2T Broadcasting AB 31 augusti 2004

Transkript

1 Remissvar avseende förslag till marknadsavgränsningar och identifiering av företag med betydande inflytande på grossistmarknaden för programutsändningstjänster, samt förslag på skyldigheter 2T Broadcasting AB

2 Innehåll 1 Sammanfattning Inledning Produktmässig och geografisk avgränsning Programbolagens val och regulativa aspekter Konsumenten och skillnaderna i distributionsprodukterna Distributionsprodukternas vidare utveckling Den analoga nedsläckningen Geografiska avgränsningen Beskrivningen av marknadssituationen Möjligheterna att distribuera marksänd TV vikten av tillgång till masterna Monopolet och medföljande marknadsdominans Föreslagna skyldigheter Försök att motivera monopolet Tillgång till masterna Tillträdesalternativen Skyldighet att lämna ut information, förhandla och upplåta utrymme Prissättningen Vertikal och horisontell integration samt bundling av monopoliserade tjänster Slutligen

3 1 Sammanfattning 2T Broadcasting ger i detta dokument sitt svar på remissen kring förslag på marknadsavgränsningar och identifiering av företag med betydande inflytande på grossistmarknaden för programutsändningstjänster, samt förslag på skyldigheter. Av naturliga skäl fokuserar kommentarerna sig till den del av marknadssegmenten som utgörs av marksänd TV-distribution och specifikt marksänd digital-tv. I många av fallen instämmer 2T Broadcasting i PTS definitioner och de argument som fört fram till dessa liksom den specificerade geografiska avgränsningen och skyldigheterna. Ändock poängteras vissa argument, likväl som det kring skyldigheterna framförs viktiga synpunkter och ibland något avvikande åsikter mot vad som framställts av PTS. Vad gäller den produktmässiga och geografiska avgränsningen vill 2T Broadcasting anföra stora skillnader och vikten av att produktmarknaderna ses som separata genom: o Programbolagens krav att nå stort tittaruniversum för maximering av reklamintäkterna gör att distributionsprodukterna är komplement snarare än substitut; o Marknätet skiljer sig regulativt från de andra distributionsformerna genom krav på sändningstillstånd regulativa särförfaranden mellan distributionsformerna; o De programbolag som åtnjuter programtillstånd har inga förhandlingsalternativ vad gäller distributionen utan har att acceptera Teracoms villkor eller överge sitt tillstånd; o För konsumenterna skiljer sig distributionsprodukterna väsentligen åt genom de olika sätten att ta emot TV-signalen; o Switching-möjligheterna för konsumenterna begränsas av att mottagningsutrustningen för kabel-, satellit- och marksänd digital TV är olika. Tagna investeringar i utrustning minskar benägenheten att sedan byta mottagningsform; o Utvecklingen för de olika distributionsprodukterna inom Sverige skiljer sig väsentligt åt. För marknätet finns inga fysiska begränsningar för hur tittarskaran kan utökas; o Distributionsprodukterna skiljer sig väsentligt åt i hur man kan tekniskt vidareutveckla och bredda tjänsteutbuden. 2T Broadcasting instämmer i PTS definition av geografisk avgränsning. Kring marknadssituationen vill 2T Broadcasting anföra följande. Etableringen av marknätet är liksom kopparnätet för telefoni i grunden finansierat genom skattemedel under tidigare delen av 1900-talet. Skillnaden mellan dessa är dock att telemarknaden avreglerats och möjlighet för andra att nyttja kopparnätet har getts. För att konkurrensutsätta Teracom måste tillgång till masten ges för att: o En nyinvestering i ett nytt mastnät för TV inte är kommersiellt görligt; o Det är möjligt att ifrågasätta om TV-tittarna verkligen skall få betala för ineffektivitet i en marknad p.g.a. att en investering som de betalat används som inträdeshinder; o Rådande debatt kring 3G-master gör det mycket osannolikt att acceptansen för att upprätta avsevärt mer uppseendeväckande TV-master skulle vara möjligt liksom att bygglov skulle beviljas för detta; o Frekvenskoordineringen för TV är gjord med utgångspunkt från existerande TV-master och tillhörande positioner; o Hushållens takantenner är inställda mot existerande TV-master och det kan ses som ett väsentligt inträdeshinder om dessa skulle behöva klättra upp på taket för att ändra antenninställning eller t.o.m. skaffa flera antenner för att kunna se hela utbudet; o Ett finmaskigare mastnät av mer telekomliknanade karaktär kan inte rimligen genomföras av samma skäl som ovan. Dock är inte frekvenstillgången ett hinder för att konkurrensutsätta Teracom. Frekvenstillstånden är kopplade till programtillstånden och eftersom kunderna konkurrensen sker kring är desamma utgör detta inte ett problem. 3

