Hagmarkens KRISPLAN Reviderad V.T. 2013

Transkript

1 Hagmarkens KRISPLAN Reviderad V.T

2 Innehåll: o Mål 3 o Telefonlista 4 o Krisgruppens uppgifter 5 o Facklitteratur 6 Handlingsplaner o Ett barn får en allvarlig sjukdom 7 o Hastigt och oväntat dödsfall utanför vistelsetid/ skoltid 8 o Ett barn blir svårt skadat eller avlider hastigt 10 o Större olycka med flera elever inblandade 11 o Olyckshändelse med flera skadade och ev. dödade vid utflykt eller liknande 12 o Om förälder eller syskon avlider 13 o Vid misstanke/kännedom om misshandel/ sexuella övergrepp 14 o Om ett barn försvinner på hemmaplan 17 o Om ett barn försvinner under utflykt, friluftsdag eller vid studiebesök 18 o Om någon av personalen skadas svårt eller dör 20 o Vid brand under tid då verksamheten är igång 21 o Vid brand, svårare förstörelse eller svårare vandalisering under tid då verksamheten INTE pågår 22 o Vid miljökatastrof 23 o Vid krissituation för personal 24 o Barn och svåra händelser (utdrag från UAS) 25 o Tänkvärt 27 2

3 Mål Målsättningen med krisplanen är att förskolans/skolans barn och personal vid en kritisk händelse eller katastrof snarast skall komma i jämvikt. Vi ska återgå till vardagliga rutiner så snart som möjligt men sätta av tid för ritualer och samtal med barnen. Personalen skall kunna hantera situationen på ett sådant sätt att psykiska och fysiska skador på människor, förstörelse av egendom och miljö minskas. Personalen skall få hjälp att bearbeta sina upplevelser och stöd i sitt arbete med barnen. 3

4 TELEFONLISTA SOS-centralen 112 Ambulans Brandkår Giftinformation Rektor Berith Strömqvist , Skolsköterska Emanuel Pettersson Skolläkare (via Skolsköterskan) Distrikssköterska , Präst Fredrik Fagerberg , Psykolog Christian Haussner Anmälan om barn som far illa el. 112 Barn- och familjeenheten Bje-Bäl Myndighet barn och familj Väderkvarnsgagan 17a BRIS Sjukvårdsupplysningen Barnakuten sjuksköterska Råd och stöd, familjeenheten Kristeam i Bälinge via 112-larm. Administreras via landstinget, UAS. Församlingsgården är samlingsplats. Där finns filtar m.m. Övning sker 3.ggr/år. Ca 5 personer samlas i församlingsgården. Människor i kommunen, lärare, socialtjänstemän m.fl. ingår. 4

5 Krisgruppen består av: Berith Strömquist Hanna Hellgren Emanuel Pettersson Anne Backström Anna Carlsson Tina Wallin Krisgruppens uppgifter: I en krissituation: Rektor sammankallar krisgruppen. Denna gör en kartläggning av situationen utifrån följande frågeställningar: Vad har hänt? - Olycka, svår sjukdom, mord/självmord el. annan händelse Vilka är drabbade? - barn - personal - anhöriga Var/hur skedde det? Vilka var omständigheterna? Vilken information har förmedlats? Hur är situationen nu? Krisgruppen sammankallar därefter berörda kontaktpersoner. Övriga åtgärder: - Rektorn informerar personalen - Rektorn informerar media. Övriga nyfikna - advokater m.m. hänvisas också till rektor. Vid dödsfall: Tillkalla polis. Vilka externa resurser behövs kallas in? Vilket extra stöd behöver personalen? Planera ev. för att personalen får hjälp att bearbeta sina egna tankar och reaktioner efter en krishändelse bl.a. genom ett p-möte som organiseras för att gå igenom de intryck och reaktioner man upplevt vid den traumatiska händelsen. Planera för både akuta och långsiktiga insatser. 5

