BALTICCONNECTOR Naturgasrörledningen mellan Finland och Estland

Transkript

1 BALTICCONNECTOR, NATURGASRÖRLEDNINGEN BALTICCONNECTOR Naturgasrörledningen mellan Finland och Estland Januari 2014 Miljökonsekvensernas bedömningsprogram

2 BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM Kontaktinformation Projektansvarig Gasum Oy Adress: Karlavägen 1, PB 21, FI Esbo, Finland E-post: Tel.: Kontaktperson: Eero Isoranta Kontaktmyndighet för MKB-förfarandet i Finland Nylands närings-, trafik- och miljöcentral (NTM-central) Adress: Semaforbron 12 B, P.O. BOX 36, FI Helsinki, Finland E-post: förnamn.efternamn@ely-keskus.fi Tel.: Kontaktperson: Leena Eerola Tillståndsmyndigheten för MKB-förfarandet i Estland Ministry of Economic Affairs and Communications Adress: Harju 11, Tallinn E-post: info@mkm.ee Tel.: Fax: Kontaktperson: Taivo Linnamägi MKB-programmets konsult Ramboll Adress: Säterinkatu 6, PB 25, FI Esbo, Finland E-post: förnamn.efternamn@ramboll.fi Tel.: Fax: Kontaktpersoner: Tommi Marjamäki Veronika Verš Utgivare Gasum Oy ISBN ISBN (pdf) Kartor Tryckeri Logica, lantmäteriverket tillstånd nr 3/MML/13 Picaset Oy, Helsingfors 2

3 FÖRORD Förord Gasum Oy planerar en förenande naturgasrörledning mellan Finland och Estland. Projektets namn är Balticconnector. Detta miljökonsekvensernas bedömningsprogram påbörjar projektets miljökonsekvensbedömning (MKB-förfarande) i både Finland och Estland. Detta MKB-förfarande görs i bägge länder i enlighet med nationell lagstiftning. Till följd av projektets internationella dimension följer MKB-förfarandet dessutom Esbokonventionen om gränsöverskridande miljökonsekvensbedömning samt det bilaterala avtalet mellan Finland och Estland om gränsöverskridande miljökonsekvensbedömning. Avsikten med miljökonsekvensbedömningen är att utreda projektets miljökonsekvenser i Finland och Estland. I MKB-förfarandet granskas naturgasrörledningens sträckning från Ingå i Finland till Paldiski i Estland. Sträckningen för rörledningen innefattar alternativa sträckningsdragningar både på den finska och estniska sidan. Avsikten med Balticconnector -rörledningsprojektet är att förena Finlands och Estlands gasdistributionsnät vilket avsevärt skulle förbättra den regionala tillgången och distributionssäkerheten. Detta gynnar i sin tur tillförlitligheten i gasdistributionen under olika förhållanden i Finland och de baltiska staterna. Balticconnector -naturgasrörledningsprojektet har klassats som Europeiska Unionens prioritetsprojekt och därför har det beviljats finansieringsstöd i EU:s TEN (Trans-European Networks) -program. Balticconnector finns på EU:s lista Projects for Common Interest (PCI) som publicerats under hösten Stödansökningen för denna del kommer att inlämnas under Balticconnector -naturgasrörledningen förenar de befintliga naturgasnäten i Finland och Estland samt den planerade Finngulf LNG-terminalen i Ingå. Utvecklingsprojektet för LNG-terminalen pågår också för tillfället. Undervattensgasrörledningen utrustas också med en kompressorstation i båda länderna. Detta möjliggör ett gasflöde i båda riktningarna även utan den planerade LNG-terminalens drift. Gasum Oy, Esbo, januari

4 BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM Sammanfattning Projektets syfte Naturgasledningen Balticconnector kommer att binda samman gasdistributionsnäten i Finland och Estland. En sammankoppling av de nationella gasdistributionsnäten skulle avsevärt förbättra den regionala gastillgången och leveranssäkerheten och bidra till en pålitligare energiöverföring under olika förhållanden i Finland och Baltikum (Bild 1). Balticconnector är klassat som ett prioriterat projekt och har därför beviljats ekonomiskt stöd från europeiska gemenskapen. Balticconnector rörledningsprojektet blev tidigare en del av EU:s transeuropeiska energinätsprogram (TEN-E). En hopkoppling av gasinfrastrukturerna i Finland och Estland garanterar ett mer sammanhängande och diversifierat naturgasnät i Östersjöregionen och ger därigenom en säkrare till- Bild 1. Naturgasledningsnätet i Finska viken -området 4

5 SAMMANFATTNING gång till naturgas för EU:s nordostliga medlemsländer. Undervattensrörledningen skulle möjliggöra utbyte av naturgas mellan Finland och Estland och samtidigt erbjuda möjligheten att utnyttja de underjordiska lagringsutrymmena för naturgas i Lettland. Rörledningen skulle kunna fungera i båda riktningarna som en interaktiv förbindelse och även göra det möjligt att överföra naturgas genom Finland till Estland. Ifall den planerade Finngulf LNG-terminalen byggs i Ingå, kommer Balticconnector-rörledningen att anslutas till det befintliga gasnätet i Finland och till Finngulf LNG terminalen i Ingå. LNG-terminalprojektet i Ingå pågår och miljökonsekvensbeskrivningen (MKBbes krivningen) har lämnats in till kontaktmyndigheten. Genom anslutningen till en storskalig LNG-terminal skulle Balticconnector skapa ett sammanhängande naturgasnät i de baltiska staterna och Finland. Undervattensrörledningen skulle dock utrustas med en komp ressorstation i båda ändar för att möjliggöra ett flöde i båda riktningarna oberoende av LNG-terminalen. Projektbeskrivning Teknisk översikt Injektionskapaciteten till rörledningen Balticconnector kommer att vara cirka 7,2 millioner m 3 /dag, dvs. cirka Nm 3 /tim. Årskapaciteten från terminalen till Balticconnector beräknas bli 5 TWh. Balticconnectors årliga gasöverföringskapacitet är planerad till två miljarder kubikmeter. Enligt den preliminära planen är dimensionen på den havsbaserade rörledningen 20 tum (= 508 mm). Längden på undervattensrörledningen är cirka 81 km. Optimeringen av sträckningen görs i samband med den detaljerade sträckningsplaneringen, baserat på geotekniska och geofysiska undersökningar. Undervattensrörledningen installeras med hjälp av ett ankar eller dynamiskt positionerat (DP) rörläggningsfartyg (Bild 2). I de djupa delarna av Finska viken ligger rörledningen exponerad på havsbotten. Stödmattor av stenmaterial används där rörledningen korsar befintliga rörledningar eller kablar. Avtestning och kontroll före idrifttagningen av rörledningen omfattar vattenfyllning, rengöring och mätning, provtryckning, vattentömning och torkning/konditionering samt gasfyllning. Miljkonsekvensbedömningen av Balticconnector -projektet omfattar: Undervattensrörledning från Ingå till Paldiski; Mottagningsstationer (i Finland och Estland); Landbaserad rörledning från landföring till kompressorstation i Ingå och en motsvarande rörledning mellan landföringen och mottagningsstationen i Paldiski Kersalu; Kompressorstation i Ingå. Projektansvarig för gasledningsprojektet Balticconnector är Gasum Oy. Sträckningen för den havsbaserade rörledningen har undersökts och omfattande marina undersökningar genomförts Tilläggsundersökningar genomförs under hösten 2013 våren Enligt den projektansvarige vore det tidsmässigt möjligt att påbörja byggnadsarbetet av Balticconnector i början av 2016 och att påbörja driften av rörledningen under Bild 2. S-läggning med ett dynamiskt positionerat rörläggningsfartyg (Allseas.com, 2013) Bild 3. Ett rör med polyetenlager (svart) innanför betongbeläggningen 5

