i synnerhet om utbudet av banktjänster via postkontor också tas med i beräkningen. Bankstödet , miljoner mark

Transkript

1 18 19 samma utvecklingen i värdepappershandeln under första halvåret. De största enskilda posterna var vinsterna i samband med försäljningen av aktierna i Tuko Oy och värdeökningen i bankernas statsobligationsportfölj till följd av sjunkande räntor. Avgifter och provisioner redovisade som övriga intäkter steg obetydligt. Under andra halvåret var hushållen aktivare på lånemarknaden, vilket via olika avgifter och provisioner på kreditgivningen drog upp bankernas inkomster. Däremot minskade courtagen på värdepappershandeln, främst till följd av den skärpta konkurrensen. Även intäkterna från valutaväxling gick ned på grund av hårdare konkurrens. Kreditförlusterna minskade Depositionsbankernas kreditförluster minskade klart från Kreditförlusterna för hela året uppgick till drygt 3 miljarder mark, dvs. hade i runt tal halverats från året innan. I proportion till verksamhetsvolymen låg de dock fortfarande på en internationellt otillfredsställande nivå. Det positiva i utvecklingen var att återvinningar på tidigare redovisade kreditförluster inflöt i en ökande takt. Också värdet på säkerheterna närmade sig alltmer kreditvärdet, och större förluster förekom alltmer sällan. Kreditförlusterna beräknas sjunka även under Bankernas oreglerade fordringar fortsatte att gå ned. Minskningen var långsam i början av året men tilltog under andra halvåret i takt med det ekonomiska uppsvinget. Det positiva i utvecklingen av oreglerade fordringar var att företag och hushåll åter tillhörde gruppen betalande kunder. Under tidigare år krympte de oreglerade fordringarna nästan uteslutande genom redovisning som kreditförluster. I spåren av bankkrisen är andelen oreglerade fordringar och oräntabla tillgångar i de finländska depositionsbankernas balansräkningar fortfarande internationellt sett stor. Sjunkande räntor bidrog dock till att belastningen av den dåligt förräntande tillgångsmassan rent kostnadsmässigt minskade. Bankernas situation lättade också av att tillgångspriserna, i synnerhet fastighetspriserna, steg något. Bankernas rörelsekostnader sjönk under 1996 avsevärt. Minskningen av personal och kontor har återspeglats i kostnaderna med en viss eftersläpning. Kostnadsjakten torde fortsätta några år till. Den tekniska utvecklingen har minskat betydelsen av kontorsnäten, vilket i förening med den hårdnande konkurrensen skapar behov av ytterligare reduceringar i antalet kontor och anställda, i synnerhet om utbudet av banktjänster via postkontor också tas med i beräkningen. Krediterna på väg upp, dagligkontona fick ökad betydelse Hushållens och företagens krediter i mark började svagt öka under året. Under andra halvåret gick hushållens efterfrågan på bostadslån tydligt upp. Däremot minskade företagens stock av valutakrediter förmedlade av finländska banker (se närmare s. 16). I fråga om räntebindningen förlorade grundräntan alltmer i betydelse. Krediterna bundna till marknads- och primräntor ökade ytterligare och översteg klart depositionerna med motsvarande räntebindning. I bankinlåningen spelade de skattefria dagligkontona en allt större roll (se närmare s. 16). Behållningen på dagligkontona var stor i förhållande till det samhällsekonomiska behovet för transaktionsändamål, vilket har inneburit en ökad risk för bankerna om medlen omplaceras i andra objekt. Inlåningen med bindning till marknadsräntor eller primräntor som följer marknadsräntorna minskade i volym under Framför allt förlorade de källskattepliktiga kontona i popularitet när räntorna över lag gick ned. De korta marknadsräntorna sjönk så mycket att avkastningen på marknadsräntebundna depositioner efter avdrag för källskatt blev lägre än den högsta skattefria räntan på dagligkonton. Bankkrisens eftervård 1996 Soliditetsproblemen i de finländska bankerna lättade i takt med de förbättrade resultaten, och något ytterligare kapitalstöd behövdes inte. Bankerna belastades dock fortfarande av kapitalbevis som hade tecknats av staten 1992 och som fortfarande inte alls hade amorterats. Ränta betalades på kapitalbevisen första gången Arsenalkoncernen, som omspänner de statliga egendomsförvaltningsbolagen, fortsatte att avyttra sina tillgångar. Under 1996 fick Arsenal 3.8 miljarder mark i nytt kapitalstöd. Summan beräknas räcka till att avveckla verksamheten. Den statsgaranti som ställts för Arsenalkoncernens finansiering skars ned från 28 miljarder mark till 18 miljarder mark. Vid övertagandet av Skop fick Finlands Bank en stor mängd tillgångar, som överfördes till dot Scopulus, Sponda och Solidium Scopulus, Sponda och Solidium S k o p... Sparbanken i F in la n d... A ndelsbankerna... P o stb an k en... K ansallis-o sake-p ankki... U n ita s... A C A... S parbankernas S äk erh etsfo n d... Ö v rig a Scopulus, Sponda och Solidium STS (S iltap an k k i)... Sparbanken i F in la n d... S k o p... K ansallis-o sake-p ankki... U n ita s... A rse n a l... A ffärsbankernas och Postbanken Ab:s säkerhetsfond... S parbankernas Säkerhetsfond S p o n d a A rse n a l... Sparbanken i F in la n d... S k o p A rse n a l... S k o p... S parbankernas Säkerhetsfond A rse n a l... Försäljning av S p o n d aak tiern a L ånefordringar på S p o n d a S k o p... T o ta lt Slutlig räntekostnad för Finlands Bank Slutkostnad för Finlands Bank Bankstödet , miljoner mark Finlands Bank Statsrådet Statens säkerhetsfond kapital garanti kapital garanti kapital övrigt ; ooo kapital och övrigt Totalt garanti

2 20 21 terbolagen Scopulus, S ponda och Solidium bil dade enkom för detta ändam ål. Regeringens fi nanspolitiska m inisterutskott fattade den 9 ja n u ari 1996 beslutet a tt k öp a S pondakoncernen av Finlands Bank och återbetala de lån för stabilise ring av pen ningm arknaden som koncernen hade beviljats av Finlands Bank sam t att ersätta b a n ken för de ränteförluster Skop-operationerna medfört. Den 23 maj 1996 undertecknades ett köpebrev, d är staten betalade miljoner m ark för aktierna i Sponda Oy och övertog a n svaret för bolagets lån. I ersättning för ränteför lusterna betalade staten miljoner mark. Då den totala ränteförlusten för Finlands Bank be räkn as ha varit miljoner m ark, blev netto ränteförlusten 900 miljoner mark. Den slutliga kostnaden för Finlands Bank för övertagandet av Skop blev cirka 5 miljarder mark i eget kapital som gått förlorat. Finanslagstiftningen under fortsatt om arbetning Statsrådet hade 1995 tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att förbereda införandet av en begränsad insättningsgaranti. A rbetsgruppen, under led ning av finansministeriet, avgav sitt b etänkande den 5 november B etänkandet innehåller förslag till en begränsning av insättarskyddet och en gemensam insättningsgarantifond för b an ker na. Förslaget gavs formen a v e n regeringspropo sition, som är tä n k t att överläm nas till riksdagen under våren Den nya insättningsgarantin föreslås träda i kraft vid början av 1998, varefter riksdagen ä m n a r återta sin kläm om bankstödet. Det n uvarande systemet d ä r staten i sista hand svarar för a tt ba nk e rn a fullgör sina åtaganden är internationellt mycket ovanligt. Insättningsgarantireformen syftar för sin del till att göra det finansiella systemet effektivare och mer funktionellt samtidigt som samhällets ansvar skall minskas. Enligt förslaget skall all m änhetens insättningar hos en