Frågor och svar om BSE

Transkript

1 MEMO/03/3 Bryssel den 8 januari 2003 Frågor och svar om BSE Hur är BSE-läget i EU just nu? Det totala antalet BSE-fall i Europeiska unionen minskar, vilket beror på att situationen förbättrats i Storbritannien, där antalet fall 2002 förväntas bli cirka 3 % av de fall som registrerades 1992 eller I ett fåtal av EU:s medlemsstater ökade antalet fall fortfarande 2002, framför allt på grund av att testningen av BSE utvidgats sedan juli Ett stort antal EU-rättsakter har införts för att skydda allmänheten mot BSE-risker. Medlemsstaterna måste se till att alla EU-bestämmelser om BSE genomförs fullt ut. Om dessa bestämmelser tillämpas på ett strikt sätt, kan konsumenterna med tillförsikt äta nötkött. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/ innehåller alla BSEbestämmelser som antagits under årens lopp genom mer än sextio beslut från kommissionen. Den utgör ett enhetligt, övergripande ramverk som konsoliderar och uppdaterar bestämmelserna enligt vetenskapliga rön och internationella normer. Dessutom inför förordningen ett antal nya instrument för hantering av BSE-risken och andra liknande sjukdomar som skrapie hos alla djurarter och i relevanta produkter. BSE och v-cjd Varifrån kommer BSE och hur vanlig är sjukdomen i EU? Bovin spongiform encefalopati (BSE) är en hjärnsjukdom hos nötkreatur. Den upptäcktes för första gången i Storbritannien Sjukdomen utvecklades till en epidemi på grund av att kött- och benmjöl som framställts av djurkadaver blandades i nötkreaturs foder. Fram till den 1 oktober 2002 hade cirka fall registrerats i Storbritannien och cirka i övriga EU. Åldersstrukturen bland de djur som upptäcktes ha BSE 2002 motsvarar fördelningen 2001, dvs. de flesta nötkreaturen var födda 1994, 1995 eller Detta tyder starkt på att antalet nya djur som har smittats sedan 1996 håller på att minska och att åtgärder som vidtogs ger ett positivt resultat. I EU testas för närvarande alla friska nötkreatur äldre än 30 månader vid slakt innan köttet saluförs som livsmedel och färre än 1 av nötkreatur har BSE. Djur med ett positivt provresultat förstörs helt. Hur är det med motsvarande sjukdom hos människan v-cjs? Den nya varianten av Creutzfeldt-Jacobs sjukdom (v-cjs) diagnostiserades för första gången Den anses nu allmänt orsakas av att BSE överförts till människor. Fram till den 1 Januari 2003 hade 137 säkra eller misstänkta fall av v- CJS registrerats i EU. De flesta drabbade är unga människor. Nästan alla dessa fall har registrerats i Storbritannien (129) och några i Frankrike (6), Irland (1) och Italien (1). 1 uppdateringar på webbadressen

2 Uppskattningarna av det framtida antalet fall av v-cjs varierar kraftigt, eftersom man inte vet tillräckligt mycket om inkubationstiden mellan det tillfälle då en person exponerats för smittämnet och den tidpunkt då symtomen uppträder. Det är dock klart att största delen av fallen i framtiden kommer att bero på exponering för smittsamt material innan man införde strängare kontroller på senare år. Hur vanlig är BSE i de olika medlemsstaterna? För närvarande minskar det totala antalet fall i EU, inte bara till följd av det minskade antalet fall i Storbritannien utan också i de flesta andra medlemsstater. I Storbritannien har antalet fall minskat kraftigt från mer än fall 1992, när epidemin rasade som värst, till fall I andra medlemsstater varierade antalet fall 2001 från 277 i Frankrike till 1 i Finland, Grekland och Österrike. Dessa var de enda BSE-fall som någonsin upptäckts i de senare nämnda länderna. I Luxemburg upptäcktes inte ett enda BSE-fall 2001, medan ett fall rapporterades 2002, vilket också var fallet Sverige har hittills inte upptäckt ett enda BSE-fall. Närmare uppgifter om antalet BSE-fall i EU ges i kapitlet om statistik på Europeiska kommissionens webbsida om BSE. Hur ser provtagningsprogrammet för BSE ut i EU just nu? Förutom obligatorisk undersökning av alla djur som uppvisar tecken på BSE infördes den 1 januari 2001 även BSE-snabbtester på döda djur för följande kategorier: - Djur som nödslaktats eller som uppvisat tecken på sjukdom vid besiktning efter slakt. Från och med januari 2001 till juni 2001 testades alla djur äldre än 30 