6 BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM Kompressor- och mottagningsstationen placeras intill landföringen för den havsbaserade rörledningen i närheten till de landbaserade ledningssektionerna. Gastrycket och flödeshastigheten ökas i kompressorstationen till den nivå som nätets driftstatus kräver. Kompressorstationen planeras och byggs enligt be bestämmelser som finns i standard 12583:2000 (gasrörledningar kompressorstationer driftskrav) och enligt andra anknytande internationella säkerhets- och miljöskyddsstandarder. Buller-, avgas-, metanutsläppen uppstår i någon mån i närheten av kompressorstationen. Dessa kommer dock inte att överskrida de nationella gränserna och bestämmelserna. Om man väljer sådana gasturbindrivna kompressorenheter som anses vara de lämpligaste för uppgiften, uppstår det lokala metanutsläpp på ca ton samt ton kväveoxidutsläpp per år. Gasrörledningen och kompressorstationen i Ingå styrs och övervakas från den permanent bemannade kontrollcentralen vid naturgascentret i Kouvola (Finland). Under gasrörens livstid kommer både yttre och inre inspektioner av rören att regelbundet genomföras. Rörledningens livslängd är ungefär 50 år. Rör som avvecklas får vanligen ligga kvar. Projektalternativ I miljökonsekvensbedömningen av Balticconnector kom mer följande alternativ att bedömas (Bild 4): ALT 0: Naturgasledningen Balticconnector genomförs inte. Naturgasledningen från Paldiski till Ingå byggs inte. Bild 4. Sträckningen för den havsbaserade rörledningen Balticconnector 6

7 SAMMANFATTNING ALT FIN 1: Naturgasledningen Balticconnector byggs genom Finska viken från Paldiski i Estland till Ingå i Finland, sträckning norr om Stora Fagerö ALT FIN 2: Naturgasledningen Balticconnector byggs genom Finska viken från Paldiski i Estland till Ingå i Finland, sträckning söder om Stora Fagerö ALT EST 1: Naturgasledningen Balticconnector byggs genom Finska viken från Paldiski i Estland till Ingå i Finland, landföring i Kersalu i Estland. ALT EST 2: Naturgasledningen Balticconnector byggs genom Finska viken från Paldiski i Estland till Ingå i Finland, landföring i Pakrineeme i Estland. Den planerade landföringen i Finland ligger på Fjusö, ca två km öster om Ingå hamn. Området norr om den planerade landföringen omfattar en starkt bearbetad hamn, ett kraftverk, ett stenbrott och industriområde. Det finns också ett nationellt bränsle reservförsörjningslager, en fiskehamn och ett vinterförvaringsområde för småbåtar. I Ingå skärgård har två alternativa sträckningar av rörledningen undersökts, norr och söder om Stora Fagerön (Bild 5). I Estland finns det två möjliga landföringar (Kersalu ALT EST 1 och Pakrineeme ALT EST 2) vid kusten till Pakrihalvön på Paldiski kommuns område (Bild 6). Landföringen i Kersalu (Estland) har bedömts som den mest lämpliga t.ex. med tanke på anslutning till det befintliga gasnätet. Den alternativa landföringen i Pakrineeme kommer att övervägas i anknytning till den föreslagna LNG-terminalen i Paldiski. Bild 5. Sträckningsalternativ för gasrörledningen i Ingå skärgård 7

8 BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM I Estland ingår havsområdet runt Pakrihalvön (med undantag av vattenområdet vid Paldiski hamn) i specialskyddsområdet vid namn Pakri Natura område. Det finns även två potentiella Natura områden på land vid Pakrihalvön i närheten av den planerade rörledningen. Projektområdet i närheten av rörledningen består främst av skogsmarker på gamla jordbruksmarker. Konsekvenser som utreds Bild 6. Alternativa landföringsplatser vid Pakrihalvön Nuläget vid projektområdet Den planerade undervattensrörledningen korsar farleder med regelbunden fartygstrafik längs hela sträckningen. Bägge sträckningsalternativen för undervattensrörledningen korsar Ingå farleden (13,0 m) på ett ställe. Sträckningsalternativ 1 i Finland korsar farleden på en plats där farleden är bredare och något djupare. Ingåfarledens längd är ca 34 km. Trafikmängderna är små och största delen fartygen trafikerar regelbundet till kraftverkets hamn. Förutom de fastbosatta (300) i Ingå skärgård finns det mycket sommarstugor (2 000) och därför är småbåtstrafiken livlig. Vid rörledningssträckningen i Ingå skärgård rör sig flera yrkesfiskare. Fiske är en viktig näringsgren för många skärgårdsbor. Bottentrålning utövas endast i den del av Finska viken som ligger nära Estlands kust. Det glest bebyggda området på Pakrihalvön, som lämpar sig för jordbruk och sommarstugor, har bevarats. Det finns inga tätbebyggelser i den omedelbara närheten till de alternativa landföringsplatserna i Estland. I det finska projektområdet till havs, finns det fem Natura områden inom 10 km från den planerade rörledningen. Balticconnector kommer att löpa genom ett av dessa områden som heter Ingå skärgård. Det finns även många små skyddsområden i närheten av den planerade rörledningen, det flesta av dessa ligger dock innanför Natura områdenas gränser. Följande konsekvenshelheter ingår i miljökonsekvensbedömningen: konsekvenser för havsbotten och vattenkvalitet konsekvenser för organismer såsom djur, fiskar och växter konsekvenser för skyddade områden och värden samt Natura områden konsekvenser för sjöfart och båttrafik konsekvenser för markanvändning och markanvändningsplanläggningen konsekvenser för människors levnadsförhållanden, fiske och säkerhet konsekvenser för landskap och kulturarv konsekvenser för turism och rekreationsanvändningen av områdena konsekvenser för utnyttjande av naturresurser konsekvenser för luftkvaliteten buller konsekvenser för det vetenskapliga arvet. Såväl direkt som indirekt påverkan kommer att bedömas under både anläggnings-, drifts- och avvecklingsfasen. Dessutom tar bedömningen hänsyn till kumulativa konsekvenser från andra relaterade projekt (t.ex. Nord Streams naturgasledning, LNG-terminalen i Ingå och den landbaserade rörledningen från Paldiski till Kiili). MKB-beskrivningen kommer att innehålla ett separat kapitel om gränsöverskridande konsekvenser (t.ex. konsekvenser för fartygstrafiken). I det kapitlet beskrivs sannolika konsekvenser som kan sträcka sig till Östersjöländer. Övriga relevanta länder (t.ex. Sverige, Lettland och Litauen) som informeras bestäms av den behöriga myndigheten (miljöministerierna i Estland och Finland). Den mest betydande konsekvensen kommer troligen att orsakas av rörledningens anläggningsarbeten, såsom muddring, sprängning, fyllning och stenläggning för att jämna ut havsbottnen under rörledningen och förhindra fria spann. I driftfasen blir projektets konsekvenser troligen tämligen små och begränsas närmast till fiske och fartygstrafiken. Konsekvenser under avvecklingen kan bedömas efter att metoderna för avvecklingen fastställts under planeringsprocessen. Nuläget i Finska viken och projektområdet beskrivs i MKB-programmet och kommer att kompletteras i MKB-beskrivningen 8

