,QI U 6WRFNKROP DWW EHIlVWD (XURSDV NRQNXUUHQVNUDIW RFK YlUQD RP VRFLDO LQWHJUDWLRQ

Transkript

1 63((&+ Tal av Romano Prodi Europeiska kommissionens ordförande,qi U 6WRFNKROP DWW EHIlVWD (XURSDV NRQNXUUHQVNUDIW RFK YlUQD RP VRFLDO LQWHJUDWLRQ Europaparlamentet 6WUDVERXUJGHQPDUV

2 Fru ordförande, ärade parlamentsledamöter, Låt mig till att börja med gratulera ordförandeskapet till de utomordentliga förberedelserna inför nästa veckas toppmöte i Stockholm. Ordförandeskapet har anordnat ett möte mellan EU:s ledare och Rysslands president Putin enligt samma linjer som det planerade mötet med USA:s president Bush i Göteborg i juni. Detta ger oss ett utmärkt tillfälle att diskutera huvudfrågorna kring vårt partnerskap med Ryssland. Jag hoppas att vi särskilt skall kunna skaffa oss en uppfattning om Rysslands ekonomiska reformprogram och dess utveckling och de förbättringar av investeringsklimatet som är så viktig för våra diskussioner om energipolitiken. Den andra fråga som jag kort vill uppmärksamma idag är kommissionens "vårrapport". För bara ett år sedan stod jag inför denna församling för att presentera kommissionens bidrag till toppmötet i Lissabon. Det som kommissionen föreslog i Lissabon var en genomarbetad strategi för att göra Europa mer dynamiskt, mer konkurrenskraftigt och samtidigt mer sammanhållet och solidariskt. En strategi för att säkra att den ekonomiska och sociala utvecklingen i Europa fortskrider parallellt. Resultatet av det toppmötet var mycket positivt: medlemsstaterna godtog enhälligt nästan samtliga våra förslag. Den strategi som antogs i Lissabon är unik på två sätt: Först och främst är det en sammanhållen strategi. De sociala och ekonomiska frågorna står inte alls i motsats till, utan kompletterar, varandra. För det andra innehåller strategin konkreta uppgifter som skall utföras av de olika aktörerna inom bestämda tidsramar. Ansvarsfördelningen är klar, målen är tydliga och det går att bedöma framstegen kvantitativt. Lissabon-strategin sträcker sig över tio år. Framstegen skall bedömas årligen på Europeiska rådets vårmöte. Bedömningen kommer att grundas på en årlig rapport från kommissionen, den så kallade sammanfattningsrapporten. Jag kommer att lägga fram denna rapport för parlamentet vid den här tiden varje år. Strategin kommer att vara EU:s viktigaste instrument för samordning av den sociala och ekonomiska politiken. Vi kommer också att lägga till en miljöpolitisk del, om Europeiska rådet i Göteborg så önskar, och därmed ge Europa en heltäckande strategi för en hållbar utveckling. Sammanfattningsrapporten kommer att ta upp framstegen sedan Lissabon-mötet, men också visa på områden där det krävs snabbare och mer bestämda insatser under de följande tolv månaderna. 2

3 Jag vill nämna några resultat från det senaste året som jag är särskilt nöjd med, nämligen fastställandet av den europeiska sociala agendan i Nice, strategin mot social utslagning, och våra framsteg i kampen mot diskriminering och för lika möjligheter. Det här är frågor där vi tycker att vi lyckats. Därför kommer årets rapport bara att snudda vid dessa frågor. Däremot innehåller vår rapport tio frågor där vi är missnöjda med arbetet och där man måste skynda på eller blåsa nytt liv i utvecklingen. I vissa fall beror det på att medlemsstaterna släpar efter: de inser inte att en fråga är angelägen eller de saknar politisk vilja eller både och. I andra fall beror det på att verkligheten har ändrats och därmed våra uppgifter. Vår rapport innehåller mycket konkreta rekommendationer. I Stockholm kommer jag att med stort eftertryck uppmana medlemsstaterna att följa dem. Europas ledande politiker måste nå resultat i frågor som gemennskapspatentet och Galileoprogrammet. Låt mig dröja lite vid dessa två frågor. ) UVWJHPHQVNDSVSDWHQWHW. Bland uppfinnare finns det ett trängande behov av ett enda patent som är giltigt i hela EU, och som omfattas av en och samma rättsordning. Det skulle leda till minskade kostnader för näringslivet, uppmuntra uppfinningar och ge tydliga rättsliga regler för tvistlösning. Näringslivet ropar på det, eftersom det kommer att öka konkurrenskraften och sysselsättningen särskilt inom den högteknologiska och biotekniska industrin som är så viktig för Europas framtida blomstring. På sina möten i Lissabon och Feira rekommenderade Europeiska rådet att gemenskapspatentet skulle vara infört i slutet av Kommissionen lade fram sitt förslag i höstas, men rådet har inte kunnat nå enighet om det vilket vi återigen kunde konstatera den här veckan när rådet (inre marknaden) sammanträdde. Bristen på framsteg är alarmerande. Medlemsstaterna måste handla med större fasthet och mer ansvarskänsla om patentet skall förverkligas. ) UGHWDQGUD*DOLOHRSURJUDPPHW Kriget i Kosovo visade bara alltför tydligt att Europa är totalt beroende av det amerikanska satellitnavigationssystemet GPS. Om detta av militära skäl skulle stängas av, måste europeiska företag avbryta en stor del av sin verksamhet. Galileo-projektet är ett alternativ som skulle göra Europa självförsörjande på satellitnavigationssignaler för alla ändamål civila, militära och vetenskapliga. Vi har helt enkelt inte råd att låta detta tillfälle gå oss ur händerna. 3

