En extra grej på biblioteket Skrivarverksamhet på folkbibliotek

Transkript

1 MAGISTERUPPSATS I BIBLIOTEKS- OCH INFORMATIONSVETENSKAP VID INSTITUTIONEN BIBLIOTEKS- OCH INFORMATIONSVETENSKAP/BIBLIOTEKSHÖGSKOLAN 2007:82 ISSN En extra grej på biblioteket Skrivarverksamhet på folkbibliotek ANDREA HOFMANN Författaren Mångfaldigande och spridande av innehållet i denna uppsats helt eller delvis är förbjudet utan medgivande.

2 Svensk titel: Engelsk titel: Författare: En extra grej på biblioteket Skrivarverksamhet på folkbibliotek An extra thing at the library Writing activities at the public library Andrea Hofmann Kollegium: 1 Färdigställt: 2007 Handledare: Abstract: Torgil Persson The aim of this master thesis s is to examine what functions writing activities can have in the public library. Some public libraries offer their visitors writing activities, for example courses and camps. The public library is an institution with a particular identity, with special norms and properties which participants within the institution construct and reproduce. The main question of this thesis is to investigate how writing activities can be a part of the public library s institutional identity and what functions writing activities in the public library can have. The subquestions are: How do individuals, like librarians, writing-leaders and participants, describe the writing activity? In which way do the individuals justify writing activities in the public library? In what way does the writing activity reproduce the public library s institutional identity? To answer these questions a qualitative perspective has been added which mean that the primary information consist of interviews with individuals that have diverse experiences of writing activities in the public library. The theoretical basis of this study is a cultural policy model designed by Dorte Skot-Hansen, consisting of three rationalities: humanistic, sociological and instrumental. The rationalities explain what functions culture can have within the society. In the study the instrumental rationality has been modified into a marketorientated one, because the other two rationalities also can have instrumental properties. The findings of the study show that writing activities within the library can have different kinds of functions. Writing activities can have a self-developing popular-adult-education function, it can function as a cultural-agent, as a social-agent, it works like recognition for amateur-culture, it can be a meeting-place and a cultural experience. These functions show also how the writing activities reproduce the public library s institutional identity. Nyckelord: skrivarverksamhet, kreativt skrivande, folkbibliotek, funktion, aktivitet, institution, identitet 1

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING OCH BAKGRUND SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR AVGRÄNSNING BEGREPP DISPOSITION LITTERATURGENOMGÅNG OCH TIDIGARE FORSKNING FOLKBIBLIOTEKETS IDENTITET Folkbibliotekets utveckling under 1900-talet Utifrån ett institutionsperspektiv Folkbibliotekets identitet och funktion I förvandling Sammanfattande reflektion SKRIVARVERKSAMHET PÅ FOLKBIBLIOTEK Skrivandet som uttrycksform Historisk överblick Skrivarverksamhet i biblioteksmiljö Sammanfattande reflektion TEORI SKOT-HANSENS TRE RATIONALITETER Humanistisk rationalitet Sociologisk rationalitet Instrumentell rationalitet Hur rationaliteterna används i uppsatsen METOD KUNSKAPSTEORETISK ANSATS Reliabilitet och validitet KVALITATIV INTERVJU Etiskt ställningstagande Tillvägagångssätt och Urval ANALYS AV MATERIAL Meningskoncentrering Teman RESULTAT OCH ANALYS PRESENTATION AV RESPONDENTERNA Jenny Moa Tobias Karin Sofia Poeterna PRESENTATION AV RESPEKTIVE STADSBIBLIOTEKS SKRIVARVERKSAMHETER Stadsbibliotek Stadsbibliotek Stadsbibliotek HUR SKRIVARVERKSAMHET PÅ FOLKBIBLIOTEK BESKRIVS UTAV BIBLIOTEKARIER OCH SKRIVARLEDARE Hur aktörer motiverar skrivarverksamhet på folkbibliotek Aktiviteter på folkbiblioteket Deltagande kultur Särskild målgrupp Skrivandets funktion i skrivarverksamheten

4 5.4 DELTAGARNAS BESKRIVNING AV SKRIVARVERKSAMHETEN Poeterna träffas på stadsbiblioteket Utvärdering av skrivarlägren Analys av deltagarnas beskrivningar DISKUSSION UTIFRÅN DEN TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTEN Humanistisk rationalitet Sociologisk rationalitet Marknadsorienterat AVSLUTANDE DISKUSSION SLUTSATS SAMMANFATTNING KÄLLFÖRTECKNING BILAGOR

5 1. Inledning och bakgrund Det finns olika sätt att skriva och olika skäl. En journalist har sagt: Jag skriver för att tala om för dom där nere när dom där uppe ljuger. En poet har sagt: Jag skriver för att jag inte kan något annat. En del skriver för att det är så otroligt roligt, andra skriver för att överleva psykiskt. Professionella skribenter skriver för att informera, för att förstå sig själva, för att förstå och möta andra eller för pengar eller berömmelse alla motiv som driver fram lysande texter är inte tjusiga! Nästan alla som skriver gör det för att kommunicera med sig själva eller med någon annan (Gummesson 1998, sid. 8). Författaren Maria Gummesson beskriver i förordet till sin bok Att skriva börjar här om skrivandet och dess betydelse för olika människor. Som synes har skrivandet flera funktioner beroende på vem som skriver, i vilket syfte och i vilket sammanhang. Skrivandet förkroppsligar yttrandefrihet och öppnar dörrar till kunskap samt livslångt lärande. Skrivandet är för många en del av vardagen, för andra är det ett sätt att försörja sig på. Vissa går runt med författardrömmar och andra går skrivarkurser med en önskan förverkliga dem, eller bara för att träffa andra som skriver. Litteratur och språk betraktas av många som hjärtat hos folkbiblioteket. Det kan kopplas till kultur och bildning vilket är och har varit utgångspunkten för vad folkbiblioteket ska kunna erbjuda besökarna. Det är en del av folkbibliotekets identitet som institution och organisation. Det står även beskrivet i bibliotekslagen och andra politiska dokument som berör folkbiblioteken att en av folkbibliotekets uppgifter är stimulera lust till läsning och litteratur. På en del folkbibliotek anordnas olika former av skrivarverksamheter för besökarna, och det anses säkert inte som något främmande eller opassande eftersom skrivandet lätt hamnar i samma kolumn som litteratur och läsning. Jag menar dock att allt som ryms på folkbiblioteket finns där av en orsak; på bibliotekariens initiativ, eftersom besökarna efterfrågar det eller på grund av politiska initiativ eller styrningar. Allting som finns på folkbiblioteket har en funktion och innehåller mening. Det jag eftersträvar med min undersökning är att förklara skrivarverksamhetens plats på folkbiblioteket. Jag är intresserad av hur det kommer sig att folkbiblioteket väljer att anordna skrivarverksamheter, vilken funktion de har och hur skrivarverksamheten kan förankras i folkbibliotekets institutionella identitet. Den 26 januari 2007 skrev språkprofessorn Sven Öhman på DN Debatt om att skrivarkonsten är i kris, och att det i sig medför kris för läsandet. Han hänvisar till en alltmer muntlig kulturvardag, med röststyrda datorer och ljudböcker, som han då menar förtrycker skrivandet (Öhman, Sven DN Debatt). I hans resonemang finns en teknikdeterminism som hänvisar till hur tekniken förhandlar med kulturen kring det skrivna ordet. Detta är egentligen ingen nyhet, resonemanget har pågått länge, gärna i förhållande till barn och ungdomars bristande förmåga i läsning och skrivandet. Under våren och sommaren 2006 fördes en livlig debatt på DN Kultur med bland andra litteraturprofessorn Ebba Witt- Brattström kring det svenska språket och en så kallad svensk kanon. Witt-Brattström skriver i ett inlägg om svenskan som ett samhällsbärande språk, att språket är en demokrati och medborgarfråga (Witt-Brattström DN Debatt). Den debatten har efter septembers val i viss mån bleknat, men ämnet är fortfarande lika relevant. I en proposition från 2005 menar regeringen att Sverige behöver en enad språkpolitik då språket är en förutsättning för 4

