EXAMENSARBETE. Arbetsterapeutiska interventioner för barn med utvecklingsstörning. En litteraturöversikt. Erik Onelius Alexander Westerberg

Transkript

1 EXAMENSARBETE Arbetsterapeutiska interventioner för barn med utvecklingsstörning En litteraturöversikt Erik Onelius Alexander Westerberg Arbetsterapeutexamen Arbetsterapeut Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap

2 Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap Avdelningen för hälsa och rehabilitering Arbetsterapeutprogrammet, 180 hp Arbetsterapeutiska interventioner för barn med utvecklingsstörning: en litteraturöversikt Occupational therapy interventions for children with developmental disabilities: a literature review Författare: Alexander Westerberg & Erik Onelius Examensarbete i arbetsterapi, 15 hp Vårterminen 2012 Handledare: Agneta Öhrvall

3 Innehållsförteckning Sammanfattning 3 Abstract. 4 Inledning... 5 Bakgrund... 5 Utvecklingsstörning... 5 Arbetsterapi och arbetsterapeutiska interventioner 6 Syfte... 9 Frågeställningar.. 9 Metod 9 Design 9 Litteratursökning 9 Urval. 10 Dataanalys 10 Forskningsetiska aspekter 11 Resultat 12 Arbetsterapeutiska interventioner 12 Bedömning av interventionernas effekt Effekten av de arbetsterapeutiska interventionerna samt studiernas bevisvärde. 16 Diskussion Resultatdiskussion 18 Metoddiskussion.. 21 Slutsats. 23 Tillkännagivande

4 Referenslista.. 24 Bilaga Bilaga

5 Onelius, E., & Westerberg, A. Arbetsterapeutiska interventioner för barn med utvecklingsstörning: en litteraturöversikt. Occupational therapy interventions for children with developmental disabilities: a literature review. Examensarbete 15 hp, Luleå tekniska universitet, institutionen för hälsovetenskap, Sammanfattning Syftet med denna litteraturöversikt var att utifrån aktuell forskning göra en sammanställning av arbetsterapeutiska interventioner för barn med utvecklingsstörning samt beskriva effekterna av dessa interventioner. Datainsamlingen har skett genom en databaserad sökning av publicerade vetenskapliga artiklar. Författarna har vid den systematiska sökningen använt ett antal förutbestämda sökord i databaser som vänder sig mot medicin och hälsa. Vid analysen av data användes arbetsterapeutiska interventionsformer som raster för att klassificera de interventionerna som utfördes för barn med utvecklingsstörning. Resultatet är uppdelat i tre delar; arbetsterapeutiska interventioner, bedömning av interventionernas effekt samt effekten av de arbetsterapeutiska interventionerna. Resultatet visade att den vanligaste interventionsformen för barn med utvecklingsstörning var restorative occupation. Den vanligaste interventionen inom restorative occupation var sensorisk integrationsterapi (SI-terapi). Av resultatet framkom även att endast ett av de bedömningsinstrumenten som användes i de granskade artiklarna bedömde på både aktivitetsnivå och funktionsnivå samt att ingen av artiklarna innehöll något instrument som bedömde aktivitetsnivån subjektivt. Vidare kunde man i samtliga granskade artiklar där effekten undersöktes se någon form av positiv effekt av de arbetsterapeutiska interventionerna. I diskussionen väcktes ett flertal mer specifika frågeställningar för framtida forskning. Nyckelord: Barn, utvecklingsstörning, arbetsterapi, interventioner, sensorisk integrationsterapi 3

6 Onelius, E., & Westerberg, A. Occupational therapy interventions for children with developmental disabilities: a literature review. Arbetsterapeutiska interventioner för barn med utvecklingsstörning: en litteraturöversikt. Examensarbete 15 hp, Luleå tekniska universitet, institutionen för hälsovetenskap, Abstract The purpose of this literature review was to describe and give an overview of occupational therapy interventions for children with developmental disabilities and evaluate the effects of these interventions. Data was collected by a computer-based search of published scientific articles. The collection of data started with a systematic search with a number of predetermined keywords in databases that were orientated towards medicine and health. As the data was collected the authors used forms of occupational therapy interventions as a screen to classify the interventions that were performed for children with developmental disabilities. The results were divided into three sections; one to describe occupational therapy interventions, one to describe the assessments used to evaluate the interventions and one to describe the effects of the interventions. The results of this literature review demonstrated that the most common form of intervention for children with developmental disabilities was restorative occupation. The most common intervention of restorative occupation was sensory integration therapy (SI therapy). The results also showed that only one of the assessments used in the articles was reviewed on both activity and functional levels; none of the articles contained any assessments which evaluated the effect on a level of activity subjectively. The results also demonstrated that in all the reviewed articles where the effect was studied, some degree of positive effect from occupational therapy interventions was observed. These results opened the discussion for a number of more specific questions for future research. Keywords: Children, developmental disabilities, occupational therapy, interventions, sensory integration therapy 4

7 Inledning Författarnas intresse för att göra en studie inom just detta område av arbetsterapin uppstod drygt två år in på den treåriga utbildningen, efter att författarna hade genomfört varsin verksamhetsförlagd utbildning inom barn- och ungdomshabiliteringen. Under kursen upptäckte författarna att barn med utvecklingsstörning ofta får problem i sina dagliga aktiviteter till följd av den intellektuella funktionsnedsättningen. Författarnas erfarenheter är att barn med utvecklingsstörning är en diagnosgrupp som har ett stort behov av arbetsterapi. De arbetsterapeutiska interventionerna riktar sig bland annat mot att möjliggöra aktivitet och att främja självständighet i aktiviteter i det dagliga livet (ADL). Arbetsterapin och dess tjänster har en betydande roll i habiliteringsarbetet för barn med utvecklingsstörning (Bohlin, 2009). Genom en litteraturöversikt vill författarna med examensarbetet sammanställa de arbetsterapeutiska interventionerna för barn, 0-19 år, med utvecklingsstörning samt beskriva effekterna av dessa interventioner. Bakgrund Utvecklingsstörning Utvecklingsstörning är en intellektuell funktionsnedsättning som innebär en nedsatt funktion vad gäller intellektuell förmåga samt att kunna anpassa sitt beteende utifrån egna erfarenheter och omgivningens krav (American Association on Intellectual and Developmental Disabilities [AAIDD], 2010; Lagerkvist, 1994). AAIDD (2010) definierar utvecklingsstörning som ett funktionshinder som karaktäriseras av en samtidig nedsättning i intelligens och adaptiva färdigheter inom minst två av följande tre områden: intellektuella färdigheter, sociala färdigheter och praktiska färdigheter. Cirka personer i Sverige idag har någon typ av utvecklingsstörning (Föreningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, 2011). Det finns flera möjliga orsaker till utvecklingsstörning och några exempel är skador på gener, kromosomavvikelser, skador och sjukdomar samt drogmissbruk under graviditeten. I litteraturen beskrivs olika nivåer av utvecklingsstörning och det finns flera olika sätt att klassificera dessa nivåer. Gemensamt för de olika klassificeringarna är att gränsen vad gäller intelligenskvot för att få diagnosen i de allra flesta fallen ligger på IQ 70 (Andersson, Barow & Tideman, 2011). Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-IV-TR) är en manual som används för att diagnostisera utvecklingsstörning och i denna manual finns en indelning av graden av utvecklingsstörning. I DSM-IV-TR delas utvecklingsstörning in i lindrig- (IQ 55-70), måttlig- (IQ 40-55), svår- (IQ 25-40) samt djupgående 5