4 Det skulle endast krävas ett litet tillskott av offentliga medel för att få fart på stora privata investeringar, även om jag vet att deltagandet från den privata sektorn måste utredas närmare, vilket vissa regeringar begärt. Galileo kan dessutom skapa mer än arbetstillfällen på hög vetenskaplig nivå. Jag uppmanar denna församling och rådet å det starkaste att snarast komma överens om nästa fas i detta viktiga projekt. Mina damer och herrar, Jag skulle nu vilja tala mer utförligt om en av de prioriterade frågorna i vår sammanfattningsrapport den tionde och sista: (IIHNWLY VRFLDO WU\JJKHW I U HQ nogudqghehironqlqj. Jag har valt detta ämne därför att det ligger mig särskilt varmt om hjärtat. Därför att det påverkar hela vår politik. Därför att det för oss från Stockholm till Göteborg. Och därför att det kommer att vara ständigt aktuellt många år framöver. Strategin från Lissabon skall ses mot bakgrund av en svår och viktig fråga vår åldrande befolkning. Vi européer lever längre, föder färre barn och arbetar mindre. För närvarande går det i EU fyra personer i arbetsför ålder på varje person över 65 år. Om 20 år kommer förhållandet att vara tre mot en och om 40 år kommer det bara att gå två yrkesarbetande personer på varje pensionär. Detta gäller också för nästan alla kandidatländer. Med andra ord: en minskande arbetskraft måste försörja en snabbt växande grupp av icke arbetsföra personer, även i ett utvidgat EU. Detta är ett statistiskt faktum som vi inte kan blunda för. Vill vi att Europa skall förbli ett rättvist och medmänskligt samhälle? Vill vi att våra barn och barnbarn skall kunna åtnjuta samma slags sociala trygghet som vi har vant oss vid? I så fall måste vi modernisera våra välfärds- och pensionssystem, göra dem hållbara. Vi behöver en strategi för att befästa Europas långsiktiga konkurrenskraft, utan att för den skull ge upp den strävan efter social integration som kännetecknar våra samhällen. Europatanken handlar lika mycket om omtanke och sammanhållning som om konkurrenskraft. Solidaritet är en av hörnstenarna i det europeiska samhällsbygget, och jag tror helhjärtat på den. Jag vill att Europa inte bara skall vara den mest konkurrenskraftiga världsdelen, utan också den som är bäst på social integration. Aldrig har så många européer, i alla samhällsskikt, haft det så bra som under efterkrigstiden. Genomsnittsstandarden i våra samhällen är idag den högsta i världshistorien. Samtidigt har våra väl utvecklade välfärds- och pensionssystem fördelat välståndet och skapat social rättvisa. 4

