ONSDAGEN DEN 12 MARS 2008

Transkript

1 ONSDAGEN DEN 12 MARS 2008 ORDFÖRANDESKAP: PÖTTERING Ordförande 1. Öppnande av sammanträdet (Sammanträdet öppnades kl ) 2. Skriftliga förklaringar (inkomna dokument): se protokollet 3. Förberedelser inför Europeiska rådets möte (Bryssel mars 2008) (debatt) Talmannen. Nästa punkt är rådets och kommissionens uttalanden om förberedelserna inför Europeiska rådets möte i Bryssel den mars Janez Lenarčič kommer att tala för rådet. Janez Lenarčič, rådets ordförande. (SL) Jag är glad över att kunna presentera huvudämnena vid Europeiska rådets möte som inleds i morgon. Enligt traditionen kommer även detta vårtoppmöte att ägnas åt ekonomiska frågor, särskilt Lissabonstrategin, samt klimatförändringen, energi och ekonomisk stabilitet. Ordförandeskapet ser fram emot att få diskutera dessa frågor med Europaparlamentet och jag kan försäkra er om att det kommer att beakta parlamentets synpunkter på ämnena på morgondagens dagordning. Vi är alla medvetna om att EU står inför nya utmaningar och att globaliseringen medför nya möjligheter, inte bara på det ekonomiska området utan även på det sociala och kulturella området. EU har redan dragit nytta av dessa möjligheter. Vi är också medvetna om att globaliseringen innebär att EU och dess medlemsstater måste anpassa sig och försöka hitta verkliga lösningar. Rådet kommer att ägna sig åt just detta. För närvarande ställs det globala ekonomiska klimatet på prov. Vi har sett oron på finansmarknaderna. Nyligen bevittnade vi en minskad ekonomisk aktivitet till följd av lågkonjunkturen i Förenta staterna och de ökade olje- och råvarupriserna. Trots detta vilar EU fortfarande på en stabil ekonomisk grund. Under dessa förhållanden får vi dock inte stanna upp och slappna av utan måste fortsätta med våra reformer. I det sammanhanget kommer Europeiska rådet att utvärdera hur genomförandet av Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning fortsätter. Rådet kommer att välkomna de positiva resultaten och bekräfta att strategin fungerar väl. Det kommer att understryka att vi nu måste koncentrera oss på genomförandet och i den andan inleda en ny fas med den omarbetade Lissabonstrategin. När det gäller information och innovation kommer Europeiska rådet att driva på arbetet för att införa den så kallade femte friheten. Detta bör bidra till att hindren för det fria informationsflödet kan undanröjas genom att den gränsöverskridande rörligheten för forskare, studenter, vetenskapsmän och universitetslärare ökas. Vi anser att den femte friheten bör påskynda omvandlingen av EU till en innovativ, kreativ och informationsbaserad ekonomi. För att öka företagens konkurrenskraft, särskilt små och medelstora företag, planerar Europeiska rådet åtgärder för att de ska kunna utvecklas och verka på ett mer tillfredsställande sätt. Det måste vara lättare för dem att få tillgång till finansiering och stimulansåtgärderna för innovationer kommer också att förbättras. Genomförandet av planen för bättre lagstiftning kommer också att ges särskilt prioritet. Stor uppmärksamhet kommer att ägnas åt Lissabonstrategins sociala dimension, insatser för att komma till rätta med demografiska utmaningar, bristen på kompetens och framtida politiska åtgärder för att öka den sociala sammanhållningen. Vid vårtoppmötet kommer medlemsstaterna att få i uppdrag att med hjälp av nationella bestämmelser gradvis genomföra de gemensamma principerna om flexicurity för att hitta rätt balans mellan flexibilitet och trygghet på arbetsmarknaden. Jag vill nu gå in på ett annat viktigt ämne som Europeiska rådet ska diskutera. Jag tänker på utmaningarna i samband med klimatförändringen och på energiområdet. Förra året gjordes historiska åtaganden inom miljöoch energipolitiken. I år måste vi ägna oss åt att genomföra dem. Denna målsättning är en ekonomisk och

2 miljömässig utmaning som är oerhört viktig på lång sikt. Om vi gör ambitiösa försök att ta itu med den kommer vi att kunna rapportera om både ekonomiska och miljömässiga framgångar. Rådet håller för närvarande på att ta ställning till det lagstiftningspaket som kommissionen har föreslagit. De första debatterna har på nytt bekräftat samtliga medlemsstaters åtagande om ambitiösa åtgärder. Trots det är det för tidigt att räkna med att vi kommer att komma överens om alla delar av paketet vid toppmötet. Vi räknar dock med att det är möjligt att enas om principer och riktlinjer för närmare överväganden om paketet. Vi räknar även med att ledarna kommer att uttrycka en önskan om att bibehålla en generell balans och samtidigt ägna uppmärksamhet åt de komplexa frågorna när det gäller paketets ekonomiska och finansiella effekter. Målsättningen är att anta paketet så tidigt som möjligt 2009 eller åtminstone innan Europaparlamentets mandat löper ut. Vårt arbete kommer att bli framgångsrikt om alla nyckelaktörer börjar ta itu med klimatförändringens utmaningar. Vid klimatkonferensen i Köpenhamn i slutet av 2009 bör EU ta täten i förhandlingarna om ett ambitiöst och heltäckande avtal för perioden efter det att Kyotoavtalet har löpt ut. Detta är ytterligare ett skäl att anta avtalet så tidigt som möjligt Jag vill kort gå in på några andra energirelaterade frågor. Vi måste ha en effektiv inre energimarknad för att garantera en tillförlitlig, hållbar och konkurrenskraftig energiförsörjning i Europa. Vi räknar med att Europeiska rådet kommer att efterlysa ett skyndsamt antagande av avtalet om det tredje paketet för den inre gas- och elmarknaden. Det kommer att vara särskilt inriktat på ytterligare åtgärder för en tillförlitlig energiförsörjning och för den yttre energipolitiken. Europeiska rådet kommer att inrikta de klimat- och energipolitiska insatserna på utveckling av ny teknik och kommer att öka investeringarna i denna teknik. Detta definierades nyligen i den europeiska strategiska planen för energiteknik och bör ytterligare bidra till att öka våra företags konkurrenskraft. Stats- och regeringscheferna kommer att diskutera slutsatserna från generalsekreteraren/den höga representanten Javier Solanas och kommissionens gemensamma rapport om klimatförändringens effekter på den internationella säkerheten. Klimatförändringen är en komplicerad fråga som kräver en mer heltäckande harmonisering av politiken och Europeiska rådet kommer att uppmana till fortsatta fördjupade studier av rapporten. Jag vill nu gå in på en tredje viktig fråga på Europeiska rådets dagordning. Den handlar om debatten om det rådande läget på de internationella finansmarknaderna. Läget i det internationella finansiella systemet är fortfarande osäkert. Om vi vill hantera de eventuella effekterna av detta på den reala ekonomin måste vi inrikta EU:s ekonomiska och finansiella politik på att garantera makroekonomisk stabilitet och genomföra planen för strukturella reformer. Finansministrarna förberedde unionens åtgärder och det har gjorts vissa justeringar av finansmarknaderna sedan förra hösten. Europeiska centralbanken (ECB), nationella myndigheter, EU-institutioner och finansinstitut har vidtagit ett antal åtgärder för att stabilisera situationen. Ansvaret för riskhanteringen ligger dock fortfarande hos de enskilda finansinstituten och investerarna. Den rådande situationen har visat att ramen för finansiell stabilitet behöver stärkas ytterligare genom ökad tillsyn över kreditinstituten och bättre verktyg för finansiell krishantering. Vi räknar med att Europeiska rådet kommer att kräva åtgärder inom fyra huvudområden: att öka insynen för investerare, marknader och lagstiftare, förbättra värderingsstandarderna, stärka kreditvärdigheten och förbättra riskhanteringen inom finanssektorn och, sist men inte minst, få marknaden att fungera bättre och förbättra kreditvärderingsinstitutens roll. Jag vill säga ett par ord om statliga förmögenhetsfonder. Deras långsiktiga strategier har bidragit till att tillhandahålla kapital som garanterar likviditeten. När det dyker upp nya aktörer som inte alltid har helt tydliga investeringsstrategier och mål uppstår det dock vissa misstankar om oekonomiska förfaranden. Kommissionens nyligen offentliggjorda rapport om statliga förmögenhetsfonder utgör ett särskilt värdefullt bidrag till den här debatten. Europeiska rådet kommer förmodligen att instämma i att EU behöver ha en gemensam strategi i enlighet med de principer som föreslås i rapporten. Jag betonar än en gång vikten av samarbete med Europaparlamentet. Jag vill avsluta mitt inledningsanförande med att säga att Europeiska rådets vårmöte som inleds i morgon främst kommer att ägnas åt att genomföra de antagna åtagandena. Ordförandeskapet vill påskynda arbetet

3 med att förvandla Europa till den mest konkurrenskraftiga ekonomin. Vi står också inför den viktiga uppgiften att skapa mer stabilitet med hjälp av vår klimat- och energipolitik. Mot bakgrund av alla dessa framtida utmaningar hoppas vi på ett verkligt kreativt samarbete med Europaparlamentet. Om vi lyckas göra framsteg tillsammans kommer de europeiska medborgarna att förstå att EU finns där för att trygga deras framtid. Dagens debatt och diskussionerna med Europaparlamentets talman vid Europeiska rådets möte är otvivelaktigt två viktiga faktorer för att uppnå detta mål. Tack för er uppmärksamhet. José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. (EN) Herr talman! Traditionellt sett är Europeiska rådets vårmöte det tillfälle då vi ser över Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning och det här mötet kommer att vara viktigare än de flesta. Jag vill börja med att tacka det slovenska ordförandeskapet för att mycket noggrant ha förberett vårtoppmötet. Oavsett vilka andra budskap som blir resultatet av Europeiska rådets möte den här veckan bör en sak vara klar: Lissabonstrategin fungerar. Inte mindre än 6,5 miljoner arbetstillfällen har skapats i EU de senaste två åren. Arbetslösheten är på sin lägsta nivå på 25 år. Sysselsättningen ligger på 66 procent och närmar sig målet i Lissabonstrategin på 70 procent. Dessutom har skapandet av nya arbetstillfällen gått hand i hand med ökad produktivitet. Produktiviteten ökar nu snabbare i EU än i Förenta staterna. Det här är inga medelmåttiga resultat. Naturligtvis kan Lissabonprocessen inte skydda oss mot negativ ekonomisk utveckling som uppkommer i länder utanför Europa. Det är omöjligt i dagens sammanlänkade ekonomi. Vi har varit tvungna att justera våra tillväxtprognoser något för i år men vi räknar fortfarande med en tillväxt på 2 procent ett mycket respektabelt resultat. De reformer som redan har genomförts har gjort våra ekonomier mer motståndskraftiga och flexibla. Detta har lett till att vi har blivit bättre på att klara av externa chocker. När villkoren försämras blir det naturligtvis ännu viktigare att lugna dem som känner sig hotade av en ekonomisk nedgång. EU måste skydda men det måste undvika frestelsen att bli protektionistiskt. Det vore vansinnigt att återfalla i protektionism. EU har vunnit stort på globaliseringen. EU har bara drygt 7 procent av världens befolkning, men står för 30 procent av den ekonomiska avkastningen. Vi har sju av de tio konkurrenskraftigaste nationerna i världen och trots Kinas och Indiens uppgång är Europa fortfarande världens största handelsmakt. EU har all anledning att se på framtiden med tillförsikt. Samtidigt måste vi fortsätta att vara vaksamma och försiktiga när det gäller den fortsatta utvecklingen. Vår allmänna inställning bör dock präglas av självförtroende. Vi kommer inte att vinna kommande ekonomiska slag med pessimism. Det är det som har inspirerat våra åtgärder för att ta itu med oron på finansmarknaden och som ligger till grund för våra policydokument om det ekonomiska läget och om statliga förmögenhetsfonder som också står på Europeiska rådets dagordning. Vi hoppas också att Europeiska rådet kommer att stödja våra förslag till gemensamma europeiska åtgärder för att ta itu med dessa utmaningar. När jag säger att Lissabonstrategin fungerar för det gör den verkligen innebär det inte att allt är rosenrött och att vi kan vila på våra lagrar. Både jag och kommissionen har gång på gång sagt att det inte finns något utrymme för självbelåtenhet, särskilt inte när det ekonomiska läget tycks försämras över hela världen. Det finns mycket att göra. Arbetslösheten är fortfarande ett allvarligt problem i många regioner i Europa. Vissa sociala grupper drabbas i mycket hög utsträckning. De ökande energi- och livsmedelspriserna driver på inflationen och minskar köpkraften, särskilt för dem som får sin inkomst genom löner och pensioner. Vi måste således fortsätta med våra insatser. Lissabonstrategin är dock inte någon statisk process. Långt därifrån. I kommissionens strategirapport anges ett antal nya politiska initiativ som ska göra EU ännu mer motståndskraftigt mot ekonomisk oro och som ska stärka våra insatser för att forma och dra nytta av globaliseringen. Vi börjar med det viktigaste området. Det viktigaste området är folket. Nyckeln till att bekämpa fattigdom och ojämlikhet är att höja utbildningsstandarden i hela unionen och se till att alla har tillgång till utbildning. Vi har valt att inrikta oss på en av de känsligaste grupperna: de som lämnar skolan i förtid. I Europa i dag lämnar fortfarande en av sex ungdomar skolan utan betyg. En av fem femtonåringar har inte tillräckliga

