Vad vill invånarna i Babu para förändra på lokal nivå?

Transkript

1 Vad vill invånarna i Babu para förändra på lokal nivå? Syfte Denna utredande text kommer behandla vad invånarna i Babu Para vill förändra, dvs. vilka olika områden vill människorna skapa förändring kring? Det som individerna vill förändra upplevs ofta som ett problem och därför kommer även orsaker och konsekvenser till problemet att tas upp i texten. Genom att utreda vad byborna vill förändra skapas en förståelse för vilka brister det finns i systemet, varför problemen inte är åtgärdade tidigare och vilka förutsättningar det finns för byborna att kunna påverka något de vill förändra, vilket är viktigt för att förstå helhetsbilden i undersökningen. Den här texten är en av två olika texter som alla behandlar frågeställningen Hur kan invånare i Babu para påverka något som de vill förändra på den lokala nivån?. Undersökning Vägar Vägarna i Babu para är smala och krokiga. Några är asfalterade och några är byggda av tegelstenar. Vägarna är gamla och sargade av väder vilket gör att fordon av alla slag, med cyklar som undantag, har problem att ta sig fram. Majoriteten av vägarna är gjorda av stampad lera och det krävs inte mycket nederbörd för att dessa ska förvandlas till lervälling. (Minto Chodhory, 23/1-11) Bristen på fungerade vägar har gjort att barn under de kraftigare regnperioderna får problem att ta sig till skolan och arbetsmöjligheterna försämras för många vuxna(minto Chodhory, 23/1-11). Enligt Minto Chodhory, en nästan blind man bosatt i Babu para, drabbas hans familj hårt av de dåliga vägarna. De är nämligen beroende av att kunna ta sig till marknaden för att driva sin affär. Om alla vägar i området hade varit asfalterade hade det inte varit något problem när regnet kom, då skulle sonen inte behöva stanna hemma från skolan för att hjälpa till i affären när föräldrarna tog sig till marknaden. Förnödenheter som ris och sand köper byborna på marknaden i stora säckar, förutom de som är självförsörjande. Säckarna är så tunga att man behöver köra hem dem med rickshaw eller van. Då dessa fordon är svåra att köra på de översvämmade vägarna undviker chaufförerna 1

2 det om de inte får extra betalt. (Minto Chodhory, 23/1-11) Globala Gymnasiet Afrosa Khatun är en kvinna som bor i Babu para och är cirka 50 år. Hon säljer saris till kvinnor i byarna runt omkring. För det mesta tar hon sig fram genom att gå men när hon säljer saris långt bort måste hon ta en van eller rickshaw. Om vägarna blev bättre skulle det gå snabbare att komma till byarna, det skulle även kosta mindre att åka van eller rickshaw, hon skulle då hinna ta sig till fler byar, öka kundkretsen och sälja fler saris, vilket skulle öka hennes inkomst. Ett stort problem när vägarna inte fungerar är att människornas inkomster tenderar att bli lägre. Då det tar längre tid att ta sig till marknaden, till sjukhuset, när man ska hälsa på sina släktingar eller när man måste åka något fordon av något annat viktigt skäl, förlorar människor arbetstid, dvs. pengar. Och då priset på transporter inte sänks utan snarare höjs, samtidigt som matprisrena stigit blir det svårt för familjer att få det att gå runt (anonym man, 20/1-11). Detta gör att inte alla kan besöka sina släktingar, skicka sina barn till skolan, åka till sjukhuset när de blir sjuka eller äta tre mål mat om dagen. Om fordonen lättare kan åka på vägarna går affärerna bättre och utvecklingen av samhället går snabbare (Bodor, 21/1-11). Vatten I Babu Para är det inte alla som har tillgång till vatten via egen pump eller kran, enligt Chariman Nargis Khatun har ändå de flesta familjerna det. Att förse de familjer som saknar vattenpump är Nargis första uppdrag (Nargis Khatun, 17/1-11). I dagsläget går de familjer som inte har någon egen pump eller kran till grannen. Om man är ovän med den närmsta får man gå till nästa, vilket kan göra det till en väldigt tidskrävande process (Unos Vai 16/1-11). Men det största problemet som uppmärksammats kring vattenförsörjningen är att de med pump inte alltid får vatten ur den under torrperioden. Utan vatten går det inte att laga mat, tvätta sig eller sina kläder. De som har djur på gården får också problem. Djuren håller sig inte hälsosamma och då kan det bli svårt att få dem sålda. Vatten är dyrt att köpa så om chairman skulle se till att alla fick vattenkranar skulle problemet lösa sig. (Minto Chodhory,23/1-11) Elektricitet De som bor i Babu Para menar att bristen på elektricitet är ett stort hinder för paran att 2

