Språklig artighet i formella möten

Transkript

1 UPPSALA UNIVERSITET Institutionen för lingvistik C-uppsats ht06 Språklig artighet i formella möten En sociolingvistisk undersökning av artighetsstrategier i en formell miljö av Torbjörn Norrbom Handledare: Cilla Häggkvist 1

2 Abstract This paper focuses on how power and politeness relates to the formal discourse of corporate meetings. Its aims are twofold; the first is to discern how participants relative power influences their choices of politeness strategies. The second is to try to make a quantitative examination of politeness strategies, using Brown and Levinson s theory of weight. The two analyses are based on recorded meetings from one of the Swedish offices of a large multinational company. The results point towards that negative politeness strategies are more frequently used than positive politeness strategies on the recorded meetings, and that the participants relative power controls which politeness strategies they choose. 2

3 Innehållsförteckning 1. Inledning Syfte och frågeställningar Hypoteser och tillvägagångssätt 4 2. Teoretisk bakgrund Att beskriva talat språk Socialt ansikte: Face Olika sorters FTA och artighetsstrategier Vilken artighetsstrategi väljs? Kritik mot Face-teorin Material Möten som interaktionsform Materialinsamling Möte Möte Möte Metod Analys Kvantitativ genomgång den negativa dominansen Resultat FTA utan inlindning, direkt agerande Positiva artighetsstrategier Negativa artighetsstrategier Off record, indirekt agerande Kvalitativ analys av möte Kvalitativ analys av möte Slutord Referenser 28 Bilagor Transkriptionskonventioner Transkription 29 3.Tabeller 37 3

4 1 Inledning I alla situationer anpassar människor sitt språk efter bland annat situation och deltagare. I den här uppsatsen undersöker jag hur situationer som kan uppfattas som socialt hotfulla hanteras inom formella möten. Varje social handling vi deltar i har vissa moraliska aspekter, så som rättigheter och skyldigheter gentemot dem vi interagerar med. När vi samtalar med andra människor håller vi reda på olika sociala och kulturspecifika parametrar som vi förväntas agera efter, som till exempel att svara på frågor, följa uppmaningar och säga tack efter vi har fått någonting. Vissa sorters yttranden kan vara hotande för våra samtalspartners sociala ansikte; att be om pengar eller uppmana någon att sätta sig kan till exempel resultera i ett slags hot mot den andres självbild. Den här sortens yttranden kallar sociolingvisterna Brown och Levinson för FTA, eller Face Threatening Acts (Brown och Levinson 1987:60). Face är vårt sociala ansikte, som likt en mask kan tappas i sociala sammanhang. Dessa potentiellt ansiktshotande yttranden kan lindas in på en mängd olika sätt, till exempel kan man formulera ett direktiv som en fråga, eller använda man istället för du och på så sätt göra yttrandet mer indirekt och således inte lika hotfullt. Att linda in FTA på detta sätt kallas att använda sig av artighetsstrategier, något som jag återkommer till längre fram i uppsatsen. Artighetsstrategierna varierar beroende på deltagare, kultur och kontext, och i den här uppsatsen undersöks en mer formell kontext, nämligen hur mötesdeltagare använder artighetsstrategier i en formell företagsmiljö. 1.1 Syfte och frågeställningar Det ena syftet med undersökningen är att kartlägga användningen av artighetsstrategier i en mer formell miljö. Det betyder att yttranden som innehåller direktiv, kritik, oenighet och förfrågningar undersöks närmare, eftersom de antas kunna skapa hot mot adressatens face. Utifrån tre möten på ett företag kommer jag att kartlägga mönster när det gäller val av artighetsstrategier samt föra en diskussion om hur status påverkar deltagarnas val dessa. Jag är även intresserad av att utreda vilken sorts artighetsstrategi som är vanligast förekommande i min undersökta miljö, och för att utreda detta andra syfte gör jag ett grovt försök att använda Brown och Levinsons modell som bas för en kvantitativ undersökning där jag räknar förekomsterna av olika typer av artighetsstrategier. Mina frågeställningar är: 1. Vilken typ av artighetsstrategier är vanligast i formell möteskontext? 2. Påverkar deltagarnas relativa status deras val av artighetsstrategier, och i så fall hur? 4

5 1.2 Hypoteser och tillvägagångssätt En hypotes är att negativ artighet förekommer mer frekvent än positiv artighet i de möten jag har undersökt. Denna hypotes bygger på antagandet att den indirekthet som negativ artighet skapar passar bättre in i en formell diskurs än positiv artighet, eftersom den negativa artigheten är mer försiktig och undvikande än positiv artighet. En andra hypotes är att deltagarnas status avgör vilka artighetsstrategier de använder, främst genom att deltagare med högre status använder mindre inlindande artighetsstrategier gentemot de som har lägre status. Jag utgår alltså främst ifrån att relativ status avgör vilka slags artighetsstrategier deltagare använder, men ur ett annat perspektiv skulle man även kunna utröna deltagares status genom att se på vilka artighetsstrategier de använder. För att testa dessa hypoteser har jag spelat in tre möten hos ett stort multinationellt företag, som jag sedan analyserar utifrån Brown och Levinsons artighetsteori (1987). 2. Teoretisk bakgrund I detta avsnitt behandlar jag ett antal viktiga teoretiska begrepp som är centrala för min undersökning. Först gör jag en presentation av samtalsanalys och dess användningsområden med utgångspunkt i Jaworski och Couplands definitioner (Jaworski och Coupland 2002). Därpå följer det som är mest centralt för uppsatsen; nämligen Brown och Levinsons (Brown och Levinson 1987) teorier om socialt ansikte eller face. Brown och Levinsons verk Politeness (1987) behandlar FTA, artighetsstrategier och hur dessa väljs i olika situationer. Deras teori har fått ett stort genomslag i stora delar av den språkvetenskapliga världen, även om den har kritiserats för en alltför snäv definition av begreppet artighet. I avsnitt 2.5 nedan presenteras kritik framlagd av Werkhofer (Werkhofer 1992). 2.1 Att beskriva talat språk Språkligt tal i dialoger skiljer sig ofta från skrivet språk och talade monologer, dels eftersom de har fler än en deltagare, men även för att de vanligtvis är mindre förberedda och mindre linjära i sin struktur. Till exempel kan deltagare i samtal avbryta varandra, tala samtidigt eller starta om sitt yttrande en eller flera gånger, något som oftast inte förekommer i skrivet språk eller talade monologer. Deltagare söker emellertid att undvika interaktionshandlingar som kan 5