9 SAMMANFATTNING Bild 7. Det föreslagna konsekvensområdet som kommer att undersökas Följande metoder används för att bedöma miljökonsekvenserna: analys av befintligt data undersökning av resultat från tidigare geotekniska och fysiska undersökningar nya fältstudier (undersökningar) längs rörledningskorridoren och runt landföringarna konsultationer med myndigheter och institutioner modellering av fördelningen av miljökonsekvenserna expertutlåtanden. Bedömningsmetoderna fastställs av den MBK-konsult som sammanställer beskrivningsrapporten, med beaktande av nationella krav på bedömningsmetoder. Lämplig bedömning av konsekvenserna för Natura 2000 områdena kommer att göra under MKB-förfarandet. Denna bedömningsrapport kommer att bi fo gas / inkluderas i MKB-beskrivningen. Ramboll fungerar som projektledningskonsult. MKB-beskrivnin gen kommer att sammanställas av Pöyry, Finland Oy (samt dess underentreprenörer). Projektets MKB-förfarande Eftersom projektet har en internationell dimension, ska två primära internationella procedurer följas: Esbokonventionen (UNECE konventionen om miljökonsekvensbedömning i ett gränsöverskridande sammanhang) Det bilaterala MKB-avtalet mellan Finland och Estland. Kravet på miljökonsekvensbedömning för den finländs ka delen av projektet grundar sig på lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning. I Estland krävs en bedömning enligt lagen om MKB och miljöledningssystem. Det föreslagna konsekvensområdet visas på Bild 7. 9

10 BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM MKB-förfarandet både i Finland och i Estland är indelat i två faser: I den första fasen presenteras de konsekvenser som ska bedömas och vilka metoder som ska användas i ett bedömningsprogram. I den andra fasen utförs den egentliga konsekvensbedömningen, och resultaten sammanställs i en miljökonsekvensbeskrivningsrapport. MKBbes krivningen kommer att sammanställas i enlighet med de nationella kraven (i enlighet med både finsk och estnisk lagstiftning). MKB-arbetet utförs i dialog med olika intressegrupper och myndigheter. Under det allmänna påseendet av bedömningsprogrammet och -beskrivningen har myndigheter, medborgare samt intressenter och medborgarorganisationer möjlighet att uttrycka sina åsikter. Bedömningsprogrammet och -beskrivningen publicer- as på estniska, finska, svenska och engelska. I Finland är det Nylands NTM-central som är den behöriga myndigheten. I Estland är det finans- och kommunikationsministeriet som fungerar som tillståndsgivande myndighet (sköter om kungörelserna för MKB:n i Estland) och Estlands regering fungerar som tillståndsgivare för miljötillståndet. Estlands miljöministerium fungerar som MKB övervakare, eftersom det är frågan om ett gränsöverskridande MKB-projekt. Tillstånd som krävs för projektet Nedan ges en sammanfattning (Tabell 1) av de licenser och tillstånd som krävs i båda länderna i anknytning till sträckningsprojekteringen, anläggningen, driften, kemi- och gassäkerheten samt säkerhetslager och användningen av LNG-anläggningar som anknyter till projektet. Tabell 1. Tillstånd som krävs för rörledningsprojektet Balticconnector i Finland och Estland Aktivitet Tillstånd i Estland Tillstånd i Finland Konstruktion av rörledning och funktionstester före användning i territorialvatten och exklusiv ekonomisk zon (EEZ) Miljöundersökningar angående rörledningens sträckning Rörledningssträckningen i EEZ (nyttjanderätt) Import och överföring av gas på estniskt territorium Anläggning av gränsöverskridande rörledning för naturgasöverföring Säkerhetskrav för gasformiga bränslen på estniskt territorium Speciellt tillstånd för vattenanvändning från miljöministeriet enligt 8 avsnitt 2 och punkterna 1, 7, och 9 Medgivande från estniska regeringen, tillstånd av utrikesministeriet för undersökningar i estniskt territorialvatten och EEZ EEZ-medgivande från estniska regeringen via utrikesdepartementet (lag om ekonomisk zon); Byggnadstillstånd enligt 22 5 vattenlagen (tillstånd att belasta estniskt havsområde med en rörledning) Verksamhetstillstånd och gasmarknadstillstånd av Estlands konkurrensmyndighet (naturgaslagen 27, 29 och 47) Tillstånd från estniska regeringen (naturgaslagen 18 1 ) Skyddszon fastställt av Estlands regering och registrering av Estlands tekniska övervakningsmyndighet (lagen om gasformiga bränslen 10 avsnitt 3 och 19 avsnitt 2) Vattentillstånd från Regionförvaltningsverket i Södra Finland, ESAVI (byggnad och användning, vattenlagen (587/2011)) Samtycke av stadsrådet via arbets- och näringsministeriet (EEZ lagen) Statsrådets samtycke till utnyttjande av den ekonomiska zonen via arbets- och näringsministeriet (EEZ lagen) - Projekttillstånd från arbets- och näringsministeriet (naturgasmarknadslagen, gasmarknadstillstånd ) 10