4 läskunskaper. Vi har inte råd att låta deras talang gå till spillo. Vi måste ge ungdomarna de kunskaper de behöver för att förverkliga sina möjligheter. En annan viktig pelare i Lissabonstrategin som vi har återkommit till är forskning och innovation. EU måste öka sin relativa attraktionskraft för att fortsätta locka till sig investeringar. Vi behöver en femte frihet i Europa den fria rörligheten för kunskap som ett komplement till de fyra andra friheter som den inre marknaden bygger på. Vi måste stödja öppen innovation. Samtidigt måste vi dock se till att kunskaperna är ordentligt skyddade av europeiska patent och upphovsrätter. Här välkomnar jag att parlamentet i går godkände inrättandet av Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT). Det här är ett viktigt ögonblick för Europa. Jag vill gratulera Europaparlamentet till detta och tacka er för ert stöd för mitt förslag, som jag minns mötte så mycket motstånd när jag lade fram det för tre år sedan. Tack vare det goda samarbetet mellan parlamentet, kommissionen och medlemsstaterna har vi till slut nått en överenskommelse. Den tredje prioriterade frågan som vi har tittat på är företagsklimatet. Vi behöver en fungerande inre marknad för EU och särskilt för små och medelstora företag, som är ryggraden i vår ekonomi och skapar flest arbetstillfällen. Därför kommer jag i morgon att be Europeiska rådet att godkänna förslaget om ett initiativ till stöd för småföretag Small Business Act för att undanröja hindren för att starta små och medelstora företag och få dem att växa. Vi måste komma ihåg att det viktigaste vi kan ge de små och medelstora företagen är en verklig inre marknad. Detta är den största skillnaden mellan Europa och Förenta staterna när det gäller denna typ av företag, inte den specifika lagstiftningen. Ett litet företag i Förenta staterna kan starta verksamheten i en delstat men kan omedelbart nå ut till hela Förenta staternas inre marknad. I EU är det fortfarande inte så, utan det finns många praktiska hinder när det gäller att förflytta sig från ett land till ett annat. Därför måste vi verkligen fullborda den inre marknaden om vi vill utveckla de små och medelstora företagen och om vi vill ha mer tillväxt och mer sysselsättning i Europa. (Applåder) Den sista pelaren i Lissabonstrategin som vi har omarbetat i vår strategirapport är energin och klimatförändringen, vår generations främsta utmaning. Energi- och klimatpaketet kanske inte har kommit så långt ännu. Som parlamentet vet får vi dock inte slå av på takten. Det är tidpunkten som avgör hur framgångsrik en överenskommelse kommer att bli. Ju tidigare den kommer till stånd, desto lägre blir anpassningskostnaderna och desto större blir fördelarna för dem som agerar tidigt. Detta är också av betydelse för vårt allra viktigaste mål, nämligen att nå ett heltäckande internationellt avtal i Köpenhamn nästa år. Ju fler länder som deltar och ju snarlikare ambitioner vi har, desto mer lika villkor får vi. Detta åstadkommer vi bäst genom att EU visar att det menar allvar med att få till stånd en överenskommelse före årsslutet. Därför är jag fast besluten kommissionen är fast besluten att samarbeta med medlemsstaterna för att nå en grundläggande politisk överenskommelse om den inre marknaden för energi och om paketet om klimatskydd och förnybara energikällor före årets slut. Vi vill naturligtvis också avsluta den slutliga lagstiftningsprocessen med Europaparlamentet i början av nästa år. Det är naturligtvis viktigt att knyta samman klimatstrategin med den inre marknaden för energi. Vi vet alla att detta är oerhört viktigt för vår vision om en konkurrenskraftig, trygg och hållbar energi för Europa. Det har glatt mig att se hur det här dokumentet har utvecklats de senaste veckorna. Vi är fast beslutna om att hitta ett sätt att förverkliga målsättningen i våra ursprungliga förslag om att verkligen öppna den inre marknaden. Kommissionen är fortfarande fast besluten att förverkliga det uppdelade ägandet eller dess praktiska motsvarighet. Det är oerhört viktigt att parlamentet förbereder sig på en första behandling i juni. Reform handlar inte om att rasera värdefulla sociala framsteg eller vår sociala marknadsekonomi. Det handlar om att rusta människor för att klara av tider av förändring och att ge dem en chans att ta kontroll över sina egna liv. Det handlar om att modernisera våra sociala system och se till att de är hållbara. Ledorden måste vara tillgång, möjligheter och solidaritet och detta kommer att vara centrala inslag i den förnyade sociala agendan som kommissionen kommer att lägga fram före sommaren. Det handlar om ett dynamiskt företagsklimat där företagare ägnar tid och resurser åt att producera högkvalitativa varor och tjänster som människor från hela världen vill köpa, inte åt att fylla i onödiga blanketter och varje dag behöva kämpa mot onödig byråkrati.

5 Det handlar också om att förvandla Europa till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp som är bra för miljön och för affärerna, en ekonomi som medför en ökad levnadsstandard men som inte utgör en belastning för vår planet. Det gläder mig att se att de senaste årens hårda arbete med den förnyade Lissabonstrategin har bidragit till att skapa ett brett samförstånd om var vi står och i vilken riktning vi vill gå. Parlamentet har varit en ständig källa till kritiskt stöd och det vill jag tacka er för. Det gladde mig att kunna konstatera att det uttrycktes ett starkt stöd för Lissabonstrategin i Europaparlamentets resolution av den 20 februari 2008 om bidraget till diskussionerna om Lissabonstrategin vid Europeiska rådets vårmöte Jag har även sett ändringsförslagen till de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik som parlamentet röstade om samma dag. Jag håller med om de frågor som ni betonar, och på grund av förslag från kommissionen utgör de faktiskt redan en väsentlig del av EU:s politik: social integration, hållbara offentliga finanser, behovet av att bekämpa inflationen, forskning och utveckling, förbättrad samordning av den ekonomiska politiken, främjandet av företagande och innovation, den inre marknadens externa dimension och klimatförändringen och energifrågan. Vi vill därför klargöra att kommissionen håller med om dessa prioriteringar. Efter samråd med olika intressenter, inbegripet medlemsstaterna, föreslog kommissionen i december att låta strategins riktlinjer vara oförändrade, eftersom de har en inbyggd flexibilitet som möjliggör en anpassning till nya förhållanden och de prioriteringar som jag precis har nämnt och som kommissionen stöder. Genom att bibehålla riktlinjerna sänder vi en välbehövlig signal om stabilitet och förutsägbarhet till både medlemsstaterna och de ekonomiska aktörerna och därmed ökar också sannolikheten för att åstadkomma resultat. Som rådets ordförande precis sa är det viktigaste nu att åstadkomma resultat. Vi måste åstadkomma konkreta resultat och vi måste visa att vi är konsekventa. Efter att ha varit i kontakt med parlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor försökte kommissionen därför nå en kompromiss med rådet, med förslag på ändringar av det beskrivande dokument som åtföljer riktlinjerna i enlighet med de frågor som parlamentet lyfte fram. Trots kommissionens ansträngningar beslutade rådet sig för att inte följa vårt förslag till kompromiss om de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik. Jag vill dock försäkra parlamentet om att kommissionen fäster mycket stor vikt vid att skapa de rätta förutsättningarna för medlemsstaterna att åstadkomma resultat i fråga om våra gemensamma prioriteringar och dessa prioriteringar är tillväxt och sysselsättning. När jag säger tillväxt menar jag hållbar tillväxt ur ett socialt och miljömässigt perspektiv. Med sysselsättning menar jag inte bara fler arbetstillfällen utan även bättre. Vi är nämligen övertygade om att den förnyade Lissabonstrategin, som är inriktad på sysselsättning och tillväxt och som innehåller åtaganden om konkurrenskraft och integration, är det bästa sättet för Europa att ta itu med globaliseringens utmaningar. (Applåder) Joseph Daul, för PPE-DE-gruppen. (FR) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande, mina damer och herrar! Den prioriterade frågan vid Europeiska rådets vårmöte kommer att vara främjandet av tillväxten i Europa och nylanseringen av Lissabonstrategin för Vår grupp anser att det är av största vikt att ge EU alla möjligheter med tanke på globaliseringen och att reformera EU som kommissionen mycket ihärdigt har föreslagit sedan 2005 under ordförande José Manuel Barrosos ledning. Denna strategi är det bästa sättet att ta itu med de utmaningar som vi står inför: globaliseringen, befolkningen och klimatförändringen. Budskapet är dubbelt: att genomföra de överenskomna reformerna men även att göra Lissabonstrategin effektivare. Globaliseringen är en möjlighet för Europa, men vi kommer aldrig att godta en helt oreglerad frihandel. Det är den första utmaningen. Vi måste skydda de svagastes intressen och främja vår egen sociala modell. Det är inte dags att ändra riktning utan snarare att öka våra insatser enligt den färdplan som vi redan har stakat ut. Lissabonstrategin innehåller förslag på anpassade åtgärder för att ta itu med varje utmaning. Med tanke på konkurrensen från utvecklingsländerna ligger vår framtid i forskning och innovation, stöd till företagare, livslångt lärande och reformering av arbetsmarknaden. EU kan endast vara konkurrenskraftigt om våra produkter har mervärde i form av kvalitet och innovation. Därför uppmanar jag medlemsstaterna att investera så mycket som möjligt i forskning och innovation.

