En kognitiv syn på sexism i språket

Transkript

1 Panel 6. Språk, kön och sexism. Koordinator: Bettina Jobin Inledare: Bettina Jobin (fredag), Bengt Nordberg (lördag). Bettina Jobin: 1. Jenna Harjuniemi, Uleåborgs universitet. 2. Lena Lind Palicki, Humanistiska institutionen, Örebro universitet. 3. Magnus Pettersson, Institutionen för tyska och nederländska Göteborgs universitet. 4. Karin Milles, Institutionen för nordiska språk, Stockholms universitet. 5. Toril Swan, Universitetet i Tromsø Bengt Norberg: 6. Eva Sundgren, Institutionen för Humaniora, Mälardalens högskola. 7. Antti, Ylikiiskilä, Högskolan Dalarna. Jenna Harjuniemi, Uleåborgs universitet. En kognitiv syn på sexism i språket Föredraget behandlar metodiken och den teoretiska ramen för min doktorsavhandling som är en undersökning av den semantiska strukturen hos suffixavledda feminina yrkes- och personbeteckningar. Syftet är att studera förhållandet mellan språk, kognition och sexism. I mitt föredrag presenterar jag principer för min analys som byggs på kognitiv semantik och kan uppfattas som en kognitiv modifikation av kompositions- och konstituentanalys, kombinerade av en syn på kvinnoforskning. I föredraget koncentrerar jag mig på svenska suffixavledda feminina yrkes- och personbeteckningar (exempel på dem är lärarinna, grekinna, prästinna och grevinna), men själva doktorsavhandlingen kommer att utgöra en kontrastiv analys av svenska, finska och tyska beteckningar. Språk är en av människans viktigaste kognitiva egenskaper, eftersom det möjliggör den sociala kommunikationen och informationsutbytet mellan 1

2 människor. Språkets funktion som socialt medel och informationsförmedlare är emellertid inte den enda aspekt som språket kan analyseras ur. En annan funktion av språket är att avspegla samhället och bära dess värderingar, attityder och uppfattningar. Ord som syftar på kvinnor utgör ett intressant undersökningsobjekt, när man vill studera kulturen och samhället med avseende på uppfattningar om kön och dess funktioner. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg språkets kognitiva karaktär. Ord avspeglar samhälle. Feminina ord avslöjar en aspekt i förhållandet mellan språk, tänkande och den utomlingvistiska världen. Den mest centrala frågeställningen är följande: hur avspeglas samhällets värderingar av och uppfattningar om kön i språket och lexikonet? Hur kan detta beskrivas med hänsyn på människans kognition? Materialet i min undersökning är hämtat ur baklängesordböcker (t.ex. Norstedts stora baklängesordbok 1993), eftersom en baklängesordbok är det mest praktiska sättet att samla in suffixavledda ord som finns ungefär 400 i svenska. Jag studerar också deras omskrivningar i enspråkiga ordböcker (t.ex. SAOB). Omskrivningarna har en central roll i analysen av de semantiska strukturerna. Olika semantiska typer av feminina ord omskrivs på olika sätt i ordböcker även om de har en gemensam grammatisk form. Lärarinna omskrivs med kvinnlig lärare och grekinna med grekisk kvinna. Prästinna däremot har en mer komplex omskrivning kvinna som tjänstgör såsom präst i icke-kristna religioner och grevinna är hustru till greve. På grund av olika omskrivningstyper delas materialet in i olika semantiska grupper som sedan jämförs med varandra både inom och mellan språken. Således fungerar omskrivningar som metod men de har ett nära förhållande till materialet, eftersom de är också hämtade från ordböcker. Lena Lind Palicki, Humanistiska institutionen, Örebro universitet. Att göra kön i progressiva praktiker I mitt avhandlingsarbete fokuserar jag på progressiva praktiker. Med det menar jag praktiker där man faktiskt arbetar med jämställdhet på ett eller annat sätt och där inställningen är att man vill förändra rådande maktstrukturer. På så sätt hoppas jag kunna belysa frågor som handlar om ett jämställt språk finns det ett sådant? Går det att skriva könsneutralt och hur gör man det i så fall? Vilka strategier används för att skriva fram/skriva bort kön och vilka effekter får det? I den första delen av min sammanläggningsavhandling belyser jag en lärobok i samhällskunskap där författaren och redaktören haft ambitionen att arbeta med könsperspektivet för att bryta med gängse normer för hur en lärobok i samhällskunskap ser ut (Lind Palicki 2005). 2

