Ny 400 kv-ledning Snösätra - Ekudden

Transkript

1 Ny 400 kv-ledning Snösätra - Ekudden Samrådsunderlag för flera olika utredningskorridorer Maj 2015 Underlag för samråd enligt 6 kap. miljöbalken (inklusive Natura 2000) för ledningsåtgärder i Snösätra - Ekudden-området, Stockholms och Huddinge kommuner, Stockholms län

2 Projektorganisation Svenska kraftnät Projektledare Anna Meder Tillstånd Dan Tiderman Markåtkomst Helene Riddarström enetjärn NATUR AB Uppdragsansvarig samt utredning och analys Karolina Adolphson Kartor, utredning och analys Martin Lagerkvist Bilden på framsidan visar den befintliga ledningen på sträckan mellan Snösätra och Myrängen. Foton, illustrationer och kartor har tagits fram av Enetjärn Natur AB och Svenska kraftnät. Kartmaterial har använts med tillstånd från Lantmäteriet: Lantmäteriet, Affärsverket svenska kraftnät - Geodatasamverkan Svenska kraftnät Box Sundbyberg Sturegatan 1 Organisationsnummer Tel Fax

3 Förord Affärsverket svenska kraftnät (nedan kalllat Svenska kraftnät) planerar en ny 400 kv-ledning mellan stationerna Snösätra och Ekudden, en ca 10 km lång sträcka i Stockholms och Huddinge kommuner. Detta dokument beskriver alternativa sträckningar av denna förbindelse. Det finns alternativ med enbart luftledning samt alternativ där mark- och sjökabel ingår på delar av sträckan. Luftledningsalternativen utgörs i stort av ombyggnad av befintlig ledning och övriga alternativ består delvis eller helt av nybyggnad. Ledningssträckan, som också kallas City Link etapp 4, är en del i projekt Stockholms Ström, som genom en ny struktur av kraftledningsnätet långsiktigt ska säkra Stockholmsregionens framtida elförsörjning. Målet med Stockholms Ström är att kunna uppfylla de krav på överföring, tillgänglighet, driftsäkerhet, miljö, flexibilitet och markutnyttjande som följer med en växande stad. För mer information om projektet; City Link består av fyra etapper och när den är färdigbyggd kan elen matas från flera håll till Stockholmsområdet, vilket säkrar elleveranserna för framtiden. Denna rapport utgör ett underlag för samråd enligt 6 kap 4 miljöbalken inför koncessionsansökan för sträckan samt för den vattenverksamhet som kan bli aktuell. Då den planerade ledningen kan komma att passera ett Natura 2000-område (Kvarnsjön i Huddinge kommun) är dokumentet även utformat för att fungera som samrådsunderlag för Natura 2000-prövningen, se särskilt avsnitt 6.2. I samrådsunderlaget redogörs för de olika miljö- och samhällsintressen som berörs av projektet. En bedömning görs av hur en utbyggnad påverkar miljö och människors hälsa. Inom samrådet ges myndigheter och berörda möjlighet att yttra sig. Svenska kraftnät Svenska kraftnät är ett statligt affärsverk med uppgift att förvalta Sveriges stamnät för elkraft, vilket omfattar ledningar för 400 kv och 220 kv med stationer och utlandsförbindelser. Vi har också systemansvaret för el. Svenska kraftnät utvecklar stamnätet och elmarknaden för att möta samhällets behov av en säker, miljövänlig och ekonomisk elförsörjning. Därmed har vi också en viktig roll i klimatpolitiken. Svenska kraftnät har cirka 500 medarbetare, de flesta vid huvudkontoret i Sundbyberg. Vi har även kontor i Sundsvall, Halmstad och Sollefteå. Ytterligare flera hundra personer sysselsätts på entreprenad för drift och underhåll av stamnätet runt om i landet. År 2013 var omsättningen drygt 10 miljarder kronor. Svenska kraftnät har tre dotterbolag och fem intressebolag, bland andra den nordiska elbörsen Nord Pool Spot. Mer information finns på vår webbplats

4 INNEHÅLL Projektorganisation 2 Förord 3 Svenska kraftnät 3 Sammanfattning Inledning Allmänt om Svenska 7 kraftnät Syfte Avgränsning Planeringsförutsättningar Kommande utredningar Planförhållanden och markanvändning TillståndsproceSS och tidplan Koncessionsansökan Samråd och information Förundersökning Ledningsrätt Tidplan Teknik Teknik allmänt Teknikval för Snösätra - Ekudden Markkabel Sjökabel Teknik Nollalternativ förutsedda miljökonsekvenser Bedömning och bedömningsgrunder Natura Sträckning E och E-sambyggd Ågestasjön - Ekudden Alternativ A och A-sambyggd Snösätra - Ågestasjön Alternativ B och B-sambyggd Snösätra - Ågestasjön Alternativ C 50 Snösätra - Ågestasjön Alternativ D och Dx 53 Snösätra - Ågestasjön Alternativ F 55 Snösätra - Ekudden Byggskedet Samlad bedömning Ord- och begreppsförklaring Referenser 67 Digitala källor 67 Skriftliga källor eller nedladdade PDF:er generell påverkan Boendemiljö och bebyggelse Landskapsbild Naturmiljö Rekreation och friluftsliv Kulturmiljö Naturresurser Infrastruktur Byggskede alternativ Alternativ 29