6 Vi åstadkommer inte heller tillväxt och sysselsättning bara genom att utveckla små och medelstora företag. Vi måste hjälpa dem att säkra kontrakt och skapa arbetstillfällen genom att minska den administrativa bördan. Initiativet till stöd för småföretag i Europa ( Small Business Act ) är ett steg i rätt riktning. Utbildningen måste anpassas till ekonomins behov. Vi kan endast bibehålla vår konkurrenskraft om vår arbetskraft har rätt utbildning. Vi måste se över och definitivt förbättra undervisningen vid skolor och universitet samt fortbildningen. Vi välkomnar därför handlingsprogrammet för livslångt lärande Det krävs också omfattande reformer av arbetsmarknaden, som måste bli rörligare, flexiblare och tryggare. Företagen måste kunna anpassa sig till kraven på marknaden. Arbetstagarna måste kunna utnyttja möjligheter till omskolning och omställning. EU:s andra utmaning handlar om dess befolkning. Den åldrande befolkningen kommer att leda till en brist på arbetskraft och påfrestningar på de sociala trygghetssystemen. Det måste finnas bättre stimulansåtgärder för den interna arbetskraften, samt ökad flexibilitet och bättre anpassningsförmåga i alla generationer för att göra det lättare att förena yrkes- och familjeliv. Vi måste även se över vår invandringspolitik, som måste vara europeisk, och locka till sig kompetens och kunnande. Förslaget om blåkortet måste utvecklas. Vi måste även stoppa kunskapsflykten. Våra investeringar i utbildning kommer att vara förgäves om forskare försvinner utomlands för att få bättre lön och arbetsvillkor. Den tredje och sista utmaningen är klimatförändringen. Vi måste inrätta ett politiskt system som passar en livskraftig miljövänlig ekonomi. Detta innebär att vi måste uppnå målet om att minska utsläppen av växthusgaser med 20 procent. Bortsett från de ekologiska fördelarna kommer detta också att gagna marknaderna för ren teknik. Det är inte oväsentligt. Vi måste dock föregå med gott exempel och våra samarbetspartner måste göra detsamma. En grön politik måste åtföljas av en strikt men inte protektionistisk utrikeshandelspolitik. Vi kommer endast att kunna upprätthålla våra värderingar och vår samhällsmodell om vi har modet att reformera vårt samhälle och säga våra medborgare som det är. Det behövs tillväxt för att göra sociala framsteg. Vi kan endast åstadkomma detta om vi skapar förutsättningar för tillväxt. Jag vill bara för den här gången tacka kommissionens ordförande, dess vice ordförande Günter Verheugen och alla kommissionsledamöterna för deras arbete. Mitt tack kan illustreras med ett stall: José Manuel Barrosos stall. En portion havre utgör ersättning för ett väl utfört arbete, men havren ger också energi för allt arbete som återstår. (Applåder) Martin Schulz, för PSE-gruppen. (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill börja med en kommentar till rådets ordförande. Vi har informerats om att unionen för Medelhavsområdet ska diskuteras vid middagen i morgon. Det här är den franske presidentens idé och på vår politiska grupps vägnar vill jag förutom att jag hoppas att alla deltagarna får en smaklig måltid be er att vid samtalen vid middagen klargöra följande. Om tanken är att unionen för Medelhavsområdet kommer att bygga på eller uppgradera Barcelonaprocessen, som vi pumpar in en hel del pengar i från EU:s budget, så stöder vi den fullt ut. Det måste dock finnas garantier för att denna politik kommer att föras inom ramen för EU. Om unionen för Medelhavsområdet ska bli en framgång måste den vara en gemenskapspolitik inom ramen för EU:s befintliga institutioner och politik. Det vore däremot illavarslande om unionen för Medelhavsområdet skulle bli en splittrande faktor i EU. Detta skulle dessutom isolera Frankrike kort före det franska ordförandeskapet och det vill vi verkligen inte. (Applåder) Vi ber er därför att framföra detta budskap till deltagarna vid toppmötet. Det är en sak att inte ändra riktlinjerna. Det beslut om att ändra dem som fattades här den 20 februari med 515 rösters majoritet är en helt annan sak. Vi bör dock inte bråka om huruvida vi ska ändra riktlinjerna eller inte. Vi bör i stället diskutera om de omfattande ändringar av riktlinjerna som vi kräver är genomförbara. Herr Barroso, jag kritiserade er förra veckan för ert bristande engagemang. Sedan dess har jag hört att en del ledamöter i er kommission förmodligen efter samråd med er har tagit upp och framfört några av de idéer som vi föreslog här. Min kritik på den punkten är således inte längre relevant. Efter att ha hört ert anförande i dag måste jag dock upprepa följande: Ni har en ledande roll i EU. Det ni säger till stats- och regeringscheferna i morgon måste uppmuntra dem att genomföra det som ni precis har efterlyst i medlemsstaterna. Mycket av det ni säger stämmer naturligtvis, men vi måste ta itu med den verkliga situationen i Europa.

7 Låt mig därför räkna upp fem punkter som vi fortfarande anser vara oerhört viktiga men som inte har främjats eller genomförts i tillräcklig utsträckning. Ja, vi har naturligtvis gjort framsteg. Arbetslösheten sjunker och produktiviteten stiger. Trots detta ökar även otryggheten i Europa. Det är också ett faktum. Naturligtvis skapas det fler arbetstillfällen, men de arbetstillfällen som skapas är inte trygga. De är otryggare än någonsin. Lönerna i Europa ökar inte i samma takt som företagens vinster. I procentuella termer släpar arbetstagarnas löneökningar efter företagens vinster. (Applåder) Detta skapar en social obalans. Vi vill öka den sociala sammanhållningen och det sociala skyddet. Vad är det för mening med att ha en växande inre marknad, vad är det för mening med att ha en globalt konkurrenskraftig union om verkligheten är den här: Ett tillverkningsföretag gör en vinst på 4 procent på en produktionsanläggning och säger: Det här är inte tillräckligt för aktieägarna. De vill ha en vinst på 6 procent. Därför lägger vi ned den här produktionsanläggningen. Sådant slår hårt mot det grundläggande förtroende som EU behöver. Våra medborgare måste ha förtroende! Vi håller på att diskutera uppdelningen i energisektorn, vilket eventuellt kan vara nödvändigt. För en gångs skull bör vi tala om en uppdelning som äger rum på det socialpolitiska området i EU. Det finns en påtaglig risk för att den ekonomiska tillväxten kommer att kopplas bort från den sociala tryggheten, vilket är skälet till att riktlinjerna måste ses över. Vi måste klargöra att vad som än händer på det socialpolitiska området i EU kommer det att gå hand i hand med den ekonomiska utvecklingen. I eftermiddag firar vi Europaparlamentets femtioårsjubileum. I enlighet med den anda som rådde här i Strasbourg för 50 år sedan var det kombinationen av ekonomisk utveckling och social trygghet som utgjorde grunden för Europeiska gemenskapens tillväxt och framgång. Den utsätts för en allt större risk. Ni säger att byråkratin måste minskas för små och medelstora företag. Ja! Om byråkratin minskas och dessa företag flyttar runt i Europa och det sedan uppstår ett problem som Laval-fallet så slår detta dock hårt mot förtroendet i EU. Om den fria rörligheten till och med kan användas av små och medelstora företag för att rasera sociala framsteg kanske företagen gynnas men inte deras anställda. Dessa anställda utgör dock majoriteten av medborgarna i EU. Vi behöver naturligtvis investera i utbildning, forskning och teknisk innovation. Det är självklart. Om de flesta ungdomars möjligheter att studera vid skolor eller universitet beror på hur mycket pengar deras föräldrar har i plånboken är det inte någon socialpolitik. Alla medborgare i EU måste ha lika tillgång till utbildning oavsett var de kommer ifrån och oavsett familjeförhållanden. Om EU ska överleva måste vi förbättra den möjligheten, inte bara företagsklimatet. Vi måste framför allt förbättra möjligheterna för ungdomarna på vår kontinent, som behöver tillgång till forskning, kunskap och utbildning. Det slår onekligen hårt mot det sociala förtroendet om alla rika i Europa kan flytta sina pengar från ett land till ett annat utan att behöva betala skatt. Det är ytterligare ett hårt slag! Ni har därför rätt i att vi behöver reglera EU:s finansmarknader. Allt detta talar för en översyn av riktlinjerna. I slutändan spelar det ingen större roll vad vi kallar det för. Herr kommissionsordförande! Om ni förmedlar det här budskapet till rådet i morgon kommer vi att stå på er sida. Men vi kommer bara att stå på er sida om ni gör det! (Applåder) Graham Watson, för ALDE-gruppen. (EN) Herr talman! Veckans rådsmöte äger rum någonstans mellan förtvivlan och hopp. Även om vi tycks ha övervunnit de största svårigheterna har Lissabonfördraget inte ratificerats ännu och det finns fortfarande frågetecken kring en del av dess bestämmelser. Osäkerheten hopar sig om den politiska inriktningen i Ryssland, Turkiet och några av våra grannländer i Nära Östern och Mellanöstern. Den ekonomiska tillväxten håller på att mattas av på grund av hur tidigare kriser i banksektorn i Sverige eller Finland eller Ungern eller Spanien, för att inte tala om Argentina eller Japan, har påverkat BNP. Det gör våra centralbankers gemensamma åtgärder nu på förmiddagen ännu mer välkomna. Bortsett från detta är de stora globala utmaningarna när det gäller befolkningsökningen och invandringen, den internationella brottsligheten och terrorismen, klimatförändringen och en tryggad energiförsörjning fortfarande betungande för makthavarna. Det åligger medlemsstaterna och parlamentet att snarast genomföra kommissionens förslag för att ta itu med klimatförändringen. Utmaningen är omfattande.

8 Den höga representantens rapport om klimatförändringens effekter på säkerheten och stabiliteten visar att det finns en påtaglig och omedelbar oro som riskerar att leda till militära konsekvenser, däribland att något som ibland diskuteras använda Nato för att trygga energiförsörjningen. Förblindade av kortsiktigt ekonomiskt tänkande håller vissa av medlemsstaterna dock redan på att försöka begränsa sina åtaganden angående kommissions förslag om klimatförändringen. Titta på förslaget till rådets slutsatser punkt 18 och se några av de mångtydigheter som har tagits med. Dessa dubbla risker innebär att vi riskerar att återgå till Fästning Europa. Det är endast genom att öka den interna solidariteten som vi kan undvika den fälla som medlemsstaterna hamnar i, som till exempel att välja South Stream framför Nabucco. Det är endast genom att utvidga solidariteten till att omfatta länder utanför våra kuster som vi kan få fred runt Medelhavet, detta Mare Nostrum, eller runt Kaspiska havet. Albert Einstein hade rätt när han sa att fred inte kan bevaras med våld utan endast uppnås genom förståelse. Vi måste också föregå med gott exempel. Jag hoppas att vi i rådets slutsatser kommer att se ett åtagande från de nationella regeringarna och EU om att minska energiförbrukningen i våra egna regerings- och institutionsbyggnader och i vår fordonspark, med bindande mål för att uppnå detta. Bland annat FN:s klimatpanel har varnat för kostnaderna för att inte göra någonting. Vi måste agera, och kan också göra det eftersom euroområdets ekonomi trots den starka motvinden i grunden är stark, som kommissionens ordförande säger. Den inhemska efterfrågan och exporten fortsätter att öka ett tecken på att Lissabonstrategin fungerar och att vi måste fullfölja den. Vi lyssnar till människorna här i parlamentet. Francis Wurtz grupp ledde en protest mot att arbetstillfällen riskerade att gå förlorade på Unilever. Martin Schulz skrev ett brev till 27 stats- och regeringschefer där han krävde en ny ekonomisk inriktning, bindande sociala normer och ökat socialt skydd. Dessa insatser tar dock inte hänsyn till vad som verkligen händer i den globala ekonomin, där handelns andel av BNP globalt sett har ökat snabbare än den totala produktionen, i takt med att fler och fler länder har öppnat sina ekonomier. Halva vår inkomst kommer nu från handel och utvecklingsländerna står för så mycket som en tredjedel av världshandeln. Integrationen av världsekonomin visar att det inte är något nollsummespel. Samtidigt som Europas andel av ekonomin kanske krymper innebär den sammantagna tillväxten att vi fortsätter att skapa arbetstillfällen och välstånd. Det är därför vi har skapat 6,5 miljoner nya arbetstillfällen de senaste två åren. Min grupp har länge hävdat detta och det gläder oss att Jacques Delors och Poul Nyrup Rasmussen har insett detta i det manifest som de har utarbetat för den socialdemokratiska gruppen och som antogs i Oporto för ungefär 15 månader sedan. Herr Schulz! Om det finns en struts här i salen så sitter den inte i stol 21 [José Manuel Barrosos plats] utan i stol 6 [Martin Schulz plats]. Jag tycker att det förklarar varför den socialdemokratiska gruppen har förlorat sin tidigare roll som den här institutionens motor. Europeiska rådet måste visa mer tydligt att det är angeläget att uppnå sina forsknings- och utvecklingsmål. Det måste stärka riskkapitalmarknaden och rörligheten för forskare för att främja innovation. Det måste öka insynen och tillsynen i banksektorn för att undvika risker. Herr Lenarčič! Ni måste ägna uppmärksamhet åt den sociala sammanhållningen och miljöstabiliteten, men ni måste samtidigt komma ihåg att marknaden är det starkaste verktyget vi har för att höja levnadsstandarden. (Applåder) Brian Crowley, för UEN-gruppen. (EN) Herr talman! Jag vill välkomna rådets respektive kommissionens ordförande hit för att diskutera vad de som är äldre och klokare, och en del skulle säga bättre, än vi även om jag inte nödvändigtvis håller med om det kommer att diskutera under toppmötet de kommande dagarna. I stället för att upprepa allt som mina kolleger har sagt, för jag kan hålla med om de flesta av inläggen, skulle jag säga att det inte är frågan om antingen eller, utan snarare om en kombination av alltihop: att försöka sålla fram de bästa idéerna i alla de olika förslag som har lagts fram och använda dem som den unika modell som EU måste följa. Det säger jag eftersom våra erfarenheter från de senaste 30 åren, och framför allt de senaste 20 åren, har visat att det inte handlar om antingen eller. Man kan inte skapa ekonomisk tillväxt utan ordentlig social sammanhållning och socialt skydd. Man kan inte skydda miljön utan att göra ordentliga investeringar i nya resurser, informationsteknik, forskning och utveckling för att på ett innovativt sätt hantera de problem som vi nu står inför. På samma sätt kan man inte komma till rätta med arbetslösheten bara genom att säga att vi vill ha fler arbetstillfällen. Man måste stimulera företagen att skapa arbetstillfällen, investera pengar och skapa välstånd. Detta kan endast till en viss del göras med hjälp av offentliga tjänster, oavsett om det rör sig om investeringar

