Ansökan om förvaltningstvång gällande avslutande av verksamhet i båthamnar eller ansökan om miljötillstånd

Transkript

1 Ympäristölautakunta Ansökan om förvaltningstvång gällande avslutande av verksamhet i båthamnar eller ansökan om miljötillstånd 2790/ /2016 Ympäristölautakunta Beredare Miljövårdsinspektör Petri Huovila, tfn Föredragande Miljövårdschef Carl-Sture Österman fornamn.efternamn@pargas.fi NTM-centralen i Egentliga Finland har genom sitt beslut överfört Olli Karapuus ansökan om förvaltningstvång till miljönämnden för behandling med stöd av 21 i förvaltningslagen. Karapuus ansökan gäller två båthamnar, Stormälön Mariina Oy och Oy Porta Marina Ab på Rompudden i Stormälö. Karapuu yrkar på att verksamheten i dessa två hamnar ska avslutas på grund av den allvarliga och långdragna olägenhet, störning och skada som de har medfört. I andra hand yrkar Karapuu på att verksamheten i båthamnarna ska avbrytas med omedelbar verkan och de ska åläggas att ansöka om miljötillstånd för sin verksamhet. NTM-centralen har överfört ansökan om förvaltningstvång eftersom den anser att frågan gäller oskäligt besvär enligt 17 i lagen angående vissa grannelagsförhållanden och åtgärder som behövs för att begränsa besväret. Tillståndsmyndigheten i ärenden som gäller lagen angående vissa grannelagsförhållanden är den kommunala miljövårdsmyndigheten enligt 34 i miljöskyddslagen och 2 i miljöskyddsförordningen. NTM-centralen svarar separat på Karapuus anhållan i ansökan om förvaltningstvång om att få handledning i att framföra ett yrkande på skadestånd. Karapuus fritidsfastighet är rågranne till båthamnarna på deras norra sida. Båttrafiken till båthamnarna går genom sundet utanför Karapuus fastighet på minst cirka 80 meters avstånd från stranden vid Karapuus fastighet, förutsatt att båtförarna följer båttrafikmärken. Bojarna som styr båttrafiken på Karapuus sida av sundet var placerade på meters avstånd från stranden ända till 2013, men har därefter flyttats längre bort från stranden. Enligt marinaföretagarna har båthamnarna sammanlagt cirka 630 båtplatser. Tidvis är båttrafiken i sundet livlig. Cirka 80 % av alla båtar är segelbåtar. Situationen mellan användarna av Karapuus strandfastighet och båtfolket/marinaföretagarna har tillspetsats under de senaste åren. Marinaverksamheten i viken inleddes redan på 1970-talet och antalet båtplatser/båtar har ökat med åren, enligt marinaföretagarna hade man cirka 360 båtplatser i området år 2000 och cirka 630 år Enligt Karapuu beter sig båtförarna fräckt och kör sina båtar vårdslöst nära Karapuus strand och stör även annars avsiktligt på många olika sätt de boende vid stranden. Vidare framför Karapuu att bl.a. bullerolägenheterna från båtarna medför sådant oskäligt besvär för deras användning av fritidsfastigheten att