6 medborgaren att kunna delta i samhället och i en levande demokrati. Regeringen tar i propositionen upp folkbiblioteket vars uppgift bland annat ska vara att tillgängliggöra böcker och öka intresset för läsning, vilket i sin tur ska leda till en bättre språkförmåga hos medborgarna (Prop 2005/06:2). Det jag vill belysa med detta är att språk och kanske framförallt skrivandet är ett aktuellt ämne att problematisera. Jag har själv gått skrivarkurser på folkhögskolor och har således ett personligt förhållande till skrivandet och en viss förförståelse till området. På de skrivarkurser som jag har gått har fokus legat på att testa på olika skrivstilar (roman, novell, poesi, film- och teatermanus) och framförallt utveckla det egna språket. Något som även är speciellt med skrivarkurser är att man skriver tillsammans med andra, skrivandet som annars karakteriseras av att det är en ensamsyssla. Man får kritik på sina texter från andra deltagare och från kursledaren. Skrivandet handlar om kreativitet och eget skapande, det är ett sätt att uttrycka och reflektera kring sin egen identitet och avspegla sin omvärld. För mig handlar skrivandet personligen om att bearbeta mig själv och min omvärld. Det finns olika typer av perspektiv och avgränsningar som kan användas för att få en större förståelse över biblioteksfältet. Mitt intresse ligger vid den institutionella identiteten samt de olika funktioner som folkbiblioteket har i samhället. Med funktion menar jag att kultur kan ha flera dimensioner än kulturen i sig, till exempel kan kultur vara ett medel för att bilda medborgare eller göra samhället mer demokratiskt. Dessa funktioner kan även ses som egenskaper som synliggör folkbibliotekets institutionella identitet. I min uppsats har jag valt att avgränsa mig till de skrivarverksamheter som arrangeras på vissa folkbibliotek och som därmed blir en av del av folkbibliotekets identitet. Hur beskriver aktörer inom institutionen skrivarverksamhetens plats på folkbiblioteket och hur faller skrivarverksamheten in i den generella folkbiblioteksuppgiften? Det är vad denna uppsats problematiserar. 1.2 Syfte och frågeställningar Folkbiblioteket är en offentlig institution, vilket innebär att det finns värderingar och normer som reglerar den identitet som folkbiblioteket besitter. Institutioner fungerar både kontrollerande och legitimerande. Kontrollerande i den meningen att det finns ett värdesystem som aktörer inom institutionen konstruerar och förmedlar, för att legitimera organisationen i samhället (Hansson 1998, sid. 35ff). Utifrån ett perspektiv där jag betraktar folkbiblioteket som en offentlig institution i samhället med en identitet som innehåller särskilda egenskaper, är mitt syfte med uppsatsen att undersöka en specifik verksamhet eller företeelse. Skrivarverksamheter anordnads i vissa biblioteksmiljöer runt om i landet och jag är intresserad av hur dessa kan ha en plats i folkbibliotekets identitet. För att göra detta frågar jag mig i vilket syfte som folkbiblioteket väljer att anordna skrivarverksamheter, inom ramen av den funktion som folkbibliotek har i samhället. Syfte: Uppsatsens syfte är att undersöka vilka funktioner som skrivarverksamheten kan ha på folkbibliotek. 5

7 Frågeställningar: - Hur beskrivs skrivarverksamheten utav olika aktörer, som bibliotekarier, skrivarledare samt deltagare? - Hur motiverar aktörer skrivarverksamheten? - På vilket sätt återger skrivarverksamheten folkbibliotekets identitet? Materialet som används för att besvara uppsatsen syfte och frågeställningar består av sex kvalitativa intervjuer som har gjorts med individer som på olika sätt har erfarenhet av skrivarverksamhet på folkbibliotek. Det teoretiska verktyg som används för ökad förståelse för området är en kulturpolitisk teori; Dorte Skot-Hansens tre rationaliteter angående kultur. Skot-Hansen är föreståndare för Centrum för kulturpolitisk forskning i Köpenhamn. Rationaliteterna är uttryck för vilka funktioner som kulturen kan ha inom institutioner, med hjälp av dessa begrepp kommer uppsatsen diskutera vilken roll som skrivarverksamheten kan ha på folkbiblioteket, i relation till folkbibliotekets institutionella identitet. Eftersom jag väljer att göra en kvalitativ studie är inte min avsikt att komma fram till en generell uppfattning, utan snarare en beskrivning av hur det kan vara. 1.3 Avgränsning Uppsatsen kommer att beröra skrivarverksamheter, men endast på folkbibliotek. Jag kommer alltså inte att beröra skrivarverksamheter utanför, i form av skrivarkurser som anordnas av folkhögskolor, studiefrämjande eller liknande. Uppsatsen kommer inte att fördjupas i professionellt skrivande, som författande eller journalistik eller skrivandets funktion inom skolvärlden. 1.4 Begrepp Skrivarverksamhet används som ett samlingsord för olika typer av beskrivningar av kreativt skrivande i biblioteksmiljö. Respondenter kallar det bland annat för skrivarkurs, skrivarverkstad, öppen skrivarverkstad, skrivarläger och skrivarcirkel. Skrivarverksamhet är det som innefattar alla olika typer av aktiviteter som har med kreativt skrivande att göra; där man träffas i grupp och ägnar sig åt att skriva som uttrycksform. Kreativt skrivande är det som skrivarverksamheterna innehåller. Kreativt skrivande som begrepp är hämtat ifrån USA där kurser i kreativt skrivande ges på universitetsnivå. Detta har även spridit sig till svenska högskolor där terminskurser ges i kreativt skrivande. Den definition som jag bland annat använder är hämtat ifrån Högskolan i Gävle, hur de har valt att beskriva begreppet kreativt skrivande i sitt kursprogram. De menar att kreativt skrivande handlar om att inspirera personer till att hitta sin egen skrivprocess. De anser att skrivandet kan ses som en kunskapsprocess, och genom kreativt skrivande skapas en ökad medvetenhet om det egna läsandet, samt om omvärlden. Kreativt skrivande, i kursform, handlar om att deltagarna utvecklar sin förmåga i att ge och ta emot textrespons, genom det utvecklas deltagarna som skribenter inom olika genrer. Kreativt skrivande handlar i mångt och mycket om att utveckla sitt eget skrivande ( Se: kreativt skrivande [ ]). Begreppet kreativt skrivande har även en terapeutisk innebörd, som är populär att framhäva. Gillie Bolton har skrivit boken Therapeutic Potential of Creative Writing : Writing Myself, där hon behandlar den terapeutiska innebörden av kreativt skrivande. Hon menar att genom skrivandet kan individer ge uttryck för saker inom sig, saker som de kanske inte visste om, eller kommer ihåg. Hon menar även att kreativt skrivande inte är samma form av skrivande som vi lär oss i skolan, istället handlar kreativt skrivande om att utforska sig själv, genom att experimentera med sitt skrivande (Bolton 1999, sid. 16). 6

