har återvänt till banan efter cancer i tunntarmen 1/14 Hannu Hämäläinen Kamratsstöd ger information, stöd och hopp

Transkript

1 UTGES AV CANCERORGANISATIONERNA 1/ Kamratsstöd ger information, stöd och hopp Nu chattsida för svenskspråkiga cancersjuka 10 Hannu Hämäläinen har återvänt till banan efter cancer i tunntarmen

2 4 Veikko Erkkilä från Sastamala hemma med sin fru. Syöpä-Cancer -tidskriften utges av Cancerorganisationerna. Utkommer med fyra nummer i Prenumerationspris 35 per årgång. Gratis för medlemmar. 44. årgången. ISSN Huvudredaktör: Sirkku Jyrkkiö Redaktionschef: Satu Lipponen Redaktionssekreterare: Maarit Rautio Redaktion: Anna Lepistö, Päivi Lähteenmäki, Pirkko Ollikainen, Päivi Pakarinen, Leena Rosenberg-Ryhänen, Maija Töyry Redaktör: Jaana Ruuth, Anu Kytölä Medicinvetenskaplig redaktör: Liisa Pylkkänen AD: Toni Talvenheimo / Total Layout Oy Bilder: Jouko Keski-Säntti, Kimmo Torkkeli, Shutterstock Adress: Lilla Robertsgatan 9, Helsingfors Telefon: toimitus@cancer.fi Internet: Repro: TS-Yhtymä Ab, Helsingfors Tryckeri: Hansaprint, Åbo 2014» I DETTA NUMMER 3 Ledare Är närstående välkomna på mottagningen? 4 Stafettpinnen går vidare Kamratstödsgrupper erbjuder cancersjuka ett ställe där de kan vara sig själva. 10 Löparen har återvänt till banan Hannu Hämäläinens sprinterkarriär tog inte slut med cancern 12 Sakkunnigskötare.fi ger stöd och information Ge en donation till Cancerstiftelsen Cancerstiftelsen finansierar inhemsk cancerforskning samt rådgivningstjänster för patienter och deras närvarande. Kontonummer: Aktia FI referensnummer 3308 Donatortjänst: tel , donationer@cancer.fi Insamlingstillstånd: 2020/2012/4587 2

3 Februari 2013 mledare Är närstående välkomna på mottagningen? MÅNGA PATIENTER spänner sig inför besöket hos cancerläkaren och tar gärna med sig någon närstående som stöd. Det känns lugnare att ha någon med sig och fyra öron hör mer än två. Hemma kan man sedan tillsammans diskutera igenom vad som sades på mottagningen och hur man ska gå vidare med sjukdomen. Oftast är det mycket önskvärt att en stödperson är närvarande. Det finns situationer när man önskar att patienten hade förberett sig bättre inför besöket på mottagningen. Om flera närstående följer med, kan det hända att det känns trångt, och det händer att de pratar med varandra eller svarar i telefonen. Med ett sådant ståhej är det svårare att föra personliga samtal. Det vore bra om patienten och de närstående i förväg kunde komma överens om vilken närstående som följer med på besöket och tillsammans skriva en lista över angelägna frågor. De andra kan informeras om svaren efter besöket. Det händer att aktiva närstående försöker ta över kommandot på mottagningen och gärna ger sin version av patientens berättelse redan innan patienten hunnit få ett ord med i laget. Jag betvivlar inte att den närståendes version är sann, men för läkaren räcker det inte med ett närståendeperspektiv. För att komma tillräckligt nära patienten måste jag få höra patientens egen version, även om den kanske är långsam, otydlig eller trevande. Hörselskadade och patienter med ett främmande språk som modersmål har rätt att anlita profes- sionell tolk för att samtalet ska förlöpa utan problem. Det är nämligen sällan en närstående kan tolka så flytande att han eller hon kan ersätta en professionell tolk. Dessutom kan närstående känna sig frestade att forma om budskapet eller styra samtalet. En närstående som bryr sig är patientens viktigaste stöd och trygghet. Ibland kan stödpersonen också hjälpa läkaren att klara sig ut en knepig situation. När jag en gång som ung och oerfaren läkare drabbades av beslutsångest var det ångestfyllt både för mig själv och för patienten. Spänningen släppte när den välvilliga stödpersonen sa: Det gör inget. Du kan gå och be någon mer erfaren arbetskamrat om råd. Vi är pensionärer och har tid att vänta. Vi kan ta en kopp kaffe och så fortsätter vi när du hinner. Stödpersonen kan underlätta besöket om han eller hon går igenom medicinerna med patienterna i förväg och skriver en lista på dem. Dessutom är det bra att ta med sig recepten. Även om temen på många sätt är ett bra stöd i behandlingen, är det ofta svårt att få en helhetsuppfattning om medicineringen bara genom att titta på datorskärmen. informationssys- Yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården är skyldiga att ta hänsyn till de närståendes behov av information och stöd. Lagen skyddar patientens rättigheter, vilket innebär att uppgifter bara får ges ut med tillstånd från patienten. I bästa fall samarbetar patienten, de närstående och vårdpersonalen friktionsfritt för patientens bästa. De närstående på välkomna på mottagningen så länge vi alla är klara över att vi är där för patientens skull. Sirkku Jyrkkiö huvudredaktör