b an k som får betalningssvårigheter garanteras u p p till mark per insättare och bank. G e n om begräns ningen av insättarskyddet överförs risken från samhället till de ko ntoh avare som gör insättning a r i placeringssyfte. Efter reform en blir stora insättningar mer likvärdiga med an d ra placeringsformer. Bankernas risktagande och soliditet påverkar då också kostnaden för deras finansie ring. En b ank som är försiktig i sin verksamhet och undviker att ta risker kan skaffa finansiering till lägre k ostnad än b anker som nonchalerar riskerna. En insättningsgaranti upp till mark tryggar vanliga insättningar och säkerstäl ler a tt den n orm a la betalningsförmedlingen fungerar störningsfritt. Lagstiftningen om en sam m anslutning av a n delsbankerna antogs av riksdagen vid början av juni Den nya lagstiftningen gör det möjligt för andelsbankerna att å ta sig ett mer om fattan de solidariskt ansvar än tidigare. Varje andelsbank som önskar gå med i sam m anslutningen måste först i sina respektive förvaltningsorgan fatta be slut om anslutningen, vilket betyder att verksam heten kan k o m m a i gång tidigast som m aren De andelsbanker som via det solidariska ansvaret ingår i sam m anslutningen övervakas som en helhet bland a n n a t i fråga om kapitaltäck ning och stora exponeringar gentemot kunder. Äganderättsligt bibehåller an delsbankerna sin självständiga ställning även inom sam m an slu t ningen. Andelsbankernas c entralförbund blir centralinstitut för den nya sammanslutningen och A ndelsbankernas C en tralb ank A b dess d o t terbolag. Å tm instone till en början ser det ut som om m ånga små an delsbanker ställer sig u tanför sammanslutningen. U nder 1996 fortsatte arbetet med att h a rm o n i sera den finländska kreditinstitutslagstiftningen efter EG-direktiven. Kreditinstitutsgruppen u t a rbetade ett förslag i form av en regeringspropo sition om revidering av kreditinstitutslagen i e n lighet med kapitalkravsdirektivet. Riksdagen a n tog lagändringen i början av ju ni och den trädde i kraft den 1 augusti. Propositionen om b e a k ta n de av direktivet om effektivering av tillsynen över kreditinstitut (BCCI) i kreditinstitutslagen över lämnades till riksdagen i september och änd rin g a rna godkändes i december. Ä nd ring arna inne bär att större vikt fästs vid m arknadsriskerna vid beräkningen av kapitaltäckningen i kreditinsti tuten och bidrar också till en effektivare tillsyn av kreditinstituten bland a n n a t genom ö k at ansvar för revisorerna. Stabil utveckling på kap italm ark naden Emissionerna på m a rkn a de n för masskuldebrev i m ark gällde i likhet med föregående år främst statsobligationer. Staten emitterade i m ark m in dre än und er 1995, men ty ng dpu nk ten i statsskul den kom ä n d å alltmer att förskjutas m ot upplå ning i mark. Vid an bud stävlingarn a var efterfrå gan på statsobligationer god under hela året, vilket sannolikt m edför a tt nyupplåningen även i fortsättningen övervägande sker genom m a rk emissioner. Sjunkande inhem ska rä n to r gynnar också en upplåning i mark. Företagen ö kade sin upplåning på kapital m ark na de n jä m fö rt med året innan. Masskuldebrevslån emitterades av flera finländska storföre tag. Mest skuldkapital genom masskuldebrevslån i m ark u p ptog N o kia och Metsä-Serla. Efter som lånen var relativt små var den finansiering som företagen lånade upp på kapitalm arkn ad en fortfarande obetydlig. De små lånevolymerna ger inte heller upphov till någon likvid andrahand sm a rk n a d. Lånen hade dock en god åtgång, vilket b å d a r gott för den fram tida utvecklingen inom den na form av finansiering. Också finansinstituten emitterade masskuldebrevslån under Deras lån var i snitt större än de a n d ra företagens. De största emitterades av M erita Bank, dvs. ett lån i m ark i Finland och ett i utlandet. D et inhemska lånet var riktat till insti tutionella investerare. Det statliga egendomsförvaltningsbolaget A r senal em itterade under året två lån med förfall Det första lånet löd på 2.5 miljarder m ark och det a n d ra på 500 miljoner mark. F ö r Arse nallånen har staten ställt proprieborgen. Tillväxt på bench m ark lån em arkn ad en Primary dealer-systemet utvecklades stadigt u n der 1996, då handelsvolymerna på and rah an dsm ark na de n för statens benchm arklån ökade p å tagligt. D etta gällde såväl handeln mellan olika primary dealer som framfor allt handeln mellan dem och kunderna. A ntalet prim ary dealer växte 1997 med en. Den D anske Bank upptogs i systemet den 20 december 1996 och den 15 jan u a ri 1997 inledde banken sin verksamhet som prim ary dealer. Handeln med obligationsterminer, som hade inletts 1994, upplevde ett tydligt uppsving under Såväl k ontrakten mellan m arknadsgaranterna som k u n d k o n tra k te n ökade. Särskilt m ot slutet av året var handeln med obligations terminer livlig; under årets sista m ån a d er slöts term insk on trakt till ett värde som översteg 40 miljarder mark. Ö k a d b örsom sättning och stigande kurser Kursutvecklingen på ak tiem ark naden vid Hel singfors Fon d b ö rs var under hela 1996 synnerli gen positiv. HEX-generalindex gick under året upp med 46.5 procent. Vid slutet av året låg indexet på sin högsta nivå någonsin. Utveckling en var likartad i New Y ork och på ett flertal aktiebörser i E uropa, vilket också hade sin in verkan på Helsingforsbörsen. Den gynnsam m a kursutvecklingen var fram för allt en följd av räntenedgången och en allmän förlitan på en gynnsam m are ekonom isk utveckling. Värt att notera var b an k ak tiernas kursup pgång under a n d ra halvåret, vilket återspeglade det ökade för troendet för b ank sek to rn med sina förbättrade resultat. Aktieom sättningen på Helsingfors Fon db örs noterade igen nytt rekord. Om sättningen 1996 uppgick totalt till miljarder m a r k, vilket var 22 procent mer än året innan. Tillväxten berodde på den ö kade handeln med aktier i a n d ra företag än Nokia. Kursstegringen var också en orsak till den beloppsmässiga ökningen. 1 företagens finansiering spelade a k tie m a rk naden en mindre roll under Emissioner förekom sparsamt. Företagen fick nytt kapital i rätt stor utsträckning genom intern finansiering. Företagsenkäten under första halvåret visade en nedgång i investeringsplanerna för k o m m a n d e år jä m fö rt till exempel med planerna året innan. A k tiem arknaden kan mycket väl k om m a att spe la en större roll i företagens finansiering, om investeringarna i m inskad utsträckning finansie ras med internt tillförda medel. Skuldsättningen i finländska företag har gått ned men är fo rtfara n de rätt stor fram för allt i konjunkturkänsliga branscher såsom metall- och skogsindustrin. Av vinsterna delade de finländska företagen ut i dividender till ä g arn a en andel som låg under den internationella nivån. Utdelningen från börsbolagen ökade dock påtagligt och var rekordstor. Staten fortsatte 1996 med privatiseringen av sitt aktieinnehav. U n der början av året sålde staten aktier i Valmet Oy genom en emission till utlandet. Dessutom köp te bolaget tillbaka aktier av staten; det statliga innehavet i bolaget m inska de därigenom till 20 procent. Valmet kan således inte längre kallas ett statsbolag. K emira Oy före tog en aktieemission i o ktob er där både gamla statsägda aktier såldes och nya aktier emittera des. Statens ägarandel i K em ira minskade till följd av emissionen från 72 till k n a p p t 54 procent. Sannolikt k o m m e r staten att fortsätta sälja ut sitt innehav i börsnoterade företag även i framtiden. F o rtsa tt expansion på derivatm arknaden Alla former av d eriv a tk o n tra k t ökade i o m sä tt ning jä m fö rt med föregående år. Extra stor var ökningen i fråga om ränte- och valutaderivat-