8 Aktörer använder jag som ett begrepp som innefattar individer som socialt agerar inom ett fält och tillsammans skapar och förmedlar mening. I denna undersökning använder jag begreppet aktörer när jag redogör för hur mina respondenter beskriver skrivarverksamheten, och hur de i sin tur är med och återger folkbibliotekets identitet. Jag betraktar dem som aktörer som förmedlar sin erfarenhet av det området som jag har valt att studera. 1.5 Disposition Kapitel 1 innehåller inledning och bakgrund. Kapitlet förmedlar relevansen till att studera skrivarverksamheter på folkbibliotek. Här presenteras vilket perspektiv som används i undersökningen, samt syftet och frågeställningarna. Relevanta begrepp som är nödvändiga för en bättre förståelse av resten av undersökningen presenteras även här. Kapitel 2 innehåller litteraturgenomgång och tidigare forskning. Här presenteras den litteratur som används som kunskapsunderlag för det resonemang som förs i resultat, analys, avslutande diskussion och sedermera slutsats. Det är litteratur och tidigare forskning som behandlar folkbibliotekets utveckling under 1900-talet, hur folkbiblioteket kan betraktas utifrån ett institutionellt perspektiv, vilka identiteter och funktioner som folkbiblioteket har utvecklat och hur folkbiblioteket har förändrats i det postmoderna samhället. Här redogörs även för den litteratur och forskning som finns angående skrivarverksamheter på folkbibliotek och vilken betydelse som skrivandet kan ha i både samhället och för individen. Kapitel 3 innehåller den teori som används för att diskutera och förklara områdets karaktär och som sedermera används för att besvara uppsatsens syfte och frågeställningar. Här diskuteras och förankras Dorte Skot-Hansens kulturpolitiska teori om tre rationaliteter angående kultur. Kapitel 4 innehåller den metod som har nyttjats i uppsatsen för att samla in det material som används som kunskapsunderlag för att komma fram till slutsatsen. Här diskuteras vilken typ av kunskap som undersökningen kommer att skapa. Här förklaras vad det innebär att använda sig av en kvalitativ metod och intervju. Tillvägagångssättet berättas, och vilka konsekvenser som metoden medför. Här förklaras även hur materialet har valts att analyseras, angående meningskoncentrering och teman. Kapitel 5 innehåller resultat och analys. Här presenteras respondenterna kort, samt beskrivs hur skrivarverksamheterna på de olika stadsbiblioteken är organiserade. Sedan presenteras resultatet i olika teman, som jag även analyserar utifrån. I slutet förs en diskussion utifrån den valda teorin; Skot-Hansens tre rationaliteter. Kapitel 6 innehåller avslutande diskussion. Här diskuteras närmare det som har analyserats i föregående kapitel. Kapitel 7 innehåller slutsats, samt reflektion kring metod- och teorival. Kapitlet innehåller även en avslutande kommentar där bland annat idéer kring framtida uppslag lyfts fram. Kapitel 8 innehåller en sammanfattning av uppsatsens huvudsakliga delar. 7

9 2. Litteraturgenomgång och tidigare forskning Här kommer jag att redovisa den litteratur som används som kunskapsunderlag i uppsatsen, som jag bygger mitt resonemang på, angående folkbibliotekets funktion i samhället samt litteratur angående skrivarverksamheter på folkbibliotek. 2.1 Folkbibliotekets identitet Det som intresserar mig och som den här uppsatsen fokuserar på är vilken identitet som folkbiblioteket har som en offentlig institution i samhället, för att få förståelse för hur skrivarverksamheterna faller in i folkbibliotekets uppgift. I detta avsnitt vill jag beskriva, utifrån tidigare forskning, de egenskaper som folkbiblioteket har utvecklat under 1900-talet och framhålla vilka funktioner som är framträdande idag. Hur folkbiblioteket kan förklaras utifrån ett institutionellt perspektiv med en identitet som konstrueras när aktörer inom institutionen interagerar Folkbibliotekets utveckling under 1900-talet Folkbiblioteket blev en samhällig angelägenhet i synnerhet under 1900-talet. Konstarterna och litteraturen hade länge tillhört de högre klasserna i samhället. Biblioteken var privata angelägenheter, och det var således endast ett privilegium för vissa att tillgodogöra sig den kultur som definieras som den snäva (det så kallade estetiska kulturbegreppet). Detta förändrades under 1900-talet. Sven Nilsson, är fil.dr. och docent i litteraturvetenskap vid Lunds universitet, han skriver i Kulturens Nya Vägar att bildning var en orsak till att folkbiblioteken utvecklades och etablerades som kulturinstitution och så småningom blev en självklarhet i det svenska samhället. Folkskolan och folkrörelserna skapades och i samband med dem etablerades även folkbiblioteken (Nilsson 2003, sid. 166). I anknytning med de första folkbiblioteken brukar bibliotekarien Valfrid Palmgren nämnas och hennes studieresa till USA i början på 1900-talet, som en viktig del av folkbibliotekens utveckling. Det hon tog med sig ifrån USA var begreppet folk (public) samt idén om det öppna biblioteket (Ibid.). Palmgren förde fram idén om att folkbiblioteket skulle vara kommunalt, och att det skulle vara alla medborgares tillgång, oavsett ålder, kön eller klass (Ibid., sid. 169). Det är i samband med Palmgren som det svenska bibliotekets födelse dateras, det är här som idén om folkbiblioteket förankras. Joacim Hansson är universitetslektor vid institutionen Biblioteks- och Informationsvetenskap vid Bibliotekshögskolan i Borås. Han har skrivit essän Det lokala folkbiblioteket: förändringar under hundra år. Hansson lyfter fram en ny roll eller aktivitet som dök upp inom biblioteksverksamheten under 1950-talet, och utvecklades under och 70-talen: uppsökande verksamhet. Bibliotekarier letade sig ut från disken och bokhyllorna för att närma sig dem som inte nyttjade folkbibliotekets resurser. Det huvudsakliga syftet var att öka läsandet och lusten för läsning. Under den här perioden etablerades folkbibliotekets funktion som det sociala biblioteket, där bibliotekarierna blev missionärer för bildning, böcker och kultur (Hansson 2005, sid. 23ff). Under 1980-talet utvecklas återigen folkbibliotekets uppgifter, och kanske framförallt synen på vilken roll som folkbiblioteket har eller bör ha i samhället. Nu skulle folkbiblioteken vara något mer än kulturförmedlare; folkbiblioteket identifierades med en informationsuppgift (Ibid., sid. 28). Hansson kopplar ihop detta med ett marknadstänkande inom bibliotekssfären, då till exempel besökarna börjar omdefinieras till kunder och det börjar talas om mål som ska 8