4 I synnerhet unga kvinnor vill gärna ha stöd från andra kvinnor i samma livssituation, säger Minna Lumme. 4

5 Stafettpinnen går vidare Cancerföreningarnas kamratstödsgrupper erbjuder cancersjuka ett ställe där de kan vara sig själva. Dit får man komma och prata av sig. De senaste åren har det kommit till fler grupper. Text Merja Perttula Foto Kimmo Torkkeli Minna Lumme, mamma till en 13- och en 15-åring, är full av lovord när hon beskriver hur viktig gruppen har varit för henne. Den har varit ett livsvillkor för mig, säger hon. Redan under behandlingarna fick hon kontakt med kamratstödet på ett patientmöte som Tammerfors universitetssjukhus ordnade. På bröstcancerföreningens webbplats såg hon att det fanns en stödträff i Tammerfors. Hon gick dit och träffade Leena Kiuru. Tillsammans satte vi igång och ordnade kamratstöd här i vår hemstad. Vi kontaktade cancerföreningen i Birkaland och fick lokaler och hjälp med att ordna verksamhet. Nu har gruppen funnits i ett år med Minna och Leena i spetsen. Vanligen kommer det 5 20 kvinnor i olika åldrar till träffarna. En stor del är nyinsjuknade i bröstcancer. En del kommer ett par gånger, andra fler gånger. Jag har lagt märke till att i synnerhet unga kvinnor gärna vill ha stöd från andra kvinnor i samma livssituation. De förefaller rentav att ha ett större behov av stöd än de med längre livserfarenhet. Gruppen samlas en gång i månaden. De har gjort en utflykt till ön Viikinsaari, testat bowling och tittat på fotoutställningen Leena som handlar om bröstcancer. I höstas ingick det i programmet att läsa bröstcancerlitteratur och diskutera olika sätt att orka gå vidare. Att prata är A och O. Ibland pratar vi på som papegojor. Det hjälper en själv att hantera erfarenheterna av cancer och minskar bördan, när man får berätta sin egen historia och höra andras. Mötena annonseras på cancerföreningens webbplats. Dessutom skickar Minna och Leena ut en påminnelse på e-posten till de som varit med i gruppen. Informationen kunde säkert vara bättre. Jag tänker hänga upp information om oss på anslagstavlan på Radius på universitetssjukhuset. 5

6 Veikko Erkkilä levde länge i skuggan av cancer. Han vill uppmuntra andra cancerpatienter att dela med sig av sina erfarenheter. Stor grupp i Sastamala Kamratstödsgruppen i Sastamala kan betecknas som en stor framgång. Den har funnits i knappt två år och alla träffar lockar ett tjugotal personer. Grupperna behövs alltså. Det finns plats för fler, säger Veikko Erkkilä och hälsar alla cancerpatienter i trakten välkomna. Trots sin höga ålder är han den som varit den drivande kraften tillsammans med tre andra som har haft cancer. Han fick idén när han deltog i träffar för prostatacancerpatienter i Tammerfors. Jag såg hur mycket starkare männen blev psykiskt av träffarna. Så jag tänkte att vi också behöver en grupp i Sastamala. Det är lättare att vara öppen med andra i samma situation. Cancerdiagnosen kom inte som någon överraskning eftersom han gick på uppföljning i nästan femton år. Jag misstänkte att den upptäcks någon dag. Men jag har lärt mig leva med och i skuggan av cancer och vill dela med mig av mina erfarenheter till dem som upplever cancer som en stor chock. Det händer att vi blir så röda att vi gråter. Gruppen i Sastamala fick luft under vingarna när den hittade en bra lokal och träffarna annonserades i lokalbladet och inte bara via djungeltelegrafen. Merparten av deltagarna är kvinnor, men också närmare tio män har vågat gå med i gruppen. Någon har tagit med sig sin fru. Träffarna är offentliga, men avsedda bara för oss. Och vi har lärt oss att lita på varandra. Förutom att man berättar senaste nytt har varje träff ett tema. Cancerföreningen i Birkaland och Sastamala stad har ställt upp med föredragshållare. I höstas fick de information bland annat om vilka tjänster socialarbetaren erbjuder, vård i livets slutskede och om FPA-förmåner. Man får prata om allt utom politik, understryker Veikko Erkkilä. 6

