Riktlinjer och skrivtips för examinationsuppgifter inom ämnet Arbetsvetenskap

Transkript

1 Riktlinjer och skrivtips för examinationsuppgifter inom ämnet Arbetsvetenskap 2010 Av: Susanne Strömberg Jonas Axelsson 1

2 INNEHÅLL 1 Allmänt om vetenskapligt skrivande Argumentation Kritiskt tänkande och problematisering Klarhet och saklighet Att strukturera skrivandet Planera arbetet Problemformulering Materialinsamling Bearbetning och analys Redovisa resultat Formalia Några allmänna riktlinjer Korrekt språk Citat och referat Referenshantering Att strukturera texten Inlämningsuppgiftens uppbyggnad Essäns uppbyggnad Uppsatsens uppbyggnad Fusk och plagiat Granskning och bedömning Lästips

3 1 Allmänt om vetenskapligt skrivande Vad vetenskap och vetenskapligt skrivande är, är förstås omstritt. Men att hävda att vetenskap och vetenskapligt skrivande ska präglas av argumentation, saklighet och klarhet torde ändå vara relativt okontroversiellt. Således hävdar vi här att de vetenskapliga eller åtminstone vetenskapsliknande texter som du kommer att skriva inom ramen för ämnet Arbetsvetenskap vid Karlstads universitet bör präglas av argumentation samt av en klar, saklig och tydlig stil. Texten ska hänga ihop på ett logiskt sätt och andra personer (med grundläggande vetenskapliga kunskaper) ska kunna förstå vad du menar. Samtidigt finns det många olika sätt att strukturera och skriva vetenskapliga texter på. Du kommer med all säkerhet att stöta på flera varianter under utbildningens gång. För en viss typ av text kan exempelvis det strikta rapportformatet fungera bra medan essäns fria form passar bättre i andra sammanhang. Syfte, mål och målgrupp (läsare) är det som brukar bestämma hur arbetet ska struktureras. Oavsett typ av text gäller det att fånga läsarens intresse i ett tidigt skede så att denne orkar följa med i resonemanget ända till slutet av texten där slutsatserna finns. Ofta kan så enkla saker som att ge arbetet en tydlig och logisk struktur hjälpa läsaren att följa och förstå vad det är du vill ha sagt. Sedan finns också olika traditioner att ta hänsyn till. Olika ämnen kan till exemepl ha olika traditioner för hur man ska ange referenser, vilket typsnitt som ska användas och vilken annan formalia som är att föredra. I det här dokumentet kommer du att hitta vad som gäller för avdelningen Arbetsvetenskap vid Karlstads universitet. Det är en sammanställning av den samlade erfarenheten från ämnets lärarkår i kombination med vad vi tagit del av i den litteratur som behandlar denna typ av problematik. Titta gärna under rubriken Lästips för att se vilka källor vi inspirerats av. Den övervägande delen av texen är emellertid reflektioner och betraktelser över vad vi sett, hört och varit med om i kontakt med studenter. 1.1 Argumentation Vad är argumentation? Argumentationen blir aktuell när du ska diskutera och förhålla dig till det som du har refererat eller de slutsatser du drar av ditt insamlade data. Argumentation innebär att man ger skäl (argument) för det man påstår, man försöker övertyga andra om att de slutsatser jag dragit är väl grundade (Weston 2000, s xiff). Skriv exempelvis inte så här: Livsformsanalysen är en dålig teori. Punkt slut. Det vill säga påstå inte något utan argument. Så här kan man göra istället: Livsformsanalysen är en dålig teori på grund av att den inte tar hänsyn till den stora betydelse 3

4 som ett gemensamt språk och en gemensam nationell identitet har i människors liv. Förutom ett påstående finns nu också ett argument. Argumentet är kursiverat. Det allra bästa är dock att gå ytterligare ett steg och placera in sitt argument i ett sammanhang. Man är ju ofta inte ensam om sitt argumenterande, det finns förmodligen andra i forskarvärlden som hävdat samma sak. Så här kan det se ut om man relaterar sin egen argumentation till någon annans: Livsformsanalysen är en dålig teori på grund av att den inte tar hänsyn till den stora betydelse som ett gemensamt språk och en gemensam nationell identitet har i människors liv. Liksom etnologen Åke Daun tror jag att det finns en svenskhet och svensk kultur som är mycket djupgående. Relaterandet till annan forskning är kursiverad i exemplet ovan. 1.2 Kritiskt tänkande och problematisering När vi pratar om att tänka kritiskt och om att problematisera saker menar vi i själva verket att du behöver göra mer än bara ta till dig fakta och redogöra för dem. Det kritiska tänkandet innebär att du måste resonera kring de fakta du inhämtat, jämföra och ställa olika alternativ mot varandra, vara kritisk mot de data du har framför dig, dra slutsatser av detta för att sedan ställa frågor kring hållbarheten i resonemangen. Ett kritiskt förhållningssätt utvecklar det vetenskapliga tänkandet och får ytterligare skjuts av den argumentation du gör i dina texter samt i diskussioner med studiekamrater, lärare och handledare. 1.3 Klarhet och saklighet Vad innebär en klar, saklig och tydlig stil? Vad gäller klarhet så handlar det i hög grad om att försöka skriva enkelt. Vetenskap innebär inte att man ska använda så många svåra ord som möjligt! Och inte heller att trassla in sig i meningar som är många rader långa. Tvärtom eftersom vetenskapen handlar om komplicerade saker gäller det att försöka hitta enklast möjliga ord och uttryckssätt för att få läsare att därigenom begripa. En grundregel: Om du har att välja mellan två synonyma ord där det ena är lättare och det andra svårare välj det lättaste. Exempel: om du ska välja mellan otillräcklig och insufficient välj otillräcklig 4