6 Krisgruppen ansvarar för: - Att förankra beredskapsplanen hos all personal samt informera nyanställda. - Att stötta personal som har barn som befinner sig i en krissituation. - Att i vissa situationer ge direkt stöd till barn, föräldrar och personal. - Att revidera beredskapsplanen en gång per år. - Att uppdatera personalgruppens telefonnummer vid varje planeringsdag. - Att all personal kontaktas vid kris. Om rektor ej finns på plats faller dess uppgifter på vikarierande rektor. ********* I personalrummet finns det en förbandslåda för själen. Den innehåller saker som kan användas vid samlingar t.ex. ljus, dikter. Facklitteratur: Nils Andersson: Att möta små barns sorg en bok för förskolan M.Andersson, K Ingermarsson: Kris och katastrof Rädda barnen: Beredskapsplan för skolan Steinar Ekvik: Skolan och elever i sorg Atle Dyregrov: Att ta avsked ritualer som hjälper barnet Dyrekov-Hordvik: Barns sorg Spencer-Risbrandt: Allmänna barnhuset och Hindra onödigt lidande Cecilia Vikström: När livet går sönder (Fråga på biblioteket. De kanske rekommenderar andra böcker) 6

7 Handlingsplaner Ett barn får en allvarlig sjukdom: Elevens närmaste personal har ansvaret för att övriga barngruppen/ klasskamraterna på bästa sätt får information om vad som drabbat deras kamrat. Det är viktigt att informationen blir tydlig och sann och att den som informerar ger kamraterna tillfälle att bearbeta den information som de fått och få ställa frågor. o Efter samråd med och godkännande av den sjuke elevens föräldrar ges aktuell och fortlöpande information till barngruppen och ev. dess föräldrar. o Viktigt att barnen får aktuell information kontinuerligt. o Tänk på att det sjuka barnet kan ha syskon/kamrater i andra klasser. o Vem som informerar avgörs efter samråd mellan klassföreståndare/fritidspedagog/förskollärare/barnskötare och föräldrar. Informationen kan ges av olika personer beroende av informationstillfälle. o Personalen och barngruppen håller enligt överenskommelse med den sjukes föräldrar regelbunden kontakt med sin sjuke kamrat genom t ex brev, kort, teckningar och besök. o Om den sjukes tillstånd tillåder det är det också viktigt att det skickas hälsningar till klassen i form av brev, kort och teckningar från den sjuke kamraten. Dessa saker bör klassen ta väl vara på då sådana konkreta hälsningar kan vara viktiga i processen med att bearbeta sorgen om den sjuke dör. o Finns det behov av extra stöd för enskilda elever i samband med kamratens sjukdom kontakta skolsköterska eller psykolog. 7

8 Hastigt och oväntat dödsfall utanför vistelsetid/skoltid Om olyckan eller dödsfallet inträffar under barnens ledighet Rektorn ansvarar för att försöka samla all personal till gemensam information innan eleverna tas emot. Vilken information kan ges till eleverna? o Huvudregeln är att kunna ge sann och konkret information om vem det gäller, när, var och hur det har hänt - för att minska utrymmet för förvirring och fantasier. o Men det kan vara oklart om t ex hur olyckan skett, eller en del information kan vara av sådan privat karaktär att den inte ska föras vidare förrän familjen gett sitt tillstånd. I sådana fall är det bättre att säga att vi ännu inte vet än att komma med undvikande bortförklaringar. o Om olyckshändelsen har varit av den arten att pressen kommer till skolan, skydda eleverna från journalister och hänvisa till ledningsgruppen för information. o Informationen till eleverna ges av klassläraren/förskolläraren/barnskötaren, eller av någon annan som känner eleverna väl. När en elev dör angår det hela huset. Inte bara dem som känner honom/henne. o Samtal i klasserna/barngrupperna - ge var och en tid till reaktioner och bearbetning av känslor i den utsträckning som behövs. o Klasskamrater som inte är i skolan informeras via föräldrar. o Kontakta elevens/elevernas föräldrar så att de finns som stöd till barnen när de kommer hem från skolan. o Ordna vid behov en samlingsplats på fritids eller i skolan för de elever som inte har någon anhörig att komma hem till efter skoltid. Under de närmast följande dagarna: Ge eleverna tid att bearbeta det som inträffat, t ex genom: o upprepade samtal om egna erfarenheter och reaktioner. o samtal om den döde eleven, gör t ex en minnesbok. o markering i skolan, t ex en kort minnesstund för samtliga elever. 8