8 utvecklingsstörning (IQ <25) (American Psychiatric Association, 2000). Detta innebär att problematiken för barn med utvecklingsstörning varierar mycket beroende på vilken grad av utvecklingsstörning som barnet har. Några övergripande problemområden för barn med utvecklingsstörning är bristande tidsuppfattning, sent utvecklad kommunikations- och intellektuell förmåga samt nedsatt förmåga till abstrakt tänkande (Kang et al., 2008). Inom barnhabiliteringen arbetar ett flertal olika yrkesprofessioner tillsammans i team, i syfte att ge råd, stöd, utbildning och behandling till barn med utvecklingsstörning och deras anhöriga (Bohlin, 2009). Arbetsterapeuten ingår i detta team och interventionerna som denne tillämpar kan se ut på ett flertal olika sätt, vilka beskrivs nedan i denna bakgrundsdel och senare mer utförligt i resultatdelen. Arbetsterapi och arbetsterapeutiska interventioner Målet med arbetsterapi är att främja klientens möjligheter att leva ett värdefullt liv i enlighet med sina egna önskemål och behov och i förhållande till omgivningens krav. Arbetsterapeutens medel att nå detta mål består av att genom arbetsterapi utveckla klientens aktivitetsförmåga eller förhindra nedsatt aktivitetsförmåga och i förekommande fall kompensera den, så att klienten upplever tillfredsställelse i sin dagliga livsföring (Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter, 2005; Kielhofner, 2008). Kunskapen som ligger till grund för arbetsterapeutens interventioner är hämtad från arbetsterapeutisk forskning samt från relaterad kunskap som exempelvis medicin och psykologi. Arbetet sker ofta med andra professioner tillsammans i team, utifrån klientens behov och önskemål. Inom arbetsterapi finns olika modeller som beskriver hur arbetsterapeuten i arbetet med klienter ska gå tillväga för att uppnå, för klienten, meningsfulla resultat (American Occupational Therapy Association [AOTA], 2008; Fisher, 2009; Kielhofner, 2008). Occupational Therapy Intervention Process Model (OTIPM) är en av dessa modeller. OTIPM gör det möjligt för arbetsterapeuten att, i sitt professionella resonemang och i sina professionella handlingar, på ett tydligt sätt knyta an till arbetsterapins unika fokus på meningsfulla aktiviteter som terapeutiskt medel. Modellen vägleder arbetsterapeutens professionella resonemang och ger en struktur för att arbeta klientcentrerat och aktivitetscentrerat för att, tillsammans med klienten, identifiera och finna lösningar för klientens aktivitetsproblem (Fisher, 2009). De arbetsterapeutiska interventionerna för barn med utvecklingsstörning riktar sig bland annat mot att möjliggöra aktivitet. Enligt Kielhofner (2008) omfattar begreppet aktivitet ett brett 6

9 spektrum av görande som påverkas av omgivningen; tid, rum, samhälle samt kultur. Arbetsterapeuter använder aktivitet som ett verktyg för utveckling. Aktivitet är en av de viktigaste komponenterna för att utveckla färdigheter inom olika delar av livet, till exempel rutiner och vanor samt självuppfattningen (Kielhofner, 2008). Arbetsterapeuten har uppgiften att göra insatser för de barnen som behöver mer hjälp än andra för att utnyttja sin kreativitet samt att ge barn lagom svåra utmaningar för att kunna utföra de aktiviteterna som de har behov av (Lagerkvist, 1994). En del av arbetet med barn med utvecklingsstörning är att möjliggöra självständighet i ADL (Cohn & Henry, 2009). ADL är en aktivitetskategori som är central i arbetsterapi i allmänhet och i det klientcentrerade arbetssättet i synnerhet. ADL innebär primärt aktiviteter som människan utför i syfte att ta hand om sin kropp och dessa aktiviteter är grundläggande i livet i en social värld; de möjliggör överlevnad och välbefinnande (AOTA, 2008). Ett exempel på en sådan här aktivitet kan vara att gå på toaletten och de arbetsterapeutiska interventionerna som tillämpas kan vara att öva upp funktioner, lära in strategier, ta in ny kunskap, hjälpmedel och så vidare. Barn med utvecklingsstörning kan ofta ha ett behov av extra träning för att utveckla de färdigheterna som krävs för att utföra dessa aktiviteter självständigt. Arbetsterapeutiska interventioner som riktar sig mot att öka självständigheten i ADL har enligt Kang et al. (2008) visat sig vara effektiva och ge ett positivt resultat. Arbetsterapeuten använder sig ofta av aktiviteter för att genomföra interventioner och dessa aktiviteter kan för barn förknippas med lek. Leken kan se olika ut för barn beroende på ålder. Därför är det viktigt att till en början lägga sig på samma nivå, rent utvecklingsmässigt, som det aktuella barnet ligger på för att sedan styra leken så att barnet utmanas och i förlängningen utvecklas. Leken är ett av de viktigaste verktygen för arbetsterapeuter som arbetar med barn med utvecklingsstörning. Arbetsterapeutens insatser för dessa barn varierar kraftigt och innefattar allt ifrån att låta barnet i aktivitet träna upp sin självständighet i ADL (Cohn & Henry, 2009) till att träna mer specifika funktioner, där ett exempel kan vara sensorisk integrationsterapi (SI-terapi). Sensorisk integration (SI) handlar om förmågan att ta in och hantera sinnesintryck som sedan tolkas utifrån olika faktorer såsom känslor, tidigare erfarenheter, motivation och omgivning. Teorin i SI baseras på tre övergripande grundprinciper. Den första principen går ut på att inlärning är beroende av förmågan att ta in och hantera sinnesintryck från rörelser och omgivningen, och använda dem för att planera och organisera beteende. Princip nummer två är att personer som har nedsatt förmåga att hantera sinnesintryck också kan ha svårigheter att anpassa sina handlingar till rådande 7