5 Två reservationer bör dock göras: för det första är det ibland nödvändigt med krångligare ord för att de ingår i det teoretiska sammanhang som man befinner sig. Det handlar alltså om en vedertagen terminologi. Ta som exempel begreppet sociocentrism i livsformsanalysen. Det ordet syftar bland annat på de missförstånd som kan ske mellan människor som lever olika livsformer. Om du ska diskutera livsformsanalysen bör du använda den terminologi som finns inom teorin. Du bör alltså inte byta ut ordet sociocentrism mot ett enklare ord. För det andra: ibland behövs krångligare ord för att språket ska bli mer varierat och mindre tjatigt Saklighet Vi sa ovan att stilen ska vara saklig. Vad menas med detta? Jo, den vetenskapliga texten ska vara mer kopplad till den sak som ska undersökas än till den person som skriver. Den vetenskapliga texten bör ses som lite opersonlig och distanserad. Se på texten som något som ska stå på egna ben, inte som något som är en utväxt på dig. Man ska kunna begripa texten utan att ha personlig kännedom om dig. För att nå tydlighet bör man inte använda ett alltför personligt språkbruk. Använd inte alltför mycket djärva liknelser eller poetiskt bildspråk. Sådant kan lätt bli svårförståeligt. Försök istället att skriva torrt och enkelt Enkelhet Men hur enkelt ska du skriva? Du ska inte skriva överdrivet enkelt; du ska inte skriva en barnbok. Eftersom vi är i universitetsvärlden kan vi förutsätta en viss vetenskaplig kunskap hos dem vi riktar oss till. Det är viktigt att tala om vad man menar med olika begrepp men allt behöver inte utredas och förtydligas en viss vetenskaplig förståelse hos läsaren kan man ta för given Den tänkta läsaren När man ska skriva pedagogiskt och tydligt är det ofta bra att föreställa sig en läsare som ska läsa texten. För att hitta rätt nivå tror vi att följande ihopfantiserade läsare är bra för dig: tänk på en kompis som befinner sig på ungefär samma kunskapsnivå som du, och som har liknande intressen som du, men som inte har gått just den här kursen eller läst just den här litteraturen. När du ska skriva för denna tänkta läsare hamnar du i ett bra mellanläge: du behöver förklara och förtydliga mycket, men en hel del kan du också ta för givet. 5

6 2 Att strukturera skrivandet Det finns egentligen inget bästa sätt att lägga upp arbetet med att skriva en inlämnings- eller examinationsuppgift. Olika ämnen eller områden kräver olika angreppssätt och många gånger flyter de olika momenten in i varandra. I grunden ligger det ändå ett strukturerat sätt att arbeta, ett speciellt sätt att tänka och reflektera över arbetet med att producera texten. Litet slarvigt kan man ändå säga att du behöver gå igenom fem steg för att få till ett färdigt arbete. Dessa steg är: Planera arbetet, Problemformulering, Materialinsamling, Bearbetning och analys samt att Redovisa resultat. Planera arbetet Problem- formulering Materialinsamling Bearbetning och analys Redovisa resultat Figur 1: Enkel arbetsprocess för inlämnings- och examinationsuppgifter Under de närmast följande rubrikerna hittas en mer detaljerad förklaring av vad varje steg i arbetsprocessen innehåller. 2.1 Planera arbetet Innan du börjar med din uppgift är det bra att tänka igenom vad det är du har till uppgift att göra, hur du vill göra det och när i tiden du ska arbeta med uppgiften. Det är speciellt viktigt när det är flera personer inblandade. Ett sätt att få en uppfattning om uppgiftens omfattning är att göra en grov planering av den tid och de resurser du/ni har till förfogande i förhållande till kursens upplägg och tidsram. Det är också bra att fundera på om det är något i din egen eller dina gruppkamraters situation som du/ni behöver ta hänsyn till i planeringen. Resor, matcher, extraarbete och så vidare kan inverka på när i tiden det faktiska arbetet med uppgiften kan utföras. Skriv sedan ner planen i din almanacka eller på ett separat dokument som du har lättillgängligt. När problemformuleringen, som är nästa steg i processen, väl är gjord tar du fram din plan igen och gör justeringar utefter vad det är du vill göra med ditt arbete. Planen kommer förmodligen att ändras ytterligare under arbetets gång, men det är ändå bra att ha någon slags tidsram att förhålla sig till inledningsvis så att allt arbete inte görs dagen (eller natten!) innan inlämning. 6