månader, och från och med den 1 juli 2001 alla djur äldre än 24 månader. - Alla nötkreatur äldre än 30 månader som slaktas under normala förhållanden för att användas som livsmedel. Genom undantag behöver Sverige bara utföra slumpmässig provtagning. - Självdöda djur: Nötkreatur som har dött eller avlivats på jordbruksföretaget eller under transport, men som inte har slaktats för att användas som livsmedel. Från och med januari 2001 till juni 2001 testades ett slumpmässigt urval av nötkreatur äldre än 30 månader, och från och med den 1 juli 2001 alla nötkreatur äldre än 24 månader. - I Storbritannien där alla nötkreatur äldre än 30 månader förstörs enligt systemet för slakt av nötkreatur som är äldre än 30 månader måste BSE-test göras på följande djur som slaktas enligt det systemet: Alla nötkreatur som slaktas under normala förhållanden, alla nötkreatur som är äldre än 42 månader, födda efter den 1 augusti 1996 och som slaktas under normala förhållanden samt på ett slumpmässigt urval av nötkreatur födda före den 1 augusti 1996 och som slaktas under normala förhållanden. År 2001 gjordes det test på sammanlagt mer än 8,5 miljoner nötkreatur och 2002 på mer än 10 miljoner. Närmare uppgifter om antalet test och antalet upptäckta BSE-fall ges i kapitlet om statistik på Europeiska kommissionens webbsida om BSE. Kommissionen deltar för närvarande med 14 euro per test (10,50 euro 2003) i finansieringen av provtagningsprogrammet. -2-

3 Hur väntar man sig att sjukdomen kommer att utvecklas i framtiden? Fram till mitten av 2000 upptäcktes de flesta fallen genom traditionell passiv kontroll, dvs. undersökning och obligatorisk rapportering av djur med misstänkta sjukdomstecken eller kliniska BSE-symtom. Efter det att snabbtester på döda djur infördes har det blivit uppenbart att ytterligare fall kan upptäckas genom aktiv kontroll. Djur som uppvisar icke-typiska tecken, såsom sparkande, förlamning, avmagring och nedgång i mjölkproduktion, undgår inte upptäckt. Eftersom sådana tillstånd är mycket vanliga, skulle det inte vara ändamålsenligt att betrakta alla dessa djur som BSE-misstänkta. Man har även funnit BSE-fall bland slaktade djur som inte har uppvisat några tecken på sjukdom. Den systematiska aktiva kontrollen inleddes i januari 2001 inom målgrupper som självdöda djur och friska nötkreatur som slaktats och som inte uppvisat några sjukdomstecken. År 2002 upptäcktes mer än 2/3 av alla BSE-fall på detta sätt. När övervakningen intensifierades i juli 2001, var det väntat att en systematisk aktiv kontroll skulle leda till att antalet upptäckta BSE-fall ökar. Allt sedan dess har antalet upptäckta positiva fall per månad varit stabilt eller till och med minskat i de flesta medlemsstater. Utöver att antalet positiva fall per månad minskat blir åldern bland positiva BSE-fall allt högre i alla medlemsstater. Detta är ett positivt tecken och visar att de åtgärder som vidtagits från och med 1996 har gett resultat. Den genomsnittliga inkubationstiden för BSE hos nötkreatur är 4 6 år, men den kan i vissa fall vara mycket längre. Därför är det sannolikt att BSE-fall kommer att förekomma fram till 2010 eller senare. EU-åtgärder mot BSE Vad har EU gjort för att skydda allmänheten och vilka är de gällande bestämmelserna? Alla EU-åtgärder bygger på yttranden från de oberoende vetenskapliga kommittéerna, som består av ledande experter som ger Europeiska kommissionen bästa möjliga vetenskapliga råd. Nya vetenskapliga rön granskas regelbundet av EU:s Vetenskapliga styrkommitté och andra specialiserade vetenskapliga kommittéer, som också i fortsättningen ger BSE-relaterade frågor högsta prioritet. Europeiska kommissionens högsta prioritet är att skydda djur och folkhälsa samt att se till att livsmedel är säkra från jord till bord. I detta syfte och för att se till att kött som används som livsmedel är säkert, har kommissionen sedan 1990 vidtagit följande övergripande EU-åtgärder mot BSE: - Veterinärbesiktningar: Djur som ska slaktas ska besiktigas av veterinärer för att förhindra att misstänkta fall kommer in i livsmedels- och foderkedjan (fr.o.m. 9 april 1990). - Ett förbud mot att utfodra nötkreatur, får och getter med kött- och benmjöl av däggdjur (fr.o.m. juli 1994). Detta infördes efter det att de vetenskapliga kommittéerna fastställt att BSE spreds till följd av att foder innehöll protein från idisslare i form av kött- och benmjöl. - Från och med den 1 januari 1995 finns det höga krav på hur animaliskt avfall från nötkreatur ska bearbetas. Dessa krav skärptes den 1 april Nu ska allt avfall från alla idisslare som används för framställning av kött- och benmjöl tryckkokas (133 ºC/3 bar/20 minuter) för att minska infektionsrisken till ett minimum och på så sätt undvika att smittämne som eventuellt finns i djurkadaver förs vidare. -3-

