DEMONSTRATIONSKOMPENDIUM

Transkript

1 DEMONSTRATIONSKOMPENDIUM HISTOLOGI FÖR MED STUD Institutionen för anatomi och cellbiologi, GU KORTFATTAD ANVISNING I MIKROSKOPERINGSTEKNIK Utgångsläge: Rena objektiv, okular och preparat. Översiktsobjektivet (x 2,5) användes. 1. Håll preparatet mot ljuset och notera: a) Finns ett eller flera organ med på preparatet? b) Snitt från hålorgan? c) Snitt från helt organ eller utskuren bit? d) Lobindelning? e) Homogent? 2. Sätt in preparatet i mikroskopet (kontrollera att täckglaset ligger överst)! Börja med lägsta förstoringen och fokusera med grovinställningsratten. Reglera ljusstyrkan genom att ändra lampans intensitet. Betrakta ånyo preparatet enl. punkt 1 a-d. Använd ena handen till att flytta preparatet och den andra till att fokusera med. (Använd finfokuseringsratten, endast små rörelser erfordras). 3. Gå över till 10 x. Justera kondensorn enligt vilken förstoring som används. Endast finjustering av fokus är nödvändig. Studera epitel och grundvävnader. 4. Gör "djupdykningar" i preparatet på områden av intresse med högförstorande objektiv. Undersök varje del av en epitelyta. Studera enskilda cellers utseende och relation till omgivningen. OBS! När du använder högförstorande objektiv, skruva endast i direkt inspektion - risk att krossa preparatet! 5. På Nikon-mikroskopen finns ett x100-objektiv. Detta används inte, då det kräver olja mellan objektivet och preparatet för att få en skarp bild. HISTOLOGISKA FÄRGNINGSMETODER 1. Hematoxylin och Eosin (Htx-E) Detta är den vanligaste färgningstekniken. Hematoxylin är ett basiskt färgämne som alltså reagerar med sura ämnen i cellerna och ger en blå färg. Kärnor och GER är typiska exempel på detta p.g.a. förekomst av DNA och RNA. Som kontrast används eosin (sur färg) som färgar basiska strukturer röd-rosa. De flesta proteinerna i cytoplasman är basiska och därför är oftast cytoplasman i en cell rosa. 1

2 Cellkärnor... blå Acidofil cytoplasma (vanligast)... rosa Basofil cytoplasma... blå Kollagen... rött Förhornade celler... röda Muskulatur... röd Erytrocyter... röda GER... blått 2. van Giesons pikrinsyra-fuchsin färgning, bra för att skilja bindväv från muskulatur Kärnor... brunsvarta Cytoplasma... gul Kollagen...rött Muskulatur... gul Erytrocyter... gula 3. AZAN (Azocarmin - Anilinblått) För bindvävsstudier, bindväven blir vackert blå. Kärnor...röda Cytoplasma... rosa till blå Kollagen... blått Muskulatur... röd till gul Basalmembran... blått Erytrocyter... orange 4. Giemsa, används för blodutsryk Kärnor...mörkblå-violett Cytoplasma... blekblå Erytrocyter... blekrosa 5. Mucikarmin: muciner färgas rött 6. PAS (Periodic-acid-Schiff): Slem och glykogen färgas rött till purpur. 7. Retikelfärgning: Retikulära fibrer färgas blå-svart, kärnor kan vara röda eller blå 8. Weigerts elastinfärgning: elastiska fibrer färgas violetta 9. Orcein: elastiska fibriller färgas bruna 10. Silverfärgning retikulära fibrer och granula färgas svarta, kollagena fibrer färgas bruna, axon färgas svarta, myelinskidor färgas brunsvarta. 11. Richardsson, en översiktsfärgning som används på plastsnitt. Vävnaden färgas i olika blåa och blåröda nyanser. 12. Peroxidas-anti-peroxidas (PAP) Används för att synliggöra en immunreaktion. Snittet inkuberas med en antikropp (ak) mot ett visst protein t ex GFAP (Glial fibrillary acidic protein). Sedan tillsätts en annan ak som är riktad emot den första. Denna nya ak är 2

3 konjugerad ("sitter ihop med") till en peroxidasmolekyl. Peroxidasen kan sedan "framkallas", ett färgprecipitat bildas och det som blivit positivt (brunt eller svart) markerar det protein som den första ak var riktad mot. OBS! De preparatnummer som anges nedan är exempel på preparat där de olika strukturerna ses. I andra preparat kan man finna väl så bra exempel. Titta igenom alla preparat i lådorna! För detaljstudier är plastpreparaten att föredraga då de är tunnare än paraffinsnitt och ger bättre upplösning. FÖRKORTNINGSLISTA CV = Celler och vävnader HK = Hjärta - kärl MT = Mun och tänder LY = Lymfoida organ RE = Respiration EN = Endokrina organ GI = Gastrointestinalkanalen LP = Lever och pancreas NU = Njure och urinvägar MG = Manliga genitalia KG = Kvinnliga genitalia HU = Hud med adnexa I texten nedan hänvisas till bildsidor - "plates" eller enskilda bilder "Fig" i textboken: Ross & Pawlina: Histology a text and atlas, femte upplagan. Endast exempel ges, fler bilder finns i boken. 3

4 E P I T E L (Ross kapitel 5; plate 1-3; Table 5:1) ENSKIKTAT SKIVEPTIEL (plate 1) Ett lager platta celler. Kärnorna buktar ofta ut på den fria ytan. Förekomst: Serösa hinnors epitel Blod- och lymfkärlsendotel Henles smala slynga (njure) Lamina parietalis i Bowmans kapsel (njure) Prep. HK6 - muskelartär och ven - plastprep. HK9 - aorta, plastprep. HK14 - artär, ven, nerv, fettväv (brun + vit) ENSKIKTAT KUBISKT EPITEL (plate 1) Ett lager kubiska celler. Förekomst: ovariets yta, plexus choroideus, pigmenterade epitel, tex ögat. Prep. HK12 - plexus choroideus. KG1, KG2 ovarium (utsidan) ENSKIKTAT CYLINDEREPITEL (plate 2) Ett lager cylinderformade celler, med ovala kärnor, oftast på samma höjd. Förekomst: Matsmältningskanalen från cardia till anus. Många körtlars utförsgångar. Endometriet i uterus. Prep. GI 13-, GI 14 - tunntarm; LP8 tunntarm och pankreas FLERSKIKTAT SKIVEPITEL (plate 2 och 3) Cellernas utseende varierar från basalmembranet upp mot ytan. Längst ned är cellerna kubiska till cylindriska och blir plattare uppe vid ytan. Skivepitel kallas även plattepitel. I epitel på ytor som är utsatta för stark nötning, t ex huden, har de ytliga cellerna förlorat sin kärna och keratiniserats. Denna typ av epitel kallas förhornat epitel, till skillnad från oförhornat epitel, som saknar detta lager. Förekomst: Förhornat: epidermis i huden. Oförhornat: oesophagus, vagina, conjunktiva, cornea. Prep: Förhornat: HU2-hjässhud, HU4-axillarhud, HU6 -tåblomma. Oförhornat: GI2 esophagus. 4

