Statusrapport för det pedagogiska projektet SimChild

Transkript

1 Statusrapport för det pedagogiska projektet SimChild Gunilla Egondotter Adjunkt vid Institutionen för socialt arbete, Mittuniversitetet Klas Borell Professor vid Hälsohögskolan, Högskolan i Jönköping

2 1. Bakgrund: SimChild en datobaserad simulering 1.1 Problemformulering Datorbaserade simuleringar spelar en alltmera central roll i internationell högre utbildning (se till exempel Gordon, Oriol & Cooper, 2004; Romme, 2003), men har hittills inte utnyttjats inom grund- och vidareutbildning av socialarbetare (Borell & Egonsdotter, 2012; Egonsdotter & Borell, kommande). Detta är paradoxalt eftersom det sociala arbetets utbildningshistoria är så nära förknippad med fallstudier (case studies), det vill säga studier kring fall som sammanfattar typiska utmaningar för praktiskt socialt arbete (Egonsdotter & Borell, 2012). Avsikten med projektet SimChild är att bryta ny pedagogisk mark i utbildningen av socialarbetare och att vitalisera fallstudietraditionen genom datorbaserade simuleringar i ett för professionellt socialt arbete särskilt utmanande verksamhetsområde, nämligen barnavårdsutredningar. Europeiska socialtjänsters arbete med barn som behöver samhällets skydd har under en följd av år betraktats som otillräckliga och som inte tillräckligt professionella. Barnavårdsutredningar, visar flera nationella utvärderingar, har brustit i systematik och tillräcklig uppmärksamhet har inte ägnats den komplexa livssituation utsatta barn lever i (för en översikt, se Brandon et al., 2008). Som ett svar på denna kritik utvecklades i Storbritannien ett utredningsverktyg som på ett mera genomgripande sätt än dittills gjorde det möjligt att samtidigt ta hänsyn till för utsatta barn samverkande förhållanden: barnets egna utvecklingsbehov, föräldrars förmåga att möta dessa behov och omgivningsfaktorer av olika slag. Den brittiska modellen tillämpas idag av närmare hälften av EU:s medlemsstater, däribland Sverige, och förutsätter, som en följd av utredningsmodellens komplexitet, datorstöd (Léveille & Chanberland, 2010). Det är just denna datormiljö som är utgångspunkten för SimChild. De ökade kraven på professionalism i socialtjänstens hantering av barn som lever i utsatta situationer har också lett till krav på förändringar av utbildningen av socialarbetare. Socionomutbildningar i Sverige, liksom i Europa i övrigt, har sedan länge kritiserats för att inte i tillräcklig grad förbereda blivande socialarbetare inför de komplicerade utredningar om barn i risk som de förväntas utföra och starka röster har dessutom höjts för vidareutbildning av personal som redan är verksam inom socialtjänstens barnavårdande områden (se till exempel Rädda Barnen, För en sammanfattande översikt, se Egonsdotter & Borell, 2012). I den statliga utredningen Lag om stöd och skydd för barn och unga (SOU 2009: 68) upprepas denna kritik och utredningen betonar allvaret i problemet att svenska socionomutbildningar saknar nödvändig specialisering inom barn- och ungdomsområdet Projektets mål Syftet med projektet SimChild är att utveckla en datorbaserad simulering som kan hjälpa deltagarna att uppöva sin förmåga att hantera barnavårdsutredningar och, därmed, bidra till ökad kvalitet i barnavårdsinsatser. Målgrupperna är, för det första, socionomstudenter under grundutbildning, och, för det andra, redan yrkesverksamma socionomer under fortbildning. Utöver dessa primära projektmål ges, vilket berörs nedan, framtida möjligheter att dels använda simuleringen i olika forskningssammanhang och dels låta simuleringen ligga till grund för liknande pedagogiska simuleringar inom andra tillämpningsområden. Betydelsen av SimChild för grundutbildning i socialt arbete framstår klarast mot bakgrund av en beskrivning av svårigheterna att där förena teori och praktik.