10 omständigheter. Detta kan i sin tur hindra inlärning och beteende. Den tredje och sista grundprincipen innebär att genom meningsfulla aktiviteter med förstärkta sinnesintryck som leder till en anpassad reaktion, ökar den sensoriska integrationen och därmed ökar inlärning och beteenden förbättras (Kielhofner, 2004). Ytterligare exempel på arbetsterapeutiska interventioner för barn med utvecklingsstörning är träning av barnets färdigheter vad gäller att agera ute i samhället, vilket exempelvis kan innebära att träna på hur man går tillväga för att köpa ett par byxor eller hur man för sig under ett telefonsamtal (Drysdale, Casey & Porter- Armstrong, 2008). Denna litteraturöversikt ämnar ge en bild av den forskningen som har gjorts inom området arbetsterapi för barn med utvecklingsstörning. I litteraturöversikten kommer de arbetsterapeutiska interventionerna att delas in under Fishers (2009) sex interventionsformer. Den första av dessa sex interventionsformer är preparation som handlar om förberedelser för aktivitet, vilket exempelvis kan innebära värmebehandling, passivt rörelseuttag eller positionering. Rote practice/exercise är den andra interventionsformen och innefattar träning av specifika funktioner som för klienten saknar relevans. Exempel på denna form av intervention kan vara att lyfta vikter. Den tredje formen är simulated occupation som innefattar träning i konstruerade aktiviteter och miljöer, exempelvis att träna på att äta, fast med lera istället för riktig mat. Restorative occupation är den fjärde interventionsformen och avser att utveckla, återfå samt bibehålla kroppsfunktion i aktivitet. Restorative occupation avser även interventioner med syfte att utveckla icke förvärvade funktioner. Den femte formen, acquistional occupation, syftar till att utveckla, återfå och bibehålla aktivitetsförmåga. Den sjätte och sista interventionsformen, adaptive occupation, handlar om att kompensera för nedsatt förmåga. Sammanfattningsvis finns det inom området arbetsterapi för barn med utvecklingsstörning flera studier som påvisar att det finns ett behov av de arbetsterapeutiska interventionerna för barn med utvecklingsstörning (Kang et al., 2008; Bohlin, 2009). Det finns även forskning gjord kring huruvida de arbetsterapeutiska interventionerna är effektiva eller inte (Drysdale, Casey & Porter-Armstrong, 2008; Wuan, Wang, Huang & Su 2009). Vid litteraturgenomgången som gjordes i samband med datainsamlingen till denna bakgrundsdel, kunde författarna av denna litteraturöversikt inte finna någon samlad bild av de arbetsterapeutiska interventionerna för barn med utvecklingsstörning. Författarna ämnar undersöka och beskriva arbetsterapeutiska interventioner och deras effekt för att kunna göra 8

11 en sammanställning och på så sätt underlätta det evidensbaserade arbetet för yrkesverksamma arbetsterapeuter. Syfte Syftet med denna litteraturöversikt är att utifrån aktuell forskning göra en sammanställning av arbetsterapeutiska interventioner för barn med utvecklingsstörning samt beskriva effekterna av dessa interventioner. Frågeställningar Syftet med denna litteraturöversikt leder fram till tre stycken frågeställningar: Vilka arbetsterapeutiska interventioner genomförs? Vilken effekt har de arbetsterapeutiska interventionerna? Hur mäter man effekten av de arbetsterapeutiska interventionerna? Metod Design Författarna har gjort en litteraturöversikt, då det enligt Friberg (2006) är en användbar metod när syftet är att skapa en överskådlig bild av forskningen inom ett specifikt område. Denna typ av design gör det möjligt att ta med artiklar av olika design (både kvalitativa och kvantitativa). Litteraturöversiktens resultat är baserat på tolv artiklar vars innehåll har analyserats i syfte att hitta likheter och skillnader vad gäller de olika interventionerna samt effekten av dessa. Litteratursökning För att samla in data har författarna genomfört databaserade sökningar av vetenskapliga artiklar via Luleå tekniska universitets biblioteks hemsida. Dessa databaserade sökningar genomfördes från januari 2012 till februari Författarna började med att göra osystematiska sökningar i några av de databaserna som redovisas nedan, för att i enlighet med Fribergs (2006) beskrivning skaffa sig en översiktlig bild av ämnet. Efter att ha gjort de osystematiska sökningarna gick författarna vidare genom att göra de systematiska sökningarna utifrån ett antal förutbestämda sökord. Dessa sökord diskuterades fram utifrån litteraturöversiktens syfte och användes sedan i olika databaser. Sökorden som användes var 9

12 occupational therapy, intellectual disabilities, mental retardation, intervention samt developmental disabilities (se bilaga 1 för sökordskombinationer samt antal träffar och valda artiklar ur de olika databaserna). Utöver de databaserade sökningarna genomfördes även manuella sökningar i referenslistor av de artiklarna som den systematiska sökningen genererade. Den manuella sökningen är enligt Friberg (2006) viktig då alla artiklar inte går att återfinna i de elektroniska databaserna. De databaserna som användes vid de systematiska sökningarna var EBSCO (AMED), CINAHL samt PubMed. Just dessa databaser valdes av den anledningen att de innehåller tidskrifter inom ämnet arbetsterapi (se bilaga 1 för översikt av använda sökord samt databaser och antal träffar). Författarna sökte även i andra databaser, men gjorde där inga nya fynd av artiklar och valde därför att inte presentera de sökningarna i litteraturöversikten. Urval För att avgränsa området och göra det möjligt att få en överskådlig bild är det enligt Friberg (2006) viktigt att göra ett urval där inklusionskriterier bestäms. Författarna satte tillsammans upp kriterier som beslutade vilka artiklar som skulle inkluderas respektive exkluderas. För att inkludera en artikel skulle den vara skriven på engelska, vara refereegranskad, vara publicerad i en vetenskaplig tidskrift någon gång mellan 1999 och 2011 samt behandla arbetsterapeutiska interventioner för barn med utvecklingsstörning mellan 0 och 19 år. För att kunna inkludera respektive exkludera de olika artiklarna som visas vid sökningarna läste författarna igenom titel och abstrakt och gjorde utifrån det en bedömning om artiklarna var passande eller inte utifrån syftet med denna litteraturöversikt. Efter att ha gjort den systematiska sökningen och den manuella sökningen hade författarna funnit 13 artiklar. Författarna läste igenom dessa artiklar och diskuterade sedan om de tyckte att artiklarna passade in på litteraturöversiktens syfte. Slutligen valdes 12 artiklar ut för vidare granskning. Dataanalys De 12 vetenskapliga artiklarna som inkluderades i denna litteraturöversikt bearbetades utifrån Fribergs (2006) modell för litteraturbaserade examensarbeten. Författarna inledde analysen av den insamlade datan genom att läsa samtliga artiklar upprepade gånger enskilt, för att skapa en så djup förståelse som möjligt för innehållet. Författarna gick vidare med att gemensamt göra en vetenskaplig kvalitetsgranskning utifrån Fribergs (2006) förslag på frågor för kvalitetsgranskning. Denna kvalitetsgranskning gav författarna en uppfattning om de 10