5 FLERSKIKTAT KUBISKT EPITEL Relativt ovanligt epitel hos däggdjur. Finns exempelvis i utförsgångar i körtlar. Flerskiktat kubiskt epitel, 2 lager celler, kan ses i svettkörtelgångar i prep. HU7 (Ross fig 15:16). Kubiskt flerskiktat epitel med tre lager celler kan ses i de stora spottkörtlarnas största utförsgångar. FLERRADIGT CYLINDEREPITEL (plate 67, kapitel 19) Alla celler har kontakt med basalmembranet, men alla når inte ytan. Vissa celler står med relativt liten yta på basalmembranet och breddas uppåt, medan andra har sin bredaste del vid basalmembranet och smalnar av uppåt. Eftersom cellkärnan befinner sig i cellens bredaste del, kommer kärnorna att ligga på olika nivåer. Engelsk beteckning är pseudostratified. I respirationsorganen har epitelet rörliga cilier = kinocilier. Förekomst: Större utförsgångar från många körtlar. Respirationssystemet. Tuba auditiva. Prep: RE2 trachea. RE3- bronk och lunga. ÖVERGÅNGSEPITEL (plate 74 och 75, kapitel 20) Tål påfrestning i form av uttänjning och tryckbelastning. Flerradigt. Ej uttänjt epitel har 5-6 rader av cellkärnor. Det djupaste cellagret består av kubiska till cylindriska celler, och det ytligaste av stora, plattare celler med den fria ytan karaktäristiskt rundad, paraplyceller. Uttänjt epitel har 2-3 rader av cellkärnor. Ett djupare lager av mer eller mindre kubiska celler och ett ytligare med platta, tunna celler. Förekomst: Urinvägarna från njurcalyces till övre urethra. Prep: NU5 - uretär, plastprep. NU6 - uretär. NU7 - urinblåsa, utspänd, apa, HTX-eosin. NU8 - urinblåsa, ej utspänd, plastprep. DIFFERENTIERADE CELLYTOR 1. Mikrovilli: Regelbundna utskott på cellytan (längd 0,5-1 µm) som ger celler en ytförstoring. Innehåller aktinfilament (plate 56). Den äldre termen stereocilier betecknar de ovanligt långa mikrovilli (längd 5-10 µm), som finns i t ex epididymis. (plate 84). Prep. GI 13-tunntarm, GI 14-tunntarm, LP8 tunntarm och pankreas. MG4 - epididymis. 2. Cilier = Kinocilier: Rörliga utskott på cellytan. Innehåller mikrotubuli med karakteristiskt organisation, utgående från basalkropp. (Fig 5.5). Prep. KG5 - tuba uterina. RE2 - trachea B I N D V Ä V (Ross kapitel 6; Plate 4-6; table 6.1) 5

6 CELLER I BINDVÄV Fibroblaster. (Fig 6.19). Förekommer i all bindväv. I de flesta färgningar ses enbart cellkärnan, oftast avlång. CV5 - näspolyp ses enskilda avlånga fibroblaster. CV9 - bindväv med makrofager, varierande färgning. CV5 - polyp - plastprep. GI 2 - oesophagus, Htx-v. Gieson. GI 13 - jejunum - plastprep. HU8 - icke lakterande bröstkörtel, Htx-eosin. Här finns den luckra bindväven runt körtelelementen. Makrofager. Makrofager eller, som de också har kallats, histiocyter, kan vara svåra att skilja från fibroblaster. Kärnan är vanligen mindre och har tätare kromatinteckning. Cytoplasman kan vara mer heterogen och innehålla fagocyterat material i inklusioner. Bland kursprep. (CV9) finns en serie, där makrofagerna fagocyterat blodpigment som frisatts från erytrocyter i ett blåmärke. Detta pigment, hemosiderin, syns gult och dubbelbrytande, i makrofagernas cytoplasma. I en annan serie (även märkt CV9) finns svarta inklusioner av fagocyterad tusch. Prep. CV9 - bindväv med makrofager, varierande färgning. Prep. CV22 - skelettmuskel med makrofager - plastprep. Skelettmuskeln har skadats genom ischemi. Makrofager invaderar skadade muskelceller och fagocyterar dem. Makrofager - stora med blåsig cytoplasma eller cytoplasma innehållande fagocyterade cellkomponenter - ses dels mellan muskelcellerna, dels inuti skadade muskelceller. Plasmaceller. (Fig 6.25) Plasmacellen är en stor, rund till oval cell med excentriskt belägen kärna. Kromatinet ligger anordnat i triangulära klumpar längs kärnmembranet, med basen närmast membranet. Detta ger en typisk hjulekerstruktur åt kärnan. Plasmacellen har ofta en perinukleär uppklarning, markerande platsen för Golgi-komplexet. Vissa plasmaceller i näspolypen har två kärnor. Prep: CV2 - plasmaceller, näspolyp. CV5 - näspolyp Mastceller: (Fig 6.23) Kärnan är relativt liten och är ofta dold av granula som fyller cytoplasman. Dessa granula har metakromatisk färgbarhet beroende på deras innehåll av starkt sura glykosaminoglykaner (ex. heparin). Prep: CV4 - bindväv med mastceller, metylblått eosin. MT1 - tunga (OBS Syns tydligast i de preparat som är färgade med metylenblått (vissa MT1-preparat är färgade med hematoxylin-eosin, här kan inte mastcellerna urskiljas lika tydligt) - många mastceller ses mellan muskelbuntarna. Granula färgas rödvioletta med Richardsson. Mastceller ses också i andra Richardsson-färgade preparat. BINDVÄVSTYPER (plate 4 och 5) 1. Kollagen bindväv Lucker bindväv: Finns på många ställen, t ex i slemhinnornas lamina propria. Den är mycket cellrik med många fibroblaster med oftast avlång eller rund kärna. I de flesta preparat färgas framför allt fibroblastens cellkärna, cellens avgränsning mot omgivningen är svår att urskilja. I CV 5 ses dock fibroblasterna bra. I lucker bindväv finner man även plasmaceller, mastceller, lymfocyter, makrofager och eosinofila granulocyter. Den relativa mängden av dessa celltyper 6

7 varierar, men fibroblasten är alltid den vanligaste celltypen. Runt cellerna finns luckert anordnade tunna kollagena trådar. (fig 6.1; 6.3). Prep: HU8 - icke lakterande bröstkörtel, Htx-eosin. Här finns den luckra bindväven runt körtelelementen. CV9 - bindväv med makrofager, varierande färgning. CV5 - polyp - plastprep. GI 2 - oesophagus, Htx-v. Gieson. GI 13 - jejunum - plastprep. Stram oregelbunden bindväv: I hudens dermislager finns exempel på stram oregelbunden bindväv. Det som skiljer denna typ av bindväv från den föregående är de mycket tjockare och mer rikligt förekommande buntarna av kollagena fibrer samt att endast ett relativt fåtal fibroblaster syns. I ej lakterande mamma finns den strama bindväven i områden utan körteldelar. (fig 6.3) Prep. HU8 - icke lakterande bröstkörtel, Htx-eosin. HU1 - hjässhud, Htx-eosin + övriga hudprep. Stram organiserad bindväv: Finns framför allt i senor. I längdsnitt syns rikligt med kraftiga, parallella kollagena fibrer. Mellan dessa ligger fibroblaster. Fibrerna ligger anordnade parallellt. I tvärsnitt (prep. CV7) syns hur fibroblasterna ligger mellan de kollagena fibrerna, ofta något tillklämda (vingceller). Runt senan finns det stram oregelbunden bindväv, peritendineum. I CV 21, skelettmuskel, ses en del av senan insprängd i muskeln. Jämför uppbyggnad och färgbarhet med muskelvävnadens. (plate 5; fig 6.4)). Prep. CV6 - sena, längs. CV7 - sena tvärs. CV21 - skelettmuskel, en bit sena ses. 2. Elastisk bindväv (plate 6) Elastisk bindväv består av parallellt löpande elastiska trådar, mellan vilka det finns fibroblaster. Orceinfärgningen är en specialfärgning för elastinfibrer, vilka färgas rödbruna. Fibroblaster blir inte färgade med orcein och syns därför ej. Blända ner kondensorn så att du kan se de dubbelbrytande ofärgade tunna kollagena trådar, som likt en nätstrumpa omger varje elastisk tråd. Prep. CV8 - septum nuchae, orcein. 3. Retikulär bindväv Retikulär bindväv bygger upp de lymfatiska organen, utom thymus. Denna bindvävstyp har talrikt med celler som omges av ett sparsamt nätverk av fina retikulära trådar. Fibrerna påvisas med silverfärgning. Silverfärgningen lyckas inte alltid, i ett bra färgat preparat ser man de retikulära trådarna som tunna svarta trådar. Retikelcellen har en stor, ljus, rund till oval kärna, ofta med nukleoler. Den hittas bäst perifert i lymfkörtlar. Cellgränsen är svår att urskilja. Merparten av cellerna i lymfkörteln är lymfocyter (plate 36; fig 6:12). Prep: LY2 - lymfkörtel, Bielschowsky. LY10 - mjälte, silverfärgning. 4. Speciella bindvävstyper Fettväv (kapitel 9) 7