3 Praktikförlagda studier utgör sedan länge, och på många håll i världen, en hörnsten i utbildningen av socialarbetare. Sådana studier, brukar man säga, utgör rent av ämnets signature pedagogy (Homonoff, 2008: 136). Med praktikförlagda studier görs socionomstudenter förtrogna med den professionella miljön och de får möjligheter att reflektera över de utmaningar som möter yrkesverksamma socialarbetare. Praktikförlagda studier är dock inte tillräckliga för att optimera kopplingarna mellan teori och praktik eftersom sådana studier har vissa inbyggda begränsningar. Dessa begränsningar handlar såväl om omfattning som om innehåll. Omfattningen av praktikförlagda studier (i Sverige, en eller högst två terminer) är begränsad och därmed begränsas också studenters möjligheter att komma i kontakt med olika klientgrupper och med olika problemområden. Erfarenheterna från praktikförlagda studier kringskärs dessutom ofta av hänsyn till klienters rättigheter och intressen; studenter tillåts inte fatta beslut och därmed riskera att göra misstag som kan skada klienter och i många känsliga processer tillåts praktiserande studenter inte ens att vara närvarande (Borell & Egonsdotter, 2012). För att ge en bredare bild av yrkesmässigt socialt arbete, och för att ge studenter fler möjligheter att kombinera teori och praktik än de som erbjuds genom praktikförlagda studier, används därför inom socionomutbildningar olika typer av simuleringar 1. Syftet med fallstudier (case studies) var, redan i de första nordamerikanska socialarbetarutbildningarna, att låta studenter ta ställning till handlingsalternativ med utgångspunkt från beskrivningar av för socialt arbete typiska utmaningar och kontexter. Rollspel är ytterligare ett exempel på en simuleringsmetod med en relativt lång tradition i utbildningen av socialarbetare. Genom att låta studenter spela roller som klienter och socialarbetare är tanken att de skall ges möjligheter att uppöva vissa bestämda färdigheter (Doekler & Bedics, 1987). Kritiken mot dessa simuleringsförsök har primärt rört två viktiga områden. För det första, menar kritikerna, brister hittillsvarande simuleringsförsök i autenticitet, det vill säga de replikerar inte i tillräcklig grad faktiskt yrkesmässigt socialt arbete. För det andra tenderar simuleringar endast att uppöva enstaka kapaciteter (som till exempel antingen analytisk förmåga eller praktisk intervjuteknik eller case management et cetera) snarare än kombinationer av kapaciteter och färdigheter (för en ytterligare diskussion, se Borell & Egondotter, 2012; Egonsdotter & Borell, 2012). SimChild anknyter till den i socialarbetarutbildningar långa traditionen av fallstudier (case studies) men utvecklar en för socialt arbete ny simuleringsmodell som ger möjligheter att lösa de inbyggda problem som funnits i hittillsvarande simuleringsförsök: dels karakteriseras SimChild av hög autenticitet och dels syftar SimChild att samtidigt uppöva en rad olika färdigheter och kapaciteter. Låt oss här visa detta genom att någorlunda detaljerad beskriva projektets mål och förväntade resultat. För att simuleringar i akademiska professionsutbildningar skall ha ett pedagogiskt värde krävs att de karakteriseras av hög formell autenticitet. I den planerade simuleringen uppnås denna autenticitet genom strukturlikheterna mellan simuleringsmiljön och de etablerade professionella former barnavårdsutredningar numera har i Sverige och i andra europeiska länder. Bety- 1 Simulering är en delvis omtvistad term i pedagogiska sammanhang, men definieras av oss i detta specifika sammanhang som a teaching method that is used to reproduce processes, situations and challenges that often occur in professional social work, which can provide students with opportunities to develop relevant professional skills in a safe and encouraging classroom environment (Egonsdotter & Borell, 2012).

