Plan för hantering av kärnteknisk olycka

Transkript

1 Plan för hantering av kärnteknisk olycka Meddelande

2 Ansvarig enhet: Livsmiljö, Krisberedskap Redaktör: Ida Johansson, Länsstyrelsen Västerbotten Reviderad 2013 av Patrik Nilsson Layout: Robert Klingbert, Länsstyrelsen Västerbotten Omslagsbild: ISSN: Upplaga 1: 150 Länsstyrelsens dnr: Länsstyrelsen Västerbotten, Meddelande 22:2012

3 Plan för hantering av kärnteknisk olycka Meddelande Fastställd att gälla från den 30 oktober 2012 Reviderad 2013

4

5 Förord» Länsstyrelsen har ett utpekat ansvar för räddningstjänst vid en kärnteknisk olycka. Parallellt gäller även Länsstyrelsens geografiska områdesansvar som vid en sådan händelse bland annat skulle ställa oerhörda krav på samhällets information till allmänheten. Detta ställer i sin tur stora krav på att vi har en väl förberedd och övad krisorganisation. Det kräver också en god planering för arbetet med ledning och samordning om en kärnteknisk olycka skulle drabba länet. I denna plan för hantering av kärnteknisk olycka beskriver vi Länsstyrelsens ansvar och uppgifter inom ramen för såväl räddningstjänst som Länsstyrelsens geografiska områdesansvar vid en sådan händelse. I november 2009 genomfördes kärnkraftsövningen RadiAC 09 som gav Västerbottens län ett tillfälle att pröva och utveckla vår förmåga att hantera kriser. Erfarenheterna från övningen tog vi med oss in i det fortsatta arbetet med att vidta de åtgärder som behövs för att förbättra beredskapen. Fortfarande återstår mycket arbete men vi hoppas och tror att vi med framtagandet av denna delplan för hantering av kärnteknisk olycka har tagit ett steg på vägen mot en bättre beredskap. Arbetet med att ta fram och förankra den nya planen har pågått under en längre tid. Under den processen har planen remitterats till ett stort antal myndigheter och vi är mycket tacksamma för alla synpunkter som kommit in och som varit till stor hjälp i vårt arbete. Denna delplan utgör Länsstyrelsens program för räddningstjänst vid kärnteknisk olycka enligt förordning (2003:789) om skydd mot olyckor 4 kap. 21. Planen ersätter Länsstyrelsens Krishanteringsplan vid svåra påfrestningar i fred och vid höjd beredskap Delplan Kärnteknisk olycka fastställd att gälla från 1 juni Oktober 2012 Birgitta Heijer Vikarierande Landshövding Curt Hörnqvist Beredskapsdirektör

6

7 Innehållsförteckning» 1. Inledning Planens syfte och omfattning Avgränsningar i planen Länsstyrelsens ansvar och uppgifter Skyldigheter för andra aktörer att medverka i räddningstjänsten Stråldoser och risk för skador Länets riskbild och regionala förhållanden Sannolikhet och konsekvenser av en olycka Alarmering och samband Larmkedjan Larmnivåer Så larmas Länsstyrelsen Västerbotten Klassificering av olyckan Samverkan Samverkan inom Västerbottens län Sambandsmedel Organisation och ledning Delegationsordning och räddningsledning Skyddscentralen Experter att tillgå Strålningsmätning Gammastationer Luftfilterstationer Kommunala referens- och strålningsmätningar Mätningar i drabbat kärnkraftslän Övriga mätningar Sammanfattning av mätningar Varning och information till allmänheten Information till allmänheten Information till berörda aktörer Information till massmedia Intern information Personella och materiella resurser i länet Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) Totalförsvarets Skyddscentrum (SkyddC) Västerbottens läns landsting (VLL) Umeå Universitet (UmU) Frivilliga organisationer Sanering Saneringsmetoder Andra frågor av betydelse för beredskapen Strålningsdoser vid räddningsinsats Utvecklingsområden Bistånd till andra länsstyrelser Västerbottens roll som stödlän Förstärkning av annat läns krisledningsorganisation Referenser Bilagor 1. Åtgärdskalender vid kärnteknisk olycka Presumtiva räddningsledare vid kärnteknisk olycka eller annan stor olycka där Länsstyrelsen har ansvar för räddningstjänsten Beslutsstöd för beslut om räddningstjänst och förordnande av räddningsledare vid kärnteknisk olycka Mall för beslut om räddningstjänst vid kärnteknisk olycka Mall för avslutande av räddningstjänst vid kärnteknisk olycka Beslutsmall timanställning räddningsledare vid kärnteknisk olycka Mät- och referenspunkter för kommunala mätningar

8 1. Inledning» 1.1 Planens syfte och omfattning Länsstyrelsen Västerbotten har ett program för krisledning och räddningstjänst som består av en grundplan och ett antal tillhörande delplaner. Denna delplan utgör Länsstyrelsens program för räddningstjänst vid kärnteknisk olycka enligt förordning (2003:789) om skydd mot olyckor 4 kap. 21. Syftet med planen är att: Utgöra ett stöd för krisledningsorganisationens arbete vid en kärnteknisk olycka. Klargöra Länsstyrelsens ansvar och uppgifter för räddningstjänst vid kärnteknisk olycka. Utgöra information till allmänheten om Länsstyrelsens förmåga till räddningsinsats vid en kärnteknisk olycka samt om hur varning och information sker vid en sådan händelse. Målgrupper som planen riktar sig till: Den egna organisationen Samverkande aktörer Allmänhet Planen behandlar följande punkter: Organisation och ledning Samband Strålningsmätning Information till allmänheten Personella och materiella resurser i länet Saneringsmetoder Bistånd till andra länsstyrelser Andra frågor av betydelse för beredskapen Planen fastställs av landshövdingen. Beredskapsdirektören ansvarar för att den granskas årligen och revideras vid behov. Mindre revideringar av planen och justeringar av bilagor fastställs av beredskapsdirektör tillika chef för krisledningsgruppen. Aktuell plan finns alltid tillgänglig på Länsstyrelsen Västerbottens webbplats samt internt på G:\Krishantering\Planer. Planen har innan den fastställts remitterats till samtliga kommuner i Västerbottens län, Västerbottens regionala råd för krisberedskap och skydd mot olyckor, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM), Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), Totalförsvarets skyddscentrum (SkyddC), Norrlands Universitetssjukhus (NUS), övriga NordSam-län (Norrbotten, Västernorrland, Jämtland, Gävleborg och Dalarna) samt Länsstyrelserna i Uppsala, Kalmar, Skåne och Halland Avgränsningar i planen Länsstyrelsen har en särskild plan för sanering efter kärnteknisk olycka. 1 Frågor om sanering och saneringsmetoder behandlas därför mycket kortfattat i denna plan. Som stöd för krisledningsorganisationens arbete finns en intern stabsinstruktion med befattningskort, rutiner och checklistor där roller och arbetsuppgifter beskrivs mer utförligt samt mallar för stabsarbetet. 1.2 Länsstyrelsens ansvar och uppgifter Enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor (LSO) samt förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor (FSO) ska Länsstyrelsen ansvara för statlig räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning 2 i sådan omfattning att särskilda åtgärder krävs för att skydda allmänheten eller då överhängande fara för ett sådant utsläpp föreligger. Om omfattningen av den kärntekniska olyckan inte bedöms leda till räddningstjänst gäller ändå Länsstyrelsens geografiska områdesansvar 3 (se avsnitt 4.1. i Länsstyrelsens krisledningsplan). Vid alla andra olyckor med radioaktiva ämnen utöver kärnteknisk olycka är det den kommunala räddningstjänsten som ansvarar för räddningstjänsten. 4 Vid en kärnteknisk olycka utser Länsstyrelsen räddningsledare och samordnar de myndigheter, kommuner och andra aktörer som deltar i den statliga räddningstjänsten vid utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk olycka. 1 Länsstyrelsens saneringsplan ska fastställas i början av Lag (1984:3) om kärnteknisk verksamhet 2 : Med kärnteknisk anläggning avses: a) anläggning för utvinning av kärnenergi (kärnkraftsreaktor), b) annan anläggning i vilken en självunderhållande kärnreaktion kan ske såsom forskningsreaktor, c) anläggning för utvinning, framställning, hantering, bearbetning, förvaring som avses bli bestående (slutförvaring) eller annan förvaring (lagring) av kärnämne och d) anläggning för hantering, bearbetning, lagring eller slutförvaring av kärnavfall. 3 Förordning (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap, 6 4 Räddningsverket 2008, Den svenska beredskapen för radiologiska och nukleära olyckor 2015, s