13 insamlade artiklarna och deras vetenskapliga kvalitet. Efter att artiklarnas innehåll hade undersökts gjordes en gradering av artiklarnas bevisvärde utifrån Britton (2000). Graderingen av bevisvärdet presenteras i resultatet (tabell 3). Kvalitetsgranskningen och graderingen av bevisvärdet hjälpte författarna att säkerställa artiklarnas vetenskapliga kvalitet, för att därefter kunna gå vidare i analysprocessen och granska artiklarnas innehåll utifrån syftet med denna litteraturöversikt. För att skapa en översiktlig bild av artiklarnas innehåll sammanställdes en tabell (se bilaga 2). Författarna analyserade de inkluderade artiklarna på ett genomgående kritiskt sätt. Vid analysen sökte författarna likheter och skillnader i artiklarna, med denna litteraturöversikts syfte och frågeställningar som utgångspunkt. För att besvara den första frågeställningen om vilka arbetsterapeutiska interventioner som genomförs använde författarna ett raster för att få bättre struktur på den insamlade datan (Friberg, 2006). Författarna delade in interventionerna utifrån de sex interventionsformerna som beskrivs av Fisher (2009). Interventionerna presenteras i tabell 1. Den andra frågeställningen om de arbetsterapeutiska interventionernas effekt besvarades i tabell 3. Den tredje frågeställningen om hur effekten av de arbetsterapeutiska interventionerna mäts besvarades genom att författarna utifrån ICF:s (World Health Organization [WHO], 2003) klassificering av komponenterna kroppens funktioner och strukturer samt aktivitet och delaktighet, delade in de bedömningsinstrumenten som användes i artiklarna. Detta gav följande indelning: funktionsnivå, funktionsnivå och aktivitetsnivå samt aktivitetsnivå objektivt (tabell 2). Forskningsetiska aspekter De etiska riskerna med detta examensarbete är ytterst få, då det är en litteraturöversikt som är baserad på etiskt granskade artiklar. Något författarna behövde ta hänsyn till och ha i åtanke var att undvika att göra tolkningar vid bearbetningen av den insamlade datan från de olika artiklarna. En annan risk var att artiklarna som granskades var skrivna på engelska. Detta kunde skapa en språklig tolkning, vilket medförde en risk för missförstånd (Friberg, 2006). Nyttan med denna litteraturöversikt är att författarna belyser vad som är aktuellt inom detta område idag samt vad framtida forskning behöver satsa på. 11

14 Resultat Resultatet av analysen kommer att presenteras utifrån litteraturöversiktens frågeställningar. Den första delen beskriver de arbetsterapeutiska interventionerna utifrån Fishers (2009) indelning av interventionsformer. I den andra delen presenteras, utifrån ICF:s (WHO, 2003) klassificering, de instrumenten som användes för att bedöma interventionernas effekt. Den tredje och sista delen beskriver interventionernas effekt samt bevisvärdet på de 12 granskade artiklarna utifrån Britton (2000). Arbetsterapeutiska interventioner Tabell 1 beskriver vilka interventioner för barn 0-19 år med utvecklingsstörning som genomförs av arbetsterapeuter och som finns beskrivna i de granskade artiklarna. Resultatet av analysen visar att den vanligaste interventionsformen för barn med utvecklingsstörning utifrån Fishers (2009) indelning av interventioner var restorative occupation, som i dessa fall syftar till att i aktivitet stärka samt utveckla olika kroppsliga funktioner. Den vanligaste interventionen inom restorative occupation var SI-terapi. SIterapi går ut på att barnet använder hela kroppen och att terapeuten tillför olika stimuli genom att i för barnet meningsfull lek använda terapiinriktad rekvisita som exempelvis gungor, stora bollar eller speciella leksaker. En session av SI-terapi kan liknas vid en vanlig lekstund. Barnet får i leken själv ta initiativ medan arbetsterapeuten försöker anpassa och styra leken utifrån barnets behov (Rodger & Ziviani, 1999; Schaaf & Miller, 2005; Smith, Press, Koenig & Kinnealey, 2005; Wuang, Wang, Huang & Su, 2009). Analysen visar att utöver SI-terapi förekom även följande interventioner inom restorative occupation : neurodevelopmental treatment (NDT), perceptual-motor approach (PM) samt träning med hjälp av Nintendo Wii. NDT syftar till att, med ett hands-on -förhållningssätt, tillsammans med barnet och anhöriga träna på för klienten meningsfulla aktiviteter och där stödja barnet till att göra rörelserna som aktiviteten består av på rätt sätt. PM innebär träning av grov- samt finmotorik, där arbetsterapeuten använder förutbestämda övningar/aktiviteter som är lämpliga för att träna upp den specifika funktionen. Träning med hjälp av Nintendo Wii bygger på att man använder sig av det virtuella TV-spelet Nintendo Wii för att träna på olika rörelser och aktiviteter. 12

15 I resultatet avspeglas att adaptive occupation är en annan vanligt förekommande interventionsform och där är anpassning av miljön genom exempelvis bostadsanpassning samt förskrivning av tekniska hjälpmedel, till exempel handdator, vanliga interventioner. Dessa interventioner syftar till att kompensera för nedsatt förmåga att utföra olika aktiviteter (Rodger & Ziviani, 1999; Schaaf & Miller, 2005; Shull, Dietz, Billingsley, Wendel & Kartin, 2004; Tannous, Lehmann-Monck, Magoffin, Jackson & Llewellyn, 1999). Tabell 1. Interventionsformer enligt Fisher (2009) Interventioner från artiklar Preparation Rote practice/ exercise Positionering 4 Utbildning av 4 annan personal IE-B (kognitiv 7 träning) Rollspel 1 MSE 5 (perceptuell träning) Simulated occupation Restorative occupation Diskussions- 1 Grupper NDT 3 & 11 Acquistional occupation Adaptive occupation PM 3 SI-terapi 2, 3, 11 & 12 Nintendo Wii 9 Träning av telefonsamtal & shopping Grovmotorisk träning via lek Kognitiv 6 träning via lek Viktvästar 10 Tekniska 8 & 11 hjälpmedel Anpassning av 4 & 12 miljö Interventioner kategoriserade utifrån Fishers interventionsformer. I kolumnen längst till vänster återfinns interventionerna. Nummer 1-12 representerar de granskade artiklarna (se bilaga 2). 1 6 Interventionsformen simulated occupation förekom i ett fåtal artiklar och innehöll interventionerna rollspel, perceptuell träning samt diskussionsgrupper, vilka är exempel på 13

