Synpunkter angående förslag till föreskrifter med anledning av lag (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.

Transkript

1 Jordbruksverket Enheten för veterinära frågor JÖNKÖPING Remissvar: Behörighet Synpunkter angående förslag till föreskrifter med anledning av lag (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård. SLA, Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet är en arbetsgivarorganisation som organiserar företag inom de gröna näringarna; skogsbruk, jordbruk, djursjukvård, trädgårdsodling, trädgårdsanläggning samt golf. SLA är medlem i organisationen Svenskt Näringsliv. Inom jordbrukssektionens totalt medlemsföretag finns drygt 140 inom djursjukvårdssektorn. Tillsammans har dessa 140 företag drygt anställda, varav ca: har befattningen djursjukskötare. Vi uppskattar att det finns ca: 250 djursjukskötare som genomgått någon form av utbildning i Skara och som är verksamma i företagen idag. Detta innebär att de flesta djursjukskötare inte har den formella, teoretiska utbildning som kommer att krävas för legitimation utan har gått den alternativa utbildningsvägen med praktik och internutbildning. Denna utbildningsväg har under åratal varit och är även i nuläget för de flesta det enda alternativet att bli djursjukskötare då Skarautbildningen endast tar in 40 studenter/år. Dessa djursjukskötare kommer att behöva antingen en längre övergångsperiod än fem år eller få sin legitimation förvärvat på annat sätt än det som föreslagits. Det finns dessutom många djursjukskötare som inte ens har någon gymnasiekompetens men har lång tids yrkeserfarenhet, vilket gör dem till oerhört viktiga medarbetare för den fortsatta verksamheten. 75 % av medlemsföretagen har under 10 anställda och bedriver i huvudsak endast sin verksamhet med inriktning på smådjur. Utav de 140 medlemsföretagen bedriver ca: 10 hästverksamhet. Dessutom har SLA alla Husdjursföreningar i Sverige som medlemsföretag inom jordbrukssektionen. Dessa 7 föreningar har tillsammans ca: anställda. En stor andel av de anställda utför bl a vaccinationer (t ex för blåtunga) samt tar blod- och salmonella prover. SLA hanterar i huvudsak arbetsgivarfrågor och kommer därför enbart att kommentera Jordbruksverkets förslag utifrån hur förslaget påverkar medlemsföretagen. Vi har genomfört en enkätundersökning i våra medlemsföretag för att få så bra underlag som möjligt till vårt remissvar. Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet Stockholm (Huvudkontor) Storgatan 19 Box Stockholm Tel Fax Falun Ölandsgatan 6 Box Falun Tel Fax Jönköping Skolgatan 4 Box Jönköping Tel Fax Malmö Jörgen Kocksgatan 1 B Box Malmö Tel Fax Umeå Brogatan Umeå Tel Fax Örebro Köpmangatan Örebro Tel Fax info@sla-arbetsgivarna.org Servicebolag: Arbio AB org nr

2 Jordbruksverkets konsekvensutredning om behörigheter för djurhälsopersonal I kapitlet om förutsättningar för legitimation eller godkännande så följer det en bestämmelse i 1 c som ger personer som Jordbruksverket har bedömt ha tillräcklig yrkeserfarenhet och kompetens och som därefter har genomgått examination möjlighet att ansöka om och få legitimation. Kriterierna som krävs är kort sammanfattat: 1. Arbetslivserfarenhet motsvarande 6 års heltidstjänstgöring. 2. Intyg på att personen har utfört eller behärska de praktiska moment enligt aktuell momentlista. 3. Vidareutbildning motsvarande en sammanlagd tidsperiod om minst fyra veckor inom minst fyra veterinärmedicinska ämnesområden. Vi tror att konsekvenserna för våra medlemsföretag blir följande: 1. Enligt enkäten så uppger hälften av medlemsföretagen att endast 50% av djursjukskötarna, som klassificeras enligt 1 c i företagen, kommer att klara gränsen på 6 års heltidsarbete. Vi ser dessutom svårigheter med att göra en individuell bedömning för att klara gränsen oavsett vem som ska utföra den. Det är mycket vanligt att djursjukskötarna är kvinna och deltidsarbetande, så det kommer att innebära många individuella bedömningar. Om t ex en djursjukskötare har varit hemma med två barn från och till under en nio års period, vilket inte är ovanligt, och sedan dessutom arbetat deltid, så innebär detta att hon inte uppfyller kravet på 6 års heltidsarbete. Arbetsgivaren måste kunna få klara regler om vad som gäller här istället för individuella bedömningar. 