7 2.2 Problemformulering Arbetet med att skriva inlämnings- eller examinationsuppgifter inleds ofta med en fråga eller fundering över något. I de flesta fall kommer denna fråga eller fundering från läraren, ibland är det du själv som ska komma på både ämne och fråga att skriva om. När du får en given uppgift en redan definierad fråga behöver du inte ringa in ditt problemområde, avgränsa dig med hjälp av syftet eller formulera egna frågor. Det är redan gjort. Vad du däremot behöver fundera på är om du förstått frågan och vet vad syftet med uppgiften är. Det behöver alltid göras. Sedan kan man förstås undra varför man behöver arbeta med problemformulering överhuvudtaget. Det är ju inte direkt enkelt. Samtidigt underlättar en väl genomarbetad problemformulering det fortsatta arbetet väsentligt. Det blir exempelvis lättare att söka information då du vet vad det är du letar efter; lättare att sammanställa fakta eftersom du vet vad som är viktigt att ta med eller inte; lättare att dra slutsatser därför att du vet att du har ställt bra och relevanta frågor. Var kan man då hitta ett ämne att skriva om? Börja med att fundera på om du sett eller hört något i media (TV, tidningar, radio) som fångat ditt intresse eller om du stött på ett praktiskt problem som du känner att du vill lösa. Det är bra utgångspunkter. Ett annat alternativ är att gå igenom kurslitteraturen för att hitta intressanta uppslag. Om det behövs kan du söka efter kompletterande (och relevant) litteratur på biblioteket eller i någon databas. Viktigt att komma ihåg är att ämnet ska röra sådant som ryms inom Arbetsvetenskapens intresseområden Problemområde Ett ämne kan ju vara ganska brett, så för att att göra arbetet mer hanterligt behöver du begränsa det och bestämma syftet med arbetet. Det gäller helt enkelt att ringa in vad problemet är, varför det är ett problem och vad det är du vill få svar på. Och det är precis det som problemformulering handlar om. Men vad är egentligen ett problem? Till vardags använder vi gärna ordet problem i betydelsen svårighet eller besvärlighet. Inom vetenskapen kan ordets betydelse se annorlunda ut. Enligt Winter (1992, s 13) är ett problem en undran som konritiserats i en fråga. Det innebär att problemet har uppkommit ur en upplevelse av något och det är i spänningen mellan min begränsade förhandsuppfattning och de fakta jag har om detta något som problemet tar form. För att spetsa till det litet menar Esaiasson (2007, s 32f) att ett forskningsproblem kan vara något som varit försummat i tidigare forskning; något som uppståt i korsbefruktningen mellan olika teorier; bristfälliga eller motsägelsefulla resultat från tidigare forskning, etc. Enligt Esaiasson ska forskningsproblemet helst även vara kopplat till både den inomvetenskapliga diskussionen och till samhällsdebatten. 7

8 När man försöker hitta sitt problemområde är det också bra att ställa sig frågan om problemet är värt att jobba med över huvud taget. Enligt Winter (1992, s 17) är det så om problemet är relevant för ämnet, praktiskt genomförbart och etiskt försvarbart Syfte Syftet avgränsar ämnet (problemområdet) ytterligare och det är i syftet du anger vad det är du avser att göra i inlämnings- eller examinationsuppgiften. Använd gärna ord som beskriva, belysa, klargöra, granska, sammanställa, undersöka när du formulerar ditt syfte Frågeställningar eller hypoteser När ämnet är valt och syftet är formulerat är det dags att sätta upp ett antal frågeställningar (eller hypoteser) som ska hjälpa dig att uppnå syftet med arbetet. Det handlar om att tydliggöra vad det är du egentligen vill ha besvarat. Holme och Solvang Krohn (1997, s 31ff) menar att en frågeställning ska vara: Spännande, det vill säga problematiserande Fruktbar i förhållande till nuvarande kunskap Enkel och avgränsat på ett genomtänkt sätt Ett alternativ till frågeställningar är att använda hypoteser, det vill säga att man gör ett antagande om en möjlig förklaring till en företeelse. En hypotes kan antingen verifieras (hypotesen är sann) eller falsifieras (hypotesen är falsk). Om frågorna eller hypoteserna hjälper till att uppnå syftet har du hittat rätt och kan gå vidare med att göra en första disposition av texten. Det vill säga skriva ner de rubriker du vill använda och kanske göra en kortare förklaring till vad det är du vill skriva om under respektive rubrik. Rubrikerna ska vara tydliga och komma i en logisk följd. 2.3 Materialinsamling När du har ditt syfte klart för dig och frågeställningen är färdig är det dags att hämta information om det du vill ta reda på mer om. Det är helt enkelt dags att samla in material (eller data) att arbeta vidare med. Detta material kan exempelvis bestå av kvalitativ eller kvantitativ data. Vanligen står det i arbetsordningen vilken typ av material du förväntas använda som underlag för uppgiften. Hur insamlingen av material genom exempelvis litteraturgenomgångar, intervjuer, observationer eller enkäter går till tänker vi emellertid inte ta upp här. Det finns en uppsjö läroböcker som bättre beskriver sådana tekniker och under utbildningens gång kommer du 8

9 dessutom få möjligheten att få prova på dem praktiskt. Istället vill vi fokusera på det viktigaste i detta steg vad materialinsamlingen syftar till. När du samlat in det material du behöver för att komma vidare i ditt skrivarbete är det dags att sammanfatta vad du hittills har kommit fram till innan du börjar med bearbetningen och analyseringen av data. 2.4 Bearbetning och analys När du samlat in den information du behöver (litteratur, data från intervjuer, enkäter observationer, etc.) gäller det att försöka hitta mönster och sammanhang i materialet som belyser din frågeställning. Även här finns en mängd läroböcker om olika tekniker för att bearbeta och analysera kvalitativv och kvantitativ data. Den analysmodell vi visar här är endast en schematisk bild av denna process och kan kanske ge hjälp att komma igång i analysarbetet (om man är ovan). Situation Orsaker Konsekvenser Åtgärder Vad händer? Hur var/är det egentligen? Vilka fakta finns? Varför var/är/blir det så? Vad vet man säkert? Vilka är/blir följderna? Vilka åtgärder behöver vidtas? Figur 2: Enkelt analysschema Börja med att beskriva situationen eller händelsen du studerar. Ta sedan reda på vilka orsakerna är till att situationenn uppstod eller att händelsen skedde. Därefter undersöker du vilka konsekvenserna blev av det som hände. Det sista steget, att föreslå åtgärder för att hantera den situation eller händelse du studerat, är inte alltid nödvändigt (därav parentesen i bilden). Men krävs när det handlar om uppgifter där man exempelvis ska lösa praktiska problem eller ge råd till uppdragsgivaren. Nu har du alltså bearbetat och analyserat ditt material och det har blivit dags att sammanställa alla delar till en helhet. I nästa avsnitt tar vi upp några tankar om hur det kan ske och vad det innebär att redovisa resultat. 9