4 - Övervakningsåtgärder för att upptäcka, kontrollera och utrota BSE (fr.o.m. den 1 maj 1998), som inbegriper aktiv kontroll som utförs av veterinärer och passiv övervakning genom prov. - Utslagning: Djur som med hög sannolikhet har fått samma potentiellt smittade foder som ett BSE-fall måste avlivas och förstöras (utslagna djur). Sannolikheten är störst att djur i samma ålder från samma besättning (kohort) har fått samma potentiellt smittade foder och de bör därför alltid höra till de utslagna djuren. Beroende på den epidemiologiska situationen och möjligheten att spåra djuren kan det vara nödvändigt att också slakta andra nötkreatur i samma besättning. Dessutom måste den senaste avkomman av kor med BSE slaktas på grund av den potentiella överföringen från moderdjuret. Medlemsstater som använder alternativa metoder med motsvarande garantier kan tillämpa ett undantag. Bestämmelserna om utslagning gäller från och med den 1 juli Från och med den 1 oktober 2000 måste allt specificerat riskmaterial (t.ex. ryggmärg, hjärna, ögon, tonsiller och tarmdelar) från nötkreatur, får och getter tas bort från livsmedels- och foderkedjan i hela EU. Förteckningen över specificerat riskmaterial har sedan mars 2001 utvidgats så att den inbegriper hela tarmen från nötkreatur och ryggraden (se den fullständiga förteckningen över specificerat riskmaterial i bilaga 1). Det obligatoriska kravet gäller även import av kött och köttprodukter från länder utanför EU med undantag för länder där förekomsten av BSE är högst osannolik enligt bedömningen av den geografiska risken. Sådana länder är t.ex. Argentina, Australien, Botswana, Brasilien, Chile, Costa Rica, El Salvador, Island, Namibia, Nicaragua, Nya Zeeland, Panama, Paraguay, Singapore, Swaziland, Uruguay och Vanuatu. - Den 1 januari 2001 kommer riktade BSE-test att införas, särskilt för djur i högriskkategorier (se ovan). - Ett totalförbud i hela EU mot att använda bearbetat djurprotein i foder för alla slag av djur inom animalieproduktion gäller från och med den 1 januari Förbudet skärptes till följd av erfarenheter och råd från Vetenskapliga styrkommittén och från kommissionens kontor för livsmedels- och veterinärfrågor för att minimera risken för korskontaminering, såsom blandning av säkra foder med foder som innehåller djurprotein som kontaminerats av BSE-smittämnet. I de skärpta bestämmelserna krävs bl.a. att specificerat riskmaterial och foder som innehåller det tas tillbaka, att normer för bearbetning (inklusive lagring och transport) införs och att man fortsätter med mikroskopundersökning av foder för att säkerställa att det inte innehåller köttoch benmjöl. Endast vissa säkra djurproteiner som fiskmjöl får användas på mycket stränga villkor. Ett förslag till skärpning av kraven för bearbetning av utsmält fett väntas så snart senaste vetenskapliga råd har uppdaterats. - Strängare kontroller av foder: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel antogs den 3 oktober 2002 och träder i kraft den 1 maj Förordningen är den andra huvudåtgärden enligt vitboken om livsmedelssäkerhet efter förordningen om transmissibel spongiform encefalopati som antogs Den utgör en viktig del av kommissionens strategi för bekämpning och utrotning av livsmedelsburna kriser, såsom BSE, mul- och klövsjuka, svinpest och dioxin. -4-