5 Men systemen bygger på ett växande eller åtminstone stabilt befolkningsunderlag. Nu, när vår arbetande befolkning krymper, står vi inför en strukturell kris som hotar välståndsfördelningen. En kris som inom de närmaste decennierna kan allvarligt underminera EU:s konkurrenskraft, den ekonomiska och monetära unionen, och hela vår samhällsmodell. Därför måste vi handla nu. Vi måste utarbeta en långsiktig politik som kan bevara den europeiska samhällsmodellen åt framtida generationer. Vi måste grundligt tänka över vilket slags social rättvisa och rättvisa över generationsgränserna vi vill ha, och vilka som skall vara kriterierna. 9L PlQQLVNRU L ROLND nogudu PnVWH IRUPD IUDPWLGHQ WLOOVDPPDQV LQWH PRW YDUDQGUD Sociala skyddssystem är självklart en nationell fråga och det är i första hand medlemsstaterna och inte EU-institutionerna som måste utforma och genomföra de reformer som krävs. Det är främst inom fyra nyckelområden som vi måste utforma lämpliga strategier: Rättvisa över generationsgränserna. Arbetsfördelningen. Social- och familjepolitiken. Invandringspolitiken. Först och främst rättvisa över generationsgränserna. En åldrande befolkning kommer att lägga stora ekonomiska bördor på vissa generationer. Om ingenting görs, kommer dagens unga generation att tvingas betala inte bara sina föräldrars och far- och morföräldrars pensioner, utan också sina egna, för när det är dags för dem att gå i pension, har systemen blivit ohållbara. Om ingenting görs för att anpassa systemet till befolkningsutvecklingen, riskerar delar av dagens äldre generation att sjunka ned i fattigdom. För det andra arbetsfördelningen. Det är inte alla i arbetsför ålder som arbetar. Utöver svårigheterna för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden, finns det en tendens till att förtidspensionera sig som förkortar människors yrkesaktiva liv med 10 år eller mer. Alla dessa faktorer ökar den långsiktiga belastningen på pensionssystemen. 5

6 Dessutom riskerar vår arbetsstyrka att, redan 2007, vara alltför liten för våra ekonomiska behov. Unionen kommer att stå inför en brist på arbetskraft. I framtiden kommer därför alla generationer att vara tvungna att arbeta längre. Vi måste hålla äldre människor ekonomiskt aktiva, åtminstone på deltid. Vi måste se till att de har de färdigheter som krävs för eventuella nya arbetsuppgifter. Vi kommer att uppmana medlemsstaterna att investera mycket mer i utbildning både för unga och gamla. Livslångt lärande är nödvändigt om vi hela tiden skall kunna uppdatera människors färdigheter och ge dem möjlighet att anpassa sig till en snabbt föränderlig värld. En sådan politik kan avhjälpa bristen på arbetskraft, öka rättvisan över generationsgränserna och, inte minst, ge människor en rikare ålderdom. För det tredje social- och familjepolitiken. För få kvinnor arbetar. Kvinnornas sysselsättningsgrad är bara 70 procent av männens. I Stockholmsrapporten uppmanar kommissionen medlemsstaterna att få ut fler kvinnor på arbetsmarknaden eller tillbaka till arbetslivet. Kvinnor måste naturligtvis ha samma yrkesmöjligheter, arbetsvillkor och pensionsregler som män. Och vi måste göra det lättare för båda könen att förena arbete och familjeliv. I synnerhet om vi vill verka för ökat barnafödande! Kort sagt: vi måste ta bättre vara på våra krympande mänskliga resurser. För det fjärde invandringspolitiken. Att få unga människor med de rätta färdigheterna att flytta till EU är ett annat sätt att öka vår arbetsstyrka. Vi har en gränslös arbetsmarknad inom EU vi måste snabbt skaffa oss en invandringspolitik som också omfattar hela EU. En sådan politik måste grundas på "en gemensam bedömning av den ekonomiska och demografiska utvecklingen i unionen", som efterlystes av Europeiska rådet i Tammerfors. Förra året lade kommissionen fram ett meddelande i frågan, och jag hoppas att ni och rådet snart kommer att vidta de åtgärder som krävs. Mina damer och herrar, Jag påpekade nyss att pensioner och sociala trygghetssystem i första hand är en fråga för medlemsstaterna och att det är de som skall utforma och genomföra de nödvändiga reformerna. EU har emellertid ett ansvar på detta område, och det gäller även kommissionen. Avslutningsvis vill jag därför tala om vad jag anser att kommissionen kan och måste göra för att bidra till en politisk lösning på befolkningsproblematiken. 6