2 verksamheten bryter mot 17 i lagen angående vissa grannelagsförhållanden och bör därmed i första hand förbjudas. Enligt 17 i lagen angående vissa grannelagsförhållanden (26/1920) stadgas följande: "En fastighet, byggnad eller lägenhet får inte användas så att grannarna eller de som bor eller innehar fastigheter, byggnader eller lägenheter i närheten orsakas oskäligt besvär av ämnen som är skadliga för miljön, sot, smuts, damm, lukt, fukt, buller, skakning, strålning, ljus, värme eller annan motsvarande verkan. Vid bedömning av hur oskäligt besväret är skall beaktas de lokala förhållandena, hur vanligt besväret är i övrigt, hur kraftigt och varaktigt besväret är, den tidpunkt då besväret uppstod samt andra motsvarande omständigheter." Vidare påstås båthamnsverksamheten bryta mot vattenlagen, strafflagen och sjötrafiklagen. Ifall båthamnarna inte föreläggs att avsluta sin verksamhet, yrkar Karapuu i andra hand att båthamnarna åläggs vid vite att avbryta sin affärsverksamhet med omedelbar verkan och ansöka om miljötillstånd för sin verksamhet med hot om att verksamheten annars avslutas av myndigheten Karapuus yrkanden och beskrivning av de olägenheter som verksamheten i båthamnarna och båttrafiken medfört som bilaga. Handläggning av ärendet I handläggningen av ärendet ska flera olika aspekter beaktas, bl.a. följande: 1. Verksamheten i båthamnarna är inte ny verksamhet. De 4 5 första officiella bygg- och åtgärdstillstånd för byggande av långa bryggor är från 1970-talet. Båttrafiken har troligtvis varit livlig i sundet redan i det skedet då Karapuus skaffade sin strandfastighet De aktuella hamnarna är hemmahamnar, inte gästhamnar. 2. Enligt Karapuu har antalet båtplatser sexdubblats från cirka 100 båtar till cirka 600 på 2000-talet. Enligt honom skedde denna sexdubblering för några år sedan. Enligt hamnföretagarnas redogörelse hade man redan år 2000 cirka 360 båtplatser i hamnarna. Genom en jämförelse av flygbilder från 1998 resp kan vi beräkna att antalet båtplatser ungefär har fördubblats under denna tid (se bilaga). Därmed har båttrafiken i vilket fall som helst ökat på 2000-talet och det torde inte vara helt utan grund att tänka att den livliga båttrafiken särskilt under veckosluten kunde orsaka besvär för användningen av Karapuus fastighet. Visserligen bör man notera att båttrafiken i nuläget sker i huvudsak på över 80 meters avstånd från stranden tack vare styrmärken för trafiken. Med tanke på störningar genom båtarna och den eventuella miljötillståndsbehandlingen bör man notera att tillståndsbestämmelserna i miljötillståndet bara skulle gälla den egentliga hamnverksamheten på Stormälön Mariina Oy och Oy Porta Marina Ab. Genom ett miljötillstånd kan man inte styra eller befalla båtförare som rör sig på allmänna vattenområden. Då en båtförare avlägsnar sig från hamnområdet kan båtföraren välja fritt vilken farled som han/hon önskar med beaktande av styrmärken för sjötrafiken. Detta betyder att man genom ett miljötillstånd inte kan förhindra eller reglera trafiken i sundet utanför Karapuus fritidsbostad. Sjötrafiken övervakas med stöd av sjötrafiklagen och tillsynsmyndigheterna är Trafiksäkerhetsverket, polisen,