10 uppfyllas. Det informationsorienterade perspektivet har starka samband med informationsteknologin som utvecklades och expanderade under 1990-talet. Under den här tiden har även folkbiblioteket som utbildningsresurs blivit ett faktum. Då skolbiblioteken inte har fungerat i lokalsamhället har vanliga bibliotekarier fått hjälpa elever med bland annat informationssökning. Vuxnas studier på komvux och distansstudier på högskolenivå har även det skapat nya uppgifter för landets bibliotekarier (Hansson 2005, sid. 36ff) Utifrån ett institutionsperspektiv Joacim Hansson har studerat folkbiblioteket ur ett samhällsperspektiv där han betraktar folkbiblioteket som en offentlig institution i samhället. Tillsammans med Angela Zetterlund, som är universitetslektor och fil.dr. vid institutionen Biblioteks- och Informationsvetenskap vid Bibliotekshögskolan i Borås, har Hansson skrivit artikeln Folkbibliotekens förändring tidigare forskning om folkbiblioteken och teorier om förändringens natur där de bland annat diskuterar folkbiblioteket ur ett institutionellt perspektiv. Att betrakta folkbiblioteket ur ett institutionellt perspektiv innebär att folkbiblioteket ses som en organisation som konstrueras av aktörer som interagerar med varandra. Aktörerna tolkar sig själva och andras handlingar och det är dessa gemensamma handlingar och beskrivningar som fungerar normerande, som sedermera skapar institutionernas kärna (Hansson & Zetterlund 1997, sid. 34). När folkbiblioteket betraktas ur ett institutionellt perspektiv, är utgångspunkten att organisationen förmedlar mening, och att folkbiblioteket konstruerar strukturer, normer och roller (Ibid., sid. 35). Ragnar Andreas Audunson är professor i Biblioteks- och Informationsvetenskap vid Oslos Universitet och doktor i statsvetenskap. Han menar att folkbiblioteket, till skillnad från andra offentliga institutioner, är starkt beroende av politisk och ideologisk legitimitet. Folkbiblioteket är ett politiskt instrument, då folkbibliotekets uppgift är att uppnå mål som är formulerade från kommunalt och statligt håll (Audunson 1996 sid. 29 jfr Hansson & Zetterlund 1997, sid. 38). Audunson menar även att folkbiblioteket finner sin legitimitet i att förmedla värderingar och normer, och inte som en organisation som ska erbjuda produkter till kunder (Ibid.). Joacim Hansson har undersökt folkbibliotekets ideologiska identitet i sin licentiatavhandling Om folkbibliotekens ideologiska identitet. En diskursstudie. Han bygger sin undersökning på det tidiga folkbiblioteket, som blev en sammansmältning av sockenbiblioteket, studiecirkelbiblioteket och arbetarbiblioteket. Hansson förklarar ideologi som ett system och en struktur vars syfte är att legitimera och kontrollera en samhällelig idé (Hansson 1998, sid. 34ff). Ideologin innehåller normer och värderingar som konstrueras i en praktik. Offentliga institutioner besitter ideologiska identiteter utifrån deras funktion i samhället och sin relation till staten. Hansson menar att folkbiblioteket är en demokratisk institution, då folkbibliotekets uppgift i samhället är att skapa och stärka demokratiska värderingar (Ibid., sid. 86). Ett exempel på att folkbiblioteket är en institution med en kontrollerande identitet är dess uppgift att fostra medborgarna in i det demokratiska samhället. Med hjälp av kultur och i synnerhet litteratur ska folkbiblioteket vägleda medborgarna till att bli mer dugliga och delaktiga i det demokratiska samhället (Ibid., sid. 133). Läsning och litteratur anses ha stor betydelse för samhällsutvecklingen. Men Hansson menar att folkbiblioteket konstruerar en moralisk funktion, då aktörer ger uttryck för att all kultur inte anses vara den rätta. Det finns en idé som folkbiblioteket reproducerar som har konservativa värderingar om vad som är kultur. Dessa värderingar har ett ideologiskt tonfall, och är ett uttryck för hur folkbiblioteket legitimerar sin roll i samhället samt fungerar kontrollerande. 9

11 Folkbiblioteket är en offentlig institution vilket innebär att det förknippas med det politiska systemet, dess relation till de olika statliga nivåerna som inverkar på folkbibliotekets roll i samhället. Inom biblioteksforskning har man ansett det viktigt att betrakta folkbiblioteket i relation till den samhälliga utvecklingen eftersom folkbibliotekets identitet i mångt och mycket sammanbinds i normer och värderingar som är förankrade i hur samhället har sett ut, förändrats och utvecklats. Hansson och Zetterlund menar att de värden som folkbiblioteket har velat förmedla är folkbibliotekets deltagande i den demokratiska processen, att folkbiblioteket ska verka för fri tillgång till kulturella uttryck och det nationella kulturarvet samt fri tillgång till information (Hansson & Zetterlund 1997, sid. 35) Folkbibliotekets identitet och funktion Peter Enström, som är företagsekonom, har studerat folkbiblioteket ur ett förändringsperspektiv, vilket har resulterat i artikeln Folkbibliotek i förändring. Nödvändighet, möjlighet eller bara tillfällighet. Enström menar att det finns olika uppfattningar om vilken funktion som folkbiblioteket ska ha, och han tar upp sju olika folkbiblioteksidentiteter som han anser är ett resultat av hur bland annat samhället har utvecklats, traditioner och biblioteksutbildningen (Enström 1995, sid. 210). Den tidigaste identiteten är folkbildningsidentiteten, där idealet om folkbildning, att bidra till utbildning och fostran i de breda massorna, är det centrala. Utifrån den menar Enström att två mer specificerade identiteter har utvecklas. Kulturförmedlingsidentiteten omfattar värderingar kring kultur, att biblioteket ska stimulera till läsning av värdefull litteratur. Biblioteket ska fungera som en vägledare till böcker, och förmedla råd om litteratur. Den andra specialiserade identiteten är fackkunskapsförmedlare, som Enström menar blir mest tydlig på större folkbibliotek. Den fjärde identiteten är katalogidentiteten som utgår ifrån folkbibliotekets arbetsmetoder. Folkbibliotekets uppgift anses vara klassifikation, katalogisering, referensarbete och bibliografi. Enström menar att denna identitet gör folkbiblioteksuppgiften mer instrumentell än intellektuell, det viktigaste är att kunna hitta det som användarna letar efter i bibliotekets bestånd. Den femte identiteten som Enström tar upp är socialarbetaridentiteten, som blev verklighet när folkbiblioteket insåg att låntagarbehov var olika hos olika grupper i samhället, att alla inte hade möjlighet att komma och besöka biblioteket. Identiteten tar sig i uttryck i form av uppsökande verksamhet och arbetsplatsbibliotek. Den egenskap som folkbiblioteket förmedlar i denna identitet är att biblioteket ska vara nära låntagaren. Enström menar att folkbiblioteket fortsätter att utveckla nya identiteter, kanske mer nu än någonsin och han tar upp två nya identiteter: informationsorganiseraren, där folkbibliotekets egenskap är att analysera informationsbehov, vara en lokal informationsförmedling och utforma lokala informations-system. Den andra är kunskapsmäklaren där folkbiblioteket ska fungera som en företrädare i kunskapssamhället (Enström 1995, sid. 210ff). De sista identiteterna som Enström beskriver blir ett tydligt exempel på hur folkbibliotekets identitet är starkt påverkat av hur samhället förändras, då många menar att det samhälle som vi lever i nu är ett så kallat informations- och kunskapssamhälle. Biblioteksforskaren Marianne Andersson och Dorte Skot-Hansen har tillsammans undersökt folkbibliotekets uppgift i det lokala samhället i Det lokale bibliotek: afvikling eller udvikling. De menar att folkbiblioteket har eller har haft en identitetskris, då de normer och värderingar som folkbiblioteket har formats i och reproducerat under 1900-talet förändrades när folkbiblioteket blev en lokal angelägenhet. Då kommunen fick det yttersta ansvaret för vilken roll som folkbiblioteket skulle ha i det särskilda samhället. Folkbiblioteket har tvingats förhålla sig till nya kulturformer och medier, och inte i samma utsträckning som tidigare haft funktionen att marknadsföra den goda litteraturen. Bibliotekarierna har varit oroliga för att folkbiblioteket ska bli alltmer frisatt från statligt håll, och därmed bli mer påverkat av 10