3 23 22 k on trak t. T yn gd pu nk ten på pennin gm ark naden förefaller att ha förskjutits från bankcertifikat och statens skuldförbindelser m era i riktning m ot ränteterminer. Aktiederivaten d ä re m o t uppvisa de en måttfullare utveckling än året innan. Clearingen och avvecklingen av derivat i m a rk k o n centrerades i allt större utsträckning till SOM ; av alla k o n tra k t som slöts clearades nästan samtliga centraliserat via SOM :s clearingsystem. Placeringsfonderna blev allt popu lärare M a rk na dsv ä rd e t av de placeringsfonder som in vesterar i Finland ökade m ä rkba rt under Skillnaderna mellan de olika fondtyperna var emellertid stora. Räntefonderna, fram för allt de med inriktning på ko rta räntor, ö kad e kraftigt i värde m o t slutet av året. M a rkna d svä rde t på aktie- och biandfonderna var i stort sett o f ö rä n d rat. Placeringsfonderna i k o rta rä n to r inledde sin verksamhet i början av De placerar hu v ud sakligen i om sättningsbara skuldförbindelser med en löptid under ett år. K ursfluktuationerna på grund av rän teföränd ring ar och d ä rm e d också riskerna blir då mindre än i fonder av a n n a n typ. K orträ n tefo n d e rn a växte snabbt under hela året; redan vid halvårsskiftet utgjorde de den största fondtypen. De favoriserades fram för allt av före tagen. Just för företagens kassahantering är k o r t räntefonderna väl lämpade. Risken är ganska liten och avkastningen är i allmänhet högre än på insättning i bank. F onderna i ko rta rä n to r ök ar sannolikt sin m arknadsandel som placeringsobjek t för företagens likvida medel också i fram ti den. Viktiga utvecklingsprojekt på k apitalm arknaden Ett viktigt framsteg på m asskuldebrevsm arknaden 1996 var konverteringen av statsobligationer till värdeandelar. Staten hade i december 1995 börjat emittera obligationer i form av v ärdeand e lar. A rbetet med omvandlingen av gamla lån inleddes i april Statens b enchm arklån var de första som bytte form. Statsskulden i m ark består till största delen av benchm arklån, som är den viktigaste kom po nen ten på masskuldebrevsm arknaden. A rbetet genom fördes successivt u n der våren och försommaren. Vid slutet av året hade största delen av statens benchm arklån re dan formen av värdeandelar. 1 den första fasen gällde omvandlingen endast grossistm arknaden. Avkastningsobligationerna i hushållens ägo k o n verteras i ett senare skede. Också masskuldebrevslån em itterade av företagen kan om vandlas till värdeandelar och nya kan emitteras i den formen direkt. Om vandlingen av obligationer till värdeand e lar innebär att de fysiska skuldebreven o m v a n d las till elektroniska inregistreringar på värdeandelskonton i värdeandelssystemet. Statsobliga tionerna emitterades i det av Helsingfors Penningm arknadscentral Ab:s system för v ärd ean delar som avser främ m and e kapital. Värdeandelssystem som också o m fa tta r masskuldebrev förbättrar villkoren för m ark na de n genom att clearing- och avvecklingsrutinerna blir snabbare, effektivare och säkrare. Arbetet med a tt effektivera registrerings- och clearingverksamheten kom en bra bit på väg ge nom beslutet a tt överföra affärsrörelsen i Hel singfors Penningm arknadscentral och Finlands Aktiecentralregister Andelslag sam t clearing verksamheten från Helsingfors F on d b ö rs till Finlands V ärdepapperscentral Ab. Delägaravtalet mellan p a rte rn a undertecknades i maj 1996 och i novem ber slöts avtal om försäljning av verksam heterna till Värdepapperscentralen. Re geringens proposition med förslag till ändring av lagen om värdeandelssystemet och till an n a n lag stiftning om en nationell värdepapperscentral antogs av riksdagen. Den nya lagstiftningen tr ä d de i kraft den 1 ja n u a ri 1997, och strax därefter inledde Finlands V ärdepapperscentral A b sin verksamhet. Centraliseringen av clearingverksamheten till V ärdepapperscentralen gör verksamheten effek tivare och fö rb ä ttra r därigenom villkoren för den finländska v ärdepap persm ark naden i den allt h ård n a n d e internationella konkurrensen. Fin lands Bank äger 24.4 procent av aktierna i Fin lands V ärdepapperscentral A b och den offentliga sektorn sam m anlagt 40 procent. A ktiemajoritet h a r således den privata sektorn. D e privata äg ar na ä r via Aktiecentralregistret em ittenterna, Merita Bank, Postbanken, A C A, A ktia Sp ar bank och Helsingfors Värdeandelscentral. om investeringstjänster inom värdepappersom rådet (ISD) och direktivet om kapitalkrav i vär depappersföretag (CA D ). Samtidigt upphävdes lagen om värdepappersförmedlingsrörelse. L a gen om värdepappersföretag innehåller bestäm melser om bland a n n a t auktorisation, etablering, kapitalkrav, verksamhet, bokslut, riskhantering och kontroll. Tillstånd beviljas av finansministe riet. Samtidigt gavs en lag om utländska värdepappersföretags rätt att tillhandahålla investe ringstjänster i Finland. Lagstiftningen är ett led i genom förandet av EU:s principer om rätten till etablering och friheten att tillhandahålla tjänster inom om rå de t för finansiella tjänster. G e no m att direktivet om investeringstjänster börjar tillämpas kan också Finlands penningoch m asskuldebrevsm arknad bli upptagen i kret sen av reglerade E U -m arkn ader. Beslut i frågan fattas av statsrådet. N ä r det gäller penning- och m asskuldebrevsm arknaden ligger rätten till ini tiativet hos Finlands Bank, om frågan h a r konse kvenser för skötseln av bankens uppgifter. H it tills h a r banken inte funnit anledning a tt utöva sin rätt. Placeringsverksamheten i pensionsbolagen revideras A rbetsgruppen för utredning av pensionsbola gens placeringsverksamhet avgav sitt b e tä n k a n de i novem ber A rbetsgruppen föreslår att pensionsbolagens kapitalbas breddas och för valtningen av arbetspensionsmedlen utvecklas i riktning m ot en mer diversifierad placeringsverk samhet. Räntabiliteten på pensionsmedlen har legat under genomsnittet på kapitalm arknaden. De föreslagna ändrin garn a syftar bland a n n a t till en återlåning av pensionsmedlen på m arknadsmässiga villkor och ökade möjligheter att placera i aktier. En diversifiering anses vara nödvändig för att avkastning och risker bättre skall kun n a matchas. A rbetsgruppens förslag förväntas inte ha någon större inverkan på den allm änna u t vecklingen p å finansm arknaden. Betalningssystem en Lagen om värdepappersföretag trä d d e i kraft Riksdagen a n to g lagen om värdepappersföretag i början av juni och den trädd e i kraft den 1 augusti D ärigenom tillämpas i Fin land direktivet De viktigaste trenderna i fråga om betalningssys temen är elektronisering, användning av tele ko m m un ik atio n och integrering av olika system. Hanteringen av betalningar blir allt snabbare och mer internationell. D etta skapar ett förändringstryck såväl på ban kernas betalningssystem som på Finlands Banks checkkontosystem. Vid pla neringen av föränd rin gar h a r också risk hante ringen spelat en avgörande roll. Finlands Banks arbete med betalningssyste men fokuserades under 1996 fram for allt på ut vecklingen av de inhem ska betalningssystemen och de fö ränd ringar av