6 leda till förlorat socialt ansikte som till exempel samtidigt tal och avbrott (Jaworski och Coupland 2002:20-21). Ett vetenskapligt sätt att analysera samtal växte fram under slutet av 1960-talet i form av en språk- och sociovetenskaplig disciplin som benämns samtalsanalys (engelska: CA - Conversational Analysis). CA är studerandet av naturligt förekommande tal, och målet är att upptäcka hur deltagare i samtal orienterar sig mot varandra i olika situationer och hur sociala parametrar påverkar deras agerarande. Enligt Jaworski och Coupland föredras vid specifika punkter i ett samtal vissa typer av uttalanden före andra, till exempel att det efter en inbjudan föredras ett positivt svar före ett negativt. Denna preferens manifesteras också i närhetspar som fråga svar, och hälsning hälsning. Andra viktiga koncept är turtagning, att visa att man är ense eller oense, ämnesbyten och ämneshantering (Jaworski och Coupland 2002:20) För att effektivt kunna analysera talat språk krävs en ljud- eller videoinspelning, som sedan transkriberas 1. Med ljud- och videoinspelningar som verktyg söker CA-forskare förklara de underliggande sociolingvistiska variablerna i samtal och hur dessa variabler uppfattas och används av deltagarna (Jaworski och Coupland 2002:19-20). Nedan följer ett exempel på en transkriberad passage ur mitt inspelade material, som dels demonstrerar hur en transkription kan se ut, och dels hur deltagare startar om, överlappar varandra och för samtidigt tal. FTA 17, möte 2 Anders: sen tycker jag n: i den här / den här kontrollen kan ni hänvisa till Percival också att Cajsa: m: Anders= att inget / inget ärende går igenom förns [förns] Cajsa har godkänt det Bengt: [näe] CA härstammar från etnometodologin, som studerar kopplingen mellan vad människor gör i social interaktion, och vad de vet om social interaktion. Sociala strukturer och samtal, som i sig själva är strukturerade, undersöks och analyseras. (Jaworski och Coupland 2002:19). Eftersom min undersökning fokuserar på hur istället för varför väljer jag att använda den etnometodologiska CA:n som analysmodell, och kopplar den till en kvalitativ och kvantitativ analys av Brown och Levinsons artighetsstrategier (Brown och Levinson 1987:59-60). 1 För transkriptionskonventioner i denna uppsats, se bilaga 1 på sidan 29. 6

7 2.2 Socialt ansikte: Face En viktig utgångspunkt för min uppsats är definitionen av socialt ansikte, eller face, som Brown och Levinson beskriver i sitt verk Politeness (Brown och Levinson 1987), och som tar sin utgångspunkt i socialpsykologen Goffmans teorier om face från Jag väljer här att använda mig av Brown och Levinsons vidareutvecklade variant eftersom de står närmare mitt huvudsyfte angående strategier för inlindning av FTA. Face är tätt sammankopplat med språklig artighet, och realiseras varje gång en rationell person är inbegripen i samtal. Att vara artig och således arbeta med att tillgodose sina egna och andras facebehov gör att kommunikation genom tal flyter enklare och utan pinsamma avbrott eller dålig stämning. Face är alltså något alla människor har varje gång de deltar i någon form av social interaktion, och agerandet styrs till stor del av deltagarnas behov av att behålla sitt och andras face. Brown och Levinson menar att face är en slags emotionell investering som kan behållas, förloras, och stärkas, och som därför kräver ständigt underhåll i pågående interaktion (Brown och Levinson 1987:61). De särskiljer två olika sorters face: negativt och positivt. Negativt face kan sammanfattas med behovet av att inte bli störd och att ha sitt personliga utrymme och frihet kvar. En persons negativa face hotas till exempel om denne uppmanas att utföra en handling, förhålla sig till något eller tilltalas på ett sätt som inkräktar på adressatens integritet. Om en sådan inkräktning sker tillgodoses inte adressatens negativa facebehov av att inte belastas med åtaganden, och således uppstår en FTA mot dennes negativa face. För att illustrera vad negativt face är visar jag ett exempel från ur mitt material: Hot mot negativt face FTA 17, möte 3 Aino: but could you add Juha here that / e: /// that e: the open i: / would you know the / no Aino= what is the profile for / reporting CTF Juha: m: Ainos begäran: but could you add Juha here... är ett hot mot Juhas negativa face eftersom hon inkräktar på Juhas integritet och vill att han ska utföra en handling enligt hennes vilja. Positivt face kan sammanfattas med en persons behov av att accepteras av andra deltagare i interaktionen, att övriga deltagare håller med och tycker om personen. En persons positiva face hotas till exempel om en annan deltagare i samtalet visar oenighet eller kritiserar denne. Om talaren visar att den inte delar adressatens mål och vilja genom att motsätta sig denne i tal, eller på något sätt visa ogillande gentemot adressaten, tillgodoses inte dennes 7

