ONSDAGEN DEN 26 MARS 2008

Transkript

1 ONSDAGEN DEN 26 MARS 2008 ORDFÖRANDESKAP: PÖTTERING Talman 1. Öppnande av sammanträdet (Sammanträdet öppnades kl ) 2. Justering av protokollet från föregående sammanträde: se protokollet 3. Föredragningslista: se protokollet 4. Resultat från Europeiska rådet (Bryssel mars 2008) (debatt) Talmannen. Nästa punkt är en debatt om Europeiska rådets rapport och kommissionens uttalande Resultat från Europeiska rådet (Bryssel den mars 2008). Janez Janša, rådets ordförande. (SL) Herr talman, herr kommissionsordförande, mina damer och herrar! Europeiska rådets möte i mars inleddes med ett anförande av Europaparlamentets talman Hans-Gert Pöttering, som gav oss en god utgångspunkt för diskussion och beslut om de stora frågorna, nämligen fortsatt ekonomisk tillväxt och nya arbetstillfällen, kamp mot klimatförändringen samt stabilitet på finansmarknaderna. Mötets framgång kan sammanfattas i tre beslut. Vi inledde en ambitiös och mer modern treårsperiod i Lissabonstrategin, som ger en bättre balans mellan omsorg om människor och miljön å ena sidan och en konkurrenskraftig, kunskapsbaserad marknadsekonomi å andra sidan. För det andra bekräftade vi grundprinciperna och tidsramarna för antagandet av energi- och klimatförändringspaketet. För det tredje fastställde vi ytterligare åtgärder för att stabilisera finansmarknaderna. I Lissabonstrategins nya treårscykel betonas i första hand genomförandet av reformer. Den senaste tiden har vi sett flera exempel på missuppfattningar om att skälet till de stigande detaljhandelspriserna och oron på finansmarknaderna är att EU har en svag ekonomisk grund. I verkligheten förhåller det sig precis tvärtom. Det är den europeiska ekonomins relativt starka grund som förklarar varför osäkerheten på de globala finansmarknaderna och priset på råolja och andra råvaror har fått mindre konsekvenser för EU än vad som hade varit fallet om unionens ekonomi haft en svag grund. Låt oss titta på några ekonomiska indikatorer. Det offentliga underskottet i EU har minskat med över hälften sedan Statsskulden har sjunkit till under 60 procent. Den ekonomiska tillväxten uppgick nästan till 3 procent Arbetsmarknaden erbjuder 6,5 miljoner fler arbetstillfällen än för två år sedan. Dessa resultat kan i hög grad tillskrivas den förnyade Lissabonstrategin. Det här ger oss anledning att vara försiktigt stolta och känna större självsäkerhet, men inte att bli självbelåtna. I ett läge där den globala ekonomin blir allt mer oförutsägbar vore det mycket oklokt bara att vila på sina lagrar och avbryta reformerna. När Lissabonstrategins andra period den andra Lissaboncykeln inleddes betonade Europeiska rådet att vi mellan 2008 och 2010 i första hand måste satsa på att konsekvent genomföra reformer. Vi har stöd av den stabilitet som de integrerade riktlinjerna ger, vilka gäller fortfarande, och av de särskilda rekommendationer som antagits och utifrån vilka medlemsstaterna kommer att kunna förnya och förverkliga sina nationella reformprogram ännu snabbare. Det är samma prioriterade områden som gäller, det vill säga kunskap och innovation, främjande av entreprenörskap, modernisering av arbetsmarknaderna, klimatförändring och energi. För vart och ett av dessa områden har vi fastställt konkreta åtgärder som bygger på erkännandet att kunskap är makt, vilket Francis Bacon konstaterade för fyrahundra år sedan. I dagens EU är kunskap lika viktigt eller viktigare än kol var tidigare. Kunskap är drivkraften bakom ekonomisk tillväxt, strukturanpassning och social integration. Europeiska rådet har därför infört en femte frihet på kunskaps- och innovationsområdet. Den femte friheten kommer att undanröja hindren för det fria kunskapsflödet. Den kommer att skapa rörlighet för begåvade personer och öppen tillgång till kunskap och innovation, vilket borde uppmuntra ännu fler européer att

2 delta i kreativa processer. Inrättandet av det nya Europeiska institutet för innovation och teknik, som Europaparlamentet bekräftade för två veckor sedan, ger också nya möjligheter när det gäller att utnyttja Europas potential inom forskning och utveckling. För att stärka företagens konkurrenskraft, särskilt de små och medelstora företagens, planerar EU åtgärder för att underlätta verksamheter och påskynda utvecklingen på den gemensamma marknaden. Med tanke på att de små och medelstora företagen sysselsätter flest antal personer och är en viktig drivkraft för forskning och utveckling måste de få lämplig lagstiftning, bättre tillgång till finansieringskällor och, framför allt, närmare samarbete inom innovation. Lissabonstrategins sociala dimension betonades starkt vid Europeiska rådets möte. Jag menar att den aldrig har fått så starkt stöd. Vi har återigen bekräftat betydelsen av att investera i mänskliga resurser. Genom inlärning och utbildning kan vi utrota orättvisor och fattigdom, minska ungdomsarbetslösheten, skapa nya och bättre arbetstillfällen och underlätta övergången till en kunskapsbaserad ekonomi. Vi har därför uppmanat kommissionen att utarbeta en översikt över kunskapskraven i EU fram till Samtidigt har medlemsstaterna åtagit sig att genomföra gemensamma principer, nämligen flexicurity, ökad social integration och konsekvent samordning av finans-, sysselsättnings- och socialpolitiken. De antagna slutsatserna rymmer Europaparlamentets och de europeiska arbetsmarknadsparternas ståndpunkter. Kunskap är också avgörande för att hantera klimatförändringen. Ny teknik är en förutsättning för att vi ska kunna nå de ambitiösa mål vi antog vid Europeiska rådets vårmöte förra året. Den strategiska energi- och teknikplanen ligger till grund för den samordnade europeiska politiken inom detta område, som kommer att främja en ekologiskt hållbar och miljövänlig industri. Såsom våra arbetsmarknadsparter bekräftade vid det trepartsmöte som hölls i anslutning till Europeiska rådets möte innebär klimatförändringen möjligheter för alla, det vill säga både för företagen och arbetstagarna. Enbart miljöindustrin växer med 5 procent varje år och sysselsätter i dag personer. Inom energi- och klimatpaketet har vi enats om grundprinciperna och tidsramarna. Det här är nog det allra viktigaste resultatet från Europeiska rådets möte denna gång. Våra ambitioner på klimatförändrings- och energiområdet bekräftades på nytt. Det är viktigt att vi mindre än två månader efter det att paketet offentliggjordes den 23 januari nådde en överenskommelse om två frågor som är centrala för att komma vidare i diskussionen om grundprinciper och tidsramar. Medlemsstaternas ledare har förbundit sig att nå en överenskommelse före utgången av 2008 och därmed göra det möjligt att anta paketet på utsatt tid, eller åtminstone innan Europaparlamentets nuvarande mandat löper ut. Nu är det upp till er, mina damer och herrar, om det här ska lyckas eller inte. Om vi antar paketet på utsatt tid kan vi leva upp till alla EU-medborgares förväntningar och sända en positiv signal till våra partner i världen, särskilt mot bakgrund av förhandlingarna om det övergripande avtalet efter Kyoto i Köpenhamn nästa år. Jag vill i synnerhet understryka det sistnämnda. Europeiska rådet har bekräftat tre grundliggande principer som ska vägleda oss när vi ska fördela uppgifter och mål mellan medlemsstaterna. Den första är ekonomisk framgång och kostnadseffektivitet, den andra är solidaritet och rättvisa och den tredje är öppenhet. Jag noterade med glädje att medlemsstaterna inte längre ser detta som delade bördor, utan som en ny utvecklingsmöjlighet. Jag är också medveten om att Europeiska rådet har lyckats enas om att utforma ett gemensamt europeiskt system för att begränsa utsläppen och handla med utsläppsrätter, och därmed ersätta det nuvarande systemet med nationella tak. Europeiska rådet stod också inför det faktum att ett sammanbrott för de internationella förhandlingarna skulle gynna EU:s energiintensiva sektorer, eftersom deras utlokalisering till länder med lägre miljökrav skulle innebära en risk för att EU går minste om arbetstillfällen samtidigt som växthusgaserna ökar generellt sett. En viktig punkt på dagordningen var frågan om avreglering av den inre marknaden för energi. Redan när kommissionen offentliggjorde sina första förslag till direktiv i början av 90-talet stod det klart att det inte skulle bli lätt att skapa en gemensam marknad, utan att det skulle bli en långdragen process. Sjutton år senare, när Europeiska rådet kräver att en politisk överenskommelse ska antas senast i juni i år, närmar vi oss målet. Även här kommer ett förstärkt samarbete med Europaparlamentet att vara nyckeln till framgång. Smältande glaciärer, längre torkperioder och förändrade nederbördsmönster inverkar direkt på geostrategiska och säkerhetsmässiga intressen. I den höge representanten Javier Solanas och kommissionens rapport om klimatförändringens säkerhetsaspekter redogörs på ett realistiskt sätt för situationen och för de risker som