9 Räddningsledaren leder Länsstyrelsens räddningsinsats och: fattar beslut om ingrepp i annans rätt fattar beslut om tjänsteplikt begär utsändning av varningsmeddelande (VMA) fattar beslut om skyddsåtgärder (exempelvis inomhusvistelse, intag av jodtabletter eller evakuering) fattar beslut om att avsluta räddningsinsatsen Planen utgår från att Länsstyrelsen, utöver den övergripande räddningstjänstuppgiften, bland annat ska kunna lösa följande uppgifter: Varna och informera allmänheten samt ge råd och rekommendationer om hur allmänheten kan skydda sig. Samverkan med till exempelvis den kommunala räddningstjänsten, Polisen, Sjöfartsverket, Kustbevakningen (KBV) och många andra som hjälper till för att göra de insatser som behövs för att skydda allmänheten. Besluta om lokala mätningar av strålning och därefter samordna resultat från strålningsmätningar samt informera SSM om dessa. 5 Tillämpa centralt utfärdade föreskrifter, råd och rekommendationer. Rekommendera eller besluta om åtgärder inom jordbruket för att minska risken för att djur och foder förorenas av radioaktiva ämnen 6. Rekommendera eller besluta om åtgärder med livsmedel 7. Rekommendera eller besluta om åtgärder för att sanera från radioaktiva ämnen. Meddela när faran är över, d.v.s. när skyddsåtgärder inte längre behövs. Till denna plan hör en åtgärdskalender innehållande konkreta åtgärder som kan komma att vidtas av Länsstyrelsen vid en kärnteknisk olycka, se bilaga Skyldigheter för andra aktörer att medverka i räddningstjänsten Enligt LSO ska statliga myndigheter, kommuner och enskilda på begäran av länsstyrelsen lämna upplysningar om personal och egendom som kan användas i räddningsinsatsen eller vid saneringen. En statlig myndighet eller en kommun som har lämpliga resurser är skyldig att med personal och egendom delta i räddningsinsatsen på begäran av den räddningsledare som länsstyrelsen har utsett. En sådan skyldighet föreligger dock endast om ett deltagande inte allvarligt hindrar dess vanliga verksamhet 8. Kommunerna är även skyldiga att delta i planeringen av räddningstjänsten vid utsläpp av radioaktiva ämnen från kärntekniska anläggningar och att medverka vid övningar i sådan räddningstjänst Stråldoser och risk för skador I vår naturliga miljö finns strålning från till exempel rymden och berggrunden. Dessutom används strålning inom bland annat forskning, sjukvård och industri. Radon i bostäder är den strålkälla som står för den allra största delen av den årliga stråldosen till oss som bor i Sverige. Den årliga genomsnittsdosen till befolkning i Sverige från strålning är drygt 4 msv. Vid mycket höga engångsdoser uppstår akuta strålskador. Gränserna nedan gäller engångsdoser och om den bestrålade personen inte får någon medicinsk behandling: msv till hela kroppen orsakar akut strålsjuka och är för de flesta en dödlig dos msv till hela kroppen innebär 50 % risk att dö msv till foster under de första tre månaderna innebär 40 % risk för utvecklingsskador Som jämförelse kan nämnas att 3 msv är dosen till en patient vid magröntgen och 0,15 msv är dosen vid lungröntgen SSM ska lämna stöd för att Länsstyrelsen ska kunna fatta rätt beslut om åtgärder. 6 I samverkan med Jordbruksverket 7 I samverkan med Livsmedelsverket 8 Lag (2003:778) om skydd mot olyckor 6 kap. 7 och 8 9 Lag (2003:778) om skydd mot olyckor 6 kap Räddningsverket 2000, Kärnenergiberedskap, 35 ff 05