8 positiva facebehov. I nästa exempel framgår hur Cajsa riskerar både sitt eget och Anders positiva face. Hot mot positivt face FTA 28, möte 2 Anders: de här är jätteintressant / ja har inte sett de här förut / så de e:- Cajsa: ja / åsså / prackar du på det på oss [SKRATT] Anders: [SKRATT] Bengt: [SKRATT] Här chansar Cajsa på att hennes yttrande ska tillgodose Anders positiva facebehov genom att skapa en känsla av närhet i form av ett skämt. Detta är en förväntad utveckling som inte alltid är självklar enligt Brown och Levinson, utan främjas om deltagarna har en social relation sedan tidigare eller delar syn på humor. Risken finns här att om Anders tar Cajsas yttrande på annat sätt än Cajsa på förhand antar uppstår istället ett möjlig hot mot bådas positiva face, stämningen kan bli pinsam för en eller både parter om inte skämtet accepteras och förstås (Brown och Levinson 1987:64-65). Face kan behållas och förbättras genom det som kallas inlindning eller inlindad handling. Med det menas när talaren främst genom yttranden ger face åt adressaten (Brown och Levinson 1987:69). Talaren kan ge adressaten negativt face genom att tillgodose dennes negativa facebehov, eller positivt face genom att tillgodose dennes positiva facebehov. 2.3 Olika sorters FTA och artighetsstrategier Vissa språkhandlingar 2 uppfattas som hot i interaktionen. Hot kan förekomma såväl mot deltagarens positiva som negativa face, men också mot båda samtidigt. För att minimera vikten av ett möjligt hot använder deltagare olika artighetsstrategier, valet görs beroende på hur stort och av vilken natur behovet av att vara artig är. Artighetsstrategier manifesteras i form av olika yttranden som skapas för att linda in språkhandlingar som kan resultera i FTA. Positiva artighetsstrategier söker att tillgodose adressatens positiva facebehov, och negativa artighetsstrategier söker att tillgodose adressatens negativa facebehov. I vissa situationer krävs en större artighet; om man vill låna en summa pengar av sin chef till exempel, medan man i andra situationer inte har tid för artighet; till exempel vid en livshotande nödsituation. 2 En språkhandling är formen på ett språkligt yttrande, som kan ha samma proposition (yttrandets semantiska innehåll) men som kan formas som till exempel en fråga eller en uppmaning. Exmpelvis: Kan du ge mig kakan? Ge mig kakan! (Hultman: Svenska Akademiens språklära 2003:279). 8

9 Brown och Levinson har skapat en modell där de söker formalisera hur en deltagare väljer vilken artighetsstrategi som ska användas. Jag summerar modellen i en numrerad lista 3, där ju högre siffran på skalan är, dessto större är hotet en FTA resulterar i, och ju mindre siffran är desto mindre är hotet. 1. Utför FTA utan inlindning, direkt agerande 2. Utför FTA med positiv inlindning 3. Utför FTA med negativ inlindning 4. Utför FTA off-record, indirekt agerande 5. Utför ej FTA. Om hotgraden på en FTA är 5 tolkas FTA:n som så tung av talaren att denne väljer att inte utföra språkhandlingen alls. Skulle talaren emellertid tolka hotgraden som 2 skulle FTA:n kunna lindas in effektivt genom en positiv artighetsstrategi. FTA utan inlindning sker i situationer där talaren inte tar hänsyn till, eller inte ser något hot mot adressatens face. Detta är det mest direkta sättet att framföra sin språkhandling, och det manifesteras ofta som imperativer. Ett exempel ur mitt material: FTA 13, möte 2 Anders: ta med dom som som det står en sån där stjärna efter Cajsa: okej Anders ger Cajsa ett direktiv, vilket är ett hot mot Cajsas negativa face eftersom hon förväntas utföra Anders vilja. Anders använder direkt agerande utan inlindning. Artighetsstrategier med positiv inlindning används genom att talaren söker visa tecken på närhet till adressaten, genom att till exempel visa att talaren vill det adressaten vill. Talaren kan också visa positiv artighet genom att markera gemensam grupptillhörighet eller att markera att talaren tycker om adressaten. Ett exempel på positiv artighet ur mitt material: FTA 8, möte 1 Anders: det / det vore jättebra / om ni / om vi kunde göra det. Anders lindar in sin förfrågan genom att använda vi istället för ni för att inkludera adressaten, vilket är en positiv artighetsstrategi. FTA med negativ inlindning är den artighet vi oftast förknippar med det vardagliga konceptet artighet, och bygger på att undvika intrång på adressatens personliga sfär och frihet. Denna grupp av strategier markeras bland annat av ursäkter, formalitet och opersonliga konstruktioner som pronomenet man. Ett exempel ur mitt material: FTA 20, möte 2 Anders: jag vet inte om man ska hänvisa till KHM där kanske istället för / de e väl du som 3 Listan är en förenkling av Brown och Levinsons figur (Brown&Levinson 1987:60). 9