9 i infrastruktur eller något annat. I slutändan handlar det om att affärsmän och affärskvinnor i små och medelstora företag som sysselsätter 62 procent av alla anställda inom EU investerar mer pengar i att skapa fler och fler arbetstillfällen. För detta krävs det ett visst mått av flexibilitet. Flexibilitet får dock inte betyda sänkt standard eller minskat skydd av arbetstagarnas rättigheter. Man kan inte heller ta ett enda dåligt exempel, som Laval-fallet som verkligen är dåligt och påstå att alla andra måste utsättas för hårda kontroller. Det måste tas som utgångspunkt, inte som en slutpunkt. Se på de utmaningar som vi står inför i EU i dag: bristen på investeringar i ordentlig forskning och utveckling. De främsta hjärnorna europeiska universitet och högskolor lämnar Europa för att bedriva sin forskning och sitt fortsatta arbete i USA, Japan och nu till och med Kina. Och se på omlokaliseringen av europeisk industri och europeiska företag. De flyttar inte till andra länder inom Europa, som var fallet för tio eller tolv år sedan. Nu flyttar de till länder utanför EU, till Indien, Pakistan, Malaysia och andra länder. Nu får vi inte bara fokusera på de områden där de plötsliga svårigheterna på högriskmarknaderna leder till kortsiktiga svårigheter i dag. Om vi ser tillbaka på de ekonomiska marknaderna de senaste 25 åren så går de i cykler. Det finns toppar och dalar. Vi måste se till att de grundstenar som vi lägger i dag är lika starka om 15 år som de är i dag, att de fortfarande kommer att ge ekonomisk tillväxt och att de fortfarande kommer att ge en trygg energiförsörjning. Estlands president berättade här i går att Ryssland nu agerar som en supermakt och använder sin supermaktstatus inom olja och gas för att påverka utrikespolitiken. Vi måste se till att det finns solidaritet inom EU för att ta itu med och bemöta den utmaningen. Vår bästa och mest värdefulla tillgång är våra ungdomar. Om vi inte gör ordentliga investeringar i utbildning och ger dem färdigheter och möjligheter i EU riskerar vi att förlora dem. Till sist vill jag säga till rådets ordförande att jag vill hylla ungdomarna i Slovenien för deras arbete under det slovenska ordförandeskapet särskilt dem på protokollavdelningen och för det välkomnande och den bild som de ger av Slovenien som land. Rebecca Harms, för Verts/ALE-gruppen. (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill börja med att ta upp det som Martin Schulz sa. Jag vill än en gång betona att vi inte gör en ärlig bedömning av Lissabonstrategin om vi bortser från det faktum att EU visserligen är en stor vinnare på globaliseringen, men vinsterna är mycket ojämnt fördelade. Vidare har sysselsättningstillväxten på intet sätt löst de fattiga arbetstagarnas problem. Tvärtom har vi trots ökad sysselsättning och tillväxt även fått ökad fattigdom på grund av otryggheten på arbetsmarknaden. I vår resolution krävde vi i Europaparlamentet uttryckligen att kommissionen och rådet skulle ta upp frågan om minimilöner inom vissa sektorer. Vi krävde också att kommissionen skulle göra en annorlunda bedömning av resultaten av Lissabonstrategin mot bakgrund av problemet med det växande sociala utanförskapet. Denna fattigdomsindikator är en viktig del i vår resolution och jag tycker att det är beklagligt att varken rådet eller kommissionen hittills har vidtagit några åtgärder till följd av Europaparlamentets beslut. (Applåder) För att nu gå in på klimat- och energifrågorna blev jag uppriktigt sagt bestört när en tysk regeringsrepresentant i Bryssel bara några dagar före vårtoppmötet förklarade att miljöpolitiken borde vara åtskild från industripolitiken och den ekonomiska politiken. Detta uttalande gjordes av en statssekreterare vid det tyska miljöministeriet, Matthias Machnik, som mina tyska kolleger säkert känner till. Det tyska miljöministeriet förstår uppenbarligen inte riktigt vad hållbarhet faktiskt betyder. Det är därför knappast förvånande att den tyska regeringen fortsätter att motsätta sig koldioxidbegränsningar för fordon, att den inte stöder kommissionens förslag om en inre marknad för energi och att den försöker att organisera en pakt mot de nya definitionerna av handel med utsläppsrätter. Jag måste tyvärr konstatera att Tyskland i förhandlingarna delvis har glömt vad som undertecknades vid förra årets vårtoppmöte. En del av landets nuvarande politik går stick i stäv mot resultatet av förra årets toppmöte. Jag är till exempel inte säker på att den förnybara energins nya prioriterade ställning som tycks vara så okontroversiell verkligen räcker för att garantera hållbarheten på energi- och klimatområdet. Jag tycker också att unionen för Medelhavsområdet ger upphov till frågetecken. Ibland får man intrycket av att unionen för Medelhavsområdet, i likhet med de stora gasaffärerna med Ryssland jag syftar på North Stream och South Stream är ytterligare ett bevis för att det helt enkelt inte går att utforma en enhetlig

10 EU-politik för energi och trygg energiförsörjning. Om rådet inte lyckas ta itu med problemet lever det inte upp till sina skyldigheter. (Applåder) Gabriele Zimmer, för GUE/NGL-gruppen. (DE) Herr talman! I dag firar vi Europaparlamentets femtioårsjubileum. Det kommande toppmötet borde väl därför vara tillfälle att äntligen ge parlamentet initiativrätt! Jag anser vidare att Europaparlamentets femtioårsjubileum är rätt tillfälle för mig och min grupp att klargöra att varken rådet eller kommissionen bör räkna med att parlamentet kommer att vara fogligt, släpphänt och insmickrande i framtiden. Det kommer fortfarande att vara vår skyldighet att stå upp för de människor i EU som ofta ignoreras, nämligen de minst 70 miljoner människor i EU som lever i eller riskerar att hamna i fattigdom, däribland 19 miljoner barn. Om Europeiska rådet, som vi förstår det, tänker välkomna kommissionens strategirapport om den förnyade Lissabonstrategin och gratulera sig självt till sina egna framgångar bör det ägna mer än bara ett fåtal rader åt de EU-medborgare, de barn, som inte drar någon som helst nytta av Lissabonstrategins framgångar. Strategin har fel inriktning och prioriteringar, och därmed blir även politiken fel! Till Graham Watson vill jag säga att våra protester mot Unilevers, Thyssen-Krupps, Nokias och många andras aggressiva agerande i världen inte är orealistiska. Det som är orealistiskt är att kommissionen och rådet vägrar att konfrontera de multinationella företag som agerar så aggressivt och att de vägrar att ge tillräcklig prioritet åt att skydda de berörda arbetstagarna och dem som lever i socialt utanförskap. Jag kan bara hålla med Europeiska nätverket mot fattigdom när det klagar över att man fortfarande inte tar itu med och stöder kampen mot fattigdom, socialt utanförskap och växande sociala klyftor med den skärpa och beslutsamhet som behövs. Nätverket ställde fyra frågor vid vårtoppmötet den 10 mars och Europaparlamentet bör särskilt ställa sig bakom dessa frågor. Hur tänker ni egentligen stärka Lissabonstrategins sociala dimension? Vilka åtgärder tänker ni egentligen vidta för att leva upp till åtagandet om att på ett avgörande sätt försöka utrota fattigdom? Av dem som officiellt räknas som fattiga (78 miljoner) är 18,9 miljoner förvärvsarbetande. Vilka åtgärder tänker ni vidta för att ta itu med fattigdomen bland förvärvsarbetande? Vilka åtgärder tänker ni vidta för att se till att de ökande energipriserna inte äventyrar den sociala sammanhållningen och den sociala integrationen? Jag anser att dessa fyra frågor är centrala om vi verkligen vill skapa en hållbar ekonomisk tillväxt i social och miljömässig bemärkelse. Jens-Peter Bonde, för IND/DEM-gruppen. (EN) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande! Jag har tillsammans med min irländska kollega Kathy Sinnott lagt fram ett förslag till ett nytt protokoll som ska läggas till Lissabonfördraget före dess slutliga godkännande. Det upphäver ett revolutionerande beslut som EG-domstolen fattade den 18 december Ett lettiskt företag ville bygga en skola i Sverige med lettiska arbetstagare som fick mycket mindre betalt än svenska arbetstagare för liknande arbete. Svenska fackföreningar genomförde en blockad. Åtgärden har nu förklarats olaglig av EG-domstolen. Den kommer endast att tillåta att fördragets princip om fri rörlighet för varor och tjänster inskränks av den andra grundläggande principen om strejkrätt om den allmänna ordningen, säkerheten eller hälsan äventyras. En normal lön räknas inte. Kollektiva förhandlingar räknas inte. Den skandinaviska flexicurity-modellen, med ett frivilligt samarbete mellan fackföreningar och arbetsgivare, kan skrotas. Utländska arbetstagare vid utländska företag på Irland kan nu arbeta till den irländska minimilönen på 9 euro i timmen. Det är olagligt för irländska fackföreningar att handla i strid med domstolens beslut, förutom i fråga om minimilöner. Det är ännu värre i mitt eget land där vi inte har någon minimilön. Domstolens beslut är en katastrof och måste upphävas genom en ny formulering i fördragen eller genom ett rättsligt bindande protokoll. Ni kan se vårt förslag på min webbplats. Jag uppmanar det slovenska ordförandeskapet och kommissionens ordförande att ta upp frågan vid toppmötet. Jag har en fråga till kommissionen och rådet: När kommer vi att få ett konsoliderat fördrag så att vi kan förstå innehållet?