dem som den tredje e ta p pen av EU:s ekonom iska och m on etära union förutsätter. Besluten om Finlands Banks check kontosystem gällde såväl utveckling av riskhan teringen som förbättring av bank ern as likviditetshantering. Finlands Bank deltog aktivt i förberedelsear betet för EM I :s betalningssystem. De förberedel ser som gjordes i Finland för valutaunionens tredje etapp b and stora resurser. Introdu ktio nen av betalningssystemet T A R G E T, som skall län ka sam m an de nationella, i regel centralbanksadministrerade RTG S-systemen för bruttoavveck ling i realtid inom E U -om rådet, förbereddes a k tivt, och detta påverkade också utvecklingen av de inhemska betalningssystemen. Internationellt utredningsarbete om elektro niska pengar utfördes på m ånga håll: i EM I:s arbetsgrupper för betalningssystem och för banktillsyn i EU-kom m issionen och i G 10-gruppen. I Finland var betalningssystemsamarbetet intensivt Finlands Bank sam arb etade intensivt m ed b a n kerna i Finland för att utveckla de finländska betalningssystemen och minimera riskerna. Sam arbetet skedde i styrgruppen för betalningssyste men och dess sam arbetsgrupp för betalningssys tem, vilka hade tillsatts U n d e r dessa arb ets grupper verkade 1996 dessutom två sakkunnig arbetsgrupper: utvecklingsgruppen för täckningsöverföringar för inhemska betalningar och loroarbetsgruppen för utredning av clearing och avveckling av utländska betalningar i mark. I dessa arbetsgrupper m edverkar föru to m Fin lands Bank också ban kern a i Finland och B an k föreningen i Finland. A rb etsgru pp ern a arbetade särskilt för att för bättra hanteringen av bankernas m otpartsrisker i betalningsförmedlingen. En m otpartsrisk u p p står om betalningsm ottagarens b ank krediterar betalningsm ottagarens k o nto innan av sän d a rens b ank utfört m otsvaran de avveckling i Fin

4 25 24 lands Banks checkkontosystem. O m avsändarbanken rå k a r i likvidation eller betalningssvårigheter kan m otta g a rb a n k e n få ett und ersk ott av sam m a storlek som den krediterade betalningen, och beloppet kan senare förvandlas till förlust för m ottagarbanken. Om underskottet blir så stort a tt m o tta g a rb a n k e n inte klarar av sina egna betalningar till a n d ra banker, kan detta leda till att inte heller dessa kan sköta sina be talningar. D å avstannar betalningsrörelsen mel lan b a n k e rn a och en enskild banks problem fortp lan tar sig över ett stort om råde. Förluster na kan i sig ge upphov till en dominoeffekt, dvs. även den b ank som lidit förlusten kan h am na i likvidation. M otpartsrisken kan följaktligen påverka både betalningsrörelsens smidighet och betalningssystemets och det finansiella systemets stabilitet. A rbetsgrupperna färdigställde 1996 sina för slag till utveckling av checkkontosystemet. E n ligt dessa förslag kan riskerna i förmedlingen av inhemska betalningar minskas i väsentlig grad, och nivån på bank ernas kundservice trots det bibehållas. Finlands Banks checkkontosystem utvecklades Det viktigaste utvecklingsprojektet i fråga om Finlands Banks checkkontosystem under 1996 var förberedelsearbetet för att ansluta checkkon tosystemet till T A R G E T -system et (Trans-European A u to m ate d Real-time G ross Settlement Express Transfer), som skall täcka hela EU-området. Systemet ko m m er att skapas då EU-ländernas nationella RTGS-betalningssystem län kas samman. T A R G E T -system et ko m m er att förmedla be talningar endast i euro, och också de länder som väljer a tt stå utanför valutaunionen k om m er att ku nn a ansluta sina RTGS-system till det. T A R GET-systemets huvuduppgift ä r att möjliggöra betalningar som gäller valutaunionens medlems länders gem ensam m a penningpolitik. Dessutom är det ett effektivt och säkert sätt a tt utföra betal ningar från ett land till ett an nat. Systemet kan således a nv änd as inte b ara för betalningar i a n slutning till den gem ensam m a penningpolitiken utan också för betalningar mellan ba nk e rn a och för betalningar på upp drag av b a nk ernas kunder. Interbank- och kund betaln in garn a går via T A R G E T så, att den betalande banken sänder ett betalningsmeddelande till sin egen nationella centralbank, som sänder betalningen via syste met till centralbanken i m o ttag a rb a n k e n s he m land. D enna utför sedan betalningen till m o tta garbanken. K u n d e rn a betalar och ta r em o t sina betalningar via bankerna. T A R G E T -system ets riskfrihet baserar sig på att det är ett RTGS-system. Ett RTGS-system (Real-Time Gross Settlement system) ä r ett betal ningssystem för bruttoavveckling i realtid, i vil ket betalningarna enligt avtal om edelbart är slut giltiga. M ed bruttoavveckling menas att varje betalning utförs med centralbankspengar och att betalningarna inte nettas m ot varandra. Till sys temets funktionsprinciper hör vidare att m o tta garbankens k onto inte krediteras förrän avsänd arbank ens k o nto h a r debiterats. På det sättet kan m o ttagarb ank en vara säker på att betalning en är ovillkorlig och oåterkallelig. Följaktligen utsätts m otta g a rb a n k e n inte för någon krediteller likviditetsrisk. T A R G E T -sy stem et gör det möjligt att utföra gränsöverskridande betalningar snabbare än för ut. Via systemet kan betalningen utföras under sam m a dag, vilket inte hittills varit möjligt be träffande alla länder. Betalningarna till dessa länder blir åtm instone en dag snabbare. Efter som betalningen dessutom går direkt från avsä n darb ank en till m o ttagarb an ken via central bank erna i respektive länder, behövs ingen korrespondentbankskedja. Finlands Bank och b an k e rn a h a r i samarbete ko m m it till en lösning d ä r T A R G E T -b etaln in ga rn a kom m er att förmedlas som swiftmeddelanden mellan Finlands Bank och ba n ke rna i F in land. Eftersom T A R G E T i alla länder stängs vid sam m a tid, kl finsk tid, ko m m er öpp e th å l landet av Finlands Banks checkkontosystem att förlängas i m otsvarande grad. N ä r T A R G E T systemet införs ko m m e r även de nationella pen ning m ark nad erna att hållas öp p n a längre än tidi gare och flera betalningar än förut ko m m er att k u n n a utföras under s am m a dag. Europeiska centralbanken (ECB), som skall starta sin verksamhet som centralbank vid b ö r ja n av 1999, k om m er vid slutet av varje dag att utföra vissa ko ntrollåtgärder i T A R G E T -sy ste met för att säkerställa a tt betalningarna under dagen hanterats k orrekt och att tra nsaktionernas nettobelopp m otsvarar varandra. Likaså k o n trolleras bland a n n a t att alla betalningsmeddelanden som en nationell centralbank sänt till en a n n a n har tagits emot och a tt totalbeloppet av sända och m o ttag n a betalningsm eddelanden mellan de nationella centralb ank erna m otsvarar varandra. M ed tanke på riskhanteringsbehoven i den inhemska betalningsförmedlingen startades ett samarbete med bankerna. Sam arbetet resultera de i ett beslut, enligt vilket betalarens bank till betalningsm ottagarens bank skall överföra tä ck ningen för betalningen innan m o ttagarens bank krediterar kundens konto. På det sättet försvin ner m otpartsrisken i bankernas kundbetalningsrörelse. Införandet av denna avvecklingsprincip k rä ver ä nd ring a r i clearingfunktionerna för att ni vån på b an kern as ku ndtjänst skall bibehållas. U töver eftermiddagsclearingen (kl ) tas d ärför en ny helt a utom atiserad kvällsclearing i