12 marknadens idéer och regler (Andersson & Skot-Hansen 1994, sid. 9). Andersson och Skot- Hansen menar dock att när samhället och folkbiblioteket blir frisatt ifrån traditioner ger det möjlighet för folkbiblioteket att skapa en egen lokal identitet. De menar att folkbiblioteken bör prioritera uppgiften att relatera sin verksamhet till det lokala samhällets behov och karaktär. Andersson och Skot-Hansen förmedlar en analysmodell där de tar upp vilka funktioner som folkbiblioteket kan ha i det lokala samhället, dessa är: - Kulturcenter. Folkbiblioteket ska förmedla och sprida olika uttryck av kultur. Kulturen som upplevelse, i form av arrangemang, utställningar och mötesplats. - Kunskapscenter. Biblioteket ska vara en plats för utbildning och upplysning. - Informationscenter. Folkbiblioteken ska hjälpa medborgarna att söka och hitta information. - Socialcenter. Folkbiblioteket ska ta hänsyn till medborgarnas sociala liv, fungera som rådgivare, ha uppsökande verksamhet till särskilt utsatta grupper i samhället. (Andersson & Skot-Hansen 1994, sid. 18ff). Andersson och Skot-Hansen menar att folkbiblioteket inte ska vara en statisk organisation i det lokala samhället, med en bestämd och orubblig identitet. Folkbiblioteket måste uppdatera sig kontinuerligt, fungera reflexivt, till det som sker i lokalsamhället. Samarbeta med aktörer utanför institutionen för att kunna uppmärksamma tendenser och förändringar och i synnerhet vara synliga så att folkbiblioteket inte försvinner ut i periferin (Ibid., sid. 256). Gudrún Thórsteinsdóttir och Ulla Arvidsson, som forskar inom ämnet Biblioteks- och Informationsvetenskap, har undersökt hur användarna av folkbiblioteket uppfattar dess roll i samhället, som har resulterat i artikeln Folkbibliotekets roller och dess användare. En undersökning som speglar användarnas åsikter på sexton svenska folkbibliotek. De frågar sig till vem som folkbiblioteket ska vända sin service till, går det att inrikta sig på en särskild målgrupp och går det att ha en verksamhet som rymmer alla medborgares behov? De menar att det särskilda folkbiblioteket måste fråga sig själv vilka roller som är centrala för verksamheten, och att folkbiblioteket måste definiera sina målgrupper för att kunna överleva som en offentlig institution i samhället (Arvidsson & Thórsteinsdóttir 1999, sid. 8). När folkbiblioteket definierar vilka behov som finns hos särskilda grupper i samhället blir det lättare för biblioteket att tillfredställa medborgarna, att bemöta dem på ett jämlikare sätt (Ibid., sid. 7). När folkbiblioteket definierar sin funktion att vara till för alla blir folkbibliotekets identitet otydlig (Ibid., sid. 8). Det finns även en tendens att folkbiblioteken betraktar sina besökare som passiva istället för aktiva medborgare, till exempel har folkbiblioteken svårt att ta tillvara på besökarnas idéer och åsikter om verksamheten (Ibid., sid. 9). När Thórsteinsdóttir och Arvidsson, gick igenom de enkäter som användarna av folkbiblioteket hade fyllt i angående bibliotekets roller kom de fram till besökarna tyckte att den formella utbildningen var den viktigaste uppgiften för biblioteket. På andra plats kom barnverksamheten, som bland annat innebär att folkbiblioteket ska köpa in barnböcker och ordna sagostunder. På tredje plats kom folkbibliotekets roll som samhällets vardagsrum. Det Thórsteinsdóttir och Arvidsson kommer fram till utifrån enkäterna är att användarna anser att biblioteket är en betydelsefull institution, med särskild tyngd på utbildning och kunskap. Angående målgruppsorienterad verksamhet anser besökarna, i likhet med bibliotekarier, att folkbiblioteket inte ska prioritera någon särskild grupp i samhället (Ibid., sid. 19). Det som dock bör tilläggas är att deras undersökning bortsåg från folkbibliotekets relation till skönlitteratur, frågor kring det fanns inte i enkäterna, eftersom de anser att det är en klassisk 11

13 roll som folkbiblioteket har, att marknadsföra litteratur. De vill belysa med sin undersökning att det finns andra egenskaper i folkbibliotekets identitet. Men de poängterar att de är medvetna om att litteraturen fortfarande anses vara den viktigaste funktionen hos besökarna (Ibid., sid. 21ff). Romulo Enmark, som tidigare har varit chef för Bibliotekshögskolan i Borås, diskuterar folkbibliotekets aktiviteter i Defining the library s activities. Han menar att det kan vara svårt att definiera vilka uppgifter som folkbiblioteket har, eftersom det finns så pass många, och överlappar ett flertal områden (Enmark 1990, sid. 59). Han anser att folkbiblioteket inte är en institution som förmedlar böcker, utan istället meningen som finns inuti böckerna (Ibid., sid. 61). Med det menar han att folkbibliotekets övergripande funktion är förmedla ett påstående eller uttalande, och detta kan föras fram på olika sätt; genom böcker, tidningar eller andra aktiviteter I förvandling Jag har i de tidigare avsnitten visat hur folkbiblioteket har utvecklat olika egenskaper under 1900-talet och förklarat hur folkbiblioteket kan betraktas utifrån ett institutionellt perspektiv där biblioteket etablerar en identitet som konstruerar särskilda normer och värderingar, funktioner och uppgifter. I detta avsnitt vill jag diskutera hur forskare beskriver folkbiblioteket i samtiden, i det så kallade postmoderna samhället. Vilka uppgifter står folkbiblioteket inför nu? Vilka tendenser har forskare sett och hur avspeglas det i ett samhällsperspektiv? Syftet är även att skapa djupare förståelse för skrivarverksamheten; kan den ses som ett uttryck för det nya folkbibliotek eller är det en kvarvara av det traditionella folkbiblioteket? Folkbiblioteket är en del av det moderna samhället, då det institutionaliserades i och med industrialiseringen och präglas av de egenskaper som har format det moderna samhället. Henrik Jochumsen och Casper Hvenegaard Rasmussen, som forskar vid Danmarks Biblioteks skole i Köpenhamn, menar att folkbiblioteket besitter moderna föreställningar som demokrati, upplysning och social mobilitet (Jochumsen & Rasmussen 2006, sid. 13). Joacim Hansson menar att folkbiblioteket grundar sig i en plats där människor kan hitta mening och trygghet (Hansson 2005, sid. 11). Folkbiblioteket har även varit starkt förankrat i folkbildning och folkrörelser, som i sin tur är nära förknippat med det svenska moderna samhället. Jochumsen och Rasmussen hävdar att folkbibliotekets identitet håller på att förändras, på det viset som folkbiblioteket alltid har utvecklats: i samklang med samhällets förändring. De menar att folkbibliotekets roll i samhället har förändrats eftersom samhället har gått ifrån ett modernt samhälle till ett så kallat postmodernt samhälle. Det postmoderna samhället karakteriseras av ökad reflexivitet i både det individuella medvetandet och det institutionella planet. Sociologen Anthony Giddens menar att den ökade reflexiviteten beror på att samhället mer och mer har avtradionaliserats i det postmoderna samhället (Giddens 1996, sid. 42ff jfr Jochumsen & Rasmussen 2006, sid. 28ff). Med det menar Giddens att de traditioner som människan tidigare har kunnat vila på har förändrats och individer, och således även institutioner, får omvärdera sin omvärld och hitta nya identiteter. Ingenting är självklart, vi är mer reflexiva i vårt sociala liv. Giddens menar att en orsak till att vi befinner oss i ett postmodernt samhälle är att våra liv är mer organiserade nu än tidigare, samtidigt som de kan upplevas som mer förvirrande. Det finns tillgång till mer information som behöver organiseras (Giddens 1996, sid. 49ff jfr Webster 2002, sid. 204ff). Anderssons och Skot- Hansens undersökning av folkbiblioteket i det lokala samhället är ett exempel på hur folkbiblioteket har blivit mer reflexivt i dagens samhälle. De kallar det för en identitetskris, 12