10 2.5 Redovisa resultat Att redovisa resultat handlar om att kommunicera och förmedla den kunskap du fått fram i din analys. Dessa resultat kan struktureras på litet olika sätt beroende på dels vilken typ av analysmodell du valt att arbeta med, dels vilken typ av redovisning du förväntas göra. Se mer om detta under rubriken Att strukturera texten. Oavsett om du skriver på en kortare inlämningsuppgift, en essä, en rapport eller en uppsats är uppgiften med den skrivna texten ändå att presentera ett antal fakta och argument för en läsare. Därför behöver meningarna komma i en logisk följd så att läsaren lätt kan följa ditt resonemang från början till slut. Ställ dig därför följande frågor: Hänger arbetet ihop? Finns det någon logisk följd? Har varje sak fått sin egen rubrik? Stämmer rubrikerna med innehållet? Finns det ord, meningar eller delar av texten som kan tas bort utan att något väsentligt gårförlorat? Har jag svarat på frågan? Har jag knutit ihop säcken i den avslutande delen? Har jag angett källor? Finns alla källor med i referenslistan? Är arbetet utformat efter anvisad formalia (antal ord, teckensnitt etc.)? När man arbetar med en text under en längre tid är det också lätt att bli hemmablind, det vill säga att man inte riktigt ser om resonemanget är otydligt eller om det finns luckor i argumentationen. Läser du din text kopplar hjärnan automatiskt ihop lösa trådar eller fyller ut tankeluckor eftersom du själv vet vad det är du vill ha sagt. Problemet är bara att det du tänkt sällan är lika klart uttryckt i skrift. Ett sätt att komma tillrätta med detta är att låta arbetet vila en tid innan du kritiskt granskar det på nytt, men det allra bästa sättet är att låta någon annan läsa igenom det du skrivit och be om konstruktiva kommentarer från läsaren. Det vill säga fråga denna person hur din text kan bli bättre. När eventuella ändringar är gjorda läs igenom texten ytterligare några gånger för att försäkra dig om att arbetet är språkligt korrekt (grammatiskt korrekt och utan stavfel) och att du verkligen har besvarat din frågeställning. När texten är färdigt är det dags att lämna in arbetet. Ibland krävs det att du skickar in det både till antiplagieringsverktyget Urkund (se avsnitt Fusk och plagiat ) och till lärarna. I arbetsordningen står vad som gäller för den aktuella delkursens inlämnings- och examinationsuppgifter. 10

11 3 Formalia Det finns två viktiga poänger med att ha tydliga riktlinjer av den sort som presenteras här. Dels innebär det en bra träning i formalia om man är tvungen att tillämpa vissa uppställda regler. Dels är det bra för betygsbedömningens kvalitet. Om ni följer riktlinjerna innebär det att vi kan koncentrera oss mer på det textmässiga innehållet i examinationsuppgifterna och ge mer kommentarer om det. De flesta brukar tycka att det är viktigare med kommentarer om innehållet än om formalian. 3.1 Några allmänna riktlinjer När det står att en inlämningsuppgift eller hemtentamen ska vara X sidor lång menas sidor med löpande text försättsblad och referenslista räknas inte in. Samma sak gäller om en tenta ska omfatta Y antal ord försättsblad och referenslista räknas inte in i detta antal. Vi vill att ni skriver med typsnittet Times New Roman, storlek 12, och med enkelt radavstånd. Times New Roman Storlek 12 Enkelt radavstånd Glöm heller inte att sidnumrera dokumentet. Gör styckesindelning med hjälp av indrag. Gör alltså inte som vi gör i denna text! Utan istället som i detta exempel: Därför kan man ifrågasätta om dessa begrepp är lämpliga utgångspunkter för att förutsäga en framtida utveckling. Varför sprider man då så många och delvis motsägande idéer om att förbättra effektiviteten och varför. Hur många stycken ska det vara? Svårt att säga, men en tumregel är: ungefär ett stycke per tankegång. Om du har ett stycke som täcker en hel sida har du antagligen för få stycken om du har 15 på en sida har du troligen styckesindelat för mycket. Sönderhacka inte texten genom många underrubriker. Använd hellre ett fåtal noga övervägda rubriker eller underrubriker som verkligen hjälper till att förtydliga innehållet i texten. Undvik även att skriva i punktform. Sådan uppställning hör hemma i till exempel instruktioner (som denna) och i tekniska rapporter. 11