bruk. Kvällsclearingen genomförs efter b a n k e r nas stängningstid så, att de kundb etaln in gar som kom m it in under dagen kan clearas och avvecklas före följande bankdag. D etta gör det möjligt för bank ern a att registrera föregående bankdags be talningar på m ottag arnas ko nton innan b ank er na öpp nas följande dag. På det sättet elimineras motpartsrisken och bankernas kun dtjänst beva ras på tidigare nivå. Enligt planerna skall den nya kvällsclearingen tas i bruk hösten G ränsöverskridande betalningar i mark (lorobetalningar) som överstiger m ark h a r clearats i M erita Bank och nettotäck ning arna har överförts vid en separat loroclearing i Finlands Banks checkkontosystem. D etta orsak ar b a n k e r na en m otpartsrisk under dagen, eftersom betal ningarna har registrerats på m ottagarn as ko nton innan m o tsvarande täckning h a r anlänt. M o t partsrisken är betydande, då totalbeloppet av lorobetalningarna mellan bankerna under dagen kan vara större än totalbeloppet av de inhemska kundbetalningarna. F ö r att begränsa riskerna ko m m e r loroclearingen a tt slopas och utländska betalningar som överstiger mark att bruttoavvecklas i F in lands Banks checkkontosystem. Dessutom k o m mer betalningsm ottagarens k o n to att krediteras först när betalningsavsändarens k o n to har debi terats. Enligt planerna skall denna praxis införas under första hälften av D ärem o t kom m er lorobetalningar under m ark även i fort sättningen att förmedlas vidare i Finland på sam ma sätt som inhemska betalningar och deras net totäckningar att överföras vid betalningsclearingen i Finlands Banks checkkontosystem. Stora och brådsk an de inhemska betalningar har förmedlats i det s.k. POPS-systemet, dvs. i systemet för expressbetalningar och stora check ar. PO PS-betalningar som överstiger ett fastställt belopp ko m m e r att förmedlas på bruttobasis i Finlands Banks checkkontosystem. Mindre be talningar än det givna beloppet kom m e r a tt net tas och för nettosu m m an fastställs en limit. D å nettolimiten uppnås, betalas täckningens b r u t to belopp via Finlands Banks checkkontosystem. Som nettolimit fastställs sam m a belopp som den minsta tillåtna betalningen enligt bru ttop rin ci pen, och ban kerna ingår sinsemellan avtal om nettolimiten och bruttobeloppets nedre gräns. Avsikten ä r a tt införa bruttoavvecklingen i m it ten av 1997 och nettoavvecklingen i mitten av G en om de utländska betalningarna i mark (lorobetalningarna), expressbetalningarna och de stora checkarna ko m m er inom de närm aste åren m ånga av de betalningar som tidigare a v vecklats netto att börja avvecklas b ru tto i F in lands Banks checkkontosystem. Ö vergången till bruttoprincipen m edför nya utm an in gar beträf fande bankernas likviditetshantering. Också a n talet betalningar stiger, vilket ök ar kraven på Finlands Banks och bank ern as system och fra m kallar behov av ytterligare automatisering. F ör att underlätta ban kern as likviditetshante ring och säkerställa att betalningarna löper smi digt h a r Finlands Bank beslutat att k onstruera ett kösystem som en del av Finlands Banks checkkontosystem. I systemet ställs betalningar na i kö bl.a. enligt an k o m sto rd n in g och prioritet, ifall den betalande banken inte har tillräcklig täckning på sitt c h eckkonto i Finlands Bank för betalningen. Betalningarna i k ön utförs a u to m a tiskt då tillräcklig täckning kom m e r in på den betalande bankens checkkonto, om köspecifika tionerna för betalningen tillåter det. Kösystemet planeras för såväl innevarande dags som k o m m and e dagars betalningar, och avsikten är a tt det skall införas före En avsevärd del av de stora betalningarna hä n fö r sig till de finländska clearingcentralernas verksamhet, och en minimering av riskerna i den na betalningsrörelse är således av största betydel se. Clearingcentraler är Helsingfors Penningm arknadscentral Ab, vars verksam heter överför des till Finlands V ärdepapperscentral A b vid början av 1997, och SO M, F ond - och derivativbörs, clearingbolag. Helsingfors F o n d b ö rs clearingfunktioner överfördes vid början av 1997 till Finlands Värdepapperscentral. Clearingcentralerna har checkkonton i Finlands Bank, och via dem avvecklas en del av betalningsrörelsen. En del av betalningsrörelsen sköts med hjälp av b a n k k o n to n utan centralbankens medverkan. I dessa fall medför avvecklingen av b etalningarna

5 27 26 en motpartsrisk förclearingcentralen. I sam arbe te mellan Finlands Bank, b an k e rn a och Bankför eningen i Finland startades 1996 en undersök ning för att utreda h u r riskerna kunde minimeras och betalningsförmedlingen göras snabbare och effektivare genom autom atisering av gränssnit ten mellan clearingcentralerna och bankernas betalningssystem. U ppkopplingen till Finlands Banks checkkontosystem sker med hjälp av en arbetsstationstillämpning som levereras av Finlands Bank eller direkt via en tillämpning som konstruerats av checkkontohavaren själv. B ankerna använd er en arbetsstationstillämpning i vilken de m a ta r in tran sak tion ern a manuellt. Det ök ade antalet be talningar som avvecklas på bruttobasis skapar emellertid ett tryck att autom atisera gränssnittet mellan bankernas system och Finlands Banks checkkontosystem. Tillsynssamarbetet fördjupades Finlands Banks och Finansinspektionens tillsynssamarbete fördjupades inom M A JA V A projektet, som hade startats redan Projek tet skall precisera riskerna i betalningssystemen och utgående från detta utveckla en tillsynsstrategi. Som en del av M A JA V A -projektet b ehandla des 1996 avvecklingsrisken i valutahandeln, dvs. risken a tt en p a rt inte får m otprestationen vid en valutatransaktion även om parten betalat sin del av transaktionen. U tgångspunkten för detta a r bete utgörs av G 1O-gruppens ra p p o rt från våren 1996 om avvecklingsrisken i valutahandeln och möjligheterna a tt begränsa den. På g rund av ra p porten h a r också flera a n d ra länders centralban ker och an d ra myndigheter startat und ersö k ningar för a tt förbättra hanteringen av avveck lingsrisken. Elektroniska pengar vidareutvecklades De elektroniska pengarna vidareutvecklas i snabb takt, användningen av dem kan k o m m a att bli betydande och de kan v äntas ersätta en del av de traditionella betalningsm etoderna. N o te ras bö r att det inte existerar separata kort- och nätko ntanter, u tan a tt det är fråga om två skilda användningsmiljöer för elektroniska pengar. Elektroniska pengar på k o rt kan snart överföras via en kortläsare till en elektronisk börs i ett da to rp ro g ra m för betalningar via nätet. T ekni ken för detta finns redan. I Finland fungerar redan flera system för elek troniska pengar: Utöver A vant I, ett ko ntan tkortssystem m ark nad sfört för allm änt bruk av A utom a tia R a h ak o rtit Oy, som ägs av tre fin ländska banker, finns det flera kontantkortssystem för kollektivtrafik, stadskortssystem och ett system för nätk on tan ter. Dessutom h a r A u to m a tia utvecklat ett nytt k o n ta n tk o rt, A vant II, för allm änt bruk, som enligt planerna skall in tro d u ceras i hela landet under första kvartalet Finland h a r ingen särskild lagstiftning för reg lering av elektroniska pengar. Finlands Bank har m edverkat i en arbetsgrupp som tillsatts av fi nansministeriet för att utarbeta ett regelverk för elektroniska kontanter. A rbetsgruppen läm nade sitt förslag till reglering av systemen