3 gränsbevakningsväsendet och tullverket (sjötrafiklagen, 23 ). NTM-centralen kan begränsa eller till och med förbjuda trafikeringen på vissa områden om begränsningen "prövas vara nödvändig till skydd för trafiken, miljön, fisket eller någon annan näring eller för allmänt nyttjande av naturen för rekreation eller något annat allmänt intresse" (sjötrafiklagen, 15 ). Karapuu har redan anhållit hos NTM-centralen om förbud av trafiken till båthamnarna genom sundet. Ett annat grundläggande problem med tanke på miljötillståndsbehandlingen för båthamnarna är att den sökande har yrkat på att miljötillstånd ska sökas enligt 17 i lagen angående vissa grannelagsförhållanden på grund av oskäligt besvär som emissionerna (utsläppen) som bildas på fastigheten medför för användningen av grannfastigheten. Sådana utsläpp i båthamnsverksamheten kunde vara till exempel buller, damm, skakningar, luft, färgrester eller andra motsvarande miljöolägenheter som sprider sig i omgivningen. Ifall man behandlade båtarna i båthamnarna i en större omfattning till exempel genom slipning, sandblästring, målning eller annan reparation som medför utsläpp kunde det finnas behov för miljötillstånd. I hamnområdet på Rompudden har man just ingen verksamhet som förorsakar miljöutsläpp, enligt företagarna består deras varvsverksamhet i praktiken bara av torrsättning och sjösättning av båtar. Enligt de uppgifter som företagarna har gett har antalet båtar i vinterförvar varit oförändrat sedan 2000 (cirka 210 båtar sammanlagt i de tre olika hamnarna). Båttrafiken till båthamnarna är inte sådant utsläpp dvs. sådant besvär som avses i lagen angående vissa grannelagsförhållanden att man kunde motivera behovet av miljötillstånd med stöd av den. Småbåtshamnarna tas inte heller upp i förteckningen över miljötillståndspliktiga verksamheter i miljöskyddsförordningen. 3. Det har under flera årtionden förekommit verksamheter som medför störningar såväl i sundet utanför Karapuus fritidsfastighet som på Rompudden. Ett brytnings- och krossningsföretag som ägdes av Karapuus släkt har verkat i närområdet, i sundet har trafikerat före år 2000 flera sand- och gruspråmar och till och med en oljetanker. 4. Olli Karapuu har gett sitt skriftliga samtycke till de ansökningar om åtgärdstillstånd som den närmaste rågrannen Oy Porta Marina Ab:s nya ägare sedan 2000 har anhållit om till de redan befintliga (i huvudsak hade man anhållit om lov till bryggorna redan tidigare) eller till de nya bryggorna som ska byggas. Karapuu har genom sin underskrift även gett sitt grannesamtycke till ansökan om åtgärdstillstånd för den nya s.k. servicebryggan år Även den nya stranddetaljplanen för området utarbetades 2012 i uppenbart gott samförstånd mellan marinaföretagarna och Karapuu. I den aktuella stranddetaljplanen planlades hela vattenområdet där båthamnarnas bryggor finns som område för båtbryggor. Området hade en stranddetaljplan redan 1996 (alltså i det skedet då Karapuu köpte sin fastighet), men i den hade endast markområdet för båthamnarna anvisats officiellt som ett område för båthamn. 5. Karapuu har även riktat en ansökan om förvaltningstvång till regionförvaltningsverket med stöd av vattenlagen. Också i den yrkar han på att affärsverksamheten ska avslutas och båtbryggorna rivas/ avlägsnas vid Stormälön Mariina Oy och Oy Porta Marina Ab eftersom de saknar tillstånd som avses i

4 vattenlagen. I andra hand yrkar han även i denna ansökan på att båthamnsföretagens verksamhet ska avbrytas med omedelbar verkan tills företagen har anhållit om vederbörliga tillstånd för bryggorna och för sin verksamhet. Det är sant att dessa två båthamnar inte ännu har tillstånd för placering av bryggor enligt vattenlagen, även om antalet båtplatser i hamnarna är stort. Motiveringen till att ansöka om miljötillstånd utgörs dock inte av storleken på konstruktionerna eller antalet båtar i sig, utan man ska alltid bedöma de faktiska olägenheterna till exempel med tanke på vattenmiljö, fiske eller fiskebestånd, rekreationsanvändning, hälsa, uttag av vatten m.m. Tillståndsplikten avgörs i regel av utifrån det huruvida projektet "kränker ett allmänt intresse" (3 kap. 2 1 mom. I vattenlagen). Flera gamla småbåtshamnar saknar tillstånd enligt vattenlagen för sin verksamhet. Ändå konstateras det i 3 kap. 2 3 mom. 2 punkten i den 2011 reviderade vattenlagen att "tillstånd behövs också för [ ] att använda en anläggning som ska uppföras i ett vattenområde, när användningen av anläggningen stör användningen av någon annans fastighet och ägaren till fastigheten inte har sitt samtycke till sådan användning". Regionförvaltningsverket bedömer nu i handläggningen av Karapuus ansökan om förvaltningstvång huruvida det är motiverat att ansöka om tillstånd enligt vattenlagen. Regionförvaltningsverket ska ta ställning till om trafiken till båthamnarna är en sådan omständighet utifrån vilken man ens kan ge föreskrifter till ägare av båthamnar med ett tillstånd enligt vattenlagen. Det gäller även att ta ställning till huruvida Olli Karapuu ska tolkas ha gett sitt samtycke till byggandet av bryggorna och utvidgningen av båthamnsverksamheten på 2000-talet då han för sin del godkände Oy Porta Marina Ab:s ansökningar om åtgärdstillstånd för båtbryggor och områdesavgränsningen även för båthamnen i stranddetaljplanen. Därtill ska ställning tas till om tillstånd ska sökas med stöd av 3 kap. 2 2 mom. i vattenlagen enligt vilket ett vattenhushållningsprojekt kräver tillstånd om projektet orsakar förlust av förmån för någon annans "mark, fastighet eller övriga egendom". I det här sammanhanget torde det finnas skäl att konstatera att Karapuu inte i något skede har varit i kontakt med stadens miljövårdsbyrå med anledning av miljöolägenheter eller övriga olägenheter som orsakats av verksamheten i hamnarna. Miljövårdsbyrån fick första gången vetskap om meningsskiljaktigheterna i augusti 2014 då byrån deltog i utredningen av situationen på Oy Porta Marina Ab:s begäran. Inspektionsprotokollet av bifogas. 6. Med ett miljötillstånd som alltså borde gälla Stormälön Mariina Oy och Oy Porta Marina Ab borde man komma åt att reglera främst två typer av miljökonsekvenser i båthamnsverksamheten och båda gäller tömningsstationen för septiktankarna vid den s.k. servicebryggan. Bryggan ligger i norra delen av Porta Marina, på cirka meters avstånd från Karapuus fastighetsgräns och strand. Miljökonsekvenser som eventuellt kan orsakas av stationen för septiktankarna för användningen av Karapuus fastighet är 1) den bullerolägenhet som förorsakas av pumpen och som är som starkast på söndagarna då båtförarna