4 Trenden i de länder som nu etablerar digital marksänd TV är att man luckrar upp de traditionella monopolen. I Sverige har dock Teracom 100 % marknadsandel och bundling av legalt monopoliserade tjänster (analog utsändning) och de facto monopoltjänster förekommer med en utradering av köparmakten hos programbolagen som konsekvens. Benchmark med andra länders operationer liksom benchmark gjord inom EBU visar ändå att Teracoms operationer är ineffektiva och programbolagen därmed betalar överpris för distributionen. Boxer kan anges som en motverkande köparkraft men sanningen är den att redan nu, vid cirka hushåll visar satsningen i digitala marknätet vinst vilket påvisar den framtida potential i marknadsdominans som Teracom-sfären har hur stor är vinsten då man dubblat mängden hushåll eller rentav uppnår den fulla marknadspotentialen? Den potentiella marknadsdominansen stärks ytterligare om man beaktar nya möjligheter genom DVB-H. Denna dominans kan även sprida sig utanför produktmarknaden digital marksänd TV varför det är av yttersta vikt att en konkurrens möjliggörs. Avseende de föreslagna skyldigheterna vill 2T Broadcasting anföra viktiga synpunkter som följer. Så länge Teracom själva har möjlighet att distribuera en TV-kanal finns i systemet även utrymme för en konkurrerande aktör att göra så. För möjligheten att konkurrera med Teracom krävs dock tillgång till infrastrukturen så som beskrivs av PTS. Av tillträdesalternativen är Alternativ I och II tillräckliga för att kunna åstadkomma den access som är nödvändig för att kunna konkurrensutsätta monopolet på produktmarknaden för digital marksänd TV. Vidare är dessa av sådan karaktär att man som konkurrent ärver minsta möjliga del av existerande ineffektiviteter i systemet. Därför är dessa alternativ de som för 2T Broadcasting anses mest relevanta. De följande två alternativen har liten skillnad mot dagens förhållande på marknaden med konsekvensen att de inte är sannolika att skapa de effektivitetsvinster som en konkurrensutsättning av marknaden är avsedd att göra. Av alternativen är Alternativ II det mest användbara genom att man kan hålla ett rent gränssnitt mellan aktörerna och det finns litet utrymme för diskussioner om hur aktörerna kan påverka varandras tjänster. Viktigt vid användande av Alternativ I är att access beviljas så att utsändning kan ske på likvärdiga villkor som för Teracom, dvs. man måste få tillgång till de mastdelar som ger lika täckning. I samband med tillträdesalternativen är det också viktigt att valet av alternativ inte görs av Teracom då detta sannolikt skulle resultera i det minst attraktiva alternativet för en konkurrent. Likaså är det av vikt att Teracom inte tillåts obstruera tekniskt genom att inte samverka vid t.ex. integration. Formuleringen kring vilka som skall beviljas tillträde och även vilka diskussioner skall föras med är i skrivelsen gjord så att den kan utgöra en blockering. Avtal med ett programbolag eller en grupp av programbolag (MUX) kommer inte att kunna ingås utan att prisbilden för accessen till den nödvändiga mastinfrastrukturen har färdigförhandlats med Teracom innan dess kan inte en korrekt offerering göras gentemot programbolaget. Om Teracom därför inte har skyldighet att lämna ut uppgifter och förhandla med aktör som har för avsikt att representera programbolagen med tillstånd enligt radio- och TV-lagen kommer denna inte kunna kvalificera sig för inplacering då avtal med programbolagen är osannolika att ingås utan att en fullständig kostnadsbild kan presenteras. Denna situation är också viktig att PTS bevakar av skälet att medveten långsamhet i samband med förhandlingar kring inplaceringen kan användas för att omöjliggöra konkurrens. Vad gäller prissättningen gäller följande synpunkter: o Historiskt har det länge rått konflikter mellan programbolagen och Teracom angående kostnadsbaserad prissättning varför detta bör ges särskild uppmärksamhet (särskilt som benchmarking med omvärlden samt inom EBU så tydligt indikerar ineffektiviteter); o Kostnadsbaserad prissättning bör ha som bas de kostnader som är relaterade till det tillträdesalternativ som nyttjas utan andra overheader. Därmed bör ej schabloniserade nycklingar av kostnader förekomma som en konkurrent inte kan påverka eller tillgodogöra sig nyttan av (de kan ju t.o.m. vara motverkande kostnader). Om så sker kan prisdiskriminering uppstå och konkurrensen inte ske på lika villkor; o Det är viktigt att kostnaderna också fördelas i proportion till nyttjandet på ALLA de tjänster som nyttjar delade resurser; 4

5 o o o FDC-modellen motsägs i viss mån av ovanstående då den anger att alla företagets kostnader skall slås ut på produkterna, därmed skulle en konkurrent kunna få finansiera utvecklingsverksamhet som är direkt motriktad denne; Begreppet faktiska historiska kostnader ger utrymme för Teracom att inkludera kostnaden för ett nyupprättande av ett mastnät. Denna kostnad har de själva inte tagit och har ej heller höjd för att ta. Istället förnyas masterna genom kontinuerligt underhåll med relaterade avskrivningar som följd, utgörandes delar av den relevanta kostnadsmassan att dela på; Det är av yttersta vikt att en tydlig särredovisning kan förekomma så att en trygghet möjliggörs kring att principerna för prissättningen tillämpas korrekt. I samband med skyldigheterna bör också ifrågasättas att legalt monopoliserade tjänster kan bundlas med sådana som skall vara konkurrensutsatta. På så sätt kan programbolagens valmöjligheter begränsas genom att de blir straffade prismässigt om de väljer att köpa den digitala distributionen från en aktör medan den analoga måste köpas av Teracom. 2T Broadcasting tycker att PTS arbete är väl genomfört och att man fångat de viktiga hänsynstagandena kring de olika TV-marknaderna. Med de gjorda reservationerna i detta dokument ser vi nu fram mot en snabb vidare handläggning av frågan så att TV-marknaden snarast möjligt kan få börja åtnjuta de vinster som en konkurrensutsättning kan medföra. 5

6 2 Inledning 2T Broadcasting har som syfte att etablera sig på den svenska TV-marknaden som nätoperatör för digital marksänd TV. Som utmanare på den svenska TV-marknaden har vi med stor tydlighet mött de enorma marknadshinder och marknadsimperfektioner som råder på den svenska TV-marknaden och då speciellt de monopoliserade (antingen legalt eller vad som skulle kunna ses som de facto) marknader som utgörs av marksänd TV. Vid kontakter med och då man gör s.k. benchmark mot andra länders operatörer samt inom EBU, framgår att den svenska marknadssituationen resulterat i kostnadsnivåer för programbolagen och operatörsbolag som är avsevärt högre än vad som borde vara fallet. Sedan 2T Broadcastings bildande har företaget, hittills förgäves, försökt få tillgång till den unika men nödvändiga resurs som masterna för radio- och TV-utsändning utgör. Vid de initiala kontakterna med Teracom klargjordes att de inte hade något som helst intresse att överhuvudtaget diskutera med oss. Därför har vi varit hänvisade till att avvakta utvecklingen av Lagen om Elektronisk Kommunikation liksom att vi även prövar ärendet hos Konkurrensverket. Bägge processerna är tidsödande vilket påverkar 2T Broadcastings möjligheter att vara framgångsrika i sina ambitioner. I det följande ges 2T Broadcastings synpunkter på PTS förslag till marknadsavgränsningar/-definitioner, identifiering av företag med betydande inflytande, samt förslag på skyldigheter. Av naturliga skäl fokuserar kommentarerna sig till den del av marknadssegmenten som utgörs av marksänd TV-distribution och specifikt marksänd digital-tv. I många av fallen instämmer 2T Broadcasting i PTS definitioner och de argument som fört fram till dessa liksom den specificerade geografiska avgränsningen och skyldigheterna. Ändock vill vi ytterligare poängtera vissa argument, utöver vad som redan görs i PTS beskrivning, likväl som vi i skyldighetssektionen vill framföra en del viktiga synpunkter och ibland något avvikande åsikter mot vad som framförts av PTS. 3 Produktmässig och geografisk avgränsning I olika sammanhang där frågan väckts har det från Teracoms sida hävdats att TVmarknaden är en marknad och att man inom denna stora TV-marknad är konkurrensutsatt. Argument som framförts har varit att endast 30 % av hushållen använder marksänd distribution som primärt sätt att ta emot TV och att det därmed finns valmöjligheter och också konkurrens. Med denna argumentation skulle man i så fall konkurrensrättsligt också ha full acceptans för att exempelvis och rent hypotetiskt en kabeloperatör skulle få förvärva samtliga konkurrenter inom kabeldistributionen på den svenska markanden, något som för de flesta förefaller mindre acceptabelt. Istället är det en mängd faktorer som tydligt identifierar distributionsprodukterna som åtskilda, med skilda marknader som konsekvens. 6