5 Sammanfattning 5 Svenska kraftnät planerar en ny 400 kv-växelströmsledning mellan stationerna Snösätra och Ekudden, en ca 10 km lång sträcka i Stockholms och Huddinge kommuner. Ledningssträckan, som också kallas City Link etapp 4, är en del i projekt Stockholms Ström, som genom en ny struktur av kraftledningsnätet långsiktigt ska säkra Stockholmsregionens framtida elförsörjning. För att bygga elektriska starkströmsledningar krävs enligt ellagen ett tillstånd, ledningskoncession. Första steget i tillståndsprocessen är att ta fram föreliggande dokument. Syftet med dokument är att beskriva alternativa utredningskorridorer för den planerade ledningen mellan Snösätra och Ekudden. Vidare ska det fungera som underlag inför de samråd som ska hållas enligt 6 kap miljöbalken inför ansökan om ledningskoncession respektive den vattenverksamhet som kan bli aktuell. Då den planerade ledningen kan komma att passera ett Natura 2000-område (Kvarnsjön i Huddinge kommun) är dokumentet även utformat för att fungera som samrådsunderlag för Natura 2000-prövningen. Ansökan om ledningskoncession planeras lämnas in i slutet av 2016 och byggnationen av ledningen planeras till För den planerade ledningen finns utredningsalternativen A-D, som alla har den gemensamma sträckningen E, samt alternativ F, se figur 1. Alternativen A-D skiljer sig åt i norra delen av sträckningen, mellan Snösätra till i höjd med Ågestasjön, men har samma lokalisering i södra delen, från i höjd med Ågestasjön och ner till Ekudden (sträcka E). Alternativ A och B är luftledning medan alternativ C och D, utom på den gemensamma sträckan E, i huvudsak innebär mark- och sjökabel. Alternativ F utgörs av en lång sjökabel samt markkabel. Alternativen eller delarna av alternativen som utgörs av luftledning utgörs i stort av ombyggnad av befintlig ledning, medan mark- och sjökablarna planeras i ny sträckning. Att överföra växelström med luftledning är, jämfört med mark- och sjökabel, tekniskt enkelt, driftsäkert, medför små energiförluster och är ekonomiskt fördelaktigt. Därför är luftledning alltid förstahandsalternativet, medan mark- och sjökabel bara används i de fall det inte är möjligt att komma fram med luftledning. na som de olika utredningsalternativen förväntas medföra på bebyggelse och boendemiljö, landskapsbild, naturmiljö, rekreation och friluftsliv, kulturmiljö, naturresurser, infrastruktur och planförhållanden beskrivs relativt ingående i kap. 6. Då projektet är i ett tidigt skede kan dock konsekvenserna, på grund av tillkommande information och kunskap genom samråd och fördjupade utredningar, komma att kompletteras och ändras till den slutliga bedömningen i tillståndsansökan. Den samlade bedömningen är att alternativen A, B och F innebär mindre konsekvenser än C och D för de just uppräknade aspekterna. Alternativ F medför dock mycket stora konsekvenser när det gäller anläggningskostnad, driftsäkerhet och reparationstid i jämförelse med A och B. Även C och D medför större konsekvenser för dessa aspekter än A och B.

6 6 ±! Utredningsområde för Snösätra station Terminalplats Alternativa sträckningar A B C D Dx E (gemensam sträckning alt A-D) F 0 0,5 1 2 Km KARTA NR/NAMN Sträckningsalternativ RITAT AV DATUM Enetjärn Natur AB/ML MEDGIVANDE Lantmäteriet / Svk-GSD Figur 1. Alternativen A-D sammanstrålar alla i den befintliga ledningsgatan i höjd med Ågestasjön. Den gemensamma sträckningen vidare söderut kallas E. Ett alternativ F, som inte planeras i befintlig ledningsgata, finns också.

7 01. inledning Allmänt om Svenska kraftnät Svenska kraftnät ansvarar för Sveriges stamnät för elkraft och har systemansvaret för den svenska elförsörjningen. Kortsiktigt innebär detta ansvar att upprätthålla balansen i elsystemet mellan den el som produceras och den el som konsumeras samt att se till att elsystemets anläggningar samverkar driftsäkert (figur 1.1). På lång sikt innebär detta ansvar att Svenska kraftnät arbetar för att förstärka och underhålla stamnätet för att öka driftsäkerheten och överföringskapaciteten. Därmed förbättras också förutsättningarna för att kunna upprätthålla balansen i elsystemet. Svenska kraftnäts uppdrag kan sammanfattas i följande fyra punkter: > > Erbjuda säker, effektiv och miljöanpassad överföring av el på stamnätet. > > Utöva systemansvaret för el och naturgas kostnadseffektivt. > > Främja en öppen svensk, nordisk och europeisk marknad för el och naturgas. > > Verka för en robust elförsörjning. Figur 1.1. Elens väg.

8 8 1.2 Syfte Stockholmsregionens elbehov ökar. Elnätet behöver förstärkas och förnyas för att möta framtidens behov av säkra elleveranser. Svenska kraftnät har därför tillsammans med elnätsföretagen Vattenfall och Fortum föreslagit en helt ny struktur för regionens elnät, projektet Stockholms Ström. För att förverkliga detta behöver drygt femtio delprojekt genomföras. Det är nya markkablar, luftledningar, tunnlar och transformatorstationer. En viktig del i Stockholms Ström är den nya elförbindelsen City Link som byggs i fyra etapper. Snösätra Ekudden utgör den fjärde etappen. City Link kommer att binda samman norra och södra Stockholmsområdet, från Hagby i Upplands Väsby till Ekudden i Huddinge. När City Link är färdigbyggd kan elen matas från flera håll till Stockholmsområdet. Det säkrar elleveranserna för framtiden och möjliggör på sikt att en del befintliga ledningsförbindelser i regionen kan avvecklas. Mer om Stockholms nya nätstruktur och projektet Stockholms Ström finns att läsa på projektets egen webbplats Den första etappen av City Link är nu byggd, med luftledning och kablar. Den andra etappen planeras i tunnel genom Stockholms innerstad. Utredning av etapperna 3 (Örby Snösätra) och 4 (Snösätra Ekudden) pågår. Syftet med detta dokument är att beskriva alternativa utredningskorridorer för den planerade ledningen mellan Snösätra och Ekudden. Vidare ska dokumentet fungera som underlag inför de samråd som ska hållas enligt 6 kap miljöbalken inför ansökan om ledningskoncession respektive den vattenverksamhet som kan bli aktuell, se vidare avsnitt 2.2. Då den planerade ledningen kan komma att passera ett Natura 2000-område (Kvarnsjön i Huddinge kommun) är dokumentet även utformat för att fungera som samrådsunderlag för Natura 2000-prövningen. 1.3 Avgränsning Ledningen planeras från Högdalen i södra delen av Stockholms kommun till strax öster om Kvarntorp i östra delen av Huddinge kommun, precis på gränsen till Haninge kommun, se figur 1.2. Ledningen ska löpa mellan stationerna Snösätra och Ekudden. Station Ekudden finns i dagsläget, medan Snösätra station är på planeringsstadiet. Huvudalternativet för placeringen av stationen är mellan Rågsved och Fagersjö, söder om järnvägen (i den södra delen av den gröna cirkeln i figur 1.3). Ett annat alternativ är att placera stationen norr om järnvägen (antingen i den norra delen av den gröna cirkeln i figur 1.3 eller i det streckade området norr om denna). Stationens slutliga placering föreslås som en konsekvens av utbyggnadsförslagen av de anslutande ledningarna efter att samråden genomförts. Även pågående planprocess för Snösätra station kan komma att påverka stationens placering. I området kring Snösätra pågår även planeringen av två ytterligare ledningsåtgärder. Den ena är en ca 300 m lång 220 kv luftledning mellan den befintliga Nacka-ledningen och Högdalen-stationen. Idag går Nacka-ledningen förbi Högdalen ner till Ekudden, men detta är en ledning som kommer att ersättas av den nya förbindelsen Snösätra - Ekudden. Den andra ledningsåtgärden som planeras i området är två 220 kv-ledningar mellan stationerna Högdalen och Snösätra, där syftet är att förbinda Snösätra och Ekudden. Dessa två planerade ledningsåtgärder samt Örby Snösätra hanteras i separata koncessionsansökningar. När Svenska kraftnät planerar en ny ledning arbetar man inledningsvis vanligtvis med ett stort utredningsområde. Under tillståndsprocessens gång minskas utredningsområdet stegvis ned till alternativa utredningskorridorer och slutligen ett utbyggnadsförslag. I det aktuella utbyggnadsprojektet skiljer sig arbetsgången från den vanliga eftersom vi befinner oss i en tätbebyggd miljö med många starka motstående intressen, där det inte är möjligt att utgå från ett stort utredningsområde. Utgångspunkten har varit att utreda vilka sträckningar som skulle kunna vara möjliga. Utifrån dessa sträckningar har framkomliga utredningskorridorer definierats. Utredningskorridorerna har drygt bredden av en kraftledningsgata (ca 50 m) på sträckor där ett bredare utredningsområde inte rimligen kan motiveras p.g.a. viktiga motstående intressen. På platser där ny ledningsgata kan bli aktuell och där inga uppenbara intressen så hindrar är bredden dock större. Bredden kan i dessa fall också vara större där motstående intressen finns, då för att hålla öppet för olika lösningar och därigenom kunna hitta