för elektro niska pengar i december Enligt arbetsgruppens ra p p o rt bö r a n v ä n d a rens ställning säkerställas med hjälp av förplik telser som åläggs emittenten av elektroniska pengar. I rekom m endationen begränsades rätten till emission av elektroniska pengar i system som är avsedda för allm änt bruk och som till sin kö p k raft ä r synnerligen betydande till kreditin stitut och betalningsmedelsföretag. Dessa skall ku n n a uppvisa tillräcklig likviditet, kapitaltäck ning och teknisk och organisatorisk säkerhet. Betalningsmedelsföretaget är en ny aktör, som inte får utöva ann an verksam het än emission av elektroniska pengar och h ärm ed närstående verksamhet. Enligt förslaget skulle kreditinstitutslagstiftningen i tillämpliga delar tillämpas på betalningsmedelsföretagen. A rbetsgruppen fann det inte n ödvändigt att reglera elektroniska penningsystem med ringa k ö p k ra ft eller system avsedda för specialbruk, alternativt kund e en mycket lätt reglering infö ras. En sträng reglering ansågs inte nödvändig, eftersom den kunde fördröja utvecklingen av sys temen. Dessutom skulle effekterna av emittentens likvidation eller betalningssvårigheter troli gen vara små samtidigt som den begränsade gångbarheten hos de elektroniska pengarna m inskar benägenheten till missbruk. Arbetsgruppens ra p p o rt om reglering av elek troniska k o n ta n te r kom m e r att u tgö ra grund för det egentliga lagstiftningsarbetet. A tt utarbeta lagstiftningen om elektroniska p en gar är en k r ä vande uppgift. Lagstiftningen skall vara tillräck ligt o m fattand e för att skydda anv ä n d arn a, men den får inte begränsa konkurrensen och den tek niska utvecklingen. Dessutom b ö r den stå i sam klang med a n d ra länders lagstiftning, då i synner het n ä tk o n ta n te rn a är läm pade för gränsöver skridande betalningar. Också i utlandet är lagstiftningen om elektro niska pengar ännu oklar. Enligt en re k o m m e n d a tion av E M I från 1994 borde rätten att emittera k o n ta n tk o r t för allmänt bruk begränsas till kre ditinstituten. E ndast några få europeiska länder ha r emellertid tagit in d enna re kom m endation i sin lagstiftning. En an nan form av reglering av elektroniska penningsystem övervägs eller har redan skapats i n ågra a n d ra länder. Behovet a tt reglera elektroniska pengar och själva regleringen ä r föremål för undersökning på m ånga håll i världen. Inom EM I utreds frågan i flera arbetsgrupper, och EU-kom m issionen u n dersöker bl.a. om det finns behov av att h a rm o n i sera ländernas nationella lagstiftning p å o m rå det ko m m er EU -kom missionen a tt läm na ett utlåtande om elektroniska kontanter. Också inom G 1O-gruppen utfördes en o m fattan de ut redning om elektroniska pengar. Ingen enighet kunde emellertid ännu nås om behovet av regle ring, även om en stor del av G 1O-länderna ansåg att någon form av reglering vore nödvändig. Full säkerhet ställdes för ban kernas checkkontokredit F ör checkkontokrediten under dagen i Finlands Bank började den 2 ja n u a ri 1996 krävas full sä kerhet. Kravet på full säkerhet ökade bankernas säkerhetskostnader och bidrog till att det totala beloppet av b ankernas checkkontolimiter mins kade något jäm fö rt med beloppet vid föregående års slut. M ed u n d a n ta g av årets början varierade utnyttjandet av limiterna något mer än under 1995 och var i genomsnitt lägre än året förut. Den lägre nyttjandegraden hade sin förklaring i att bankernas minimireservdepositioner i oktob er 1995 hade överförts till b ankernas checkkonton i Finlands Bank samtidigt som limiterna inte hade sänkts i m otsvarande grad i samtliga fall. D enna ökning av likviditeten syns till fullo först i den slutliga uppgiften om nyttjandegraden för T ra n sa k tion e rn a via checkkontosystemet minskade något jä m fö rt med föregående år såväl antals- som beloppsmässigt. Till detta bidrog fu sionen av Kansallis-Osake-Pankki (K O P) och Föreningsbanken i Finland (FB F) till Merita Bank. Med b eaktande av fusionen skedde det dock en ökning i antalet transaktioner och belop pet av betalningar via checkkontosystemet. Betalningsm edelsförsörjningen Betalningsmedelsförsörjningens verksam hets miljö fortsatte att utvecklas i sam m a riktning som und er de föregående åren. N å g ra av de vik tigaste m iljöfaktorerna under de senaste åren har varit det internationellt sett ringa bruk et av k o n tanter som betalningsmedel, den relativa m insk ningen av k o n ta n te r i bankernas kassor jäm fört med allmänhetens innehav av k o n ta n ta medel och sedlarnas ö ka n de cirkulation via Finlands Bank. Finlands Bank deltog i förberedelserna av u t givningen av betalningsmedel i euro. T rots att förberedelserna är ofullbordade h a r eventuella kom m a n d e behov beaktats i de utvecklingspro jekt som gäller betalningsmedelsförsörjningen. Beloppet k o n ta n ta medel ökade men är internationellt sett lågt I ta k t med a tt den privata konsum tionen åte r hä m ta d e sig 1996 fortsatte beloppet utelöpande sedlar och m ynt a tt öka; vändningen u p p å t hade skett Det genomsnittliga beloppet av sedlar och m ynt i om lo p p 1996 uppgick till ca 15 miljar der mark, m edan penningm ängden hade rört sig kring 14 miljarder m ark under hela första hälften av 1990-talet. Beloppet utelöpande sedlar och m ynt i rela tion till b ru tto n a tio n a lp ro d u k te n förblev 1996 nästan o fö rä n d ra t och utgjorde ca 2.7 procent. I ett längre perspektiv har relationstalet emeller tid sjunkit betydligt i ta k t med betalningssyste mens utveckling med u n d a n ta g av den exceptio nella uppgången från senare hälften av 1980-talet till U ppgång en orsakades bland a n n a t av kontantm edelskreditsystem et med bankerna, som tillämpades fram till juni 1993, och b r u tto natio n a lp ro d u k te n s nedgång U nder de nä rm a ste åren kan också de allt allm ännare elektroniska kort- och n ä tk o n ta n te rn a i någon m ån u n d a n trän g a b ruket av traditionella k o n tanter som betalningsmedel. M ed u n d a n ta g av Luxemburg, som bildar en valutaunion tillsammans med Belgien, har Fin land det lägsta förhållandet mellan beloppet ute löpande sedlar och m ynt och b ru tto n a tio n a lp ro dukten av alla EU -länder. I de övriga EU -länderna varierar förhållandet mellan ca 3 och drygt 10 procent. Den relativt sett ringa mängden k o n ta n ter anses fram fö r allt bero på de avancerade be talningssystemen i Finland, det obetydliga bru-