10 Anders= är [KHM] Cajsa: [ja] Daniella: [m:] Anders= jag tror att de e bättre / för då förstår man ju VBL sammanhanget på ett bättre sätt Anders gör en FTA mot de andra deltagarnas negativa face, och lindar in den genom att vara indirekt och använda Jag vet inte och det opersonliga pronomenet man. Han använder även andra konstruktioner som kan tolkas som undvikande som kanske, väl, jag tror och jag vet inte. Så kallade off-record eller indirekt agerande är det mest indirekta sättet att genomföra en FTA (Brown och Levinson 1987:69). Indirekt agerande manifesteras bland annat i form av självmotsägelser, metaforer, underdrifter och insinuationer av vad talaren vill. Ett exempel ur mitt material på en självmotsägelse: FTA 6, möte 1 Anders: men de e ju / de e ju några ste / inte några steg som saknas men // eeh de skulle Anders= behövas lite mer detalj // eh information Bengt: m: Anders motsäger sin kritik genom att starta om sin mening och negera sitt första uttalande. Han skapar således två sidor av sitt uttalande som motsäger varandra, och en möjlighet för Bengt att tolka innehållet. Detta är ett indirekt agerande, och den mest undvikande artighetsstrategin i mitt material. 2.4 Vilken artighetsstrategi väljs? Brown och Levinson har utvecklat en formel för att beräkna vilken artighetsstrategi som väljs, beroende på olika faktorer som makt, social distans och kultur. Ekvationen ser ut så här: W x = D(S,H) + P(H,S) + R x W x är det numeriska värdet som väger en FTA, D(S,H) är värdet som väger avståndet (distance) mellan S (speaker) och H (hearer), och P(H,S) är måttet av makt (power) som H har över S. R x är ett mått på hur stort hot (rating of imposition) en FTA utgör kulturellt sett (Brown och Levinson 1987:76). Brown och Levinson beskriver D som en symmetrisk social dimension som bygger på hur utvecklad den sociala relationen mellan S och H är; om de har känt varandra länge eller är främlingar. Andra faktorer som påverkar D är dialekt, släktskap och geografisk härkomst. Om individer delar en eller flera av dessa anses de ha mindre distans än de som inte delar sagda faktorer. Om D är hög beräknas graden av formalitet vara hög, och om D är låg beräknas 10

11 graden av formalitet vara låg (Brown och Levinson 1987:77). Denna faktor är kontextberoende, vilket illustreras av Brown och Levinson i sitt exempel där de menar att två New York-bor som inte känner varandra och möts i New York, kommer att behandla varandra mer eller mindre formellt. Men om samma två New York-bor möter varandra i Indien visar de förmodligen varandra en lägre formalitetsgrad och mindre distans (1987:79). P är asymmetriskt och står för ojämlika maktrelationer mellan S och H. Makt manifesterars i många olika former; en individ kan till exempel ha makt genom en sekulär maktpost som polis eller chef, eller den metafysiska visheten hos en församlingspräst av de som tror på prästens institution. P innefattar även faktorer som ålder, status inom en organisation, kön, etnicitet och andra tänkbara sociala faktorer som kan påverka maktrelationer mellan människor. Makten handlar här om till vilken grad S kan få utlopp för sitt ego på bekostnad av H och dennes behov. Ju mer makt en individ har, dessto mer respekt ges den av sin omgivning. Det relativa kontextberoendet av P märker vi om vi går utanför vårt eget kunskapsområde och in på en annan persons, där vi ger den personen respekt eftersom den innehar större kunskaper på sitt område (1987:77). R mäter hotets grad i en FTA i kulturen där den sker. Det värde som R utgör kan variera mellan olika kulturer, och variationen kan till exempel bero på statuspositioner och vilka rättigheter till face de statuspositionerna har. Alla kulturer har sociala seder och underförstådda regler för vad som är socialt accepterat och inte, och dessa seder och regler varierar mellan olika kulturer. R-värdet på en specifik FTA i en kultur kan således ha ett annorlunda värde i en annan kultur (1987:78-79). 2.5 Kritik mot Face-teorin Brown och Levinsons teori om artighet har accepterats i stora delar av den språkvetenskapliga världen, även om de har kritiserats av vissa. Werkhofer kritiserar delar av Brown och Levinsons definition av artighet och deras modell (Werkhofer 1992). Han menar att Brown och Levinson tillskriver sina modellpersoner ett helt kognitivt maskineri som endast ses ur ett lingvistiskt, rationellt perspektiv. Werkhofer menar att deras syn på artighet inte uppmärksammar vad som egentligen händer i verkliga talares tankevärld med underliggande sociologiska och psykologiska faktorer, utan ser på artighet som ett medel för att lösa ett rent språkligt problem. Deras teori borde enligt Werkhofer även tangera sociologi och psykologi (1992: ). Werkhofer menar att Brown och Levinsons modell är för individualistisk och för linjär i det att informationsflödet är enkelriktat och när modellen väl startat finns ingen feedback som kan hjälpa talaren att byta kurs eller ändra sina planer på att utföra FTA:n 11