9 o markering i klassrummet, t ex ljus och blommor - ta vara på elevernas behov att uttrycka sorgen i bilder, dikter m.m. o besök olycksplatsen. Samråd med de anhöriga för att ge eleverna möjlighet att eventuellt delta i begravningen. Klassläraren besöker föräldrarna någon dag efter dödsfallet för att utrycka sin medkänsla men också för att förbereda föräldrarna på att klassen (om klassen/gruppen vill det) vill vara med på begravningen. OBS! Både yngre och äldre elever bör informeras om begravningen och om hur den går till - ta hjälp av präst. Fortsatt markering under skolåret: Låt skolbänken stå kvar i klassrummet terminen/läsåret ut. Om man ska flytta ut bänken bör det ske i samråd med klassen. Eleverna bör också få veta att bänken inte kommer att finnas kvar där nästa läsår. Ta gärna med dig klassen till den avlidnes gravplats en tid efter begravningen. Stanna upp vid minnet av den döde eleven t ex vid skolavslutningen, på elevens födelsedag och på 1-års dagen av olyckan/dödsfallet. Om du får besked att en av dina elever omkommit efter skoldagens/vistelsetiden slut, sammankalla genast rektor och andra berörda lärare/personal för att planera nästa skoldag. Kom överens om: o Vilken konkret information finns att ge eleverna? o Var får vi tag på nödvändig information? o Vur ska skolan markera det inträffade? o Vad bör göras i den avlidnes klass? o Vad gör vi med elever i andra klasser som känner den avlidne? o Vad bör vi iaktta i kontakten med de anhöriga? o Vad gör vi beträffande informationen till hemmet? o Hur ställer vi oss till massmedia om olyckshändelsen medför att journalister kommer till skolan? 9

10 Ett barn blir svårt skadat eller avlider hastigt: 1. Medicinsk första hjälp av lämplig person. 2. Ambulans och polis tillkallas. En vuxen stannar hos barnet. 3. Någon ansvarig person (bedömning görs av krisgruppen) underrättar familjen. OBS! Vid dödsfall underrättar polisen alltid familjen. 4. Rektor informeras. 5. Rektor samlar krisgrupp och ev. resurspersoner för att fördela ansvar, ordna med information till all berörd personal samt berätta vad som ev. gått ut i media. 6. Personalen tar hand om sina barngrupper för samtal och bearbetning. Tänk särskilt på dem som har en nära relation till den/de skadade/döda. 7. Rektor är alltid medieansvarig. 10

11 Större olycka med flera elever inblandade i förskolan/skolan: 1. Ambulans och polis tillkallas (av ngn som vet vad som hänt - antal skadade samt typ av skador) Räddningstjänsten avgör om Sociala katastrofgruppen ska kallas in. 2. Medicinsk första hjälp av lämplig person. 3. Rektor informeras snarast av vittnen. Vidare planering sker i samråd med polis och räddningsledaren. 4. Personalen tar hand om oskadade barn gruppvis. OBS! Se till att ingen avviker eller lämnas ensam (risk för psykisk chock). 5. Rektor samlar krisgruppen för vidare planering. Samverkan sker med resurspersoner, polisen och Sociala katastrof-gruppen. Kriscentrum inrättas. Rektor fördelar också ansvar och ordnar med information till all berörd personal. Informationen skall vara fortlöpande. 6. Det är viktigt att personalen inte uttalar sig angående några inblandade i olyckan. Anhöriga till barn/personal samt andra, hänvisas till rektor om inte några andra direktiv givits. 7. Alla som svarar i telefonen måste vara informerade om vad som skall sägas till de oroliga personerna som ringer. En telefonlista där namn och ärende på de som ringt skall göras. OBS! Endast polisen får meddela något ang. vem eller vilka som på olika sätt drabbats. 8. En person ur krisgruppen bör så fort som möjligt ta reda på namn på de skadade, skadans art och ev. döda personer. OBS! Polisen informerar alltid anhöriga. Detta gäller all information. Ingen annan gör detta. 9. En person ur krisgruppen el. skolsköterska håller kontakt med sjukhuset. 10. Alla barn måste hämtas från resp. avdelning av en vuxen. Krisgruppen ansvarar för att någon tar emot oroliga föräldrar och anhöriga som kommer och hjälper dem att träffa sina barn. Informera om ev. kriscentrum och vilken hjälp som där kan fås. 11