3 I den andra delen belyser jag Försäkringskassans informationsmaterial till blivande föräldrar. Försäkringskassan har regeringens uppdrag att minska klyftan mellan pappors och mammors ojämna uttag av föräldraförsäkringen. I detta arbete har man bland annat sett över informationsmaterialet för att se om det där kan finnas någon grund för den ojämna fördelningen. Genom att exemplifiera med dessa två praktiker vill jag diskutera det skrivna språkets komplexa roll i jämställdhetsarbetet. Språk och samhälle hänger intimt samman men är det möjligt att använda språket som ett emancipatoriskt verktyg? Referenser Lind Palicki, Lena Hur man än vänder sig har man rumpan bak om hur man konstruerar kön i en progressiv lärobok. I: Språk & stil 15/2005. S Magnus Pettersson, Institutionen för tyska och nederländska Göteborgs universitet. Könsövergripande personsubstantiv i tyskspråkiga feministiska tidskrifter I föredraget presenterar jag en empirisk studie av könsövergripande personsubstantiv (=som betecknar båda könen samtidigt) i två tyskspråkiga feministiska publikationer: månadstidskriften Emma samt den akademiska tidskriften Feministische Studien. Referens till grupper som utgörs av både män och kvinnor kan göras på en rad olika sätt i tyskan. Traditionellt används maskulinum som förment könsneutralt överbegrepp, i så kallad generisk betydelse. När endast kvinnor betecknas görs detta oftast och under senare år allt mer frekvent med femininum (Jobin 2004). Den morfologiska överensstämmelsen mellan generiskt maskulinum och specifikt manligt maskulinum är, med språkfeministiska utgångspunkter, ett uttryck för synen på mannen som det normala och kvinnan som det från normen avvikande. I tyskan råder således ett asymmetriskt förhållande mellan könen med avseende på hur de återspeglas språkligt. I och med den tyska språkfeminismens uppsving under 1970-talet har dock bruket av generiskt maskulinum starkt ifrågasatts. Med hjälp av riktlinjer för jämställt språkbruk har man försökt avskaffa det generiska bruket av maskulinum (se Hellinger & Bierbach 1993). Det (die Lehrer) bör enligt flertalet sådana riktlinjer er- 3

4 sättas av en parform (die Lehrerinnen und Lehrer, die LehrerInnen etc.) eller ett könsneutralt alternativ (die Lehrkräfte, die Lehrenden). I många textsorter, t.ex. tyskspråkig dagspress, är emellertid maskulinum fortfarande högfrekvent och feministiska dubbelformer sällsynta vid generisk/könsövergripande referens. I andra textsorter har generiskt maskulinum minskat till förmån för par- och neutralformer. I föredraget visar jag att inte ens i de mest språkmedvetna miljöerna åtföljs riktlinjerna helt. Såväl Emma som Feministische Studien bjuder på rikliga förekomster av generiskt maskulinum. Mitt syfte med föredraget är att diskutera de olika skrivsättens funktion i text; perspektivet är kommunikationsvetenskapligt och textlingvistiskt. Det visar sig att användningen av de olika skrivsätten vid generisk referens betingas av kommunikativa, stilistiska och mängdteoretiska faktorer. Sensibiliteten visavi generiskt maskulinum är troligen som störst i bland annat feministiskt orienterade och/eller humanvetenskapliga skriftspråksmiljöer. Ändå lever det kvar där. En av mina målsättningar är att via studier av personsubstantiv i feministiska diskurser försöka förklara varför generiskt maskulinum är så seglivat. Studien utgör en del av mitt doktorsavhandlingsprojekt, som syftar till att kartlägga könsövergripande/generiska personsubstantiv i en bred palett av tyska medietexter. Referenser Jobin, Bettina (2004): Genus im Wandel. Studien zu Genus und Animatizität anhand von Personenbezeichnungen im heutigen Deutsch mit Kontrastierungen zum Schwedischen. Diss. Stockholm. Hellinger, M & Bierbach, C. (1993): Eine Sprache für beide Geschlechter Richtlinien für einen nicht sexistischen Sprachgebrauch. Hrsg. von der Deutschen UNESCO-Kommission, Bonn. Karin Milles, Institutionen för nordiska språk, Stockholms universitet. Snopp och snippa jämställt eller heterosexistiskt? Det har sagts att det inte finns något ord för flickors könsorgan som är lika neutralt som ordet på pojkarnas: snopp. Det finns många ord att välja på men inget som verkar riktigt bra antingen har de negativa konnotationer eller så fungerar de samtidigt som skällsord. Hur ska flickor kunna få en bra uppfattning om sitt kön om de inte har något bra ord för det? I jämställdhetens namn efterfrågades en neutral beteckning: vulva, yoni och en återlansering av fitta är bara några av alla förslag. 4