8 a)vit fettväv: Mycket stora sfäriska eller polyhedrala celler med en något tillplattad kärna tryckt mot kanten av cellen och cytoplasman fylld av en (någon gång flera) lipiddroppar. Fettet löses ut i vanliga preparationer. På grund av sitt utseende kallas cellen då för signetringcell, ser ut som ett tomt hål i vävnaden. (Fig 9.2) Vit fettväv finns på många ställen, t ex: HU8 - ej lakterande mamma. MT13 - parotis. b) Brun fettväv: Multipla små fettdroppar i celler med mindre diameter än omgivande vita fettceller. Cellerna ligger ofta organiserade i grupper. (Fig 9:4). Prep: HK14 - plastprep. I detta preparat finns exempel på både vit och brun fettväv, belägna runt aorta. Mesenkymal bindväv: Primitiv bindväv med mesenkymala celler, som hittas i embryonalt hjässben eller i nucleus pulposus i intervertebral-skivorna. (Fig 6.2). Prep: CV13 - intervertebralskiva, fibrillärt brosk, Htx-eosin Gelatinös bindväv: Primitiv bindväv med utspridda mesenkymala celler i en amorf grundsubstans. Finns mellan kärlen i navelsträngen. Kallas även Whartons sylta (Fig 6.2). Prep: KG15 - navelsträng, azan. BROSKVÄVNAD (Ross kapitel 7; plate 7-10; Table 7.1) 1. HYALINT BROSK I den basofila intercellularsubstansen ligger chondrocyterna i lakuner som begränsas av en kapsel bestående av mer intensivt färgad intercellulärsubstans. Mot kanterna blir cellerna alltmer platta. I det unga brosket ligger chondrocyterna utspridda en och en (fig 7.5), medan de i det äldre brosket ligger regelbundet i grupper, chondron. (fig 7.4). I grundsubstansen syns inga fibrer, eftersom kollagenfibrillerna har samma brytningsindex som matrix. (plate 7 och 8; Fig 7.1; 7.4; 7.5). Förekomst: Ventrala ändarna av revbenen, tracheas broskringar, ledytor på ben. Prep: CV10 - revbensbrosk, nyfödd kanin, Htx-eosin. CV11 - revbensbrosk, äldre kanin, Htx-eosin. CV17 fosterled 2. ELASTISKT BROSK Cellerna är snarlika dem i hyalint brosk, men är vanligtvis något större och ofta fylls inte lakunerna ut helt och hållet av cellerna, vilket är en artefakt. Vid färgning med orcein, som i preparat CV 12, syns de maskerade elastintrådarna. Dessa löper kontinuerligt från perikondriet in i matrix. (plate 9; fig 7:11). Förekomst: ytterörat, epiglottis (struplock), delar av cartilago corniculata och cartilago cuneiforme (brosk i struphuvudet). Prep: CV12 - elastiskt brosk, epiglottis, orcein, Htx. 8

9 3. FIBRILLÄRT BROSK Trådbrosk, en övergångsform mellan tät bindväv och brosk. Rikligt med omaskerade kollagena trådar. Fibroblasterna ligger som enstaka eller parallellt i rader mellan buntar av kollagena fibrer. Perichondrium saknas. (plate 10; fig 7.12). Förekomst: intervertebralskivorna, vissa ledbrosk, symfysen, ligamentum teres femoris, vid infästning av senor i ben. Prep: CV13 - fibrillärt brosk, intervertebralskiva, Htx-eosin. BENVÄVNAD (Ross Kapitel 8; plate 11-13;) 1. KOMPAKT BEN (Fig 8.6; fig 8.22) I tvärsnitt (prep. CV15 och CV16) syns osteonen (Haverska systemen), bestående av en central Haversk kanal och omgivande koncentriska lameller mellan vilka osteocyterna ligger i sina lakuner. Från varje lakun löper canaliculi ut i alla riktningar och i dessa canaliculi finns tunna utskott från osteocyterna. Ytterst avgränsas varje osteon av en kittlinje. I preparatets plan löper längsskurna Volkmanns kanaler i vilka löper blodkärl, som förbinder kärlen centralt i Haverska kanalerna med de i periost och endost. I ett längssnitt (prep. CV 14) syns varje osteon som ett rör, omgivet av parallella lameller, mellan vilka lakuner med osteocyter ligger. Från varje lakun går canaliculi ut i alla riktningar. Prep: CV15 - ben, tvärs, slipprep., fuchsin. CV16 - ben, tvärs, Htx-eosin. CV14 - ben, längs, slippreparat, ofärgat 2. KONDRAL BENBILDNING (Indirekt eller broskpreformerad benbildning) (plate 14; Fig 8.17; 8.18; 8.19) Epifys, epifysplatta och en periostal benmanschett. Benbildningens alla stadier syns: 1. Reservbroskzon (hyalint epifysbrosk) 2. Proliferationszon 3. Hypertrofisk zon 4. Nedbrytningszon (förkalkningszon) 5. Enkondral benbildningszon med osteoblastsöm, osteoclaster, Howships lakuner, benmärg. 6. Benombyggnadszon Prep: CV17 - fosterled, de la Field, Htx-eosin. CV18 - tibia, Htx-eosin. Osteoclaster (fig 8.2) syns bäst i prep. CV DESMAL BENBILDNING (Direkt eller intramembranös benbildning) (plate 15; fig 8.16). Ur den mesenkymala bindväven bildas osteoid (ej förkalkad grundsubstans) runt vilken osteoblaster ligger i en rad, osteoblastsöm. Osteoblaster som helt byggs in i osteoiden blir osteocyter. Flerkärniga osteoclaster syns i Howships lakuner eller fritt i märghålan. 9