3 EU står inför. Detta är det första dokument i sitt slag som har diskuterats och Europeiska rådet välkomnade det som en utgångspunkt för ytterligare åtgärder. Energi- och klimatfrågor kommer att stå i centrum vid alla toppmöten i framtiden mellan EU och tredjeländer eller tredjeregioner fram till slutet av juni 2008, närmare bestämt toppmötena med Japan, Latinamerika och Västindien, Ryssland och USA. För att vi ska kunna uttala oss och agera samfällt måste vi samordna våra ståndpunkter närmare under de kommande månaderna. Och så har vi finansmarknaderna. För att kunna hantera krisen på finansmarknaderna har Europeiska rådet enhälligt bekräftat behovet av fyra åtgärder. För det första måste öppenheten ökas, för det andra måste utvärderingsnormerna förbättras, för det tredje måste kreditvärdigheten stärkas och för det fjärde måste marknaden bli mer effektiv och strukturella incitament skapas. De statliga fonderna har en positiv roll när det gäller att trygga kapital och likviditet, även i orostider som dessa. Etableringen av nya aktörer vars investeringsstrategier man inte har full insyn i skapar osäkerhet kring huruvida verksamheten är ekonomiskt hållbar. Medlemsstaternas ledare har enats om ett initiativ för att utforma en frivillig uppförandekod för sådana fonder. Europeiska rådet har lagt ned mycket tid på att nå en överenskommelse om att förstärka Barcelonaprocessen. Jag anser att det var ett stort framsteg att vi lyckades få in en diskussion som hittills varit informell och sluten, eller begränsad till slutna sällskap och informella kanaler, i en institutionell ram. Enligt den överenskommelse som nåddes vid Europeiska rådets förra möte ska samtliga EU-medlemsstater och övriga Medelhavsländer delta i Barcelonaprocessen. En union för Medelhavsområdet, med andra ord. Med tanke på de standardförfaranden som tillämpas i Barcelonaprocessen är det helt och hållet förståeligt att Europaparlamentet, som är en ytterst viktig aktör i parlamentariska församlingen för Europa Medelhavsområdet, kommer att involveras på lämpligt sätt i diskussionen om framtida åtgärder. Eftersom det slovenska ordförandeskapet eftersträvar ett balanserat förhållningssätt till EU:s samtliga grannländer vill vi betona den östliga dimensionen i EU:s politik i förhållande till grannländerna, vilken måste stärkas parallellt med Medelhavsdimensionen. Vi räknar med att Europeiska rådet vid sitt möte i juni kommer att diskutera dessa frågor närmare utifrån det förslag som våra polska kolleger lagt fram. Det sociala trepartsmötet och Europeiska rådet inser att en enskild åtgärd inte har någon inverkan i sig, utan måste samordnas på ett meningsfullt sätt med andra åtgärder. Samtidigt är samordnade åtgärder, vare sig det handlar om Lissabonstrategin eller om energi- och klimatåtgärder, inte tillräckliga om vi inte alla är helt medvetna om deras betydelse och hjälper till att genomföra dem. På lång sikt kräver dessa frågor mycket mer än generella åtgärder. De kräver genomgripande omställningar och nya vanor, alltså att vi ändrar vår livsstil. Konfucius sa att om man blickar ett år framåt ska man så ett frö, om man blickar tio år framåt ska man plantera träd, men om man blickar hundra år framåt ska man utbilda folket. Vi måste alla tillsammans lära oss att leva ett mer kreativt liv. Vi måste lära oss att utbyta information snabbt och skaffa miljövänliga vanor. Den effektivaste utbildningsmetoden är att föregå med gott exempel. Vid Europeiska rådets möte enades därför medlemsstaternas regeringar om att sänka energianvändningen i myndigheternas byggnader och fordonsbestånd och att garantera alla skolor tillgång till höghastighetsinternet senast Efter Europeiska rådets möte i mars kan vi säga att diskussionerna och slutsatserna ägnades åt de mest angelägna frågorna i Europa just nu. Medierna tyckte dock inte att det här var särskilt spännande eftersom och det ser jag som en framgång vi lyckades undvika vissa diskussioner som skulle ha avlett vår uppmärksamhet från de centrala utvecklingsfrågorna utan att vi hade nått några lösningar. Det var en av anledningarna till att vi lyckades ta ytterligare några steg framåt. Men mycket återstår att göra. José Manuel Barroso, kommissionens vice ordförande. (EN) Herr talman! Under de senaste åren har vi haft många möjligheter att tillsammans diskutera betydelsen av partnerskap. Att EU:s ambitioner är sådana att EU-medborgare på alla nivåer måste göras delaktiga. Att vi behöver en gemensam vision om den riktning vi ska välja. Att EU:s institutioner måste samarbeta för att leva upp till våra medborgares förväntningar. Efter Europeiska rådets vårmöte kan vi tydligt se de uppgifter vi har framför oss, resten av året och framöver. Jag vill gratulera det slovenska ordförandeskapet och premiärminister Janez Janša till ett mycket kompetent ordförandeskap för Europeiska rådet. Jag menar att vi nu bättre kan se hur partnerskap kan hjälpa oss att göra framsteg, det vill säga nå konkreta resultat.

4 Detta måste vara ett verkligt avgörande år för vår strävan efter ett resultatens Europa konkreta resultat för våra medborgare. Vi måste visa att Europa har styrka och fokus nog att stå emot globala påtryckningar och hantera globala utmaningar. Vi måste också visa att EU är nyckeln till att åstadkomma de förändringar som krävs. Europeiska rådets vårmöte var sanningens minut. Skulle ambitionerna, när det gäller den förnyade Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning, men också ambitionerna när det gäller vår politik mot klimatförändring och för energipolitik, skulle dessa ambitioner som fastställdes i ett mer gynnsamt ekonomiskt klimat fortfarande hålla när vi ställs inför tuffare villkor? Inför Europeiska rådets möte var det många som inte trodde det. Jag talade själv om behovet av att Europa måste leva upp till sina åtaganden, så att vi blir trovärdiga. Efter Europeiska rådets möte konstaterar jag med glädje att vi hade en mycket god och innehållsrik diskussion där Europeiska rådet inte bara bekräftade att det kommer att fortsätta att sträva efter att nå de fastställda energi- och klimatförändringsmålen, utan också underbyggde dem med en överenskommelse om exakta tidsfrister. Europeiska rådet bekräftade även målen för den förnyade Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning. Jag vill gärna gå närmare in på några av de frågor som avhandlades, i synnerhet hur kommissionen planerar att gå vidare med dem. Såsom brukligt är vid vårmötet sammanfattade Europeiska rådet det ekonomiska läget i Europa. Den bild som framtonar är skiftande. Samtidigt som de ekonomiska grundförutsättningarna är fortsatt goda i Europa försämras de globala ekonomiska utsikterna till följd av den ekonomiska avmattningen i USA. Förtroendet för vår förmåga att hantera framtiden måste därför åtföljas av försiktighet. Förtroende och försiktighet. Detta är också sant mot bakgrund av den fortsatta turbulensen på de internationella finansmarknaderna. Europeiska rådets budskap är tydligt: alla myndigheter i Europeiska unionen är beredda att vidta lagstiftningsoch tillsynsåtgärder om det behövs. Nu är det upp till Ekofinrådet att snabbt och kraftfullt genomföra den färdplan man enades om förra hösten och som ska förbättra insynen och funktionen på finansmarknaderna. EU måste vara försiktigt och uppfattas som försiktigt allt eftersom situationen utvecklas. Jag välkomnar också att Europeiska rådet stödde kommissionens rapport om nationella placeringsfonder, där man betonar behovet av en gemensam europeisk strategi och målet att nå en internationell överenskommelse om en frivillig uppförandekodex för nationella placeringsfonder och att fastställa principer för mottagarländer på internationell nivå. Europeiska rådet bekräftade även på nytt sitt åtagande att fortsätta reformarbetet genom att genomföra den reviderade Lissabonstrategin fullt ut. Samförståndet kring denna prioritering vid Europeiska rådets möte imponerade verkligen. Och vi gav Lissabonstrategin ny drivkraft genom att inleda en ny ambitiös fas. Jag välkomnade att Europeiska rådet tog till sig vårt förslag att lägga särskild vikt vid att investera i människor och, framför allt, att minska antalet ungdomar som inte kan läsa ordentligt och antalet personer som slutar skolan i förtid. Flexicurity är också centralt. Vi måste utgå från den nya och mycket positiva överenskommelsen mellan arbetsmarknadens parter och se till att de här principerna omsätts i praktiska resultat i samtliga EU-medlemsstater. Ett annat exempel är målet med en femte frihet, nämligen rörlighet för kunskap. Europeiska rådet har fastställt de centrala åtgärder som krävs för att förverkliga denna frihet. Alla skolor ska till exempel ha tillgång till höghastighetsinternet senast 2010 och ambitiösa mål kommer också att fastställas för hushållens tillgång till Internet. Vi bör nu trycka på för att se till att reformernas resultat märks på alla nivåer. Målen till exempel att investera i människor, att frigöra företagens potential, att få den inre marknaden att fungera och att investera i forskning och innovation måste backas upp av förbättringar som människor och företag på plats märker av. Det var också en sak som många av er betonade i den debatt vi höll i Europaparlamentet före Europeiska rådets möte. Jag räknar med att parlamentets fortsatta stöd för att se till att åtgärder som vidtas i EU och i medlemsstaterna gör det möjligt att nå de mål vi har ställt upp. Europeiska rådet har också fastställt en tydlig färdplan och gett ny drivkraft åt det pågående lagstiftningsarbetet.