6 28 ket av sedelstocken som sparform och de små kassorna i m ark utomlands. D et har även be döm ts a tt den s.k. grå ekonom in, som föredrar k o n ta n te r som betalningsmedel, h a r en relativt liten betydelse i Finland. Bedömningen baserar sig på två enkätu nd ersö kn in gar som utförts av Finlands Bank (A :8 7 /l993 och A:97/1996). E n ligt dem är i Finland om kring hälften av a llm än hetens innehav av k o n ta n ta medel i norm alt a k tivt bru k i hushåll och företag, vilket internatio nellt sett är rätt mycket. Bankernas andel av efterfrågan på k o nta nter minskade fortfarande Bankernas andel av beloppet utelöpande sedlar och m ynt fortsatte 1996 a tt sjunka i b åde relativa och a bsoluta tal, medan allmänhetens andel steg i m o tsvarande grad. Vid årets slut uppgick b a n kernas innehav till miljoner m ark och all m änhetens till miljoner mark. På årsbasis utgjorde bank ernas andel inte mer än i genom snitt ca 16.5 procent m ot n ästan 40 procent vid slutet av 1991 då den var som störst. Bakom utvecklingen ligger främst slopandet av kon tantmedelskreditsystemet och bank ern as kraftiga rationaliseringsåtgärder under de senaste åren, i synnerhet nedskärningen av k ontorsnätet. Histo riskt och även internationellt ä r bank ern as andel emellertid fortfarande betydande och kan således förväntas m inska ytterligare. U nder de två senaste åren har b ankernas andel av de k o n ta n ta medlen m inskat även av statistis ka orsaker, eftersom bankerna från juni 1994 till slutet av 1996 h a r överfört drygt 90 procent av sina uttagsautom ater till det gem ensam m a bankautom atföretag et A utom atia P a n k k ia u to m a atit Oy. A utom atia hö r inte till b ank sek to rn och dess sedlar räk nas enligt statistiken ingå i allm änhe tens innehav av sedlar och mynt. Bankernas a n del av de k o n ta n ta medlen skulle emellertid inte ä nd ras i någon väsentlig grad även om sedlarna i A u to m atias uttagsautom ater skulle räknas höra till banksektorn. 29 ten de övriga EU -län derna är om loppshas tigheten i regel D en ökade om loppshastig heten berodde främ st på avskaffandet av kontantm edelskreditsystemet och bank ern as olika rationaliseringsåtgärder sam t även på avgiftsfri sedelhantering i Finlands Bank. Eftersom det hö r till Finlands Banks m yndig hetsuppgifter att svara för sedelstockens kvalitet och äkthet, är det viktigt att sedlarna tillräckligt ofta cirkulerar via Finlands Bank. U tgående från internationella jäm förelser har en om lo pp shas tighet på ca 3 gånger per år bedöm ts vara tillräck lig. Ett om lopp som är betydligt snabbare är inte rationellt vare sig nationalekonom iskt eller med tanke på användningen av centralbankens resur ser. Av den anledningen beslutade Finlands Bank att vid början av 1997 införa en sedelhanteringsavgift till självkostnadspris enligt lagen om grun derna för avgifter till staten till de delar om loppshastigheten överstiger tre. En mynthanteringsavgift enligt lagen om grunderna för avgifter till staten trädde i kraft redan den 1 mars 1995, och den har klart minskat inlämningen av m ynt till Finlands Bank. Beloppet utelöpande sedlar ökade Beloppet utelöpande sedlar och mynt ö kade 1996 med 8.2 procent och uppgick vid årets slut till miljoner m ark. Ökningen kun de h u v u d sakligen tillskrivas sedelstockens tillväxt. Sedel stocken tilltog stadigt u nder året, så att den till exempel den 31 o ktob e r 1996 uppgick till miljoner m ark, m edan den vid m otsvarande tid p u n k t åren hade varit över mil jo n er mark mindre. I december bidrog skatteåterbäringen och den no rm ala säsongvariationen till att öka beloppet utelöpande sedlar. Sedelstocken steg med 8.7 procent Beloppet utelöpande m ynt ökade 1996 med 72 miljoner m ark eller 4.1 procent mot 6.3 procent året innan. Bruksmynten gick upp med 70 miljo ner m ark och jubileum sm ynten med 2 miljoner mark. Sedelstockens om loppshastighet dä m p a s med en hanteringsavgift Sedelström m arnas ökning fortsatte Den hastighet med vilken de utelöpande sedlarna cirkulerar via Finlands Bank fortsatte att öka 1996 och var i genomsnitt 6.7 gånger per år mot 5.7 året innan. Ä nnu 1992 var om loppshastighe 1996 beställde b a n k e rn a sedlar från Finlands Bank för miljoner m ark, vilket var 16.8 procent mera än föregående år. Antalet beställda sedlar var 637 miljoner, av vilka 100-markssedlarna utgjorde 79 procent. Också de inläm nade sedlarnas antal steg; de var 632 miljoner eller 19.2 procent fler än ett år tidigare. Beloppsmässigt uppgick de till miljoner mark. M y n ts trö m m a rn a minskade Finlands Bank gav ut bruksm ynt för 965 miljo ner m ark och tog emot m ynt för 895 miljoner mark. Det utgivna beloppet m inskade med 10.0 procent och det m o tta g n a med 9.2 procent från föregående år. E ttjubileum sm ynt gavs ut under året. Myntets avers u p p ta r Helene Schjerfbecks självporträtt, medan reversen visar en palett. Silvermyntets nominella värde ä r 100 m ark och det präglades i exemplar. Enligt en förordning av EU:s ministerråd får ett EU -lands centralbank inneha högst 10 p ro cent av beloppet utelöpande mynt. Förordningen baserar sig på det förbud mot centralbanksfinansiering till staten som ingår i M aastrichtfördraget. Finlands Banks m yntinnehav var störst, dvs procent av beloppet utelöpande mynt, den 29 februari 1996 men uppgick vid slutet av året till 5.0 procent. Inväxlingen av ogiltiga sedlar och mynt var liten Vid slutet av 1993 hade vissa sedlar och m ynt upp hört att gälla som lagliga betalningsmedel enligt beslut av Finlands Bank och finansministe riet. Enligt myntlagen är Finlands Bank emeller tid skyldig att lösa in dessa sedlar och m ynt från allmänheten fram till slutet av U n der 1996 löste Finlands Bank in ogiltiga sedlar för 3 miljo ner m ark och m ynt för 2 miljoner mark. Sedelförfalskningarna minskade Färre förfalskningar av finländska sedlar p å trä f fades 1996 än under föregående år, antalet var 76 stycken. Förfalskningarna var huvudsakligen enskilda fall. Liksom tidigare år arrang erade Finlands Bank utbildning och producerade material för professionella sedelhanterare i konsten att känna igen en ä k ta sedel. Fler penningförsörjningstjänster avgiftsbelades U nd er 1996 tog Finlands Bank ut en m yn th a nte ringsavgift på 5 m ark per 20 rullars m y ntfö rp ack ning som kunden av h ä m ta d e och per m yntpåse på m ynt som läm nades in. Avgiften hade införts i m ars 1995 i syfte att minska m y n tströ m m a rna mellan Finlands Bank och kunderna. A n talet av h ä m tad e m y ntförpackningar minskade 1996 med 5.8 procent från föregående år och antalet inläm nade m yn tp åsar med 6.3 procent. Finlands Banks mynthanteringsavgifter uppgick 1996 till 5.3 miljoner mark. Av de banker som a nvände ADB-systemet för penningförsörjningen bar Finlands Bank upp 6.7 miljoner m ark för penningförsörjningstjänster, vilket var 0.8 miljoner m ark mindre än ett år tidigare. M inskningen berodde på centralisering en av b an kernas penningförsörjning och ned skärningen av deras konto rsn ät. För a tt begränsa ökningen av antalet h a n te ra de sedlar beslutade Finlands Bank att införa en sedelhanteringsavgift på 0.85 mark den 1ja n u a ri Avgiften tas ut för partier på 100 sedlar av sa m m a valör som a vh äm tas eller läm nas in. Lik som de övriga avgifterna inom penningförsörj ningen fastställdes också denna avgift enligt la gen om g runderna för avgifter till staten till själv kostnadspris. Valutareserven Vid placeringen av valutareserven h a r Finlands Bank som sina prim ära mål att upp rätth ålla lik viditeten för eventuella v alutainterventioner och a tt undvika risker för a tt trygga värdet på reser ven. Inom dessa givna ra m a r är målet bästa m öj liga avkastning. Reserven placeras på de internationella fi n a n sm a rk n a d e rn a i rä nte bä rand e instrum ent den om in erad e i utländska valutor. En del av re serven ä r också placerad i guld och särskilda drag ning srätter (SD R ) i Internationella valuta fonden. De risker som fram för allt ä r förknippade med placeringen av valutareserven är valuta- och ränterisker, kreditrisker och likviditetsrisker. Riskerna hanteras som en helhet; de viktigaste riskhanteringsm etoderna i praktiken är att spri da placeringarna och att n o ggrant välja g o d k ä n da placeringsobjekt och m otparter. Befogenhe terna begränsas genom limiter, som kontrolleras fortlöpande.