12 Undvik specialeffekter som kursiveringar, fetstil eller understrykningar i den löpande texten. I rubriker passar de dock bra. Undvik onödiga blanka utrymmen i dokumentet dra ihop texten. Inga blanka halva sidor eller liknande. Men före rubrik eller underrubrik ska det alltid vara en blank rad. 3.2 Korrekt språk Det är naturligtvis viktigt att försöka skriva en korrekt svenska. Skaffa gärna Svenska Språknämndens bok Svenska skrivregler. En svensk grammatikbok är inte heller fel att titta i ibland. Ett mycket vanligt fel som många gör är särskrivningar. Man skriver till exempel det felaktiga jul gran istället för julgran ; tim anställd istället för timanställd. Jämfört med engelskan har svenskan mycket få särskrivningar. Undvik förkortningar överhuvudtaget. Skriv ut orden istället. Skriv inte T. ex. utan Till exempel ; skriv inte dvs. utan det vill säga. Ibland kan det vara bra att variera språket genom att använda synonymer. Använd synonymfunktionen i ditt ordbehandlingsprogram eller använd ett synonymlexikon (det finns flera på Internet). 3.3 Citat och referat Undvik alltför många citat. Om citatet är mindre än tre rader använd citationstecken runt det. Om det är mer än tre rader inga citationstecken, gör ett blockcitat med indrag. Detta innebär att det ska vara blank rad både före och efter blockcitatet. Det är viktigt att skilja citat från referat. Medan man i citat direkt återger vad någon annan säger, så återger man i referat med egna ord vad någon annan säger. Till skillnad från citat så är det inte problematiskt att ha mycket referat i en text bara man tydliggör genom referenser att det rör sig om just referat. 3.4 Referenshantering En viktig sak i vetenskapliga texter är referenssystemet. Referenssystemets funktion är att underlätta så mycket som möjligt för andra personer att hitta tillbaka till de källor som legat till grund för texten. Här är tydlighet viktigt. Därför bör du alltid referera till specifik sida eller specifika sidor och inte bara vid direkt citat, tabeller, diagram och figurer. Det är vad vi inom ämnet Arbetsvetenskap vid Karlsdtads universitet förespråkar. 12

13 Det finns två grundläggande referenssystem de kallas Oxford och Harvard. Oxford innebär att man hänvisar i fotnoter, i Harvard däremot refererar man med hjälp av parenteser i texten. Vi rekommenderar Harvard eftersom detta system dominerar inom arbetslivsforskningen. Om du av någon anledning ändå vill använda Oxford så får du på egen hand lära dig att använda detta på konsekvent och korrekt sätt. Grundtanken i Harvardsystemet är att man i löpande text uppger vissa begränsade uppgifter om sin källa inom parentes, medan man i referenslistan presenterar mer fullständiga uppgifter om källan. Nedan följer några exempel på hur källor skrivs i löpande text (så kallad texthänvisning) och i referenslistan med den variant av Harvardsystemet ämnet Arbetsvetenskap vid Karlstads universitet använder Referenser i löpande text Var referensen placeras i löpande text beror litet på hur texten är skriven och hur slipad man är på att variera sin text. Ju mer man tränar, läser och granskar hur andra har gjort, desto säkrare blir man själv på var i texten den korrekta placeringen är. Nedan har vi försök ge exempel på hur vi vill att ni ska ange olika typer av källor i löpande text. Lägg speciellt märke till hur texten varieras beroende på var referensen placeras. Källa med en författare Placering i text: Aspers (2007) menar att forskare inom samhällsvetenskapen ofta använder en kombination av komparativ och idealtypscentrerad analys för att undersöka sitt empiriska material Forskare inom samhällsvetenskapen använder i huvudsak en kombination av komparativ och idealtypscentrerad analys. Detta stöds av Aspers (2007) som dessutom hävdar att Inom samhällsvetenskapen används en kombination av komparativ och idealtypscentrerad analys när ett empiriskt material ska undersökas (Aspers 2007). Hur många referenser, det vill säga parenteser, behöver du skriva i ett stycke eller på en sida? Det är svårt att svara på det kan variera mycket. Det handlar om att du ska visa vad som är ditt och vad du hämtat från andra. Förmodligen behövs flera referenser i ett och samma stycke för att åstadkomma detta. Kom också ihåg att punkt i meningens slut sätts EFTER parentesen och inte innan. Se exemplen nedan. 13

14 Källa med två författare Placering i text: I en livsformsundersökning är begreppet neokulturation centralt (Jakobsen & Karlsson 1993, s 199 f) i sin studie diskuterar Jakobsen och Karlsson (1993, s 201 ff) begreppet sociocentrism. Källa med fler än två författare Placering i text: Brannan, et al. (2007, s 396) hävdar att etnografiskt inriktad forskning är det enda sättet att få djup kunskap om Det enda sättet att erhålla ingående kunskap om och förståelse för förutsättningarna och villkoren för det nutida arbetet är genom etnografisk forskning (Brannan, et al. 2007, s 396 ff). Hur gör man sen när man ska hänvisa till flera sidor i en bok eller artikel? Titta på exemplen ovan. När du ska hänvisa till två sidor skriv enligt följande modell: (Jakobsen & Karlsson 1993, s 199 f). När du ska hänvisa till en sida och ungefär fem sidor framåt, skriv: (Jakobsen & Karlsson 1993, s 199 ff). Om det är ännu mer sidor, skriv enligt följande mall: (Jakobsen & Karlsson 1993, s ). Om du ska hänvisa till ett kapitel, skriv enligt denna mall: (Jakobsen & Karlsson 1993, kap. 5). Sen kan man vilja referera till flera källor som talar om samma sak, exempelvis ett begrepp, ett perspektiv eller en teori. Här finns flera olika sätt att variera texten. Var uppmärksam på att alla varianter har författarna i bokstavsordning: Flera källor som diskuterar samma sak i texten Placering i text: Både Blauner (1964, s 166) och Marx (1969, s 97) diskuterar begreppet alienation Idén om ansälldas alination (Blauner 1964, s 166; Marx 1969, s 97) leder oss vidare till Karlstadsvarianten av den så kallade livsformsteorin har utvecklats av bland annat Axelsson (2009), Bergqvist (2004) och Jakobsen & Karlsson (1993) är viktiga bidrag från karlstadsvarianten av den så kallade livsformsteorin (Axelsson 2009, Bergqvist 2004, Jacobsen & Karlsson 1993) En del författare är dessutom otroligt produktiva. När publikationerna utkommer olika år är det i regel inga problem (första exemplet nedan) men när publikationerna kommer ut samma år är man tvungen att skilja publikationerna åt. Det kan ske med hjälp av gemena bokstäver (andra exemplet nedan). 14