7 ) U GHW I UVWD E U YL I UElWWUD GHW HUIDUHQKHWVXWE\WH VRP EHVOXWDGHV L /LVVDERQ En av de stora nyheterna i Lissabon var att medlemsstaterna kom överens om att samordna sina reformer av välfärdssystemen genom utbyte av erfarenheter och goda exempel. De gav också högnivågruppen för social trygghet i uppdrag att utreda det sociala skyddets, och i synnerhet pensionssystemens, hållbarhet med utgångspunkt i ett meddelande från kommissionen. Välfärdssystemens reformering ingår alltså i strategin från Lissabon. Kommissionen kommer att delta i samordningsprocessen. Kommissionen kommer också att visa på det demografiska problemets verkliga omfattning, så att allmänheten kan förstå det. Vårt nuvarande sätt att redovisa de offentliga finanserna ger inte hela sanningen. Vi måste ta fram indikatorer som visar de långsiktiga konsekvenserna av våra sociala utgifter och skattebeslut, i synnerhet för pensionerna. ) UGHWDQGUDE UGHQLQUHPDUNQDGHQlYHQRPIDWWDSHQVLRQHU Det saknas EU-regler om pensionsfonder, i motsats till vad som gäller för försäkring. Men kommissionen är helt inriktad på att fullborda den inre marknaden i detta avseende. Vi har redan lagt fram ett direktivförslag, och jag hoppas att rådet kommer att behandla det skyndsamt. Direktivet är en del av vår handlingsplan för finansiella tjänster, som Europeiska rådet beslutade skulle genomföras inom fem år. Jag ber denna församling och rådet att skynda på arbetet med planen. En välreglerad, alleuropeisk pensionsfondmarknad ökar arbetskraftens och pensionärernas rörlighet och ger dem också mer för pengarna. I nuläget är pensionssparande onödigt dyrt och det är ett slöseri vi inte längre kan kosta på oss. Vi måste utan hinder kunna flytta våra pensionspengar inom EU. I Stockholm kommer jag också att uppmana medlemsstaterna att undanröja skattehinder, som försvårar betalning av pensionsavgifter och pensionsfondverksamhet över gränserna. Här är det väsentligt med en samordning av medlemsstaternas skattesystem och kommissionen kommer snart att lägga fram förslag. ) U GHW WUHGMH PnVWH NRPPLVVLRQHQ WD LWX PHG EHIRONQLQJVXWYHFNOLQJHQV NRQVHNYHQVHUI UGHRIIHQWOLJDILQDQVHUQD Befolkningsproblematiken måste tjäna som en drivkraft för att minska den offentliga sektorns skuldsättning. Därigenom minskar vi räntekostnaderna, och frigör pengar som måste satsas på pensioner och hälsovård. Det är en fråga om social rättvisa. Kommissionen kommer i sin sammanfattningsrapport att uppmana medlemsstaterna att fortsätta det reformarbete som redan inletts. Människor behöver tid att planera sin ålderdom. Vi måste handla nu om inte välfärdssystemen skall förlora sin trovärdighet och allmänhetens stöd. 7

8 ) U GHW IMlUGH RFK VOXWOLJHQ PnVWH IUnJDQ RP GH RIIHQWOLJD ILQDQVHUQDV OnQJVLNWLJD KnOOEDUKHW EOL HQ GHO DY GHQ HNRQRPLVND RFK PRQHWlUD XQLRQHQV SROLWLN Låt mig förklara. Stabilitets- och tillväxtpaktens regel om att de offentliga finanserna skall vara nära balans har haft stor betydelse för att säkra pensionerna. Men pakten ställer inga krav på de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet. Föreställ er att en viss medlemsstat för närvarande har en balanserad budget, men utgiftsprogram som kommer att innebära ökande underskott och skuldsättning om tio år. Under sådana omständigheter kan EU ingenting göra för att förmå landet att ändra kurs, eftersom EU saknar de instrument som krävs. Inte heller finns det några instrument för att påverka att rätt åtgärder vidtas. Och ändå är landets chanser till långsiktigt välstånd i högsta grad beroende av att rätt åtgärder vidtas idag. Det där var mindre viktigt under förberedelserna för EMU, när åtgärderna bara vidtogs på kort eller medellång sikt. Men det faktum att vår befolkning åldras gör det absolut nödvändigt med ett långsiktigt perspektiv på de offentliga finanserna. Vi behöver därför ett förnyat åtagande om sunda offentliga finanser som kan säkra social trygghet på längre sikt. Sunda och hållbara offentliga finanser måste ingå i en YHUJULSDQGH VWUDWHJL I U KnOOEDUXWYHFNOLQJL(XURSD Kommissionen kommer att föreslå en sådan strategi, som kommer att vara huvudfrågan vid toppmötet i Göteborg i juni. Fru ordförande, ärade parlamentsledamöter, Det ämne jag valt för mitt tal idag är svårt och tekniskt, men det är av avgörande betydelse för framtida generationers välstånd i Europa. Det finns inte och kommer aldrig att finnas en enda modell för social sammanhållning i EU. Varje medlemsstat kommer att göra sitt eget val, utifrån sina egna traditioner, sin kultur och sin befolknings vilja. De övergripande beslutsramarna måste dock utformas på rätt sätt. Det kan bara göras på unionsnivå. Det är självklart i denna församling som den demokratiska debatten om grundläggande aspekter på medborgarnas framtid skall äga rum. 9L L NRPPLVVLRQHQlUUHGRDWWIXOOJ UDYnUXSSJLIWWLOOVDPPDQVPHGHU Tack. 8