16 tillvägagångssätt att träna upp specifika färdigheter för att stärka utförandet av aktiviteter som är meningsfulla för klienten (Drysdale, Casey & Porter-Armstrong, 2008; Moir, 2010). Analysen visar att även acquistional occupation återfanns i ett fåtal artiklar och en sådan intervention kan vara att i reell miljö träna på att ringa ett telefonsamtal (Tanta, Deitz, White & Billingsley, 2005; Drysdale et al., 2008). Vidare framgick av resultatet att preparation och rote practice/exercise var de interventionsformerna som förekom i minst utsträckning. Rote practice/exercise återfanns i endast en av artiklarna och innehöll då kognitiv träning i syfte att träna upp en specifik funktion (Kozulin et al., 2010). Preparation gick att finna i två av artiklarna och interventionerna bestod då av positionering samt utbildning av annan personal med syfte att förbereda klienten på aktivitet (Tannous et al., 1999). Resultatet visar även att muntlig vägledning var en viktig del av interventionerna. Den muntliga vägledningen innebar föreläsning och beskrivning samt vägledning i aktivitet (Drysdale et al., 2008; Kozulin et al., 2010). Resultatet visar att åldern på barnen i artiklarna varierade. Vad gäller den vanligaste interventionen, SI-terapi, deltog inga barn under sju år (Rodger & Ziviani, 1999; Schaaf & Miller, 2005; Smith et al., 2005; Wuang et al., 2009). Endast ett fåtal av interventionerna som finns beskrivna i tabell 1 riktade sig till barn under fem år (Moir, 2010; Tanta, Deitz, White & Billingsley, 2005). Merparten av interventionerna riktade sig mot barn i skolålder; 7-19 år. (Drysdale et al., 2008; Rodger & Ziviani, 1999; Schaaf & Miller, 2005; Smith et al., 2005; Tannous et al., 1999; Wuang et al., 2011; Wuang et al., 2009). Bedömning av interventionernas effekt För att få en tydligare bild av hur man i artiklarna har bedömt effekten av de olika interventionerna, har författarna av denna litteraturöversikt även valt att titta på de bedömningsinstrumenten som har använts för att mäta detta. Dessa instrument presenteras i tabell 2. Av resultatet kan utläsas att i de artiklarna där man använde bedömningsinstrument bestod instrumenten av objektiva bedömningar på aktivitetsnivå eller funktionsnivå, vilket innebär att barnen i artiklarna själva aldrig bedömde sin förmåga. De flesta instrumenten som användes för att utreda effekten av de arbetsterapeutiska interventionerna för barn med utvecklingsstörning bedömde på funktionsnivå. Dessa instrument utredde motorisk-, 14

17 sensorisk- samt intellektuell funktion genom funktionella tester (Kozulin et al., 2010; Wuang et al., 2011; Wuang et al., 2009). Några av de instrumenten som användes gjorde även bedömningar på aktivitetsnivå. Dessa instrument var observationsinstrument som tillämpades när man observerade barnen i olika aktiviteter, bland annat i lek- och skolsituationer (Drysdale et al., 2008; Moir, 2010; Smith et al., 2006; Tanta et al., 2005). Resultatet visar att endast ett av de instrumenten som användes bedömde på både aktivitetsnivå och funktionsnivå (Smith et al., 2005). Tabell 2. Bedömningsinstrument Bedömningsinstrument Kroppsfunktionsnivå objektivt Kroppsfunktionsnivå och aktivitetsnivå objektivt Aktivitetsnivå objektivt Bruininks Oseretsky Test of Motor 3, 9 Proficiency: Examiner s manual. Developmental Test of Visual Motor 3, 9 Integration: Administration, scoring, and teaching manual (4 th ed.). Test of Sensory Integration function: 3, 9 User s manual. Wechsler Intelligence Scale for Children 7 (Revised). Raven Progressive matrices. 7 The Sensory Integration 2 Inventory Revised For Individuals With Developmental Disabilities. Icke namngivet observationsinstrument 1 (Drysdale et al., 2008). Preschool play scale. 6 Applied behavior analysis for teachers. 2 The Switching and Associated 5 Behavioural Responses Schedule (SABRS). Siffrorna visar i vilken artikel som respektive bedömningsinstrument har använts (se bilaga 2 för artikelöversikt). Ingen av artiklarna innehöll något instrument som bedömde aktivitetsnivån subjektivt; att barnet själv fick skatta och bedöma sina förmågor och färdigheter. Resultatet visar att man i ett flertal fall inte använde något bedömningsinstrument alls, på grund av att syftet med dessa artiklar antingen var att endast beskriva interventionerna eller att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av effekten av olika interventioner (Olson & Moulton, 2004; Rodger & Ziviani, 1999; Schaaf & Miller, 2005; Shull et al., 2004; Tannous et al., 1999). I några artiklar användes fler än ett bedömningsinstrument för att bedöma effekten av interventionerna, vilket 15