5 kommer i land och tömmer båtens septiktank innan de angör bryggan och 2) en eventuell luktolägenhet. Enligt verksamhetsutövaren för Porta Marina har bullerolägenheten redan minskats genom att byta ut sugrörssystemet av metall mot plaströr. Med stöd av ovannämnda aspekter kan man konstatera att användningen av septikstationen torde vara den enda verksamheten som medför sådana miljöolägenheter om vilka den kommunala miljövårdsmyndigheten kunde ge väsentliga föreskrifter i ett miljötillstånd. Endast för septikstationens skull kan ett miljötillstånd inte anses vara motiverat. Om behov föreligger kan miljönämnden meddela ett föreläggande i ett enskilt fall enligt 180 i miljöskyddslagen, med föreläggandet kan till exempel bullerutsläpp eller användningstiderna för septikstationen begränsas. Innan ett sådant föreläggande meddelas, skulle man behöva göra en bullermätning på Karapuus strand. Oy Porta Marina Ab och Stormälön Mariina Oy har hörts med anledning av ansökan om förvaltningstvång och företagen har gett ett gemensamt bemötande till ansökan. Företagen motsätter sig yrkandena i ansökan på att verksamheten ska avslutas eller verksamheten ska avbrytas och anser dem sakna grund, samtidigt som de anser att motiveringarna till att ansöka om miljötillstånd inte är korrekta och motsvarar inte verkligheten. Bilagor Kompletterande material Förslag Beslut 16. Karapuus ansökan om förvaltningstvång till NTM-centralen 17. Oy Porta Marina Ab:s, Stormälön Mariina Oy:s och Stormälön Pikkusatamas bemötande 18. Flygbilder från båthamnsområdet från 1998 och Miljövårdsbyråns inspektionsprotokoll av Flygkarta som åskådliggör nuläget NTM-centralen i Egentliga Finlands meddelande om överföring av ansökan om förvaltningstvång till miljönämnden Miljönämnden beslutar förkasta Olli Karapuus ansökan om förvaltningstvång gällande Stormälön Mariina Oy och Oy Porta Marina Ab. Verksamheten i de aktuella båthamnarna behöver varken avslutas eller avbrytas. I det här skedet föreligger det ingen grund att ansöka om miljötillstånd för verksamheten. De buller- och luktolägenheter som septikstationen eventuellt förorsakar kan vid behov behandlas enligt 180 i miljöskyddslagen genom att meddela ett föreläggande ifall detta visar sig vara behövligt. Innan ett föreläggande eventuellt meddelas bör det göras en bullermätning på Karapuus strandfastighet för att bedöma bullerolägenheten. Förslaget godkändes. Delgivning Olli Karapuu Närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland Stormälön Mariina Oy

6 Oy Porta Marina Ab