12 Olyckshändelse med flera skadade och ev. dödade vid utflykt el. liknande: 1. Medicinsk första hjälp av lämplig person. 2. Ambulans och polis tillkallas. Vuxen person stannar hos barnen. 3. Rektor informeras snarast av vittnen. 4. Personalen tar hand om oskadade barn gruppvis. OBS! Se till att ingen avviker eller lämnas ensam (risk för psykisk chock). Tid bör ges till samtal och bearbetning. Personalen informerar barnen. 5. Rektor informerar snarast all berörd personal. Informationen bör vara fortlöpande. Rektor är alltid medieansvarig. 6. Det är viktigt att personalen inte uttalar sig angående några inblandade i olyckan. Anhöriga till barn/personal samt andra, hänvisas till rektor om inte några andra direktiv givits. 7. Krisgruppen samlas för att planera vidare åtgärder. Stödpersoner kallas in vid behov. 12

13 Om förälder eller syskon avlider: Om dödsbudet kommer per telefon hem till någon i personalgruppen: 1. Ta reda på all fakta kring dödsfallet som familjen vill ge. 2. Fråga hur familjen vill att man ska informera barngruppen. Barnet själv avgör om kamraterna skall meddelas. 3. Kontakta rektor eller någon i krisgruppen. 4. Krisgruppen gör en bedömning av: - omedelbara effekter på barn och personal - behovet av hjälp utifrån - plan för närmaste tiden Vid telefonmeddelande dagtid till ledning/övrig personal. 1. Kontakta rektor el. någon i krisgruppen. 2. Krisgruppen gör en bedömning av: - omedelbara effekter på barn och personal - behovet av hjälp utifrån - plan för närmaste tiden - vilka som skall ta hand om det berörda barnet och ta emot den anhöriga som kommer till förskolan/ skolan 3. En personal följer barnet hem, om inte någon anhörig kan komma och hämta. Samtidigt tar man reda på hur familjen vill att man skall informera om dödsfallet i barngruppen. 4. Barngruppen informeras och ges tillfälle till frågor. Det är viktigt att belysa hur man på olika sätt kan stödja sin kompis både när han/hon är hemma och kommer tillbaka till förskolan/skolan. 13

14 Vid misstanke/kännedom om misshandel/sexuella övergrepp: Förhållningssätt: o Observera barnen i deras dagliga verksamhet. o Lyssna på barnet och våga fråga - ej ledande frågor. o Ta barnets berättelse på allvar, förutsättningslöst. o Lova inte att hålla tyst. När misstanken har förstärkts om att barnet utsatts för brott: o Försök att vara lugn och lyssna till barnets berättelse. o Du ska inte förhöra barnet. Visa uppskattning för att hon anförtror sig till dig. o Kontakta rektor. o Kontakta skolsköterskan o Ring Socialtjänsten och rådfråga om en anmälan ska göras o Gör anmälan till socialtjänsten. Det är vår skyldighet att anmäla! o Underrätta inte föräldrarna (om det är de som är misstänkta för brott). o Fortsätt med dina iakttagelser och förbli barnets vuxenkontakt. Misstagen som kan försvåra utrednings- och behandlingsmöjligheterna kan vara: o Att inte genast reagera och agera. o Att reagera och agera för starkt eller på fel sätt. o Att skuldbelägga någon av de inblandade personerna. o Att förhöra barnet. o Att visa sin tveksamhet. 14