2. Momentlistan är mycket omfattande och verkar enbart anpassad för en skolutbildning men inte för en efterlegitimering. Om man läser momentlistan så är det väldigt mycket häst för smådjurspersonal och vice versa. Detta kommer att försvåra det hela väsentligt, eftersom man idag endast har arbetslivserfarenhet på häst eller smådjur. Vi har svårt att tro att ett s.k. utbyte kliniker emellan är någonting som kommer att fungera i verkligheten. Det finns betydligt fler djursjukskötare inom smådjursverksamheterna idag och hästklinikerna kommer inte att kunna ta emot alla dessa som praktikanter. Praktikanter måste ha en handledare och då ska klinikerna avsätta personal för detta samtidigt som de skickar sin egen personal någon annanstans. När någon är borta på praktik måste den personen ersättas med en vikarie. Antalet vikarier för att fylla dessa platser finns inte idag. Det största problemet gällande praktikplatser, ur ett SLA perspektiv, är att det blir ett arbetsrättsligt- och arbetsmiljöproblem. Praktikantavtal finns inte inom djursjukvården, vilket gör att en praktikant ska betraktas som vilken anställd som helst. Detta gör att ett antal frågeställningar uppkommer, såsom vem ska bekosta den anställdes praktikplats och lön under praktiktiden? Ytterst är det alltid arbetsgivaren som ansvarar för den anställdes arbetsmiljö. Är arbetsgivaren då villig att skicka iväg sina anställda på praktik, speciellt på ett djurslag som den anställde inte har någon erfarenhet av och inte kommer att hantera på sin ordinarie arbetsplats?

3 Ett annat stort problem med en efterlegitimering för både anställda och arbetsgivare är att denna enligt Jordbruksverkets remiss ska gälla både för häst och smådjur. Vi skulle vilja att det finnas en öppning för en begränsad legitimering för dessa grupper (djursjukskötare som finns i verksamheterna idag) som endast gäller det djurslag de arbetat med? En begränsad legitimation skulle kunna lösa t ex problemet med praktikplatser. Dessa djursjukskötare försvinner med tiden när de inte är aktiva på arbetsmarknaden längre. Ytterligare ett starkt argument för detta skulle kunna vara kvalitetssäkringen. Vi ifrågasätter därför förslaget utifrån detta argument. Att få en legitimation för ett djurslag som man praktiserat i en vecka och dessutom inte behöver några teoretiska studier i? Jämfört med att kanske ha jobbat med sitt eget djurslag i kanske år. Vad är en vecka/månad på en hästklinik för en djursjukskötare som endast jobbat med smådjur tidigare? Och tvärt om. En djurslags begränsad legitimation skulle underlätta inte bara för de som ska efterlegitimera sig utan även möjliggöra en fortsatt verksamhet för denna stora del av branschen som kommer att beröras. 3. Vad är ett veterinärmedicinskt område? Detta bör nog preciseras. Är fyra veckor 4x7 dgr eller 4x5 dgr? Många kurser har förlagts/förläggs på helgerna. Hur långt tillbaka i tiden får man tillgodoräkna sig utbildning? Det sker en snabb utveckling inom det veterinärmedicinska området och om man gått utbildningen för mycket länge sedan så kan det vara så att det man lärt sig är inaktuellt. Även om anledning till kravet på vidareutbildning, ifrån Jordbruksverket, är att man vill se viljan till förkovran, så kan det ha hänt mycket med den viljan till förkovran under den tiden sedan man gick utbildningen. Idag finns det ett