7 7

8 Liisa Asikainen och Ritva Saarinen leder gruppen i Ruovesi tillsammans. Lång erfarenhet i Ruovesi Primärskötaren Leena Ruokkeinen på hälsostationen i Ruovesi förde samman Liisa Asikainen och Ritva Saarinen som fick bröstcancer ungefär samtidigt. Hon lade fram förslaget om en kamratstödsgrupp och nu har gruppen funnits i åtta år. Vi vill vara som en stafettpinne som ger andra i samma situation stöd, information och hopp. Det finns mycket som en cancersjuk inte 8

9 Vi vill vara som ett stafettpinne som ger andra i samma situationen stöd, information och hopp. kan ta till sig när det är som värst. Vi lyssnar, berättar om våra erfarenheter och ger råd i den utsträckning vi kan, säger Liisa Asikainen. Liisa och Ritva leder gruppen tillsammans. Liisa har varit lärare och pensionerade sig för många år sedan. Ritva leder eftermiddagsklubbar i Ruovesi kyrkby. Dessutom är hon stödperson för cancersjuka utanför gruppen. Jag har sagt att man får ringa mig när som helst på dygnet. Det allra viktigaste är att stötta människor under de tunga behandlingarna. Det är inte lika lätt för alla att prata om sjukdomen med närstående och familjen. Så det är bra att söka hjälp i en stödgrupp. Då orkar man bättre. Gruppen har en kärntrupp på ungefär tio personer. Allt emellanåt kommer det till nya som stannar en kortare tid. Gruppen är bara för kvinnor. Cancerföreningen i Birkaland har tryckt på med att vi ska öppna gruppen för män. Men vi har stått på oss. Vi tycker att vi kan prata om mycket intima frågor bara med kvinnor, säger Liisa. Och det finns mycket att prata om varje gång trots att de inte har några fastlagda teman för träffarna. Cancerföreningen ger uppbackning. Den har utbildat Liisa och Ritva, ordnat en del offentliga tillställningar och tillhandahållit material. Deltagarna har tystnadsplikt. Till en början bestämde de att man inte får prata med någon utanför möteslokalen om det som sagts på träffarna. Senare har reglerna luckrats upp. Numera kan vi fråga varandra hur det går och hålla kontakt med varandra. Ritva tycker att man måste kunna prata mer öppet om cancer. Bördan bara växer när människor hemlighåller och skäms för sin sjukdom. Folk pratar öppet om sin reumatism eller sin diabetes. Så varför inte också om sin cancer? KAMRATSTÖD I BIRKALAND Kamratstödet är en viktig del av cancerföreningarnas service. Verksamheten varierar lite från ort till ort. Men det finns planer på att samordna reglerna och utbildningen av stödpersoner för hela landet. I Birkaland finns det för närvarande 24 stödpersoner och många frivilliga som leder lokala stödgrupper. Allt som allt finns det grupper på åtta orter. Ifjol kom det till två nya grupper. Stödpersonerna har själva haft cancer och de har utbildats i frivilligarbete av föreningen. Behöver du stöd? Föreningen ordnar också träffar på tumanhand och man kan kontakta stödpersonerna per telefon eller e-post. Om det behövs kan föreningen söka lämpliga stödpersoner i någon annan förening. Kontakta föreningen om det har gått två år sedan du fick cancer och du vill hjälpa andra i samma situation. Det finns gemensamt överenskomna, bindande regler för stödverksamheten och frivilligarbetarna, bland annat följande: Cancersjuka kan komma med och sluta i gruppen när de själva vill. Grupperna och stödpersonerna har tystnadsplikt. Medlemskap i cancerföreningen är inte obligatoriskt, men önskvärt. Verksamheten befattar sig inte med behandlingar eller medicinska frågor. Inte heller politiska eller religiösa frågor finns på agendan. Informationen om stödverksamheten lämnades av Tarja Kangassalo, avdelningsskötare på cancerföreningen i Birkaland (Pirkanmaan syöpäyhdistys). 9