15 Goda råd så att du kan stödja barn/ungdomar som far illa, samt klara anmälningsplikten på bästa sätt: 1. Fundera hela tiden på hur barnet mår och hur relationen till föräldrarna är. Lägg särskilt noga märke till olika slags tecken som kan ge anledning till oro (t.ex. barnets egen beteende, egna berättelser, fysiska skador.) 2. Tala öppet och rakt med föräldrarna om hur ni tycker att barnet mår. Detta är en viktig grundförutsättning då man är orolig för hur ett barn har det. Vid misstankar om att barnet utsätts för brottslig handling där förälder/föräldrar kan vara inblandade får föräldrar inte kontaktas. Detta kan försvåra en framtida polisutredning. Dessutom kan barnet råka i fara. 3. Är du osäker på om en anmälan bör göras? Rådfråga gärna en socialsekreterare (finns på socialenheten, råd och stöd). Säg vem du är och var du arbetar, men nämn inte barnets namn. Detta kallas för konsultation och innebär att du får goda råd från en erfaren tjänsteman som bättre än du vet var gränsen för anmälan går. 4. När anmälan görs, tala om det för föräldrarna genom att visa den anmälan som lämpligen görs skriftligt. Handlar det om misstänkta brott från föräldrarna ska de ej veta att anmälan görs pga. risken för att bevis kan undanröjas, samt att barnet kan bli utsatt. 5. Börja inte med egna utredningar då ni tror att ett barn far illa. Ta så snabbt som möjligt ställning till en anmälan och låt sedan socialsekreteraren påbörja sin utredning. Inget prat med icke berörd personal eller med andra myndigheter, t.ex. BVC! Misstanken om att ett barn far illa är sekretesskyddat, men du kan alltid informera rektorn och du har alltid skyldighet att anmäla till socialnämnden, där socialsekreteraren är anställd. 6. Var medveten om att en anmälan inte alltid leder till att familjen tackar ja till eventuellt stöd. Socialtjänsten bygger på frivillighet och är endast i allvarliga fall som tvångsvård kan bli aktuell. Men även en utredning som läggs ned utan åtgärd är betydelsefull, eftersom familjen kontaktas och därmed blivit medveten om hur andra ser på barnets situation. 7. Det räcker inte med att anmäla och sedan bara vänta på att något ska hända. Ta ny kontakt med socialsekreteraren om förhållandena för barnet fortsätter att vara dåliga efter anmälan. Ni måste hela tiden ge fortlöpande info. till socialnämnden kring 15

16 det som är viktigt och som ni har kännedom om. Läggs den första utredningen ned utan åtgärd, gör en ny anmälan ifall det behövs! Förutsättningarna för stöd kan ha förändrats jämfört med tidigare. 8. Bjud gärna in en socialsekreterare till Hagmarken för att berätta hur en barnavårdsutredning görs. Diskutera samarbetet er emellan. Lär känna varandra som personer. Genom ökad kunskap och personkännedom förbättras möjligheten för er att fullgöra anmälningsplikten. 9. Stödet från arbetsledning och fungerande rutiner är viktigast av allt, såväl före, under och efter en genomförd anmälan. Genomtänkta rutiner bidrar till att en svår skyldighet kan fullgöras lättare när ett barn misstänks fara illa. 16

17 Om ett barn försvinner på hemmaplan : Viktigt att ett organiserat sökande kommer igång snabbt. 1. Notera vad klockan är när ni upptäcker att ett barn saknas. Vem saknas? 2. Hör med övriga barn och vuxna om de vet/sett något som kan sättas i samband med försvinnandet. Hur såg barnet ut klädsel? Var och när sågs barnet senast? 3. Utse en sambandsperson bland personalen som stannar hemma och samlar in information. Den personen organiserar tillgänglig personal för att söka inom- och utomhus i närområdet. Så många som möjligt letar, övriga tar hand om de barn som är kvar. 4. Efter ca 10 min. återsamlas alla och rapporterar, efter ca 20 min. om det gäller skolbarn. 5. Om sökandet varit resultatlöst, kontaktar sambandspersonen föräldrarna (kort information). 6. Sambandspersonen ringer polisen och informerar, eller 112. Meddela rektor. 7. Personal fortsätter att leta på ett organiserat sätt. 8. När polis är på plats organiserar den det fortsatta sökandet. Avblåsning av sökandet sker på order av polis. Det är aldrig fel att ringa polisen direkt och informera vad vi tänker göra och säga att vi ringer igen. Årstiden har betydelse för hur snabbt sökandet behöver ske. På vinterhalvåret blir det fort mörkt och då blir det svårare att leta. Situationen är olika från gång till gång. o Vem är det som är borta? o Är det ett barn som brukar försvinna och vart tar det vägen då? o Är det ett barn som aldrig försvunnit tidigare? o Är barnet på känd eller okänd mark? o Finns det anledning att tro att barnet inte försvunnit frivilligt? 17