14 men det skulle även kunna ses som ett uttryck för folkbibliotekets situation när de gamla traditionerna börjar försvinna och en ny, lokal identitet måste konstrueras och etableras. Samhällsutveckling har den senaste tiden förknippats med teknikutveckling, som genomsyras av en teknikdeterminism då man menar att tekniken styr och utvecklar samhället, medborgarna och marknaden (Hansson 2005, sid. 11). Folkbiblioteket är en institution som har varit tvungen att ta ställning till den nya teknik som har etablerats i samhället, till exempel att det ska finnas tillgång till Internet på alla folkbibliotek. Ett uttryck för att tekniken påverkar folkbibliotekens framtid är det så kallade hybridbiblioteket. Jochumsen och Rasmussen förklarar hybridbiblioteket som en sammansmältning av det fysiska biblioteket och det virtuella eller digitala folkbiblioteket. På det digitala biblioteket ska besökarna kunna hitta information, söka och hitta material i bibliotekens bestånd. Via den digitala webbplatsen ska besökarna kunna besöka biblioteket, utan att behöva vara fysiskt närvarande (Jochumsen & Rasmussen 2006, sid. 190). Hansson menar att den tekniska utvecklingen inte stämmer överens med individers vardag då det elementära för dem är relationer till andra individer, meningsskapande, trygghet och att vara aktiva och delaktiga samhällsmedborgare. Detta är vad folkbiblioteket har bidragit till och det är vad Hansson anser att folkbibliotekets funktion fortsättningsvis bör ha (Hansson 2005, sid. 11). Jochumsen och Rasmussen uppmärksammar dock en tendens, som motreaktion till hybridbiblioteket, där det fysiska biblioteket behöver omdefiniera sin funktion i samhället. De folkbibliotek som förändrar sitt fysiska utseende gör det efter nya idéer där folkbibliotekets uppgift är att fungera som mötesplats och där själva besöket ska vara som en upplevelse. Det upplevelseorienterade biblioteket kommer utifrån ett marknadstänkande där man menar att upplevelser som förknippas med en särskild produkt ger ekonomisk tillväxt (Jochumsen & Rasmussen 2006, sid. 200). Jochumsen och Rasmussen menar att folkbiblioteket inte fullständigt kan relateras till marknadstänkandet, men som en offentlig institution behöver det ändå hävda sig i konkurrens till andra kulturinstitutioner om besökarnas gunst och därmed blir bibliotekets uppgift som upplevelse relevant (Ibid., sid. 201). När folkbiblioteket gör utvärdering av verksamheten brukar de se på lånestatistik, men i framtiden är det förmodligen antalet besökare som kommer att ha störst betydelse. Audunson menar även, i likhet med Jochumsen och Rasmussen, att eftersom samhället förändras måste folkbibliotekets traditionella syn på folkbiblioteket som fysisk mötesplats omvärderas, vilket han skriver om i artikeln The public library as a meeting-place in a multicultural and digital context. The necessity of low-intensive meeting-places. Men till skillnad ifrån att betrakta den fysiska biblioteksmiljön som en upplevelse så menar Audunson att den digitala verkligheten medför att individer blir mer individualiserade, då de inte möter eller kommunicerar med idéer eller kulturer som de inte själva har valt (Audunson 2005, sid. 433). I ett demokratiskt samhälle behövs det offentliga sfärer där olika tankar och åsikter kan ventileras. Audunson tar upp det i större utsträckning flerkulturella samhället, vilket menas att i dagens samhälle finns det en mångfald av individer som har olika kulturella uttryck eller behov. Han menar inte enbart individer med olika etnicitet, utan även ungdomar. I dagens samhälle finns det en mångfald av kulturella uttryck som folkbiblioteket inte kan bortse ifrån, och folkbiblioteket som en offentlig plats där yttrandefrihet råder är något elementärt för folkbibliotekets institutionella identitet. Audunson tar upp dikotomin high-intensive och lowintensive mötesplatser. High-intensive innebär att människor med liknande bakgrund och intresse träffas och utbyter idéer. Low-intensive innebär däremot att individer med olika intressen och bakgrund kommunicerar och möter varandra (Ibid., sid. 436). Audunson menar att high-intensive mötesplatser skapar mening i våra liv, det kan vara vårt arbete, vår familj, eller vårt särskilda fritidsintresse. Han menar även att delta i en high-intensive mötesplats medför att individer känner sig mindre alienerade till samhället och sig själva. Sådana platser 13

15 är viktiga för att individer ska känna sig trygga (Ibid.). Men low-intensive mötesplatser är även de elementära, och kanske framförallt för folkbiblioteket som ska representera demokratiska värden och ideal. Genom att erbjuda besökarna av biblioteket low-intensive mötesplatser blir besökarna utmanade av tankar som de kanske inte annars hade stött på, detta är något som vitaliserar det demokratiska samhället, och det är något som Audunson anser är viktigt för dagens folkbibliotek. I begynnelsen av folkbibliotekets födelse var det centrala att ge alla medborgare i samhället tillgång till ett bibliotek där de kunde ta del av den kultur som de tidigare inte hade haft möjlighet att nyttja, så att samhället skulle bli mer jämlikt och demokratiserat. Nyckelordet var upplysning, att sprida förmågan att läsa till de breda lagren i samhället genom att erbjuda böcker och stimulera läslust. Folkbiblioteket har under 1900-talet tagit sig an fler roller och uppgifter, men Jochumsen och Rasmussen menar att folkbiblioteket i viss mån har börjat återgå till att just förmedla kunskap om läsning. De har kommit fram till att framtidens folkbibliotek i stor utsträckning identifieras som ett kunskaps- och lärningscenter, detta på grund av rapporter om nedgång av läs- och språkförmåga hos framförallt barn och ungdomar (Jochumsen & Rasmussen 2006, sid. 201). I och med detta får den traditionella rollen angående folkbildning ny kraft i det postmoderna folkbiblioteket. I samband med att det anordnas skrivarverksamheter på folkbiblioteket är detta intressant, då förmågan att hantera och uttrycka sig i språk kan vara en av orsakerna till att man bestämmer sig för att erbjuda skrivarverksamheter. Angela Zetterlund diskuterar hur begreppet folkbildning kan tolkas i dagens folkbibliotek i Om folkbildningens roll i biblioteksvärlden idag. Hon menar att begreppet folkbildning har många olika ansikten, att begreppets innebörd har förändras kontinuerligt. Zetterlund beskriver tre olika typer av folkbildningsideal: medborgarbildningsidealet, självbildningsidealet och nyhumanismens personlighetsbildande ideal (Zetterlund 1997, sid. 28). Medborgarbildningsidealet har en instrumentell kunskapssyn, vilket innebär att individen skaffar sig kunskap för att uppnå särskilda mål, till exempel kunskap som är nödvändig för ett aktivt deltagande i samhället (Ibid., sid. 28ff). Självbildningsidealet har en annan innebörd, då det handlar om individens självaktivitet, det är det som är själva bildandet. Inga mål ska uppnås och det fungerar som en process. Det handlar i synnerhet om människans behov av identifikation och ökad förståelse för den verklighet som omger den. Utgångspunkten är individernas egna behov och erfarenheter (Ibid., sid. 29). I det nyhumanistiska personlighetsbildande idealet eftersträvas den klassiska kunskapen, ett erövrande och upprätthållande av eviga sanningarna och de sanna ideologiska värdena (Ibid.). Zetterlund menar att folkbildningsbegreppet är ett problem för folkbiblioteket, då man inte vet hur det ska förankras i dagens folkbibliotek. Begreppet folkbildning har även en politisk och ideologisk laddning som kan vara problematisk för folkbiblioteket Sammanfattande reflektion Det jag har velat visa i den litteratur som jag lyft fram ovan är att folkbiblioteket har olika identiteter, uppgifter och funktioner, beroende på hur folkbiblioteket väljer att betraktas. Folkbiblioteket har utvecklats på många sätt tillsammans med hur samhället förändrats, och det blir tydligt att de identiteter som folkbiblioteket har utvecklat egentligen aldrig försvinner, utan istället dyker det upp fler, samtidigt som de gamla består. Jag har också valt att lyfta fram folkbiblioteket utifrån ett institutionsperspektiv, där folkbiblioteket besitter särskilda värderingar och egenskaper som aktörer inom folkbiblioteket konstruerar och reproducerar. 14