5 Precis som premiärminister Janez Janša nyligen vill jag särskilt nämna de två centrala tidsfrister som Europeiska rådet fastställde för den inre marknaden för energi och för paketet för klimatförändringen och förnybar energi. De här tidsfristerna handlar inte bara om att städa skrivbordet före nästa års institutionella förändringar. De handlar om att åstadkomma viktiga förändringar så snabbt så möjligt, så att unionen kan bli en föregångare i världen inom detta mycket viktiga område. När det gäller paketet för den inre marknaden för energi måste vi nå en överenskommelse för att visa att institutionerna kan åstadkomma resultat som ligger i medborgarnas, konsumenternas och företagens intresse, och här strävar vi efter att nå politisk enighet senast i juni Kommissionen anser fortfarande att fullständig uppdelning av ägandet är den bästa vägen att gå, men vi måste klargöra att vi är redo att överväga andra alternativ som fungerar lika bra. Vi kommer också att fortsätta att föra ett nära samarbete med parlamentet och rådet för att bidra till att de kvarvarande bristerna åtgärdas. När det gäller klimat- och energipaketet kommer en politisk överenskommelse i slutet av året att vara den tydligast möjliga signalen till våra internationella partner en signal om att EU tar sina åtaganden på allvar. Då skulle det bli möjligt att anta förslagen i början av 2009 innan parlamentets mandatperiod löper ut. Det är nödvändigt eftersom vi går in i slutfasen inför ett internationellt avtal om klimatförändringen i Köpenhamn nästa år. Det här internationella avtalet är vår främsta prioritet och det i särklass bästa sättet att både minska de globala utsläppen och se till att våra energiintensiva industrier får de rättvisa konkurrensvillkor de behöver. Under tiden bör vi, inom ramen för det reviderade systemet för handel med utsläppsrätter, detaljerat redogöra för de åtgärder vi kommer att vidta om problem uppstår för vissa sektorer eller undersektorer där det finns en risk för koldioxidläckage, eftersom de sektorerna saknar möjlighet att föra kostnaderna vidare. Kommissionen kommer tillsammans med alla berörda parter, i synnerhet arbetsmarknadens parter, att öka arbetet med att samla in uppgifter och fastställa de lösningar som krävs i sådana situationer i framtiden. Jag vet att Europaparlamentet lägger särskild vikt vid dessa båda frågor. Jag hoppas att ni kommer att kunna ge rådet stöd när det gäller tidsfristerna så att vi kan visa upp en trovärdig förhandlingsposition globalt sett. Inom flera områden såg Europeiska rådet fram emot särskilda förslag från kommissionen under de närmaste månaderna. Jag vill gärna ge er ett smakprov på tre områden där vi kommer att sträva efter att lägga fram förslag före sommaren. Det första området är vår sociala agenda. Vårt mål är att bana vägen för ett samförstånd i hela Europa, ett samförstånd om en social vision för 2000-talet: En social vision där nya utmaningar som globaliseringen och den demografiska förändringen hanteras. En vision som bygger på principen om att ge alla en livschans, genom att ge dem möjligheter, tillträde och solidaritet. En vision där man tittar på sociala utmaningar för samhället i stort och där man beaktar frågor som ungdomar, utbildning, migration, åldrande och interkulturell dialog. En vision där man givetvis mer specifikt tar hänsyn till de fattigdomsproblem vi fortfarande brottas med i vårt Europa. Vi kommer att utgå från det löpande samråd som sker efter vår sociala inventering och lägga fram konkreta förslag, precis som vi gjorde vid översynen av den inre marknaden i november. Det forum för den sociala agendan som vi anordnar i maj är en bra möjlighet för oss att testa denna strategi. Det andra området är det kommande förslaget om en småföretagsakt. Nyckeln till vårt resonemang är behovet av att titta på det lilla företagets hela livscykel. Det är ingen större idé att stödja nyetablering av företag om småföretagen därefter hindras från att växa. Näringslivet har varit mycket tydligt med att vad småföretagen behöver är inte ännu en politisk förklaring, utan i stället verkliga åtgärder. Sådana åtgärder omfattar att undanröja hinder för tillväxt, förenkla lagstiftningen, främja e-förvaltning, underlätta tillträdet till offentlig upphandling och ta bort onödiga dröjsmål med andra ord att få bort byråkratin. Jag ser fram emot att diskutera med parlamentet hur dessa idéer ska förverkligas.

6 Det tredje område där vi inom kort kommer att lägga fram förslag är unionen för Medelhavsområdet. Kommissionen stöder kraftfullt åtagandet att blåsa nytt liv i vår Medelhavspolitik. Jag välkomnar det samförstånd som nu finns om att detta projekt ska vidareutvecklas med alla 27 medlemsstater, vilket är ytterligare ett steg framåt i Barcelonaprocessen. Jag är också mycket stolt över det förtroende för kommissionen som Europeiska rådet gett uttryck för genom att uppmana oss att lägga fram nödvändiga förslag för att utforma bestämmelser för denna union för Medelhavsområdet. Europeiska rådet konstaterade att kommissionen har bäst förutsättningar att utforma en institutionell ram som är förenlig med fördraget och med alla de verksamheter och forum som redan finns. Vi kommer att arbeta snabbt för att finna den rätta institutionella ramen för att få till stånd en ny ambitionsnivå, som hjälper oss att komma snabbt framåt i konkreta projekt med våra partner kring hela Medelhavet. Men vi får inte lura oss själva. Institutioner och instrument kommer inte att ge resultat av egen kraft. Det vi framför allt behöver för att omvandla ambitioner till handling är politisk vilja på båda sidor av Medelhavet. Vi kan lägga fram förslag till nya institutionella förfaranden, men utan politisk vilja hos båda sidorna kommer vi inte att kunna uppnå konkreta resultat. Jag vet att det här är en angelägen fråga för många av parlamentets ledamöter och vi kommer givetvis att involvera er fullt ut i det framtida arbetet. Jag får faktiskt tillfälle att tala inför församlingen för Europa Medelhavsområdet i Aten senare under veckan. Jag anser att Europeiska rådets möte faktiskt var ett viktigt framsteg. Nu måste EU:s partnerskap leda till resultat och göra 2008 till en milstolpe för Europa. Joseph Daul, för PPE-DE-gruppen. (FR) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Europeiska rådets senaste möte ägnades i stor utsträckning åt att fastställa Lissabonstrategins nya fas, och ägde rum i ett mycket besvärligt internationellt ekonomiskt och finansiellt läge. EU:s indikatorer är dock ganska uppmuntrande: fler arbetstillfällen, en tillväxttakt på 2,9 procent under 2007 och sjunkande budgetunderskott. Dessa framsteg är framför allt givetvis ett resultat av företagens omstruktureringar, men också ett resultat av en politik med reformer och sund förvaltning i flertalet medlemsstater. Dessa insatser har uppmuntrats av kommissionen och jag gratulerar kommissionen till dess beslutsamhet och orubbliga strävanden i denna riktning. Den vind som blåser in från andra sidan Atlanten bådar inte väl och tillväxtprognoserna för 2008 är lägre än vad vi hade anledning att hoppas på. Mot den här bakgrunden är det mycket frestande att bli självcentrerad, att skjuta upp reformerna och skydda sina gränser i väntan på bättre tider. Frestelsen att göra av med pengar som vi inte har är stor och våra politiska motståndare ger efter för den alltför ofta, för att få EU:s medborgare att tro att allt kan fortsätta som förut. Vår parlamentsgrupp vill verkligen ha en ansvarsfull politik, en politik med rörlighet, reformer och solidaritet. Vi uppmanar kommissionen att lägga fram sina riktlinjer för den ekonomiska politiken och för sysselsättningen så att de kan antas så snart som möjligt. De nationella myndigheterna måste på ett tydligare sätt förklara fördelarna med Lissabonstrategins reformer för sina medborgare. De här reformerna framställs ofta på ett vilseledande sätt och genomförs inte fullt ut. Det är fortfarande svårt att synliggöra deras effekter. Vår grupp kommer trots detta att fortsätta att försvara dem och kämpa emot de politiker som försöker ställa sig in hos väljarna genom att dämpa reformerna eller skjuta upp dem på obestämd tid. Vi vill gå ett steg längre och lägga in en överväxel i den europeiska kunskapspolitiken. Vi vill främja den fria rörligheten för forskare, studenter och vetenskapsmän och anta ett enhetligt system för att skydda immateriella rättigheter. Vi kräver att hindren för gemensamt erkännande av kvalifikationer undanröjs och att våra europeiska universitet rustas upp med ekonomiskt stöd från EU. Europeiska rådets andra uppgift var att klargöra villkoren för hur de ambitiösa klimatmål som antogs i mars 2007 ska genomföras. Det var en nödvändig uppgift för att de berörda företagen äntligen ska kunna planera för framtiden. De betydande insatser som gjorts för att rensa ekonomin från koldioxid får inte påverka den energiintensiva industrins konkurrenskraft. Avslutningsvis välkomnar jag den överenskommelse om unionen för Medelhavsområdet som Frankrike lagt fram för rådet, eftersom Barcelonaprocessen inte har gett de önskade resultaten. Det här initiativet syftar till att blåsa nytt liv i förbindelserna mellan EU och Medelhavsländerna. Vi vet alla att vi i högsta grad påverkas direkt av dessa länders problem med utveckling, migration och politisk stabilitet. Vi hoppas därför att det

7 här projektet ska bli en vändpunkt i våra förbindelser med Medelhavsländerna, som måste bli tydligare, effektivare och, framför allt, mer politiska, för att åstadkomma verklig fred i Mellanöstern. Martin Schulz, för PSE-gruppen. (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Det ekonomiska läget i EU är stabilt, men det finns hot. Det är slutsatsen från Europeiska rådets möte nyligen. Tillväxten är fortfarande stabil och sysselsättningen ökar, men trots detta finns det hot. Frågan är vad som är källan till hoten? Källan är den ekonomiska avmattningen i USA, som är följden av den finanskris som drabbat de stora amerikanska affärsbankerna, alltså investmentbankerna. Ordförande Barroso! Ni nämnde att en av rådets slutsatser var att vi i EU måste vara beredda att vidta lagstiftnings- och tillsynsåtgärder om det behövs för att hantera utvecklingen på de internationella finansmarknaderna. Jag vill fråga er när dessa åtgärder bör vidtas, om inte nu? Tiden är nu inne för att se över de exakta mekanismer som gjort att den europeiska tillväxten kunnat äventyras av den Vilda västern-kapitalism som de internationella finansmarknaderna ägnar sig åt. Jag anser att en av slutsatserna från detta rådsmöte bör vara att man betydligt mer detaljerat sätt fastställer vilka instrument vi bör använda för att göra en sådan översyn. (Applåder) Vi har konstaterat att rådet vid sitt möte har ansträngt sig för att gå närmare in på Europas sociala dimension. Men i stället för att ta ett helhetsgrepp har resultatet blivit ett lappverk. Den femte friheten, premiärminister Janez Janša, ingår till exempel i socialpolitiken. Ni har rätt, kunskap är makt, det är alldeles riktigt. Men kunskap skapar också möjligheter att få tillgång till ekonomisk utveckling i världen och kunskap skapar möjligheter att få del av den allt mer skiftande arbetsmarknaden. Inom alla yrkesområden är den bästa arbetstagaren en person med god kompetens, tillgång till kunskap och förutsättningar att löpande uppdatera denna kunskap. Tillgång till kunskap innebär därför också tillgång till social rättvisa. När vi talar om Europas sociala dimension innebär det för oss att vi måste anamma en helhetsstrategi. Det innebär inte att vi bara slänger ur oss några ord då och då om socialpolitiken. Vi i den socialdemokratiska gruppen anser därför att rådet återigen har misslyckats med att leva upp till våra förväntningar i fråga om Europas sociala dimension. Därför lyssnade vi med stort intresse till er när ni sa att kommissionen kommer att göra en sammanhängande inventering av den sociala dimensionen på den inre marknaden, EU:s sociala dimension, i sommar och därefter presentera resultaten för oss. Vi kommer att använda det här som en måttstock på era resultat. Ni vill göra framsteg här och vi kommer att kontrollera hur ni lever upp till förväntningarna. Men vi kommer också att bedöma era insatser i ett annat avseende, och nu vänder jag mig till er, premiärminister Janša och till er, herr kommissionsordförande: Det är inte acceptabelt att rådet ignorerar Europaparlamentets yttranden. Här har jag en lista över officiella dokument som lagts fram för rådet. Där finns åtta dokument som lagts fram av olika rådskonstellationer, ett yttrande från EESK om sysselsättning för prioriterade kategorier Lissabonstrategin samt en resolution från Regionkommittén. Det finns inte ett enda dokument från Europaparlamentet på den här listan, inte ens vårt dokument om Lissabonstrategin. Det är bedrövligt, anser min grupp, eftersom det visar att ni inte tar den sociala dimensionen, Europaparlamentet eller dess åsikt på tillräckligt stort allvar. (Applåder) Vissa framsteg har gjorts. Det sa åtminstone mina kolleger när vi under vår grupps diskussion frågade dem vad de ansåg om klimatpolitiken. Ja, det är sant att klimatförändringen är vår främsta utmaning, och betydande framsteg skedde vid rådets möte. Man lyckades hitta en balans mellan klimatpolitiska krav å ena sidan och industrins krav å andra sidan. Att finna denna balans är en uppgift för samtliga institutioner. Bara så att det inte blir något missförstånd: Det finns vissa industrilobbyister som kommer att tolka detta som att det innebär att kontrollerna är för få och att pressen på industrin blir för liten när rådet gör den här typen av uttalanden. I själva verket är det tvärtom. Vi kommer bara att kunna nå våra klimatmål om industrin spelar sin roll. Men av samma skäl kommer vi också bara att kunna nå våra mål om vi tillåter industrin att spela sin roll. Båda aspekterna är centrala. Om vi vill kunna hantera klimatförändringen måste vi göra detta i Europa och det är därför de internationella avtalen med rätta ger den europeiska industrin en chans att konkurrera på lika villkor med industrier i andra delar av världen. Den slutsatsen var riktig och vi välkomnar den varmt.