9 9 Högdalen Alternativa sträckningar A B C D Dx ± E (gemensam sträckning alt A-D) F Utredningsområde för E Kvarntorp km KARTA NR/NAMN Översiktskarta RITAT AV DATUM Enetjärn Natur AB/ML MEDGIVANDE Lantmäteriet / Svk-GSD Figur 1.2. Översiktskarta som visar ledningsalternativens lokalisering söder om centrala Stockholm.

10 10 ±! Föreslagen placering för Snösätra station Utredningsområde för Snösätra station Alternativa sträckningar A B C D Dx F Meter KARTA NR/NAMN Snösätra station RITAT AV DATUM Enetjärn Natur AB/ML MEDGIVANDE Lantmäteriet / Svk-GSD Figur 1.3. Snösätra station planeras anläggas i det gröna eller grönstreckade utredningsområdet. Huvudalternativet just nu ligger söder om järnvägen i det gröna området. Snösätra - Ekudden-ledningen kommer att ansluta till Snösätra station.

11 11 så rak sträckning som möjligt. Vinkelstolpar, som krävs där ledningen byter riktning, kräver stor plats för stag och varje extra kilometer ledning medför betydande intrång. Hänsyn tas även till övriga intressen såsom landskapsbild, naturmiljö, kulturmiljö, planförhållanden, rekreation och friluftsliv. Att överföra växelström med luftledning är tekniskt enkelt, driftsäkert, medför små energiförluster och är ekonomiskt fördelaktigt. Det går snabbt att reparera eventuella skador i jämförelse med exempelvis markkabel. Markkabel för 400 kv växelström är enbart tekniskt möjligt vid korta avstånd. Närheten mellan ledarna i en kabel medför att det uppstår fasförskjutningar mellan ström och spänning. Det gör att den el som kan nyttiggöras i slutet av kabeln endast blir en bråkdel av det som matats in i kabelns andra ände. Redan efter några mil behövs omfattande anordningar för att kompensera för fasförskjutningarna om det ska komma fram någon användbar el i kabeln. Sådana anordningar kan i konstruktion, storlek och underhållshänseende jämföras med stora transformatorer. De måste byggas som särskilda inhägnade stationsanläggningar med krav på utrymmen, skyddsutrustningar, kylning med mera. Utöver de omfattande kostnaderna och underhållsbehoven innebär sådana anläggningar ett avsevärt markbehov och potentiella felkällor med risk för avbrott på förbindelsen. Vidare måste växelströmskablar i mark för 400 kv konstrueras med tillräcklig elektrisk isolation mellan ledare och ytterhölje för att klara den höga spänningen. Följden är att kablarna måste utföras med stora dimensioner och hög vikt och de kan bara transporteras i korta längder på varje kabeltrumma. Detta innebär i sin tur ett stort antal skarvar längs kabelsträckan, som var och en innebär en förhöjd felrisk. Vid stora krav på ledningarnas överföringskapacitet är det nödvändigt med flera kabelförband som läggs bredvid varandra, vilket också ökar totalkostnaden på anläggningen och medför att även kabelförläggning kommer att innebära anläggande av en ledningsgata, om än smalare än för luftledning. Sammantaget innebär markkabelförläggning även på korta sträckor att risken för fel eller störden som medför minsta möjliga påverkan på intresset. Observera att korridorerna A och B, C och D samt D och F har gemensam sträckning längs vissa delar av respektive alternativs korridor. På dessa platser, t.ex. för D och F i den nordvästra delen av Magelungen, har halva utredningskorridoren det ena alternativets färg och den andra halvan det andra alternativets färg (i exemplet är halva korridoren blå och halva cerise). Båda alternativen kan dock sträcka sig inom hela korridorens bredd (i exemplet alltså inom både blått och cerise). Orsakerna till att det i detta skede inte tagits fram några alternativa utredningskorridorer till sträckan E inom utredningsområdet i figur 1.2 är att: > > Detta är den kortaste sträckningen mellan Ågestasjön och Ekudden. > > Sträckningen planeras i befintlig ledningsgata, som till mycket stor del löper genom naturreservat inklusive Natura Genom att lokalisera sträckningen till befintlig ledningsgata minimeras dock konsekvenserna jämfört med om ledningen skulle lokaliseras i helt nya sträckningar genom naturreservaten. > > Sträckningar med en 400 kv stamledning utanför befintlig ledningsgata och i eller i utkanten av naturreservaten har bedömts göra för stort miljöintrång i naturreservat respektive boendemiljö för att ses som rimliga. Samrådsunderlaget har begränsats till att behandla de aspekter som projektet i första hand förväntas påverka. Dessa är bebyggelse och boendemiljö, landskapsbild, naturmiljö, kulturmiljö, rekreation och friluftsliv, naturresurser och infrastruktur. Byggnationen planeras till Ledningskoncession gäller tills vidare men kan tas upp för omprövning 40 år efter det att beslutet om koncession fattats. 1.4 Planeringsförutsättningar Vid planering av sträckning för ny kraftledning är det viktigt att boendemiljöer ska påverkas så lite som möjligt. Som hjälpmedel för denna prioritering används Svenska kraftnäts magnetfältspolicy, se avsnitt Det går dock ibland inte att undvika boendemiljöer helt eftersom ledningen av markintrångsskäl och kostnadsskäl behöver byggas med en