7 3.1 Programbolagens val och regulativa aspekter För de primära kunderna till tjänsterna att distribuera TV, står programbolagen. Som beskrivs så är en styrande faktor antalet hushåll som programbolagen når, där de olika distributionsmedlen utgör komplement till varandra för att säkerställa maximal räckvidd, möjligt tittaruniversum. Detta utgör i sin tur en av de viktigaste styrande faktorerna för de kommersiella programbolagens dominerande intäktskällor i form av TV-reklam. Vikten av tittaruniversum kan åskådliggöras med den totala dominans i reklammarknadsandel som TV4 har gentemot de andra kanalerna genom sitt avsevärt större tittaruniversum (i princip 100% av befolkningen). Vikten av att nyttja de olika kompletterande distributionssätten och vikten av det digitala marknätet blev ytterligare uppenbart under hösten Efter att ha haft ett övertag i tittaruniversum började TV3 gentemot Kanal 5 under 2002 tappa i sitt försprång. Den stora skillnaden i distributionssätt var då det digitala marknätet som MTGsfären beslutat att överge i ett tidigare skede. Sedan marknätet tagit fart så har TV3s tidigare försprång tagits in med hög hastighet, mycket genom den stora tillväxten för det digitala marknätet och Boxer. Hösten 2003 stod kanalerna i princip lika vilket säkert var en av de bidragande faktorerna till att MTG-sfären återigen valde att söka tillstånd för att sända i marknätet om så inte skett hade Kanal 5 med stor sannolikhet passerat TV3 i tittaruniversum och som konsekvens troligen också i reklammarknadsposition. Ovanstående situation beskriver dels att det digitala marknätet redan är en kompletterande distributionsform av stor betydelse för en maximering av tittaruniversum och därmed även med stor inverkan på en TV-kanals ekonomi, dels pekar det på hur kanalerna i marknätet är en exklusiv skara som genom sina sändningstillstånd fått exklusiv access till ett betydande tittaruniversum. Det senare är väldigt uppenbart i det analoga marknätet, men som beskrivs ovan är det redan tydligt även för det digitala marknätet och med nedsläckningen av det analoga marknätet kommer detta bli än mer uppenbart. Som även nämnts av PTS, stärker vikten av det digitala marknätet som komplement för programbolagen för att maximera tittaruniversum synsättet att distribution via detta är en separat marknad. Vidare stärks en särskiljning av marknätet från kabel och satellit ytterligare genom just det särförfarande som gäller denna distributionsform. För att distribuera en TV-kanal via marknätet krävs, som sagt, ett särskilt tillstånd, något som ej gäller för andra distributionsformer. Tillståndet är olika för analog respektive digital marksänd TV vilket i sin tur särskiljer dessa åt. Ytterligare skillnader mellan analog och digital distribution föreligger i att det ena är endast okrypterade sändningar medan det andra har olika former av betal-tv likväl som att det i det analoga systemet endast finns en kommersiell kanal medan det inom det digitala finns en intern konkurrens mellan flera kommersiella kanaler etc. Ytterligare en skillnad mellan analog och digital marksändning av TV-kanaler är att det tidigare är ett lagstadgat monopol medan det andra skall utvecklas på marknadens villkor. Denna skillnad är dock av liten betydelse i dagsläget eftersom de stora inträdeshindren i praktiken även stärker ett monopol i det senare fallet också. För programbolagen som 7

8 beviljats inträde i det exklusiva sällskap som får tillgång till det medföljande ytterligare tittaruniversumet innebär denna situation att de endast har en möjlig aktör att förhandla distributionen med, något som flera programbolag vittnat om att det sker i en tämligen monopolistisk anda. Undantaget är de bolag som inte själva köper upp sin distribution utan får denna som en del av avtalet med Boxer. I praktiken är denna situation dock inte annorlunda genom Boxers begränsade valmöjlighet samt ägarstrukturen bakom Boxer som har Teracom som dominerande ägare. 3.2 Konsumenten och skillnaderna i distributionsprodukterna Konsumenten har normalt inte någon kommersiell relation med de aktörer som driver distributionsnäten för TV (t.ex. Teracom, NSAB, Telenor) utan har denna med operatörsbolag i de fall de abonnerar på någon form av betal-tv (t.ex. Boxer, Canal Digital, Viasat). Ändå skiljer sig distributionsprodukterna väsentligt åt i egenskaper även för konsumenterna. För en stor del av konsumenterna kan nog programutbudet vara likvärdigt numera, oavsett distributionsform, då de största TV-kanalerna (med hänsyn till popularitet hos tittarna) finns med i alla operatörspaket och i alla distributionssätt. Skillnader i pris och paketering förekommer men skillnaderna mellan distributionsformerna ligger troligen i betydligt högre grad i andra egenskaper. En sådan är mängden kanaler som ryms, där i kabel och satellit har väsentligt större kapacitet än marknätet. En annan viktig egenskap är mottagningssättet där kabel-tv endast kan nå de hushåll som är anslutna till kabel-tv näten, satellit-tv endast når de med parabol och marknätet de hushåll som har tillgång till en TV-antenn. Denna skillnad i mottagningssätt är av stor vikt för konsumenten då kabel-tv bara är ett möjligt val för dem som bor inom därför täckta områden, satellit-tv kräver en parabol som har vissa negativa egenskaper där estetiska faktorer och att många fastighetsägare inte ens tillåter paraboler är avgörande. Marksänd TV har den fördelen att mottagningen är enkel genom att en vanlig TV-antenn kan användas - i många fall fungerar den antenn som många hus redan är försedda med och i många fall kan mottagning ske med hjälp av en mindre inomhusantenn. Den nu beslutade utbyggnaden gör att marksänd TV kommer att kunna ses av i princip hela befolkningen även då det analoga nätet släckts ned och den enkla mottagningsmetodiken talar för att digital marksänd TV kommer att bli det lika naturliga alternativet att se TV i t.ex. sommarstugan som analog marksänd TV varit. Dessa egenskaper vittnar om att distributionssätten är väsentligt skilda produkter gentemot konsumenten. Konsumentens begränsning i produktval genom vad man har för mottagningsmöjligheter (där marknätet har den största tillgänglighetspotentialen) är i sig en begränsning av switching-möjligheterna för konsumenten. Denna begränsning förstärks ytterligare genom att olika former av digital-tv kräver olika mottagarutrustning, s.k. set-top boxar. Den stora majoriteten av hushåll skaffar digital-tv genom att ingå någon form av kundrelation med en operatör, för marknätet Boxer. I dessa fall ingår ofta en subventionerad mottagare som kan subventioneras genom att konsumenten ingår ett avtal med låsningstid. Därmed gör konsumenten ett ekonomiskt åtagande av inte försumbar karaktär för att få tillgång till 8