12 (1992: ). I min kvalitativa analys kommer jag att ta hänsyn till Werkhofers kritik rörande snävheten i Brown och Levinsons definitioner, främst genom att jag inte kommer att se på P, D och R lika smalt som Brown och Levinson. 3. Material 3.1 Möten som interaktionsform För att ha något att jämföra formen på mina inspelade möten med har jag använt mig av Karin Milles bok Kvinnor och män i möte (Milles 2003). Hennes bok behandlar hur formella möten ser ut i praktiken och teorin med fokus på genusperspektiv. Enligt Milles har ett formellt möte oftast ett eller flera bestämda ämnen som ska behandlas, en relativt strikt ämnesstruktur med klara gränser, och reglerna för turtagning följs för att minimera mängden samtidigt tal. Den sortens formella möten som behandlas av Milles (Milles 2003:34-35) har flera deltagare och oftast en ordförande som leder mötet och delar ut ordet, och de tidigare nämnda riktlinjerna för möten följs i större eller mindre utsträckning under mötets gång. Detta stämmer överens med mina inspelade möten i det att de är förutbestämda tidsmässigt och har bestämda ämnen som avhandlas. De har även det Milles rubricerar som försnack (Milles 2003:39), interna pauser (2003:47) och eftersnack (2003:55). De samtal jag spelat in är emellertid exempel på formella samtal med en något annorlunda struktur än de mötestyper Milles tar upp. I mina möten saknas ordförande per se, och istället finns en inofficiell ordförande som innehar en sorts lärarroll, som dessutom ibland byts ut i samband med ämnesbyte. Ämnet, liksom vilka deltagare som skulle informera de övriga om dessa bestämdes innan mötena. Nedan följer en beskrivning av de olika mötenas innehåll beträffande deltagare, språk, tid, kontext och social relation. Beskrivningen av sociala relationer har jag kunnat uttyda dels genom min närvaro på mötena, men även genom kortare samtal med deltagarna efter mötena. 3.2 Materialinsamling Mitt syfte med undersökningen är att få en inblick i hur artighetsstrategier används på formella möten i större 4 företag och hur dessa korrelerar med deltagarnas relativa status. 4 Med större företag menar jag företag som finns i flera länder och har mer än hundra anställda. 12

13 För att undersöka detta krävdes kontakt med ett stort företag. Efter korrespondens med ett par olika företag fick jag i september 2006 möjligheten att närvara på möten på ett företag. Företaget är multinationellt och har flera tusen anställda, och mötena ägde rum på ett av företagets svenska kontor. De möten jag spelade in är de möten som min kontaktperson på företaget trodde skulle innehålla mest dialog, så mötesurvalet gjordes till viss del av företaget. Mötena handlade om kunskapsutbyte i olika datasystem, och hölls i ett mindre konferensrum vilket resulterade i en god ljudkvalitet. Jag närvarade själv under samtliga möten och satt tyst en bit ifrån den samlade gruppen för att på så sätt minimera den påverkan min närvaro hade på deltagarnas naturliga interaktion. Vid början av varje möte och under pauserna var deltagarna ofta medvetna om att deras samtal spelades in, och deras interaktion påverkades delvis av detta, vilket syns på att de skämtade om att de blev inspelade och om diktafonens närvaro. Detta släppte emellertid efter ett par minuter, och samtalet blev mer naturligt när tiden gick och samtalet fortsatte. Företaget och deltagarna är anonyma, och således är alla personnamn, företagsnamn och facktermer fingerade. Materialet från ljudupptagningarna har jag transkriberat och enligt skriftlig överenskommelse med företaget är jag den enda som har tillåtelse att ta del av materialet i icke-transkriberad form. 3.3 Möte 1 Deltagare var två datakonsulter (Anders och Bengt) inbjudna från två olika externa företag och tre anställda på företaget (Cajsa, Daniella och Emma). Anders är runt 25 år, och kommer från en annan ort än företaget ligger på. Han träffar de övriga mycket sällan. Bengt är runt 40 år och kommer från en närliggande ort till kontorets ort, och han träffar de övriga anställda ofta. Cajsa är runt 50 år och har högst status i företaget bland de närvarande, hon träffar de övriga anställda i stort sett varje arbetsdag. Emma och Daniella är båda anställda på kontoret, är båda runt 40 år och kommer från en närliggande ort till kontorets ort. Olika faktorer som påverkar deltagarnas relativa status gentemot varandra tas upp under analysdelen. Syftet med mötet var att den ene datakonsulten (Anders) kontrollerade de övriga deltagarnas kunskaper i ett datasystem. Kontrollen var en del av en internrevision. Bland deltagarna har Cajsa högst status i företaget, medan Anders var den som innehade en slags lärarroll under mötet, och således hade en höjd status gentemot alla. Alla deltagare talar svenska som modersmål och mötet skedde på svenska, med inslag av engelska facktermer. Mötet hölls i ett mindre konferensrum, vilket resulterade i att ljudkvaliteten är mycket god. Inspelningen av mötet pågick i ca 90 minuter, och mötet likaså. 13