12 12 ning ska uppstå blir större än för luftledning samt att möjligheterna att snabbt åtgärda fel och störningar begränsas. Det kan i förlängningen innebära att systemet inte får den driftsäkra, robusta och flexibla utformning som eftersträvas. De tekniska förutsättningarna för sjökabel är av samma karaktär som för markkabel med den skillnaden att reparationstiderna och därmed sårbarheten vid avbrott eller reparationsbehov är större än för markkabel. Av ovanstående skäl är luftledning alltid förstahandsalternativet för Svenska kraftnät när en ny ledning behövs. Mark- och sjökabel används bara i de fall det inte är möjligt att komma fram med luftledning. Arbetsprocessen för detta samrådsunderlag har följt följande steg: > > Genomgång av befintligt underlagsmaterial (Teknisk förstudie, GIS-underlag från länsstyrelsen, Riksantikvarieämbetet och Skogsstyrelsen) > > Översiktligt fältbesök > > Beskrivning av förutsättningarna för de olika alternativen > > Översiktlig bedömning av den miljöpåverkan samt miljökonsekvenser de olika alternativen antas medföra För områden med befintliga luftledningar som till stora delar sammanfaller med föreslagna luftledningar (alternativ A och sträcka E) har även en naturinventering enligt Svensk Standard (SS ) samt en Arkeologisk utredning steg 1 (del av alternativ A) genomförts. En fågelutredning, som omfattar alla alternativen utom F, har genomförts. Resultaten från dessa har ingått som underlag för bedömningarna Beroenden med vattenfall Vattenfall har idag en luftledning som på sträckan mellan Gullarängen och Holmenstorp är sambyggd i samma stolpar som Svenska kraftnäts två befintliga 220 kv luftledningar mellan Högdalen och Ekudden. En ombyggnad av Vattenfalls ledning till en fristående ledning är en förutsättning för att Svenska kraftnäts Snösätra - Ekudden ska kunna byggas om i befintlig sträckning och processen med att söka koncession pågår. Vidare planerar Vattenfall en ny 130 kv-ledning mellan Gullarängen och Ekudden. I detta dokument redogörs för alternativ där Vattenfalls ledning byggs i samma stolpar som Snösätra - Ekudden-ledningen, alternativen A-sambyggd + E-sambyggd och B-sambyggd + E-sambyggd. Om Vattenfalls ledning inte sambyggs med Svenska kraftnäts ledning innebär det att ytterligare en kraftledningsgata måste tas upp för Vattenfall-ledningen, med alla de ytterligare miljökonsekvenser det kommer att medföra. 1.5 Kommande utredningar Efter avslutat samråd kan naturvärdesinventering och arkeologisk utredning komma att genomföras för alla alternativ. 1.6 Planförhållanden och markanvändning De olika sträckningsalternativen är lokaliserade i en region där det byggs mycket nytt och där det är relativt ont om mark för ny bebyggelse. Vid Snösätra planeras ny bostadsbebyggelse i anslutning till det nuvarande upplagsområdet sydväst om Högdalen och söder om koloniområdet i Rågsveds friområde. Området är även föreslaget som naturreservat. Byggstart för dessa bostäder har grovt beräknats till år Arbetet med att ta fram en detaljplan för området pågår. I anslutning till Snösätra, inom Stockholms kommun, berörs tre detaljplaner av alternativen där de går ut åt från utredningsområdet för Snösätra station. Här berörs främst parkmark, vägar och vattenområden. Förtätning av Högmoraområdet är planerad. Flera byggprojekt pågår idag vid Högmora och ledningsalternativ A och B kommer i konflikt med fyra detaljplaner där naturmark, mark med särskilda områdesbestämmelser och kvartersmark med bostäder är planerade. Alternativ B, som innebär en ny luftledning söder om Ågestavägen, står i konflikt med områdesbestämmelserna då landskapsbilden påverkas betydligt. Eventuellt ökade magnetfältsnivåer i Högmoraområdet skulle kunna strida mot ändamålet helårsbostäder i gällande detaljplaner. Alternativ C berör fem detaljplaner i Stockholms kommun och två detaljplaner i Huddinge kommun. Här berörs främst naturmark, parkmark, kvartersmark som inte får bebyggas och vattenområden. Långsiktiga planer på ytterligare exploatering finns för området öster om Fagersjö, norr om Ma-

13 13 gelungen. Dessa planer ligger dock längre fram i tiden men alternativ C och D kan komma att stå i konflikt med dessa. Alternativ D och Dx berör fyra detaljplaner inom Stockholms kommun och tre detaljplaner inom Huddinge kommun. Ridskoleområdet (Farsta ridskola) söder om Magelungen är detaljplanelagt och där alternativ C och D planeras som markkabel är marken planerad till mark som inte får bebyggas (används idag som beteshage och ridstig). De öppna betesmarkerna sydväst om Svartviksvägen, söder om Svartvik, omfattas av områdesbestämmelser och är angivna som naturmark. Alternativ D innefattar en terminalplats och luftledning i området, vilket därmed står i konflikt med bestämmelserna. Enligt Huddinge kommuns översiktsplan är marken mellan Svartvik och Högmora markerad som framtida bebyggelsereserv. Alternativ A passerar områdets södra kant (norr om Ågestavägen) och likaså alternativ B. Alternativ C går rakt igenom området och alternativ D går delvis igenom detta område. Alternativ E står inte i konflikt med några gällande detaljplaner. Alternativ F berörs vid Snösätra och söder om Fagersjö av samma detaljplaner som alternativ D. Sjökabelalternativet berör sedan ett flertal detaljplaner längs Magelungen där vattnet betecknas som vattenområde. Söder om Magelungens sydostspets ligger ett sommarstugeområde. Enligt Huddinge kommuns översiktplan klassificeras detta område som sekundärt förtätnings- och utbyggnadsområde. Här finns även ett antal detaljplaner, men dessa anger inga begränsningar vad gäller arbeten i mark som skulle strida mot en markkabel. Söder om sommarstugeområdet, i skogspartiet väster om Länna, pågår ett arbete med att ta fram en ny detaljplan. Inom förtagsparken vid Länna finns ett flertal detaljplaner. Området avses främst användas som industrimark och hänsyn måste tas till det ledningsnät som finns i marken. I översiktplanen klassas detta område som verksamhetsområde. Det finns alltså ett flertal områden där de olika sträckningsalternativen kan komma att stå i konflikt med både gällande och kommande detaljplaner och översiktsplaner. En separat plankartläggning har genomförts för att noggrant utreda konfliktförhållandena (Enetjärn Natur 2015).