16 2.2 Skrivarverksamhet på folkbibliotek Skrivarverksamhet på folkbibliotek är inget välstuderat område inom Biblioteks- och Informationsvetenskap. Det har berörts i två tidigare magisteruppsatser. Britt-Marie Lindell har skrivit Skrivarmöten och skaparkraft Om biblioteket som mötesplats för skrivande ungdomar exemplet Kungsbacka. Lindell vill ge en övergripande bild av hur ett folkbiblioteks skrivarverksamhet för ungdomar kan se ut. Hon har valt Kungsbacka folkbibliotek som fallstudie, och utifrån det särskilda folkbiblioteket vill hon undersöka hur ungdomar, som medverkar i skrivarverksamheten, upplever att träffas i grupp och skriva tillsammans. Hon kommer fram till att ungdomar ges en mötesplats i form av skrivarträffarna, och att folkbiblioteket bidrar till att ungdomarna skapar sig ett eget språk; ett uttrycksmedel. Hon menar även att läsandet och skrivandet ligger nära varandra, och därmed stimuleras läslust i och med att ungdomarna deltar i skrivarverksamheten. Slutligen har Lindell kommit fram till att skrivarverksamheten skapar en scen att tala ifrån, en offentlighet, vilket stämmer överens med den uppgift som en kulturinstitution ska ha. Maria Börjesdotter har skrivit magisteruppsatsen Amatörskrivande i en skrivarklubb. Författaren har tagit sin fokus en aning utanför folkbibliotekets ramar, då hon har valt att studera amatörskrivandet i en skrivarklubb. Börjesdotter ville undersöka hur deltagarna av skrivarklubben förhåller sig till sitt skrivande, bibliotek och information. Hon är intresserad av vad biblioteket gör och kan göra för att främja skrivandet. Författaren kommer fram till att skrivandet har en terapeutisk funktion för dem som skriver, och att träffarna i sig har en social aspekt, då de träffar andra med samma intresse Skrivandet som uttrycksform Skrivandet hos människan börjar för det mesta i skolan, där det är bland det första som vi lär oss, hand i hand med läsning. Skrivandet och läsning ligger nära varandra eftersom de båda relateras till språket, något som är viktigt för att kunna tillgodose sig kunskap, den nationella kulturen, kommunicera och även lära sig fler språk. I propositionen från 1996 angående svensk kulturpolitik menar regeringen att språk är makt och att språket är viktigt för ungas möjligheter till att vara delaktiga i det framtida samhället (Prop. 1996/97:3, sid. 45). Språket är således viktigt för att kunna vara delaktig i en demokrati. Det är bland annat ett uttryck för yttrandefrihet. I Demokratiutredningen Läsarna och demokratin menar författaren Anders Johnson att det skrivna ordet är en viktig del av den politiska historien. Det som skrivs används både som kunskapskälla och väckarklocka (SOU 1998:134, sid.19). Det skrivande ordet hjälper till att belysa orättvisor i samhället, det sprider nya idéer och för vidare det kulturella arvet (Ibid.). Johnson menar även att språket påverkar hur vi tänker och hur vi betraktar vår omvärld. Skrivandet är även något som individer kan försörja sig på, till exempel journalister och författare som skriver professionellt. Men skrivandet finns även hos individer som skriver på så kallad amatörnivå. De skriver bland annat dagböcker, brev och dikter för byrålådan. I den här uppsatsen kommer inte skrivandets betydelse för individen att behandlas i större utsträckning, men för att förstå hur skrivarverksamheten har sin plats på folkbibliotek är det signifikant att beröra vilken funktion som skrivandet kan ha i allmänhet. Kent Larsson är professor i svenska språket och har skrivit boken Den skrivande människan. Han menar att genom språket kan individen tolka och förstå den värld som han eller hon befinner sig i. Individen utforskar sin samtid och utvecklar samtidigt sig själv (Larsson 1995, sid. 134). I en kulturpolitisk kontext återfinns amatörskrivandet under rubriken egna kulturaktiviteter. I en skrivelse till regeringen 2001 gör kulturdepartementet en utvärdering av det kulturpolitiska 15

17 målet jämlikhet, vars uppgift är att verka för att alla ska få en möjlighet till att delta i kulturlivet, kulturupplevelse och eget skapande (Skr. 2001/02:176). I utvärderingen har regeringen kommit fram till att 36 % av befolkning ägnar sig åt att skriva på fritiden, och att det inte har skett någon större förändring ifrån början av 1980-talet. Det har dock blivit en nedgång hos invandrargrupper, tjänstemän och hos befolkningen i Stockholmsområdet. Däremot har skrivandet som egen kulturaktivitet ökat hos äldre och hos befolkningen i Norrlands glesbygd (Skr. 2001/02:176, sid. 18) Historisk överblick Uppsatsen problematiserar på vilket sätt som skrivandet hör hemma på folkbiblioteket. Att anordna former av kreativt skrivande på folkbibliotek är ingen ny företeelse. Philippa Reed redogör i artikeln Writing activities in libraries för det kreativa skrivandets historia inom bibliotekssfären. Hon menar att det första exemplet hittas i Sverige 1964 i Västra Blekinge, där en skrivarklubb för första gången arrangerades (Reed 1995, sid. 28). Orsaken till att biblioteket var med och anordnade klubben var att de ville skapa nya lokala litterära talanger som biblioteket sedan kunde använda för att göra reklam för sin verksamhet (Ibid.). Ett annat exempel på kreativt skrivande hittar Reed i California USA i början på 1980-talet. En bibliotekarie (Dick Hastings) på Tuohumme County Free Library arrangerade en skrivargrupp. De träffades på biblioteket och kallade sig själva så småningom för Wordsmiths. De publicerade sina verk med hjälp av biblioteket och fick därmed tillfälle att yttra sig i en offentlighet (Ibid.). Orsaken till att bibliotekarien tog initiativet till att anordna skrivarklubben var att han ville attrahera människor som inte besökte biblioteket. Han gjorde en enkät och kom fram till att det saknades ett forum i det lokala samhället för människor som skrev litterära texter. Det saknades en mötesplats där individer kunde framföra sina verk, få kritik på med samt få dem publicerade (Hastings 1987, sid. 47). I Liverpool startades 1988 ett projekt som kallades för The Writing Liasion Office. Idén var att anordna skrivarverksamheter på bibliotek för att ge människor i samhället en möjlighet till personlig utveckling, att uppmuntra individer till att uttrycka sig och stärka sin egen identitet. Syftet var även att sprida skrivandet i det mångkulturella samhället för att stimulera integration. Projektet berörde inte bara folkbiblioteket, utan även skolan, socialtjänsten, konstverksamheter och det lokala samhället var engagerade. Personer som deltog i verksamheten gick sedan vidare och deltog i andra typer av workshops, och de menade bland annat att de hade haft glädje av att få se sina verk i tryck (Reed 1995, sid. 29ff). De exempel som Reed tar upp i sin artikel är endast nedslag på olika skrivarverksamheter under efterkrigstiden, onekligen har det funnits (och finns) fler. Det som jag vill understryka med Reeds artikel är orsakerna till att biblioteken har valt att anordna kreativt skrivande. Folkbiblioteken ville få icke-besökare attraherade av biblioteket genom att erbjuda skrivarverksamheter, så att de skulle börja besöka biblioteket oftare och förhoppningsvis låna en bok på vägen ut. De ville ge individer i det lokala samhället möjlighet till personlig utveckling. Det fanns även en sociologisk aspekt då biblioteken använde kreativt skrivande för att integrera individer med annan bakgrund Skrivarverksamhet i biblioteksmiljö Som tidigare nämndes så finns det ingen direkt forskning kring det område som uppsatsen problematiserar, däremot finns det texter och artiklar från olika folkbibliotek och bibliotekarier som har anordnat skrivarverksamhet. De är gjorda för att förmedla kunskap och inspiration kring att anordna en sådan typ av verksamhet. De kan ses som beskrivningar av skrivarverksamheter som har anordnats på folkbibliotek. 16