4 delsen av denna formella autenticitet skall inte underskattas. Flera europeiska studier visar att socialarbetare som utför barnavårdsutredningar upplever ett behov av träning och stöd för att behärska utredningsverktygen (se till exempel Nygren, Hyvönen & Khoo, 2009). Att ge studenterna teknisk kompetens att hantera olika typer av utredningsverktyg är dock inte den huvudsakliga avsikten med simuleringen. Det primära syftet handlar om att ge studenter möjligheter att utveckla sin förmåga att reflektera över och analysera ett komplext utredningsmaterial, det vill säga utveckla en för professionellt socialt arbete helt central kompetens. Detta förutsätter dock en kombination av formell autenticitet med hög reell autenticitet. Reell autenticitet handlar i detta sammanhang om graden av realism i beskrivningen av ett ärende och av de inblandade barnens och föräldrarnas situation. För att tillgodose sådana krav på realism har det varit väsentligt att låta erfarna socialarbetare och andra experter, bland andra barnpsykologer, delta i utvecklingsarbetet genom att validera och påverka utformningen av fiktiva fall. Simuleringens reella autenticitet är alltså grunden för att studenter som deltar i simuleringen ges möjligheter att utveckla sin analytiska förmåga och andra kapaciteter. Under förutsättningen av hög reell autenticitet öppnar dessutom den datorstödda simuleringen pedagogiska möjligheter som annars saknas i konventionell socionomutbildning. Låt oss peka på några av dessa möjligheter (för en mer detaljerad beskrivning, se Egonsdotter & Borell, 2012, och särskilt Egondotter & Borell, 2013). När studenter väl genomfört en simuleringssession och tagit ställning till en viss intervention kan olika typer av aggregerade uppgifter om deras interaktion med systemet samlas in, visualiseras och bilda underlag för lärarledda diskussioner. Det är till exempel möjligt att visa vilka dokument (journaler, anmälningar, specialistutredningar et cetera) som öppnats och vilken tid som ägnats dessa. Ett sådant underlag kan bli utgångspunkten för diskussioner om vilken prioritet olika dokument har getts och om hur de förhåller sig till varandra, men också ge insikter om misstag som kan göras när socionomer arbetar under tidspress. I all utbildning av socionomer är det viktigt att ge kunskaper om det sociala arbetets juridiska aspekter, inte minst gäller detta arbetet med barn i risk som utgör ett starkt lagreglerat verksamhetsområde. I en simulering är det möjligt att genom programmet ställa frågor via meddelanderutor till studenten kring olika lagrum. Denna interaktiva möjlighet kan verksamt bidra till ökade juridiska kunskaper och, framför allt, till förståelsen av kopplingarna mellan lagar och socialt utredningsarbete. Simuleringen gör det också möjligt att inom ramen för ett och samma fall och en och samma simuleringssession individuellt manipulera centrala bakgrundsvariabler, till exempel kön och etnicitet, och i aggregerad form visa hur sådana omständigheter påverkat de interventioner som studenterna föreslagit. Ett sådant underlag kan bidra till att illustrera riskerna för att ibland irrelevanta bakgrundsförhållanden påverkar bedömningen av ett ärende. Men diskussioner som dessa är också viktiga för att studenterna kritiskt skall kunna förstå begränsningarna och problemen med datorstödda bedömningsverktyg. Ett mera systematiskt arbetssätt med barn i risk tillhandahåller möjligheter att genomföra allsidigare och mera rättssäkra utredningar, men systematiken kan visar aktuell europeisk forskning samtidigt ge upphov till orealistiska föreställningar om att barnavårdsutredningar är detsamma som en mekanisk summering av en checklista (Munro & Hubbard, 2011). Att med hjälp av datorsimuleringar illustrera inte bara fördelar utan också nackdelar med ett mera formaliserat utredningsförfarande framstår därmed som en viktig uppgift. I denna uppgift ingår att lära studenter att bättre