11 SAMMANFATTNING Aktivitet Tillstånd i Estland Tillstånd i Finland Verksamhet som tjänsteleverantör Rörledningssektion landföringsplatsen till kompressorstationen Tillstånd krävs från estniska konkurrensmyndigheten Tekniska krav för kommande faser och andra relevanta tillstånd (t.ex. anläggningstillstånd osv.) från kommunen (kommunstyrelsen i Paldiski) Säker byggnad av rörledningarna på finländskt territorium (på land, till havs) Lagring av naturgas på finländskt territorium (på land, till havs) Säker lagring av gas i vätskeform på finländskt territorium Anläggningstillstånd från Säkerhets- och kemikalieverket (Tukes) i enlighet med kemikaliesäkerhetslagen och förordningen om säkerhet vid hantering av naturgas Anläggningstillstånd från Tukes i enlighet med kemikaliesäkerhetslagen och förordningen om säkerhet vid hantering av naturgas Anläggningstillstånd från Tukes i enlighet med kemikaliesäkerhetslagen och förordningen om säkerhet vid hantering av naturgas Statliga tekniska inspektioner Tekniska övervaknings-myndigheten i Estland (lagen om säkerhet vid hantering av gasformiga bränslen) Privata certifierade organ (förordningen om säkerhet vid hantering av naturgas och lagen om tryckbärande anordningar) Tidtabell och deltagande MKB planeras att påbörjas genom överlämnandet av MKB-programmet till den behöriga myndigheten i Finland och då MKB-förfarandet officiellt inleds av Estlands regering. MKB-beskrivningen planeras att färdigställas på hösten Efter att MKB-programmet och -beskrivningen har publicerats, kommer dessa att läggas till allmänt påseende i Estland och Finland. Sammanfattningen av MKB-programmet kommer att sändas till Östersjöländerna tillsammans med en kungörelse. Sammanfattningen av MKB-beskrivningen skickas för kommentarer till de parter i Esbokonventionen som har meddelat sitt intresse att medverka i MKB-förfarandet. I Finland kommer informationstillfällen för allmänheten att ordnas under påseendet av både MKB-programmet och MKB-beskrivningen. I Estland kommer liknande informationstillfällen att ordnas i slutet av påseendet av både programmet och beskrivningen. Informationstillfällena kommer att anordnas i kommunerna i projektets konsekvensområde, åtminstone i Ingå i Finland och Paldiski och Tallinn i Estland. MKB-förfarandet avslutas i Finland i och med utlåtandet från kontaktmyndigheten (Nylands NTM-central) och i Estland med att MKB-beskriviningen godkänns av den övervakande myndigheten (miljöministeriet). Det preliminära tidsschemat för MKB- och tillståndsförfarandet visas på Bild 8. 11

12 BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM ÅR MÅNAD MKB-PROGRAMFAS I FINLAND Utarbetandet av MKB-programmet Kungörelse av MKB-programmet MKB-programmet till allmänt påseende Kontaktmyndighetens utlåtande MKB-PROGRAMMET OCH TILLSTÅNDSFASERNA I ESTLAND Inlämnande av undersökningstillståndsansökan Utarbetande av "Hoonestusluba" ansökan Inlämnande av "Hoonestusluba" ansökan Beslut om påbörjandet av MKB:n Kungörelse av MKB-programmet MKB-programmet till allmänt påseende Godkännande av MKB-programmet Tillstånden beviljade MKB-BESKRIVNINGSFAS, FINLAND & ESTLAND Preliminära undersökningar Konsekvensbedömning och MKB-beskrivning Kungörelse av MKB-beskrivningen MKB-beskrivningen till allmänt påseende Kontaktmyndighetens utlåtande (FIN) / Slutförande och godkännande av MKB-beskrivning (EST) TILLSTÅNDSFAS I FINLAND Utarbetande av tillståndsansökningarna Inlämnande av tillståndsansökningarna Tillstånden beviljade Inlämnande av undersökningstillståndsansökningarna Bild 8. Preliminär tidsplan för Balticconnector -projektet s MKB- och tillståndsförfarande 12

13 INNEHÅLLSFÖRTEKNING Innehållsförtekning 1 PROJEKTBESKRIVNING Projektets syfte Bakgrunden till projektet Projektansvarige Gasrörledningsprojektet Balticconnector Gasrörledningens sträckning Gasrörledningens sträckning i Finland Gasrörledningens sträckning i Estland Rörledningens livslängd Egenskaper och installation av gasledningen Kompressor- och mottagningsstationer PROJEKTETS MKB-FÖRFARANDE Det internationella MKB-förfarandet Esbokonventionen Bilateralt avtal mellan Finland och Estland MKB-förfarandet i Finland Tillämpandet av MKB-förfarande i Finland MKB-programfasen MKB-beskrivningsfasen Beaktandet av MKB:n under tillståndsfasen MKB-förfarandet i Estland Tillämpandet av MKB-förfarandet i Estland Påbörjandet av ett MKB-förfarande MKB-programfasen MKB-beskrivningsfasen Tillståndsfasen Parterna i MKB-förfarandet MKB expertis för utarbetandet av MKB-beskrivningen MKB-förfarandets tidtabell och deltagande NULÄGET I FINSKA VIKEN Allmän beskrivning Strategier och policy för havsområdena Fysisk och kemisk miljö Djupförhållande Bottenmorfologi och sediment Strömmar Isförhållanden Hydrologi och vattenkvalitet Luftkvalitet Buller Den biotiska miljön Bentisk flora och fauna Den planktiska miljön Fåglar Marina däggdjur Fisk Socioekonomiska förhållanden Fartygstrafik Fiske

14 BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM Militärområden samt ammunition och avfall som sjunkit till bottnen Kulturarv Vetenskapligt arv Skyddandet av Östersjön och skyddsområden NULÄGET I INGÅ Allmän översikt Fysisk och kemisk miljö Geologi Landskap Luftkvalitet Buller Den biotiska miljön Vegetation och värdefulla områden Skyddsområden i Ingå Socioekonomiska förhållanden Bosättning Markanvändningsplaner Trafik Turism och rekreationsanvändningen vid området NULÄGET VID PAKRIHALVÖN Allmän översikt Fysisk och kemisk miljö Geologi Hydrogeologi Klimat och luftkvalitet Buller Den biotiska miljön Vegetation Värdefulla habitattyper Grönt nätverk och värdefulla landskap Skyddade områden och arter på Pakrihalvön Natura områden vid Estlands havsområde Natura 2000 skyggområden Övriga skyddade områden Socioekonomiska förhållanden Bosättning Markanvändningsplaner Trafik Turism, kulturarv och rekreationsanvändningen av områdena ÖVRIGA ANKNYTANDE PROJEKT Anknytande projekt och relevant utveckling av Finska viken Nord Stream gasrörledningen Nord Stream gasrörledningens utbyggnad Kablar Ingå-Raseborg vindkraftsprojekt Anknytande projekt och relevant utveckling i Ingå Den planerade LNG importterminalen i Ingå Anknytande projekt och relevant utveckling i Estland Den planerade rörledningen på land från Paldiski till Kiili Den planerade LNG terminalen på Pakrihalvön ALTERNATIVEN I PROJEKTET Alternativ som granskas i MKB-förfarandet Sträckningsalternativ som undersökts tidigare för Balticconnector