9 utrustningen, likväl som man är förhindrad att byta distributionsform under avtalad period. Då inlåsningstiden är avslutad kan konsumenten i teorin byta distributionsprodukt, men resulterar i ett nytt ekonomiskt åtagande då en ny mottagare måste införskaffas. Åtagandet utgör ett ytterligare switching-hinder som begränsar substitutionsbenägenheten för konsumenten, med konsekvensen att distributionsprodukterna kommer att vara åtskilda. Den mer troliga utvärderingen konsumenten kommer att göra över tiden är vilket betal- TV utbud han vill nyttja inom en distributionsprodukt eller om han för marknätets del kanske t.o.m. väljer att nöja sig med frikanalerna då bindningstiden gått ut. 3.3 Distributionsprodukternas vidare utveckling I PTS dokument görs bedömningen att de olika alternativen kommer att ha en liknande utvecklig framgent. Dock anser vi att många indikatorer talar för en skillnad mellan produkterna även där. Redan nu så har det digitala marknätet en starkare utveckling än någon annan distributionsform. Denna position stärks av att man nu börjat kommunicera den analoga nedsläckningen i media genom debatt men även olika konsumentinformerande artiklar/program. Det är inte orimligt att tro att många konsumenter i samband med denna nedsläckning kommer att göra en rak konvertering av sin analoga marksända mottagning till en digital sådan. Vidare kan vid studier av den amerikanska marknaden konstateras att FCC, Federal Communications Commission, där gått ut och reglerat så att TV-apparater större än en viss storlek redan nu ej får säljas utan att ha inbyggd funktionalitet för att ta emot digital marksänd TV och inom en kort tid gäller detta samtliga TV-apparater som säljs. Förvånande nog har inte några aktiva sådana steg tagits i Sverige, men att TVmottagare med inbyggd digital-tv mottagning skulle få genomslag verkar troligt även på denna marknad med en ytterligare förstärkning och särskiljning av den marksända produkten som resultat. Denna stärks även av att det med all sannolikhet även på lång sikt kommer finns ett gratisutbud som man kan se med en enklare mottagare och utan programkort, en utveckling som inte är trolig att ske på samma sätt för de andra distributionssätten. Vidare ser man vid en analys av framtida möjligheter till utökat upptag/penetration hos konsumenterna av digital-tv att egenskaper som skiljer produktmarknaderna åt kan få stor inverkan. Kabelnäten kommer främst att expandera genom att försöka övertyga mer konsumenter inom de existerande näten att abonnera på premiumutbudet. Expansion utanför existerande nät, genom utbyggnad, är ett mycket kostsamt alternativ. För satellit kommer man att försöka rekrytera fler parabolhushåll, men denna expansion begränsas av såväl estetiska hänsynstaganden som att man inte tillåts sätta upp paraboler på en mängd fastigheter (som nämnts ovan). Det senare begränsar marknadspotentialen avsevärt eftersom det berör en stor mängd flerfamiljshus. Marknätet har dock en stor frihet i att nå alla typer av hushåll. I en del flerfamiljshus kan radiomottagningen vara begränsad, men ett programutbud som i mångas ögon är likvärdigt med de andra distributionsformernas samt möjligheten att i t.ex. en lägenhet kunna ta emot signalen med en mindre antenn gör att marknätet har större möjlighet att stjäla hushåll från kabel- och satellithushållen än man 9

10 har i omvänd riktning p.g.a. rent fysiska begränsningar. Detta ger marknätet ytterligare en särställning med stor inverkan på programbolagens sätt att se på de olika distributionsprodukterna att avstå från någon i denna situation är ett osannolikt beslut varför de inte är konkurrerande utan kompletterande, där marknätet har och kommer att ha en särställning. Ytterligare ett sätt att se på hur skillnader mellan utvecklingen kan se ut för distributionsprodukterna är att se på möjligheterna till teknisk utveckling och breddning av tjänsteutbudet. För kabel är det troligare scenariot att man kommer nyttja kabelns egenskaper för att i framtiden (i viss mån redan nu) erbjuda bredbandstjänster relaterade till Internet samt tjänstefunktioner som IP-telefoni etc. För marknätet ligger utvecklingspotentialen mer i mobil TV, där utvecklingsarbete inom DVB (Digital Video Broadcasting industriorganisation för att standardisera inom områden relaterade till digital TV/videodistribution) för att ta fram en standard för handhållen utrustning sker inom forumet DVB-H. Detta gör att en potentiell utveckling ligger i att förutom att distribuera traditionell TV även kunna distribuera mediatjänster till t.ex. mobiltelefoner, s.k. PDA:er etc. I Finland pågår redan ett omfattande försök inom området med bl.a. Nokia och finska motsvarigheten till Teracom involverade. Satellit har likartade möjligheter till kommunikation till handhållen utrustning även om det är troligt att det då kan vara något sämre mobil mottagning. Satellit har dock en större möjlighet till att erbjuda bredbandstjänster relaterade till Internet då inte samma frekvensutrymmes- /bandbreddsbegränsning råder för satellit. Dessa skillnader och den potential som ligger i migrationen mot mobila telekommarknaden stärker synen att distributionsprodukterna är olika och att den digitala marknätsmarknaden inte får förbli utan konkurrens. 3.4 Den analoga nedsläckningen En fråga värd att väckas är om den analoga nedsläckningen inte haft större drivkraft om det funnits konkurrenter till Teracom på den digitala marksända distributionen. Så här långt har mycket begränsade initiativ tagits för att genomdriva/påskynda en analog nedsläckning. Detta kan kopplas till att den förväntat starkast pådrivande aktören i Teracom har ett lagstadgat monopol på analog distribution och ett de facto monopol på digital distribution. Då den analoga distributionen avslutas kommer en väsentlig del av företagets intäktsmassa försvinna medan Teracom redan idag visar svarta siffror efter investeringen i digital TV bl.a. genom den gynnsamma tillväxten och positiva utvecklingen för Boxer. I detta läge är incitamenten låga för att uppnå en analog nedsläckning utan istället borde det ideala läget vara att fortsätta en bra tillväxt på den digitala sidan (vilket det finns utrymme för även med analoga näten kvar) samtidigt som man bibehåller de analoga monopolintäkterna. En konkurrent skulle på ett annat sätt se den stora vinsten i en snabb och framgångsrik nedsläckning av analog TV för att maximera värdet i gjorda investeringar med starkare initiativ i den riktningen som följd. 10