18 Om ett barn försvinner under utflykt, friluftsdag eller vid studiebesök: Förbandslåda ska alltid finnas med. Mobiltelefon ska alltid finnas med. (Personalens mobilnummer bör finnas på varje avdelning.) Viktigt att organiserat sökande kommer igång snabbt. 1. Notera vad klockan är när ni upptäcker att ett barn saknas. Vem saknas? 2. Hör med övriga barn och vuxna om de vet/sett något som kan sättas i samband med försvinnandet. Var och när sågs barnet sist? Hur såg barnet ut? Klädsel? 3. Utse en sambandsperson bland personalen. Om man är i skog och mark, kontakta polis och rådfråga om hur sökandet ska gå till. Sambandspersonen organiserar tillgänglig personal för att söka i närområdet. Övriga tar hand om barnen som är kvar. 4. Efter ca 10 min. återsamlas alla och rapporterar, efter ca 20 min. om det är skolbarn. 5. Om sökandet varit resultatlöst, kontaktar sambandspersonen föräldrarna (kort information). 6. Sambandspersonen ringer polisen och informerar, Tel eller 112. Meddela rektor. 7. Personal fortsätter att leta på ett organiserat sätt. 9. När polisen är på plats organiserar den det fortsatta sökandet. Avblåsning av sökandet sker på order av polis. Det är aldrig fel att ringa polisen direkt och rådfråga och/eller informera vad vi tänker göra och säga att vi ringer tillbaka igen. Årstiden har betydelse för hur snabbt sökandet behöver ske. På vinterhalvåret blir det fort mörkt och då blir det svårare att leta. 18

19 Situationen är olika från gång till gång. o Vem är det som är borta? o Är det ett barn som brukar försvinna och vart tar det vägen då? o Är det ett barn som aldrig försvunnit tidigare? o Är barnet på känd eller okänd mark? o Finns det anledning att tro att barnet inte försvunnit frivilligt? 19

20 Om någon av personalen skadas svårt eller dör: 1. Medicinsk första hjälp av lämplig personal. Försök att ej lämna den skadade ensam. 2. Ambulans och polis tillkallas. 3. Rektorn informeras. 4. Rektor informerar all personal om olyckan. 5. Rektor samlar krisledningen/berörda kontaktpersoner och ev. resurspersoner. Där bedöms vilken/vilka personer som ska underrättas: - familjen (vid dödsfall krävs tillstånd av polisen) - barngruppen - övriga berörda Krisledningen gör en bedömning av: - omedelbara effekter på barn eller personal - behovet av hjälp utifrån - plan för den närmaste tiden 20

21 Vid brand under tid då verksamheten är igång: 1. Larma brandkår, polis och ambulans. 2. Utrym lokalerna. Förskolan: Lillgården: Vid skridskobanan. Mellangården: Vid fotbollsplanket utanför gården. Sörgården: Vid fotbollsplanket utanför gården. Storgården: Vid fotbollsplanket utanför gården. Skolan: F-klass: 1:an: 2:an: 3:an: Trädet vid kullen. 1:a trädet till höger om kullen (från skolhuset sett). 2:a trädet. 3:e trädet. Glöm ej att ta med närvarolistan ut. 3. Personalen tar hand om oskadda barn gruppvis. OBS! Se till att ingen avviker eller lämnas ensam (risk för psykisk chock). Skicka ej hem några barn utan kontakt med ansvarig vuxen. 4. Rektor är alltid medieansvarig. 5. Krisgruppen samlas efter det akuta skedet för vidare planering. 21

22 Vid brand, svårare förstörelse el. svårare vandalisering under tid då verksamheten INTE är igång: 1. Larma brandkår och polis. 2. Rektor underrättas. 3. Rektor informerar krisgruppen som då informerar övrig personal. 4. Personalen informerar barn och föräldrar ev. redan i hemmet på morgonen. 5. Rektor är alltid medieansvarig. Allmänhet och anhöriga hänvisas till rektor om inte några andra direktiv givits. 6. Krisgruppen samlas efter det akuta skedet för vidare planering. 22

23 Vid miljökatastrof: 1. Stäng fönster och lås dörrar. 2. Slå av ventilationen. 3. Informera övrig personal. 4. Personalen informerar barnen avdelningsvis. 5. Slå på radion. 23