8 Låt mig avslutningsvis säga några ord om unionen för Medelhavsområdet, som ni hittar på sidan 19 i slutsatserna och som i sig är ytterligare ett budskap från rådet. Vi välkomnar att det nu råder klarhet i den här frågan och ni hade rätt i det ni sa om grannskapspolitiken i Medelhavsområdet. Premiärminister Janez Janša påpekade mycket riktigt att partnerskapspolitiken här måste innefatta partnerskapspolitik på andra platser. Min kollega Hannes Swoboda kommer strax att tala om den östliga dimensionen på vår grupps vägnar, eftersom vi kommer att lägga fram våra egna förslag om denna fråga. Låt mig till sist säga några sammanfattande ord. Det var ett normalt rådsmöte. Man nådde inte upp till förväntningarna när det gäller socialpolitiken, något som tyvärr har blivit norm i EU, men det kan man göra något åt. Det var business as usual när det gäller unionen för Medelhavsområdet. Vi såg att man använde helikoptermetoden, det vill säga att man piskar upp ett dammoln och innan dammet har lagt sig lyfter helikoptern igen. Vi behöver något mer konkret här, ni har helt rätt i det. För att dessa konkreta resultat ska kunna nås och nu riktar jag mig till er, herr talman måste de nås i samarbete med Europaparlamentet. Faktum är att allt som beslutas inom ramen för unionen för Medelhavsområdet kräver finansiering från Europaparlamentet, och därför är det oerhört viktigt att det anges i slutsatserna att Europaparlamentet kommer att involveras till fullo i de framtida strukturerna för unionen för Medelhavsområdet. Jag tackar för er uppmärksamhet. Jag vill också tacka våra kolleger från CSU, som alltid är lika trevliga och som har haft sådant tålamod med mig. (Applåder) Adina-Ioana Vălean, för ALDE-gruppen. (EN) Herr talman! En sak är säker: Utan pressen från gemensamma åtgärder och gemensamt ansvar saknar medlemsstaterna viljan att vidta åtgärder mot klimatförändringen. Den obekväma sanningen för EU är dock att slutsatserna från toppmötet ofta kännetecknas av mycket ord och lite handling. Vi kan redan se tecken på att medlemsstater försöker hitta sätt att krångla sig ur de politiska åtagandena från förra året, trots att man i Sternrapporten från 2006 betonade att kostnaderna för att agera nu blir väsentligt lägre än kostnaderna för uteblivna åtgärder senare. I vissa delar av slutsatserna anges att brådskan och behovet av att vidta åtgärder mot klimatförändringen redan håller på att avta. Det kan leda till en katastrof, både för vårt klimat och vår trovärdighet. En sak som har glömts bort i den här debatten är energieffektivitet, som är det enklaste och mest kostnadseffektiva sättet att minska våra totala utsläpp. I ett tidigare utkast av rådets slutsatser uppmanades medlemsstaterna att minska energianvändningen i sina myndighetsbyggnader och fordonsbestånd med 10 procent, medan det nu bara står att de ska göra betydande framsteg. Det skulle vara en liten men viktig gest som visar att regeringarna föregår med gott exempel. Skatteinstrument för att främja bättre miljötänkande borde verkligen användas. Systemet för handel med utsläppsrätter har visat sig fungera bra och har antagits som en global standard för att ge ekonomiska incitament för att minska utsläppen. Miljöskatter, såsom sänkt moms, kan också ha en liknande effekt genom att stimulera efterfrågan på bränslesnåla fordon och hushållsapparater. När det gäller de ekonomiska aspekterna från toppmötet ståtar man i slutsatserna med att EU:s ekonomi fortsätter att vara sund i grunden. Många av våra medborgare upplever det dock inte så när de drabbas av högre kostnader och växande skulder, vilket bör avhålla oss från att vara alltför optimistiska. De principer som ligger till grund för Lissabonstrategin förtjänar att upprepas. Det handlar om strukturreformer, budgetdisciplin och riktade investeringar inom produktiva områden som kan generera tillväxt i framtiden. Med ett eller två hedersamma undantag har EU:s medlemsstater fortfarande långt kvar till åtagandet att satsa 3 procent av BNP på forskning och utveckling. Nu talar vi om en femte frihet för kunskap och innovation, men vi får inte glömma bort att vi fortfarande inte har lyckats fullborda de ursprungliga fyra friheterna, särskilt fri rörlighet för arbetskraft och tjänster över hela EU. Stödet till småföretagen anges slutligen mycket riktigt som nyckeln till ekonomisk tillväxt och innovation. Vi måste skapa förutsättningar för de här företagen att fullt ut utnyttja den inre marknadens fördelar. Rådet skulle kunna göra mycket för den europeiska konkurrenskraften genom att åstadkomma en bra lösning på de långdragna tvisterna om ett europeiskt patent och om stadgan för europeiska privata aktiebolag. I rådets slutsatser anges försiktigtvis att utmaningen är att fullgöra åtagandena. Det kommer i alla fall parlamentet att göra. Brian Crowley, för UEN-gruppen. (EN) Herr talman! Jag vill tacka rådsordföranden och kommissionens ordförande för deras bidrag i dag. Det är ganska intressant att när vi talar om hoten mot tillväxten och ekonomin så är det många som faller tillbaka i sin grundinställning antingen är man för kapitalism eller

9 så är man emot. Man ser aldrig att det finns ett mellanläge också och ett möjligt handlingsutrymme. Det finns ett gammalt ordspråk i finansvärlden: Om det flyter blod på gatorna så finns det pengar att tjäna. Sanningen är den att det verkliga hotet mot nya arbetstillfällen och ekonomisk tillväxt i EU inte så mycket ligger hos sub prime-krisen i USA utan hos vår oförmåga eller ovilja att ta risker och vara innovativa för att se möjligheterna inom dessa krisområden. Om man blickar tillbaka på de senaste hundra åren så är det intressant att se att i alla industriella utvecklingsskeden och i alla ekonomiska utvecklingsskeden så har antingen USA eller EU haft en central roll för att skapa en ny industri eller ett nytt ekonomiskt uppsving, till följd av en svårighet som man upplevde inom vissa områden och som man vände till något positivt inom ett annat område. En av framgångarna från Europeiska rådets möte är att rådet har blivit varse att det finns risker och hot vare sig det är klimatförändringen, ökade krav i fråga om innovation och teknik eller småföretagens lagstiftningsbörda men att det också finns möjligheter. Genom att agera nu kan vi välja ett långt framtidsperspektiv, som premiärministern sa apropå Konfucius: om vi planterar ett träd blickar vi tio år framåt i tiden. Det är det enda sättet för oss att åstadkomma verklig tillväxt och utveckling i EU på kort sikt och även lägga en solid grund på längre sikt, även om många tidningsrubriker talar om negativa nyheter. Dagens rubrik i en av tidningarna handlar om att Jaguar och Land Rover tas över av ett indiskt företag, vilket är ett exempel på hur den ekonomiska maktbalansen förskjuts från väst till öst. Verkligheten är att privata och nationella placeringsfonder investerar i industrin och investerar i företag. Vi måste hitta ett sätt att se till att vi inte bara kan fånga dessa tillgångar och medel, utan att vi också kan garantera att de ger avkastning i våra ekonomier genom att skapa större ekonomisk tillväxt och nya arbetstillfällen. När vi talar om innovation och teknik är det viktigt att komma ihåg att 73 procent av EU:s arbetskraft som kommer att vara i arbete 2017 redan finns på plats. Men bara 10 procent av den teknik vi kommer att använda 2017 finns i dag. Kravet på att investera mer i att utbilda våra medborgare, höja deras kompetens och ge dem ny utbildning och ny kunskap för att kunna hantera de nya ekonomierna är därför oerhört viktigt. Den sista punkten jag vill ta upp, som Martin Schulz berörde på ett mycket viktigt sätt, är att EU:s framgång under de senaste tjugo åren har grundats på den dubbla strategin med ekonomisk tillväxt och social utveckling och trygghet. De är en förutsättning för varandra. I alla skeden av vår ekonomiska utveckling måste vi se till att de rika inte bara blir rikare det kommer de att bli hur som helst utan att det finns en större möjlighet för oss att visa generoritet och solidaritet mellan våra folk, inte bara på energi- eller finansmarknaderna, för att se till att alla gynnas av den tillväxt och utveckling som skett. Rebecca Harms, för Verts/ALE-gruppen. (DE) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande! Under debatten fick jag intrycket att vi talade om två helt skilda saker. Jag deltog i rådets möte som observatör från min grupp, men jag fick inte alls något intryck där av att rådet till exempel tänker utforma några nya, mer avancerade, ambitiösa gemensamma klimatpolitiska initiativ. Ni kanske minns att Javier Solana, strax före rådets möte, presenterade sitt klimatscenario ur ett säkerhetsperspektiv. Om de gröna hade lagt fram någonting liknande, där man beskriver hur klimatförändringen kommer att öka konflikterna över hela världen, och i synnerhet öka trycket på den utvecklade delen av världen, så skulle alla antagligen ha sagt att de gröna har spårat ur som lägger fram ett sådant undergångsscenario. Javier Solanas rapport rymmer faktiskt många sanningar och jag är förvånad över att ingen av dess välgrundade kärnpunkter tagits upp av rådet. Inom områden där det borde funnits mer konsekvens än det gjorde förra året ser vi i stället större inkonsekvens. I synnerhet vår förbundskansler Angela Merkel, av alla människor, som jag var så stolt över förra året, kämpade för ett uppskov, en dämpning och undantag. Låt oss inte lura oss själva: om vi gör ett undantag för den europeiska industrin i utsläppshandeln, som stod i centrum för rådets möte den här gången, så måste vi redan från början utgå från att rådet har misslyckats. Jag anser att det vore ett ytterst negativt budskap till resten av världen att tala om undantag från utsläppshandeln under nästa decennium. Hur ska vi under sådana omständigheter kunna nå det ambitiösa målet att få resten av världen med oss i Poznań eller Köpenhamn? Jag anser att det som hänt är en självuppfyllande profetia. Låt mig säga det här mycket tydligt på min grupps vägnar: Vi vill ha en ordentlig handel med utsläppsrätter, inte några undantag. Vi skyddar hellre en hållbar europeisk industri vid våra yttre gränser än att i detta kritiska skede i klimatprocessen ge efter för