11 3.5 Geografiska avgränsningen 2T Broadcasting håller med om den geografiska avgränsning som definierats av PTS. För marksändningar blir denna ganska naturlig då täckningen är begränsad/fokuserad till Sverige. 4 Beskrivningen av marknadssituationen Som nämnts ovan och i PTS utkast till beslut använder cirka 30% av hushållen marksänd TV som primär mottagningsform. Sedan den turbulenta starten för digital marksänd TV har utvecklingen tagit fart så att digital marksänd TV är den snabbast växande distributionsformen idag. Tillväxten överstiger vida den för kabel och satellit och Boxers kunduniversum är redan storleksmässigt i närheten av de för Viasat och Canal Digital. Denna tillväxt är trolig att bibehållas eller t.o.m. stärkas nu när den analoga nedsläckningen, planerad till 1 februari 2008, alltmer kommuniceras. 4.1 Möjligheterna att distribuera marksänd TV vikten av tillgång till masterna Historiskt inleddes rundradioverksamheten i Telegrafverkets regi på 1920-talet. Sen dess har verksamheten löpt under olika namn men genomgående i statlig regi bildades Teracom som en utbrytning av Televerkets rundradioverksamhet. Finansieringen av mastetableringen skedde med statliga medel och oavsett de olika namn verksamheten haft genom åren är masterna i grunden finansierade av svenska folket, inte genom en kommersiell investering. Likheter kan ses med det kopparnät som används för telefoni som historiskt också har sin grund i statligt finansierad infrastrukturutbyggnad. Dock finns det en väsentlig skillnad i att inom telekommunikationsområdet har en avreglering skett som möjliggjort konkurrens genom att andra bolag än Televerket/Telia getts tillgång till nätet, med större effektivitet och lägre konsumentpriser som följd. På samma sätt som inom telekommarknaden är en nyutbyggnad av helt nya TV-master en inträdesinvestering så omfattande att den inte rimligen kan genomföras på kommersiella grunder. Även om man kunde se detta som en möjlighet begränsas den av att man då måste ha bygglov för att uppföra nya master, något som i dagens debatt kring 3G-master ter sig rent otänkbart (särskilt då man betänker att 3G-masterna är väldigt små i förhållande till TV-masterna). Ytterligare ett hinder för uppförande av egna master är att såväl den internationella frekvenskoordineringen som hushållens TV-antenninställningar är relaterade till de mastpositioner som är gällande nu. Därför skulle, om såväl finansiering som bygglov kunde ordnas, ändå kvarstå problem med gjord frekvenskoordinering samt att man skulle tvingas övertyga konsumenterna om att vrida sina takantenner, alternativt skaffa flera antenner för olika s.k. multiplexrar (detta grundar sig i att takantenner har en riktverkan där förstärkningen av signalen sker baserat på vart antennen är riktad. Denna blir än mer tydlig med digital teknik då man inte som för analog TV får en dålig bild till dess den blir bra, utan man istället är utan bild till dess rätt signalnivå nås och bilden blir perfekt fel 11

12 riktning på antennen kan alltså resultera i att man inte kan ta emot sändningen alls). Dessa senare faktorer, tillsammans med folkets skepsis mot nya master, omöjliggör även ett marknadsinträde på distributionsmarknaden för digital marksänd TV genom att använda lägre master med större täthet. Däremot är inte frekvenstillgången ett inträdeshinder. För att sända TV i det digitala marknätet krävs att man har ett tillstånd från regeringen, en s.k. koncession. De frekvenser som används för utsändningen tilldelas av PTS men får bara användas för distribution av TV. Därför finns det en direkt koppling mellan de programbolag som har rätt att sända TV och frekvenserna. Programtillstånd tilldelas endast då det finns utrymme i etern för att sända ut TV-kanalerna. Den som har rätt att nyttja frekvenserna för att sända ut TVkanalerna är således den nätoperatör som har avtal med programbolagen om att hjälpa dem med utsändningen. Konkurrens på distributionsområdet inom marknätet kommer därför att ske på den basis att bästa möjliga villkor skall erbjudas de programbolag som tilldelats tillstånd och därmed få rätten att nyttja de därför avsedda frekvenserna. En något försvårande faktor kring detta är att regeringen bestämmer i vilken s.k. multiplex (MUX) ett programbolag skall ligga, vilket styr vilken grupp av programbolag man måste komma överens med för att ta distributionskontraktet och få tillgång till frekvensen. 4.2 Monopolet och medföljande marknadsdominans I de flesta länder i Europa finns det en tradition med monopol på TV-distribution över marknätet. Allteftersom fler länder etablerar digital marksänd TV ser man dock en uppluckring av dessa monopol. I Norge har programbolagen bildat en konstellation för att göra upphandling av TV-distributionen och i Frankrike har franska Teracom, TDF, blivit ålagda att bevilja tillträde för andra aktörer att nyttja deras master så att konkurrens kan ske om distributionen. Där har sedan anbud krävts in från flera bolag som fått konkurrera om distributionen i olika regioner av landet. Fler exempel på hur flera bolag ger sig in i TVdistributionen i marknätet och därmed skapar konkurrens finns från flera av de länder som startat etableringen på senare år. Marknätstekniken är på intet sätt unik och flera olika alternativ för att skapa en konkurrensutsatt marknad finns, t.ex. att olika operatörer driver olika frekvenser, att olika operatörer ansvarar för olika regioner etc. Idag är dock situationen i Sverige sådan att Teracom har 100 % marknadsandel för distributionen av digital marksänd TV. Det finns ingen existerande förhandsreglering kring detta men är sagt att kunna ske på marknadens villkor, vilket omöjliggörs genom de nämnda stora inträdeshinder som mastaccessen utgör. Det finns heller ingen större insyn i prissättningen. Ytterligare försvårande är att de programbolag som sänder såväl analogt som digitalt möts av ett bundlat erbjudande där digital och analog TV ingår, där då det som är en legalt monopoliserad tjänst sampaketeras med vad som skall kunna konkurrensutsättas. På så sätt försvåras konkurrerande erbjudanden likväl som att möjligheterna är stora att förflytta kostnadsmassor för att manipulera prisbilder genom korssubventionering (denna möjlighet finns även mot andra av Teracoms affärsområden, t.ex. telekomsidan). Som 12