11 Jana Bobošíková (NI). (CS) Mina damer och herrar! Jag tycker att statscheferna vid morgondagens toppmöte bör vakna och erkänna att det är orealistiskt att tro att vi kan minska EU:s produktion av koldioxid med 20 procent och öka de förnybara energikällorna till 20 procent på tolv år. Om vi inför ytterligare restriktioner för den europeiska industrin kommer vi att äventyra både företagens konkurrenskraft och sysselsättningen och i slutändan kommer investeringarna att flytta till länder som inte ställer upp klimatrelaterade hinder. I stället för att sätta tilltro till struntpratet om att horder av afrikanska och asiatiska flyktingar invaderar Europa för att klimatet tvingar dem att lämna sina hem bör vi fundera över vår politik som har gjort att EU har lockat till sig fattiga invandrare i stället för yrkesarbetare. Jag är övertygad om att vi måste inrikta oss på innovativa processer för att minska den energiintensiva produktionen. Vi bör prioritera och lägga resurser på experter i stället för miljövänner. Vi bör också skaka av oss den obefogade rädslan för kärnkraftsreaktorer. Om rådet vill agera i medborgarnas intresse bör länderna investera i forskning, utveckling och utbildning på just kärnenergiområdet. Giles Chichester (PPE-DE) (EN) Herr talman! Europeiska rådets möte äger rum vid en tidpunkt då det råder en stor ekonomisk osäkerhet. Vid toppmötet kommer man att ta ställning till en uppdatering av Lissabonstrategin, som löper ut om bara två år. Det är oerhört viktigt att regeringscheferna inte hänger sig åt självbelåtenhet. Det finns verkliga hot mot den fria handeln och mot de grundläggande principerna om fri och öppen konkurrens som EU måste bygga på. Det var därför glädjande att läsa kommissionsordförandens kommentarer i Financial Times nyligen, där han tog upp den otrevliga växande protektionismen i Europa. På frågan om denna stämning var på frammarsch svarade han ja och att han befarade att protektionismen inte bara är på frammarsch i Europa utan överallt. Han menade att de politiska krafter i Europa som traditionellt sett har varit positiva till marknaden i dag var för att uttrycka det snyggt försiktigare. Protektionismen är alltså på frammarsch, inte minst när vi hör retoriken från två av frontfigurerna i presidentvalet på andra sidan Atlanten. Vi bör vara på det klara med att EU har mycket mer att vinna på globaliseringen än det har att förlora. I The Economist beklagade man nyligen det globaliseringskritiska språk som en del europeiska ledare använder. Man menade att Europas medborgare i själva verket gynnas av globaliseringen med billig import, låg inflation och låg ränta. Trots Indiens och Kinas utveckling har EU:s andel av världens export ökat, om än lite, mellan 2000 och I Frankrike, där den protektionistiska retoriken kanske är mest markant, kunde enligt en färsk rapport endast 3,4 procent av de arbetstillfällen som gick förlorade 2005 skyllas på så kallad offshoring. Vi bör därför sätta allt detta i rätt perspektiv och stödja kommissionens ordförande i hans fasta ståndpunkt i frågan. EU kommer endast att lyckas på den internationella marknaden om man förbättrar sin konkurrenskraft, radikalt reformerar sin arbetsmarknad och tar hårda tag mot dåliga affärsvillkor, både på EU-nivå och på nationell nivå. The Economist ställde följande fråga: Kommer dagens politiker någonsin att vara uppriktiga nog att berätta för folket att globaliseringen är bra för Europa och för dem? Ordförande José Manuel Barroso har varit uppriktig. Det är dags för EU:s ledare att stödja honom. Robert Goebbels (PSE). (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Verkligheten har hunnit ikapp EU. Vid vårtoppmötet 2007 kunde EU-27 fortfarande drömma om en idealisk värld. EU:s tillväxt var inne på rätt spår igen, arbetslösheten sjönk, sysselsättningen höll på att öka och underskotten i de offentliga finanserna minskade. Europeiska rådet införde en rad visionära mål i samband med kampen mot klimatförändringen och vid konferensen på Bali skulle EU vara vägledande för resten av världen. I augusti bröt dock krisen på högriskmarknaderna ut och den fortsätter att skapa förödelse. Investmentbolagen har nu följt efter banker och försäkringsbolag in i krisen. Genom att visa sitt förakt för moraliska risker har centralbankerna blivit spekulanternas brandsläckare. De ledande centralbankerna har än en gång tvingats skjuta till miljarder till ekonomin för att, som man så diskret säger inom storfinansen, ta itu med bristen på likvida medel. Det är den allmänna ekonomin som får betala notan. En generell kreditåtstramning har dämpat den ekonomiska tillväxten. Nu hotar en lågkonjunktur. Europeiska centralbanken (ECB) uppmanar till återhållsamhet för de arbetstagare vars köpkraft ständigt äts upp av ökade priser på energi och livsmedel. Å andra sidan belönas finansvärldens och industrins misslyckade genier inte riktigt lika återhållsamt. Dollarn är rekordlåg och priset på ett fat råolja är rekordhögt. Tillväxtprognoserna skrivs ned i allt större utsträckning.

12 Trots alla dessa förändringar klamrar sig ordförande José Manuel Barroso fast vid de befintliga integrerade riktlinjerna som om de vore inristade i portugisisk marmor. Toppmötet på Bali gav inte de storslagna mål som européerna föreslagit. Amerikanarna, japanerna, kanadensarna och till och med australierna, trots att de nyligen undertecknat Kyotoavtalet, ville inte ha några komprometterande mål. Det ville inte heller kineserna, indierna, brasilianarna eller ryssarna. Den färdplan som var tänkt att leda fram till klimatkonferensen i Köpenhamn 2009 är ett riktigt tunt dokument. Kommissionen vill dock inte anpassa de beslut som fattades vid toppmötet 2007 till de verkliga problem som nu framträder. Ett antal förnuftiga röster hörs dock inom kommissionen. Ordförande José Manuel Barroso säger vad han anser om illusionerna om ett industrifritt Europa. Vice ordförande Günter Verheugen insisterar på att det måste fattas tydliga och flexibla beslut som inte bidrar till att avindustrialisera Europa. Industriidkarna i energisektorn skulle naturligtvis inte ha några problem med att vi skrotar utsläppsrätterna. Eftersom deras kunder är som vax i deras händer kommer de bara att överföra de extra kostnaderna på dem. I stål- och aluminiumsektorn och andra energiintensiva branscher som är verksamma på en global marknad kommer de allmänna omkostnaderna inte att återspeglas i priserna, men de kommer säkerligen att påverka den enda återstående justerbara variabeln: sysselsättningen. Det alternativet skulle snabbt leda till en omlokalisering till länder där social- och klimatlagstiftningen är mindre strikt än i Europa. Klimatet i världen skulle naturligtvis inte vinna någonting på det men det skulle medföra oacceptabla sociala kostnader för européerna. Vid toppmötet 2007 fattades en del modiga beslut men de lämpade sig inte för en verklighet med 27 EU-medlemsstater. Bara att uppnå målet för biobränslen skulle göra mer skada än nytta för miljön och konsumenterna skulle säkerligen förlora på det. Vid nästa toppmöte måste vi anpassa dessa beslut till den nya ekonomiska verkligheten i världen och utforma en miljöpolitik som inte förs med illusionen att EU kan klara av att bekämpa klimatförändringen på egen hand. Janusz Onyszkiewicz (ALDE). (PL) Herr talman! En trygg energiförsörjning bör naturligtvis vara en av de viktigaste delarna av EU:s energipolitik. Vi kan endast åstadkomma en trygg energiförsörjning genom gemensamma åtgärder, genom att samarbeta med andra och endast när EU uppvisar en enad front. Så är inte fallet med Nabucco-ledningen, ett strategiskt viktigt projekt för Europa. Jag menar att frågan bör tas upp vid det kommande rådsmötet och att rådet bör se till att unionen agerar samlat i fråga om rörledningen. Man bör också komma ihåg att anläggandet av en andra rörledning, som stöds av flera europeiska länder, kan innebära att det av praktiska skäl inte går att fullfölja Nabucco-projektet. Det kommer helt enkelt inte att finnas tillräckligt med gas. Jag har därför en fråga till EU. Skulle det inte vara möjligt att helt enkelt stödja rörledningen med EU-medel för att skapa en tryggare energiförsörjning i EU? Liknande åtgärder vidtogs för Galileo-projektet som ansågs vara strategiskt viktigt. Ryszard Czarnecki (UEN). (PL) Herr talman! Jag vill påminna parlamentet om att Lissabonstrategin, som ordförande José Manuel Barroso lovordar så, var tänkt att göra det möjligt för vår ekonomi att komma ikapp Förenta staternas ekonomi. Tyvärr tyder allt vi ser, hör och erfar på att vi inte bara har misslyckats med att komma ikapp Förenta staterna utan även att vi släpar efter i förhållande till Asien. I stället för att proklamera hur bra det har gått behöver det klargöras att unionen i sin strävan efter att uppnå målen i Lissabonstrategin deltar i en kapplöpning som den inte har någon som helst avsikt att vinna. Om vi verkligen hade velat göra Europas ekonomi mer dynamisk och effektiv skulle kommissionen inte ha infört de hinder för vår ekonomiska tillväxt som den har gjort de senaste åren. Jag syftar på begränsningarna av friheten att tillhandahålla tjänster på hela EU:s territorium och begränsningarna av anställningsfriheten. Antingen tar vi därför förklaringarna på allvar eller så sätter vi helt enkelt upp ett spel för gallerierna och skanderar slagord och svär på hur saker och ting är, medan vi i själva verket vidtar åtgärder som har motsatt effekt och hindrar utvecklingen. Kommissionen är ansvarig för överregleringen av ekonomin, för de alltför många direktiven och tillstånden och för allt som leder till att ekonomin blir onödigt beroende av byråkrati, inbegripet den europeiska byråkratin. När det gäller att bekämpa klimatförändringen, framför allt koldioxidproblemet, vill vi inte att kostnaderna för dessa åtgärder ska utgöra en onödig börda för de nya medlemsstaternas ekonomier. Att låta detta ske vore som att kasta ut barnet med badvattnet. Claude Turmes (Verts/ALE). (DE) Herr talman! Den socialdemokratiska gruppen har naturligtvis rätt i att fördelningen av Europas tillgångar inte har fungerat väl de senaste åren och Robert Goebbels gör naturligtvis rätt som kräver en annan strategi mot spekulation och bortslösandet av miljarder euro.

13 Trots det vill jag varna mot att spela ut de sociala frågorna mot miljöfrågorna som socialdemokraterna och andra här i parlamentet än en gång försöker göra. Vi konfronteras för närvarande med att det finns en lobby, en lobby av stålmagnater, aluminiummagnater och kemiindustrimagnater. Vad vill dessa män? För de är i regel män! Dessa män vill undergräva principen om att förorenaren betalar. Det är naturligtvis oacceptabelt om just de industrier som förorenar mest ska slippa betala miljöavgifter, och utauktioneringen av utsläppsrätter innebär just detta. Vad skulle hända härnäst? Det som skulle hända är att det inte skulle ske någon modernisering av stål-, aluminium- och kemiindustrin internationellt sett. Vi behöver därför följande modell. För det första måste vi ha 100 procents utauktionering. För det andra måste dessa medel vara hypotiserade, vilket var fallet i Danmark i början av 1990-talet, så att intäkterna från den koldioxidskatt som industrin betalar återinvesteras i moderniseringar av stålindustrin och andra energiintensiva företag i Europa. För det tredje och jag anser att vi måste arbeta med det franska ordförandeskapet på den punkten behöver vi naturligtvis påföljder för miljödumpning utanför den inre marknaden, på andra kontinenter. Det är dock en missuppfattning att alla stålverk utanför Europa har en sämre miljö- och energistandard än dagens stålverk i Europa. Så är det inte och därför kommer sådana påföljder bara att fungera om de är öppna för insyn. En socialpolitik och en miljöpolitik som går hand i hand, det är framtiden. Eva-Britt Svensson (GUE/NGL). Herr talman! Den beskrivning som vi fått höra av kommissionen och rådet i dag är en helt annan verklighet än den som majoriteten av medborgarna lever i, en verklighet som visar att fattigdom och klyftorna mellan olika grupper har ökat. Fler personer har fått arbeten får vi veta, men det talas inte om vilken typ av arbetstillfällen som har ökat. Det är oftast låglönejobb som är omöjliga att försörja sig och eventuella barn på. Det är jobb med osäkra och otrygga anställningsvillkor. Det är inte den modell av samhälle som vi från vänstern vill ha eller som vi accepterar. Vi vet att det finns andra vägar att gå, vägar mot solidaritet och rättvisa och ett samhälle för alla medborgare. Alla eventuella tankar på ett socialt Europa fick ett grundskott när EG-domstolen dömde i Vaxholms- och Viking Line-målen. I domarna fastslogs entydigt att inom EU är den fria rörligheten och den inre marknadens krav och intressen viktigare än löntagarnas intressen. Effekten av domarna blir social dumpning. Arbetstagare från olika länder spelas ut mot varandra. Seriösa företagare som vill betala anständiga löner och erbjuda rimliga arbetsvillkor konkurreras ut. Domstolen lämnar inget utrymme för tvivel. Men varför är kommissionen och rådet passiva i denna fråga? Varför godkänna ett fördrag som ytterligare förstärker marknadens intressen mot löntagarnas? Vaxholmsdomen gav tre entydiga svar, nämligen för det första att medlemsstaterna inte får bestämma över arbetsmarknaden, för det andra att löntagarna inte får ta till stridsåtgärder som stör den inre marknaden; domstolen tar därmed ifrån löntagarna det enda verkliga försvaret för principen lika lön för lika arbete. För det tredje får företag som etablerar sig i EU-länder med lägre lönenivåer rätt att skicka personal till andra länder för att arbeta för dessa lägre löner. Fackliga organisationer, politiska organisationer, icke-statliga organisationer och miljoner medborgare har insett att ett medborgarnas Europa är möjligt, men när ska kommissionen och rådet inse detsamma? Johannes Blokland (IND/DEM). (NL) José Manuel Barroso har talat om inflation. Inflationen är ett spöke som än en gång förföljer medlemsstaterna. Den ligger för närvarande på 3,2 procent, vilket är långt över målet på 2 procent. Detta är en oroande utveckling, en utveckling som drivs på av löneökningar, som i Nederländerna. Förra årets debatt om förberedelserna inför vårtoppmötet dominerades av reformerna av välfärdsstaten. Det var fullständigt logiskt. Välfärdsstaten hade blivit ohållbar. Flera medlemsstater har lyckats ta itu med det och har nu ett bättre utgångsläge. Utsikterna ser dock inte bra ut. Inflationen är för hög, kostnaderna för råmaterial stiger och nyligen var centralbankerna tvungna att förhindra en kreditkris på finansmarknaderna med hjälp av omfattande lån. Nu måste konsumenternas förtroende återuppbyggas. Förra veckan sa Jean-Claude Trichet att Europeiska centralbanken i enlighet med den penningpolitiska inriktningen skulle fortsätta att sträva efter att bibehålla stabiliteten och att ECB självständigt måste göra det som den nya franska chefen för Internationella valutafonden också hävdar. Det är dock upp till medlemsstaterna att stödja politiken genom att se till att löneökningarna kontrolleras. Kan rådets ordförande ange vilka ytterligare åtgärder som rådet kommer att vidta för att bryta den här trenden? Kan vi räkna med åtgärder för att bromsa de redan alltför snabba löneökningarna? Tack så mycket.