5 förstå de tolkningsproblem som kan uppstå under loppet av en barnavårdsutredning. För att understödja detta lärande kommer formella dokument att kompletteras med ljudupptagningar av fiktiva intervjuer med barn och föräldrar. Genom att jämföra barns och föräldrars bandade utsagor med vad som rapporteras i de formella protokollen kan studenternas kritiska insikter om utredningars komplexitet stärkas. Vilka konkreta användningsområden kan SimChild komma att få? Simuleringen är primärt avsedd för två tillämpningsområden, nämligen dels inom grundutbildning av socionomstudenter och dels inom vidareutbildning av redan yrkesverksamma socionomer. Att integrera SimChild i socionomutbildningen är nydanande i framför allt två avseenden. För det första ger programmet i enlighet med vad som sagts ovan unika möjligheter att på ett realistiskt och allsidigt sätt utveckla studenters kompetens inom ett av de mest utmanande områdena inom professionellt socialt arbete. För det andra öppnar SimChild nya former för att bedriva utbildning i socialt arbete; SimChild är en datorbaserad tillämpning av arbetet med barnavårdsutredningar, men kan naturligtvis ses som en plattform för en framtida utveckling av undervisning också i annat socialt utredningsarbete, till exempel LSS-utredningar, och dessutom användas i annan högskoleutbildning med utredningsinslag (till exempel utbildningsprogram inom områden som omvårdnad, rehabilitering och habilitering). Projektet SimChild rymmer, kort sagt, betydande generaliseringsmöjligheter. Behovet av vidareutbildning om barnavårdsutredningar bland redan yrkesverksamma socionomer är mycket stort och sådana initiativ ligger helt i linje med regeringens pågående satsning på att förstärka socialtjänsternas arbete med utsatta barn. I denna satsning, som bland annat utgår från ett samverkansavtal mellan regeringen och SKL, betonas särskilt vikten av vidareutbildningsinsatser som kan bidra till att stärka socionomers förmåga att göra systematiska och evidensbaserade bedömningar i barnavårdsärenden. SimChild motsvarar i mycket hög grad sådana förväntningar och krav. Utöver pedagogiska tillämpningar inom grund- och vidareutbildning kan SimChild, åtminstone potentiellt, ses som ett möjligt framtida forskningsredskap, där simuleringar ersätter de beskrivningar som annars sedan länge gjorts med hjälp av så kallade vinjetter (vignette technique, se till exempel Burstin, Doughtie & Raphaeli, 1980). Såväl kvantitativa som kvalitativa data från simuleringssessioner kan användas experimentellt för att bland annat belysa de bakgrundsförhållanden som kan förklara att yrkesverksamma socionomer bedömer ett och samma ärende på olika sätt men också användas för att explicitgöra successiva beslutsprocesser under loppet av en utredning. 2. Arbetsprocess 2.1. Organisation av projektet Projektets leds av professor Klas Borell, Högskolan i Jönköping, och Gunilla Egonsdotter, adjunkt i socialt arbete och magister i informatik, Mittuniversitetet. Egondotter är projektets utredare. Till projektet har också knutits Joel Palmius, filosofie doktor i systemvetenskap. Palmius uppgift har bestått i att ansvara för programmering.

6 För att belysa projektets arbetsprocess vill vi framhålla två specifika ambitioner, nämligen för det första betoningen på yrkeslivsanknytning och, för det andra, betoningen på forskningsanknytning. Yrkeslivsanknytning. Som bör ha framgått är en grundidé bakom SimChild att stärka kopplingen mellan teori och praktik inom socionomutbildningen och att bidra till kvalificerad vidareutbildning av redan yrkesverksamma socionomer och till en mer arbetslivsanknuten grundutbildning. För att SimChild på ett effektivt sätt skall kunna ge ett sådant bidrag krävs betydande autenticitet. För att uppnå vad vi tidigare talat om som såväl formell som reell autenticitet fordras en nära samverkan med yrkesverksamma socialarbetare. De fall som simuleringarna utgår från valideras av erfarna socialarbetare och i konstruktionen av simuleringar används dessutom andra specialister, inte minst barnpsykologisk och juridisk expertis. Forskningsanknytning. Vid sidan av yrkeslivskopplingen betonas också projektets forskningsbasering och en successiv avrapportering sker i olika vetenskapliga fora. SimChild har hittills presenterats vid konferensen The 6th International Technology, Education and Development Conferens i Valencia, Spanien (2012), och en första rapport om utvecklingsarbetet har publicerats i Tidskrift för högre utbildning (2012). Ytterligare en artikel är under arbete och i denna avrapporteras främst erfarenheterna från en försöksomgång med SimChild (Socialvetenskaplig Tidskrift, 2013). Projektgruppen för SimChild har dessutom inbjudits att delta med ett kapitel i en kommande förlagsutgiven antologi om didaktik i samhällsvetenskapliga utbildningar. Antologin ges ut i slutet av år Uppmärksamhet ägnas också åt att rapportera erfarenheterna till berörda myndigheter och till yrkesverksamma socionomer. Projektgruppen för SimChild har till exempel löpande kontakter med utrednings- och forskningsavdelningen vid Socialstyrelsen, med SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) liksom med enskilda Regionförbund och med Socialtjänsten i Stockholm. SimChild kommer dessutom att presenteras vid de nationella socionomdagarna i Stockholm i Älvsjömässan under november De årliga socionomdagarna är den i särklass viktigaste mötesplatsen för Sveriges yrkesverksamma socionomer. Till projektet har knutits en vetenskaplig och professionell referensgrupp med uppgiften att följa projektet och bistå med expertsynpunkter av olika slag. I denna ingår för närvarande följande medlemmar: Ulrika Bergström (utredare vid Socialstyrelsen), Johan Glad (utredare vid Socialstyrelsen), Arne Gerdner (professor i socialt arbete, Jönköpings högskola), Cathrine Jonsson (filosofie doktor i psykologi och legitimerad psykolog, Jämtlands läns landsting), Jan Lisspers (professor i psykologi, Mittuniversitetet), Titti Mattsson (professor i rättsvetenskap, Lunds universitet), Örjan Sundin (professor i psykologi, Mittuniversitetet) och Stefan Wiklund (docent i socialt arbete, Stockholms universitet). Ambitionen är att successivt utvidga referensgruppen. Medlemmarna i referensgruppen har åtagit sig uppdraget utan krav på ekonomisk ersättning. Vår ambition är dock att kunna finansiera de resor som ibland kan krävas för att upprätthålla en nationell referensgrupp Projektperiod och tidsåtgång för medarbetare Projektet SimChild har utvecklats successivt. Under vårterminen och höstterminen 2012 utvecklades en prototyp som testats på studenter vid Mittuniversitetets socionomutbildning. Avsikten med verksamheten under vårterminen 2013, och under delar av höstterminen i år, är