18 gör huvudfynden i dessa artiklar mer omfattande (Kozulin et al., 2010; Smith et al., 2005; Wuang et al., 2011; Wuang et al., 2009). Effekten av de arbetsterapeutiska interventionerna samt artiklarnas bevisvärde Författarna av denna litteraturöversikt har valt att studera artiklarnas design och bevisvärde. Detta presenteras i tabell 3 tillsammans med en beskrivning av de olika interventionernas effekt. Resultatet visar att ett flertal av artiklarna utifrån Britton (2000) graderades till lågt bevisvärde (Moir, 2010; Olson & Moulton, 2004; Rodger & Ziviani, 1999; Schaaf & Miller 2005; Smith et al., 2005; Shull et al., 2004; Tannous et al., 1999; Tanta et al., 2005). Endast fyra av artiklarna hade ett högt bevisvärde och en gemensam nämnare för dessa var att samtliga var RCT-studier. Merparten av RCT-studierna studerade effekten av interventioner på funktionsnivå. Dessa artiklar visade att SI-terapi, NDT, PM och träning med hjälp av Nintendo Wii utvecklade den sensomotoriska funktionen samt att specifik kognitiv träning förbättrade den kognitiva funktionen (Kozulin et al., 2010; Wuang et al., 2011; Wuang et al., 2009). Endast en av artiklarna med högt bevisvärde studerade interventioner på aktivitetsnivå. Där kunde man se att aktivitetsträning gav god effekt på aktiviteten att handla men inte på aktiviteten att prata i telefon (Drysdale et al., 2008). Några artiklar studerade inte interventionernas effekt, utan var översikter som endast beskrev interventionerna (Rodger & Ziviani, 1999; Schaaf & Miller, 2005). Resultatet av denna litteraturöversikt visar att man i samtliga artiklar där effekten studerades, kunde se någon form av positiv effekt av de arbetsterapeutiska interventionerna. Sammanfattningsvis framkommer av resultatet att de arbetsterapeutiska interventionerna som både gav positiv effekt och hade ett högt bevisvärde var SI-terapi, träning med hjälp av Nintendo Wii, rollspel samt träning av specifik aktivitet (att handla) (Drysdale et al., 2008; Kozulin et al., 2010; Wuang et al., 2011; Wuang et al., 2009). Resultatet av denna litteraturöversikt visar att man i flera av de granskade artiklarna gjorde en sammankoppling mellan effekten av interventionerna och arbetsterapeutens bemötande. Man menade att för att uppnå positiv effekt krävs inte bara en bra intervention, utan även ett gott bemötande (Schaaf & Miller, 2005; Tannous et al., 1999). 16

19 Tabell 3. Interventionernas effekt och artiklarnas bevisvärde Författare till artikel Design Effekt Bevisvärde RCT-studie. Signifikant skillnad på en av Högt färdigheterna på aktivitetsnivå bevisvärde. efter intervention. 1 Drysdale, Casey & Porter-Armstrong (2008). 2 Smith, Press, Koenig & Kinnealey (2005). 3 Wuang, Wang, Huang & Su (2009). 4 Tannous, Lehmann- Monck, Magoffin, Jackson & Llewellyn (1999). Prospektiv studie. Prospektiv RCTstudie. Kvalitativ intervjustudie. 5 Moir (2010). Multipel baslinjedesign. 6 Tanta, Deitz, White & Billingsley (2005). 7 Kozulin, Lebeer, Medella-Noja, Gonzalez, Jeffrey, Rosenthal & Koslowsky (2010). 8 Shull, Deitz, Billingsley, Wendel & Kartin (2004). 9 Wuang, Chiang, Su & Wang (2011). Single subject altering treatment design. RCT-studie. Förbättringar i beteendet observerades på aktivitetsnivå efter intervention. Signifikant skillnad på funktionsnivå efter intervention. Informanterna beskrev att de utifrån bemötande och typ av intervention kunde observera positiva effekter på aktivitetsnivå och kroppsfunktionsnivå. Signifikant skillnad observerades på majoriteten av informanterna på aktivitetsnivå efter intervention. Alla informanter gjorde framsteg på aktivitetsnivå under och efter intervention. Signifikant skillnad på funktionsnivå efter intervention. Single subject design. Tillvägagångssätt för att öka önskat beteende identifierades. RCT-studie. Signifikant skillnad på funktionsnivå efter intervention. 10 Olson & Moulton (2004). Intervjustudie. Informanterna kunde observera skillnad på aktivitetsnivå efter intervention. 11 Rodger & Ziviani (1999). En översikt. Beskrev många interventioner, dock inga effekter. 12 Schaaf & Miller (2005). En översikt. Beskrev SI-terapi. Inga effekter studerades. Lågt bevisvärde. Högt bevisvärde. Lågt bevisvärde. Lågt bevisvärde. Lågt bevisvärde. Högt bevisvärde. Lågt bevisvärde. Högt bevisvärde. Lågt bevisvärde. Lågt bevisvärde. Lågt bevisvärde. 17

20 Diskussion Resultatdiskussion Av resultatet framgår att restorative occupation är den vanligaste interventionsformen för barn med utvecklingsstörning, medan SI-terapi är den vanligaste interventionen. Resultatet visar att SI-terapi är en effektiv intervention, vilket har stöd i tidigare forskning (Bundy, Lane & Murray, 2002). Något som har påpekats både i tidigare forskning och i de granskade artiklarna vara en viktig komponent för att få god effekt av SI-terapi, är att använda för klienten meningsfulla aktiviteter (Bundy et al., 2002). Att använda meningsfulla aktiviteter är att ha ett klientcentrerat förhållningssätt, vilket överensstämmer med arbetsterapeutisk teori och med de arbetsterapeutiska modellerna som används idag (Kielhofner, 2008; AOTA, 2008). När arbetsterapeuten använder SI-terapi i meningsfulla aktiviteter utvecklas klientens fysiska och mentala hälsa samtidigt som livstillfredsställelsen ökar (Bundy et al., 2002). SIterapi är vid korrekt tillämpning en arbetsterapeutisk intervention med god effekt, som även har stöd i den arbetsterapeutiska teorin (Kielhofner, 2004). I motsats till resultatet av denna litteraturöversikt framkommer i annan forskning svårigheter att hitta ett entydigt resultat som visar att SI-terapi ger positiva effekter (Parham et al., 2007; Schaaf & Miller, 2005; Leong & Carter, 2008; Sjöholm-Lif, 2006; Vargas & Camilli, 1999). SI-terapi har även fått kritik vad gäller tillvägagångssättet av bedömningar. Av litteraturen framgår att det finns stora svårigheter att isolera effekterna av behandlingar baserade på SI (Parham et al., 2007; Schaaf & Miller, 2005; Leong & Carter, 2008; Sjöholm-Lif, 2006). Enligt Parham et al. (2007) uppstår vid SI-terapi starka band mellan klienten och arbetsterapeuten, vilket i sig kan förändra ett beteende då klienten blir bekräftad och har roligt i en trygg miljö. Dessutom pågår den naturliga utvecklingen hos klienten under den tid som interventionsperioden pågår. Utöver detta kan närståendes attityd till klienten förändras under behandlingen, i positiv riktning. Det är således många faktorer som påverkar en interventionsperiod och det är svårt att uteslutande säga vad som ger vad. Arbetsterapeuter kan uppleva en osäkerhet och känna sig kluvna när de i sitt arbete observerar förändring och förbättring efter SI-terapi, men inte har stöd i en tydlig forskning (Parham et al., 2007). Ingen av de granskade artiklarna som behandlar SI-terapi för barn med utvecklingsstörning är gjorda i Sverige. SI-terapi är en metod som i enlighet med både denna litteraturöversikt och annan forskning (Bundy et al., 2002; Kielhofner, 2004) är en effektiv metod, inte minst för 18