10 1.5 Länets riskbild och regionala förhållanden I Sverige finns det 10 reaktorer i kommersiell drift fördelade på kärnkraftverken i Forsmark, Oskarshamn och Ringhals. Tidigare var även två kärnkraftsreaktorer i Barsebäck i drift men dessa togs ur drift 1999 och Fram till dess att kärnkraftverket börjar rivas ska anläggningen bevaras i gott skick. SSM har tillsyn över att detta görs på ett strålsäkert sätt. Övriga kärntekniska anläggningar i Sverige är Westinghouse Electric Sweden AB:s fabrik för kärnbränsle i Västerås, centralt mellanlager för använt bränsle (CLAB) i Oskarshamn och slutförvar för radioaktivt driftavfall (SFR) i Forsmark. Dessutom finns det två test- och forskningsreaktorer i Studsvik som numera är stängda 11. Den kärntekniska anläggning i Sverige som ligger närmast Västerbotten är Forsmark med ca 35 mil till länsgränsen. Av de utländska kärnkraftverken är det Olkiluoto och Lovisa i Finland, Leningradverket utanför S:t Petersburg och Kola i Ryssland, Ignalina 12 i Litauen samt verken Stade, Brokdorf, Brunsbütel och Krümmel i norra Tyskland som ligger närmast Sverige. 13 Länsstyrelsen följer de finska planerna på att bygga ett kärnkraftverk i Pyhäjoki ca 16 mil från Skellefteå. 14 Det finns även ett stort antal kärnreaktorer ombord på isbrytare och u-båtar i Murmanskområdet i Ryssland. Vid en olycka i en kärnreaktor kan radioaktiva ämnen komma ut i omgivningen. Det är i första hand ädelgaser och lättflyktiga ämnen som till exempel jod och cesium som frigörs. Cesium-137 utgör på grund av sin 30-åriga halveringstid ett problem på lång sikt. I svenska kärnkraftverk finns barriärer som ska förhindra att stora mängder radioaktiva ämnen kommer ut i omgivningen även om reaktorbränslet i härden skulle smälta. En olycka i ett svenskt eller utländskt kärnkraftverk i Europa kan ge nedfall av radioaktiva ämnen i stora delar av Sverige. Ett kärnkraftverk skulle även kunna vara ett mål för terrorattacker. 15 Det är svårt att säga något om hur lång tid det skulle ta mellan en inledande händelse/olycka i ett svenskt kärnkraftverk och ett eventuellt utsläpp. 16 Ett sådant hot om utsläpp kan dock vara upp till flera veckor. Vid överhängande fara för ett utsläpp larmas genast berörda myndigheter och organisationer. De svenska kärnkraftverken är konstruerade med säkerhetssystem som gör att även vid en händelse där ett utsläpp av radioaktiva ämnen sker, så ska 99.9 % stanna kvar inne i anläggningen. I kravet på utsläppsbegränsning vid haverier är ädelgaser undantagna. 17 Vid en härdsmälta där utsläppsbegränsningarna fungerar väl, kan dosen på 10 km avstånd i vindriktningen bli från någon till några tiotals msv (= 0,25-10 vanliga årsdoser) beroende på vädret och effektiviteten hos de utsläppsbegränsande åtgärderna. Doserna i ett worst-case scenario där utsläppsbegränsningarna inte fungerar, kan bli några hundra msv första året på 10 km avstånd i vindriktningen vid torrt väder och upp till 1500 msv vid nederbörd. Så höga doser skulle emellertid inte accepteras utan området måste utrymmas under ett antal år och saneras. Kärnkraftslänens planer bygger på att närområdet kring verken utryms redan innan ett utsläpp sker, oavsett om det är höga eller låga dosrater det är frågan om. Regionala förhållanden som har betydelse för strålberedskapen i Västerbottens län är den omfattande rennäring som bedrivs i länet med ca renar, vilket motsvarar ungefär en fjärdedel av det totala antalet renar i Sverige. Näringskedjan ren-lav-människa är särskilt känslig för anrikning av cesium SSM, (120301) 12 Samtliga reaktorer i Ignalina är idag stängda, varpå verket inte längre utgör någon större risk. 13 Räddningsverket, Kärnenergiberedskap s 28ff 14 el= (120403) 15 Risk- och sårbarhetsanalys för Västerbottens län 2011, dnr , s 36 ff 16 Strålsäkerhetsmyndighetens remissvar (120829) på Länsstyrelsens förslag till ny plan för räddningstjänst vid kärnteknisk olycka 17 ibid 18 Risk- och sårbarhetsanalys för Västerbottens län 2011, dnr , s 36 ff 06

11 1.5.1 Sannolikhet och konsekvenser av en olycka Länsstyrelsen har tillsammans med FOI analyserat de kärnreaktorrelaterade händelser som SSM tar upp i sin risk- och sårbarhetsanalys 2010, och som av FOI bedömts som relevanta ur ett Västerbottensperspektiv. Sannolikheten för en kärnkraftreaktorolycka inom 100 mils avstånd med radioaktivt nedfall i Västerbottens län bedömer Länsstyrelsen som låg. Konsekvenserna om en sådan olycka ändå skulle inträffa bedöms dock kunna bli mycket allvarliga. Västerbotten har i dagsläget inget kärnkraftverk inom avståndet ett tiotal mil. På avstånd längre än ett tiotal mil från en havererad kärnreaktor blir stråldoserna inte så höga att de orsakar allvarliga strålskador under kort tid med direkta konsekvenser för människors liv och hälsa. Däremot kan det resultera i indirekta effekter för liv och hälsa i form av ökad risk för cancer i den del av befolkningen som exponeras. Det är dessutom Länsstyrelsens bedömning att många människor skulle må psykiskt dåligt och känna stor oro. konsekvenserna gällande social oro och misstro mot samhällsinstitutioner bli större än om olyckan sker utomlands. 19 Ett utsläpp från ett svenskt kärnkraftverk skulle sannolikt innebära räddningstjänst endast i länet med den drabbade anläggningen och i de närmaste länen. Vid en utländsk olycka är det inte troligt att det blir fråga om räddningstjänst, utan enbart sådana konsekvensbegränsande åtgärder som kan minska stråldosen och därmed på sikt minska risken för cancer, t.ex. livsmedelsrestriktioner etc. 20 De ekonomiska konsekvenserna för länet bedöms bli stora liksom påverkan på miljön och på människors livsstil (t ex svamp- och bärplockning, jakt, friluftsliv). Ett nedfall av radioaktiva ämnen kan beroende på omfattningen komma att kräva skyddsåtgärder i form av restriktioner för jordbruket och livsmedelsförsörjningen och ett långvarigt saneringsbehov kan uppstå. Länets rennäring är en verksamhet som skulle bli hårt drabbad under en längre tid vid ett nedfall efter en kärnteknisk olycka. Jordbruket och turismen är andra branscher som skulle drabbas. Om nedfallet pågår under en längre tid och befolkningen rekommenderas att stanna inne kan det komma att påverka tillgängligheten till samhällsviktiga verksamheter då människor skulle ha problem att ta sig till jobbet, vilja stanna hemma med sina barn etc. Dessa verksamheter kan komma att få problem med personalförsörjningen. Länsstyrelsen gör bedömningen att det skulle ställas stora krav på bland annat myndigheter och kommuner gällande information och genomförande av åtgärder. Om olyckan skulle inträffa i Sverige bedöms 19 Ibid, s 32 ff 20 Räddningsverket, Kärnenergiberedskap s