15 INNEHÅLLSFÖRTEKNING 8 KONSEKVENSBEDÖMNING OCH BEDÖMNINGSMETODER Konsekvenser som bedöms Bedömningsmetoder som används Miljöundersökningar Tidpunkterna och varaktigheten av konsekvenserna Konsekvensbedömning av gasrörledningen till havs Konsekvenser för vattenkvaliteten och havsbottnen Konsekvenser för den levande miljön Konsekvenser för skyddade områden Natura bedömningar Konsekvenser för fartygs- och småbåtstrafiken Konsekvenser för människors levnadsförhållanden, säkerhet och rekreation Konsekvenser för turismen och näringslivet Konsekvenser för landskapet och kulturarvet Konsekvenser för markanvändningen och markanvändningsplanläggningen Konsekvenser för de marina områdena och marinområdesplanläggningen Konsekvenser för utnyttjandet av naturresurser Konsekvenser för luftkvaliteten Buller Konsekvenserna av rörledningen på land och av kompressor-stationen Konsekvenser för den levande miljön Konsekvenser för skyddsområden Konsekvenser för landskapet och kulturarvet Konsekvenser för grund- och ytvattnet, mineralresurserna och klipporna Konsekvenser för lokalbefolkningen och invånarna inom området Konsekvenser för markanvändningen och markanvändningsplanläggningen Buller Kumulativa konsekvenser Gränsöverskridande konsekvenser Det föreslagna konsekvensområdet som kommer att undersökas TILLSTÅND OCH BESLUT SOM BEHÖVS Tillstånd och beslut som behövs i Finland Vattentillstånd för rörledningen Stadsrådets samtycke för rörledningen Säkerhetstillstånd och standarder Naturgasmarknaden Markanskaffning och inlösning Bygglov Tillstånd och beslut som behövs i Estland Samtycket av Estlands statsråd och behovet av miljötillstånd Tillstånd för specialanvändning av vattnet för rörledningen Naturgaslagen Säkerheten för gasformiga bränslen Bygglov för den havsbaserade rörledningen Markinköp och inlösning OSÄKERHETSFAKTORER JÄMFÖRELSE AV ALTERNATIV FÖREBYGGANDE OCH LINDRINSÅTGÄRDER ÖVERVAKNINGSPROGRAMMET LITTERATUSFÖRTECKNING ORDFÖRKLARING

16 BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM 1 Projektbeskrivning 1.1 Projektets syfte Naturgasledningen Balticconnector kommer att binda samman gasöverföringsnäten i Finland och Estland. En sammankoppling av de nationella gasöverföringsnäten skulle avsevärt förbättra den regionala gastillgången och leveranssäkerheten och medverka till en pålitligare energiöverföring under olika förhållanden i Finland och Baltikum. Balticconnector är klassat som ett prioriterat projekt och har därför beviljats ekonomiskt stöd från europeiska gemenskapen. Sedan tidigare ingår det havsbaserade rörledningsprojektet Balticconnector i det EU-finansierade Trans-European Energy Network (TEN-E)-programmet. En hopkoppling av gasinfrastrukturerna i Finland och Estland garanterar ett mer sammanhängande och diversifierat naturgasnät i Östersjöregionen och ger därigenom en säkrare tillgång till naturgas för EU:s nordostliga medlemsländer. Undervattensrörledningen skulle möjliggöra utbyte av naturgas mellan Finland och Estland och samtidigt erbjuda möjligheten att utnyttja de underjordiska lagringsutrymmena för naturgas i Lettland. Rörledningen skulle kunna fungera i båda riktningarna som en interaktiv förbindelse och även göra det möjligt att överföra naturgas genom Finland till Estland. Den planerade Finngulf LNG-terminalen i Ingå ansluts direkt till Balticconnector-rörledningen. LNG-terminalprojektet har påbörjats och miljökonsekvensbeskrivningen (MKB-beskrivningen) har lämnats in till kontaktmyndigheten, som ger sitt utlåtande om rapporten i september Genom anslutning till den storskaliga LNG-terminalen skulle Balticconnector skapa ett sammanhängande naturgasnät i de baltiska staterna och Finland. Undervattensrörledningen skulle dock utrustas med en kompressorstation i båda ändar för att möjliggöra ett flöde i båda riktningarna oberoende av naturgasterminalen. sedan Gasimporten baseras på ett avtal mellan Gasum Oy och OAO Gazprom, som gäller till Estland importerar naturgas från Ryssland och från det underjordiska gaslagret i Inčukalns i Lettland. Gasen distribueras till kunderna via gasledningar, distributionsstationer och tryckminskningsstationer. I Estland är den största distributören av naturgas till den estniska ekonomin Eesti Gaas-koncernen (drygt 90 % av detaljhandelsmarknaden) genom sina olika företag: AS Eesti Gaas, AS Eesti Gaas Ehitus och AS EG Võrguteenus. I Eesti Gaas årsredovisning 2011 redovisas en försäljning av närmare 631 miljoner kubikmeter naturgas. Av detta köptes 91 % av fria konsumenter (dvs. industrier) och mindre än 9 % av hushåll. Nya alternativa rutter för naturgastransport skulle signifikant förbättra tillgängligheten och leveranssäkerheten av gas och därigenom öka naturgasförbrukningen i Finland och Baltikum. Balticconnector är klassat som ett prioriterat projekt och har därför beviljats ekonomiskt stöd från europeiska gemenskapen. Finansieringen har delvis finansierat den preliminära tekniska konstruktionen av undervattensrörledningen, geotekniska och geofysiska undersökningar och miljöstudier. Det havsbaserade rörledningsprojektet kan endast motiveras på ekonomiska och driftmässiga grunder, liksom även leveranssäkerhet, ifall gasleveransen till regionen kan säkras genom import med hjälp av LNG-fartyg. MKB-förfarandet för Finngulf LNG-projektet i Finland, som är nära knutet till Balticconnector-projektet, har avslutats. Bild 1.1 visar de befintliga gasledningsanslutningarna i Finska viken -området och den föreslagna rutten för undervattensdelen av Balticconnector. 1.2 Bakgrunden till projektet Finland har importerat naturgas från Ryssland sedan För närvarande har gasledningsnätet i Finland en längd på drygt km. Den årliga gasförbrukningen är cirka 3,5 miljarder kubikmeter, vilket motsvarar 8,5 procent av landets totala energikonsumtion. Gasum Oy har varit den enda importören av gas till Finland 1.3 Projektansvarige Projektansvarig för Balticconnector gasrörledningsprojektet är Gasum Oy. Gasum -koncernen består av moderbolaget Gasum Oy (FO-nummer ) med dotterbolagen Gasum Paikallisjakelu Oy (FOnummer ) och Gasum Energiapalvelut Oy (FO-nummer ), Kaasupörssi Oy, Helsingin 16