14 tillståndsprocess och tidplan 2.1 KonceSSionsansökan För att bygga eller använda elektriska starkströmsledningar i Sverige krävs enligt ellagen (1997:857) ett tillstånd, nätkoncession. En miljökonsekvensbeskrivning (MKB) biläggs ansökan om nätkoncession. MKB:n ska beskriva de direkta och indirekta effekter som den planerade anslutningsledningen och dess anläggande kan medföra på människor, djur, växter, mark, vatten, luft, klimat, landskap och kulturmiljö, hushållningen med mark, vatten och den fysiska miljön i övrigt samt annan hushållning med material, råvaror och energi. Ansökan innehåller även kartor och en teknisk beskrivning. Prövningsmyndigheten, Energimarknadsinspektionen, inhämtar därefter yttranden från bland annat länsstyrelse, kommun, fastighetsägare och andra som berörs av ansökan innan den slutligen avgör om koncession för ledningen i en viss sträckning medges eller inte. Vid eventuellt överklagande från någon sakägare, kommun eller statlig myndighet lämnar Energimarknadsinspektionen ärendet till regeringen för beslut. 2.2 Samråd och information Första steget i tillståndsprocessen (figur 2.1) är att ta fram ett samrådsunderlag som beskriver flera olika korridorer som ska utredas för ledningen, en förstudie. Underlaget beskriver syftet med projektet, redovisar föreslagen lokalisering, omfattning och utformning av studerade alternativ (lokalisering och teknik) samt dess förutsedda miljöpåverkan. Materialet används i samrådsprocessen, enligt miljöbalkens regler, med länsstyrelser, kommuner, övriga sektorsmyndigheter, berörd allmänhet samt andra intressenter. Alla som vill har möjlighet att lämna synpunkter på förslaget och annonsering sker i dagspressen för att sprida kännedom om detta. Efter samrådstiden upprättar Svenska kraftnät en samrådsredogörelse som skickas till berörd länsstyrelse. I redogörelsen redovisas de synpunkter som kommit in tillsammans med Svenska kraftnäts kommentarer. Med stöd av samrådsredogörelsen beslutar länsstyrelsen om den planerade ledningen kan antas medföra betydande miljöpåverkan eller inte. Om länsstyrelsen beslutar att åtgärden ska antas medföra en betydande miljöpåverkan ska samråd ske med en vidare krets av allmänhet, statliga myndigheter och organisationer som kan antas bli berörda av den planerade ledningen. Svenska kraftnät har dock som standardförfarande att samråda med denna vidare krets redan inför länsstyrelsens beslut. Därför behöver Svenska kraftnät inte göra något omtag av samrådet, även om länsstyrelsen beslutar att åtgärden antas medföra betydande miljöpåverkan. Efter att den första samrådsprocessen har genomförts upprättas ett nytt samrådsunderlag som beskriver ett eller några utbyggnadsförslag (dvs. förslag till sträckning för ledningen). Underlaget skickas ut till berörda fastighetsägare, berörda myndigheter och intresseorganisationer. Annonsering sker även här. Alla som vill har möjlighet att lämna synpunkter på förslaget.

15 15 Inkomna synpunkter sammanställs tillsammans med Svenska kraftnäts kommentarer i en samrådsredogörelse som bifogas ansökan om koncession (tillstånd enligt ellagen). 2.3 Förundersökning För att komma fram till utbyggnadsförslag behöver vissa undersökningar göras på berörda fastigheter längs sträckningsalternativen. Det kan vara utredningar som gäller naturmiljö, kulturmiljö och förprojektering dvs. geotekniska undersökningar. Svenska kraftnät skickar ut en förfrågan om medgivande till förundersökning (MFÖ) till berörda fastighetsägare. Dessa förundersökningar handlar om mindre undersökningar som ingår i Svenska kraftnäts beslutsunderlag. De kan exempelvis ge svar på om det över huvud taget är möjligt att dra en ledning på fastigheten. Om fastighetsägaren lämnar sitt medgivande till förundersökningen innebär det inte att fastighetsägaren har godkänt ledningsdragningen på sin fastighet. Det är endast ett medgivande om att Svenska kraftnät får genomföra de undersökningar som anges i avtalet. Där fastighetsägaren inte godkänt att undersökningarna ska få genomföras kan Svenska kraftnät ansöka om resolution hos länsstyrelsen, dvs. länsstyrelsen kan besluta att ge Svenska kraftnät rätt att genomföra sina undersökningar. 2.4 Ledningsrätt För att få börja bygga ledningen krävs förutom aktuella tillstånd även tillträde till berörda fastigheter. Detta sker vanligen genom tecknande av markupplåtelseavtal (MUA) mellan fastighetsägare och nätägare. Fastighetsägaren ersätts med ett engångsbelopp för intrång på den mark som tas i anspråk för ledningen. Ersättning ges även för de fall tillfälliga skador uppkommer i samband med anläggning eller dylikt. När koncession beviljats lämnas en ansökan om ledningsrätt in till Lantmäterimyndigheten för att säkerställa rätten till marken oavsett om berörda fastigheter byter ägare eller om fastighetsindelningen förändras. Ledningsrätten gäller på obegränsad tid. Figur 2.1. Tillståndsprocessen.

16 Tidplan Nedan ses en översiktlig tidplan för aktuellt projekt. Tidplanen är uppskattad och kan komma att ändras i senare skeden av projektet. 2015, 2-3 kvartalet: Samråd om flera alternativ , 4 resp. 1 kvartalet: Val av alternativ, forts. fördjupade utredningar 2018: Tecknande av frivilliga markupplåtelseavtal (MUA) 2019: Koncessionsbeslut från regeringen. 2020: Byggstart 2021 och 2022: Fortsatt byggnation, drifttagning 2022 Ansökan om led- 2015, 3 kvartalet: Medgivande om förundersökning/resolution, fördjupade utredningar 2016, 2-4 kvartalet: Samråd om utbyggnadsförslag, forts. fördjupade utredningar ningsrätt. 2016, 4 kvartalet: Ansökan om koncession Ansökan om vattenverksamhet

17 03. Teknik 17 I detta avsnitt beskrivs de tekniska förutsättningarna översiktligt. 3.1 Teknik allmänt Stamnätet Ryggraden i det nordiska elsystemet är de enskilda ländernas växelströmsnät. Växelström är en förutsättning för att elnäten i de nordiska länderna ska kunna hållas sammankopplade synkront, vilket möjliggör en gemensam nordisk balans- och reservhållning. Denna är i sin tur en förutsättning för en gemensam elmarknad (se figur 3.1). Växelströmsnäten kan kompletteras med, men inte ersättas av, likströmsförbindelser Ett starkt stamnät Alla produktionsanläggningar som ansluts till stamnätet måste uppfylla grundläggande tekniska krav, så att de är skyddade i händelse av störningar i stamnätet. Det är även viktigt att stamnätet är konstruerat på ett sätt som försäkrar att elförsörjningen fungerar även när fel uppstår i någon av anläggningarna eller deras anslutningar. Störningar i stamnätet som t.ex. ett åsknedslag kan leda till skador i produktionsanläggningarna om felet inte kopplas bort tillräckligt snabbt eller om skyddsutrustningarna inte är korrekt anpassade. Ett fel kopplas ofta bort genom att en ledning frånkopplas, vilket försvagar överföringssystemet. Samtidigt är säkerhetssystemen i produktionsanläggningarna i viss utsträckning beroende av att stamnätet kan förse dem med reservkraft. Styrkan i nätet är, förenklat uttryckt, beroende av hur många ledningar som ansluter produktionsanläggningarna till stamnätet. Nätet blir alltså starkare genom att man ökar antalet ledningar som en produktionsanläggning ansluts med. På motsvarande sätt blir nätet svagare om en ledning behöver kopplas bort p.g.a. fel eller när underhållsarbeten behöver genomföras Stamnätets skyddsmekanismer Förutsättningen för att svåra felsituationer ska kunna hanteras utan allvarliga konsekvenser för elsystemet eller skador i anläggningarnas elektriska och mekaniska delar är att anläggningarnas kapacitet, nätets dimensionering och felbortkopplingsförmåga är anpassade till varandra. De planerade och pågående effekthöjningarna i olika produktionsanläggningar i kombination med nya utlandsförbindelser innebär att stamnätets dimensionering är på väg att bli otillräcklig, vilket utgör en risk för stabiliteten i elsystemet. För att möta denna utveckling har Svenska kraftnät genomfört ett antal åtgärder i de stamnätsstationer som är berörda av effekthöjningar eller nya anslutningar. Åtgärderna syftar till att göra felbortkopplingar så snabbt som det är tekniskt möjligt. Ny skyddsutrustning har installerats och kraftledningarnas effektbrytare har bytts till de snabbaste som finns att tillgå. Men det räcker inte med dessa skyddsåtgärder. För att garantera driftsäkerheten i det svenska