12 2. Alarmering och samband» 2.1 Larmkedjan Vid en kärnteknisk olycka med utsläpp av radioaktiva ämnen i Sverige eller i utlandet finns det förberedda larmkedjor. Vid en svensk olycka larmar kärnkraftverket SOS Alarm AB som i sin tur larmar exempelvis länsstyrelserna i berörda län, SSM och MSB. Andra myndigheter, exempelvis andra länsstyrelser, och regeringen larmas via ett brådskande meddelande från SSM. 21 Sverige har ingått internationella och bilaterala avtal om ömsesidig tidig varning och informationsutbyte vid kärntekniska olyckor. Vid olyckor i utlandet larmas Statens meterologiska och hydrologiska institut (SMHI) som i sin tur larmar SSM. Larm eller information om en utländsk kärnteknisk olycka kan även komma myndigheterna till kännedom på andra sätt, t.ex. genom det system som SSM driver med automatiska gammastationer som larmar vid ökad strålningsnivå (se kapitel 4.1) eller genom media. Figur 1. Skiss över alarmeringsförfarandet (Källa: Räddningsverket 2000, Kärnenergiberedskap, s. 78f.) 21 Beredskap/Myndighetens-arbete-vid-en-karnteknisk-olycka-ellerallvarlig-handelse/ (120119) 08

13 2.1.1 Larmnivåer Det finns två nivåer av larm vid en olycka i ett svenskt kärnkraftverk. Om det inte råder något omedelbart hot om utsläpp av radioaktiva ämnen larmas om höjd beredskap. Om det redan skett ett utsläpp eller om ett sådant inte kan uteslutas inom tolv timmar, utfärdas haverilarm. Det är kärnkraftverket som utlöser båda typerna av larm. SSM har fastställt kriterierna för de olika larmnivåerna 22 : Höjd beredskap innebär att en händelse eller störning har inträffat vid kärnkraftverket som hotar omgivningens säkerhet. Inga utsläpp av radioaktiva ämnen som påkallar skyddsåtgärder för omgivningen har förekommit. Dock kan utsläpp som leder till sådana skyddsåtgärder inte uteslutas på sikt Så larmas Länsstyrelsen Västerbotten Larmet till Länsstyrelsen Västerbotten kommer normalt från SOS Alarm till vår Tjänsteman i beredskap (TiB). Dessutom skickar SSM information i ett brådskande meddelande till Länsstyrelsen via fax och e-post. 23 TiB:s agerande vid larm regleras i en särskild TiB-instruktion 24. Larm om kärnteknisk olycka (höjd beredskap eller haverilarm) leder alltid till beslut om att Länsstyrelsens krisledningsorganisation ska aktiveras. Haverilarm innebär att en händelse eller en störning vid kärnkraftverket har inträffat där utsläpp pågår, eller inte kan uteslutas inom storleksordningen tolv timmar, som innebär att skyddsåtgärder utanför kraftverket är nödvändiga. Figur 2. Bilden visar processen från larm till aktivering av Länsstyrelsens krisledningsorganisation Strålsäkerhetsmyndighetens remissvar (120829) på Länsstyrelsens förslag till Räddningstjänstplan vid kärnteknisk olycka 23 Länsstyrelsens dnr Länsstyrelsens dnr Länsstyrelsen principer för ledning vid krishantering och räddningstjänst, dnr

14 2.2 Klassificering av olyckan För att enhetligt och enklare kunna informera allmänheten om hur allvarlig en kärnteknisk olycka är, har en skala för kärntekniska olyckor tagits fram av International Atomic Energy Agency (IAEA). Skalan kallas för INES (International Nuclear and Radiological Event Scale). Skalan är uppbyggd med sju nivåer och är logaritmisk, vilket innebär att varje nivå indikerar en tio gånger så allvarlig olycka som nivån under. En första INES-klassning görs av den som har tillstånd att driva den kärntekniska anläggningen där händelsen inträffat. Denna värdering prövas sedan vad gäller svenska anläggningar av SSM, som fastställer en slutlig INES-klassning. Runt de svenska kärnkraftverken finns en inre beredskapszon, som sträcker sig km ut från kärnkraftverket. Inom denna zon varnas befolkningen utomhus med ljudsändare (sirener) i främst tätorterna och inomhus med särskilda radiomottagare. Det finns även utrymningsplaner för befolkningen i den inre beredskapszonen i länen med kärnkraftverk. Boende i zonen har tillgång till förhandsutdelade jodtabletter. Sverige har använt skalan sedan den togs fram 1990 och har i likhet med många andra länder kommit överens med IAEA att rapportera alla händelser i landet som klassificeras som INES 2 eller högre. Rapporteringen görs av SSM. 26 Sedan 2006 omfattas också INES-skalan av transporthändelser och händelser med strålkällor. 27 Figur 3. INES-skalan talar om klassificeringen av olyckan Räddningsverket, Kärnenergiberedskap s Strålsäkerhetsmyndighetens remissvar (120829) på Länsstyrelsens förslag till Räddningstjänstplan vid kärnteknisk olycka 28 Strålsäkerhetsmyndighetens remissvar (120829) på Länsstyrelsens förslag till Räddningstjänstplan vid kärnteknisk olycka 10

15 2.3 Samverkan Inom kärnenergiberedskapen deltar ett stort antal aktörer: Länsstyrelser Kommuner Landsting Kärnkraftverk SOS Alarm AB Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB, TV4 AB, kommersiella radiokanaler Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) Socialstyrelsen (SoS) Jordbruksverket (SJV) Livsmedelsverket (SLV) Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) Rikspolisstyrelsen (RPS) Arbetsmiljöverket (AV) Kustbevakningen (KBV) Sjöfartsverket (SjöV) Tullverket Försvarsmakten (FM) Trafikverket Frivilligorganisationer Lokala säkerhetsnämnder (finns i kommuner med kärnkraftverk) Andra nationer, EU och FN Samverkan inom Västerbottens län Inom vårt län utgör Västerbottens regionala råd för krisberedskap och skydd mot olyckor ett viktigt samverkansforum före, under och efter kriser. Vid en kärnteknisk olycka är rådet ett forum för samverkan och samordning men rådet har inget beslutsmandat. Rådet utgör dock ett viktigt stöd för Länsstyrelsen i utövandet av det geografiska områdesansvaret och av eventuell statlig räddningstjänst. Rådets roll och funktion finns närmare beskrivet i ett särskilt styrdokument. 30 Länets kommuner är bland de viktigaste samverkansaktörerna vid en kärnteknisk olycka. Kommunerna ansvarar för information till sina invånare och det är viktigt att den är samstämmig med den information som ges av Länsstyrelsen. Kommunerna ska också bidra med underlag till den rapportering av läget under händelsen som Länsstyrelsen är ansvarig för. Kommunernas uppgifter i samband med strålningsmätningar beskrivs närmare i avsnitt 4.3 Kommunala referensmätningar. Samverkan bör också ske med andra aktörer i länet, se vidare avsnitt 6: Personella och materiella resurser i länet. För att en korrekt lägesbild ska kunna tas fram vid en kärnteknisk olycka är det viktigt att aktörerna samverkar och delar information med varandra. Detta är nödvändigt för att rätt åtgärder ska kunna vidtas med anledningen av händelsen men också för att den information som förmedlas till media och allmänhet från de olika aktörerna ska vara kvalitetssäkrad och samstämmig. MSB kan ge stöd till samordning av information men ansvarar inte för själva samordningen av informationen K%c3%a4rnenergiberedskap pdf (120229) 30 Samverkan vid kris i Västerbottens län, dnr