17 PROJEKTBESKIVNING Bild 1.1. Naturgasledningsnätet i Finska viken -området Kaupunkikaasu Oy, Gasum Tekniikka Oy och Gasum Eesti AS. Enligt förordningen (EG) Nr 1893/2006 har Gasum Oy i den statistiska näringsgrensindelningen NACE-kod (Partihandel med bränslen). Gasum Oy har i sin koncession för naturgasledning ålagts skyldighet att ta ansvar för gasöverföringssystemets tekniska skick och driftsäkerhet och att upprätthålla balansen i överföringssystemet på ett sätt som är objektivt och icke-diskriminerande i förhållande till parterna på naturgasmarknaden (systemansvar). Gasum har utsetts till nationell stamnätsoperatör (TSO, Transmission System Operator) i Finland. Gasum Oy:s projektpartner i Estland är den estniska stamnätsoperatören AS EG Võrguteenus. 17

18 BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM 1.4 Gasrörledningsprojektet Balticconnector MKB-förfarandet i Balticconnector-projektet bör omfatta en bedömning av: Undervattensrörledning från Ingå till Paldiski; Mottagningsstationer både i Finland och i Estland; Landbaserade rörledningar från landföring till kompressorstation i Ingå och från landföring till mottagningsstation i Paldiski Kersalu; Kompressorstation i Ingå. Gasum kommer under 2013 att genomföra miljöundersökningar för att kunna bedöma projektets miljökonsekvenser (se kapitel Miljöundersökningar) Gasrörledningens sträckning En lång rad faktorer måste tas i beaktande när man fastställer sträckningen för undervattensrörledningen, bland annat sträckningens längd, angränsande områden, farleder, militär aktivitet, ankringsområden, geofysiska egenskaper och batymetri. Geotekniska och geofysiska undersökningar för undervattenssträckningen har genomförts 2006 av Marin Mätteknik AB. Den föreslagna rutten är resultatet av en bedömning av olika alternativ. Vid jämförelsen mellan alternativen har eftersträvats att hitta en sträckning som uppfyller såväl strategiska, tekniska, miljömässiga som ekonomiska kriterier. Den föreslagna sträckningen har följande egenskaper: Undervattenssektionen från Paldiski till Ingå är cirka 81 km; Sektionen från den finländska landföringen till kompressorstationen i Ingå är preliminärt 1 2 km (beroende på alternativ); Sektionen från Estlands landföringsplats till mottagningsstationen i Kersalu i Paldiski (ALT EST 1) är ca 1,3 km lång. Bild 1.2. Den planerade sträckningen för Balticconnector undervattensrörledningen 18

19 PROJEKTBESKIVNING Rörledningens slutliga sträckning fastställs efter undersökningar av de möjliga sträckningarnas omgivning, landföringar och placering av faciliteter på land. Gasum Oy ansökte den 11 mars 2013 om samtycke att genomföra undersökningar i estniskt vatten. Samtycket har getts och undersökningarna kommer att avslutas före Faktorer som bör beaktas då områdenas lämplighet granskas inkluderar: närhet till bostäder; miljöaspekter; befintligt gasnätverk; lokalisering och lämpliga områden för projektbyggnader; bestämmelser och riktlinjer för markanvändningsplanering; andra officiella riktlinjer och krav. Den planerade sträckningen för Balticconnector undervattensrörledning visas i Bild Gasrörledningens sträckning i Finland Två alternativ har undersökts för sträckningen till Ingå hamn. Den finländska alternativa sträckningen 1 passerar norr och öster om Stora Fagerön och korsar farleden sydost om Stora Fagerö. Den finländska alternativa sträckningen 2 korsar farleden väst om Stora Fagerö närmare Ingå hamn och fortsätter söderut mellan Stora Fagerö och Älgsjölandet (Bild 1.3). Sträckningarna möts innan de passerar väster om sektorfyren på Hästen. Därifrån går sträckningen till djupare delar av skärgården i riktning mot Estland och passerar öster om Enoksgrund. I Ingå skärgård korsar sträckningsalternativ 1 farleden på en punkt där den är bred och relativt djup, medan sträckningsalternativ 2, efter att ha korsat farleden, går parallellt med den i flera kilometer. Med hänsyn till potentiella risker för gasledningen orsakade av fartygstrafik är sträckningsalternativ 1 att föredra, även om rutten är längre än det andra alternativet. Det slut- Bild 1.3. Finländska sträckningsalternativ för gasrörledningen i Ingå skärgård 19

20 BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM liga valet mellan de två alternativen görs på basen av miljökonsekvensbedömningen och undersökningar av batymetri, geotekniska och geofysiska egenskaper, riskanalyser med mera. Den preliminära landföringen i Finland ligger på Fjusön (Bild 1.4 och Bild 1.5), cirka två km öster om Ingå hamn. Den exakta landföringspunkten ligger norr om fartygens vändzon mellan farleden till Ingå (13 m) och öarna Jakob Ramsjö och Skämmö. Vattendjupet vid skärningspunkten mellan farleden och gasledningen (ALT FIN 1 och ALT FIN 2) är cirka meter. Bild 1.4. Balticconnector-rörledningens preliminära landföring på Fjusö i Finland (Ramboll 2010) Bild 1.5. Gasledningens preliminära landföring i Ingå, anslutning till gasledningen Ingå-Sjundeå, alternativ 2 av den planerade LNG-terminalen och den preliminära platsen för kompressorstationen 20