10 Prep: CV19 - embryonalt hjässben, Htx-eosin. MUSKELVÄVNAD (Ross kapitel 11) 1. SKELETTMUSKULATUR (Plate 18 och 19) Skelettmuskelcellen är en multinukleär cell, = en muskelfiber. Den är packad med myofibriller, omges av ett sarcolemma (plasmamembran), samt innehåller en sparsam sarcoplasma (cytoplasma). I ett längssnitt (prep. CV20 och CV21) syns de i muskelcellens längsriktning utdragna, stavformade kärnorna omedelbart under plasmamembranet. I muskelfibern syns den typiska tvärstrieringen med mörka A-band och ljusa I-band. Beteckningen sarkomer avser del av myofibrill mellan två Z-band och innefattar två halva I-band och det mellanliggande A- bandet. I ett tvärsnitt (prep. CV21) ser man buntar av muskelfibrer - fasciklar -, var och en omgiven av bindväv - perimysium. Mot ytan av muskeln går bindväven ihop till ett epimysium som omger hela muskeln. Från perimysiet utgår små stråk av bindväv som omger varje enskild muskelfiber, kallas endomysium. De cellkärnor som man ser mellan muskelfibrerna är kärnor till fibroblaster och endotelceller i denna bindväv. Prep: CV20 - skelettmuskel, längs, Heidenhains järnalun - Htx. CV21 - skelettmuskel. Ett längsskuret och ett tvärskuret snitt ligger på varje glas. MT1 - tunga. Tungan är uppbyggd av skelettmuskelbuntar, löpande i alla riktningar. Både längs- och tvärskurna muskelceller ses därför. Muskelspolar (fig 11.12) Muskelspolarna ses insprängda mellan de vanliga muskelcellerna. De utgörs av 4 till 12 specialiserade små muskelceller, (intrafusala fibrer) omgivna av en kapsel. I preparatet finns även axonbuntar och blodkärl. Blanda inte ihop dessa strukturer med muskelspolarna. Prep: NE 27 - tvärstrimmig muskel med muskelspole. Motoriskt nervändslut (plate 19; fig 11.9; 11.10) En mörk nerv som grenar sig mot en bakgrund av tvärstrimmiga muskelfibrer. På några ställen ser man hur en axon breder ut sig druvklaselikt i ett antal svarta prickar, nervändslut. Prep: NE 26 - nervändslut i muskulatur. 2. HJÄRTMUSKULATUR (Plate 20, 21 och 28; fig 11.14; 11.15; 11.16; 11.17) Denna muskeltyp är också tvärstrierad. De flesta hjärtmuskelceller har en central kärna men en del hjärtmuskelceller har två kärnor. Cellerna är korta och grenade, och har mindre diameter än en skelettmuskelcell. Hjärtmuskelcellerna hålls samman av specialiserade cellförbindelser och bildar ett nätverk. Cellförbindelserna syns ibland som väl färgade band - glansstrimmor - i HK2 och KH7, (eng. intercalated discs). Subendocardiellt syns vid glykogenfärgning stora blåröda till violetta celler, Purkinjeceller (prep. HK7) (fig 13.7). Notera den mycket höga kapillärtätheten, endotelcellskärnor ses mellan hjärtmuskelcellerna. 10

11 Prep: HK1 -hjärtmuskel, Htx-eosin. HK2 - hjärtmuskel, Häggquist. HK7 - hjärtats retledning, Purkinjeceller, Hotchkiss. Hjärtmuskel med pigment På ömse sidor av kärnan i cellers längdriktning finns i dessa celler, gulaktigt lysande korn, som utgöres av lipofuchsin, gult ålderspigment, dvs. upplagrat avfallsmaterial. Prep: HK5 (hjärtmuskel, Htx-eosin). 3. GLATT MUSKULATUR (plate 22; 11.18) Denna muskeltyp är uppbyggd av mononukleära celler med central kärna. Den är inte tvärstrierad. Cellerna ligger tätt ihop. I ett längssnitt är cellerna långsmala och orienterade i samma riktning, med en spolformad eller lite korkskruvsvriden kärna (om den fixeras under kontraktion). I ett tvärsnitt är cellerna oregelbundet runda, olikstora, med runda kärnor som syns i en del celler. Prep: GI13 - jejunum. NU8 - vesica urinaria, Htx-v.Gieson. KG8 - uterus, Htx-eosin. HK6 - muskelartär och muskelven - femoralkärl (plastprep). BLODKÄRL, KLAFFAR (Ross kapitel 13; plate 28-31) ELASTISK ARTÄR (plate 29; fig 13.9; 13.13) I den elastiska artären särskiljes tre vägglager: tunica intima, tunica media, tunica adventitia. Tunica intima, det innersta lagret, består av ett lager av platta endotelceller vilande på ett skikt lucker bindväv. Detta består av celler samt intercellularsubstans, och tillväxer med ökande ålder. Tunica media, som är kärlväggens tjockaste lager, består av rikligt med cirkulärt förlöpande fenestrerade elastiska lameller och mellan dessa glatta muskelceller. Tunica adventitia består av lucker kollagen bindväv, i vilken man hittar små kärl, vasa vasorum, samt nerver och fett. Den adventitiella bindväven övergår diffust i omgivande bindväv. Prep. HK9 - aorta, Richardson. HK14 - artär. STOR VEN (Fig 13.22) Stora vener är tunnväggiga. Intiman och median är tunna; tydlig media kan ställvis helt saknas. Adventitian utgör det helt dominerande vägglagret. Den består av buntar av kollagena och elastiska fibrer. Glattmuskelceller förekommer i riklig mängd i adventitian i framför allt vena cava inferior. Stora vener har klaffar som förhindrar backflöde. Prep. HK13 - vena cava, Richardsson, plastprep. MUSKELARTÄR (plate 30; fig 13.13; 13.14) 11

12 Intiman är tunn med ett mycket sparsamt lager bindväv under endotelet. Membrana elastica interna syna tydligt och utgör gränsen mellan intima och media. Median domineras av cirkulärt arrangerade glatta muskelceller. Mindre mängder elastiska fibrer förekommer också. Ytterst mot adventitian finns membrana elastica externa, mindre tydlig än membrana elastica interna. Adventitian är tjock och innehåller rikligt med kollagen bindväv, vasa vasorum i de största kärlen, nerver samt eventuellt fettceller. Prep: HK6 - muskelartär och muskelven - femoralkärl (plastprep.). HK10 - vasa poplitea, Htx-v.Gieson (patologisk intimaförtjockning artären). HK11 - mesenterialkärl, Htx, orcein, picrofuchsin, här syns membran elastica externa och interna tydligt i artären. MEDELSTOR VEN (plate 30; fig 13.21) Jämfört med motsvarande muskelartär har den: oregelbundet eller sammanfallande lumen, tunnare vägg med tunn intima och media, lamina elastica interna och externa saknas, kraftig adventitia och kollagenrik media. Längsgående muskelbuntar kan förekomma, både i intima och i adventitia. Prep: HK6 - muskelartär och -ven (plastprep.). HK10 - vasa poplitea, Htx-v.Gieson. HK11 - mesenterialkärl, Htx, orcein, picrofuchsin. ARTERIOLER/VENOLER (plate 31; 13.6) Kan ses i många preparat. Tydliga i: Prep: MT1 - tunga. KAPILLÄR (plate 69, i lunga) Ett lager endotelceller, formande ett rör med mycket tunn basalmembran (membranen syns ej i ljusmikroskopet), runt omkring sparsamt med perikapillär bindväv och pericyter. Finns i praktiskt taget alla preparat. Syns bäst i plastpreparatet MT1- tunga, där ett stort antal kapillärer ses mellan muskelcellerna. Prep: MT1- tunga. HK12 - plexus choroideus. RE4 - lunga. SINUSOID (plate 62, i lever) Endotelceller formande ett otätt rör. Större lumen än hos kapillären. Sparsamt med perikapillär bindväv. Prep: EN7, NU3 - binjure, Htx-eosin. LP5 - lever - plastprep (i detta prep. finns även gallblåsan med). LY9 - mjälte, apa, HTX-eosin. HJÄRTKLAFF (fig 13.5) Kollagen bindvävsplatta utlöpande från hjärtats bindvävsskelett (anulus fibrosus) klädd med endotel. Prep: HK3 - hjärtklaff, Htx-eosin. HK4 - hjärta, triple-stain BLOD OCH BLODBILDNING (Ross kapitel 10; plate 16 och 17). 1. BLODBILDNING (Table 10.4; Fig 10.17) 12