21 barn med utvecklingsstörning. En frågeställning som under arbetsprocessen med denna litteraturöversikt har uppstått men inte har kunnat besvaras, är i vilken utsträckning som SIterapi i dagsläget används av svenska arbetsterapeuter som arbetar med barn med utvecklingsstörning? Av denna litteraturöversikts resultat framkommer att muntlig vägledning är en viktig del i interventionerna för att de ska bli mer effektiva. Resultatet visar att muntlig vägledning ibland kan framstå som en egen intervention, vilket gör det viktigt att skilja på och tydliggöra begreppen. Författarna av denna litteraturöversikt har utifrån annan litteratur valt att se på muntlig vägledning som bestående av två olika delar. Den första delen är den pedagogiken som arbetsterapeuten använder sig av vid samtal och vid moment då arbetsterapeuten behöver beskriva något (Berger, 2009). Den andra delen är det terapeutiska förhållningssättet som arbetsterapeuten ständigt bär med sig i situationer där klienter vägleds (Guidetti & Tham, 2002; Kielhofner, 2008). Författarna av denna litteraturöversikt anser dock att dessa två delar går ihop med varandra och i de allra flesta fallen används gemensamt, men för att bestämma om muntlig vägledning är en intervention eller inte är det av vikt att titta på begreppet och dess beståndsdelar. Viktigt att komma ihåg när man som arbetsterapeut muntligt vägleder en klient är att hela tiden agera utifrån ett klientcentrerat perspektiv och inte bli för styrande (Kielhofner, 2008). Resultatet visar att ett flertal bedömningsinstrument som användes för att utreda effekten av de arbetsterapeutiska interventionerna för barn med utvecklingsstörning bedömde på funktionsnivå. Dessa instrument beaktade motorisk-, sensorisk- samt intellektuell funktion (Kozulin et al., 2010; Wuang et al., 2011; Wuang et al., 2009). Resultatet av denna litteraturöversikt strider mot Fishers (2009) beskrivning av vad arbetsterapeuters fokus bör ligga på. Fisher (2009) menar att aktivitetsutförandet, inte underliggande kroppsfunktioner, ska stå i centrum för utredningen. Det är dock viktigt att inneha kunskap om de underliggande faktorerna, exempelvis anatomi och fysiologi, för att kunna bedöma orsaken till ett nedsatt aktivitetsutförande (Fisher, 2009). I arbetet med barn är det av vikt att komma ihåg den naturliga utvecklingen som ständigt sker hos barnet. Det är således värdefullt att göra bedömningar på funktionsnivå för att få en tydlig bild av var barnet befinner sig i sin utveckling. Att ha kunskap om barnets naturliga utveckling är en förutsättning för att skaffa sig den djupare förståelsen som krävs vid genomförandet av utredningar och interventioner för barn med utvecklingsstörning. Det finns omfattande forskning gjord angående hur barn 19

22 utvecklas och där beskrivs utvecklingen ofta stegvis; barnet behöver gå igenom olika processer för att kunna ta ett nytt steg i utvecklingen (Erikson, 2000). Vid utredning av ett barns aktivitetsförmåga såväl som vid bedömning av mer specifika funktioner är det viktigt att som arbetsterapeut ta hänsyn till den utvecklingen som barnet genomgår. Analysen avspeglar även att i de artiklarna där bedömningar har gjorts på funktionsnivå, har också det primära målet med interventionerna varit att förbättra specifika kroppsliga eller mentala funktioner, som exempelvis motorik och intellekt. Detta skiljer sig ifrån det primära målet med interventionerna i de artiklarna där bedömningar gjordes på aktivitetsnivå och där målet var att förbättra utförandet av aktiviteter. Författarna av denna litteraturöversikt anser att det är befogat att använda bedömningsinstrument på funktionsnivå, då dessa instrument gör utvärderingen av interventionerna mer tillförlitlig. Den interventionsfokus som återfinns i dessa artiklar strider dock mot arbetsterapeutisk teori som tydligt beskriver att det centrala i en arbetsterapeutisk intervention bör vara att förbättra aktivitetsutförandet och inte den specifika funktionen (AOTA, 2008; Fisher, 2009; Kielhofner, 2008). Författarna vill framhäva faktumet att ingen av artiklarna innehöll något instrument som bedömde aktivitetsnivån subjektivt; att barnet själv fick skatta och bedöma sina förmågor och färdigheter. Detta står i motsättning till Fishers (2009) teori. Fisher (2009) menar att såväl inför som efter insatta arbetsterapeutiska interventioner ska en bedömning göras på klientens aktivitetsnivå, både subjektivt och objektivt. När klienten subjektivt skattar att hon/han inte kan utföra aktiviteten bedöms aktiviteten som ett problem (Fisher, 2009). Konstateras kan att detta tankesätt och dessa rekommendationer inte överensstämmer med resultatet av denna litteraturöversikt. Canadian Occupational Performance Measure (COPM) är ett exempel på ett arbetsterapeutiskt subjektivt bedömningsinstrument som kan användas i arbetet både med barn och vuxna. Den subjektiva bedömningen behöver inte nödvändigtvis komma direkt från barnet utan kan också vara information som upphämtas från andra personer runt barnet, exempelvis föräldrar eller lärare (Law et al., 2006). En förklaring till avsaknaden av den subjektiva bedömningen i de granskade artiklarna kan eventuellt vara att barnen inte hade förmågan att uttrycka sig på ett sådant sätt att en sådan bedömning var möjlig. Författarna av denna litteraturöversikt frågar sig dock varför man i artiklarna i så fall inte har använt sig av närstående, för att på så sätt fånga även det subjektiva, klientorienterade perspektivet? 20