10 Jag är inte rädd för att cancern ska komma tillbaka. Jag bestämde mig för att se positivt på det hela eftersom grubblerier och ångest inte hade hjälpt mig i återhämtningsprocessen, säger sprinterlöparen Hannu Hämäläinen. SPRINTERLÖPARENS RÅD FÖR PSYKISK BALANS VID SJUKDOM: 1. Acceptera fakta. Det är onödigt att fråga sig varför just jag eftersom det inte finns något svar. 2. Ställ frågor på sjukhuset. Erfaren personal har de mest initierade svaren. 3. Se cancern som ett projekt med en början och ett slut. 4. Tro att det alltid finns en lösning oberoende av vad som händer. 5. Bestäm att sjukdomen inte ingår i din identitet. Den ska behandlas, och sedan fortsätter livet. 10

11 Löparen har återvänt till banan Löphastigheten blev långsammare, men sprinterkarriären tog inte slut med cancern. Text Paula Launonen Foto Jouko Keski-Säntti C ancer i tunntarmen är en ovanlig sjukdom, och extra sällsynt bland unga människor. Hannu Hämäläinen, 27, fick diagnosen våren Redan sommaren innan hade han haft diffusa symtom. Då hörde han till de snabbaste sprinterlöparna i Finland och presterade fortfarande topptider. Men ju längre säsongen led desto långsammare blev stegen och symtomen utreddes. Det fanns ingen anemi, ingen celiaki, och inga andra sannolika förklaringar heller. Sedan upptäcktes lymfom i tunntarmen och det blev operation i mars Under våren och sommaren fick Hannu Hämäläinen sju cytostatikabehandlingar. I oktober var det dags för vardagen igen. Snart magister I slutet av november 2013 sitter han i entrén till Sportkvarnen i Helsingfors och har bara en tentamen kvar för sin magisterexamen i ekonomi. I sin pro gradu-avhandling undersöker han om jobben följer med människorna eller om människorna följer med jobben. Men än så länge siktar han själv in sig på en helt annan karriär. Jag tränar ett par timmar varje dag. Gym, löpning och koordinationsträning. Förnöjt konstaterar han att fysiken är på nästan lika förträfflig nivå som , när bra placeringar regnade över honom i både nationella och internationella elittävlingar. Tror på läkaren Friidrott har hört till Hannu Hämäläinens intressen ända sedan de första skolåren i Hattula. Min storebror tog med mig till idrottsplatsen och hade mig att springa och hoppa. 11

12 Jag har fullt upp varje dag med träning och sista delen av magisterstudierna. Jag har inga kostregler eller andra restriktioner, säger Hannu Hämäläinen och är nöjd med läget. På juniornivå vann jag flera gånger i finska mästerskapen i häcklöpning och längdhopp. När jag fick delta i EM-tävlingarna i löpning för unga och kom hem med en bronsmedalj i hundra meter stafett, bestämde jag mig för att satsa på sprinterlöpning. Då var jag 22. När cancern slog till fick han inte sporta över huvud taget på ett halvår. Det var bara tillåtet att förflytta sig mellan platser när det var absolut nödvändigt. Hur klarar man av det som toppidrottare som har tränat kroppen hårt ända sedan barndomen? Om läkaren säger något, tror jag att det är för mitt eget bästa. Behandlingarna var så tuffa att jag inte hade så stor lust att träna. Rätt attityd Hannu Hämäläinen tänker tillbaka på sjukdomstiden och säger att fysiken var i botten, men psyket stod pall. Han fann motivationen att gå vidare både i sig själv och i omgivningen. Rätt attityd spelade en viktig roll för överlevnaden. 12