10 påtryckningarna från stål- och bilindustrin och andra lobbyister. Enligt en aktuell rapport utövar dessa redan ett direkt och faktiskt orimligt inflytande över de beslut som fattas i Bryssel. Jag anser inte att det här var ett ambitiöst toppmöte. Det var ett möte som präglades av flathet. Det berodde inte bara på den nya roll som spelades av Angela Merkel, som inte längre är någon klimatkansler. Det berodde också på att många länder i Europa agerar på egen hand. Vissa länder förhandlar separat om viseringsavtal. Andra länder diskuterar sin egen missilförsvarsstrategi med USA. Det finns ingen enighet kring Kosovo eller energisäkerhetsfrågan. Tyskland har sitt eget samarbete med ryska Gazprom och även Italien och Ungern agerar enskilt. Unionen för Medelhavsområdet var faktiskt bara Nicolas Sarkozys tanke om hur man skulle kunna bevara uranimporten till Frankrike i utbyte mot vapen- och kärnteknikexport. Jag anser att den övergripande ramen för det här toppmötet hade stora brister och att dess resultat påverkades negativt av alltför många frispelare och alltför lite gemensamhet. För mig är ett ambitiöst förhållningssätt en sak och flathet en annan, och mitt totala intryck av toppmötet är att det präglades av flathet. Det är absolut inte bra, men det värsta är att det finns så lite ärlighet om den saken i parlamentet i dag. Dimitrios Papadimoulis, för GUE/NGL-gruppen. (EL) Herr talman, herr kommissionsordförande, herr rådsordförande! Det är i viss mån förståeligt att ni kommer hit och försöker skönmåla toppmötets resultat. Jag väntade mig dock mer uppriktighet och ödmjukhet från er sida. I stället för att bara gratulera varandra och höja er till skyarna hade jag också förväntat mig att ni skulle tala om bristerna hos er politik och om era misslyckanden. Jag hade väntat mig att ni skulle tala om den sociala agendan och om de sociala brister som var uppenbara genom att de lyste med sin frånvaro vid toppmötets diskussioner: 70 miljoner människor lever i fattigdom, varav 20 miljoner barn. I stället för att säga att ni har skapat arbetstillfällen borde ni säga dessa arbeten är dåligt betalda och har flexibla anställningsvillkor, och att 20 miljoner arbetstagare i EU är fattiga. Ni borde tala om er halvtidsöversyn av era egna Lissabonmål, herr Barroso. Från de tre pelarna i Lissabonstrategin (konkurrenskraft, miljö och sammanhållning) har ni strukit social, regional och territoriell sammanhållning och ni har tonat ned miljöfrågorna. När det gäller klimatförändringen har rådsordföranden själv medgett att flera av medlemsstaterna vid rådets möte från första början försökte skära ned i ert paket med förslag, herr Barroso, i konkurrenskraftens namn. I stället för att fundera över hur de kan göra sina mål mer ambitiösa och bindnande när de åker till Köpenhamn försöker kommissionen och rådet undanta stora industriella och ekonomiska sektorer. Avslutningsvis vill jag understryka att i ett skede när till och med de mest fanatiska nyliberalerna i världen inser vitsen med allmänna insatser, i ett skede när aktiemarknaderna faller och kreditkris råder, till och med nu tillåter rådet och kommissionen att en dogmatiskt ensidig och okontrollerad centralbank enbart tar hänsyn till inflationen, och bortser från det hot mot den europeiska ekonomin som en depression eller nolltillväxt utgör. (Applåder) Johannes Blokland, för IND/DEM-gruppen. (NL) Vid Europeiska rådets vårtoppmöte förra året uttrycktes en strävan efter en ambitiös klimatpolitik. Den 23 januari tog sig detta konkret uttryck i lagförslag, som fick ett varmt mottagande av parlamentet. Jag är övertygad om att vi för att vara effektiva måste se till att en konstruktiv överenskommelse nås mellan rådet och parlamentet före Poznan, och vi måste därför undvika förfaranden som gör en överenskommelse vid första behandlingen omöjlig. En sådan överenskommelse kräver flexibilitet från parlamentets sida och i synnerhet från rådet. EU:s insatser är värdefulla, men de skulle vara ännu mer värdefulla om hela det internationella samfundet slöt upp bakom miljö- och klimatfrågan. Ett viktigt steg togs på Bali. Jag välkomnar att rådet kommer att fortsätta att arbeta hårt för att nå en överenskommelse med alla deltagare i Poznan. Lissabonstrategin genomförs på ett kraftfullt sätt tack vare det senaste vårtoppmötet och det är goda nyheter. Det visar att stats- och regeringscheferna inser behovet av en social dimension. Kan rådets ordförande Janez Janša säga något mer om detta till oss? Kan vi vänta oss ytterligare förslag? Yttrandefrihet, slutligen, är någonting bra. Det tyder på en vuxen attityd som är mycket förnuftig. I Nederländerna håller en parlamentsledamot på att göra en kontroversiell film om islam. Jag hoppas att EU kommer att agera samfällt om denna film skulle leda till oväntade problem.

11 Roger Helmer (NI). (EN) Herr talman! Ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte innehåller alla de gamla vanliga klichéerna om sociala dimensioner och små och medelstora företag, och misslyckas helt med att hantera de europeiska ekonomiernas huvudproblem, det vill säga att Europa har alltför höga skatter och alltför många lagar och därför inte klarar av den globala konkurrensens utmaningar. Jag vill också gärna säga att rapporten även var anmärkningsvärd genom de saker som utelämnades. Vi hör mycket om Lissabonprocessen, men mycket lite om Lissabonfördraget, som i själva verket är den misslyckade konstitutionen. Trots alla löften till EU-medborgarna har vi beslutat att ratificera detta fördrag i flertalet medlemsstater, utan folkomröstning. Vi har fattat det beslutet eftersom vi vet att folket inte skulle ge sitt samtycke. I min region visade en opinionsundersökning nyligen att nästan 90 procent av folket är emot fördraget. Det här är ett hån mot demokratin. Senare i eftermiddag ska vi debattera Tibet, men innan vi yttrar oss alltför kritiskt borde vi kanske titta närmare på våra egna demokratiska prestationer. Vi bör givetvis också intressera oss för Tibetfrågan och ta avstånd från Kinas upprörande handlingar och kränkningar av rättigheter. Jag anser att det är dags att allvarligt fundera på om de fria nationerna kan delta i högtidligheterna i Peking inför OS senare i år. Giles Chichester (PPE-DE). (EN) Herr talman! Jag välkomnar rådets slutsatser och vill framför allt tala om avsnittet Klimatförändring och energi. Många har sagt att det här är de viktigaste frågorna i världen i dag och det är bra att EU går i spetsen i kampen mot klimatförändringen. Vi har dock lång vana av att anta mycket ambitiösa mål, som hittills har visat sig mycket svåra att nå. Jag välkomnar därför den försiktiga ton som präglar vissa delar av texten. Jag stöder kravet på en övergång till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp, som ska ske på ett sätt som överensstämmer med EU:s åtaganden om hållbar utveckling, konkurrenskraft, försörjningstrygghet samt sunda och hållbara offentliga finanser. Det gäller i synnerhet när man också erkänner risken för utlokalisering av verksamheter och arbetstillfällen till länder med lägre miljökrav, tillsammans med kravet på flexibilitet när det gäller att nå de nationella målen för förnyelsebar energi. Jag anser att vi har lagt alltför stor vikt vid förnybara energikällor som ett mål snarare än som ett medel för att nå ett mål, eftersom jag är helt säker på att förnybara energikällor inte är den enda lösningen. Jag menar att vi snarare borde tänka på vårt verkliga mål som, om jag har uppfattat det rätt, är att minska koldioxidutsläppen med minst 60 procent till år 2050, och sedan ta ställning till en rad alternativ för att nå det målet. Inom ramen för principen om att dela bördan har vi redan erkänt att olika medlemsstater har mycket olika energisituationer, så varför inte begränsa oss till att fastställa detta mål och överlåta till medlemsstaterna att avgöra hur de ska nå det? I samband med det vill jag berömma den brittiska regeringen och det händer inte ofta för dess uttalande om kärnenergins framtid. Hannes Swoboda (PSE). Herr talman! Det finns betydligt bättre och många fler skäl att stödja den brittiska regeringen, men det var inte det jag skulle säga. (DE) Jag vill ta upp två saker där jag också anser att toppmötets resultat inte lever upp till våra förväntningar, nämligen den externa energipolitiken och energisäkerheten. Herr kommissionsordförande! När er kommission bildades uppmanade vi de två kommissionsledamöter som ansvarar för yttre förbindelser och energi att spela en mycket aktiv roll inom dessa områden. Rådet har inte heller bidragit med mycket allt jag ser här är generella uttalanden. När Thomas Ilves besökte parlamentet i i Strasbourg minns jag att han påpekade att Ryssland har en grannskapspolitik och en extern energipolitik. Vi har det tyvärr inte och det är till nackdel för vår konkurrenskraft. Det är dags att lämna generaliseringarna bakom oss och anta praktiska åtgärder. Jag hoppas att verkliga förslag till mer samordnade åtgärder kommer att läggas fram inför nästa toppmöte i juni. Den andra frågan, som Martin Schulz redan varit inne på, handlar om unionen för Medelhavsområdet och Svartahavssamarbetet. Jag tycker att det är oroande att det inte finns någon balans mellan vårt samarbete i Medelhavsområdet och samarbetet i Svartahavsområdet. Är länder som Ukraina, Moldova, Georgien och länderna i Sydkaukasien verkligen mindre viktiga? Har de färre rättigheter, har de inte lika stor rätt som Medelhavsländerna till ett närmare samarbete? Det anser jag att de har. Liksom Martin Schulz och resten av min grupp är jag stark anhängare till unionen för Medelhavsområdet som en framdriven Barcelonaunion eller Barcelonaprocess. Men jag hade velat att kommissionen lade fram några färdiga förslag och klargjorde redan från början att en union mellan EU och Medelhavsländerna måste och kommer att agera, och att hjärtat i denna union, såväl administrativt och politiskt, är Europeiska unionen.