21 PROJEKTBESKIVNING Gasrörledningens sträckning i Estland Det finns två alternativa landföringar på Pakrihalvön i Estland: Kersalu (ALT EST 1) och Pakrineeme (ALT EST 2) (se Bild 1.6). Bild 1.6. Alternativa landföringar på Pakrihalvön ALT EST 1 för landföringen ligger i den grunda Lahepereviken och rörledningen når land i Kersalu alldeles vid gränsen mellan Paldiski och Keila kommun (Bild 1.7). Avståndet från landföringen till Paldiski centrum är cirka 6,5 kilometer, och avståndet till Tallinn är cirka 50 kilometer. Alternativ 2 (Pakrineeme) för landföringen i Estland ligger på den nordöstra kusten av Pakrihalvön på Paldiski kommuns område (Bild 1.8). stads område, som godkändes av stadsfullmäktige i Paldiski den 22 december 2011 (Paldiski stad 2013a). Den alternativa landföringen i Pakrineeme (ALT EST 2) kommer att övervägas i relation till den föreslagna LNG-terminalen i Paldiski. De landbaserade rörledningarna från mottagningsstationerna till kompressorstationerna ingår i ett annat projekt (estniska utvecklare) (Bild 1.9). Landföringen i Kersalu, avsnittet från landföringen till kompressorstationen och placeringen av kompressorstationen är fastställda i Paldiski stads plan Lokalisering av naturgasledning av kategori D på Paldiski 21

22 BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM Bild 1.7. Landföring i Kersalu, Estland (Ramboll 2013) Bild 1.8. Landföring i Pakrineeme, Estland (Ramboll 2013) 22

23 PROJEKTBESKIVNING Bild 1.9. Gasrörledningens landföringar i Paldiski, preliminär anslutning till gasledningen Paldiski Kiili och plats för de planerade kompressorstationerna Rörledningens livslängd På följande Bild 1.10 visar de relevanta faserna under rörledningens livstid. Bild Livstiden och relevanta faser under rörledningens livstid 23

24 BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM Egenskaper och installation av gasledningen Injektionskapaciteten till Balticconnector-rörledningen kommer att vara cirka 7,2 miljoner m 3 /dag, dvs. cirka Nm 3 /tim. Enligt den preliminära planen är dimensionen på rörledningen 20 tum (= 508 mm). Undervattensrörledningen installeras med hjälp av ett ankar- eller dynamiskt positionerat (DP) rörläggningsfartyg. Beroende på val av rörläggningsfartyg assisteras det av bogserbåtar för ankarhantering, rörleveransfartyg samt övervaknings-/undersökningsfartyg (Bild 1.11). Ombord på rörläggningsfartyget svetsas rörsektionerna ihop till en sammanhängande rörledning i en halveller helautomatisk svetsprocess. Efter svetsning kontrolleras svetsfogarna med oförstörande testning (Non-destructive testing, NDT) för att upptäcka eventuella skador och oregelbundenheter i material. Testningen görs med hjälp av automatiska ultraljudstest som lokaliserar, mäter och registrerar defekter. Acceptanskriterier för svetsdefekter fastställs innan rörledningsbygget startar och ska godkännas av utsedda certifieringsmyndigheter. Efter svetsning och test skyddas svetsfogarna mot korrorosion. När svetsningsprocessen är klar flyttas fartyget framåt med en sträcka som motsvarar längden på en eller två rörsektioner. Efter förflyttningen läggs en ny sektion till rörledningen enligt ovanstående beskrivning. När utläggningsfartyget flyttas framåt matas den sammanhängande rörledningen ut i vattnet från fartygets akter med stöd av en stinger, en förlängningsarm som går ut meter bakom och under fartyget. Förlängningsarmen har till uppgift att styra och stödja rörläggningen. Bild Typiska rörläggningsfartyg DP rörläggningsfartyg (Solitaire) och rörläggningspråm (Castroro Sei) Rörläggningen görs som en konventionell S-läggning (Bild 1.12). Ett normalt system för S-läggning består av tre huvudkomponenter: En förlängningsarm, stinger, som förlänger rampen för att minska nedhängningen. Överböjningen börjar vanligtvis bakom sträckarna och bestämmer kurvan på ledningen när den kommer ner i vattnet. Sträckare, som minskar påfrestningarna i överböjning och nedhängning. Nedhängningen bestämmer ledningens böjning när den läggs ned på havsbottnen. Positioneringssystemet, som kontrollerar fartygets position. Fartygets position måste hållas med angiven spänning för att nedhängningen ska ligga inom gränsvärdet för rörens böjning. De individuella rörsektionerna är cirka 12 meter långa. När de levererats till rörläggningsfartyget monteras de samman till ett sammanhängande rör och läggs ut på havsbottnen. Processen ombord på fartyget består av följande faser, som sker i en kontinuerlig cykel: Svetsning av rör Test av svetsfogar Behandling av svetsfogar Rörläggning på havsbotten Bild S-läggning med DP rörläggningsfartyg (Allseas.com, 2013) 24

25 PROJEKTBESKIVNING För att säkerställa minimala störningar på rörläggningen från båttrafik, ska en förbudszon inrättas runt fartyget. Storleken på zonen anges i MKB-rapporten. Ingen obehörig båttrafik, inklusive fiskefartyg, tillåts komma in i förbudszonen under byggnadstiden. Diametern på förbudszonen beror på vilken typ av utläggningsfartyg som används och ska förhandlas fram tillsammans med berörda myndigheter. Vid användning av förankrat utläggningsfartyg krävs att arbetena förbereds i detalj med de ankringsmönster som kommer att användas. I Finska viken är detta särskilt viktigt med tanke på den stora mängd krigsmateriel, tunnor och vrak på havsbotten som måste undvikas. Rörledningen läggs oftast på havsbotten, men i vissa områden kan den behöva skyddas mot t.ex. dragna ankare. Rörledningen kan skyddas antingen genom att lägga den i dike eller genom att täcka den med stenmaterial (Bild 1.13). Normalt läggs rörledningen i dike eller täcks av sten nära landföringen för att stabilisera ledningen. Dessutom används stenmadrasser när ledningen korsar befintliga rörledningar eller kablar. I djupa delar av Finska viken ligger rörledningen exponerad på havsbotten. För att undvika skrapskador från isflak grävs rörledningen ned nära kusten och på grunda områden. Beroende på havsbottnens geofysiska egenskaper och batymetrin kan man behöva gräva ned rörledningen. Efter att rörledningen lagts ut kan den behöva schaktas ned med hjälp av en rörledningsplog eller med högtrycksstråle. Efter schaktningen vilar rörledningen i diket (Bild 1.14). När rörledningen ligger i diket kan man täcka den med bottensediment eller stenmaterial. Bild Typiska rörledningsplogar sjösättning med hjälp av A-ram på däck Vid landföringar kan man behöva göra ett ledningsdike med hjälp av schaktning och / eller undervattenssprängning. Rörledningarna är vanligen belagda på insidan med ett epoximaterial som minskar friktionen och förbättrar flödet. På utsidan är rören försedda med en korrosionsskyddande beläggning. Det finns olika slag av korrosionsskyddande beläggningar, t.ex. polyetylen (PE), polypropylen och bitumen (Bild 1.15). Utöver detta (passiva) korrosionsskydd har rörledningen också ett aktivt skyddssystem som består av galvaniska offeranoder i aluminium. Bild Genomskärning av rörledning i dike Oftast har rörledningar med stor diameter också en betongbeläggning för att ge bottenstabilitet vid hydrodynamisk våg- och strömbelastning (både tillfällig och permanent), men betongen skyddar också mot påverkan av till exempel fiskeredskap. 25