7 30 Av de osäkerhetsfaktorer som påverkar valutareserven är valutakursrisken den viktigaste. Värdeförändringarna minimeras genom att reserven sprids på olika valutor. Valutafördelningen kontrolleras fortlöpande och omprövas regelbundet. De viktigaste placeringsvalutorna 1996 var D-marken, US-dollarn, den franska francen, det engelska pundet och den japanska yenen. Ränteriskerna hanteras bland annat genom spridning på olika placeringsobjekt och genom limiter för ränterisken i placeringarna. Limiterna omprövades 1996 men bibehölls på en försiktig nivå för att trygga värdet på reserven. Likviditeten i valutareserven upprätthålls med hjälp av ett stort urval placeringsobjekt. Kreditrisken minimeras genom att huvudparten av reserven placeras i värdepapper som emitterats av Tyskland, Förenta staterna, Frankrike, Storbritannien eller Japan, eller i återförsäljningsavtal i sådana värdepapper. Ett nytt, internt byggt informationssystem för riskhantering och avkastningsberäkning togs under året i drift. Också riskkontrollorganisationen inom placeringsverksamheten preciserades. Den sjunkande trenden i den internationella ränteutvecklingen från 1995 bröts under första halvåret 1996 och räntorna började stiga på flera marknader. Uppsvinget fick sin början i Förenta staterna, där sysselsättningen och den privata konsumtionen ökade mer än väntat och drev upp marknadens förväntningar om penningpolitiska åtstramningar. Under början av året fick detta återverkningar i Europa, där det svaga ekonomiska läget och fallande korta räntor först under andra halvåret drog ned de långa räntorna. Stärkt tilltro till att den ekonomiska och monetära unionen håller tidtabellen påskyndade räntefallet. Mot slutet av året avvek England från den allmänna utvecklingen i Europa då den engelska centralbanken på grund av allt gynnsammare ekonomiska utsikter höjde räntorna för att dämpa inflationstrycket. I Japan bidrog den svaga ekonomiska tillväxten och banksektorns problem till att hålla räntorna nere. Totalt sett låg räntorna på historiskt låga nivåer under 1996, vilket resulterade i lägre reservintäkter. Finlands Banks konvertibla valutareserv minskade under året med miljoner mark till miljoner mark. Minskningen förklaras främst av valutainterventioner samt amorteringar och räntebetalningar på statens utlandsskuld. Under året hade banken inga öppna valutaterminskontrakt. Fördelningen och förändringen av huvudposterna i den konvertibla valutareserven 1996 var följande: Reserv Reserv För ändring Mmk G u ld Särskilda dragningsrätter Reservtranchen i IM F Ecufordran på E M I Valutafordringar, Sum m a

8 32 33 Finlands Banks bokslut Resultaträkning, Mmk Kostnader och intäkter relaterade till Finansinspektionen (7) Ränteintäkter Inhemska (1) Likviditetskrediter Bankcertifikat... Värdepapper med återförsäljningsförbindelse Nettoräntor för terminsaffärer... KTR-krediter Masskuldebrev Stabiliseringslån Övriga fordringar Löner Avskrivningar Ö vriga Finansinspektionens tillsynsavgifter Kostnader och intäkter fö r tryggande av penningmarknadens stabilitet (8) Avskrivningar på aktiverade utgifter och förluster Intäkter från försäljning av aktier Ränteersättning Utländska (2) Internationella valutafonden yärdepapper Övriga valutafordringar Summa ränteintäkter Räntekostnader Inhemska (3) Dagsdepositioner... Bankcertifikat Reservdepositioner Investeringsdepositioner Övriga skulder Resultat fö re kursdifferenser och reserveringar Kursdifferenser för utländska värdepapper (9) Valutakursdifferenser (10) Avskrivning av aktiverade kursdifferenser (10) Ökning av pensionsreserv (11) Ökning (-) / minskning (+) av reserver (30 lagen om Finlands Bank) (II) Arets resultat ( 1 2 ) Utländska Internationella valutafonden Övriga skulder Summa räntekostnader Räntenetto ( 4 ) Övriga intäkter frå n centralbanksverksamheten (5) Expeditionsavgifter och provisioner Ö vriga Övriga kostnader fö r centralbanksverksamheten (6) Löner Sociala kostnader Anskaffning av sedlar Avskrivningar Ö vriaa

9 34 35 Balansräkning, Mmk Aktiva Valutareserv (1) G u ld Särskilda dragningsrätter Reservtranchen i Internationella valutafonden Ecufordran på Europeiska monetära institutet Valutafordringar Övriga fordringar pä utlandet (1) Markandelen i Internationella valutafonden Andel i Europeiska monetära institutet Fordringar på finansiella institut (2) Värdepapper med återförsäljningsförbindelse Masskuldebrev Ö vriga Fordringar på den offentliga sektorn (3) Statens metallmyntsansvar Passiva Valutaskulder (1 ) Övriga utländska skulder (1) Internationella valutafondens m arkkonton Tilldelade särskilda dragningsrätter Utelöpande sedlar och m ynt (7) Sedlar Metallmynt Bankcertifikat (8) Skulder till finansiella institut (9) Reservdepositioner Ö vriga Skulder till den offentliga sektorn (10) Checkkonton... - o.o Depositioner från Statens säkerhetsfond... - _ Fordringar på företag (4) Finansiering av inhemska leveranser (K T R ) Ö vriga Övriga fordringar (5) Lån för stabilisering av penningmarknaden Resultatregleringar Ö vriga Värderegleringskonto (13) Aktiverade utgifter och förluster fö r tryggande av penningmarknadens stabilitet ( 6 ) Sum m a Skulder till fö reta g (11) Investerings- och fartygsanskaffningsdepositioner Övriga skulder(12) Resultatregleringar Ö vriga Värderegleringskonto (13) Reserver (14) Pensionsreserv Övriga reserver Eget kapital (15) G rundfond Reservfond Årets vinst S u m m a

10 36 37 Sedelutgivning, Mmk Sedelutgivningsrätt... Utnyttjad rä tt... Sedelutgivningsreserv... Fut urkontrakt i utländsk valuta, Mmk Bokslutsbilagor Köpekontrakt1' Säljkontrakt» Aktier och andelar, nominellt värde, Mmk (Finlands Banks innehav inom parentes) Scopulus O y... Sponda O y... Setec O y... Helsingfors Penningmarknadscentral A b... Finlands Värdepapperscentral A b... Bank for International Settlements... Bostadsaktier... 1 Fastighetsaktier... Övriga aktier och andelar... 1 Sum m a (100 %) (100 %) (52 %) (24.44 %) 55 (1.67 %) (100 %) (100 %) (100 %) (52 %) (1.67 %) Finlands Banks fastigheter Fastighet Adress Byggnadsår Volym ca m3 Helsingfors Fredsgatan / Fredsgatan Unionsgatan Snellmansgatan / Elisabetsgatan Ramsöuddsvägen / Joensuu Torikatu Kuopio Kauppakatu Puutarhakatu S:t Michel Päiviönkatu Tammerfors Hämeenkatu Uleåborg Kajaaninkatu Åbo Slottsgatan Vanda Mosskogsvägen Enare Saariselkä 1968/ Borgen, Mmk Tillfälliga borgensansvar i samband med överföring av riskkoncentrationer från Skop. Ansvar fö r pensionsåtaganden, Mmk Finlands Banks pensionsansvar därav täckt genom reserveringar Till medelkursen för respektive valuta på årets sista bankdag.