18 18 Figur 3.1. Det svenska stamnätet med utlandsförbindelser och stamnätet i de nordiska grannländerna och Baltikum.

19 19 stamnätet krävs det också nya kraftledningar mellan stationerna i stamnätet. Vid ett fel i stamnätet kan så mycket effekt komma att överföras till det regionala nätet att dess kapacitet överskrids. Det kan leda till att delar av regionnätet kopplas bort med omfattande strömavbrott som följd VäxeLStröm Växelström är en elektrisk ström som oupphörligen växlar riktning. Alla stora elsystem i Europa är baserade på att växelströmmen är 50 periodig dvs. den ändrar riktning 100 ggr/s (antalet positiva och negativa maximivärden per sekund). Det innebär också att strömmens frekvens är 50 Hz. Växelströmsteknik är idag den helt dominerande tekniken inom elförsörjningens alla led. I stort sett all el produceras och konsumeras som växelström. I ett överföringssystem bestående av växelströmsförbindelser fungerar de enskilda ledningarna som automatisk reserv för varandra. Om en ledning kopplas bort överförs den ström som passerade den felbehäftade ledningen automatiskt och momentant till de andra ledningarna på ett förutsägbart sätt. Luftledning för växelström är alltid huvudalternativet när Svenska kraftnät väljer teknik. Att överföra växelström med luftledning är tekniskt enkelt, driftsäkert och ekonomiskt fördelaktigt Likström Den grundläggande förutsättningen för att använda likströmsteknik för överföring med hög kapacitet över stora avstånd är att likströmsledningen kan anslutas till ett starkt växelströmsnät som kan leverera elen som produceras i synkrongeneratorer till likströmslänken och i andra ändan av länken fördela motsvarande el. Användningsområdena för likströmsöverföring är främst: > > Elutbyten mellan olika energimarknader. > > Anslutning av förbrukning/produktion till havs. > > Utbyggnad av likströmssystem för att överföra höga effekter genom områden med överföringsbegränsning utan att påverka underliggande växelströmssystem. Likströmsanläggningar är avsevärt mer komplicerade än växelströms luftledningar eftersom det kräver styrsystem samt strömriktarutrustningar i varje ände av förbindelsen. Dessa anordningar har behov av avställningar för årliga översyner och har relativt långa reparationstider vid fel Mark- och SJökabel Att överföra växelström med luftledning är tekniskt enkelt, driftsäkert och ekonomiskt fördelaktigt. Det går snabbt att reparera ev. skador i jämförelse med en mark- och sjökabel. Mark- och sjökabel för 400 kv växelström är möjlig på korta avstånd. Närheten mellan ledaren och nollpunkten i en kabel medför att det uppstår fasförskjutningar mellan ström och spänning, vilket genererar s.k. reaktiv effekt. På längre sträckor innebär det att den el som kan nyttiggöras i slutet av kabeln endast blir en bråkdel av den som matats in i andra änden. Redan efter några mil behövs en kompenseringsstation för att korrigera fasförskjutningen om det ska komma fram någon användbar el i kabeln. En sjökabel kan maximalt göras så lång att någon kompenseringsstation inte behövs, då en sådan inte går att anlägga i vatten. En kompenseringsstation är i princip ett ställverk med samlingsskenor och brytare. Till samlingsskenorna kopplas ett antal oljefyllda reaktorer som kompenserar för fasförskjutningen i förhållande till hur mycket effekt som överförs på ledningen. Kompenseringsstationer byggs inom ett avgränsat område med krav på utrymme, skyddsutrustning, kylning, stängsel m.m. För detta behöver ca 1 ha mark tas i anspråk. Anläggningarna i sig medför ett ökat underhållsbehov samt större risk för att fel uppstår. För att nå samma överföringskapacitet som en motsvarande luftledning tillverkas mark- och sjökablarna med stora dimensioner och hög vikt. Därmed blir transportmöjligheterna på allmänna vägar och i obanad terräng begränsade för annat än korta längder på varje kabeltrumma. Normalt får ca 700 meter kabel plats på en kabeltrumma. I sin tur innebär det ett stort antal skarvar längs kabelsträckan. Varje skarv innebär en förhöjd risk för fel. Vid stora krav på ledningarnas överföringskapacitet är det nödvändigt med flera kabelförband som läggs bredvid varandra, vilket också ökar totalkostnaden för anläggningen. Även kabelförläggning på land innebär anläggande av en ledningsgata, om än smalare än för en luftledning, och arbetsvägar.