16 2.4 Sambandsmedel Funktionen L4 i Länsstyrelsens krisstab har huvudansvaret för organisationens tillgång till fungerande samband och kontaktlistor. Kontaktlistor finns på G:\Krishantering\Sambandsoch kontaktlistor samt i sambandspärmen som finns på ledningsplatsen i radiorummet. Vid en händelse upprättas vid behov särskilda sambands- och kontaktlistor. På ledningsplatsen finns tillgång till telefoni (inklusive Försvarets telenät), datorer med Internetuppkoppling, fax, radiosystem med anslutning till länsradionätet och Rakel samt videokonferensutrustning. Det finns också tillgång till fasta och mobila telefonkonferensutrustningar samt ytterligare en videokonferensutrustning på Länsstyrelsen. I Pärm B Ledningsplatsinstruktion finns utförliga instruktioner för hur sambandsutrustning kopplas in och för hur ledningsplatsen tas i Skyddsdrift. Pärmen finns på ledningsplatsen i radiorummet. För utbyte av känslig och/eller skyddsvärd information har Länsstyrelsen signalskyddsutrustning. Vid kris eller vid höjd beredskap ska Länsstyrelsen kunna ta emot och sända krypterad information via fax och telefon dygnet runt. För signalskydd finns det en särskild signalskyddsplan. Länsstyrelsen använder det webbaserade informationssystemet WIS som ett verktyg för delning av information mellan myndigheter och andra aktörer i krishanteringssystemet. Hur detta ska gå till finns reglerat i en särskild WIS-instruktion WIS Instruktioner och rutiner, Länsstyrelsen dnr

17 3. Organisation och ledning» Länsstyrelsens allmänna principer för krisledning 32 gäller även vid kärnteknisk händelse. Vid en situation som innebär att Länsstyrelsen kan komma att ansvara för räddningstjänst eller på annat sätt agera utifrån sitt geografiska områdesansvar aktiveras krisledningsorganisation enligt principer i kapitel i Länsstyrelsens Krisledningsplan (grundplanen) 33. I denna delplan beskrivs krisledningsorganisationens uppbyggnad endast översiktligt med en organisationsskiss enligt figur 4 nedan. Vid en kärnteknisk händelse utgörs funktionen L8 av Skyddscentralen, se kapitel 3.2 nedan. För utförligare beskrivning av stabens övriga funktioner och dess uppgifter se kapitel 6 i grundplanen. För information om organisation vid sanering efter kärnteknisk olycka se kapitel Delegationsordning och räddningsledning Länsstyrelsens räddningstjänstuppdrag beskrivs så här i lagstiftningen: Vid utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning i sådan omfattning att särskilda åtgärder krävs för att skydda allmänheten eller då överhängande fara för ett sådant utsläpp föreligger skall den myndighet som regeringen bestämmer ansvara för räddningstjänst. 34 Det betyder att Länsstyrelsen kan fatta beslut om räddningstjänst och utse räddningsledare redan innan ett utsläpp har skett. Om händelsen inte leder till ett utsläpp, eller om utsläppet inte är av den omfattningen att några särskilda åtgärder måste vidtas för Figur 4. Organisationsskiss Länsstyrelsens krisledningsorganisation att skydda allmänheten, kan räddningsledaren stödja Länsstyrelsen i utövandet av det geografiska områdesansvaret. Beslut om statlig räddningstjänst fattas av landshövdingen och i dennas frånvaro av länsrådet. Landshövdingen utser också en räddningsledare för räddningsinsatsen. Vid en kärnteknisk händelse där landshövding eller länsråd inte går att nå tas beslut av den som är utsedd myndighetschef för Länsstyrelsen i Västerbottens län 35. För uppdraget som räddningsledare måste denne 32 Länsstyrelsens dnr Länsstyrelsens Krisledningsplan - Grundplan, dnr LSO 4 kap. 9 och FSO 4 kap Länsstyrelsens dnr

18 ha behörighet att vara räddningsledare i kommunal räddningstjänst samt ha erfarenhet av att leda stora räddningsinsatser eller ha motsvarande kvalifikationer 36. Länsstyrelsen Västerbotten har tillgång till fyra presumtiva räddningsledare från kommunal räddningstjänst inom länet, se bilaga 2. Vid en händelse där beslut har fattats om statlig räddningstjänst kommer någon av dessa att tillfälligt anställas vid Länsstyrelsen. Detta görs för att räddningsledaren ska kunna fatta beslut i Länsstyrelsens namn. För beslutsstöd och mallar se bilaga 3. Räddningsledaren leder räddningstjänsten medan krisledningsgruppen ansvarar för att hantera krisen i övrigt inom ramen för det geografiska områdesansvaret. 3.2 Skyddscentralen Vid en kärnteknisk händelse aktiveras en funktion i krisstaben som kallas för Skyddscentralen (funktion L8). Funktionens huvuduppgift är initialt att etablera nödvändiga kontakter med SSM samt vid en marin olycka även Informationscentralen för Bottniska viken (ICBV). Funktionen ansvarar för att löpande: Inhämta underrättelser om olyckan, vilka insatser som gjorts och deras verkningar samt planerade insatser Inhämta väderprognoser från SMHI Inhämta mätresultat från kommunernas referensmätningar av bakgrundsstrålningen Rapportera mätvärden i SSM:s mätdatasystem RadGis Lämna grovprognoser, mätvärden och beslutsunderlag till räddningsledare/krisledningsgrupp. indikeringsledaren på uppdrag från krisledningsgruppen. Indikeringsledaren samordnar regionala och nationella mätresurser som ställs till Länsstyrelsens förfogande. Detaljerad arbetsinstruktion för funktionen återfinns i Länsstyrelsens interna stabsinstruktion. Den personal som ingår i Skyddscentralen utbildas internt i grundläggande kunskap om joniserande strålning, strålningsmätningar och funktionens arbetsrutiner. Funktionen deltar i övningar som arrangeras av centrala myndigheter och även i interna stabsövningar. Repetitionsutbildning av personalen sker inför varje större övning. 3.3 Experter att tillgå Expertkunskap finns i länet hos FOI, SkyddC, landstinget och vid Umeå Universitet (UmU). Förfrågan om experthjälp från landstinget ska gå via landstingets tjänsteman i beredskap som nås via SOS Alarm. Det är osäkert i vilken utsträckning experter vid FOI och SkyddsC kan vara en regional resurs för länet då de även kan tas i anspråk på nationell nivå. Expertkunskap på nationell nivå finns inom SSM. Med funktionschef och biträdande funktionschef ska funktionen totalt uppgå till 9 personer som liksom krisstaben i övrigt kan arbeta i treskift dygnet runt om behov finns. Skyddscentralens funktionschef är tillika Länsstyrelsens indikeringsledare. Om Länsstyrelsen behöver nyttja nationella mätresurser ska begäran göras till SSM:s beredskapsorganisation. Indikeringsledaren svarar för denna begäran på delegation av räddningsledaren. Om ingen räddningsledare är utsedd agerar 36 FSO 4 kap