12 Vi planerar något liknande också för Svartahavsregionen, eftersom frågor som energisäkerhet, migration och miljö inte bara påverkar Medelhavsområdet utan också i lika hög grad Svartahavsregionen. Därför, herr rådsordförande, kommer vår grupp att lägga fram våra förslag för er, men också för er, herr kommissionsordförande. Vi hoppas att toppmötet i juni ska ge en möjlighet att återställa balansen, för det är viktigt för er också, som ert lands premiärminister och rådets ordförande, att klargöra en gång för alla att båda gemenskaperna är viktiga. Jag blev ganska förvånad, herr kommissionsordförande, över att ni bara talade om unionen för Medelhavsområdet utan att alls nämna Svartahavsregionen. Vi anser att båda är viktiga. Vi vill att en grannskapspolitik som vilar på en ny kvalitativ grund ska inrättas. Vår grupp kommer därför att lägga fram en rad förslag så småningom. Lena Ek (ALDE). (EN) Herr talman! Jag vill gratulera ordförandeskapet till vårtoppmötets resultat och till att de nya Lissabondiskussionernas aspekter bygger på en verkligt hållbar ekonomisk tillväxt, vilket jag anser är absolut nödvändigt. Nu måste vi ta itu med problemen på finansmarknaderna. Vi måste också ta itu med klimatförändringsproblemen. Dessa beskrivs ofta som den europeiska industrins problem. Jag vill dock påminna er om att det är en modern, energieffektiv och kunnig industri som kommer att överleva. Vi måste därför satsa pengar på innovation och forskning, och jag hoppas att ni kommer att hålla detta i minnet när vi ger oss in i budgetdiskussionerna och att ni går mer på parlamentets linje när det gäller finansiering av innovation och forskning. Jag vill också påminna er om var vi befinner oss, nämligen i en ny teknisk revolution, precis som när vi gick över från ånga till elektricitet. Var skulle Europa ha varit om vi hade lutat oss tillbaka och sagt att vi minsann inte skulle göra något förrän Förenta staterna har elektricitet? Återigen, det är den moderna och energieffektiva industrin som kommer att överleva. Därför måste vi också vara tuffa i klimatfrågorna, eftersom det inte bara främjar en bättre miljö utan också innovation. Den inre marknaden för energi är givetvis också ytterst effektiv. Men det finns ett problem både med energipaketet och klimatpaketet i den form de har lagts fram, och det gäller de små och medelstora företagens situation. Om man tittar framför allt på klimatpaketet ur de små och medelstora företagens perspektiv, krävs stora åtgärder av oss för att göra det enklare och förenkla regler och förfaranden för att jämka samman både klimatet och toleransen för och till och med främjandet av små och medelstora företag i EU. Jag hoppas att vi kommer att få se resultatet av detta under nästa toppmöte. Hopp är mycket nyttigt till frukost, men mycket dåligt till middag, så vi förväntar oss resultat. Talmannen. Fru Ek! Det är fantastiskt att få ta del av er visdom här i kammaren. Mario Borghezio (UEN). (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Bland världens 500 främsta börsnoterade företag utmärks de europeiska företagen av att de ligger efter sin tid, till skillnad från företagen i USA och i tillväxtländerna. Det finns ingen lättillgänglig finansiering, framför allt inte för de små och medelstora företagen, eftersom det bara är folkbanker som beviljar lån till små och medelstora företag. De här företagen borde stödjas snarare än motarbetas. Dessutom, nu under vår debatt här i kammaren, så talar understryker det tibetanska exilparlamentets talman de massakrer som äger rum samtidigt som vi pratar här i vårt fredliga Europa. I Tibet, där människor slaktas, kommer era kloka ord, herr talman, om deltagandet i OS att framstå som värdiga och modiga. Javier Solana å andra sidan talar om för oss att han kommer att åka dit. Jag skulle gärna vilja veta vem han ska representera bankernas Europa och näringslivets och handelns Europa? I alla fall inte folkets Europa. Vi i Padanien stöder det tibetanska folket som kämpar för sin frihet och självbestämmanderätt en rättighet som ges i kraft av FN:s stadga om de mänskliga rättigheterna och även av EU. Ilda Figueiredo (GUE/NGL). (PT) Samtidigt som den sociala situationen i olika EU-länder förvärras insisterar rådet på att utöka tillämpningen av Lissabonstrategins och stabilitets- och tillväxtpaktens nyliberala politik, när den vet att det bara kommer att förstärka de sociala och territoriella orättvisorna. Följden blir att de ekonomiska och finansiella gruppernas vinster och avkastning uppenbarligen kommer att förbli stabila och ligga kvar på mycket höga nivåer, samtidigt som osäkra anställningsvillkor och dåliga löner kommer att fortsätta att öka. Fattigdomen och den sociala utslagningen kommer att förbli omfattande, som redan är fallet i dag, och påverka framför allt tiotals miljoner kvinnor, barn och äldre. Som vi redan har

13 sett är dock rådet och kommissionen inte särskilt oroade över detta. För dem räcker det med lite retorik, som vi bara kan med kraft kan invända emot. Det som verkligen behövs är att man överger denna politik så att länder med svagare ekonomier kan stödjas och så att de offentliga investeringarna kan ökas för att förbättra och bygga ut de offentliga tjänster som är avgörande för att kunna bekämpa fattigdom och social utslagning. Det skulle också ha gjort det enklare att skapa arbetstillfällen med rättigheter och att utveckla mikroföretag och små och medelstora företag. Finanskrisen i USA och de höga priserna på fossila bränslen och vissa jordbruksprodukter kommer att få särskilt allvarliga följder i form av fattigdom och social utslagning, och kommer att märkas i länder med svagare ekonomi. Det är därför fullständigt avgörande att politiken förändras så att vi kan förhindra dess följder i EU, undvika att den sociala situationen förvärras och ta befolkningens oro på allvar. Vi måste därför överge den nyliberala politiken i Lissabonstrategin, stabilitetspakten, Europeiska centralbankens höga räntor och stödet till jordbrukets produktion av biobränslen när det råder brist på livsmedel. Vi måste anta alternativa politiska handlingslinjer. Jens-Peter Bonde (IND/DEM). (EN) Herr talman! Det här är ett av mina sista anföranden i Europaparlamentet. Jag har bestämt mig för att sluta den 9 maj och lämna min plats till min efterträdare, minister Hanne Dahl, för att få till stånd en köns- och generationsmässig förändring för danska Junirörelsen. Jag tänker fortsätta mitt politiska arbete. Som ordförande för det gränsöverskridande partiet EUDemocrats kan jag inte överge min livslånga kamp för öppenhet, närhet och demokrati. Vi har uppnått mycket. Kommissionens interna telefonkatalog är inte längre ett hemligt dokument. Föredragningslistor och protokoll från kommissionens sammanträden är inte längre hemliga och endast tillgängliga på franska, utan finns på Internet. Kommissionens hemliga arbetsgrupper kan laddas ned, bland annat från min webbplats, tack vare kommissionens ordförande José Manuel Barroso. Från och med nästa år finns rådgivarnas namn också på Internet. Från och med nästa år kommer vi också att ha en komplett förteckning över alla mottagare av jordbruksstöd. Listan över öppenhetens segrar kan göras lång. Rådet har fortfarande inte lärt sig något. Åttiofem procent av alla europeiska lagar stiftas fortfarande bakom stängda dörrar i rådets 300 hemliga arbetsgrupper. Valda ledamöter av Europaparlamentet och de nationella parlamenten kan inte följa lagstiftningsprocessen i rådet. Allmänheten och medierna får inte delta i det fåtal formella överläggningar och offentliga omröstningar som hålls. Vi är i desperat behov av en översyn av vår lagstiftningsprocess. Ingen EU-lag bör antas utan en tydlig röstmajoritet både i parlamentet och i rådet. Medborgarna måste kunna ställa lagstiftarna till svars. De måste kunna belöna eller bestraffa oss vid nästa val. Kärnan i demokratin är möjligheten att hålla val, få ny majoritet och därefter en ny lag. Denna grundläggande demokratiska princip förenar oss alla. Varför skulle vi då glömma den när vi delar vår högsta makt? Varför inte tillåta full insyn i lagstiftningsförfarandet? Varför döljer ni i kommissionen och rådet fortfarande huvuddelen av lagstiftningsprocessen, också under så kallat medbeslutande, där vi inte får tillräcklig information om era överläggningar och fördelningen mellan medlemsstaterna? Jag ska fortsätta vår gemensamma kamp för öppenhet från utsidan. Jag hoppas att ni, mina kära kolleger, kommer att fortsätta kampen inifrån parlamentet. Irena Belohorská (NI). (SK) Tack, herr talman. Mina damer och herrar! Jag välkomnar resultatet av Europeiska rådets vårtoppmöte, där fokus har legat på Lissabonstrategins framsteg och på inledandet av en ny cykel i den förnyade Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning ( ). Eftersom alla ledamöter vet vilket skede i strategin som är avgörande för hans eller hennes medlemsstat har jag också bland de slutsatser som lagts fram valt ut den som jag anser är viktig för Slovakien just nu, nämligen att investera i kunskap och innovation. Det är ett sorgligt faktum att, trots att vi har varit fullvärdig medlem i EU sedan 2004 när det gäller fri rörlighet för personer, trots att vi är med i Schengen och trots att vi såvitt jag vet snart också kommer att gå med i EMU, så måste medborgare i vårt land fortfarande tampas med hinder och bristande insyn på sysselsättningsområdet. Ofta har de arbeten där de är överkvalificerade utbildningsmässigt eller också arbetar de under sämre ekonomiska villkor än sina arbetskamrater. Bristande tillgång till hälsovård är ett annat problem som hittills har förbisetts. Det är ett betydande faktum som inverkar på jämställdheten mellan anställda, studenter och forskare. Därför stöder jag inrättandet av en femte frihet som grundar sig på åtgärder som att öka den gränsöverskridande rörligheten för forskare,