13 Jag förstod självfallet att det kan uppstå problem. Men det finns alltid en lösning och det är bara att gå framåt. Bördan lättade ytterligare när han kontrollerade med cancerkliniken att det inte fanns några specialknep för att återhämta sig snabbare. Det räckte för mig att jag gick på behandlingarna och levde enligt råden från proffsen. Jag hänföll inte till att fundera varför just jag fick cancer. Det finns inget svar på den frågan och det hade kostat mycket energi att se sig som offer. Jag bestämde mig för att se sjukdomen som ett projekt som jag måste klara av så bra som möjligt. A och O var att lita på personalen på centralsjukhuset i Centrala Tavastland. På cancerkliniken flödade humorn och Hannu fick svar på alla sina frågor. Jag sökte inte information på nätet utan litade på det som sjukhuspersonalen sa. Då behövde jag inte ägna mig åt onödiga spekulationer och felaktiga antaganden. Sjukdomen som projekt Han hade samma målmedvetna inställning till vårdplanen som till studierna vid Jyväskylä universitet och målen på löparbanorna. Vårdplanen gav projektet en inramning. Den innehöll information om behandlingar och mål. Gärna på åskådarläktaren Under hela sjukdomstiden hade Hannu Hämäläinen tät kontakt med landslaget i sprintstafett och andra idrottskompisar. Ibland frågade de om jag hade orkat träna. Det kändes förstås lite konstigt, särskilt som jag var i så dålig form efter cytostatikabehandlingarna att jag knappt orkade tänka på träningar. Mellan behandlingarna satt han däremot på läktaren när det var friidrottstävlingar. Det kändes inte alls bittert att vara åskådare, inte ens vid EM i Helsingfors där han hade sprungit om inte sjukdomen hade gripit in och ändrat planerna. Psykiskt var det viktigt att hålla koll på tävlingarna. Det ökade min beslutsamhet. Åter på toppen När behandlingarna var slut tog träningen vid. Redan vid årsskiftet var Hämäläinen i så god form att han åkte för att träna i Sydafrika från januari till mars. Sommaren 2013 satt Hannu Hämäläinen inte längre på läktaren. Bland årets bästa resultat nämner han fjärde plats i Kalevaspelen och femte bästa tid bland finländarna i Paavo Nurmi-tävlingen. Det hade gått ett knappt år sedan den första promenaden som konvalescent. Så jag var nöjd trots att medaljerna uteblev. I januari i år är det åter dags att flyga till Johannesburg. Jag tänker delta i EM-tävlingarna i Zürich i sommar och hoppas kunna delta i OS Då ska man komma ihåg att det är bara ett år sedan han blev genomböt av svett och pulsen var skyhög av att gå en kort promenad. 13

14 Sakkunnigskötare.fi ger stöd och information En cancersjukdom är alltid en kris för både patienten och de närstående. Huvudet är fullt av frågor, men ingen ska behöva vara ensam med sina funderingar. Det finns hjälp på nätet i realtid, här och nu. Text Jaana Ruth Foto Shutterstock Sakkunnigskötare.fi är en kostnadsfri webbtjänst som tillhandahålls av Cancerorganisationerna. Där kan cancersjuka och deras närstående samtala konfidentiellt med en yrkesutbildad person inom hälsooch sjukvården. Samtalet förs skriftligt i realtid på en chattsida. Det går bra att kontakta oss om man funderar på något kring cancer eller behöver stöd i en svår livssituation, säger Taina Häkkinen, ansvarig skötare på Cancerorganisationernas riksomfattande rådgivningstjänst. Tjänsten Sakkunnigskötare.fi öppnade nyligen och den ingår i tjänsten Neuvontahoitaja.fi. Webbtjänsten på finska introducerades Prata anonymt om svåra frågor På Sakkunnigskötare.fi kan man samtala på tumanhand med en sjukskötare eller delta i en gruppdiskussion där man träffar många andra i samma livssituation. Till båda samtalstyperna måste man boka plats i förväg. Men det krävs ingen avancerad datorvana. Det räcker med en dator och en webbläsare. På nätet hör man inte samtalspartnernas röst, men i övrigt är det ungefär som att prata i telefon. A och O är att komma fram med sin fråga och bli förstådd, säger Taina Häkkinen. I början kan det kännas ovant att skriva i realtid, men snabbhet är inget självändamål för oss. Var och en får skriva och formulera sina tankar i lugn och ro. 14