14 Andreas Mölzer (NI). (DE) Herr talman! Det verkar som om ett av diskussionsämnena vid vårtoppmötet kommer att vara unionen för Medelhavsområdet, för vilken det ännu inte har klarlagts vare sig någon struktur, någon ram eller ens någon finansiering. Den diskussionen kan innebära att andra ekonomiska frågor hamnar i bakgrunden, till exempel genomförandet av Lissabonstrategin eller hur vi ska stimulera ekonomin i ljuset av den internationella finansiella krisen. Först hade vi Östersjöstaternas råd, sedan Europa-Medelhavspartnerskapet. Marina regioner arbetar därför tillsammans på en rad olika sätt. Jag menar att det är ett skenargument att en union för Medelhavsområdet skulle stärka regeringssamarbetet i syfte att motverka olaglig invandring. Det vore också fel att ge ytterligare ekonomiskt stöd till afrikanska stater, under förevändningen att främja grannskapsförbindelserna, utan att fastställa några villkor. Otaliga ekonomiska flyktingar kommer från eller via afrikanska länder som faktiskt har stoppat stora summor utvecklingsbistånd i egen ficka, ofta utan att visa minsta vilja att ta tillbaka sina egna medborgare. I allmänhet måste det ekonomiska stödet därför kombineras med ett avtal om återtagande av olagliga flyktingar eller med åtgärdspaket för att förebygga olaglig invandring. Marianne Thyssen (PPE-DE). (NL) Herr rådsordförande, herr kommissionsordförande, herr talman, mina damer och herrar! Om vi tittar på vårtoppmötets dagordning ser vi en nästan fullständig lista över vår generations socioekonomiska och ekologiska utmaningar, det vill säga om vi vill ta ansvar för dem som kommer efter oss i denna tid av globalisering, klimatförändringar, tekniska framsteg och en åldrande befolkning. Vi är utan tvekan ansvariga för de mål och strategier som behövs för att åstadkomma detta. Naturligtvis räknar vi också med att alla gör det som de har sagt att de ska göra och att det utövas tillräckligt med påtryckningar på alla politiska nivåer för att åstadkomma resultat. Som gruppsamordnare för Lissabonstrategin vill jag säga hur mycket vi värdesätter att kommissionen har presenterat gemenskapens Lissabonprogram. Alla de tio punkterna har vårt fulla stöd och detsamma gäller för tillkännagivandet av initiativet till stöd för småföretag i Europa ( Small Business Act ). Villkoret är dock att denna småföretagslag innehåller mer än tomma ord för små och medelstora företag. Det måste därför bli mer än stadgan för små och medelstora företag som antogs i Santa Maria de Feira för några år sedan. Därför måste vi se till att skapa ett så bra företagsklimat som möjligt för små och medelstora företag med hjälp av denna nya Small Business Act. Detta gäller för mycket små, små och medelstora företag. Ett villkor är därför helt nödvändigt och måste tillämpas i alla skeden, både på materiella åtgärder och rena förenklingsåtgärder: Tänk småskaligt först. Ta små och medelstora företag som utgångspunkt och inte som undantag och låt detta vara ett bindande krav så att det äntligen blir mer än bara ett slagord. Det är endast på detta sätt vi verkligen kan lyckas nå fram till de företag som utgör huvuddelen av alla våra företag, och ännu viktigare, som står för de flesta arbetstillfällena och där det för närvarande skapas nya arbetstillfällen. Till kommissionens och rådets företrädare vill jag säga att det vore väldigt bra om vi vid Europeiska rådets vårmöte i morgon kunde komma överens om denna bindande princip en gång för alla. Tack för er uppmärksamhet. Harlem Désir (PSE). (FR) Herr talman, herr kommissionsordförande, mina damer och herrar! Dagen före vårtoppmötet råder det ekonomisk oro, marknaderna är avreglerade, börserna faller, tillväxten minskar. Där ser ni hur den internationella kapitalismen fungerar. Den skapar välstånd eller förstör värden i takt med marknadens nycker, den skapar spekulativa bubblor, finansiella derivat och tokiga handlare som, förresten, endast gör det som begärs av dem, det vill säga att skapa maximal vinst på minimal tid. Trots att marknaderna fungerar på det sättet kan inget mänskligt samhälle ha det så. Det är i varje fall det här fenomenet som kan göra EU meningsfullt på den globaliserade marknaden. Det är ett Europa som uppenbarligen inte kan undvika oron helt och hållet, ett EU som självt är en av huvudaktörerna i globaliseringen, vilket det ofta drar nytta av. Det är samtidigt ett Europa som till stor del har hittat sin roll och sitt kall i globaliseringen, som motvikt till den galna kapitalismen, genom offentlig reglering, ekonomisk stabilisering, aktiv offentlig politik för att främja tillväxten i den reala ekonomin och stöd till offentliga och privata investeringar i forskning, innovation och europeisk infrastruktur. Penningpolitiken borde till exempel skydda stabiliteten, vilket den också gör, men den borde även stimulera tillväxten och på bästa möjliga sätt justera växelkursen för att försvara vår export. I nuläget är detta tyvärr ännu inte fallet.

15 Till sist och framför allt betonar vår grupp att EU måste balansera denna destabiliserade storfinansekonomi med ett effektivt socialt skydd, en stabil samhällsservice och garanterade sociala rättigheter för arbetstagarna. EU måste nu göra mycket mer för att förebygga och skydda. Det kan inte bara agera som en inre marknad inom den stora överordnade marknaden. Det måste vara mer socialt medvetet. Detta är också rätt sätt att återupprätta medborgarnas stöd och förtroende. Vi stöder nu Lissabonstrategin, en strategi som i grunden bygger på de tre pelare som ni redan har nämnt. Era ord måste dock följas av handling, av en verklig EU-politik, annars kommer era sociala avsikter att förbli verkningslösa. Därför har vi krävt en omarbetning av riktlinjerna eftersom de kan användas som vägledning för projektet. Vi ber er dock särskilt att återlansera den europeiska sociala agendan, eftersom det är innehållet som är viktigt här. Kommissionen måste till exempel uttala sig i Laval-fallet. Den måste utnyttja sin initiativrätt för att föreslå en översyn av direktivet om utstationering av arbetstagare. Det krävs en verkligt ambitiös omarbetning av direktivet om inrättandet av ett europeiskt företagsråd för att skapa en effektiv och lämplig social dialog inom stora grupper som ska omstruktureras. Det krävs en översyn, en verklig anpassning av arbetstidsdirektivet för att få bukt med undantag och missbruk av för långa arbetstider. Direktivet om bemanningsföretag måste antas för att bekämpa tillfälliga anställningar. Ni måste lansera ett ambitiöst handlingsprogram för livslångt lärande så att den femte pelaren, den femte grundläggande friheten, inte bara är förbehållen en elit utan gör det möjligt för alla människor att på ett effektivt sätt förverkliga sina möjligheter som arbetstagare och därmed anpassa sig till förändringarna i ekonomin och på arbetsmarknaden. Herr kommissionsordförande! Det här är vårt budskap: Utnyttja er initiativrätt för att hjälpa rådet att anta ett ambitiöst program för ett socialt Europa. Lena Ek (ALDE). Herr talman! Det är svårt att ta ansvar för Europas framtid. Vi ska klara globaliseringen och den konkurrens som den medför. Vi ska klara de svåra demografifrågorna med en pensionärsboom och en minskande befolkning till 2020, samma år som vi ska uppfylla de miljömål och klimatmål som vi har satt upp, dvs målen. Vi ska se till att vi har en ekonomiskt hållbar utveckling i Europa. Jag är glad när vi behandlar frågor om Lissabonstrategin att det handlar om ett samlat grepp på hållbar ekonomisk utveckling, ekonomisk tillväxt, miljöansvar och socialt ansvarsfull politik. Vi ser att samlade insatser ger resultat. Det är roligt. Vi ser också att en samlad strategi är av yttersta vikt. Det samarbete som har inletts mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten är oerhört viktigt. Jag skulle vilja peka på det nya område som är inlyft i detta års resolution, nämligen transportpolitiken, som ju har mycket att svara för när det gäller klimatmålen och även tillväxten. Vi har en situation som innebär att vi kan skapa fler arbetstillfällen i Europa genom en effektiv, hållbar och miljöanpassad transportpolitik. Det gäller att de olika politikområdena hänger ihop. Det går inte att i ena stunden uttala sig om målen när det gäller klimatpolitiken utan att det återspeglas även i rådets resolution om Lissabonstrategin. Därför hoppas jag att vi när vi ser resultatet av vårtoppmötet kan ha en övergripande politik som klarar både den ekonomiska tillväxten och klimatpolitiken. Det, mina herrar, är en utmaning! Mario Borghezio (UEN). (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Vid sitt kommande möte måste Europeiska rådet ta en allvarlig titt på den globala finansoron. Euroländerna tycks vackla under trycket från de penningflöden som flyr italienska, grekiska, spanska och franska obligationer för att ta skydd i tyska. Kursdifferensen mellan italienska och tyska obligationer har ökat till mer än 63 punkter, precis som den gjorde 1999 då det föreföll osannolikt att Italien skulle kunna uppfylla Maastricht-kriterierna fullt ut. Så sent som i går var det mycket få anbud vid en försäljning av stadsskuldväxlar i Italien. Den 6 mars rapporterades i The Telegraph att en stor investmentbank, som genom arbitrage spekulerade i skillnaden mellan köp- och säljkurserna på italienska obligationer och kreditderivat, hade tvingats sälja alla sina obligationer. Det italienska finansministeriet var tvunget att ingripa för att hindra obligationerna från att sjunka. Det har sedan en tid tillbaka hörts rykten inom storfinansen om att Italien tänker lämna eurosamarbetet. Finns det någon sanning i det? EU är svagt och de nationella regeringarna måste intensifiera sina insatser för att ta itu med dessa allvarliga problem i stället för de kraftlösa, meningslösa åtgärder som teknokraterna i