13 resultat är programbolagens köparmakt i princip utraderad och en fördelning av marknadsvinsterna sker inte på ett sätt som normalt sker inom en fungerande marknad. I PTS dokument nämns att en motverkande köparkraft ligger i att Boxer utgjort en viss riskexponering för Teracom. Dock är det viktigt att i detta sammanhang konstatera att redan nu, vid ca hushåll, visar den digitala marknätssatsningen vinst och Teracom går med vinst. Detta trots att penetrationen ännu inte nått särskilt höga nivåer jämfört med potentialen som skulle kunna ses ligga mellan en och fyra miljoner hushåll. Beaktandes detta är det lätt att inse vilken enorm marknadskraft som kommer att tillföras Teracom om monopolsituationen kvarstår. Den resulterande mycket starka finansiella ställningen skulle ge helt nya möjligheter att utmana även andra produktmarknader, likväl som att en teknisk utveckling mot DVB-H är ett tecken på ytterligare höjder. Om Teracoms position består finns därför ett mer omfattande hot mot marknadsutvecklingen då en mycket stark grund för såväl vertikal som horisontell expansion kan komma att föreligga. 5 Föreslagna skyldigheter I det särskilda beaktandet av elektroniska kommunikationers betydelse för yttrandefrihet och informationsfrihet som EkomL syftar till är det av stor vikt att PTS ingriper på marknaden för digital marksänd TV då där råder stora marknadsimperfektioner. Med rådande situation och med tanke på den potentiella utvecklingen finns det överhängande risk att informationsfriheten kommer att begränsas och marknadskontrollen på TVmarknaden bli stor genom existensen av en kraftigt dominerande aktör i Teracom. Denna dominans kan även sprida sig utanför produktmarknaden digital marksänd TV genom att företaget får sådan tyngd att inverkan kan ske även på andra distributionsproduktmarknader. 5.1 Försök att motivera monopolet I samband med behandlingen av Teracoms missbruk av dominerande ställning hos Konkurrensverket har Teracom anfört som motivation för monopolet att de även har en position att sköta av civilförsvarsrelaterad natur. Detta då de skall upprätthålla en av de kommunikationsplattformer som är avsedda att fungera i nödsammanhang och orostider. Av det skälet skulle det därför vara olämpligt att störa företagets monopolsituation. Dock finns det ett flertal andra funktioner i samhället som också ingår i liknande funktioner men som ändå kan verka under marknadsmässiga villkor. Det mest tydliga och närbesläktade exemplet på detta är det fasta telenätet där det numera finns flera operatörer som erbjuder fast telefoni, trots att det fasta telenätet är av väsentlig betydelse för nödsituationer i fredstid såväl som för kommunikationen vid ett ev. krig. Därför anses detta skäl för att bevara ett monopol vara tämligen tunt. 13

14 5.2 Tillgång till masterna För att få möjlighet att konkurrera med Teracom på produktmarknaden för digital marksänd TV krävs att en potentiell konkurrent får tillgång till TV-masterna. Detta är den åtgärd som krävs och inte är mer ingripande än rimligt för att möta syftet med EkomL. Som PTS säger är det inte sannolikt att någon aktör skulle välja att anlägga ett parallellt nät, men begränsas inte till att inte vara sannolikt utan rent av inte möjligt. Eftersom Teracom inte på frivillig basis är villiga att upplåta access till masterna måste därför PTS ingripa. Om så inte sker kommer den omfattande marknadsimperfektionen som råder på produktmarknaden för digital terrester TV bestå till nackdel för programbolag och TV-tittarna som i slutänden kommer att få betala för den ineffektivitet som finns inbyggd i denna marknadsimperfektion. Realiteten är att så länge Teracom själva kan sända ut en TV-kanal finns det infrastrukturellt och tekniskt utrymme även för någon annan att göra det. Flertalet metoder finns för att få tillgång till masten, men det kan svårligen anföras att det är omöjligt att tillgängliggöra mastresurserna för en konkurrent baserat på brist på utrymme så länge det överhuvudtaget är möjligt att distribuera kanalen. Detta för att konkurrensen kommer att ske om samma universum av kunder och radiofrekvenserna i fråga för att sedan sända ut dessa kunder är desamma. Istället är det så att det rent tekniskt kan råda konkurrens på produktmarknaden utan att TV-tittarna överhuvudtaget märker någon skillnad, möjligen att de på sikt kan få del av de effektivitetsvinster som uppstår då en monopolmarknad konkurrensutsätts. 5.3 Tillträdesalternativen I utkastet till beslut och förslaget till skyldigheter har PTS definierat fyra stycken tillträdesalternativ. För 2T Broadcasting kan nyttan med de två senare inte riktigt förstås, då de i princip helt överensstämmer med de alternativ som erbjuds programbolagen idag och där mottagaren av dessa alternativ får ärva de ineffektiviteter som Teracom och monopolet har. För 2T Broadcasting är önskemålet att få ärva minsta möjliga del av Teracoms system med kringhörande bemanning etc. varför tillträdesalternativen I och II är de som ter sig realistiskt användbara och som dessutom fungerar i alla de lägen som det överhuvudtaget är möjligt att sända ut avsedd signal. Tillträdesalternativen gås igenom mer detaljerat nedan. Alternativ I - Samlokalisering I detta alternativ placerar konkurrenten till Teracom in helt egen utrustning hela vägen genom systemet, med undantag av själva bärarstrukturen i form av masten. Mycket viktigt i detta sammanhang är att inplaceringen i masten måste ske så att signalen får samma förutsättning att nå TV-tittarna som Teracom själva skulle ha haft. Detta innebär att de antennpaneler som installeras i mastens topp måste få plats i den del som kallas spiran (eller polkagrisen, den del som är i den absoluta masttoppen), då denna är högst upp (höjden på antennpanelernas inplacering har stor betydelse för signalräckvidden) och är cirkulär (vilket 14