19 4. Strålningsmätning» Strålningsmätning (indikering) syftar till att ta reda på om ett utsläpp har skett, vilka områden som är berörda och inte berörda, hur höga stråldoserna är samt nedfallets sammansättning. Mätningarna används för att kartlägga strålningsnivåer samt att fastställa prognoser och ger underlag för beslut om strålskyddsåtgärder, sanering och information. Efter ett utsläpp kan indikeringsarbetet komma att behöva bedrivas under mycket lång tid. En detaljerad plan för hur det långsiktiga arbetet ska genomföras kommer att tas fram och anpassas utifrån de förutsättningar som råder vid en sådan händelse. Beredskapen för strålningsmätning bygger på samverkan mellan en rad olika aktörer, t.ex. Länsstyrelsen, SSM och kommunerna. SSM ansvarar för den nationella samordningen av mätningarna. Nedan ges en sammanfattning av de svenska systemen för strålningsmätning. 4.2 Luftfilterstationer För att kunna fastställa vilka ämnen som faller ner finns det sex luftfilterstationer utplacerade i Sverige. Stationerna drivs av FOI på uppdrag av SSM och har lite olika egenskaper men bygger på samma princip, att stora mängder luft sugs genom ett partikelfilter som byts med jämna mellanrum. Filtren analyseras därefter på vilka ämnen som har fastnat i dem. Känsligheten hos instrumenten är oerhört stor och extremt låga koncentrationer kan upptäckas. I Västerbotten finns det en luftfilterstation placerad i Umeå där det också sker insamling av gasformigt jod. 4.1 Gammastationer För att kunna få larm om ökad strålningsnivå driver SSM ett landsomfattande nätverk av 28 gammastationer i Sverige. I Västerbotten finns det fyra mätstationer utplacerade i Gielas, Malå, Bjuröklubb och Järnäsklubb. Gammastationerna är automatiska och i ständig drift. De fungerar som ett tidigt varningssystem för att kunna upptäcka utsläpp/nedfall som kommer från ett annat land. Gammastationerna mäter kontinuerligt strålningsnivån och rapporterar automatiskt mätresultaten till den databas som SSM administrerar (RadGis). De kan inte avgöra vilka ämnen som ger upphov till eventuella förhöjningar av strålningsnivån. Systemet kan alltså enbart mäta att nivån förhöjts, men de ger en första grov bild av det radiologiska läget om en kärnteknisk olycka inträffar. 15

20 4.3 Kommunala referens- och strålningsmätningar För att kunna identifiera förhöjningar i strålningsnivån vid ett nedfall måste man känna till hur mycket det strålar från marken i vanliga fall, så kallad bakgrundsstrålning. Därför har ett system med kommunala referensmätningar för bakgrundsstrålning utvecklats i Sverige. Sedan 1989 ska alla kommuner genomföra referensmätningar vid fasta mätpunkter var sjunde månad. Varje kommun har två till fyra fasta mätpunkter (fler i kommuner nära kärnkraftverk och i geografiskt stora kommuner). Mätpunkterna är valda för att ge geografisk spridning inom kommunen och länet. De finns normalt på plana, gräsbevuxna ytor för att ge enhetliga mätvärden. Endast platser som förväntas förbli oförändrade även i framtiden har valts ut, t.ex. fotbollsplaner och golfbanor. Det finns också en fast mätpunkt vid den kommunala räddningstjänstens huvudbrandstation med möjlighet att mäta strålningen inifrån byggnaden. Sammanlagt finns det ca 800 mätpunkter i hela landet varav 61 i Västerbotten. För fullständiga koordinater till mätpunkterna i länet se bilaga 4. Mätningarna genomförs av kommunens personal med handburna mätinstrument av typen SRV De kommunala strålningsmätningarna kan inte identifiera vilka ämnen som finns i en markbeläggning utan endast förekomsten av gammastrålning (annan typ av strålning kan mätas med speciella sonder, t.ex. kan en betasond monteras på instrumentet). Strålningen mäts normalt i mikrosievert per timme (µsv/h). Referensmätningarna syftar förutom att samla in mätvärden också till att kommunens organisation för mätning hålls uppdaterad samt ger tillfälle till övning i handhavande och underhåll av instrumenten. Vid larm om att en kärnteknisk olycka har inträffat och innan eventuell markbeläggning har uppstått är det viktigt att få aktuella referensvärden på bakgrundsstrålningen. Länsstyrelsen beslutar därför om strålningsmätning och larmar kommunerna enligt fastställd rutin för initial kontakt 38. Mätningarna genomförs på alla mätpunkter inklusive den fasta punkten vid huvudbrandstationen i kommunen. Under eventuellt pågående nedfall mäter kommunerna varje timme på närmaste punkten samt vid huvudbrandstationen. SSM meddelar Länsstyrelsen när strålningsnivåerna blir sådana att mätning enbart ska ske inifrån huvudbrandstationen. Efter ett eventuellt nedfall har uppstått och markbeläggning har bildats sker mätningarna vid alla punkter efter anvisningar från SSM. 4.4 Mätningar i drabbat kärnkraftslän Vid en svensk kärnkraftsolycka kommer det mest omfattande indikeringsarbetet att genomföras i regi av den länsstyrelse som är drabbad. Genom att bevaka detta arbete kan andra länsstyrelser få goda indikationer på om några skyddsåtgärder behöver vidtas eftersom man därigenom kan få veta om det radioaktiva utsläppet rör sig i riktning mot det egna länet. Information från drabbat län fås i första hand genom bevakning av RadGis, WIS samt genom eventuell direktkontakt med indikeringsledaren. Länsstyrelsen skickar ut en påminnelse till kommunerna strax innan mätningarna ska genomföras. Kommunerna genomför mätningarna och rapporterar sedan in mätresultaten till Länsstyrelsen som i sin tur vidarebefordrar mätresultaten till den databas som SSM administrerar. 37 Myndigheten för samhällsskydd och beredskap tillhandahåller två mätinstrument till varje kommun. I de flesta fall är ett instrument placerat på kommunens miljökontor och ett instrument hos den kommunala räddningstjänsten. 38 Rutin för Länsstyrelsens initiala kontakt med kommunen i händelse av kris eller risk för allvarliga samhällsstörningar, dnr