15 Flera verk av samma författare Placering i text: undersökningen av hur anställda försöker komma förbi ledningens formella regler bygger på tidigare studier av Roy (1952,1953,1955). Flera verk utgivna under samma år av samma författare Placering i text: Friedman (1977a,b) menar att nedkvalificeringstesen inte tar hänsyn till andra ledningsstrategier Friedman (1977a) hävdar i en studie att, vilket utvecklas vidare i en senare publikation av samme Friedman (1977b). Ibland händer det också att man läser en text där författaren hänvisar till en forskningsöversikt eller till en riktigt gammal publikation. Vill du hänvisa till dessa i din egen text blir det fråga om att göra ett så kallat andrahandsreferat. Referera i andra hand (när man inte har tillgång till originalkällan) Placering i text: Tidigare genomförda studier av Brown (1966 refererad i Bassett 1986, s 142) befräftade de ställda hypoteserna visade de tidigare genomförda studierna (Brown 1966 refererad i Bassett 1986, s 142). Andrahandsreferering ska emellertid användas sparsamt och kom ihåg att du ALDRIG får referera till något du inte läst. Därför är det alltid bättre att använda (läsa) och referera till originalkällan. Nu räcker det inte med att skriva in hänvisningar till källor i löpande text för att referera på ett korrekt sätt. För det krävs även en referenslista (ibland även kallad källförteckning) Referenslistan Referenslistan i slutet av dokumentet är i princip en sammanställning av de källor du använt i den löpande texten. Den skrivs alltid i alfabetisk ordning efter författarens efternamn oavsett format (böcker, artiklar, Internetkällor etc.). Allt ska alltså buntas ihop i en lista utan underrubriker. Nedan har vi försök ge exempel på hur man på ett korrekt sätt, enligt den variant av Harvardsystemet som ämnet Arbetsvetenskap vid Karlstads universitet använder sig av, anger olika typer av källor både i referenslista och i löpande text. Lägg speciellt märke till placeringen av kursiveringar, skiljetecken och parenteser. 15

16 Bok med en eller flera författare Aspers P (2007): Etnografiska metoder. Malmö: Liber. I löpande text: (Aspers 2007) Ackroyd S & Thompson P (1999): Organizational misbehaviour. London: SAGE. I löpande text: (Ackroyd & Thompson 1999) Om du vill hänvisa till ett kapitel i en antologi (ett samlingsverk) är det kapitlets författare du hänvisar till inte hela antologins redaktör (författare). Lägg märke till skillnaderna i exemplen nedan: Bok med redaktör/redaktörer (antologi/samlingsverk) von Otter C (red.) (2006): Ledarskap för fria medarbetare. Stockholm: Arbetslivsinstitutet. I löpande text: (von Otter 2006) Hansen L H & Orban P (red) (2009): Arbetslivet. Lund: Studentlitteratur. I löpande text: (Hansen & Orban 2009) Kapitel i bok med redaktör/redaktörer (kapitel i antologi) Beer M (2006): Att omvandla organisationer om paradoxen mellan E- och O- terorier i von Otter C (red.) Ledarskap för fria medarbetare. Stockholm: Arbetslivsinstitutet. I löpande text: (Beer 2006) Furåker B & Blomsterberg M (2002): Arbetsmarknadspolitik i Hansen L H & Orban P (red) Arbetslivet. Lund: Studentlitteratur (s ). I löpande text: (Furåker & Blomsterberg 2002) Som vi har nämnt tidigare kan en del författare publicera flera texter under ett och samma år. Här gäller det att vara konsekvent och använda samma tecken för att skilja publikationerna åt både i löpande text och i referenslistan. Lägg även märke till att publikationerna kommer i kronologisk ordning, det vill säga den äldsta kommer först. 16

17 Flera verk av samma författare Friedman A (1977a): Industry and Labour: Class Struggle at Work and Monopoly Capitalism. London: Macmillan. Friedman A (1977b): Responsible autonomy versus direct control over the labour process. Capital and Class, 1 (spring), s Friedman A (1990): Managerial activities, techniques and technology: towards a complex theory of the labour process i Knights D & Willmott H (red.) Labour Process Theory. London: Macmillan (s ). I löpande text: (Friedman 1977a, 1977b, 1990) alternativt (Friedman 1977a, b, 1990) När man refererar till artiklar publicerade i vetenskapliga tidskrifter (ibland även kallat vetenskapliga journaler) är det tidskriftens namn man kursiverar och titeln på artikeln sätts inom citattecken. Artiklar i vetenskapliga tidskrifter (journaler) I referenslistan vid pappersupplaga: I referenslistan vid elektronisk upplaga: Strömberg S & Karlsson J Ch (2009): Rituals of fun and mischief: The case of the Swedish meatpackers. Employee Relations, Vol 31, No 6, pp Strömberg S & Karlsson J Ch (2009): Rituals of fun and mischief: The case of the Swedish meatpackers [Elektronisk]. Employee Relations, Vol 31, No 6, pp Tillgängligt: /emeraldfulltextarticle/pdf/ pdf ( ). I löpande text: (Strömberg & Karlsson 2009) Sen finns det så klart andra källor att hänvisa till, exempelvis avhandlingar, uppsatser och forskningsrapporter. De refereras till på följande vis: Avhandlingar Skålén P (2002): Kvalitetsidén möter praktiken institutionalisering, meningsskapande och organisationskultur. Doktorsavhandling. Karlstad University Studies. Karlstad: Karlstads universitet. I löpande text: (Skålén 2002) 17