16 Bryssel har föreslagit. Regeringarna måste vidta de åtgärder som behövs i stället för att tillgripa föråldrade lösningar som skattesänkningar och likviditetstillskott. Ni borde i stället lyssna på folkets och lokalsamfundens röst! Vi bör återgå till den reala ekonomin och låta arbetstagarna få del i aktieinnehavet i deras företag! Marie Anne Isler Béguin (Verts/ALE). (FR) Herr talman, herr rådsordförande! Jag tycker att vårtoppmöten ger en dålig eftersmak. Det stämmer att vi firar EU:s femtioårsjubileum och det är bra att komma ihåg sådant. Jag kommer dock även ihåg toppmötet i Göteborg som var en enorm ekologisk seger, eftersom stats- och regeringscheferna kom överens om att hålla vårtoppmötet för att utvärdera EU-politikens hållbara utveckling på områdena miljöhygien, hälso- och sjukvård och social integration. I Europa planerar till exempel det framstående energiintensiva företaget Mittal-Arcelor att säga upp 600 anställda samtidigt som företaget gör enorma vinster. Samtidigt överväger EU att ge företaget fria utsläppsrätter för växthusgaser. Nu är våra medborgare upprörda och våra ungdomar våndas över det arv som vi lämnar efter oss. Ni tillkännager en revolution när ni till exempel föreslår att utsläppen av växthusgaser bör minskas med 20 procent. Vi vet att vi behöver göra betydligt mer än så. Lester Brown som besökte oss förra veckan blev till exempel känslomässigt berörd när han berättade att utsläppen måste minskas med 80 procent före 2020 om vi ska ha någon chans att vända utvecklingen. Jag tror därför inte på ert projekt. Det behöver göras mycket mer än så. Det är helt klart otillräckligt för att ta itu med den miljökris som äventyrar hela vår planet. Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL). (EL) Herr talman! Nu när vi firar Europaparlamentets femtioårsjubileum räknade jag med att företrädarna från kommissionen och rådet skulle komma hit med större uppriktighet och ödmjukhet. I stället för att gratulera och lovorda varandra, och försköna verkligheten, skulle jag ha velat att de talade om sina misslyckanden och om de problem som upptar EU-medborgarnas tankar. Under de senaste åren har de sociala ojämlikheterna och fattigdomen ökat. När det gäller Lissabonstrategins mål dem som ni en gång fastställde, herr Barroso, men ni lyssnar inte på mig för ni talar med er kollega så glömmer ni bort den sociala sammanhållningen och miljöskyddsmålen! I Kosovo glömmer ni bort FN och folkrätten! Och ni, rådets företrädare, försöker att försvaga José Manuel Barrosos klimatförändringspaket, i stället för att ambitiöst främja det. Det här var vad jag hade räknat med att ni skulle säga i stället för att gratulera varandra. Philip Claeys (NI). (NL) Jag är mycket överraskad över att situationen i Turkiet inte står överst på dagordningen den här veckan. Det har hittills alltid sagts att förhandlingarna med Turkiet skulle fortlöpa parallellt med Turkiets reformer. Nu har det visat sig vara tvärtom. Reformeringsprocessen har nästan avstannat helt men förhandlingarna fortsätter bara. Allt vi vet är att Turkiet radar upp provokationer. Yttrandefriheten hindras formellt i artikel 301 i den turkiska brottsbalken. Den turkiska regeringen hade gått med på att slopa eller åtminstone ändra den artikeln före årsslutet men ingenting har hänt. Den har också lakoniskt låtit meddela att det fanns viktigare saker att göra, nämligen att upphäva förbudet mot att bära slöja vid universiteten. Islamiseringen och den smygande avvecklingen av den nuvarande staten har tydligen förtur. Då reste den turkiska premiärministern Recep Tayyip Erdogan till Tyskland för att påminna de turkar som bor där om att inte anpassa sig alltför mycket och för att kräva att det inrättas turkiska universitet i Europa. Recep Tayyip Erdogan betedde sig som en segrande befälhavare som kommer för att inspektera sina trupper på ockuperat territorium. Dessutom har Turkiet bombat norra Irak i flera veckor. Omkring trupper har invaderat landet. Det är nästan som om Kroatien, ett annat kandidatland, skulle angripa Montenegro. Det vore naturligtvis absurt och ingen i EU skulle acceptera någonting sådant. Ändå kan Turkiet tydligen göra som det vill. Min fråga är därför hur länge EU kommer att fortsätta att uppföra sig som en blyg viol i förhandlingarna med Turkiet? João de Deus Pinheiro (PPE-DE). (PT) Herr rådsordförande, herr kommissionsordförande! Det bör framhållas att Lissabonstrategin sedan 2005, tack vare den nuvarande kommissionen, har vaknat ur sitt

17 tidigare apatiska tillstånd. Jag måste därför säga till rådets ordförande att det är oerhört viktigt att ge kommissionen större ansvar, precis som med den gemensamma valutan och den inre marknaden. Vi bör ge kommissionen huvudansvaret för Lissabonstrategin, i stället för att fortsätta driva idén om mellanstatlighet som har gjort att vi inte har kommit någonvart. När det gäller triangeln utbildning, forskning och innovation måste vi undvika den alltför förenklade lösningen att godtyckligt satsa pengar på forskning. I stället för vetenskapliga artiklar eller fantasifulla idéer behöver vi bättre innovation, vilket är någonting helt annat. För innovation krävs det en kultur som värdesätter företagande och människor som är beredda att ta risker. Det är just dessa människor som vet hur man tjänar pengar på kunskap och inte tvärtom, det vill säga att godtyckligt strö pengar omkring sig för att se om det dyker upp någon kunskap. När det gäller utbildning är det viktigt att vi även skapar en kultur av konkurrenskraft och riktad kreativitet. Vi bör bestämt förkasta enkla lösningar som hindrar framtida framgångar för både enskilda personer och företag. Därför välkomnar jag kommissionens förslag om att främja företagande, riktad forskning, kontakterna mellan skola och näringsliv, kreativitet i utbildningssystemet, efterfrågan och konkurrenskraft. Jag vill emellertid påpeka att satsningen på innovation och Lissabonstrategin kan sammanfattas med två ord: Det som EU, företagen och universiteten måste göra är att skapa värde. Udo Bullmann (PSE). (DE) Herr kommissionsordförande! Ni har tidigare inför parlamentet förklarat att ni har närmat er Europaparlamentets åsikt. Min specifika fråga är följande: På vilket sett har detta steg i riktning mot parlamentets ståndpunkt lett till någon ny tyngdpunkt eller till någon ny prioritering i de ekonomiska och socialpolitiska riktlinjer som rådet ska anta under de kommande dagarna? Jag är av en annan åsikt. Jag tror att ni använder rådet, som inte var berett att överta vissa idéer, som ursäkt. Ni har i flera månader sänt ut budskapet att det inte behövs några ändringar. Jag tror att rådet använder detta budskap som ursäkt. Jag menar att den här gemensamma insatsen har bidragit till att skapa en kartell som blockerar det politiska arbetet och som har ett gemensamt mantra: Allting fortsätter som vanligt. Detta ligger dock inte i det europeiska folkets intresse, det ligger inte i de europeiska företagens intresse och det ligger inte i Europaparlamentets intresse, som har utfärdat många resolutioner där det kräver ökad inriktning på ekonomiska, sociala och miljömässiga förhållanden i EU. Som våra egna undersökningar har visat hamnar vi på efterkälken inom forskning och utveckling. Vi ligger fortfarande långt efter Förenta staterna. Vi har befunnit oss på samma nivå sedan början av 1980-talet och under tiden har inte bara Japan sprungit om oss utan även Kina, som numera lägger ned mer resurser på forskning och utveckling inom den ekonomiska sektorn än företagen i EU. När ska ni vakna? När kommer ni att ändra er och ha en positiv inställning till kvaliteten på finansiering och investeringar i EU för den europeiska befolkningens skull? Det är hög tid! Fiona Hall (ALDE). (EN) Herr talman! Vid Europeiska rådets vårmöte förra året gick EU:s ledare med på att öka energieffektiviteten med 20 procent före Vi ligger dock fortfarande efter när det gäller att leva upp till detta mål. Parlamentets betänkande om en handlingsplan för energieffektivitet avslöjade stora brister i genomförandet av lagstiftningen om energieffektivitet. I januari visade kommissionens första utvärdering av de nationella handlingsplanerna för energieffektivitet att det rådde stora skillnader mellan det politiska åtagandet för energieffektivitet och det faktiska genomförandet. Alla EU:s mål för koldioxidutsläpp, förnybar energi, trygg energiförsörjning och Lissabonstrategin alla de saker som vi har diskuterat här på förmiddagen bygger på energieffektivitet. Därför vore jag tacksam om rådets och kommissionens ordförande ville ange vad man vid årets vårmöte tänker göra för att öka energieffektiviteten. Mirosław Mariusz Piotrowski (UEN). (PL) Herr talman! Vi fastställde Lissabonstrategins mål för åtta år sedan. Den viktigaste frågan i Lissabonstrategin var att se till att utvecklingen i Europa gick snabbare än i Förenta staterna och samtidigt öka den hållbara sysselsättningen. Det är officiellt dokumenterat att vi har misslyckats med båda punkterna. Det finns till exempel inget samband mellan Lissabonstrategin och det faktiska genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken. Ett exempel på det är reformen av marknaden för socker. Kommissionen har ofta drivit igenom reformer utan att ta hänsyn till rådande sociala förhållanden. Som exempel vill jag nämna fallet med sockerfabriken i Lublin i Polen. Där planerar man att i strid med EU:s bestämmelser säga upp hela fabrikspersonalen, riva