21 4.5 Övriga mätningar Beredskapslaboratorier Beredskapslaboratorier är universitetsinstitutioner, forskningslaboratorier och statliga myndigheter som är inriktade mot kvalificerad mätning av joniserande strålning och kvantifiering av radioaktiva ämnen. SSM har avtal med dessa för att säkerställa att kvalificerade resurser finns tillgängliga, insatsberedda och samordnade när en händelse inträffar med joniserande strålning, radioaktiva ämnen eller nukleära material. Personalen som är knuten till beredskapslaboratorierna har ingen inställelsetid men uppstartstid och uthållighet finns reglerat i avtalen. Beredskapslaboratorierna finns i Malmö, Lund, Göteborg, Linköping, Uppsala, Studsvik, Umeå och Stockholm. Resurser som finns vid beredskapslaboratorierna är SSMs fordon för strålningsmätning, tre bilar och tre släpvagnar utrustade med avancerad utrustning. Med flygmätningar är det möjligt att kartlägga stora områden med radioaktiv markbeläggning. Mätningarna genomförs av Sveriges geologiska undersökning, SGU. 4.6 Sammanfattning av mätningar 17

22 5. Varning och information till allmänheten» Länsstyrelsen ska informera såväl allmänheten och media som andra berörda myndigheter vid en svensk eller utländsk kärnteknisk olycka som kan påverka länet. I syfte att varna, vägleda och informera allmänheten och media krävs att tillgången till information är snabb och att informationen kan förmedlas mellan aktörerna på ett effektivt, snabbt och strukturerat sätt. Det är viktigt att krisledningsorganisationen har förmåga att snabbt och säkert kommunicera information som på ett öppet och sakligt sätt beskriver bakgrund, konsekvens och utveckling. Informationen ska också riktas till särskilda målgrupper och deras behov. Principer för kriskommunikation samt beskrivning av Krisledningsorganisationens informationsfunktion (L7) framgår av kap. 9 i Länsstyrelsens Krisledningsplan. Länsstyrelsen vill också framhålla kommunernas betydelsefulla roll som informationskanal när det gäller lokala förhållanden Information till allmänheten Länsstyrelsen ansvarar för att informera allmänheten vid en svensk eller utländsk kärnteknisk olycka. Tillsammans med andra expertmyndigheter, kommuner och landsting ska Länsstyrelsen förbereda den information som ska lämnas till allmänheten. Kustbevakningen (KBV) och Sjöfartsverket (SjöV) ansvarar för att varna sjöfarande. Vid en nödsituation som innebär risk för strålning ska allmänheten omedelbart underrättas om fakta om olyckan, de regler som gäller för befolkningen samt de hälsoskyddsåtgärder som ska vidtas. 39 För att informera allmänhet och media finns bl.a. följande kanaler att tillgå: Länsstyrelsens webbplats Länsstyrelsens ordinarie externa webbplats utgör regional kriswebb vid behov. Funktionen L7 i Länsstyrelsens krisledningsorganisation ansvarar för uppdatering av informationen. Sociala medier Sociala medier används enligt Länsstyrelsens riktlinjer. Länsstyrelsens ordinarie Twitter-konto utgör regional kanal för kriskommunikation vid behov för att nå så många målgrupper som möjligt. Facebook-konto skapas vid behov och används enligt Länsstyrelsens riktlinjer. Funktionen L7 i Länsstyrelsens krisledningsorganisation ansvarar för kommunikation ut till allmänheten och omvärldsbevakning via Twitter och Facebook. Nationella krisportalen Under en kris ger den nationella krisportalen en översiktlig bild av händelseförloppet och hänvisar till vilka myndigheter och andra som har ansvar för den aktuella händelsen. MSB ansvarar för drift och förvaltning av portalen, men informationsinnehållet tas fram gemensamt av berörda aktörer i krishanteringssystemet. På portalen finns även möjlighet att ge länsspecifik information till allmänhet och media under olika flikar. VMA-systemet Viktigt Meddelande till Allmänheten VMA lämnas via sändningar i SVT, TV 4, Sveriges Radio och kommersiella radiokanaler. Länsstyrelsen är behörig att begära informationsmeddelanden via SOS Alarm. Räddningsledare är behörig att utöver informationsmeddelande även begära sändning av varningsmeddelande. Detaljerade instruktioner för hur en begäran ska gå till finns i Länsstyrelsens interna stabsinstruktion. Information till allmänheten kommer också att finnas tillgänglig via berörda aktörers webbplatser. Det är viktigt att all lägesinformation förankras hos räddningsledningen innan den når allmänheten, för att på så sätt undvika motstridig information. Vid behov kommer en upplysningscentral att upprättas dit allmänheten kan vända sig. 39 FSO 4 kap

23 5.2. Information till berörda aktörer Lägesinformation lämnas kontinuerligt till alla som medverkar i räddningsarbetet. Berörda aktörer ska i så stor utsträckning som möjligt även inhämta information genom t.ex. den nationella krisportalen, TV- och radiosändningar. Länsstyrelsen använder bl.a. följande aktörsgemensamma system: WIS webbaserat informationssystem WIS är ett skyddat webbaserat informationsdelningssystem som förvaltas av MSB. Syftet med WIS är att underlätta för samhällsviktiga aktörer att kommunicera med varandra, såväl under som före och efter en kris, att hålla sig uppdaterade om det aktuella läget samt samordna sina verksamheter för att bättre kunna hantera en extraordinär händelse. RAKEL RAKEL är ett gemensamt radiokommunikationssystem för offentliga säkerhets- och skyddsaktörer i Sverige, som bygger på den digitala TETRA-tekniken och är mycket robust och driftsäkert. Systemet används bl.a. av polis, räddningstjänst, elproducenter och krisledning i kommunerna. RAKEL infördes på Länsstyrelsen och inom Västerbottens läns landsting under I kommunerna införs systemet successivt under Information till massmedia Medias snabbhet att informera ska utnyttjas i krishanteringsarbetet. Kontakt med media sker genom en särskilt utsedd pressansvarig. Presskonferenser anordnas vid behov i särskilda lokaler och pressmeddelande skickas ut. Ansvarig för detta är funktionen L7 i Länsstyrelsens krisledningsorganisation. Media kan även ta del av den information som lämnas via ovan nämnda kanaler (se stycke 5.1. ovan) Intern information Vid en krissituation är det mycket viktigt att även den egna personalen som inte ingår i krisledningsorganisationen kontinuerligt uppdateras om läget. Det sker genom att pressmeddelanden och annan skriftlig information finns tillgänglig på Länsstyrelsens intranät, extern webbplats liksom i receptionen, cafeterian och växeln. För att dela information inom krisledningsorganisationen används WIS. Se kapitel 7 Dokumentation och informationsdelning inom krisstaben i Krisledningsplanen. Telefonkonferens med samverkande aktörer För att snabbt kunna kalla samman många aktörer samtidigt finns det möjlighet till nationella och regionala telefonmöten, exempelvis i förvarningsstadiet. Det finns även möjlighet till videokonferens eller webbmöten via Lync. Telefonnummer för videokonferens meddelas vid behov till berörd/a organisation/ er. 19