20 20 Sammantaget innebär mark- och sjökabelförläggning, även på korta sträckor, att risken för att fel eller störningar ska uppstå blir större samt att möjligheterna att snabbt åtgärda fel och störningar begränsas. Det innebär i förlängningen att systemet inte får den driftsäkra, robusta och flexibla utformning som eftersträvas Sambyggnad och parallelläggning Vårt moderna samhälle ställer höga krav på en trygg och pålitlig elförsörjning. Allt fler saker i vårt samhälle behöver el för att fungera och därför är ett robust och driftsäkert stamnät viktigt. Ett fel på en ledning eller i en transformatorstation i stamnätet kan i värsta fall innebära att stora delar av Sverige blir strömlöst. I ett driftsäkert stamnät kommer elen fram dit den ska och eventuella avbrott kan åtgärdas snabbt. Nätet dimensioneras därför så att systemet ska klara en händelse där en komponent (ledning/ transformator/produktionsanläggning) faller bort utan att det får någon konsekvens för slutkunderna. En händelse där två komponenter faller bort samtidigt får bara leda till lokala eller regionala konsekvenser. Sambyggnad av luftledningar Sambyggnad innebär att flera ledningar hängs i samma stolpar. Av nationella driftsäkerhetsskäl får stamnätsledningar normalt inte sambyggas. Om det föreligger synnerliga skäl kan avsteg göras från denna regel. En stamnätsledning kan däremot sambyggas med en regionnätsledning om konsekvensen av ett samtidigt bortfall endast medför lokala eller regionala konsekvenser. Sambyggnad medför komplikationer för projektgenomförande och förvaltning. Det krävs ofta avbrott på den ena ledningen, när den andra ska byggas om eller underhållas. Personal utsätts för större risk vid arbete på den ena ledningen, när den andra är i drift. För Svenska kraftnäts här aktuella ledning mellan Snösätra och Ekudden finns alternativ som innebär sambyggnad med Vattenfalls ledning mellan Gullarängen och Ekudden. En studie har gjorts som visar att elnätet kan fortsätta fungera även om båda ledningarna skulle lösa ut samtidigt. Detta är anledningen till att sambyggnadsalternativen (A-, B- och E-sambyggd) kan föreslås. Förläggning av markkabel parallellt med annan infrastruktur Markkablar måste ta hänsyn till markens beskaffenhet. Det innebär att ledningssträckan blir längre i mark än i luft. Ledningsförläggning längs vägar blir längre p.g.a. vägars kurvighet och att tätorter, hus och andra hinder som ligger intill vägen måste kringgås. Antalet tillstånd som krävs ökar beroende på t.ex. vattendrag och strukturer med generellt biotopskydd, så som stenmurar, åkerholmar och alléer i jordbruksmark. Arbetsväg måste anläggas längs hela ledningssträckningen samt till de dragplatser där kabeltrummorna ställs upp. Om kabellängderna är 700 m behövs dragplatser minst var 1400 m. Dock blir den totala markupplåtelsen för markkabel mindre än för luftledning. 3.2 Teknikval för Snösätra - Ekudden Den planerade ledningen kommer att löpa mellan stationerna Snösätra och Ekudden. Ekudden är en befintlig station strax öster om Kvarntorp i östra delen av Huddinge kommun, precis på gränsen till Haninge kommun. Snösätra är en planerad 400 kvstation vid Högdalen i södra delen av Stockholms kommun. Ledningen planeras byggas som en växelströmsledning. Valet av växelström framför likström grundas främst i ledningens syfte. En växelströmsledning klarar vid fel att, inom godtagbar tid, återställa effekttransporten i det regionala nätet till acceptabla nivåer för driftsäkerhet. Alternativet likström kan ge en ytterligare feltid som ger risk för strömavbrott. Likströmsalternativet ger också högre effektförluster och sämre tillgänglighet jämfört med växelströmsalternativet och är därför inte aktuellt för den fortsatta planeringen av detta projekt. Ledningen planeras i första hand som luftledning, men i denna förstudie ingår även alternativ som omfattar mark- och sjökabel. Precis som för likström ger kabel, jämfört med luftledning, förlängd feltid som ger risk för strömavbrott.

21 Luftledning Stolptyper De stolpar som planeras att användas är s.k. julgransstolpar. Dels kan befintliga julgransstolpar komma att användas, där befintliga 220 kv-ledningar konverteras till 400 kv-ledning, dels kan nya julgransstolpar bli aktuella att uppföra på sträckor där det idag inte finns någon ledning eller om de tekniska förutsättningarna så kräver (figur 3.2). Stolparna, både befintliga och planerade, är ca m höga. Avståndet mellan stolparna är, både för befintliga och planerade, i genomsnitt 330 m, men det kan variera beroende på markförutsättningar m.m. På platser där Svenska kraftnäts magnetfältspolicy inte uppfylls kommer alternativ sträckning och det tekniska utförandet att utredas för att om möjligt lokalt begränsa magnetfältets påverkan. Jordningen av stolparna sker normalt genom förläggning av en längsgående jordlina i ledningsgatan. På platser där värdefulla områden riskerar att påverkas kan alternativ jordningsteknik eventuellt bli aktuell. I toppen av stolparna monteras två topplinor som fungerar som åskledare, den ena kommer att förses med optofiber som används för bland annat telekommunikation. Fundament Julgransstolpar anläggs i det aktuella området normalt på betongfundament. Majoriteten av fundamenten som finns i befintlig, aktuell ledning är betongfundament gjutna på berg. De befintliga stolparna är ca 7 x 7 m i basen, med ett stolpben med tillhörande fundament i varje hörn. På platser med sämre markförhållanden har pålning skett ned till berg. Ovanpå detta har en platta gjutits och sedan har betongfundamentet gjutits ovanpå plattan. De nya fundamenten planeras anläggas på samma sätt som de gamla och i huvud sak intill de gamla fundamentplatserna. minimiavstånd mellan kraftledningar och byggnader. Hur stor markyta en kraftledning tar i anspråk beror på vilken typ av terräng ledningen löper genom. Då ledningen behöver vinklas blir ytan normalt sett större p.g.a. behovet av stag. I skogsmark krävs en skogsgata (normalt 44 m för en 400 kvledning) som är fri från högväxande träd- och buskvegetation (figur 3.3). I Elsäkerhetsverkets starkströmsföreskrifter finns regler om minsta avstånd mellan vegetation och ledning och detta medför att en skogsgata måste röjas med jämna mellanrum för att förhindra att vegetationen når upp till ledningen och därmed utgör en potentiell säkerhetsrisk. I skogsområden består ledningsgatan av skogsgata och sidoområden. Skogsgatan röjs kontinuerligt. Utanför skogsgatan (dvs. i sidoområdena) tas de kantträd bort som är så höga att de kan skada ledningen om de faller. Sidoområdena har ingen fastställd bredd. I det aktuella fallet är landskapet mycket kuperat och stolparna längs den befintliga kraftledningen många gånger placerade uppe på höjder. Detta gör att kraftledningslinorna till stor del löper långt ovanför skogen och att denna fortsatt fått växa i ledningsgatan på dessa platser. Arbetsvägar För att anlägga luftledning krävs arbetsvägar, både för åtkomst till ledningsgatan (tillfartsvägar) och i själva ledningsgatan. Som tillfartsvägar används befintliga vägar i så stor utsträckning som möjligt. Nya arbetsvägar utformas generellt genom en lätt ytavjämning med grävmaskin till en bredd av ca Ledningsgata Området längs en kraftledning kallas ledningsgata. Utseendet på ledningsgatan regleras i särskilda säkerhetsföreskrifter, främst Elsäkerhetsverkets starkströmsföreskrifter (ELSÄK-FS 2008:1). Enligt dessa ska bl.a. en kraftlednings faslinor hängas på en viss lägsta nivå ovan mark. För att undvika risk för skador på ledningar vid bränder i intilliggande byggnader finns dessutom bestämmelser om Figur 3.2. En s.k. julgransstolpe av stål.