13 Prep. CV3 - sternalpunktat (May-Grünwald-Giemsa). Detta är ett utstrykspreparat från röd benmärg. Här ser man alla stadier av blodcellernas mognad: Cell % Storlek µ Nukleol Kärnform Kärnteckning Cytoplasma Granulae Erytropoes Proerytroblast 0, rund eukromat in violetta basofil saknas Basofil erytroblast rund grynig saknas basofil saknas Polykromatisk erytroblast 7-11 rund tät saknas basofil Ortokromatisk erytroblast 7-10 rund kompakt saknas gul-skär Erytrocyt 7-8 ej kärna röd saknas Myelopoes Myeloblast 0, rund eukromat in ljusblå basofil enstaka Promyelocyt rund förtätad ljusblå basofil azur Myelocyt inbuktad tät saknas eusinofil diff. Metamyelocyt njurformad tät saknas grå-skär diff. Mogna leukocyter loberad tät saknas grå-skär diff. Övriga celler Megakaryocyt 0, oregelb. tät saknas grå-skär Plasmacell 7-15 hjuleker tät saknas basofil Monocyt njurformad lucker saknas blågrå fin azur Stor lymfocyt 14 rund ganska tät saknas blågrå fåtal azur Liten lymfocyt 7-10 rund tät saknas blågrå (azur) 13

14 2. PERIFERT BLOD Prep. CV1 blodutstryk (May-Grünwald-Giemsa). I perifert blod finns hos en frisk människa enbart mogna blodceller. Sammansättning av blodets celler: Celltyp, diameter; ungefärlig mängd: a. Erytrocyter = röda blodkroppar, 7-8 µm, 4-6 x 10 6 /µl. b. Trombocyter = blodplättar, 2-4 µm, 2-5 x 10 5 /µl. c. Leukocyter = vita blodkroppar, totalt 6-10 x 10 3 /µl. Varav:diameter och %-andel: neutrofila granulocyter, µm, %. eosinofila granulocyter, µm, 2-4 %. basofila granulocyter, µm. 0-1 %. lymfocyter, 7-18 µm %. Man ser ej skillnad på B- och T-lymfocyter. monocyter, µm 3-8%. 3. RÖD BENMÄRG (fig 10.20) Här sker blodbildningen. Finns bland annat i sternum, ryggkotor, höftben. I ett nätverk av retikulära trådar syns retikelceller, blodceller i olika mognadsstadier samt spridda fettceller. Gul benmärg finns i de flesta ben hos vuxna individer, den består framför allt av fettceller. Prep: CV18 - tibia LYMFOIDA ORGAN (Ross kapitel 14; plate 32-36) 1. LYMFKÖRTEL/LYMFNOD (plate 33 och 34; fig 14.15; 14.18) Lymfkörteln omges av en kapsel av tät bindväv från vilken trabekler sträcker sig in mot körtelns centrum. De afferenta lymfkärlen genomborrar kapseln och tömmer sig i ett tunt utrymme innanför kapseln, randsinus. Lymfan från randsinus tömmer sig via en serie kanaler, trabekelsinus och märgsinus, in mot körtelns hilus, varifrån de efferenta lymfkärlen utgår. Den lymfoida vävnaden av körteln består av ett nätverk av fina retikulära trådar och retikelceller, som utgör ett stöd för den lymfatiska cellpopulationen. Cortex består av tätt packade lymfocyter och sträcker sig i form av märgsträngar in emot själva märgen. I cortex bildar lymfocyterna ett varierande antal tätt packade lymffolliklar, av vilka många har germinalcentra eller regenerationscentra. Dessa centra innehåller relativt många lymfoblaster och ser därför ljusare ut än omgivande follikel med tätt packade lymfocyter. Prep: LY2 - lymfkörtel, Bielschowsky eller Laidlaw. LY3 - lymfkörtel, plastprep 2. THYMUS (plate 37; fig 14.24; 14.25) Thymus är ett biloberat organ, omgivet av en kapsel från vilken bindvävssepta sträcker sig in mot körteln och delar upp thymusvävnaden i lobuli. Varje lobulus består av en perifer mörkare del, bark/cortex, och en central ljusare del, märg/medulla. I cortex ses lymfocyterna tätt packade, medan i märgen antalet lymfocyter är mindre. Ett nätverk av epiteliala celler bygger upp hela thymus och fungerar som stöd för thymuslymfocyterna. De epiteliala cellerna bildar ett kontinuerligt lager under kapseln och omger också helt blodkärlen. I märgen finns dessutom koncentriska strukturer om 20 till 100 µm i diameter, bestående av ett hyaliniserat centrum omgivet av degenererade epiteliala celler, de så kallade Hassalska kropparna. I thymus finns även makrofager, samt fettceller, framför allt med ökande ålder. 14

15 Prep: LY6 - thymus, Htx-van Gieson. LY7 - thymus, Htx-eosin. 3. MJÄLTE (plate 35 och 36; fig 14.29) Mjälten är omgiven av en kapsel, från vilken trabekler sträcker sig inåt. Den lymfoida vävnaden är uppdelad i vit och röd pulpa. Liksom lymfkörteln har mjälten ett nätverk av retikulär bindväv (specialfärgning - silver, preparat LY10). Den vita pulpan, som upptar ungefär 20 % av mjältens volym, består av periarteriella lymfskidor och noduli lymfatici. I dessa senare ses ofta regenerationscentra. Den periarteriella lymfskidan är en cylinder runt centralartären. I vissa lymffolliklar ses två eller fler centralartärgrenar. I gränsskiktet mellan vit och röd pulpa finns en marginalzon. Den röda pulpan består av ett retikulärt nätverk med anastomoserande sinussystem. Den vita pulpan är tätt packad med lymfocyter, men i den röda pulpan är lymfocyterna mer sparsamt förekommande. I den röda pulpan finns rikligt med makrofager. Mjältartären grenar upp sig i kapseln och fortsätter i trabekelartärer, som sedan går in i den vita pulpan i form av centralartärer. Centralartärerna avger grenar till lymfskidan och försörjer varje nodulus med en liten artär. En del kärl går ut i marginalzonen, men det största kärlet går rakt igenom till lymfskidans slut. Centralartären träder in i den röda pulpan i form av raka, ej anastomoserande, ca.25 µm vida kärl, penicillartärer. En del av dessa fortsätter som kapillärer, av vilka en del blir skid-försedda, skidartärer. En del av dem tömmer sig direkt i vensinus i den röda pulpan, de flesta däremot direkt i det retikulära nätverket. Blodet överförs sedan från nätverket från sinuskärlen. Blodet samlas slutligen i trabekelvener, som går samman till mjältvenen i hilus. Prep:LY9 - mjälte, apa, HTX-eosin. LY10 - mjälte, silverfärgning 4. TONSILLA PALATINA ( plate 32; fig 14.16) Tonsilla palatina är en ansamlig av lymfoid vävnad. Tonsillerna är belägna i munhålan och i nasopharynx och är därför täckta av ett epitel, vilket är ett kännetecken för tonsiller. Epitelet är flerskiktat oförhornat skivepitel som invagineras och bildar kryptor. Man ser talrika lymffolliklar i den lymfoida vävnaden. Epitelet kan vara infiltrerat av lymfocyter. Prep: LY5 tonsilla palatina, Htx-kromotrop. ENDOKRINA ORGAN (Ross kapitel 21; plate 76-81)) 1. HYPOFYS (plate 76 och 77) Hypofysen är ett kapselförsett tvådelat organ. Den större delen, adenohypofysen, består av pars anterior, pars intermedia och pars tuberalis. Neurohypofysen består av infundibulum och processus infundibularis. Celltyperna i adenohypofysen är kromofoba celler samt kromofila celler av två typer : acidofila och basofila celler. I det Pearse-färgade preparatet är de acidofila cellerna gula i, de basofila blåröda. De kromofoba cellerna har svagt färgad cytoplasma och de saknar nästan helt granula. Röda blodkroppar i de talrika kapillärerna är också gula. I de övriga färgningarna är det svårare att skilja de tre endokrina celltyperna åt. 15