14 studenter, vetenskapsmän och universitetslärare. Jag anser att detta kommer att gynna våra universitets kvalitet och trovärdighet, och att även Slovakien inom ramen för globaliseringen kommer att kunna bidra till att höja EU:s prestige. Genom att undanröja skillnaderna mellan de gamla och nya medlemsstaterna kommer vi att uppnå det som EU:s grundare strävade efter. Vi måste komma ihåg att en kedja aldrig är starkare än sin svagaste länk. Othmar Karas (PPE-DE). (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag tycker att det verkar som att vissa av oss alltid väntar sig något slags mirakel. Med tanke på utgångspunkten och de frågor som skulle diskuteras var detta inte något normalt toppmöte. Det var ett långt bättre möte än vad som var fallet vid vissa andra toppmöten. Det var ett bra toppmöte och jag välkomnar dess resultat, men det är sant att medborgarna vill se handling och att trovärdighetsfrågan måste åtgärdas. Samma dag som toppmötets resultat offentliggjordes fick jag en fråga av en skolflicka, nämligen varför jag hyste tilltro till resultaten med tanke på att de hade utformats och antagits av samma personer som misslyckats med att nå Kyotomålen och genomföra Lissabonstrategins mål fullt ut. Därför väljer jag nu att lyfta fram en specifik punkt, nämligen att EU:s trovärdighet hos medborgarna hänger på huruvida vi faktiskt genomför våra skriftliga beslut i praktiken. Det vi behöver nu är gemensamma och konkreta åtgärder inom de överenskomna tidsramarna, inte internt tjafs i de olika länderna. Att genomföra dessa beslut kommer att kräva mycket arbete, hårt arbete. Om vi gör jobbet ordentligt kommer toppmötet att stärka innovation och konkurrenskraft och öka tillväxten och sysselsättningen, och det är den bästa typen av socialpolitik. Vi anser att den sociala dimensionen är en nödvändig del i vår politik. Den sociala dimensionen, herr Schulz, bedöms inte bara utifrån hur många gånger ordet social återkommer i dokumentet utan utifrån hur mycket ansvar och sociala åtaganden det innehåller. Linda McAvan (PSE). (EN) Herr talman! Jag ska säga några ord om klimatförändringspaketet. PSE-gruppen stöder i hög grad slutsatserna om klimatförändringen. Vi välkomnar verkligen att man nu erkänner att resultat måste uppnås i år. Åtagandena gjordes förra året, men nu ser hela världen på som kommissionens ordförande påpekade och vill veta om EU kommer att leva upp till åtagandena från mars förra året. Det välkomnar vi. Vi hoppas precis som ni att vi kan göra stora framsteg innan parlaments mandatperiod löper ut om vi kan få till stånd rätt paket, förstås. Vi kommer att hålla ett öga på detta. Jag vill ta upp tre specifika frågor. Den första är koldioxidläckage och koldioxidlagring. Ni gör rätt i att peka ut detta som en ytterst viktig fråga. Däremot säger ni ingenting om hur vi ska finansiera de demonstrationsprojekt som EU måste inleda de närmaste åren. Jag hoppas verkligen att ni och kommissionen kommer att ägna er uppmärksamhet åt detta mycket snart. Utan finansiering kommer vi inte att få till stånd denna teknik. Den andra frågan är biobränslen. Jag anser att det är allmänt accepterat nu att vi måste ha en hållbar strategi för biobränslen. Om vi inte lyckas med det måste vi se över de mål vi har fastställt på nytt. Den tredje frågan är systemet för handel med utsläppsrätter. Ni har antagit två mycket viktiga principer, nämligen att det finns ett gemensamt europeiskt tak och att utsläppen ska minskas. Utan dessa båda beståndsdelar kan inte systemet för handel med utsläppsrätter fungera. Alla problemen under den första perioden uppstod eftersom vi inte hade de två sakerna och de är därför oerhört välkomna nu. Ni har också vidkänt problemet med koldioxidläckage. Vi vet att det här är ett verkligt problem för medborgarna, för fackförbunden och för arbetsgivarna, och vi måste se över det. Min grupp lägger stor vikt vid att se till att vi förblir konkurrenskraftiga och behåller jobben i Europa. I punkt 20 talar ni också utförligt om flexibilitet. Ni nämner det tre gånger. Men jag hoppas att vi alla är på det klara med vad vi menar när vi talar om flexibilitet, eftersom vi inte får blanda ihop flexibilitet med att faktiskt göra något. Det finns en hel armé av lobbyister där ute som alla ber om undantag för just sin sektor. Det finns bara en sektor som betyder något här och det är jorden. Det måste vi alla komma ihåg. Varje företag, varje land och varje medborgare måste dra sitt strå till stacken. Det vi måste diskutera är hur vi ska fördela arbetet, inte huruvida vi ska utföra det eller inte. Diana Wallis (ALDE). (EN) Herr talman! Våra medborgare är oroade, nervösa och osäkra när det gäller klimatförändringen och energisäkerheten ja, givetvis, och andra har tagit itu med det men också när det gäller deras ekonomiska säkerhet. Vad ska vi svara dem? Låt oss vänta och se.

15 Det står inte mycket i slutsatserna om medborgarnas rättigheter som investerare, pensionärer eller konsumenter. Konsumenternas och de små och medelstora företagens förtroende kan betyda mycket. Det kan vara nyckeln till större ekonomiska framgångar. Man bejakar nya idéer och det finns det åtskilliga av i slutsatserna men hur blir det med de ännu inte genomförda projekt som kan bygga upp förtroendet bland våra konsumenter och små och medelstora företag? Hur blir det med det europeiska patentet, som har fastnat hos rådet? Hur blir det med förslaget om avtalsrätt, som har fastnat hos rådet? Hur blir det med patientrörligheten, som har fastnat hos rådet? Och förslaget om stadgan för europeiska privata aktiebolag kommer rådet att lova oss att det antas före utgången av denna mandatperiod? Det vore en verklig bedrift. Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk (UEN). (PL) Herr talman! Jag vill passa på nu under debatten att uppmärksamma två frågor som hänger samman med det så kallade klimatpaketet. För det första har bördan när det gäller att bekämpa klimatförändringen fördelats mycket orättvist i EU. Taken för koldioxidutsläppen fördelades mellan de enskilda medlemsstaterna utan att ta tillräcklig hänsyn till hur långt efter vissa av dessa länder ligger i utvecklingen. Det synsättet innebär att länder som Polen fick lägre tak. Det innebär också att polska kraftverk måste köpa en del av sina utsläppsrätter på auktion redan från början, vilket innebär att elpriset höjs med procent. Om polska kraftverk måste köpa alla sina utsläppsrätter på auktion från och med 2013 kommer elpriserna att stiga med flera tiotal procentenheter och många sektorer i den polska ekonomin kommer därmed inte att vara konkurrenskraftiga. För det andra kommer klimatpaketets genomförande enligt Europeiska kommissionens egna beräkningar att kosta cirka 50 miljarder euro per år, i ett skede när flertalet länder i världen, i synnerhet Förenta staterna, inte vidtar några som helst åtgärder för att bekämpa den globala uppvärmningen. Följden kan mycket väl bli att den europeiska industrin inte längre kommer att kunna konkurrera på världsmarknaden. Bestämmelser måste därför införas för att skydda den europeiska tillverkningsindustrin, som påförs dessa höga extrakostnader. Philip Claeys (NI). (NL) Låt mig återigen understryka hur häpen jag är över att man inte alls berörde problemen i Turkiet vid det senaste EU-toppmötet. Användningen av slöja vid turkiska universitet har utlöst en omfattande konstitutionell kris, en kris som helt och hållet var förutsebar. Nu har vi den situationen att det styrande islamiska partiet AKP riskerar att förbjudas och att såväl Turkiets premiärminister som president riskerar att förlora sina politiska rättigheter. Vi har aldrig sett någonting liknande i något av EU:s kandidatländer. Kommissionsledamot Olli Rehn säger att krisen inte kommer att inverka på anslutningsprocessen, vilket är ett milt sagt tanklöst uttalande. Hur kan han säga så när han inte ens vet vem han kommer att behöva förhandla med inom kort? Hur ser rådet på den här frågan? Ingen tycks vara intresserad av Turkiets problem längre. Men så länge vi tror att problemen kommer att försvinna av sig själva och så länge vi är tysta är jag rädd för att vi kommer att få flera obehagliga överraskningar. Elmar Brok (PPE-DE). (DE) Herr talman, herr kommissionsordförande, herr rådsordförande! Ibland är frågor som inte alls tycks ha med varandra att göra tvärtom oupplösligt förknippade. När vi talar om klimatförändringen talar vi om migration, och när vi talar om migration talar vi också om unionen för Medelhavsområdet. Det blir uppenbart att frågor ofta hänger starkt samman och rätt lösningar måste därför hittas. Det här, fru Harms, innebär dock att vi måste försöka hitta en lämplig balans inom varje enskilt område. När det gäller klimatförändringen får till exempel de åtgärder vi vidtar inte ge oönskade effekter som kan få sociala konsekvenser. Därför måste en balans hittas också inom industrin, så att utvecklingen kan gå framåt på ett förnuftigt sätt. Jag anser att unionen för Medelhavsområdet är en central fråga och att det är viktigt att utöva större press här, för att värna om säkerheten och den ekonomiska utvecklingen i de här regionerna. Det ligger i vårt eget intresse att utforma en effektivare och starkare politik i förhållande till Medelhavsområdet. På samma sätt måste vi förstärka vår grannskapspolitik som trots allt utgör grunden för all denna politik i förhållande till våra östeuropeiska grannländer. Vi måste hitta sätt att ge länderna i Medelhavsområdet och Östeuropa framför allt länder som Ukraina, som har utsikter att gå med i EU en möjlighet att fullfölja den inhemska utveckling som är så viktig för dessa länder. Jag vill tillägga att det också ligger i vårt eget säkerhetsmässiga intresse att de här länderna får bättre sociala villkor, mer demokrati och större rättssäkerhet. Ansvaret för denna politik faller dock på hela EU. Precis som Tyskland har ett ansvar för Marocko i Medelhavsområdet har Spanien också ett ansvar för Ukraina. Därför kan vi inte ha en situation där vissa länder deltar, enligt ursprungsplanen, medan andra ställer sig utanför. Hela EU måste ställa sig bakom den politiken. Ni, herr kommissionsordförande, har som tur är fått i uppdrag att ta hand om junitoppmötets