5 Men så kom ordet snippa, och nu verkar detta ord ha stor chans att etablera sig. Ordet är bland det vanligaste både bland förskolepersonal och studenter, och nu kommer det med i 2006 års upplaga av SAOL. En analys av ordet visar att det har många formella egenskaper som kan förklara dess popularitet det tilltalar både vår språkkänsla och vår förståelse av kön. I min presentation kommer jag att fokusera frågan hur det kommer sig att detta ord verkar ha slagit igenom framför de andra, och också diskutera huruvida det verkligen är det neutrala alternativ som efterfrågades. Toril Swan, Universitetet i Tromsø. Babes, bimboer og hunker Hvilke ord vi bruker i slang om gutter/menn og jenter/kvinner er selvsagt ikke tilfeldig (jf. Schulzes Derogation principle, Schulz 1975). Selv i dagens Norge, tilsynelatende et likestillingsparadis, inneholder listen over slangord brukt av ungdommer i en nylig undersøkelse 30% negative ord for jenter. I dette paperet vil jeg analysere lånord fra engelsk som er lånt inn relativt sent og som nå brukes i norsk med referanse til menn og kvinner, for eksempel babe, bimbo, hunk. Disse ordene har gjerne en lang historie i engelsk (hvor de ofte først har fått kvinnelig referanse og dernest negativ, ofte seksuell, referanse). Det er imidlertid ikke en entydig negativ bruk vi møter i lånordenes bruk i norsk, en utvikling som sier noe om samfunnsendringer (avisene reflekterer et endret kjønns-syn), men som antagelig også kan være et resultat av at de er lånord (og dermed til dels lettere ufarliggjort). Jeg vil benytte Norsk aviskorpus og andre elektroniske korpora for å vise hvordan bruken av disse ordene har endret seg over tid og sette dette inn i en sosial sammenheng, dvs. vise hvilken kjønnsrolleoppfatning unge sosialiseres inn i Eva Sundgren, Institutionen för Humaniora, Mälardalens högskola. Stereotypa uppfattningar om kvinnor och män? Ingvar och Ingvor Lind i ny tappning. Jan Einarsson (1979) undersökte mot slutet av 1970-talet hur studenter reagerar på en autentisk text i två versioner. Varannan student fick en version där byrådirektör Ingvar Lind uppgavs vara avsändaren och varannan en version där namnet Ingvar bytts ut mot Ingvor. Ingvar bedömdes som mer tro- 5

6 värdig och kompetent än Ingvor, medan Ingvor bedömdes som mer mänsklig än Ingvar. I ett andra experiment (Einarsson 1979) fick försökspersonerna bedöma hur de uppfattade en man och en kvinna i en dialog (från ett utdrag ur Ingmar Bergmans Scener ur ett äktenskap ). Hälften av försökspersonerna fick läsa texten med mannen och kvinnan i sina rätta roller, och hälften fick ett kvinnnonamn på mansrollen och ett mansnamn på kvinnorollen. Även resultatet av detta experiment visade att kvinnan och mannen bedömdes på olika sätt. Ett annat exempel på hur stereotyper kan styra våra bedömningar är Viveka Adelswärds undersökning (1988) av intervjuer med manliga och kvinnliga sökande till ett högstatusjobb, där hon fann att stereotyper om vad som passar sig för en kvinna respektive för en man delvis styrde bedömningen av lämplighet för den sökta platsen. Jag kommer att använda Einarssons idé för att en generation senare genomföra en undersökning av huruvida bedömningen av talspråk och stil i samtal styrs av stereotypa föreställningar om kvinnor respektive män. Texterna är grovt transkriberade utdrag ur informella samtalssliknande intervjuer (från inspelningarna för Återbesök i Eskilstuna, Sundgren 2002). Ett utdrag är från ett samtal med en medelålders man och ett från ett samtal med en kvinna i samma ålder. Varannan bedömare får veta att mannen är en man och kvinnan en kvinna, medan varannan bedömare kommer att tro att mannen är en kvinna och kvinnan en man. (Intervjuaren är i båda fallen en medelålders kvinna.) Referenser Adelswärd, Viveka, 1988: Styles of Success. On impression management as collaborative action in job interviews. Tema K. Universitetet i Linköping. Einarsson, Jan, 1979: Två roller söker sina egenskaper. En pilotstudie. I: Könsroller i språk 3. (FUMS-rapport 75.) Institutionen för nordiska språk, Uppsala. S Sundgren, Eva, 2002: Återbesök i Eskilstuna. En undersökning av morfologisk variation och förändring i nutida talspråk. (Skrifter utgivna av Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet 56.) Uppsala. Antti, Ylikiiskilä, Högskolan Dalarna. Passiva Pia och aktiva Axel? I en tidigare artikel (Flitiga Lisa och busige Bert Om könsrollsmönster i läroböcker) publicerad i Svenskans beskrivning 27 (Växjö: Växjö university 6

7 press) presenterade jag en undersökning om könsrollsmönster i några läroböcker i svensk grammatik. I den undersöktes exempelmeningar i 18 olika grammatikor utkomna mellan åren 1912 och Den värld som beskrivs i exempelmeningarna är traditionell, dvs. kvinnans plats är inom hem, vård och omsorg och världen utanför hemmet är manlig. En viss utjämning har dock skett med åren. Flickor/kvinnor beskrivs med adjektiv som gäller yttre karakteristika (t.ex. söt och vacker ) medan pojkar/män är stora och bäst. Jag tänker nu gå vidare med detta material och undersöka vilka verb som används i dessa exempelmeningar. 7