15 ger den geografiskt bästa utbredningen av signalen). Man skulle kunna tänka sig att Teracom skulle föreslå en inplacering under spiran (där då masten inte är rund), men då kommer signalen att ha väsentligt sämre räckvidd likväl som att signalutbredningen inte skulle få en bra geografisk täckningsbild utan istället ha väsentliga riktningsområden där det inte skulle finnas någon signal. I detta inplaceringsalternativ kan det finnas trånga sektorer i främst två avseenden: o Masten kan inte bära obegränsad mängd feederkabel (dvs. den kabel som för signalen upp från marknivån till masttoppen) om detta är en begränsning måste feederkabeln delas (vilket kan göras och redan görs på de flesta stationer inom Teracoms verksamhet, se Alternativ II) o Det finns inte obegränsat med utrymme för antennpaneler i spiran. Om där är fullt är det enklaste alternativet att dela på feederkabel upp också vilket åter för oss till Alternativ II. Det är fördelaktigt för en konkurrent till Teracom att dela infrastrukturen på detta sätt eftersom det minimerar de gemensamma kostnaderna och därmed lämnar större utrymme för att skapa egna effektivitetsvinster. Dock kan, som anges ovan, situationer finnas då det är svårgenomfört att bevilja access till infrastrukturen på detta sätt. Alternativ II - Tekniska moment I detta alternativ skall access beviljas till tekniska moment även i sändarstationen. För den händelse inte access till masterna kan ges i enlighet med alternativ I beror det på de trånga sektorer som antennpaneler och bärare upp i masten utgör. Under förutsättning att Teracom kan distribuera en frekvens (d.v.s. att det överhuvudtaget är möjligt att sända ut frekvensen rent tekniskt) så finns därmed möjlighet att bereda plats i masten genom antingen nyinstallation av utrustning (vilket i så fall skulle ske inom ramen för alternativ I) eller genom att man delar redan installerade antennpaneler och/eller feederkablar. Ett bra sätt att göra detta är genom delning av feederkablar upp i masten, som görs genom att man lägger ihop flera frekvenser i en och samma feederkabel genom en teknisk utrustning kallad för en combiner. Då utrymme överhuvudtaget kan beredas för en frekvens för någon aktör är detta ett tydligt gränssnitt som fungerar. Man kan även tänka sig andra sätt att dela tekniska moment, men detta sätt fungerar i alla de fall som det överhuvudtaget är möjligt att tillföra nya sändningsfrekvenser i systemet. Sättet att dela mastinfrastrukturen ger, genom sitt tydliga gränssnitt, också litet utrymme för diskussioner om risk för att påverka annan aktörs utrustning etc. Vidare är detta sätt att få access till masten i princip lika fördelaktigt som i Alternativ I då det ännu finns stora utrymmen för att skapa egna effektivitetsvinster för en konkurrent. Alternativ I och II är tillräckliga för att kunna åstadkomma den access som är nödvändig för att kunna konkurrensutsätta monopolet på produktmarknaden för digital marksänd TV. Vidare är dessa av sådan karaktär att man som konkurrent ärver minsta möjliga del av existerande ineffektiviteter i systemet som kan härstamma från hur man driver och 15

16 organiserar arbetet, kostnadsstrukturer genom valda tekniska lösningar och dyra inköp etc. Därför är dessa alternativ de som för 2T Broadcasting anses mest relevanta. De följande två alternativen har liten skillnad mot dagens förhållande på marknaden med konsekvensen att de inte är sannolika sätt att skapa de effektivitetsvinster som en konkurrensutsättning av marknaden är avsedd att göra. Av alternativen är Alternativ II det mest användbara genom att man kan hålla ett rent gränssnitt mellan aktörerna och det finns litet utrymme för diskussioner om hur aktörerna kan påverka varandras tjänster. Alternativ III Grossistprodukt för programutsändning I detta fall tillämpas den lösning som idag är praxis med undantaget att aktören som väljer att nyttja denna lösning själv ombesörjer distributionen från sin programutspelningspunkt till landets olika utsändningslokaliteter (masterna). Som konsekvens ärver man existerande kostnader och overheader som ingår i systemet med undantaget av den s.k. primärdistributionen. Detta ger inte utrymme för en konkurrent att skapa egna effektivitetsvinster på ett sätt som möjliggör ett konkurrenskraftigt alternativ till existerande verksamhet. Vidare inkluderar denna lösning så många av momenten i den dominerande aktörens regi att det kommer vara mycket svårt att identifiera kostnadspåslag som inte borde vara där. För 2T Broadcasting är detta därför inte ett alternativ som möjliggör en konkurrens på produktmarknaden för distribution av digital marksänd TV utan snarare en konkurrensutsättning av telekomdelen av systemet som bara utgör en delkomponent av lösningen. Alternativ IV Grossistprodukt för distribution Det sista tillträdesalternativet är precis det som idag används av de flesta programbolag. Därför är det svårt att se hur detta på något sätt skulle skapa konkurrens på produktmarknaden eller hur det skulle skapa någon form av effektivitetsvinster i likhet med vad som åstadkoms genom en konkurrensutsättning. Enda sättet det skulle kunna göras (gäller även för Alternativ III) är om man kunde göra benchmarking mot andra länder eller använda den benchmarking som gjorts inom EBU och därmed få fram jämförliga kostnadsstrukturer som sedan skulle användas som styrande krav, men detta är i vår förståelse juridiskt svårgörligt. Viktigt med ovanstående tillträdesalternativen är också vem som väljer vilket alternativ som skall tillämpas. Om alla fyra alternativen skulle kvarstå och Teracom har full frihet att välja alternativ är det naturliga valet alternativ IV då detta ger minimal förändring gentemot dagsläget och ger obefintliga konkurrensmöjligheter. Istället bör förfarandet vara sådant att påvisan skall göras om ett alternativ är tekniskt ogenomförbart och förhandlingar sedan göras om vilket alternativ som skall tillämpas. Vidare är det också en förutsättning att Teracom måste bidra från sin sida med att genomföra en delning, så att teknisk obstruktion inte drabbar en potentiell konkurrent och eventuellt även konsumenten i slutänden genom att någon TV-kanal skulle fungera sämre. 16