26 BALTICCONNECTOR, NATURAL GASRÖRLEDNINGEN MELLAN FINLAND OCH ESTLAND, MKB-PROGRAM Havsbottenförhållandena längs rörledningssträckningen kan optimeras på följande sätt: Dra om rörledningens sträckning när planen revideras (undvika besvärliga ställen) Jämna ut toppar (spränga eller muddra hårda åsar och formationer) Stenläggning för att undvika fria spann. Optimeringen görs i samband med den detaljerade sträckningsplaneringen (se Bild 1.16). Bild Rörfog försedd med PE-beläggning (svart) under betongbeläggningen På ställen där rörledningen korsar telekommunikationskablar grävs dessa normalt djupare ned i havsbottnen än gasledningen. Konstruktionskravet är vanligen ett vertikalt separationsavstånd på 0,3 0,5 m. För att hålla avståndet kan olika hjälpmedel användas, t.ex: Flexibla madrasser över den befintliga kabeln / rörledningen Stenmatta Grusvallar vid sidan av korsningen så att den nya rörledningen går över den befintliga kabeln / rörledningen. Ägare till aktiva kablar ska kontaktas för att uppnå ömsesidiga överenskommelser om ansvarsfrågor och procedurer vid kabelkorsningar. Övergivna kablar tas bort innan rörledningen installeras. Borttagning / kapning av oanvända kablar rapporteras till ägarna om de är kända, annars till vederbörande myndigheter. Ingrepp på havsbotten De geofysiska och geotekniska egenskaperna hos rörledningssträckningen varierar från sträckor med mjukt sediment till berggrund. Batymetrin längs den föreslagna sträckningen varierar också med steniga utlöpare och klippor/klyftor främst vid den finska kusten. Detaljerade undersökningar görs för identifiera den optimala rutten och undvika arbeten i havsbotten i högsta möjliga utsträckning. När rörledningssträckningen väl är optimerad kan beräkningar göras för omfattningen av nödvändiga arbeten i havsbottnen. Bild Optimering av rörledningens sträckning på havsbotten. Undersökningar av Balticconnectors sträckning har gjorts av Marin Mätteknik AB för Gasum, 2006 Rörledningen Balticconnector förutses gå över ojämn terräng, och därför är det mycket troligt att vissa arbeten måste göras på havsbotten i form av grusvallar för att minska längden på fria spann i rörledningen. Sten läggs normalt ut med hjälp av ett stenläggningsfartyg med fallrör Bild Avtestning och kontroll Inspektioner av den installerade rörledningen utförs innan den tas i drift. Syftet är att säkerställa att rörledningen är intakt och att de uppställda kraven är uppfyllda. Steg som ingår: Vattenfyllning, rengöring och mätning genom att skicka inspektionsdon (pigs) genom rörledningen Provtryckning Vattentömning och torkning/konditionering genom att skicka inspektionsdon (pigs) genom rörledningen Gasfyllning Vattnet som används för provtryckningen är vanligtvis filtrerat havsvatten där man tillsatt kemikalier såsom syreförbrukare, biocider och färgämnen. Syreförbrukaren tillsätts havsvattnet för att minska inre korrosion, och biocid tillsätts för att förhindra bakterietillväxt. 26

27 PROJEKTBESKIVNING upplösning, som upptäcker även mycket små oregelbundenheter i rören. Avveckling En rörledning är ett energiöverföringssystem som är utformat för kontinuerlig användning, och dess skick övervakas kontinuerligt. När ett gasrör börjar nå slutet av sin livstid, ersätts det normalt med ett annat parallellt rör (looping). Det rör som tas ur drift får vanligen ligga kvar. Avvecklingen av rörledningen görs i enlighet med den lagstiftning som gäller vid den aktuella tidpunkten. Borttagning av rören behandlas i detalj i MKB-beskrivningen. Mer exakta procedurer för avveckling planeras i anslutning till den tekniska planen för gasledningen Kompressor- och mottagningsstationer Bild Stenläggning med ett specialfartyg utrustat med fallrör Efter att röret provtryckts töms vattnet i havet vilket kan medföra en tillfällig konsekvens för den marina floran och faunan. När ett rör fylls med gas blåses luften i röret ut genom evakueringsfläktar. Drift och övervakningen under driften Gasrörledningen styrs och övervakas från den ständigt bemannade kontrollcentralen vid naturgascentret i Kouvola. Från kontrollcentralen kan man övervaka processdata från rörledningen och kompressorstationerna och ge nödvändiga kommandon. Under gasrörens livstid kommer både yttre och inre inspektioner av rören att regelbundet genomfö ras. I den yttre inspektionen ingår bland annat kont roll av rörens läge och skick samt deras rostskydd. Inre inspektioner görs med hjälp av en så kallad intelligent pig-inspektionsanordning. Anordningen förs samma väg som gasflödet genom gasröret och upptäcker korrosion eller bucklor i rörkonstruktionen. Inspektionsanordningen är försedd med givare med hög Kompressor- och mottagningsstationerna som planeras för Ingå och Paldiski placeras intill landföringen för undervattensrörledningen och i nära anslutning till den landbaserade rörledningen. Denna MKB innefattar en kompressorstation i Ingå, landbaserade rörledningar till mottagningsstationerna och själva mottagningsstationerna i båda ändarna. Kompressorstationen i Paldiski byggs av det estniska företaget AS EG Võrguehitus. Kompressorn används för att leverera gas till både den landbaserade och den havsbaserade rörledningen. Gasens utgångstryck från kompressorstationen till rörledningssektionen på land eller i vattnet kan dimensioneras efter önskemål och kompressoreffekten kan utnyttjas optimalt. En kompressor- och mottagningsstation består normalt av en gaskompressor som använder antingen elmotor eller gasturbin eller gasmotor, en gaskylare, gasfilterutrustning, gasmätningsoch analysutrustning och olika slags säkerhets- och kontrollutrustning (se Bild 1.18). Vilken kompressionseffekt som behövs beror på driftläge och nätstatus under användningen. Den högsta kompressionseffekt som behövs ligger i området 15 till 20 megawatt. Det kompressionsarbete som krävs utförs antingen med en enda eller två parallellt drivna kompressorenheter. Det slutliga valet mellan en eller två enheter och typ av drivenhet görs under den grundläggande planeringen av kompressorstationsprojektet. Gastrycket och flödeshastigheten kommer att ökas till den nivå som nätets driftstatus kräver. Kompressorstationen kan anpassa sig till olika driftförhållan- 27