18 Ett sätt att anordna en skrivarkurs inom bibliotekssfären är att anlita någon utifrån (till exempel en författare), och att samarbeta med en annan institution, som till exempel skolan. Värmdö kommunbibliotek arrangerade en skrivarverkstad som anordnades på två mellanstadieskolor och två högstadieskolor. Författaren Mats Berggren ledde kurserna som visade sig bli väldigt populära (Ståldal 1994, sid. 134). Kursen handlade bland annat om hur man bygger upp en berättelse. En svensklärare upplevde att elever som annars brukade avsky att läsa och skriva fick upp intresset för det skrivna ordet. Biblioteket märkte att tonåringar, som de tidigare inte haft som besökare, kom till biblioteket och lånade böcker (Ibid., sid. 135). Det som är det mest framträdande angående Värmdö är författarens roll som inspiratör, för både elever och lärare. I en text av bibliotekarien Lisbeth Gisselquist om skrivarläger anordnade i samarbete med bibliotek menar hon att skrivarläger handlar om folkbildning på hög nivå (Gisselquist 1994, sid. 138). Målet med skrivarlägren är att ge ungdomar: Kunskap och säkerhet i sitt skrivande En inblick i bokvärlden Lust till fortsatt skrivande Kulturbildning (Ibid., sid. 139). Gisselquist menar även att det finns en distinktion mellan att skriva i skolan och att delta i ett skrivarläger. Istället för skolans språkregler handlar skrivarverksamheten om det fria skrivandet eller det kreativa skrivandet. BTJ har gett ut boken Jag trodde inte att jag kunde Om skrivarverksamhet med barn och ungdomar i inspirationssyfte för bibliotekarier eller andra som vill starta någon form av skrivarverksamhet. Ur den har jag valt att lyfta fram en text som jag anser är relevant för den här undersökningen. Författaren Siv Hågård har skrivit texten Gillar du att läsa och skriva? Om skrivandet i Sverige i vilken hon menar att skrivandet hos människor är ett behov och en glädjekälla, då individer till exempel skriver dagbokanteckningar eller dikter. Hon menar att skrivandet är en sysselsättning i ensamhet, som hon menar har både fördelar och nackdelar. Fördelen är att individer vågar uttrycka känslor som kanske inte tål offentlighet, att de skriver saker som de inte vågar yttra för sin omgivning. De kan leva ut sina aggressioner som de kanske inte annars vågar ge utlopp för, eller uttrycka innerliga känslor utan att bli avvisade. Hon menar att skrivandet har en terapeutisk funktion (Hågård 1993, sid. 8). Även om skrivandet för många är något de gör i ensamhet så kan det ändå finnas ett behov hos individer att visa upp vad de skrivit. Det kan även finnas ett behov vid att utveckla sitt skrivande, och träffa andra som skriver. Detta är något som skrivarverksamhet på folkbibliotek kan bidra med. När man sitter där i sin ensamhet kanske man inbillar sig att man är ensam om ett så udda intresse. Alla andra håller på med tennis eller ridning. Kan man verkligen säga att man skriver? (Ibid., sid. 9) Efter att ha anordnat en form av skrivarverksamhet och gjort en utvärdering av den menar Hågård att skrivarverksamheten ger ökat självförtroende hos deltagarna, den medför skaparglädje med inspiration till fortsatt skrivande, ger mod hos deltagarna att våga använda fantasin och skriva spontant, ger en möjlighet till deltagarna att lära av och diskutera med författare, ger tillfälle att träffa andra med samma intresse och skapar läslust (Ibid., sid. 13). 17

19 Stadsbiblioteket i Sundbyberg och Länsbiblioteken i Västmanland har gett ut boken In med författarna ge rum för ord! för att dela med sig av sina egna erfarenheter av att samarbeta med författare. Det som är mest vid intresse för denna undersökning är Länsförfattarprojektet RUM FÖR ORD som arrangerades av Bibliotek Västmanland. Syftet med projektet var att synliggöra författare och litterära platser med anknytning till länet, inspirera till amatörskrivande och berättande och att stimulera intresset för läsning och litteratur (Helge 2001, sid. 52). Författarna Bisse Falk och Per Helge var de som hade det yttersta ansvaret för vilka aktiviteter och program som projektet skulle få uttryck i. Efter första året gjorde de en utvärdering och formulerade nya mål för den framtida verksamheten: - Skapa mötesplatser för samtal kring och om skönlitteratur och skrivande på biblioteket i länet. - Ge skrivande ungdomar och vuxna möjligheter till uppläsning och utbyte kring egna och andras texter - Ge biblioteken möjligheter att på ett intressant sätt föra ut bibliotekens skönlitteratur (Ibid., sid. 53) Olika folkbibliotek i Västmanlands län anordnade i samarbete med projektet en mötesplats för besökarna att föra samtal kring sitt eget skrivande, delta i skrivarverkstäder, köpa in böcker som handlar om skrivandet, ha en anslagstavla där besökarna kan sätta upp sina egna texter. Projektet arrangerade även boksamtal, en mötesplats för besökare att samtala kring litteratur. När projektet var över hade vissa av verksamheterna etablerats så pass mycket att folkbiblioteken fortsatte att arrangera dem, andra ansågs som lyx och försvann i brist på ekonomi och engagemang, Skrivarverksamhet i biblioteksmiljö länkas oftast samman med målgruppsverksamhet för barn och ungdomar för att stimulera läslust. I Norge på Hordalands fylkesbibliotek har de däremot sedan 1998 anordnat kurser i kreativt skrivande för äldre individer. Oddgeir Synnes är lektor vid Betanien Diakonale Högskole inom äldreomsorg och är en av initiativtagarna till kurserna, och han har även skrivit två artiklar angåendet detta: Creative writing and the elderly och Ageing and Verbal Creativity creative writing for the elderly in the library. Över hundra personer mellan åldern 59 och 95 har deltagit i skrivarverksamheten där de har övat i att skriva poesi, berättelser och noveller. Idén kom ifrån fyra lärare i pedagogik som ansåg att kommunen inte tog vara på de äldres kompetens. De menade att samhället framförallt ser till äldres fysiska behov, men att äldre har andra behov, mer själsliga (Synnes 2002, sid. 318). Syftet med kurserna var även att göra biblioteket till mer attraktiv mötesplats för äldre människor. Synnes beskriver kreativitet och skapandet som något som förstärker känslan av att leva (Synnes 2004, sid. 22). Deltagarna beskriver skrivandet som att de uppfattar detaljer i omvärlden på ett nytt sätt, lägger märke till element som de inte uppmärksammat förut. Ett av kursernas syfte är att få deltagarna att reflektera kring det liv som de har levt, att reflektera kring händelser i sitt liv. Synnes menar att poesi är ett bättre sätt att reflektera på än att använda sig av ett vanligt språk, eftersom det vardagliga språket i större utsträckning kan fungera hämmande medan det kreativa skrivandet öppnar fler möjligheter till eftertanke och meditation (Synnes 2002, sid. 320). Med hämmande menar Synnes att det vardagliga språket är mer direkt och privat, medan poesi är mer distanserat i sin form. Kreativt skrivande kan ge ökad förståelse om den omvärld som deltagarna befinner sig i, det skapar mening. Synnes menar även att skrivarverksamheten kan ha en terapeutisk funktion, då till exempel en av deltagarna berättade att den vinterdepression som hon tidigare hade haft hade försvunnit efter 18

20 att hon hade börjat skriva kreativt (Synnes 2002, sid. 320). Skrivarverksamheten blir då ett sätt för individer att ta sig igenom svåra perioder av sitt liv Sammanfattande reflektion Forskning kring skrivarverksamhet på folkbibliotek är svåråtkomlig. I detta avsnitt har jag valt att lyfta fram de magisteruppsatser som behandlar skrivarverksamheten inom ämnet Biblioteks- och Informationsvetenskap. Jag har tagit upp de artiklar och texter som beskriver hur det är att arbeta med skrivarverksamheter, och vad det kan innebära. Jag har även försökt att föra in skrivandet i en kulturpolitisk kontext, där jag tar upp skrivandets betydelse i ett demokratiskt samhälle, samt att skrivandet är ett uttryck för amatörkultur. 19