15 Det finns hjälp på nätet i realtid, här och nu. För att garantera informationssäkerheten måste alla vara inloggade, men de behöver inte uppge namn eller adress. Det räcker med signatur. Under samtalens gång avslöjas inte identiteten, om man inte själv presenterar sig. En del människor vill inte prata om cancer ansikte mot ansikte, och än mindre i telefon. För dem kan det vara ett behändigt sätt att få utlopp för sina tankar och styr på sin livssituation att skriva anonymt på en chattsida. Chatt hänger inte på åldern När den finska webbtjänsten introducerades 2010 utgick Cancerorganisationerna från att den skulle anlitas i synnerhet av unga cancerpatienter eller unga anhöriga till cancerpatienter. Senare har vi sett att chattande inte är en fråga om ålder. Den äldsta deltagaren har varit över sjuttio år och tjänsten anlitas mestadels av medelålders personer. Många säger att det är mycket lättare att chatta än de hade föreställt sig, intygar Taina Häkkinen. Särskilt vid sällsynta former av cancer kan gruppdiskussioner i realtid vara till hjälp, menar hon. Patienten kan vara den enda i sin landsända som har en viss cancerform. Så det är svårt att få kontakt med andra i samma situation. En del av patienterna pratarna numera med varandra på Facebook, men på grund av informationssäkerheten har vi inte velat lägga ut tjänsten där. Den som pratar om sin sjukdom på sociala medier bör vara medveten om risken att informationen förr eller senare kan läsas av vem som helst. Många kontaktsätt Cancerorganisationernas riksomfattande rådgivningstjänst svarar för Neuvontahoitaja.fi. Vid problem med att chatta går det bra att kontakta tjänsten per e-post på svenska på adressen neuvonta@cancer.fi. Dessutom har de regionala cancerorganisationerna drygt femtio sjukskötare som arbetar med rådgivning över hela landet. De träffar patienterna ansikte mot ansikte och svarar på frågor om cancer. Österbottens Cancerförening har svenskspråkiga sakkunnigskötare som arbetar med rådgivning. KURSER FÖR SVENSKSPRÅKIGA CANCERPATIENTER 2014 Parkurs för bröstcancerpatienter (51164) Bröstcancerpatienterv under 68 år och deras anhöriga Härmä rehabiliteringscenter, Ylihärmä Ansökningstiden fortgår så länge det finns lediga platser. Fpa Parkurs för prostatacancer (51225) Prostatacancerpatienter över 68 år och deras anhöriga Meri-Karina, Åbo Ordnas av Sydvästra Finland Cancerförening rf Ansökningstiden fortgår så länge det finns lediga platser. Fpa Parkurs för bröstcancerpatienter (51165) Bröstcancerpatienterv över 68 år och deras anhöriga Meri-Karina, Åbo Ordnas av Sydvästra Finland Cancerförening rf Ansökningstiden fortgår så länge det finns lediga platser. Fpa Naturupplevelser ger energi Prostatacancerpatienter Platsen bekräftas senare, Vasanejden Ordnas av Österbottens Cancerförening Ansökningstiden fortgår så länge det finns lediga platser. RAY Parkurs för cancerpatienter (51348) Cancerpatienter under 68 år och deras anhöriga Härmä rehabiliteringscenter, Ylihärmä Ansökningstiden fortgår så länge det finns lediga platser. Fpa Parkurs för patienter med kroniska cancer Härmä rehabiliteringscenter, Ylihärmä Samarbetspartner Österbottens Cancerförening rf Ansökningstiden utgår RAY 15

16 Cancerorganisationerna Bli medlem Du kan bli medlem antingen genom att fylla i kortet nedan eller genom att anmäla dig via nätet på adressen Då kan du bli medlem i din regionala cancerförening, i en av de landsomfattande patientorganisationerna eller både och. Föreningarna bestämmer själva medlemsavgiften och den är euro. Vi bjuder rehabilitering för cancerpatienter och deras närstående stödpersoner diskussionsgrupper rådgivning i hela landet rådgivningsstationer där en sjukskötare specialiserad på cancer har mottagning Medlemsblankett Jag vill bli medlem Namn Adress Jag är svenskpråkig och vill ha tidskiften Adressförändringar Namn Medlemsnummer (Från tidskriftens baksida, nummerserien ovanför namnet) Medlemsförening Gammal address Ny adress Vastaanottaja maksaa postimaksun Mottagaren betalar portot CANCERFÖRENINGEN I FINLAND KOD SVARFÖRSÄNDELSE