5 Enligt förordningen krävs 2 i) att endast material från djur som vid en hälsobesiktning bedöms vara lämpliga för användning som livsmedel får komma in i livsmedelskedjan, ii) att foder bearbetas enligt de strängaste kraven för utsmält fett (tryckkokning) och iii) att utrustning för utsmältning av fett förbehålls sådan verksamhet för att undvika eventuell korskontaminering. Dessutom utvidgas genom den nya förordningen förbudet mot återanvändning inom arten (kannibalism), som har gällt sedan 1994 för idisslare, till att också gälla för andra arter. Hur övervakas och genomförs BSE-bestämmelser? EU:s medlemsstater ansvarar för att EU-bestämmelser genomförs inom staternas territorier. Europeiska kommissionens kontor för livsmedels- och veterinärfrågor utför besiktningar för att kontrollera att de behöriga nationella myndigheterna genomför, tillämpar och övervakar EU-lagstiftningen på rätt sätt. När en bekräftad överträdelse av lagstiftningen rapporteras, inleder kommissionen ett överträdelseförfarande mot den berörda medlemsstaten. Rapporterna om de besiktningar som kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor utför publiceras på kommissionens webbplats på adressen Hurdant är BSE-läget i länder utanför EU? Inhemska fall av BSE har upptäckts i länder utanför EU. Uppgifter om antalet fall utanför EU ges på webbsidan om BSE i kapitlet om statistik under rubriken Overview of BSE cases worldwide. EU:s Vetenskapliga styrkommitté har fastställt potentiella BSE-risker i länder utanför EU med utgångspunkt i faktorer som tidigare import av levande nötkreatur och av kött- och benmjöl från Storbritannien och andra BSEdrabbade länder, samt utfodring av idisslare med kött- och benmjöl från idisslare. EU har i enlighet med detta beslutat att när det gäller import bör europeiska konsumenter erbjudas en skyddsnivå som motsvarar den nivå som krävs av produkter med ursprung i EU. Dessa importbestämmelser fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 av den 22 maj 2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati. Hur bedöms BSE-risken i länder utanför EU och hur delas de in i kategorier för BSE-risk? På initiativ av Europeiska kommissionen har EU:s Vetenskapliga styrkommitté utfört bedömningar av geografisk BSE-risk i EU:s medlemsstater och länder utanför EU. Metoden för denna bedömning utvecklades under mer än två år och offentliggjordes första gången på Internet i december Bedömningarna grundades på uppgifter som de berörda länderna 1998 lämnat över som svar på en rekommendation från kommissionen där det angavs vilka uppgifter som krävdes för en sådan bedömning. Uppgifterna gällde särskilt import av nötkreatur och kött- och benmjöl från Storbritannien och andra BSE-drabbade länder, vilka normer som gäller för animaliska biprodukter, användning av specificerat riskmaterial, utfodring av idisslare med kött- och benmjöl osv. Metoden uppdaterades genom ett yttrande den 11 januari Se även IP/02/

6 Vetenskapliga styrkommittén har fastställt följande fyra tillfälliga kategorier som grundar sig på bedömningar av den geografiska BSE-risken: - Nivå I BSE i högsta grad osannolikt - Nivå II BSE osannolikt, men inte uteslutet - Nivå III BSE sannolikt, men inte bekräftat, eller bekräftat på en lägre nivå - Nivå IV BSE bekräftat på högre nivå I förordning (EG) nr 999/2001, som trädde i kraft den 1 juli 2001, föreskrivs att länder ska delas in i fem kategorier för BSE-status på grundval av de allmänna regler om BSE som fastställts av Internationella byrån för epizotiska sjukdomar (OIE). Europeiska kommissionen håller för närvarande på att fastställa BSE-status för olika länder. Det slutliga fastställandet av BSE-statusen utgörs av två steg. Det första steget är en riskbedömning som tar hänsyn till specifika, på förhand bestämda faktorer. Det andra steget är att utvärdera ytterliga kriterier. På grundval av riskbedömningen och utvärderingen av ytterligare kriterier fastställs sedan BSEstatusen. Medan arbetet med att fastställa länders BSE-status pågår tillämpas övergångsbestämmelser på import i enlighet med traditionella bedömningar av den geografiska BSE-risken som utförts av Vetenskapliga styrkommittén. Vilka bestämmelser gäller för import från länder utanför EU? Förordning (EG) nr 999/2001 trädde i kraft den 1 juli Den fastställer säkerhetsnivån när det gäller BSE och kräver att samma bestämmelser som gäller i EU ska tillämpas på import av nötkött till EU. Enligt förordningen är det t.ex. förbjudet att importera specificerat riskmaterial eller köttprodukter