3 utvecklas. Enligt Municipal chairman och engineer officer är problemet att det inte finns tillräckligt med el och att el-centralen ligger för långt ifrån. (Sakem Ali, 20/1-11) Det finns inga vägljus vilket gör det otryggt att gå ute efter mörkrets inbrott. Detta begränsar människorna i byn och gör att de måste hinna med allt utanför hemmet innan det blir mörkt. (Bilhen Sasekase, 18/1) Majoriteten saknar även elektricitet i hemmet och de som har el drabbas ofta av strömavbrott. Detta gör att tiden för att utföra arbetssysslor minskar ytterligare (Jannatun Chodhory, 26/1-11). Skolelever får också problem då de inte kan plugga när det är mörkt. Om barnet har varit tvunget att hjälpa till med arbetssysslor på dagen så förlorar de sin tid att göra läxor på, vilket försämrar skolresultaten och äventyrar utsikterna för ett bra liv. (Nasrin Akter, 24/1-11) Skolan Att alla går till skolan är inte det viktigaste utan undervisningen i skolan menar Abu Bakar Saker 68 år. Han bor i Charghat Thanapara Village och har under åren arbetat som Union Parishad Chairman. Abu berättar att skolan idag är annorlunda och att lärarna inte längre tar sitt ansvar att lära eleverna om religion, ansvar, plikt och medmänsklighet. Dessa grundpelare är väldigt viktiga för en bra undervisning men även för att människorna ska kunna förstå och respektera varandra. Abu berättar även att bristerna inom skolan är en stor anledning till att landet idag är så korrupt, grundpelarna som saknas är nämligen viktiga för att människor ska förstå varför det är negativt med korruption. För att det ska kunna ske en förändring inom skolan måste dessa fyra grundpelare integreras i undervisningen samt bör lärarnas engagemang öka och läroböckerna skrivas om. Bodor arbetar som husbyggare i utkanten av Babu para och har en vision som liknar Abu Bakar Sakers. Men han tycker det är viktigt att alla barnen går till skolan så de sedan kan få ett bra jobb med hög lön. Kunskapen eleverna får i skolan gör även att de utvecklas som person vilket i sin tur bidrar till fred mellan folket i de olika paran, utbildningsstandarden är därmed viktig. Anledningar till att alla inte går i skolan idag beror på att de inte har råd att betala de kostnader som finns inom skolan, de måste istället hjälpa till att försörja familjen. Även problemet med de dåliga vägarna drabbar skoleleverna, bättre vägar skulle bidra till att barnen kunde komma lättare till skolan och kunna lära sig mer. (Bodor, 21/1-11) Skolorna i Bangladesh har inte heller några resurser för att hjälpa speciellt utsatta barn, eller 3