väldigt litet och dyrt utbud av utbildning för djursjukskötare pga ett fåtal aktörer på marknaden. Frågan är om det överhuvudtaget går att få ihop fyra veckor även om de går alla tillgängliga kurser som finns idag. Fyra veckor är lång tid då det finns så få utbildningar att tillgå. Samma kurser har dessutom återkommit år efter år, vilket gör att utbudet har på så sätt minimerats. Dessutom är det begränsat med platser på dessa kurser och det är många som blivit avvisade pga för få platser genom åren. Ska detta gå att genomföra måste jordbruksverket se över utbildningsmöjligheterna för djursjukskötarna så att alla hinner gå sina veckor inom de här fem åren. Dessutom är detta dyrt för arbetsgivarna! Ex. tre dagar basnarkoskurs kostar arbetsgivaren kr hos VeTa bolaget idag. Vilka arbetsgivare kan möjliggöra detta om de anställda tidigare inte får tillgodoräkna sig tidigare kurser/utbildningar som gjorts under en längre tidsperiod? Hur räknas de utbildningar som går i block (ex narkos 10 p.) och där mycket självstudier görs hemma? Räknas hela tiden eller endast de dagar man sitter i Skara? I den framtida utbildningen kommer dessa block att ligga inom det tredje utbildningsåret men fortfarande idag går både Skara utbildade och andra på dessa utbildningar. Räknas även foderkurser/rådgivning in i denna utbildning? Dessa är ju ofta arrangerade av de stora foderproducenterna? Samtidigt är foder rådgivning ett stort område och vad vi vet så finns det inte någon annan som arrangerar foderkurser. Hur är det med olika internutbildningar? På större kliniker har man istället för att skicka ett flertal medarbetare på ex. en narkoskurs tagit in en utbildare till kliniken. Hur ser ni på kompetensutveckling som skett internt då en mer erfaren veterinär avsatt tid för att utbilda vissa i personalen i ex. ultraljudundersökningar, räknas sådan?

4 Sammanfattning: Ca 75% av branschen är mindre/mellanstora kliniker. Här sker mycket av bassjukvården. På de flesta arbetsplatser inom SLAs medlemsföretag finns det idag ett stort antal icke Skara utbildade men ofta mycket kompetenta djursjukskötare. Gruppen icke-legitimerad personal kommer att ha svårt att få arbete i framtiden. Anledningen är att arbetsfördelningen ofta bygger på rotation och att de flesta i personalen kan utföra alla moment, framför allt i de mindre/mellanstora klinikerna. Blir en sjuk måste verksamheten fungera ändå. Personalen verkar även trivas bra med att få göra alla på en klinik förekommande sysslor. Den allra största och viktigaste fråga för arbetsgivarna är hur kommer finansieringen av legitimeringen att ske? Vem ska betala för nuvarande anställda djursjukskötares kompetensutbildningar och praktik? De som söker och kommer in på Skara utbildningen får sin legitimering betald av staten och studenterna tar studielån för sitt eget uppehälle. Ska de som får sin legitimering i efterhand få denna på arbetsgivarens bekostnad? Inte riktigt rättvist varken mot arbetsgivaren eller mot de som tagit studielån för samma legitimation. Legitimation eller ej kan bli en ekonomisk fråga för många. Beroende på bl a hur nuvarande djursjukskötare får tillgodoräkna sig sina tidigare utbildningar och hur generösa deras arbetsgivare varit med kurser etc. Om arbetsgivaren måste betala de priser som VeTa bolaget i dagsläget tar för sina kurser kan enbart de fyra veckorna vidareutbildning i värsta fall kosta mellan kr i kursavgifter/anställd. Till detta kommer sedan inkomstbortfall pga de fattas på arbetsplatsen och en vikarie måste sättas in. I värsta fall tvingas arbetsgivaren att begränsa verksamheten och på det sättet minskar inkomstintäkter samt att man kan mista eventuella framtida kunder och dessutom kan nuvarande personal kommas att sägas upp. På små kliniker blir detta mycket kännbart. Att för arbetsgivaren höja