14 3.4 Möte 2 Deltagare på mötet var två datakonsulter (Anders och Bengt) från möte 1, och två anställda på företaget (Cajsa och Daniella) också de från möte 1. Detta var ett fortsättningsmöte på samma ämne som möte 1, men med en deltagare mindre. Efter lunchpaus fortsatte mötet. Jag har valt att behandla möte 2 som ett nytt möte med motiveringen att gruppens sociala relationer kan vara förändrade i och med en persons bortfall, och bör således ses som ett separat möte. Förutom sagda personförändringar så var omständigheterna desamma som möte 1. Inspelningen av mötet pågick i ca 90 minuter. Mötet pågick i ca en timme efter inspelningens slut. 3.5 Möte 3 Mötets deltagare var två personer från den svenska avdelningen av företaget (Cajsa från möte 1 och 2, och Erik), och två från den finska avdelningen (Aino och Juha), samt en australiensare som är anställd på den svenska avdelningen (Mary). Erik är anställd på företaget, runt 50 år gammal, och han träffar Cajsa och Mary varje arbetsdag. Aino och Juha är båda runt 35 år och kommer från Finland. De var båda i Sverige på ett kort besök, och det är för mig oklart om de båda känner varandra sedan tidigare. De kommer emellertid från olika delar av Finland, så det troliga är att de inte har en vidare utvecklad social relation sedan tidigare. Detta påverkar deras relation gentemot de övriga deltagarna och sinsemellan. De är båda anställda på den finska delen av företaget. Mary är runt 30 år, anställd på företaget och bor på kontorets ort. Olika faktorer som påverkar deltagarnas relativa status gentemot varandra tas upp under analysdelen. Syftet med mötet var att gå igenom ett datasystem och kontrollera deltagarnas kunskaper, denna gång ej i revisionssyfte. Aino besatt lärarrollen, och hon hade därför en höjd status gentemot de andra tillsammans med Cajsa, som formellt sett är chef över de andra deltagarna. Språket som nyttjades under mötet var engelska, som för alla utom Mary är främmandespråk. Inslag av svenska mellan de svenska deltagarna och inslag av finska mellan de finländska deltagarna förekom. Inspelningen av mötet pågick i ca 50 minuter, sedan fortsatte mötet i någon timme. 14

15 4. Metod I analysen av min första frågeställning kommer jag att göra en kvantitativ uppskattning av förekomsterna av olika artighetsstrategier för att linda in FTA, och diskutera resultaten med hjälp av Brown och Levinsons teori samt reflektera över Werkhofers kritik där den är relevant. Denna kvantitativa analys görs genom att räkna antalet yttranden som innehåller artighetsstrategier, och sedan föra in dem i fyra olika fack: direkta ageranden, positiva artighetsstrategier, negativa artighetsstrategier och indirekta ageranden. De yttranden som räknas är de som innehåller möjliga ansiktshot, som till exempel order, kritik eller oenighet, och som således lindas in genom artighetsstrategier. Jag avgränsar respektive FTA genom att se på yttrandet som den språkliga variabeln för undersökning. Med yttrande menar jag en replik eller mening av en deltagare. Ett yttrande kan innehålla flera olika artighetsstrategier som lindar in samma proposition, vilket gör det svårt att föra in varje yttrande i separata fack. För att klassificera yttranden som innehåller flera artighetsstrategier ser jag till den artighetsstrategi som enligt Brown och Levinson väger tyngst (Brown och Levinson 1987:59-60). Således för jag samman olika artighetsstrategier i ett yttrande vilket ger en god översikt. Även om klassificeringen riskerar att bli snäv i vissa fall, är det en nödvändig begränsning för denna undersökning. Detta betyder att till exempel en markering av negativ artighet enligt Brown och Levinson kommer att väga tyngre än ett indirekt agerande, och ett yttrande som innehåller flera strategier kommer att definieras som den tyngst vägande trots att flera olika strategier förekommer. En nackdel och begränsning med detta är att ett yttrande med många strategier med låga värden får då ett lägre värde än en strategi med ett högt värde som förekommer endast en gång. Denna kvantitativa undersökning är ett experiment för att se om det är möjligt att göra en sån värdering med hjälp av Brown och Levinsons modell, och få ett adekvat resultat. För att analysera detta krävs att förekomsten av artighetsstrategier görs översiktlig, vilket enklast görs med hjälp av en tabell som återfinns i bilaga 3 på sidan 37 och även på sidan 16. I tabellen syns förekomsterna av artighetsstrategier i procent. Resultaten i tabellen diskuteras i analysen i avsnitt 5.1. Den andra frågeställningen kräver ett större mått av sociologisk tolkning, och således blir den analysen kvalitativ. Syftet är att utröna deltagarnas relativa status gentemot varandra genom att se på olika sociala faktorer som ålder, status inom företaget, kön, social distans och även deras val av artighetsstrategier. För att undersöka detta i detalj analyseras de specifika 15