22 22 8 m. Därefter rullas duk ut och påfyllning sker med bergkross. Färdig väg är ca 5 m bred. Förstärkning av befintliga vägar kan behöva göras och utförs genom att nytt material påförs direkt på slitytan. Arbetsvägarna utgör många gånger en betydande del av den påverkan som ledningsbygget medför. I det aktuella fallet finns dock tillfarts- och arbetsvägar kopplade till den befintliga luftledningen. Dessa kan behöva förstärkas, men det innebär att andelen ny arbetsväg som behöver anläggas kan hållas till ett minimum och därmed minimeras även konsekvenserna av arbetsvägarna elektriska och magnetiska fält Allmänt Elektriska och magnetiska fält uppkommer bl.a. vid generering, överföring och slutanvändning av el. Fälten finns nästan överallt i vår miljö, kring kraftledningar och transformatorer men även vid elapparater, som till exempel hårtorkar och mikrovågsugnar. Kring en kraftledning finns ett elektriskt och ett magnetiskt fält. Det är spänningsskillnaden mellan de strömförande ledarna och marken som ger upphov till det elektriska fältet, medan strömmen i ledarna alstrar det magnetiska fältet. Styrkan vid marknivå beror bl.a. på avståndet till ledningen, ledarnas inbördes läge och strömlasten. Både de elektriska och magnetiska fälten avtar med avståndet från ledningen. Elektriska fält Elektriska fält mäts i kilovolt per meter (kv/m). Fältet i marknivå är starkast där linorna hänger som lägst. Det elektriska fältet avtar kraftigt med avståndet. Vegetation och byggnader skärmar av fältet från luftledningar, vilket innebär att endast låga elektriska fält uppstår inomhus även om huset står nära en kraftledning. Magnetiska fält Magnetiska fält mäts i enheten mikrotesla (µt). Fälten alstras av strömmen i ledningen och varierar med strömlasten som i sin tur är beroende av variationerna i elproduktionen och elkonsumtionen. Ju mer ström som flödar i ledningen desto större blir Figur 3.3. Ledningsgatan består i skogsområden av skogsgata och sidoområden. Skogsgatan har en fastställd bredd, normalt ca 44 meter, och röjs kontinuerligt. Utanför skogsgatan tas de kantträd bort som är så höga att de kan skada ledningen om de faller. Sidoområdena har ingen fastställd bredd.

23 23 magnetfältet. Magnetfältet avtar normalt med kvadraten på avståndet till ledningen. Magnetfält avskärmas inte av väggar eller tak. Vid beräkning av magnetfält används ett medelvärde av strömmarna för den aktuella förbindelsen benämnd årsmedelströmlasten. Det bör framhållas att årsmedelströmlasten är ett genomsnittligt värde. De faktiska strömlasterna kan variera mycket över året och även under ett enskilt dygn. Det förekommer perioder då det inte går någon ström alls i ledningen. Höglast kan förekomma under begränsad tid av året och vanligen under kalla vinterdagar då elförbrukningen är hög. Enstaka timmar under ett år kan strömlasten uppgå till det dubbla årsmedelvärdet. Genomsnittliga magnetfält i bostäder uppgår i storstäder till ungefär 0,1 µt och i mindre tätorter ungefär 0,05 µt. Magnetfält och hälsoeffekter Trots att forskning pågått under lång tid går det idag inte att ge ett säkert svar på om det finns några hälsoeffekter av exponering för låga nivåer av magnetfält. Ansvariga svenska myndigheter anser att det vetenskapliga underlaget inte är tillräckligt gediget för att man ska kunna sätta gränsvärden för magnetfält. I Sverige fördelas ansvaret för hälsofrågor med anknytning till magnetfält på fem myndigheter Arbetsmiljöverket, Boverket, Elsäkerhetsverket, Folkhälsomyndigheten och Strålsäkerhetsmyndigheten. Myndigheterna genomför mätningar, utvärderar forskning inom området, ger råd och rekommendationer samt tar fram föreskrifter. Eftersom hälsoeffekter från magnetfält på lång sikt inte kan uteslutas, har myndigheterna ovan valt att rekommendera en viss försiktighet, både för allmänheten och i arbetslivet. Myndigheterna ger följande rekommendationer vid samhällsplanering och byggande, om de kan genomföras till rimliga kostnader: > > Sträva efter att utforma eller placera nya kraftledningar och andra elektriska anläggningar så att exponering för magnetfält begränsas. > > Undvik att placera nya bostäder, skolor och förskolor nära elanläggningar som ger förhöjda magnetfält. > > Sträva efter att begränsa fält som starkt avviker från vad som kan anses normalt i hem, skolor, förskolor respektive aktuella arbetsmiljöer. I myndigheternas gemensamma broschyr Magnetfält och hälsorisker, som kan hämtas på finns mer information om hälsoaspekter. Svenska kraftnäts magnetfältspolicy Svenska kraftnät följer hela tiden forskningen och utvecklingen när det gäller lågfrekventa magnetiska och elektriska fält. Myndigheternas rekommendationer och miljöbalkens regler om försiktighet innebär att risker för människors hälsa och miljö ska undvikas så långt som det kan anses ekonomiskt rimligt. Svenska kraftnäts tolkning av myndigheternas rekommendationer har resulterat i den magnetfältspolicy som tillämpas i koncessionsärenden: Vid planering av nya kraftledningar ska Svenska kraftnät se till att magnetfälten normalt inte överstiger 0,4 mikrotesla där människor varaktigt vistas. Vid förnyelse av koncessioner för befintliga kraftledningar ska Svenska kraftnät överväga åtgärder som minskar exponeringen för magnetfält. Åtgärder ska genomföras där människor varaktigt exponeras för magnetfält som avviker väsentligt från det normala. En förutsättning är att kostnaderna och konsekvenserna i övrigt är rimliga. Stora variationer i magnetfält förekommer även i miljöer som inte är i närheten av kraftledningar. Svenska kraftnät anser att detta bör beaktas vid bedömning av vad som är en väsentlig avvikelse från det normala. Mot denna bakgrund bedömer Svenska kraftnät att värdet ska uppgå till 10 gånger mer än vid planering av nya kraftledningar, dvs. 4,0 mikrotesla, innan nivån kan anses avvika väsentligt från vad som är normalt. Vid magnetfältsnivåer över 4,0 mikrotesla, där människor bor eller vistas varaktigt, är Svenska kraftnät beredd att vidta åtgärder för att minska magnetfälten eller erbjuda inlösen av byggnaden. Magnetfält för aktuell luftledning Vid ombyggnad av befintlig ledning från 220 kv till 400 kv krävs i normalfallet ett avstånd om 60 m, men under vissa förhållanden upp till 75 m, till be-