priserna mot kund för att få intäkter till efterlegitimering av sin personal är svårt. Redan idag får många djur inte den vård de kunde få pga att många djurägare inte har pengar eller råd med försäkringar. Djursjukvården är fullt momsbelagd och finansieras helt av djurägarna själva. Målet med reformen, en effektivare och säkrare djursjukvård kommer att bli svår att nå. Djursjukskötare yrket är mobilt i det avseendet att många byter arbetsplats, blir gravida, byter yrke, flyttar etc. Att investera mycket pengar i kompetensutbildning för en anställd som sedan fortsätter att göra samma jobb men för mer lön är ingenting som lockar. Varför ska en hästklinik ägare betala för att kompetensutveckla sin djursjukskötare inom smådjursområdet? I vårt kollektivavtal finns det en skrivning om utbildning för djursjukskötarna där det står att utbildningen bekostas (både kursavgift och betald arbetstid samt en vikarie) av arbetsgivaren om den är nödvändig och företagsspecifik. Vilket innebär i praktiken att en smådjurklinik inte behöver hästkompetens för sin fortsatta verksamhet och vice versa. Utbildningen blir således inte relevant eftersom den inte är företagsspecifik. Tyvärr kan vi inte finna i Jordbruksverkets remiss tillfredsställande beräkningar över vad legitimeringen kommer att kosta företagen. Som arbetsgivare måste man räkna på vilka utbildningskostnader man får i företaget. Här måste man som arbetsgivare också räkna med inkomstbortfall både för personal som ska vara borta på utbildning/praktik samt handledning av andra klinikers praktikanter. Företagen är dessutom mycket bekymrade över var man ska få tillgång till vikarier när personalen är tjänstlediga för studier eller borta på praktik. Semesterperioderna vet man inte i alls hur man ska klara av i fall övergångsreglerna inte ändras.

5 Tyvärr kan vi inte heller finna i förslaget ifrån Jordbruksverket om vad som händer med nuvarande C 15 utbildning efter år Kommer de personer som idag har C 15 att även i fortsättningen få utföra dessa arbetsuppgifter eller tvingas de ingå i djurhälsopersonalen och därmed bli legitimerade? Detta vore förödande för hela djursjukvårdsbranschen. Här finns inga tvivel utifrån ett arbetsrättsligt perspektiv dessa personer kommer att bli uppsagda pga arbetsbrist. För de som är anställda inom Husdjursföreningarna idag finns det många personer som utför blodprovstagningar. Det verkar inte finnas något undantag för dessa personer i föreskriften om operativa ingrepp. Följden för dessa personer blir detsamma som många personer inom djursjukvården uppsagda pga arbetsbrist. Avslutningsvis så kommer man som företagare att välja olika strategier utifrån hur föreskrifterna kommer att se ut. En kan t ex vara att om man har många anställda djursjukskötare som väljer att inte legitimera sig, så kanske man istället väljer att anställa fler veterinärer. Detta kommer då att leda till att behovet av veterinärer kommer att öka. En arbetskraft som det redan idag råder brist på. Får man inte tag på fler veterinärer betyder det att befintliga veterinärer får överta mycket av det jobb som idag utförs av djursjukskötare. Antalet bokningsbara tider till veterinärer kommer att minska då dessa kommer att behöva tiderna för stygnborttagning etc. Tillgängligheten försämras för djurägarna och återigen blir det svårare att nå målet med den nya förordningen, att skapa en effektivare och säkrare vård. Därför tror vi att det är viktigt att hitta en bra lösning för de djursjukskötare som är verksamma i företagen idag. Det finns många frågor som kommer att kräva sina svar och vi hoppas att Jordbruksverket fortsätter att ha kontakt med oss på SLA. Med vänlig hälsning Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet Annika Engquist, Avtalsansvarig för djursjukvården och jordbruket inom Jordbrukssektionen