18 alla byggnaderna och bygga onödigt moderna anläggningar. Man planerar också att beröva odlare i hela regionen på deras levebröd. Ersättning i form av en klumpsumma kommer inte att lösa sysselsättningsproblemet. Sådana åtgärder strider mot målen i Lissabonstrategin. Absurda åtgärder av det här slaget för oss verkligen inte närmare strategins mål. Gisela Kallenbach (Verts/ALE). (DE) Herr talman! Jag vill ta upp en helt ny fråga som ännu inte har nämnts och påminna om den debatt som vi höll här i parlamentet för en månad sedan. Den handlade om sammanhållningspolitikens framtid och förhållandet till två EU-dokument: Leipzigstadgan och den territoriella agendan. Debatten hölls tyvärr utan närvaro av någon företrädare för rådet. Vid de ministerkonferenser som föregick debatten under de tyska och portugisiska ordförandeskapen i rådet sa man att man definitivt räknade med att den territoriella agendan skulle diskuteras vid vårtoppmötet för att ge den territoriella dimensionen större politisk tyngd. Den särskilda bakgrunden till detta är att den territoriella dimensionen har införlivats i Lissabonfördraget som ett nytt gemenskapsmål. Enligt de dokument som jag har tillgång till nämns frågan dock inte. Hur kommer det sig? Sammanhållningspolitiken är den praktiska tillämpningen av solidaritetsprincipen. Den kommer därför säkert att vara med oss och sysselsätta oss under längre tid än Lissabonstrategin, som när allt kommer omkring ska ha fullbordats före Kyriacos Triantaphyllides (GUE/NGL). (EL) Herr talman! Staterna håller på att överlåta det sista lagstiftningsområde som de har kontroll över. Välfärdsstaten håller på att upplösas, den privata sektorn verkar utan några hinder, de sociala förmånerna skärs ned och den institutionella ramen gör det möjligt för arbetsgivare att anställa och avskeda som de vill. Samtidigt försämras arbetsvillkoren på grund av flexibla arbetstider och därmed offras arbetstagarna till förmån för konkurrenskraften för att kapitalet ska göra megavinster. Ytterligare ett rådsmöte ska handla om Lissabonstrategin som anses ha misslyckats och behöver ses över. Det har aldrig uppnåtts någon konvergens, åtminstone inte för arbetstagarna. Lissabon och dess satelliter envisas med att stödja unionens företagsinriktade filosofi medan socialpolitiken fortfarande kommer i andra hand. Vi behöver en radikal omorganisering som åter sätter medborgarna i centrum för EU:s intressen. Vi behöver en antropocentrisk strategi. Roger Helmer (NI). (EN) Herr talman! Ratificeringen av EU:s omdöpta konstitutionsfördrag hotar det europeiska projektets demokratiska legitimitet. Folket i Frankrike och Nederländerna förkastade konstitutionsfördraget. Trots detta är det nu tillbaka med ett nytt namn och med det som Angela Merkel kallade kosmetiska ändringar. Nu låtsas institutionerna och medlemsstaterna, inbegripet Labourregeringen i Storbritannien, falskeligen att dessa kosmetiska ändringar ger dem rätt att bryta sitt löfte om en folkomröstning. Det har de inte och förespeglingen om att de gör det är ett oerhört löftesbrott mot folket. I Storbritannien har en kampanjgrupp precis genomfört en postomröstning i tio av Westminsters valkretsar som övervakas av en oberoende instans. Över väljare svarade: 88 procent ville ha en folkomröstning. 89 procent var emot fördraget. I sex valkretsar var det fler personer som röstade för en folkomröstning än som röstade på deras nuvarande parlamentsledamot. Folket har talat. Fördraget kan inte bli legitimt utan deras samtycke. Europeiska rådet måste lyssna. Vi måste ha en folkomröstning. Werner Langen (PPE-DE). (DE) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande! Till skillnad från talarna från den socialdemokratiska gruppen vill jag berömma kommissionen för att den inte förhastat har ändrat sina riktlinjer för den ekonomiska politiken i dessa tider av global osäkerhet till följd av den finansiella krisen. Det är en process som utgör en väsentlig del av den strategi som följer efter Lissabonstrategin. Jag vill uttryckligen berömma kommissionen, för den har rätt. Bristerna ligger i själva verket i medlemsstaternas genomförande. Rådets ordförande bör koncentrera sig på dessa brister i medlemsstaterna och inte på vilka ändringar som kommissionen kan göra. Det är det som är problemet. När Udo Bullmann talar om en kartell som blockerar det politiska arbetet är hans kritik helt obefogad. För det andra bör globaliseringens möjligheter utnyttjas och riskerna minimeras. Martin Schulz sa att fattigdomen har ökat. Det är bara en illusion! EU är en välståndsmodell! Välståndet i Europa har ökat och fördelningen av tillgångarna har förändrats. Vi har dock lärt oss av historien vad som händer med samhällen

19 där tillgångarna är helt jämnt fördelade. Det krävs ett visst mått av ojämn fördelning för att stimulera till modernisering och dynamik. Så är det onekligen. För det tredje har det inte gjorts tillräckligt för att minska byråkratin. Vi har en högnivågrupp men det hörs ingenting från den längre. Är den fortfarande verksam? Vilka delresultat har man kommit fram till? När kan vi räkna med att få dem? Vi skulle vilja veta före Europaparlamentsvalet. Min sista punkt handlar om stabiliteten på finansmarknaden. Det stämmer onekligen att girigheten på finansmarknaden är större än rädslan för rubbningar och här behöver kommissionen vidta åtgärder. Den har redan tillkännagivit en del planer. När det gäller klimatförändringen är kommissionens främsta uppgift även här att vid toppmötet övertala medlemsstaterna om att uppfylla sina tidigare mål. Vissa medlemsstater har faktiskt släppt ut långt mer koldioxid än som någonsin har varit tillåtet. Hur ska vi kunna införa nya åtgärder på ett effektivt sätt om inte dagens och tidigare års syndare straffas? Jan Andersson (PSE). Herr talman! Jag gläds liksom kommissionen över att det har blivit fler jobb och en ökad produktivitet. Myntet har dock, vilket många har påpekat, en baksida. Många av de nya jobben är otrygga och går inte att leva på. Möjligheterna till utbildning är oerhört ojämlikt fördelade. En del regioner hänger inte med i utvecklingen. Därför behövs ett socialt Europa som ger trygga jobb med hyggliga löner som ger lika utbildningsmöjligheter för alla, och som också gör att utvecklingen i alla regioner blir bra och jämlik. Vi har haft en debatt under lång tid om flexicurity. Nu utmanas en av de förebilderna för flexicurity av EG-domstolen i Laval-målet som inte tycker att det system som man tillämpar i Norden är tillräckligt bra. Det utmanas genom att man säger att den fria rörligheten överordnar strejkrätten. Det utmanas också genom att man säger att principen lika lön för lika arbete inte ska gälla. Det öppnar upp för social dumpning, men inte bara det, utan det innebär också att företag som betalar hyggliga löner enligt avtal får svårt att konkurrera. Det kan ge upphov till protektionism. Jag delar kommissionens uppfattning att vi inte behöver protektionism. Därför är det viktigt att kommissionen klargör att lika lön för lika arbete ska gälla, och att vi ska ha goda sociala villkor över hela Europa, så att inte de strömningarna av protektionism sprider sig över EU. Margarita Starkevičiūtė (ALDE). (LT) Jag skulle vilja tala om samordningen av den ekonomiska politiken. EU är först och främst en ekonomisk union som bygger på moraliska värderingar. EU måste mot bakgrund av de nya utmaningarna hitta ett sätt att snabbt och flexibelt ta itu med dem för att inte förlora i dynamik och konkurrenskraft. Tyvärr har den nyligen antagna mekanismen för samordning av den ekonomiska politiken (Lissabonfördraget, ramen för den ekonomiska politiken) ett antal steg och är långt ifrån effektiv. Den hindrar utvecklingen av den inre marknaden den främsta källan till ekonomisk tillväxt. Jag anser därför att Europaparlamentet och kanske kommissionen bör lägga fram ett förslag för rådet om att granska mekanismen i syfte att göra den mer flexibel och därmed göra den till ett effektivare verktyg för att hantera utmaningarna. Det vore det bästa sättet att garantera kontinuiteten i den ekonomiska politiken, konsolidera reformerna och göra det möjligt för EU:s ekonomi att anpassa sig till nya utmaningar. Skälet till att en del av de nya programmen inte fungerar som de ska är att man inte på förhand försäkrade sig om att de var ekonomiskt lönsamma i en globaliserad värld. Samtidigt diskuterar vi klimatförändringen, energistrategier osv. Alla dessa metoder måste emellertid, som tidigare nämndes, samordnas och deras ekonomiska konsekvenser utvärderas. Först då kommer de att vara lönsamma. Konrad Szymański (UEN). (PL) Herr talman! Planerna för den inre marknaden för energi och gas står på dagordningen för det kommande rådsmötet. Uppdelningen av ägandet av energin och distributionsnäten är en oerhört viktig fråga, oavsett vem som har makten i Kremlin. Under Dmitrij Medvedevs tid vid makten kommer det inte att ske någon förändring av Rysslands utpressningspolitik gentemot EU:s medlemsstater och grannländer på energiområdet. Energihushållningen och utökandet av andelen förnybar energi som förbrukas utgör bara en del av lösningen på problemen. De politiska aspekterna måste också tas med i beräkningen om EU:s energipolitik ska genomföras fullt ut. Vi måste göra det helt klart vad vi räknar med från Ryssland och Gazprom i fråga om ömsesidighet. Gazprom är ett ryskt monopol med verksamhet i 16 av EU:s medlemsstater, antingen som energileverantör eller som ägare av distributionsnät. Om vi inte inför några begränsningar för det här

20 aggressiva monopolet kan vi lika gärna lägga Lissabonfördragets bestämmelser om energisolidaritet på hyllan tillsammans med sagorna. Gunnar Hökmark (PPE-DE). (EN) Herr talman! Är det inte lite underligt att när vi diskuterar hur vi ska göra Europa mer konkurrenskraftigt för att skapa fler arbetstillfällen så lutar diskussionen mer i riktning mot en tro på att arbetstillfällen kan skapas genom ny lagstiftning? Så är det inte. Jag vill avslöja en hemlighet för våra socialdemokratiska vänner här i dag. För att det ska finnas arbetstagare måste det finnas arbetsgivare det blir inga arbetstagare utan arbetsgivare. Deras största problem är att de så gärna vill tro att arbetstillfällen kan skapas genom lagstiftning att de glömmer bort att vi måste skapa förutsättningar och möjligheter för nya företag och nya arbetstillfällen. Det finns nämligen inget större socialt misslyckande än arbetslöshet och det finns ingen större social framgång än varje nytt arbetstillfälle som vi kan skapa i EU och i medlemsstaterna. Jag vill understryka vad ordföranden sa om att uppnå resultat genom Lissabonstrategin. Vi får inte glömma bort att världen snurrar snabbare och att vi måste vara mer konkurrenskraftiga. Vi måste visa mer företagaranda. Det finns tre saker som jag skulle vilja att kommissionens ordförande beaktar vid Europeiska rådets möte och därefter. När det gäller byråkrati och bättre lagstiftning vill jag för det första be honom att visa att han kommer att uppnå målet att minska byråkratin med 25 procent före 2012 genom att varje år rapportera hur långt man har kommit. Jag vill också att han ser till att tjänstedirektivet genomförs fullt ut i varje medlemsstat så snart som möjligt. Jag vill att han ser till att vi gör det lättare att starta nya företag genom en offensivare och aktivare bredbandspolitik. Jag anser att vi måste göra det möjligt för små och medelstora företag att verka på hela den inre marknaden om vi ska lyckas göra Europa mer konkurrenskraftigt. Det är en uppgift som vi måste ta itu med och han bör vidta de första åtgärderna tillsammans med det slovenska ordförandeskapet i slutet av veckan. Katerina Batzeli (PSE). (EL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Som ni vet är nästa år det europeiska året för kreativitet och innovation. Detta är ännu ett bevis för att EU hoppas mycket på att öka sin konkurrenskraft och möta globaliseringens utmaningar. EU håller sig till kunskapstriangeln : innovation, främjande av forskning och utbildning. Syftet med gemenskapspolitiken och den nationella politiken för sysselsättning och stöd till ungdomar, framför allt på utbildningsområdet, bör vara att uppfylla dessa ambitiösa mål. Det bör göras systematiska och samordnade insatser på regional nivå, nationell nivå och gemenskapsnivå för att frigöra EU:s betydande kunskapsbank och forskningspotential. I det sammanhanget vill jag dock även betona att det är nödvändigt att erkänna den fria rörligheten för kunskap den femte friheten. Detta bör också betonas vid Europeiska rådets möte. I det sammanhanget bör vi även erkänna detta betydelsefulla initiativ på gemenskapsnivå. Erasmus- och Comeniusprogrammen är centrala delar av initiativen. Vi bör understryka att det nya programmet, framförallt Erasmus Mundus, som möjliggör både rörlighet utanför EU:s gränser och rörlighet för forskarstuderande, är ett initiativ som har parlamentets fulla stöd. Det är upp till medlemsstaterna att på grundval av Bolognaprocessen öka samordningen och se till att denna rörlighet går att genomföra i praktiken. Danutė Budreikaitė (ALDE). (LT) Debatten om den gemensamma energipolitiken och en trygg energiförsörjning började 2006 efter den rysk-ukrainska gaskrisen, vars följder hade en negativ inverkan på Europa. Tyvärr har vi fortfarande varken någon tydligt definierad gemensam energipolitik eller någon yttre energipolitik. Jag hoppas att Europeiska rådet kommer att hålla en grundlig debatt om en trygg energiförsörjning i EU, inbegripet Litauen, mot bakgrund av planerna att stänga kärnkraftverket Ignalina Om kärnkraftverket stängs skulle Litauen bli helt beroende av en enda energikälla gas som importeras från Ryssland. De ökade priserna på gas och olja kommer att leda till att elpriserna i Litauen mer än fördubblas. Det kommer att bli ödesdigert för hushållen och den allmänna ekonomin i landet. Dessutom har Ryssland en tendens att manipulera energiförsörjningen för att fullfölja sina politiska ambitioner. Det har Litauen redan fått erfara.