24 6. Personella och materiella resurser i länet» 6.1 Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) FOI CBRN skydd och säkerhet har ett radiokemilaboratorium för mätning av alfa-, beta- och gammastrålande ämnen samt masspektrometri. Laboratoriet kan hantera, bereda och mäta olika typer av prover. FOI har även en mobil enhet för mätning av gammastrålande ämnen i människor. Vidare har FOI utrustning för provtagning av miljöprover samt mobil insamling av luftburna radioaktiva partiklar och jod i gasform. FOI kan utföra mätningar av stråldoshastighet och radionuklidspecifika mätningar i fält, t ex depositionsbestämning. FOI ansvarar även för en mobil enhet ägd av SSM för dylika mätningar, främst sökning av strålkällor och bestämning av depositionsmönster. FOI kan även utföra spridningsprognoser för radioaktiva ämnen i luft, mark och vatten samt avancerade tolkningar av mätresultat. Som ett led i ett nationellt mätprogram pågår kontinuerligt provtagning/monitering av luftburen radioaktivitet 3 ggr/vecka i Umeå. Denna provtagning kan utnyttjas för att följa aktuell situation rörande aktivitetsnivå och identifiering av radioaktiva ämnen i luften. Vid en inträffad RN-händelse kommer FOIs personal att som underleverantör till SSM vara engagerad i den nationella strålskyddsberedskapen och i den nationella expertgruppen för sanering Totalförsvarets Skyddscentrum (SkyddC): Försvarsmakten har under flera år byggt upp och skapat ett särskilt förband (CBRN-kompani) med förmåga att lösa uppgifter vid situationer med fara för strålning, smitta och gift. Förbandet är stationerat vid SkyddC i Umeå och har hög tillgänglighet efter införandet av anställda soldater. Förbandet har följande RN 41 -specifika förmågor: Detektion av dosrater (upp till 6 samtidiga patruller varav två i splitterskyddade fordon). Patruller kan göra specifika nuklider. Patruller har förmåga till provtagning. Mobilt fältanalyslaboratorium specialiserat på RN ingår i förbandet. Särskild grupp för sanering. Egen ledningsförmåga 24/7 där data och insamlad information kan bearbetas. Särskilda RN-experter Förmåga att med personal ingå och stödja andra staber (allt från stabschef till RN-experter). Larmning: Extern aktör kontaktar Försvarsmaktens Högkvarter för utlarmning av förbandet. Tillgänglighet: Förbandet har hög tillgänglighet under de tider de inte är insatta Torbjörn Nylén, FOI Umeå (120117) 41 R/N (Radiologiska Nukleära) avser händelser där joniserande strålning utgör en fara oavsett om strålningen härrör från en olycka i en kärnteknisk anläggning, andra olyckor med radioaktiva ämnen eller joniserande strålning, avsiktlig spridning genom terroristhandling eller annan kriminalitet eller insats med kärnvapen ( ) 42 Toni Dufvenberg, SkyddC (110823) 20

25 6.3 Västerbottens läns landsting (VLL) Inom landstinget har Norrlands Universitetssjukhus (NUS) följande resurser vid kärnteknisk olycka: Mätutrustning för kontroll av personkontamination, externt och internt. Kapacitet ca 3 personer/ timme. Dygnskapaciteten och uthållighet beror på hur man kan bemanna utrustningen. Mätutrustning för kontroll av kontamination i födoämnen, dricksvatten, foder m.m. Kapacitet ca 400 prover/dygn. Mätutrustningar med manuell hantering av prover finns men används inte i daglig rutin. Kapacitet prover/timme, beroende på typ av prov och önskad mätnoggrannhet. Ett antal handburna instrument för indikering finns. Dessa kan även användas i bil även om de inte är anpassade till detta på samma sätt som FOI:s utrustning Umeå Universitet (UmU) Uppgifter har inkommit under 2013 från UmU om vilken resurs de kan utgöra vid en kärnteknisk olycka beträffande mätresurser, expertkompetens, instrument, personal m.m Frivilliga organisationer SSM har avtal med olika frivilligorganisationer som inom 24 timmar efter larm ska kunna vara verksamma med att samla in prover i händelse av ett radioaktivt nedfall. Förfrågan om resurser och expertis från VLL och NUS ska gå via landstingets tjänsteman i beredskap som nås via SOS Alarm AB eller via landstingets växel Noomi Jonsson, NUS (111125) 44 Länsstyrelsens dnr

26 7. Sanering» Länsstyrelsen har enligt LSO 4 kap. 8 också ansvar för sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning. Med sanering menas åtgärder som behöver vidtas för att göra det möjligt att åter använda mark, vatten, anläggningar och annan egendom som förorenats av utsläppet. 45 Sanering av utrustning som används i räddningsinsatser och sanering av människor omfattas inte av begreppet sanering enligt LSO 4 kap. 8. Vid en händelse som innebär sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning utökas krisorganisationen med saneringsledarna som då ingår i krisledningsgruppen. Saneringsledarna är tjänstemän inom Länsstyrelsen som utsetts av landshövdingen eller länsrådet. I det inledande skedet är saneringsledarnas huvudsakliga uppgift att hålla sig informerade om lägesbilden och att förbereda saneringsåtgärder som påbörjas när ett eventuellt utsläpp har upphört. Vid sanering har saneringsledarna det strategiska ansvaret på delegation av landshövdingen Saneringsmetoder Vilka saneringsmetoder som kan bli aktuella beror på nedfallets spridning och sammansättning samt vilka saneringsresurser som finns tillgängliga. Även andra bestämmelser kan komma att påverka bedömningen. Det finns tre huvudsakliga metoder för sanering: Avklingning eller självsanering Stabilisering, avskärmning eller inkapsling Dekontaminering, bortforsling eller lämpning Vid avklingning eller självsanering vidtas inga särskilda åtgärder. Aktiviteten får klinga av på platsen. Områden kan i dessa fall behöva spärras av för allmänheten under en kortare eller längre tid. 46 Regionala förhållanden av betydelse i samband med sanering är: Markanvändning Befolkningstäthet Boendeformer Kommunikationer Vattentäkter Rennäringen Industristruktur inklusive skolor och daghem Sjukhus Snö Saneringsfrågorna behandlas utförligare i Länsstyrelsens särskilda saneringsplan LSO 4 kap. 8 och FSO 4 kap Statens räddningsverks allmänna råd och kommentarer (SRVFS 2007:4) om länsstyrelsens beredskap för sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning 47 Länsstyrelsens saneringsplan ska fastställas i slutet av