16 I pars intermedia syns vesikler fyllda med kolloid, blåröd i Pearse-färgningen, samt basofila celler. Neurohypofysen består av nervvävnad, nervutskott från cellkroppar belägna i hypothalamus, i vilken stråk från bindvävskapseln (pia mater) tränger in. Talrikt förekommer pituicyter, en form av gliaceller, vars cellkärnor tydligt kan ses. Dessa är mindre än cellkärnorna i adenohypofysens celler och något elongerade. Prep: EN3 - hypofys, Mallory. EN4 - hypofys, Pearse. EN5 - hypofys, Mygin. 2. EPIFYS (tallkottkörteln, corpus pineale) (plate 78; fig 21.11; 21.12) Epifysen eller corpus pineale ligger strax bakom tredje ventrikeln. Organet är omgivet av hjärnhinna (pia mater) från vilket bindvävssepta innehållande blodkärl tränger in. Huvudcellerna eller pinealocyterna är svagt färgade celler med stora oregelbundet formade kärnor. Gliacellerna (astrocyter) har mindre och mörkare cellkärnor. I human epifys finns ofta stora inlagringar av mineraliserad organisk matrix, huvudsakligen bestående av kalciumfosfat och -karbonat. Dessa inlagringar kallas acervuli cerebri eller hjärnsand. Ett annat namn för hjärnsand är corpora arenacea. Prep: EN6 - epifys, homo, Htx-eosin. 3. THYROIDEA OCH PARATHYROIDEA (plate 79; fig 21.13; 21.17) Thyroidea består av folliklar som avgränsas av ett enkelt kubiskt epitel, follikelceller. Folliklarna är fyllda med kolloid. Mot basen av epitelet och ibland även ute i interstitiet kan man ibland se parafollikulära celler. Dessa är större än follikelcellerna och ljusare färgade. De parafollikulära cellerna har olika lokalisering i olika djurarter och kan vara svåra att hitta. I interstitiet finns också stora kapillärer. Parathyroidea ligger i eller bakom thyroidea och är skild från denna av en bindvävssträng. Tre typer av celler kan särskiljas i parathyroidea: huvudceller, oxyfila celler och fettceller. Huvudcellen är den dominerande typen. Cytoplasman är svagt färgad och kärnan är heterogen. Oxyfila celler ligger i små grupper, eller utspridda bland huvudcellerna. De är större än huvudcellerna. Cytoplasman är fylld av granula som färgas röda. Här och var finns ansamlingar av fettceller. Skilj parathyroida från lymffoliklar som förekommer kring thyroidea! OBS! Öar av paratyroidea kan ibland ses i tyroideapreparat. Prep: EN1- thyroidea - plastprep. EN2 - thyroidea och parathyroidea, Htx-eosin. 4. BINJURE (plate 80 och 81; fig 21.18; 21.23) Binjuren omges av en kapsel av bindväv, i och under vilken det finns ett arteriellt kärlplexus. Från kapseln tränger bindvävsstråk och kärl ned i barken, cortex, vilken är uppdelad i tre lager. I zona glomerulosa, som är ett ganska tunt lager, ligger cellerna i hopar, omgivna av sinusoidala kapillärer. 16

17 I zona fasciculata ligger cellerna i rader, en eller två celler tjocka, med kärl emellan. Cellerna i zona fasciculata har ofta ett luckert utseende och kallas då spongiocyter. Detta beror på att hormon lagras i cytoplasman i lipiddroppar. Under preparationen kommer lipiderna att lösas ut vilket ger cellerna deras utseende. I zona reticularis ligger cellerna oregelbundet anordnade i strängar, bildande ett nätverk. Cellerna i detta lager är mörkare. Här finns celler med stora lipofuchsinskimrande granula, makrofager förekommer också i detta lager. I märgen - medulla - finns kromaffina celler. I medulla kan man se stora vensjöar och i mycket sällsynta fall sympatiska ganglieceller. Dessa är stora, rundade, brunröda med typiskt utseende av nervceller (ljus kärna och mörk nukleol). Prep: EN7 - binjure, Htx-eosin. H U D MED ADNEXA (Ross kapitel 15; plate 38-43) 1. HUD (plate 38 och 39; fig 15.1; 15.2; 15.3) Huden är uppbyggd av följande lager, utifrån och in: 1. Stratum disjunctum, yttersta delen av det förhornade lagret som håller på att avstötas. 2. Stratum corneum, det förhornade lagret. 3. Stratum lucidum, ett homogent, ofta gulaktigt lysande lager av tillplattade celler utan kärnor. Detta lager finns enbart i tjock hud på hand- och fotsulor. 4. Stratum granulosum, ett 3-5 celler tjockt lager av skivformade celler med mörka keratohyalingranula. 5. Stratum spinosum, ett tjockt lager med stora, polygonala celler. Basalt i detta lager, liksom i nästa, kan man se celler i mitos. 6. Stratum basale, ett lager av kubiska till cylindriska celler på ett basalmembran. Lager 5 och 6 kallas ofta med ett gemensamt namn för stratum germinativum eller stratum malpighi, då epitelet nybildas från dessa lager. De här sex lagren utgör tillsammans epidermis. Tåblomma (prep. HU6) och fingerblomman (prep.hu7) är exempel på tjock hud. Epidermis är tjock på grund av att stratum corneum, det förhornade lagret, är kraftigt. Stratum lucidum mellan detta och stratum granulosum, kan vara svårt att urskilja. Tjock hud saknar hårfolliklar och talgkörtlar. All övrig hud, utom på handflator, fotsulor och tårs och fingrars slitytor, är "tunn" och saknar lager 3. Dermis består utåt av stratum papillare, lucker bindväv med kärl och körtelgångar, samt inåt av stratum reticulare, mer kompakt, fibrös bindväv. Den djupare delen av dermis, gränsar mot subcutis som huvudsakligen består av fettväv. Nervändslut: (plate 42; fig 15.13) I stratum papillare, i bindvävspapillerna, ser man ibland Meissnerska nervändslut, som reagerar på beröring, taktil förmåga. Meissnerkropparna är lättast att hitta i fingertopparna (prep. HU7). I subcutis kan ses en annan typ av nervändslut (en stor "lökformad" struktur), en Paccini eller Vater Paccini-kropp, som registrerar tryck och vibrationer (NE 28). I gränsen mellan dermis-subcutis ser man rikligt med "små" svettkörtlar, tubulära, merokrina körtlar (plate 40; fig 15.16). Svettkörtlarnas alveoler består av ett flerradigt epitel, med låga light cells och högre dark cells. Här finns även myoepiteliala celler basalt. Utförsgångarna har ett tvåskiktat kubiskt epitel, tvärsnitt av dessa ser man här och där ända 17