7 att utveckla en färdig version av SimChild som kan användas för vidareutbildning av yrkesverksamma socionomer och inom grundläggande socionomutbildning (tillsammans med för de olika utbildningsändamålen särskilt anpassade kurspaket ). Projektet har tidigare erhållit pedagogiska utvecklingsmedel från Mittuniversitetet om sammantaget närmare 750,000 kronor. Dessa medel har förutom ett omfattande teoretiskt bakgrundarbete möjliggjort framtagandet av en prototyp och genomförandet av en testomgång. Vi söker nu ytterligare medel för att slutföra utvecklingsarbetet med syftet att kunna implementera SimChild i såväl socialhögskolornas utbildningsutbud som i kommunernas vidareutbildning av socionomer. Implementeringsfasen beräknas i bästa fall kunna starta under slutet av år Arbetet inom projektet har bedrivits kontinuerligt och utan avbrott och med ett betydande mått av personligt engagemang från projektmedarbetarna Budget och resursutnyttjande Projekt inom Kontoklass 3* Kontoklass 4* Kontoklass 5* Kontoklass 9* utbildningsstrategin Externa Personal- Drifts- Interna intäkter kostnader kostnader transaktioner/ tilldelade medel Budget Utfall Prognos Projektledaren Borells insatser i projektet belastar inte budgeten utan finansieras med hjälp av den nedsättning för forskning och utveckling han har som professor vid Högskolan i Jönköping (och som han tidigare haft som professor vid Mittuniversitetet). 3. Projektets resultat och fortsatta implementering 3.1. Projektets resultat i förhållande till syfte och mål Projektet ligger i fas med den tidigare planeringen men ambitionerna för arbetet har efter hand vidgats. Ursprungligen var projektet starkt inriktat mot grundutbildning av socionomer vid Mittuniversitet och andra lärosäten. Uppgiften att skapa ett simuleringsprogram också för redan verksamma socionomer sågs då som tillhörande en senare utvecklingsfas. Detta trappstegstänkande har idag övergivits främst av två skäl: För det första har vi under projektarbetet insett att i stort sett samma simulering kan användas för såväl socionomstudenter som för redan yrkesverksamma socionomer. Vad som krävs är mer två olika paketeringar, det vill säga två olika kursuppläggningar. För det andra har de omfattande kontakter vi haft med myndigheter och kommuner pekat på att behovet av vidareutbildningar av redan yrkesverksamma socionomer är mycket stort och att efterfrågan på vår simulering är större än vi tidigare trott.