4 barn i behov av särskilt stöd. Om någons barn blir orättvist behandlat finns det ingenstans att vända sig, i de kända fallen någon försökt har de blivit bemötta med att deras barn är slowminded och att det inte finns några åtgärder. (Anonym man, 20/1-11) Det finns en framtid för barnen om skolan förändras, då kan de bli utbildade, få arbeten och tjäna bra. För tillfället finns det ingen hjälp för de äldre som inte är utbildade, ingen form av skola eller program som kan hjälpa dem som har analfabetism. Att kunna skriva och läsa är viktigt för att kunna driva en stabil ekonomi i en familj, utan skrivkunskaper kan man varken ta lån eller öppna sparkonton. Thanapara Swallows hade tidigare en skola för äldre och för de kvinnor som i tidig ålder tagits från skolan på grund av giftermål som skapade många nya möjligheter för dem. Det skapade också arbetsmöjligheter för de kvinnor som gått ut universitetet men haft svårt att få jobb. (Hosnaara Begum, 23/1-11) Ilhan Ozturk, professor på Cag University, skriver i sin rapport The role of education in economic development: a theoretical perspective att utbildning är viktigt för ekonomisk utveckling samt för att öka människors förståelse för sig själva och världen. Utbildning är en grundläggande faktor för att ett land ska kunna utvecklas och om inte avsevärda summor investeras i det humana kapitalet är det omöjligt för ett land att nå en hållbar ekonomi. Utbildning ska naturligtvis gälla för båda könen men att utbilda flickor och kvinnor är förmodligen den enda och mest effektiva investeringen ett utvecklingsland kan göra, det ger nämligen familjerna många positiva fördelar. Bättre familjehälsa, lägre barnadödlighet, ökad utbildningsnivå för barnen osv. (Ozturk, Ilhan, 2001:1) Arbete Babu para och även byarna omkring har problem med att människor är arbetslösa, problemet är inte alltid att det inte finns jobb utan att det inte finns någon arbetsförmedling eller anställningssystem som kan hjälpa till med att få människorna till arbete. (Abdur Sobahan, 24/1-11) Även om det hade funnits ett anställningssystem eller liknade är det inte säkert att arbetslösheten skulle minska för det är brist på bättre jobb som inte är statliga, det finns de personer som idag går runt med hög utbildning utan att komma ut i arbetslivet. Framför allt kvinnor (Washim, januari 2011) För att lösa arbetslösheten eller minska den skulle Babu para behöva någon form av fabrik 4

5 eller industri där män och kvinnor skulle kunna arbeta, något som liknar organisationen Thanapara Swallows idé. (Sayera Bagum, 20/1-11) Men även de personer som idag har både arbete och odlingsmark önskar att de kunde öka sin avkastning eller tjäna mer pengar, inte enbart för egen vinning utan eftersom det skulle utveckla hela paran (Abdur Sobahan, 24/1-11). Pengarna som de tjänar är inte tillräckligt, matpriserna höjs i en snabbare takt än vad lönerna för arbetarna höjs. Om arbetarna tillsammans går till arbetsgivaren och vill förhandla om högre lön blir de nästan alltid avböjda eller till och med avskedade. Det händer även att de fackföreningar som arbetarna organiserar sig i är korrupta och enbart tar ut avgifter för att sedan sticka med pengarna.(anonym man, 20/1-11). Arbetslöshet och höjda matpriser är inte enbart ett lokalt problem för Babu para, det är ett internationellt problem vilket i sin tur har påverkat hela landets ekonomiska utveckling till det negativa. (Emamul Haque, 27/1-11) Avsaknaden av dialog I Babu para upplever byborna att det saknas en dialog mellan de personer som bestämmer och folket. Det finns ingen person byborna kan vända sig till som sedan för fram sitt budskap till municipal chairman eller upazilla chairman. Medlaren behövs för att många bybor inte kan skriva, vilket man behöver kunna för att komma i kontakt med upazilla chairman eller municipal chairman. (Nasrin Akter, 24/1-11) I detta fall fastslår Nargis Khatun (municipal chairman) motsatsen, i varje ward finns det nämligen ward workers som har till uppgift att samla in och ta reda på vad som behöver åtgärdas i de olika paran. När ord står mot ord på det här sättet tyder det på att det finns en brist i systemet, byborna känner att wardworkers inte gör sitt jobb men chairman hävdar att de gör det. Om chairman, som är den som bestämmer över vad som ska ske i byn, tycker att situationen inte kräver några åtgärder, till exempel att se över hur ward workers går till väga när de samlar in informationen, blir det svårt för en förändring att ske på det planet. Sjukhuset Det lokala sjukhuset erbjuder vård för lättare skador och är helt gratis, men det händer att de ibland kräver någon form av bestickning. (Washim) Sjukhuset har inga specialister vilket betyder att man måste åka till Rajshahi eller Dhaka om man lider av någon mer allvarlig sjukdom. Både att ta sig dit och få behandlingen är dyrt och inget som fattigfolk har råd med, 5