16 artighetsstrategier varje deltagare använder sig av i olika situationer inom ett möte, och mot vilka deltagare olika artighetsstrategier används. Jag kommer att hänvisa till de olika värdena i Brown och Levinsons formel, och försöka förklara deltagarnas val av artighetsstrategier genom att diskutera hur dessa värden påverkar dem. En viktig faktor i denna analys är Brown och Levinsons variabel för makt, som de förkortar P (1987:77). Werkhofer menar att P inte kan täcka så många faktorer som Brown och Levinson vill (Werkhofer 1992:175), och att deras definition är för vag och för vid. Att P är vag och vid ser jag emellertid som en fördel, och kommer därför behandla olika sociala faktorer som undergrupper till P. På så sätt kan jag undersöka P och komma åt olika undervariabler av den, som till exempel yrke, etnicitet, nationalitet, ålder och situationella faktorer 5. En sak jag kommer att ha i åtanke är att en deltagares officiella status inte behöver korrelera med dennes inofficiella status. En person kan ha en statusposition som till exempel chef, men ändå sakna de sociala förmågorna för att naturligt ha den ledande tonen i ett samtal. Jag begränsar den kvalitativa analysen av mötena till möte 1 och 3, på grund av tid och platsbrist, med motiveringen att möte 2 är mycket snarlikt möte 1, även om vissa sociala faktorer kan variera. Möte 2 kommer endast att analyseras kvantitativt. 5. Analys 5.1 Kvantitativ genomgång den negativa dominansen En hypotes i uppsatsen är att negativa artighetsstrategier är de vanligast förekommande typerna. Detta kommer jag att behandla på en övergripande nivå där jag delar upp resultaten i direkt agerande, negativ artighet, positiv artighet och indirekt agerande. I detta delavsnitt kommer jag att presentera en tabell över frekvenserna över artighetsstrategier för samtliga möten. Uträkningarna är avrundade till närmsta hela procentenhet, vilket gör resultaten mer lättlästa och överskådliga, även om det sker på viss bekostnad av exaktheten. 5 Situationella faktorer faller delvis in på kontext, som jag gick igenom mötesvis i materialavsnittet. Jag kommer att fördjupa beskrivningen av mötenas kontext vid behov. 16

17 Tabell 1: Frekvens över artighetsstrategier för samtliga möten Möte: antal % antal % antal % Dir. agerande 6 17% 2 8% 1 6% Pos. art.strat. 7 20% 1 4% 4 22% Neg. art.strat % 21 88% 13 72% Indir. agerande 1 3% Summa: % % % De negativa artighetsstrategierna dominerar i alla möten jag spelat in, nästan 70 procent av de förekommande artighetsstrategierna är negativa. Denna dominans kan ha flera olika orsaker, som diskuteras nedan. Enligt Brown och Levinson (1987:72) är en av fördelarna för en talare som utför en FTA med en negativ artighetsstrategi som inlindning att de genom den kan visa på en respektfull social distans. På så sätt visar talaren att den är medveten om och tar hänsyn till adressatens facebehov. Negativa artighetsstrategier är undvikande i sin karaktär och fokuserar på att minimera specifika hot mot adressatens face. Den sociala distansen mellan deltagarna i mitt material är varierande; en del träffar varandra varje dag, andra några gånger om året, och vissa har aldrig träffats förut. Jag vill här koppla ihop faktorn social distans med den artiga distans som negativa artighetsstrategier är ämnade att resultera i. Jag menar att om den sociala distansen är större, som till exempel hos deltagare som inte träffas ofta eller alls, är negativa artighetsstrategier vanligare än andra. Om den sociala distansen mellan deltagare är mindre förekommer andra artighetsstrategier i större utsträckning, även om de inte överstiger de negativa. Jag vill hävda att tolkningen av statistiken 6 från mitt material stärker kopplingen mellan faktorn social distans och den högre frekvensen av negativa artighetsstrategier. De negativa artighetsstrategierna är numerärt fler än övriga strategier i de fall där deltagarna har en större social distans mellan sig. Social distans har jag mätt genom att ta reda på den sociala relationen mellan olika deltagare genom att samtala kort med deltagarna under mötespauser, och min uppskattning av den sociala distansen bör ses som relativ och inte alltför exakt. I möte 3 utför Aino fler FTA än de övriga deltagarna. Hon har ingen tidigare social relation med de övriga deltagarna, så den sociala distansen mellan dem är stor. Det som kan föra dem samman även fast de aldrig träffats förut är till exempel att de är anställda på samma 6 Se tabell 1 i bilaga 3 på sidan 37 och även på sidan

18 multinationella företag, och att hon delar könstillhörighet med Cajsa och Mary och nationalitet med Juha. När Aino utför FTA, mot gruppen som helhet eller mot enskilda deltagare, använder hon i 6 av 11 fall negativa artighetsstrategier. Den enda gången hon använder direkt agerande är när hon i FTA 18 utför en FTA mot Juha, direkt efter en tidigare FTA som hon då lindar in genom en negativ artighetsstrategi. Hotet i FTA 18 uppkommer av att Aino ger Juha ett direktiv, som han tyst utför. Kontexten i denna sektion av mötet är att Juha styrs till stor del av de andra i sina handlingar. FTA 17, möte 3 Aino: but could you add Juha here that / e: /// that e: the open I: / would you know the / no Aino= what is the profile for / reporting CTF Juha: m: FTA 18. möte 3 Aino: so put in / in the brackets there e: / for the display rights to be applied. Detta kan dels bero på att Aino innan FTA 18 kände att Juhas negativa face redan var tillräckligt tillgodosett, men också på att hon kände en viss social närhet till honom eftersom de delar nationalitet och befann sig utomlands tillsammans. Denna faktor är enligt Brown och Levinson mycket kontextberoende, och mitt ovanstående exempel illustrerar Brown och Levinsons eget exempel på hur två New York-bor förhåller sig till varandra i olika miljöer 7. (Brown och Levinson 1987:79). Ytterligare exempel på detta ser vi i möte 2, där Anders utför fler FTA än övriga deltagare. Detta kan förklaras med att han har en lärarroll och leder mötet. Han är inte anställd på företaget som de övriga deltagarna, och har därför en större social distans gentemot dem jämfört med vilken social distans de övriga har gentemot varandra. Anders lindar in 18 av 21 fall av FTA genom negativa artighetsstrategier, vilket vidare stärker en viss koppling mellan social distans och negativa artighetsstrategier. Anders sociala distans gentemot de andra genomsyrar de FTA som riktas mot honom och de FTA han utför själv. De flesta FTA som Anders utför eller som utförs mot honom lindas in genom negativa artighetsstrategier. Ett exempel ur mitt material för att illustrera: FTA 5, möte 1 Bengt: du det var en sak jag bara [fun]derade på = Anders: [ja] Bengt= det är / dom grejer / som berör / utveckling och / installation kan man ta dem idag tror du? Bengt lindar in sin FTA genom negativ artighet när han använder den vaga bara och man. 7 Se avsnitt 2.4 på sidan 9. 18