24 Vid krissituation för personal: Gäller sociala/psykiska kriser. Privata problem kan få konsekvenser för hur jag fungerar på arbetet och hur jag klarar av mina arbetsuppgifter. Åtgärder: o Försök att prata med dina kamrater i arbetslaget. Du kan då få råd eller stöd. Bara kunskapen att arbetskamraterna känner till din situation kan underlätta för dig. o Prata med rektor. Alternativa lösningar kan finnas för att hjälpa dig. Faktorer i arbetsmiljön bidrar till att jag har svårigheter att klara av mitt arbete. Det kan vara i förhållande till barn, föräldrar eller arbetskamrater. Åtgärder: 1. Problem i förhållande till barn/föräldrakontakter: o Ta upp problemet i ett tidigt skede i ditt arbetslag. Sök stöd och råd från erfarna kollegor. o Vänd dig till ledningen. o Vänd dig alltid till ledningen samma dag något akut har hänt. 2. Problem i förhållande till arbetskamrater: o Tag upp problemet med den det gäller o Vänd dig till ledningen. 24

25 Utdrag från Akademiska sjukhuset Barn och svåra händelser Symtom Barn tar skada av traumatiska händelser på ett likartat sätt som vuxna, men symtomen kan variera beroende på barnets utvecklingsnivå. Man brukar beskriva tre symtomgrupper Återupplevande: o Barnet återupplever den traumatiska händelsen om och om igen och ofta när de försöker somna. o Det är inte ovanligt att barn upprepar ett visst beteende i lek, teckningar och tal. Undvikande: o Barnet betraktar de hemska händelserna utifrån ett sakligt och oberört perspektiv, vilket kan tolkas som tecken på att barnet inte har blivit påverkat. o Barn kan börja undvika vissa situationer o Barn med PTSD (post traumatiskt stressyndrom) verkar ofta håglösa, likgiltiga och vill inte längre leka med sina kamrater. Överdriven vaksamhet: o Rädsla för separation o Motvilja att gå till skola/förskola o Sömnsvårigheter o Retlighet o Mörkerrädsla o Fysiska symtom, t ex huvudvärk, illamående Mycket små barn och förskolebarn kan även få symtom som: o Främlingsrädsla o Rädsla för monster eller djur o Tillfällig tillbakagång i utveckling/förmåga o Upptagenhet av vissa ord eller symboler som kan ha ett samband med den traumatiska händelsen. Kontakta vården 25

26 Om ett barn varit med om en traumatisk händelse och fortsätter att uppvisa något eller några av de beskrivna symtomen, bör psykolog eller psykiater kontaktas för professionell hjälp. Telefon: PKL s stödcentrum Uppsala den 1 mars

27 Tänkvärt: o Tänk på att tala mycket om det inträffade. o Se till att skapa naturliga mötesplatser och samlingar, där de berörda får tillfälle att prata med varandra. o Visa förståelse och omsorg. Också människor som man kan tycka inte är så berörda eller står i nära relation till det inträffade kan behöva stöd. o Tänk att barn ofta reagerar både spontanare och långsammare än vuxna. Räkna med olika typer av sorg: vrede, inbundenhet, gråt, avståndstagande, hysteri, pendlande mellan uppsluppenhet och djup smärta. o Lyssna och visa att du vill och har tid att lyssna o Var äkta. Att stödja och hjälpa gör man inte av plikt, utan av känsla. o Säg inte att du förstår hur det känns, för det gör du inte. o Tveka inte att tillkalla expertis på sorgearbete: präst el. psykolog. o Dölj inte dina egna känslor, men om du inte behärskar situationen lämna över samtalet till någon annan. o Skapa gärna ritualer kring det inträffade. Samla barnen till minnesstunder. Ge de sörjande möjligheter att få utlopp för sina känslor i gemensamma situationer och aktiviteter. o Tala med barnen och ungdomarna om att det är normalt med olika reaktioner, men berätta helst inte om dina egna upplevelser. o Acceptera avvisanden, men se till att du kommer igen med frågan, om din hjälp behövs. o Tänk på att du själv behöver avbörda dig din sorg. Prata med dina arbetskamrater. o Respektera andras sorg och smärta. 27