23 Vad gäller urvalskriteriet för barnens ålder (0-19 år) visar resultatet av denna litteraturöversikt att åldern på barnen varierade mellan de granskade artiklarna. Resultatet ger därför ingen möjlighet till att dra slutsatser gällande vilken typ av intervention som passar bäst för en specifik åldersgrupp. Dock visar resultatet av denna litteraturöversikt att SI-terapi, som var den vanligaste interventionen i de granskade artiklarna, inte förekom för barn under sju år. Kielhofner (2004) menar att det finns metoder framtagna vad gäller SI-terapi för barn mellan ett och tre år. Dessa metoder är dock inte specifikt anpassade för barn med utvecklingsstörning. Kan man utifrån resultatet av denna litteraturöversikt dra slutsatsen att SI-terapi kräver en viss kognitiv utvecklingsnivå för att vara effektiv eller tyder resultatet endast på otillräcklig forskning inom området? Om det senare är svaret på frågan, anser författarna av denna litteraturöversikt att detta är ett område som bör undersökas ytterligare i framtida forskning. Metoddiskussion Syftet med denna litteraturöversikt var att utifrån aktuell forskning göra en sammanställning av arbetsterapeutiska interventioner för barn med utvecklingsstörning samt beskriva effekterna av dessa interventioner, vilket är ett omfattande syfte. Att använda sig av ett så pass omfattande syfte försvaras med att författarna innan formuleringen, i enlighet med vad som beskrivs av Friberg (2006), försökte skapa sig ett helikopterperspektiv över det valda området. Detta helikopterperspektiv gav bilden av att det finns för lite forskning gjord för att man ska kunna vara mer specifik samt att ett mer specificerat syfte skulle göra att litteraturöversikten inte skulle skapa en lika överskådlig bild. Författarna valde att inkludera både kvalitativa och kvantitativa artiklar, vilket bidrog till fler infallsvinklar på interventionerna samt deras effekt. De kvalitativa artiklarna adderade ytterligare en dimension till resultatet. Författarna fick en större förståelse för den insamlade datan, genom de erfarenheter som beskrivs av yrkesverksamma arbetsterapeuter i de kvalitativa artiklarna. De kvantitativa artiklarna gav mer precis fakta om de interventionerna som beskrivs i resultatet och huruvida dessa interventioner gav någon effekt. Författarna av denna litteraturöversikt valde att ha ett urval med ett stort åldersspann, barn 0-19 år, vilket motiveras med att det är den åldersgruppen som arbetsterapeuter på barn- och ungdomshabiliteringar i Sverige arbetar med. Vidare var avsikten med det relativt stora åldersspannet också att kunna inkludera så många artiklar som möjligt. Ett så pass stort 21

24 åldersspann kan lätt leda till att precisionen försvinner, dock var målet med denna litteraturöversikt att skapa en bild av det valda området och det har kunnat göras med hjälp av urvalet som gjordes. I resultatet av denna litteraturöversikt avspeglas att ett flertal av de granskade artiklarna enligt Britton (2000) hade ett lågt bevisvärde, då dessa artiklar var kvalitativa. En kvalitativ artikel får generellt ett lågt bevisvärde vid denna typ av gradering. Att en artikel har ett lågt bevisvärde behöver dock inte nödvändigtvis innebära att den är otillräcklig eller att den inte kan användas på ett ändamålsenligt sätt (Cusick, 2001). Det låga bevisvärdet ställdes mot den kvalitetsgranskning som författarna gjorde utifrån Fribergs (2006) förslag på frågor för kvalitetsgranskning. Denna kvalitetsgranskning gjordes för att säkerställa att artiklarnas innehåll var värdefullt och användbart gentemot syftet med denna litteraturöversikt. Nämnas bör att författarna har relativt lite erfarenhet av att granska artiklars bevisvärde och kvalitet, vilket medför att graderingen skulle kunna ha sett annorlunda ut om någon med mer erfarenhet hade utfört granskningen. Denna litteraturöversikts trovärdighet baseras på det tillvägagångssätt som författarna hade vid granskningen av artiklarna. Granskningen gjordes utifrån Fribergs (2006) modell för litteraturöversikter genom att jämföra de olika artiklarna och försöka hitta likheter och skillnader mellan dem. Författarna förde en ständig dialog för att se till att det som plockades ut från artiklarna verkligen var det viktigaste och mest betydelsefulla utifrån syftet med denna litteraturöversikt. Författarna har valt att endast presentera sökningarna som gjordes i tre databaser. Det gjordes ytterligare sökningar i två andra databaser, dock resulterade de sökningarna i få relevanta artiklar vilka även var dubbletter på tidigare funna artiklar. Genom sökningarna fann författarna 12 artiklar att granska mer ingående gentemot litteraturöversiktens syfte. Till att börja med lästes och granskades artiklarna noggrant för att säkerställa att de svarade på urvalskriterierna. Även under detta skede fördes en dialog för att hela tiden se till att de båda författarna gjorde liknande granskningar. För att få en bättre struktur och för att kunna göra en klassificering av de olika interventionerna valde författarna att använda ett raster i form av Fishers (2009) sex interventionsformer. Indelningen av de olika interventionerna var inte på något sätt självklar, utan det krävdes omfattande diskussioner mellan författarna för att få klarhet i vilken specifik intervention som passar under vilken interventionsform. Detta kan medföra en risk för 22

25 feltolkning av resultatet. Detsamma gäller för indelningen av de arbetsterapeutiska bedömningsinstrumenten som delades in utifrån ICF:s (WHO, 2003) klassificering, där författarna delade in instrumenten utifrån deras syften. Författarna av denna litteraturöversikt har genomgående haft ett kritiskt granskande förhållningssätt, samarbetat med varandra samt varit överens om resultatet. Detta kan ha bidragit till att stärka trovärdigheten på denna litteraturöversikt. Vidare har författarna varit hjälpta av att använda ICF:s (WHO, 2003) klassificering samt det raster som baserades på Fishers (2009) interventionsformer. Dessa indelningar har underlättat under analysprocessen och stärker ytterligare resultatet, då de bygger på, inom arbetsterapi, etablerad och trovärdig information. Slutsats Resultatet av denna litteraturöversikt visar att arbetsterapeutiska interventioner för barn med utvecklingsstörning ofta gav en positiv effekt. Resultatet påvisar även att den i forskning mest beskrivna interventionen var SI-terapi. Utifrån Fishers (2009) sex interventionsformer var restorative occupation den vanligaste vad gäller interventioner för barn med utvecklingsstörning. Vanligast var att bedömningarna gjordes på funktionsnivå och objektivt på aktivitetsnivå. Vidare kan av resultatet utläsas att endast fem av de 12 granskade artiklarna hade ett högt bevisvärde och att det finns en begränsad mängd forskning gjord på området arbetsterapi för barn med utvecklingsstörning. Resultatet ger en överblick av vilken arbetsterapeutisk forskning som för tillfället finns tillgänglig inom detta område och kan vara ett stöd för arbetsterapeuter som arbetar inom habilitering. Denna litteraturöversikt belyser även behovet av ytterligare forskning vad gäller aktivitetsbaserade interventioner för barn med utvecklingsstörning. Det finns också ett behov av större randomiserade studier på många interventioner, för att stärka evidensen för de arbetsterapeutiska insatserna för barn med utvecklingsstörning. Tillkännagivande Vi författare vill avslutningsvis passa på att rikta ett stort tack till vår handledare Agneta Öhrvall, som under dessa intensiva månader med skrivandet har stöttat oss fullt ut. Hon har även bidragit med konstruktiv kritik och väglett oss i rätt riktning mot vårt mål. Tack! 23