18 upp till epidermisgränsen. I epidermis finns inget gångepitel utan svetten passerar i hålrum mellan epidermiscellerna. Dessa"hål" eller gångar syns tydligt i epidermis alla lager i prep. HU7. I axillen och i anslutning till genitalorgan finns "apokrina svettkörtlar". Dessa har större lumen och gångarna mynnar i hårsäckarna (fig 15.18) Talgkörtlar ( plate 41) (finns ej i tjock hud) är alveolära, holokrina körtlar i dermis som mynnar i hårsäckarna (HU1 & 2; MT6). Cellerna är platta basalt i körteln, men blir allt större och ljusare då de mognar och fylls med talg. Hela den talgfyllda cellen avstöts = holokrin sekretion. 2. HÅR OCH HÅRSÄCK (plate 43; fig 15.14) Centralt ser man i ett tvärsnitt hårstrået = pilus, med inre epiteliala skidan och yttre epiteliala skidan. Därefter, inre och yttre bindvävsskidan med kollagena fibrer. Den inre epiteliala rotskidan är rödaktigare med inslag av cellkärnor längre ned mot papillen men övergår till att bli förhornad, d.v.s. ses som ett ljust band utan cellkärnor högre upp. I ett längssnitt kan man vidare se m. arrector pili samt papill. Exempel på specialiserade hudområden: Hjässhud: Rikligt med hårfolliklar. HU1 och HU 2 - hjässhud, Htx-eosin Fotsula: Mycket tjockt keratinlager. HU6 - tåblomma, Htx-v.Gieson 3. MAMMA = BRÖSTKÖRTEL (Ross kapitel 23; plate 98 och 99; fig 23.32; 23.34; 23.35) Bröstkörteln består av en bindvävskapsel som sänder in septa och delar upp körteln i c:a 20 lober. Dessa lober är i sin tur uppdelade i lobuli. Varje lobulus består av alveoler, stroma och gångar. Lakterande mamma = aktivt mjölkproducerande körtel: Tätt liggande alveoler, tydlig lobulering. I bindvävsstråken mellan alveolerna löper utförsgångar (plate 99). Icke lakerande mamma: tydliga utförsgångar som slutar med rudimentär körtelvävnad, som ligger i små grupper. Rikligt med fettceller och stram oregelbunden bindväv mellan grupperna av körtelvävnad (plate 98). Prep: HU9 - mamma, lakterande, azan. HU8 - mamma, icke lakterande, Htx-eosin. 4. MAMILL = bröstvårta (fig 23.33) Utförsgångarna från bröstkörteln mynnar i ductuli lactiferi, som löper vinkelrätt mot bröstvårtans yta och tömmer sig på denna. Strax före dessa finns små ansvällningar - sinus lactiferi, dessa har större diameter än ductuli lactiferi. Själva mamillen består av pigmenterat epitel med kraftiga papiller i bindväven. I dermis finns glatt muskulatur. Gott om talg- och svettkörtlar. Dessutom finns stora, apokrina körtlar - gll Monggomery, med stora lumina; dessa ligger perifert runt mamillen och ses ej i alla preparat. Prep. HU10 - mamill, Htx-eosin 18

19 DIGESTIONSSYSTEMET (Ross kapitel 16-18; plate 44-64) LÄPP (plate 44) Läpparna bekläds av tre sorters epitel. Mest perifert, tunn hud med ett flerskiktat förhornat skivepitel, hårfolliklar, talg- och svettkörtlar. Det läppröda partiet är täckt av tunn hud, med extra tunt förhornat lager, med bindvävspapiller som skjuter högt upp mot ytan. Hårfolliklar saknas. På insidan övergår epitelet till i ett oförhornat flerskiktat skivepitel, typiskt för munslemhinnan. Centrum av läppen består av tvärstrimmig muskulatur (m. orbicularis oris). I lamina propria kan man på läppens insida finna små spottkörtlar. Prep: MT6- läpp. TANDANLAG, TIDIGT - SENT (Fig 16.10) Preparat från tidigt tandanlag och sent mer välutvecklat tandanlag finns. Båda preparaten har beteckningen MT 7. Tidigt anlag: Anlaget ligger i det blivande alveolarutskottet, och har förbindelse med det orala epitelet via lamina dentalis. Runt anlaget ligger en bindvävskapsel. Ameloblaster och odontoblaster är ännu ej utdifferentierade. Perifert, närmast lamina dentalis, ligger det yttre emaljepitelet. På ett ställe syns en inbuktning i anlaget, utgörande det inre emaljepitelet, från detta lager bildas senare tanden. Mellan det yttre och inre emaljepitelet kan i en del preparat reticulum stellate skönjas. Tandpapillen, den blivande pulpan, utgöres av den bindväv som buktar in mot inre emaljepitelet. Innanför det inre emaljepitelet ligger stratum intermedium. Senare anlag: I vissa preparat är tandanlaget mer utvecklat. Ameloblaster och odontoblaster har nu utdifferentierats. Reticulum stellate har tryckts samman och syns ej så bra. Under de cylindriska ameloblasterna ligger utlöst emalj. I en del preparat finns rester av emaljmatrix kvar mellan ameloblastlagret och dentinet. Mellan dentinet och perifera pulpan ligger odontoblaster. I hela dentinet syns tydliga kanaler i vilka odontoblasternas utskott ligger. Den omogna roten består av Hertwigs rotskida. Längst apikalt böjer rotskidan tvärt av, bildande en diafragma. Prep: MT20 HEL TAND (fig 16.16) I detta slipsnitt ser man Retzius inkrementlinjer liggande perpendikulärt mot emaljprismorna i hela emaljens utsträckning (syns bra i längdsnitt). Dentinet närmast emaljen, det först bildade, är manteldentin. Resten av dentinet, pulpalt åt, är cirkumpulpaldentin. I gränsskiktet mellan mantel- och cirkumpulpaldentin ligger ett smalt skikt med naturligt förekommande mineraliseringsstörningar, interglobulärdentin. Perifert i dentinet ser man Tomes granulationslager. Rotcementet utkläder dentinet från emalj-dentingränsen till apex. Det är acellulärt närmast emaljen och cellulärt längst apikalt. De i cementet förekommande cellerna, cementocyterna, ligger i lakuner, vilka kommunicerar via canaliculi. Detta ger cellerna ett spindelliknande utseende. Prep: MT11 slipsnitt, längs eller tvärs. TUNGA (plate 45 och 46; fig 16.4; 16.5) 19

20 Tungans yta är täckt av ett flerskiktat skivepitel. Under detta finns en tunn lamina propria som skjuter upp i epitelet. På tungans ovansida finns talrika papillae filiforme med förhornade toppar. Denna papillform dominerar på tungspetsen. Papillae fungiforme, som är färre till antalet, har en rundad topp och skjuter upp ovanför ytan. De har en tydlig kärna av bindväv, lamina propria, och i vissa fall ses smaklökar. Mot tungroten finns en tredje typ av papill, papillae vallatae (papilla circumvallata), som är stora runda vårtliknande strukturer omgivna av en "vallgrav". I deras centrala delar finns bindväv, lamina propria. I papillens epitel finns smaklökar, lökformade strukturer som sträcker sig genom hela epitelet, vinkelrätt mot ytan. I anslutning till papilla vallatae finns serösa körtlar, von Ebners körtlar, som mynnar i vallgraven botten. Muskellagret i tungan består av skelettmuskulatur som ligger som ett tredimensionellt nätverk, där muskelcellerna löper i alla riktningar, vilket ger ett karaktäristiskt utseende på muskulaturen i ett snitt av tungan. Buntar av muskelfibrer omges av ett rikligt perimysium, i vilket blodkärl löper. I snitt från bakre delen av tungan ses ansamlingar av mukösa och serösa spottkörtlar (gll. linguales posterior). Vid tungroten finns tungtonsillen. Prep: LY4 - tungtonsill - plastprep. MT1 - tungrand - plastprep. MT2 och MT5 - p. vallatae, apa, HTX-eosin. MT12 - tunga, tvärsnitt, Htx-eosin. MT3 - papilla filiformis. MT4 - papilla fungiformis, Htx-kromotrop. TONSILLA PALATINA (plate 32). Tonsilla palatina är en ansamlig av lymfoid vävnad. Är, till skillnad från en lymfkörtel, täckt av ett flerskiktat plattepitel, som invagineras och bildar kryptor. Man ser talrika lymffolliklar i den lymfoida vävnaden. Prep: LY5 tonsilla palatina, Htx-kromotrop. SPOTTKÖRTLAR (plate 47-49; fig 16.28) Det finns tre typer av körteländstycken eller acinus: Serösa, mukösa och seromukösa. I seromukösa acini sitter några serösa celler ovanpå de mukösa som en halvmåne, Gianuzzis halvmåne. Den relativa fördelningen av de olika typerna av acini varierar mellan de olika spottkörtlarna. Serösa celler färgas mörkare med en tydlig rund cellkärna, de mukösa cellerna färgas ljusare, ofta är cellkärnan tillplattad och ligger basalt i cellen. Glandula parotis är den största av spottkörtlarna. Den är uteslutande serös. Körteln omges av en välutvecklad bindvävskapsel, som skickar in septa i körteln och delar upp den i lober och lobuli. I lobuli finns små ansamlingar av fettceller bland serösa körtelacini. Man ser svagt färgade skarvstycken (eng. intercalated ducts) med en rad kubiska celler. I nära anslutning till körtelacini finns sekretrör (eng. striated ducts), uppbyggda av en rad cylindriska celler, ofta med basal striering, betingad av basal veckbildning med anhopning av mitokondrier. Utförsgångar av varierande storlek är oftast omgivna av bindväv. De minsta utförsgångarna har enkelt cylindriskt epitel, när gången blir större blir epitelet förs tvåradigt, sedan två- eller flerskiktat i de största gångarna. Glandula submandibularis är en blandad körtel men består huvudsakligen av serösa acini. I övrigt är körteln organiserad som gl. parotis. Korta skarvstycken och långa sekretrör, samt utförsgångar. 20

