företag. Men under senare decennier har man också fäst vikt vid utvecklingen i små företag. Små företag har i vissa branscher dykt upp med väldig kraft. Detta har en del teoretiker sett som överraskande. En hel del tänkande byggde på tanken att småföretag var på väg ut ur historien. Man trodde att massproduktion och storföretag var det som gällde. Marx trodde så i hög grad. Taylor lutade nog också åt detta håll. Men småföretagen har alltså på många håll blomstrat. Och det finns en paradox inneboende i massproduktion: för att massproduktion skall kunna finnas måste det finnas några som producerar de maskiner som massproducenterna använder. Och dessa maskiner kan inte masstillverkas, eftersom det inte kan finnas särskilt många massproducenter. Piore och Sabel heter två forskare som har teoretiserat kring det här och myntat begreppet flexibel specialisering.

5 De tittade bland annat på utvecklingen i den mellersta delen av Italien ( det tredje Italien ), under efterkrigstiden och konstaterade att småföretag blomstrar där. Det speciella med dessa företag var att de ofta tillverkade specialprodukter till exempel maskiner som andra behöver för att masstillverka; eller hantverksprodukter (typ keramik, läderprodukter), mode-saker, estetiska produkter allmänt osv. Här ser vi alltså specialiseringen. Det handlar om inriktning på smala nischmarknader. Vad är då det flexibla? Jo, Piore och Sabel menar att dessa mindre företag lätt kan anpassa sig till ändrade önskemål och behov hos kunderna. De kan lätt förändra inriktningen på produktionen, i och med att de är så små. Att byta inriktning i en stor organisation är som att svänga med en oljetanker, men i en liten organisation går det relativt lätt. Ett kännetecken hos flexibelt specialiserade organisationer är att de oftast finns i så kallade industriella distrikt ; dvs de finns på en ort där många andra småföretag tillverkar liknande saker. Detta är tydligt i mellersta Italien där det finns vissa städer där det finns en hel rad med företag som tillverkar keramik t ex. Det typiska med industriella distrikt är att företagarna både samarbetar och konkurrerar. De kan samarbeta på så sätt att de ordnar gemensamma mässor, eller t o m delar på en stor order. De lever i en miljö starkt präglad av tillit och delad lokal kultur. Ett svenskt exempel på industriellt distrikt och flexibel specialisering kan vara Gnosjö. Här har vi en stark lokal kultur präglad av frikyrklighet som påtagligt leder till att företagare lätt kan samarbeta sinsemellan. Stor tillit mellan företagarna verkar råda och man kan göra stora affärer bara genom ett handslag. Lästips: Glenn Sjöstrands Gåvan i Gnosjö. För att då slutligen återkoppla till Taylor: dyker taylorism även upp i flexibel specialisering? Personligen tycker jag att Piore och Sabel faktiskt har hittat nya dimensioner som inte kan fångas in i den tayloristiska begreppsapparaten.