som innehåller specificerat riskmaterial från länder utanför EU. Länderna utanför EU måste se till att de inte använder slaktmetoder som är förbjudna i EU. Bestämmelserna gäller också för en rad produkter av nötkreatur, får och getter (utsmälta fetter, gelatin, foder till sällskapsdjur, ben och benprodukter, råmaterial för framställning av foder) som kommer från länder utanför EU. Dessutom krävs för levande nötkreatur ett internationellt intyg som intygar att ett effektivt foderförbud gäller. Av detta intyg ska det framgå att man via ett permanent identifikationssystem för levande nötkreatur kan spåra deras ursprungsbesättning. För de länder där Vetenskapliga styrkommittén anser att förekomsten av BSE är i högsta grad osannolik gäller inga importbegränsningar. Dessa bestämmelser är rimliga och icke-diskriminerade. Vetenskapliga styrkommittén har bedömt den geografiska BSE-risken för länder utanför EU på samma sätt som för EU:s medlemsstater. Den geografiska BSE-risken är den enda avgörande faktorn när det gäller att bedöma den skyddsnivå som är nödvändig i fråga om BSE. Förekomst av BSE har ansetts i högsta grad osannolik i 17 länder utanför EU och de undantas därför från restriktioner. Ingen medlemsstat inom EU har fått denna status. Världshandelsorganisationens bestämmelser har följts genom att EU:s åtgärder som rör BSE har meddelats till länder utanför EU. Alla nya vetenskapliga uppgifter kommer alltid att utvärderas i linje med EU:s åtagande att ständigt hålla sig ajour med den vetenskapliga utvecklingen. Konsekvenserna för handeln begränsas genom dessa åtgärder. Handeln med slaktkroppar av nötkreatur avbryts inte, eftersom det finns en bestämmelse om att avlägsna ryggraden (specificerat riskmaterial) i EU snarare än i det exporterande landet utanför EU före export. Länder utanför EU måste dock se till att de slaktmetoder som används på djuren inte är förbjudna inom EU. Den största delen av det nötkött som det handlas med är dock urbenat och påverkas därför inte. -6-

7 Hur påverkas kandidatländerna? Vid anslutningsförhandlingarna åtog sig alla kandidatländer att fullt ut följa EU:s bestämmelser om bekämpning av BSE. Faktum är att man redan har gjort stora framsteg. Alla kandidatländer avlägsnar redan specificerat riskmaterial från livsmedelskedjan och största delen av dem testar alla friska nötkreatur äldre än 30 månader. Europeiska kommissionen följer utvecklingen noga. I linje med detta slutförde Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor alldeles i början av 2002 de första besiktningarna i alla kandidatländer för att granska deras BSE-åtgärder. Europeiska kommissionen uppmuntrar också användning av olika stödåtgärder som står till kandidatländernas förfogande för tekniskt stöd. Kandidatländerna får till exempel ekonomiskt bidrag för användning av BSE-testutrustning och teknisk rådgivning genom Phare-programmet. Vilken forskning om TSE har EU? Inledning, Europeiska kommissionen har sponsrat forskning i transmissibla spongiforma encefalopatier (TSE) sedan Detta forskningsarbete ökade snabbt i omfattning efter det att den brittiska regeringen meddelat ( ) att tio fall av en ny variant av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom (CJS) kunde kopplas till exponering för bovin spongiform encefalopati (BSE). Handlingsplanen för TSE och Fjärde ramprogrammet, I april 1996 inbjöd Europeiska kommissionen professor Charles Weissmann till att vara ordförande i en grupp vars syfte var att utarbeta en förteckning över kunskaperna om BSE och att föreslå framtida prioriteringar inom forskningen. Charles Weissmanns rapport publicerades i oktober 1996 och utgjorde grunden för ett meddelande från kommissionen till rådet (KOM(1996) 582) om ett förslag till en handlingsplan för TSE. I handlingsplanen togs hänsyn till de rekommendationer som den tvärvetenskapliga kommittén för BSE gett och till pågående forskning i medlemsstaterna och på EU-nivå. På grundval av rådets rekommendationer var handlingsplanen inriktad på följande två åtgärder: Samordning mellan medlemsstaterna för att harmonisera diagnoskriterier och insamling av data. En särskild förslagsinfordran för forskning och teknisk utveckling för att stimulera