6 så det är många som inte får vård vilket leder till att flera människor i byn inte längre kan jobba för att de är så sjuka och eftersom det inte finns några sociala skyddsnät så blir den sjukes familj hårt drabbad. Framför allt om det är mannen som står för försörjningen vilket de gör i nästan alla familjer. För att människor ska må bra krävs det en bättre och mer prioriterad sjukvård på det sjukhus som finns nära Babu Para, eftersom färdkostnaden är både kostsam och tidskrävande. (Minto Chodhory, 26/1-11) Korruption Transparancy International är en organisation som har till uppgift att bekämpa korruption runt om i världen. Varje år kommer de även fram med en index lista där de rankar länder utifrån graden av korruption. År 2009 låg Bangladesh på plats 139 av 180, jämfört med Sverige som ligger på plats 3 av 180. Desto lägre rankning ett land har desto mer korrupt är det. (Transparancy, 23/2-11) Även på den lokala nivån är korruptionen påtaglig och ett omfattande problem (Abu Bakar Saker). Korruptionen är extra tydlig vid gränsen till Indien, gränsvakterna är korrupta till 100 procent. Gränsvakterna har förbindelser med polisen och med mutor smugglas mängder av droger in i landet. Drogerna förstör samhället, och om en person i en familj har drogproblem lider hela familjen och barnen är de som drabbas hårdast. (Abul Hashim, 23/1-11) Korruption, att ge och ta mutor har blivit en del av den Bangladeshiska mentaliteten (Abu Bakar Saker, 24/1-11) vilket har bildat en ond korruptionscirkel som landet har svårt att ta sig ur. Det finns vissa grupper och individer som ibland försöker vända sig mot korruptionen och förändra men det är svårt när allt från skolan till polisen är korrupt. (Abul Hashim, 23/1-11) Abu Bakar Saker berättar att sedan 1976 har korruptionen enbart ökat, när han var ung fanns det inget intresse för korruption men nu har kapitalismen satt sina spår i varje individ och det finns ingen som inte hungrar efter mer pengar. Enligt Transparanacy International har det sedan 2001 ändå skett en positiv utveckling för Bangladesh när det gäller korruption, men av intervjuerna i Babu para framgår det inte om korruptionen har blivit bättre eller sämre, korruptionen ses mer som ett bestående fenomen i byn. (Transparancy, 23/2-11) Sammanfattande slutsats 6

7 Problemen och det som individerna i Babu para vill förändra på den lokala nivån är oftast sådant som de på individnivån kan dra nytta av, dvs. sådant som ger dem möjligheter till att förenkla livet för dem själva, som gör att de kan utvecklas. De kan handla om att vårda sina relationer med släktingar som bor i andra byar, att kunna utföra sitt arbete lättare, att kunna utnyttja det som skolan har att erbjuda genom att kunna plugga på kvällar och att ta sig till skolan utan hinder. Men alla tror också att de här förändringarna som gynnar individen i slutändan också främjar utvecklingen av paran som i sin tur kan utveckla landet. Det här är ett resonemang som går att känna igen i ekonomen och nobelpristagaren Amartya Sen s bok Utveckling som frihet som menar att det avgörande för landets totala utveckling är individens sammanlagda möjligheter/friheter. De förändringarna som vill göras skulle stärka tre av de fem instrumentella friheterna; ekonomiska möjligheter, sociala möjligheter och politiska friheter. Därför kan slutsatsen dras att om de här förändringarna skulle göras, så att problemen som hindrar utvecklingen skulle lösas skulle de här friheterna för individen att öka. Och då frihet, enligt Amartya Sen, både är medel och målet, så innebär det att friheterna utvecklar varandra för att nå målet. Att två av de instrumentella friheterna, trygghetsgarantier och insynsgarantier, som inte direkt stärks ändå indirekt kan stärkas pga. av att de ovannämnda gör det. Det skulle kunna bli starten på en uppåtgående spiral. Men då friheterna är medlet och friheterna är beroende av varandra kan det bli svårt för spiralen att få ett starkskott. T ex är en fungerande skola viktigt för att utbilda människor och utbildade människor tjänar pengar, får en högre kunskapsnivå med skriv och läskunnighet och högre status. Faktorer som tillsammans anses kunna hindra korruptionen. Men för att utveckla en bra skola är det viktigt att det görs satsningar på utbildningskvalitén och på de plan som gör att inte alla kan gå i skolan, att öka de sociala möjligheterna. För att kunna göra dessa förändringar behövs det en fungerande statsapparat som kan finansiera satsningarna. 7