21 Glandula sublingualis är också en blandad körtel, men är huvudsakligen mukös. Man kan se enstaka helt serösa acini, men vanligare är seromukösa, bildande en Gianuzzis halvmåne. Skarvstycken och sekretrör ej lika tydliga som i de övriga spottkörtlarna. Utförsgångar i bindväven. OBS! Uppbyggnaden av de olika spottkörtlarna, vad beträffar proportionerna mellan serösa och mukösa ändstycken, varierar mycket mellan olika djurslag. Ovan givna beskrivning gäller humana spottkörtlar. Vissa preparat kan vara tagna från andra däggdjur med en annorlunda fördelning av serösa och mukösa ändstycken. Dessa preparat betecknas enbart spottkörtel i preparatlistan. Prep: MT13 - gl. parotis, Htx-eosin. MT14 - gl. sublingualis, Htx-eosin. MT15 - gl. submandibularis, homo, Htx-eosin. MT16 - spottkörtel, Richardson - plastprep. MT17 - spottkörtel, Htx - plastprep. GENERELL UPPBYGGNAD FRÅN OCH MED OESOPHAGUS (Ross kapitel 17) Från och med oesophagus och hela vägen ned genom digestionskanalen gäller följande uppbyggnad av väggen, från lumen och utåt. I. Mucosa = slemhinna a. Epitel b. Lamina propria: lucker bindväv c. Lamina muscularis mucosae: glatt muskulatur II. Submucosa: (tela submucosa) lucker till stram bindväv, blodkärl, nerver. I submukosan finns nervplexa: plexus submukosae eller Meissners plexus. III. Muscularis externa: a. Inre cirkulärt b. Yttre longitudinellt Muskulaturen i muscularis externa är glatt, med undantag för övre delen av oesophagus samt anus, där det finns tvärstrimmig muskulatur. Mellan de två muskellagren ses plexus myentericus eller Auerbachs plexus. Meissners och Auerbachs plexa tillhör ENS och består av grupper av nervceller, nervutskott och ganglieceller, ofta avgränsade av bindväv. IV. Serosa eller adventitia Serosa: lucker bindväv, samt mesotel = det viscerala bladet av peritoneum Adventitia: bindväv som övergår i omgivande strukturers bindvävslager Delar av digestionskanalen med fri yta mot bukhålan täcks av serosa, medan strukturer som binds upp mot omgivande bindväv avslutas med adventitia. I anslutning till alla slemhinnor kan man finna lymfatisk vävnad i form av lymfolliklar, dessa ligger i allmänhet i submukosan. OESOPHAGUS (plate 50; fig 17.2; 17.3; 17.4) Uppbyggnad av väggen enligt ovan. Epitelet är ett tjockt, flerskiktat oförhornat plattepitel. I submukosan och mukosan kan finnas enstaka körtlar, huvudsakligen mukösa (oesophaguskörtlar). I övre delen av oesophagus utgöres muscularis av skelettmuskulatur, medan den i nedre delen (prep. GI2) utgöres av glatt muskulatur. Ytterst finns adventitia. 21

22 Övergången mellan oesophagus och ventrikeln i cardia, övre magmunnen, är distinkt och avgränsad (GI3). Man ser hur matstrupens flerskiktade plattepitel övergår i magsäckens enskiktade cylinderepitel (fig 17.2). Prep: GI 2 - oesophagus, nedre delen, Htx-v. Gieson. GI 3 - oesophagus och ventrikel, Htxeosin VENTRIKEL - MAGSÄCK (plate 52-54; fig 17.8) Övergången från matstrupen till magsäcken är mycket skarp. Epitelet övergår tvärt från matstrupens flerskiktade skivepitel till magsäckens cylinderepitel. Mucosan i magsäcken är rikt veckad och beklädd med ett enskiktat cylinderepitel = ytepitelceller, dessa bildar slem. Ytepitelet går ner i små håligheter, kryptor, kallade foveolae gastricae (ang. gastric pits). I dessas botten mynnar en till två körtlar, glandulae gastricae. Körtlarna är enkla tubulära körtlar som sträcker sig genom hela mucosan ner mot muscularis mucosa. I körtlarna i corpus- och fundusdelen av magsäcken ses tre typer av celler: 1. Mukösa halsceller, ligger apikalt i glandulae gastricae. Lite tillplattade celler ligger mellan parietalcellerna - slemproducerande. 2. Parietalceller, i hela glandulae gastricae, men dominerar i mellersta delen av körtlarna. Färgas röda eller orange, producerar HCl och intrinsic factor. Är relativt stor och rund till trekantig. 3. Huvudceller, framför allt basalt i glandulae gastricae. Färgas något mörkare än de mukösa halscellerna och producerar pepsin. Därtill finns: 4. enterochromaffina, endokrina celler, kallas även APUD-celler, som dock inte kan ses i utan specialfärgning. 5. "Stamceller" ligger i övre delen av körtlarna, ses ej utan specialfärgning. Preparat GI5 är en specialfärgning för mucin. I denna färgning framträder de mukösa halscellerna röda, parietalcellerna är ljust orange och huvudcellerna är lila. Små buntar och stråk från lamina muscularis mucosae grenar upp sig bland glandulae och foveolae gastricae. Preparat GI 4 är från gris, grisens magsäck är mycket lik människans vad beträffar cellsammansättning och slemhinnans tjocklek. Vid cardia, övre magmunnen och vid pylorus, nedre magmunnen, saknas parietalceller och huvudceller, övriga celltyper finns. Körtlarna där domineras av slemproducerande celler (fig 17.14; 17.15; 17.16). Vid övergången mellan ventrikel och duodenum i pylorus - nedre magmunnen (prep. GI7) - förtjockas lamina muscularis (inre cirkulärt lager) - pylorus-sphinktern. I submucosan inom duodenum uppträder mukösa körtlar - Brunners körtlar. Lamina muscularis mucosae splittras upp. De för tunntarmen typiska tarmvilli ses nu. Epitelet är här uppbyggt huvudsakligen av enterocyter (cylindriska celler). Dessutom finns här bägarceller. Prep: GI 3 - övergång oesophagus - ventrikel. GI 4 - corpus ventriculi, gris, Htx-eosin. GI 5 corpus ventriculi, McManus. GI 6 - cardia ventriculi, Richardson. GI 7 - övergång pylorus - duodenum, Htx-eosin. TUNNTARM (plate 55-57) Övergången från magsäcken till tunntarmen är mycket skarp. Mucosans organisation ändras tvärt från magsäckens foveolae och kryptor till tunntarmens villi och kryptor. 22