19 Undantag från detta mönster finns i möte 1, där Cajsa använder positiva artighetsstrategier mer än negativa. Detta tror jag beror på att Cajsa, som är högst rankad inom företaget på mötet och således har ett högt P-värde, känner sig trygg nog i situationen för att använda positiva artighetstrategier. Werkhofer menar att Brown och Levinsons P, D och R inte täcker alla sociologiska variabler (Werkhofer 1992:175). Med detta i åtanke vill jag inte dra för skarpa gränser mellan de olika faktorerna, utan försöka se dem i samspel och hur de kan påverka och flyta in i varandra. Cajsas P-värde, som kommer av att hon är chef, är bland de äldre och är på hemmaplan resulterar i att hon använder andra artighetsstrategier än negativa, något som alltså kommer av flera olika faktorer, inte bara P, D eller R. Sociologiska faktorer som till exempel humör, vilket är en väldigt svårtolkad faktor eftersom den tar sig uttryck på olika sätt hos olika deltagare och är dessutom mycket svår att mäta. Majoriteten av förekommande artighetsstrategier i mitt samlade material är dock negativa. De förekommer oftast där den sociala distansen mellan deltagarna är stor, antingen där det är social distans mellan talaren och adressaten, eller när talaren utför en FTA mot flera adressater. En hypotes är att en FTA som riktas mot flera adressater eller samtliga mötesdeltagare i en formell mötesmiljö som den jag spelat in skapar social distans mellan talare och adressater. Sammanfattningsvis kan man konstatera att deltagarnas relativt stora sociala distans påverkar dem att oftast välja negativa artighetsstrategier. 5.2 Resultat I följande delavsnitt presenterar jag ett fall av varje slags artighetsstrategi för att linda in FTA funna i mitt material, ordnade efter artighetstyp, och efter varje exempel följer en kortare beskrivning av dessa strategier refererade till Brown och Levinson (1987). Detta avsnitt syftar till att ge en översikt över de olika artighetsstrategier som förekommer på inspelningarna, en del typer manifesteras flera gånger medan andra endast förekommer en gång. I min analysdel förekommer fler exempel ur min transkription än de som redovisas i detta avsnitt FTA utan inlindning, direkt agerande FTA utan någon inlindning eller indirekthet utförs när behovet av att effektivt genomföra språkhandlingen överstiger behovet av att bevara deltagarnas face (Brown och Levinson 1987:94-95). I mitt material kan detta följa efter tidigare satser i ett samtal där artighetsstrategier har använts, som i detta exempel: FTA 17, möte 3 Aino: but could you add Juha here that / e: /// that e: the open I: / would you know the / no 19

20 Aino= what is the profile for / reporting CTF Juha: m: FTA 18, möte 3 Aino: so put in / in the brackets there e: / for the display rights to be applied. Efter en första artighetsstrategi, där Aino formar sin begäran som en fråga, i FTA 17 fortsätter hon med ytterligare en begäran som kan tolkas som en FTA mot Juhas negativa face. Juhas respons är att tyst följa direktivet. Aino har här valt att inte använda någon artighetsstrategi för att linda in FTA:n. I vissa fall kan talaren ha en status som är högre än adressatens, och då kan talaren välja att bortse från facebehov överhuvudtaget (Brown och Levinson 1987:94-95). I mitt material fann jag detta exempel på hur status kan resultera i att talaren väljer att inte linda in sitt yttrande: FTA 23, möte 1 Cajsa: äe men du / ta å / hämta ifrån /// Larsson Bengt: m: Cajsa bortser helt från Bengts negativa face genom att inte använda någon inlindning alls i sitt utförande av FTA:n. Denna direkta FTA mot Bengt har sitt ursprung i att Cajsa besitter en högre status än Bengt, och kan begära saker av honom utan att FTA:n blir särskilt stor. Hur stor vikt FTA:n får beror på hur väl Cajsas tolkning av hennes begäran korrelerar med deras relativa faktiska status Positiva artighetsstrategier En frekvent förekommande positiv artighetsstrategi är skämt. Ett exempel på detta som inlindande positiv artighetsstrategi är: FTA 28, möte 1 Anders: de här är jätteintressant / ja har inte sett de här förut / så de e:- Cajsa: ja / åsså / prackar du på det på oss [SKRATT] Anders: [SKRATT] Cajsa gör en FTA som hotar Anders positiva face men som lindas in genom skämt och skratt vilket är en positiv artighetsstrategi. Enligt Brown och Levinson (1987: ) kräver den en viss delad bakgrund och vetskap om varandras värderingar och kunskaper. För att skämtet ska fungera som inlindande bör det utföras på ett sätt som adressaten förstår och uppskattar, 20