forskning på EU-nivå och mobilisera ny och kompletterande sakkunskap i syfte att uppnå en europeisk kritisk massa inom området. Den första av tre inbjudningar att lämna förslag till forskningsprojekt inom detta initiativ offentliggjordes i december 1996 och den sista i mars Sammanlagt 54 projekt godkändes inom ramen för handlingsplanen och stödet uppgick till 50,7 miljoner euro. Stödet gavs genom programmen Biomed, Biotech och Fair. Handlingsplanen resulterade i en utmärkt mobilisering av sakkunskap inom ett stort antal vetenskapsgrenar vid mer än 120 laboratorier i alla medlemsstater och associerade länder. Femte ramprogrammet, Femte ramprogrammet ( ) bygger på det fjärde ramprogrammet och har omfattat 26 TSE-projekt (ca 30 miljoner euro), som fått stöd både genom allmänna inbjudningar att lämna förslag till forskningsprojekt (11) och genom den särskilda förslagsinfordran som gällde TSE-forskning (15)

8 Särskild förslagsinfordran för TSE-forskning och förteckningar över TSE-forskning i Europa, 2001 I november 2000 bad rådet (forskning) att kommissionen skulle inrätta en TSEexpertgrupp, vars mandat skulle vara att - undersöka nivån på TSE-forskningen, - uppmuntra till utbyte av vetenskapliga uppgifter mellan forskningsgrupper, - kartlägga pågående forskning som behövde stärkas samt ny forskningsverksamhet som borde inledas. Gruppen består av företrädare som utnämnts av EU:s medlemsstater och associerade länder, vissa medlemmar i Vetenskapliga styrkommitténs arbetsgrupp för TSE/BSE och några samordnare i EU:s forskningsprojekt. I april 2002 utvidgades den till att omfatta medlemmar från central- och östeuropeiska stater. Handlingsplanens syften omfattade målet att utvidga och regelbundet uppdatera sammanställningen av forskningen om TSE i medlemsstaterna, vilket ursprungligen föreslagits av Charles Weissmann. Den analys som TSEexpertgruppen och Europeiska kommissionens avdelningar gjorde av den senaste versionen av detta dokument (april 2001) resulterade i lanseringen av en särskild förslagsinfordran för TSE-projekt, vars syfte var att fylla luckorna inom den europeiska TSE-forskningen, och i ett meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet (KOM(2001) 323). Sammanlagt 15 nya TSEprojekt fick uppdrag inom ramen för denna förslagsinfordran och stödet uppgick till 21 miljoner euro. Alla projekt kommer efter framgångsrika avtalsförhandlingar att inledas Sjätte ramprogrammet och framtida åtgärder, 2002 År 2002 inleddes Sjätte ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling. De allra senaste uppgifterna om detta finns på webbplatsen I september 2000 utarbetades en katalog över de 54 projekt som finansierades genom handlingsplanen. Den kan fås från Generaldirektoratet för forskning. Katalogen uppdateras för närvarande så att den kommer att innehålla resultaten från projekten och sammanfattningar av mer nyligen finansierade projekt. Ytterligare frågor om BSE kan sändas till e-postadressen sanco-mailbox@cec.eu.int vid Generaldirektoratet för hälsa och konsumentskydd. -8-

9 Bilaga Fullständig förteckning över specificerat riskmaterial Följande vävnader betecknas som specificerat riskmaterial: a) Skallen inklusive hjärna och ögon, tonsiller, ryggrad 3 utom svanskotor, länd- och bröstkotornas tvärutskott och korsbenets 'vingar', men inklusive dorsalrotsganglier och ryggmärg från nötkreatur som är äldre än tolv månader, samt tarmarna från tolvfingertarmen till rektum och tarmkäxet från nötkreatur i alla åldrar. b) Skalle, inklusive hjärna och ögon, tonsiller och ryggmärg från får och getter som är äldre än tolv månader eller som har en permanent framtand som trängt genom tandköttet samt mjälte från får och getter i alla åldrar. Utöver de specificerade riskmaterial som anges i a skall nedan nämnda vävnader betecknas som riskmaterial i Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland samt i Portugal, med undantag för den autonoma regionen Azorerna: Hela huvudet utom tungan, inklusive hjärna, ögon, trigeminala ganglier och tonsiller, bräss, mjälte och ryggmärg från nötkreatur äldre än 6 månader. 3 Portugal, Storbritannien och Sverige har beviljats undantag från bestämmelsen om att avlägsna ryggraden på stränga villkor. -9-