18 Rapporter och Uppsatser Karlsson J Ch & Strömberg S (2007): Deltidsarbete Rapport från en undersökning i Konsum Värmland. Karlstad: Avdelningen för arbetsvetenskap, Fakulteten för ekonomi, kommunikation och IT. I löpande text: (Karlsson & Strömberg 2007) Utredningar, propositioner och betänkanden är de enklast angivna referenserna: Utredningar SOU 2008:32: Avskaffande av revisionsplikten för små företag. I löpande text: (SOU 2008:32) Propositioner och betänkanden Regeringens proposition (2007/08:118): En effektivare arbetslöshetsförsäkring. I löpande text: (prop. 2007/08:118, s12) Lagtexter (och förordningar) hittas i Svensk författningssamling (SFS) och referenser till dessa sker med hjälp av lagens namn och ett så kallat SFS-nummer (årtal och löpnummer). När det gäller lagtexter är det vanligt att man gör mycket precisa hänvisningar ända ner på styckenivå. Här behövs alltså inte sidnumrering. Det anger man på följande sätt Lagar I löpande text: SFS 1977:1160: Arbetsmiljölagen. Arbetsmiljölagen (SFS 1977:1160) SFS 2008:480: Lag om allmänförsäkring. I löpande text: (3 kap 7 lag om allmänförsäkring, SFS 2008:480) På senare tid har det också blivit vanligt att referera till böcker, dokument och hemsidor på Internet. Dessa källor behandlas på samma sätt som andra källor redovisa författarnamn, utgivningsår och eventuellt sidnummer i löpande text, medan mer fullständiga uppgifter om källan presenteras i litteraturlistan. Utgivningsåret brukar man kunna hitta längst ner på websidorna, ungefär där namnet på den webansvarige står. 18

19 Elektroniska böcker (E-böcker) Britton D M (2003): At work in the iron cage: The prison as gendered organization [Elektronisk]. New York: NYU Press. Tillgänglig: 20organization ( ). I löpande text: (Britton 2003) Websidor Arbetsmiljöverket (2010): Lag och rätt. Tillgänglig: ( ). I löpande text: (Arbetsmiljöverket 2010) Publikationer tillgängliga via websidor Arbetsmiljöverket (2010): Ansvar och befogenheter i arbetsmiljön. [elektronisk]. Tillgänglig: ( ). I löpande text: (Arbetsmiljöverket 2010) Det finns också tillfällen då man behöver hänvisa till muntliga källor (intervjuer, telefonsamtal, e-post, brev och föreläsningar). De ska inte finns med i referenslistan utan anges i en fotnot på de sidor där källorna anges. Glöm inte heller att fråga den refererade personen om lov att använda det som sagts. Muntliga källor I löpande text: I fotnoten: Strömberg 1 menar att 1 Susanne Strömberg, Avdelningen för Arbetsvetenskap vid Karlstads universitet, föreläsning den 23 oktober, Om du behöver ytterligare hjälp med hur du anger referenser i löpande text och hur du upprättar en referenslista kan du kontakta universitetsbiblioteket. De kan även tillhandahålla verktyg för att hålla ordning på referenser i litet större arbeten (exempelvis C-uppsatsen). För mer information se: 19

20 4 Att strukturera texten Under utbildningens gång kommer du att uppmanas att skriva och lämna in olika former av skriftliga examinationsuppgifter. I det här avsnittet kommer vi att ta upp några av dem du kommer att stöta på. Vi börjar med den enklaste formen, som kort och gott kallas för inlämningsuppgiften, för att gå vidare till essän innan vi landar i den vetenskapliga uppsatsens uppbyggnad. I det här avsnittet tar vi endast upp huvuddragen i de skriftliga examinationsuppgifterna. För detaljer och innehåll hänvisar vi till respektive delkurs arbetsordningar. 4.1 Inlämningsuppgiftens uppbyggnad Ibland kan ett delmoment i en kurs handla om att du ska lämna in en reflektion, ett referat, en sammanfattning eller en diskussion om något. Dessa texter är ofta korta och har en betydligt friare form än andra typer av skriftliga examinationsuppgifter. Klarhet, saklighet och tydlighet gäller dock fortfarande! Detaljer kring vad den enkla inlämningsuppgiften ska innehålla och hur omfattande den ska vara finns i respektive delkurs arbetsordning. 4.2 Essäns uppbyggnad En essä är en friare form av en vetenskaplig text som behandlar ett specifikt ämne och är skrivet på ett förhållandevis populärt framställningssätt. Essä betyder bokstavligen försök. Den skiljer sig därför från mer de mer formellt uppbyggda vetenskpliga uppstserna. Men trots den friare formen är essän en effektiv övning i att skriva analytiskt och skapa vetenskaplig text. Och trots friheten gäller följande för er: - Språket måste vara klart och sakligt. - Hänvisning till litteratur måste finnas i den löpande texten - Egna åsikter får inte blandas ihop med det övriga materialet utan måste klart framstå samt även motiveras tydligt. I en essä bör ämnet behandlas i en logisk ordningsföljd. I huvuddrag kan essän delas in i följande delar: inledning, huvudtext, avslutning. I nästa avsnitt kan du läsa mer om innehållet i dessa nämnda delar. En bra hemtenta kännetecknas också av en tydlig idé eller ett problem som systematiskt bearbetas genom referat och diskussion och där resultatet slutligen presenteras på ett genomtänkt sätt. Det ska vara lätt att se och följa den röda tråden i texten och det som hävdas (argumenteras för) ska vara väl underbyggt (med argument) och ska gå att kontrollera (med hjälp av referenser). 20