17 5.4 Skyldighet att lämna ut information, förhandla och upplåta utrymme I den allmänna beskrivningen av tillträdesalternativen beskrivs hur Teracom skall ha skyldighet att besvara förfrågningar om tillträde och vilka som skall beviljas tillträde. Med rådande formuleringar finns utrymme för låsningslägen då Teracom kan vägra besvara förfrågningar genom att en s.k. hönan-och-ägget-situation uppstår. Skyldigheten innebär att programföretag med tillstånd enligt radio- och TV-lagen eller andra aktörer som företräder sådana programföretag, ges möjlighet att erbjuda distribution och programutsändning av digital marksänd TV, genom att avtala med Teracom om tillträde enligt något av alternativen ovan. Samtliga tillträdesalternativen innebär att Teracom upplåter kapacitet i den utsträckning som den begärande parten tar över de radiofrekvenser som tilldelas av Post- och telestyrelsen, utifrån de tillstånd som programföretagen har med sig. Samtliga tillträdesalternativ förutsätter att den begärande parten antingen har eller kan påräkna sig tillstånd enligt radio- och TV-lagen, eller har nått en överenskommelse med ett programföretag som innehar sådant tillstånd. Ett avtal med ett programbolag eller en grupp av programbolag (MUX) kommer inte att kunna ingås utan att prisbilden för accessen till den nödvändiga mastinfrastrukturen har färdigförhandlats med Teracom innan dess kan inte en korrekt offerering göras gentemot programbolaget. Om Teracom därför inte har skyldighet att lämna ut uppgifter och förhandla med aktör som har för avsikt att representera programbolagen med tillstånd enligt radio- och TV-lagen kommer denna inte kunna kvalificera sig för inplacering då avtal med programbolagen är osannolika att ingås utan att en fullständig kostnadsbild kan presenteras. Detta kan ses som ordklyveri, men är viktigt att det är fullständigt klargjort i skyldighetsformuleringarna. Denna situation är också viktig att PTS bevakar av skälet att medveten långsamhet i samband med förhandlingar kring inplaceringen kan användas för att omöjliggöra konkurrens. Programbolagen har traditionellt förlängt sina sändningsavtal så att de löper parallellt med de sändningstillstånd (koncessioner) som tilldelats dem och förnyas då dessa förnyas (det är idag även ett krav för behållandet av koncessionen att nödvändiga avtal, däribland kring utsändningen, har ingåtts). Därför är det vid distinkta tidpunkter som en verksamhet med ambition att konkurrensutsätta Teracom kan göra sitt inträde på marknaden genom att erövra ett avtal. Om Teracom i denna tidlucka bromsar processen som möjliggör att den potentiella konkurrenten får insyn i nödvändiga kostnadsbilder kan denna blockeras helt genom att denne inom rimlig tid inte kan presentera offerter till programbolagen. Ett sätt att förhindra detta är att det finns offentliggjorda priser för inplaceringar och/eller att mastverksamheten inom Teracom är tydligt särskiljd från övriga verksamheten så att prisdiskriminering inte är motiverad eller kan förekomma. 17

18 5.5 Prissättningen Historiskt har det varit många diskussioner mellan programbolagen och Teracom om kostnadsbaserad prissättning och därmed relaterad kostnadsbas, särskilt inom områdena analog radio och TV. Även nu ifrågasätter många programbolag den kostnadsbas som ligger till grund för prissättningarna. För en potentiell konkurrent till Teracom är det viktigt att delad utrustning medför en kostnad som är relaterad till den delning som sker, men är helt befriad från övriga overheader. Därför måste det finnas en tydlig särredovisning så att endast kostnader direkt relaterade till delade resurser ingår i den prisbild som offereras den potentiella konkurrenten för delning av resurser. Innebörden av detta blir att det inte heller bör finnas schabloniserade nycklingar ut på olika verksamheter för att bära kostnader som inte en konkurrent kan påverka eller på något sätt tillgodogöra sig nyttan av, t.ex. generella utvecklingsprojekt inte direkt kopplade till de resurser som skall användas. Det här är även en viktig beståndsdel för att kunna uppnå ickediskriminerande villkor, då det annars kan döljas kostnader i de priser som erbjuds en potentiell konkurrent som inte motsvarar den kostnadsbild som drabbar Teracom själva för motsvarande utrustning och därför kan användas för att stärka Teracoms position i konkurrensen. Ovanstående motsäger i viss mån PTS utgångspunkt att den s.k. FDC-modellen skall användas. Skälet till detta är just att ALLA kostnader fördelas till företagets slutprodukter. På så sätt får en potentiell konkurrent vara med och dela på kostnader som inte kommer honom till gagn och dessutom kan vara sådana som har direkt motverkande effekt. Vidare kan fördelningen av indirekta kostnader användas för att förflytta kostnader på ett sätt som gynnar olika produkter med prisdiskriminering inom olika områden som följd. Därför bör bara de kostnader ingå som kan direkt kopplas till det tillgänglighetsalternativ som används för att bereda en konkurrent access till infrastrukturen. Vidare är det viktigt att kostnaderna i detta sammanhang även fördelas fullt ut, dvs. att kostnaderna verkligen är fördelade i proportion till nyttjandet. Om en viss kostnadsbas är fördelad skall en omfördelning kunna göras om det vid något tillfälle blir fler tjänster som delar på denna kostnadsbas. Det får inte heller vara så att en tjänstekategori i princip finansierar en verksamhet som sedan kan nyttjas till väsentligt lägre pris av en annan verksamhet en grund för att åstadkomma prisdiskriminering. Historiskt har dessa fördelningar som sagt vållat många diskussioner och konflikter just runt Teracom och programbolagen, vilket gör att detta särskilt bör tänkas igenom för att åstadkomma rättvisa förutsättningar att bedrivande konkurrerande verksamheter och därmed även åstadkomma de effektivitetsvinster som uppstår inom en konkurrensutsatt marknad. Vidare ifrågasätter 2T Broadcasting även i viss mån innebörden av faktiska historiska kostnader. I 4 kap. 12 EkomL anges att vid tillämpningen av 11 skall hänsyn tas till den investering som gjorts av operatören. En sådan skyldighet som anges i 11 skall utformas så att operatören får en rimlig avkastning på kapitalinvesteringen. Dessa formuleringar kan ge utrymme för Teracom att fakturera hela kostnaden för att återupprätta ett helt nytt mastnät, en kostnad som de själva inte bär och som orimligen kan bäras av någon annan som har för avsikt att bedriva en verksamhet på en kommersiell grund. Som nämnts 18