8 3.2. Utnyttjande av projektresultat Som redan berörts har projektet SimChild har utvecklats successivt. Idag finns en prototyp som testats på studenter vid Mittuniversitetets socionomutbildning. Avsikten med det pågående utvecklingsarbetet är att utveckla en helt färdig version av SimChild som kan användas för vidareutbildning av yrkesverksamma socionomer och inom grundläggande socionomutbildning men också flera fall som kan testas och utvecklas ytterligare. Utveckling och utvärdering av nya fall är också ett centralt inslag i den mera långsiktiga förvaltningen av projektet SimChild (se nedan). För att en slutversion av SimChild skall kunna förverkligas krävs ytterligare medel. En central uppgift för projektgruppen består idag i att från olika finansiärer få tillgång till sådana ekonomiska medel (för slutförandet beräknas projektet behöva 7 800,000 kronor) Hur har resultaten spridits? Som redan framgått (se särskilt avsnittet Organisation av projektet ovan) har projektgruppen ägnat mycket stor uppmärksamhet åt att sprida kännedom om SimChild. Som tidigare beskrivits handlar det dels om att förankra projektet hos myndigheter och kommunala verksamheter och dels om att successivt avrapportera det i olika vetenskapliga sammanhang. Om detta externa förankringsarbete varit framgångrikt gäller det tyvärr inte våra bemödanden att förankra projektet internt (se vidare avsnittet Erfarenheter och iakttagelser nedan). Projektet har idag också en egen hemsida som vi vartefter vill utveckla. Adressen är: Fortsatt implementering av projektet och dess resultat Den verkligt stora utmaningen för SimChild just nu handlar om att finansiera slutskedet av utvecklingsarbetet. Om finansieringsfrågan löses på ett tillfredsställande sätt ser vi just nu inga problem i arbetet på att utveckla simuleringen och vi vet att intresset för programmet i regionförbund och kommuner liksom vid socialhögskolor på olika håll i landet är betydande. 4. Erfarenheter, iakttagelser och förslag I projektets initialfas var det omedelbara syftet med SimChild att öka arbetslivsanknytningen i grundutbildningen av socionomer. Under arbetets gång har vi emellertid insett att det inte finns några principiella skillnader mellan att applicera programmet inom grundutbildningen och att applicera det i olika vidareutbildningar för redan yrkesverksamma socionomer (och på detta sätt skapa en brygga mellan högskola och arbetsliv). En ytterligare, men i grund och botten lika fundamental insikt, håller dessutom på att växa fram och den gäller programmets generaliseringspotentialer: när väl strukturen för en simulering av det här slaget finns för handen kan den också utgöra grunden för andra simuleringar. En följd av detta är att vi redan nu beslutat oss för att så småningom initiera arbetet på att utveckla en simulering av hedersrelaterad familjeproblematik. På litet längre sikt kan, för att nu bara nämna ett par exempel, simuleringar kring LSS-handläggning och simuleringar av sekretessproblem aktualiseras. Det finns också goda möjligheter att utgå från programmets grund-

9 struktur för att skapa tillämpningar inom utredningsområden som ligger mer eller mindre långt från yrkesmässigt socialt arbete, till exempel inom omvårdnad, habiliterings- och rehabiliteringsverksamheter och rent av inom områden som stadsplanering, riskhantering och miljöförvaltning. Projektet SimChild står idag inför två utmaningar. Den första av dessa har vi redan berört. Det handlar kort sagt om att finna vägar för att finansiera slutskedet av utvecklingsarbetet. Vi lägger idag ned mycket arbete på att lösa denna uppgift och ser trots svårigheter goda möjligheter att lyckas med detta genom att kombinera bidrag från olika intresserade finansiärer. Det andra problemet har vi hittills bara snuddat vid och det gäller svårigheterna att förankra projektet vid Institutionen för socialt arbete (SOA) vid Mittuniversitetet och, därmed, om svårigheterna att hitta en lämplig daglig miljö för projektarbetet. Låt oss avslutningsvis säga några ord om detta. SimChild har, som vi redan varit inne på, fått mycket stöd från en rad externa aktörer, inte minst från Socialstyrelsen. Vi har också mött uppmuntran och fått stöd från olika håll på Mittuniversitet och, viktigast i detta sammanhang: utan de pedagogiska utvecklingsmedel vi fick av universitetets rektor hade projektet SimChild aldrig kunnat initieras. För detta är vi mycket tacksamma. Däremot har vi inte fått något som helst stöd från institutionsledningen vid SOA (dock har enskilda lärare varit positiva och gett oss möjligheter att testa programmet i utbildningen). Projektets utredare, Egonsdotter, har exempelvis aldrig erbjudits nedsättning i tjänsten eller ens getts möjligheter att diskutera hur hennes ordinarie arbetsuppgifter på bästa sätt kan synkroniseras med det krävande projektarbetet. Mer anmärkningsvärt är att projektgruppen för SimChild inte getts tillfälle att presentera arbetet för kollegiet vid SOA. Vi har, för att nu bara ge ett åskådligt exempel, föreslagit att projektet skulle presenteras vid ett av institutionens personalmöten men fått till svar att det inte finns tid för en sådan presentation. Detta är naturligtvis mycket beklagligt. För ett projekt av det här slaget krävs åtminstone i längden nämligen inte bara fruktbara externa kontakter av olika slag utan också en inre, positiv och uppmuntrande vardagsmiljö. Baserat på våra hittillsvarande erfarenheter tror vi inte att en sådan miljö kan skapas inom SOA:s ramar, trots att detta med tanke på projektets inriktning och ambitioner givetvis hade varit naturligt. Och för att vara uppriktiga: vi vill inte investera dyrbar projekttid på ansträngningar som vi på goda grunder tror kommer att bli resultatlösa eller, vilket är ännu mer energikrävande, rent av skulle kunna leda till konflikter. Istället vill vi i detta sammanhang passa på att kasta fram tanken på att på olika sätt skapa tydligare kopplingar till andra miljöer inom Mittuniversitetet. Två alternativ framstår som omedelbart intressanta för oss. Det ena handlar om att skapa samverkan med lärare och forskare inom informatikområdet och det andra om att skapa samverkan med lärare och forskare inom det vårdvetenskapliga området, där intresset för pedagogiska simuleringar är stort. Båda alternativen är spännande och rymmer olika men på var sina sätt lika lovande samverkanspotentialer. Kanske finns, därutöver, också möjligheter att koppla projektet till Miun Innovation?