21 När du skriver essän vill vi att du bygger upp den (men inte nödvändigtvis rubriksätter den) så här: Inledning I inledningen lotsar du läsaren in i vad det är du kommer att behandla i texten. Därför bör den innehålla en kort bakgrund till arbetet och varför det är intressant att skriva om just detta område. Koppla det gärna till vad tidigare forskning har sagt om området. Inledningen innehåller även ditt syfte och frågeställning, det vill säga ett förtydligande av vad du vill uppnå med texten och vilka frågor det är du vill besvara i ditt arbete. Här kan du även definiera begrepp eller viktiga termer du tänker använda i den efterföljande texten. Inledningen avslutas med att beskriva huvuddragen i arbetets disposition (upplägg). Huvudtext I den här delen redovisar du resultatet av ditt arbete och det är här du visar hur du analyserat och tolkat det material (litteraturen) du tagit del av. Diskutera genom att jämföra olika ståndpunkter, alternativa synsätt, motstridiga synpunkter eller peka på kontraster alternativt likheter. Belys gärna diskussionen med egna exempel. Det är inte alls fel att framföra egna synpunkter men tänk på att ha argument för det som du påstår. Avslutning I den avslutande delen presenteras en kort sammanfattande diskussion inklusive de slutsatser arbetet har kommit fram till. Gå tillbaka till inledningens frågor och visa hur dessa har besvarats. Här kan du även ta upp om dina slutsatser skiljer sig från eller har likheter med tidigare forskning eller om de har gett upphov till nya frågeställningar. Referenslista Läsaren ska själv kunna kontrollera vad författaren har skrivit genom att söka upp källorna. Dessa hittas i referenslistan där alla verk som använts i arbetet finns uppräknade. Se även under rubrik Referenshantering I vissa fall är det aktuellt att ha med metoddiskussion, och i så fall ska den komma efter inledningen, men vanligtvis behövs inte metoddiskussion i essäer, papper och liknande. Det är mer en fråga för uppsatser på C- och D-nivå. Del 2, huvudtexten, ska naturligtvis utgöra den största delen av arbetet. Denna del kan läggas upp på i huvudsak två olika sätt. Dels att man har två delar en med referat, en med diskussion; dels att man väver ihop referat och diskussion. Det är troligtvis lättare att ha referat och diskussion som två olika delar. 4.3 Uppsatsens uppbyggnad Avsnittet är under konstruktion 21

22 5 Fusk och plagiat I universitetets regler för utbildning på grudnivå och avancerad nivå kan läsas: Med fusk avses att student med otillåtna hjälpmedel eller på annat sätt försöker vilseleda lärare eller annan om den egna persentationen vid examination. Kopiering av text, så kallad plagiering, samt citat och referat där källhänvisning saknas definieras som fusk. (Rektorsbeslut C2007/368, sid 19) Det är alltså inte tillåtet att låna texter hur som helst för att sedan presentera dem som sina egna idéer. I syfte att förebygga och hantera det alltmer växande problemet med fusk och plagiering har Karlstads universitet köpt in en webbaserad tjänst för plagiatkontroll Urkund. Genom att använda Urkunds tjänster skyddas inte bara ditt arbete mot att bli kopierat av andra, utan hjälper också till att motverka fusk genom en kontroll av källhanteringen (citat och referering). I slutet av kursen kommer vi att gå igenom arbetsgången mer noggrant, men enkelt förklarat fungerar Urkund så här: 1. Skicka in ditt dokument med e-post till kursansvariga lärare 2. Dokumenten jämförs mot texter från Urkunds tre huvudsakliga källområden: Internet, förlagsmaterial och tidigare inskickat studentmaterial 3. Systemet skickar en rapport till lärarna med information som hjälper till att avgöra om plagiering har förekommit Vill du veta mer, se följande länk: Urkund har även en bra studentguide för hur man kan undvika att referera och hänvisa fel. 22

23 6 Granskning och bedömning Vår bedömning av ditt arbete kommer i hög grad att relateras till de tips och riktlinjer som du får i denna skrift. Följer du riktlinjerna noga har du större chans att få bra betyg. Men naturligtvis finns det andra kriterier som är avgörande i bedömningen som svårligen kan redovisas i punktform. Originalitet, kreativitet, insiktsfullhet och samhällsengagemang är exempel på värden som vi naturligtvis gärna ser (och belönar) i ditt arbete och dessa aspekter tas ju inte upp i föreliggande tips och riktlinjer. 23

24 7 Lästips Här ger vi några förslag på vidare läsning kring det vetenskapliga skrivandets konst. Några av dem har vi även använt i detta dokument: Backman, J. (1998): Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur (senare upplaga finns). Esaiasson, P et al (2007) Metodpraktikan, 3:e uppl., Stockholm: Norstedts Juridik. Holme, I M & Krohn Solvang, B (1997) Forskningsmetodik. Om kvalitativa och kvantitativa metoder, Lund: Studentlitteratur. Schött, K m.fl. (2007): Studentens skrivhandbok. Senaste upplagan. Stockholm: Liber. Svenska språknämnden (2003): Svenska skrivregler. Senaste upplagan. Stockholm: Liber. Trost, J. (2002). Att vara opponent. Lund: Studentlitteratur. Weston, A. (2000): A rulebook of arguments. Indianapolis: Hackett publishing Company Inc. Winter, J. (1992) Problemformulering, undersökning och rapport, Stockholm: Almqvist & Wiksell. 24