10 Vi ser mycket fram emot att föra en konkret diskussion om detta. För, som sagt, ett projekt som SimChild behöver en uppmuntrande och kreativ intern vardagsmiljö. Gunilla Egonsdotter och Klas Borell Östersund och Jönköping den 27 mars 2013

11 Referenser Austin, M. J. & Packard, T Case-Based Learning: Educating Future Human Service Managers. Journal of Teaching Social Work 29: Borell, K. & Egonsdotter, G Datorbaserade simuleringar i socionomutbildningen: Att utreda barn i risk. Tidskrift för högre utbildning 2(1): Brandon, M., Belderson, P., Warren, C., Gardner, R., Howe, D. & Dodsworth, J The Preoccupation with Thresholds in Cases of Child Death or Serious Injury through Abuse and Neglect. Child Abuse Review 17: Burstin, K., Doughtie, E. B. & Raphaeli, A Contrasive Vignette Technique. Journal of Applied Social Psychology 10(2): Doekler, R. & Bedics, B. C Differential Use of Role-Play in Social Work Education. Areté 12(2): Egonsdotter, G. & Borell, K SimChild en utvärdering av ett pedagogiskt försök. Socialvetenskaplig Tidskrift. Under arbete. Egonsdotter, G. & Borell, K Computer Based Simulations in Social Work Education: A Progress Report from a Project on Assessment of Families and Children at Risk. Paper presented at the 6th International Technology, Education and De-velopment Conference, Valencia, Spain, March 5 7. Gordon, J., Oriol, N. & Cooper, J Bringing Good Teaching Cases To Life : A Simulator-Based Medical Education Service. Academic Medicine 79(1): Homonoff, E The Heart of Social Work: Best Practitioners Rise to Challenges in Field Instructions. The Clinical Supervisor 27(2): Léveille, S. & Chamberland, C Toward a General Model for Child Welfare and Protection Services: A Meta-evaluation of International Experiences Regarding the Adoption of the Framework for the Assessment of Children in Need and Their Families. Children and Youth Services Review 32: Munro, E. & Hubbard, A A Systems Approach to Evaluating Organizational Change in Children s Social Care. British Journal of Social Work 41: Nygren, L., Hyvönen, U. & Khoo, E The Travelling Idea of Looking After Children: Conditions for Moulding a Systematic Approach in Child Welfare into Three National Contexts. Australian Social Work 64: Romme, A. G. L Learning Outcomes of Microworlds for Management education. Management Learning 34(1): Rädda Barnen Inga barn på schemat. Stockholm: Rädda Barnen Sverige.

12 SOU 2009: 68. Lag om stöd och skydd för barn och unga. Stockholm: Statens Offentliga Utredningar.