16 detaljer. Hela kommissionen måste ta ett ansvar här. Europaparlamentet måste också ta fullständigt ansvar, annars kommer ni att få budgetproblem. Vi måste ge ett tydligt budskap om att EU strävar efter en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, och jag vill återigen uppmana er att kontrollera att rådets ordförandeskap verkligen alltid agerar som rådets ordförandeskap och inte bara utgör ett enskilt, roterande organ från en enda medlemsstat. Det är en av de svagheter som fortfarande finns med det roterande ordförandeskapet, såvitt jag vet, och jag anser att det måste ses över för att en konsekvent lösning ska nås. Udo Bullmann (PSE). (DE) Herr talman! Jag vill vända mig till Othmar Karas och uppmana honom att framföra Europaparlamentets hälsningar till den skolflicka han nämnde. Utifrån vad ni har berättat för oss om hennes kritiska tänkande tycker jag att det verkar som om hon går en strålande politisk karriär till mötes. Uppenbarligen har hennes sinne ännu inte fördunklats av den oändliga raden av likartade texter som läggs fram för oss, utan någon som helst uppföljning av det praktiska politiska genomförandet. När det gäller Europeiska rådets resolution om de centrala frågorna i Lissabonstrategin, nämligen den ekonomiska och sociala politiken, har jag frågat mig själv hur denna text kan föra oss framåt, hur det som står där kan göra skillnad i morgon jämfört med tidigare år och huruvida det medger lämpliga åtgärder för den ekonomiska situation vi har konstaterat råder. Svaret är att den inte gör det! Om vi ser på situationen utifrån ett enkelt ekonomiskt perspektiv så har vi en lågkonjunktur eller åtminstone stagnation i USA. Vi har en sjunkande tillväxt i Asien och ingen självklar aktör som kan ta över som drivkraft. Vi står inför tuffa förutsättningar i EU: inte längre den treprocentiga tillväxt vi har siktat på, inte 2,9 procent, utan 1,3 eller 1,6 procent, kanske 1,8 om allt går väl. Det innebär att med de produktivitetstrender som är sannolika kommer arbetslösheten att öka igen i de flesta länder. Om jag tittar på denna text, herr Barroso, som har utarbetats av kommissionen på ett sådant sätt att det inte finns någonting nytt i rådets resolutioner så vill jag veta vad alternativet är. Var finns motorn för vår ekonomi? Kan vi göra detta i Europa? Kan vi ge oss själva något slags perspektiv? Svaret är ja, det kan vi, eftersom Europas arbetstagare kan det, eftersom näringslivet kan det, eftersom de små och medelstora företagen väntar på något slags startmekanism från politikerna. Det finns dock inget politiskt ledarskap för att uppnå detta. Det finns inga anpassningsmekanismer. Ett hyggligt fordon har en motor som driver det, men det ni erbjuder oss har ett tomrum där motorn borde sitta, ingenting annat än ett tomrum. Ni gör ingen koppling till offentliga investeringar eller till ökade privata investeringar, och ni berör inte hellar arbetstagarna eller deras krav. De här arbetstagarna drabbas av att det inte finns något som helst fördelningsutrymme, åtminstone inte i flertalet europeiska länder den kärna av länder som har utgjort grunden för den ekonomiska tillväxten. Det nämns ingenting om minimilöner och ingenting alls om att sociala rättigheter måste vara en del av all marknadsekonomisk verksamhet, så att vi kan uppnå välfärd för alla. Jag anser att det var ett tillfälle som gick förlorat i Lissabonstrategin och jag hoppas att vi tillsammans kan åtgärda denna situation. Som Martin Schulz påpekade är det säkert ingen tillfällighet att inget av parlamentets dokument lades fram för Europeiska rådet. Mojca Drčar Murko (ALDE). (SL) Jag instämmer i Europeiska rådets slutsats att utgången i kampen mot klimatförändringens farliga verklighet beror på om växthusgasutsläppen kan minskas. Det är därför det är så viktigt att utnyttja alla möjligheter som ges att avstå från att använda naturresurser och att begränsa gasutsläppen i enlighet med Kyotoprotokollet. Att minska gasutsläppen från hushållens avfall är en av de möjligheter som inte utnyttjats. Under 2005 utgjorde dessa gaser 2 procent av alla utsläpp. En av dem, metangas, genereras främst av soptippar, som är det värsta tänkbara sättet att hantera avfall. Europeiska miljöbyrån har nyligen räknat ut att det skulle gå att minska utsläppen väsentligt om avfallshanteringen kopplades ihop närmare med åtgärder för att mildra klimatförändringens effekter. Vi har nu fått möjlighet att göra detta, eftersom vi för närvarande håller på att uppdatera det tjugo år gamla avfallsdirektivet. Denna möjlighet bör användas för att öka återvinningen och bränna återstående material för att producera el och värme. Båda dessa verksamheter måste uppfylla hårdast tänkbara miljökrav. Lambert van Nistelrooij (PPE-DE). (NL) Ni har gjort stadiga framsteg, särskilt när det gäller de omfattande lagstiftningspaketen om energi och klimatfrågan. Det välkomnar jag till fullo. Jag är glad över de här tydliga framstegen och som medlem av den nederländska delegationen stöder jag er därför också när det gäller uppdelningen av ägandet, där man skiljer mellan politiken och genomförandet för energinäten och energiproducenterna.

17 Som regional politisk samordnare är jag glad över att regionernas och städernas ståndpunkter redovisas mycket klart i Lissabonagendans text. Det är där, nära medborgarna, som innovation uppstår och det är där våra fonder strukturfonderna och Sammanhållningsfonden, men också forskningsfonderna används. De här prioriteringarna, som parlamentet anger i sin resolution och som Regionkommittén också har yttrat sig om, har nu formulerats på ett bra sätt. Jag har bara en kommentar. För första gången har territoriell sammanhållning inkluderats i Lissabonfördraget. En sak som saknades och som bara nämndes på ett ställe var rådets och kommissionens vision på det området. Man förutspådde inledningsvis att rådet också skulle göra framsteg i den här frågan. Nu väntar rådet på vitboken, som ska vara klar i september. Jag vill säga en sak till om det här. Sammanhållning, framför allt som ett svar på globaliseringen, innebär att man å ena sidan säger ja till att forskning och utveckling samt viktiga verksamheter koncentreras till vissa delar av vårt territorium, till exempel flygindustrin eller nanoteknik. Men å andra sidan måste man ha en vision för resten. Det här blir ännu viktigare om globaliseringen fortsätter, som vi räknar med att den kommer att göra. Jag hoppas därför att en vision kommer att fastställas före nästa rådsmöte och att de beslut som fattas om den, även inom kommissionen, kommer att vara positiva. Genowefa Grabowska (PSE). (PL) Generellt sett har det slovenska ordförandeskapet visat sig kunna lyfta fram frågor som är viktiga för länderna och deras invånare, och det vill jag gratulera det till. Vid rådets senaste möte, där man avhandlade viktiga frågor som Lissabonstrategin, ekonomisk tillväxt, sysselsättning, läget i de offentliga finanserna och kampen mot klimatförändringen, visade ordförandeskapet prov på denna förmåga. Men nu undrar jag vad som verkligen åstadkoms för den vanliga EU-medborgaren vid det här rådsmötet. Tog man hänsyn till de enorma sociala och ekonomiska skillnaderna i Europa när man diskuterade de viktiga frågor jag nämnde nyss? Och tog man hänsyn till den diskriminering som sker, liksom att verklig fattigdom fortfarande råder i en mycket stor del av Europa när vi går in i 2000-talet? Tyvärr lyckades rådet inte besvara de här frågorna. Det sägs inte mycket om socialpolitiken i ordförandeskapets slutsatser. Den behandlas faktiskt i bästa fall som en biprodukt av den här omfattande diskussionen. Jag misstänker att EU-medborgarna inte kommer att välkomna denna hållning, eftersom den innebär att vi ett år före Europaparlamentsvalet bara kan erbjuda dem tre punkter i de här slutsatserna. Dessa är punkt 14, där Europeiska rådet ser fram mot en förnyad social agenda, punkt 15, där rådet uppmanar medlemsstaterna att vidta konkreta åtgärder, och punkt 16, som är mycket lång och där vissa lösningar föreslås och gamla och välkända mekanismer förespråkas. EU:s medborgare kommer inte att kunna ta till sig de förslagen. Språket måste ses över. Förslagen i sig är inte tillräckliga. Det som behövs är handling, och den måste börja nu. Anneli Jäätteenmäki (ALDE). (FI) Herr talman! Människor oroar sig för klimatförändringen och dess effkter. Men kampen mot klimatförändringen kommer att bli mycket billigare än vi trodde. Undersökningar visar att en minskning av växthusgasutsläppen med de mängder som krävs för att undvika de värsta scenarierna kommer att bromsa den globala ekonomiska tillväxten med ungefär 1 procent. Om inga åtgärder vidtas kan den förlorade ekonomiska tillväxten bli upp till tio gånger högre. Kampen mot klimatförändringen kommer att skapa en enorm marknad för ren miljöteknik och olika slags användning av sådan teknik. I EU finns nu ett skriande behov av nya investeringar i produktutveckling och marknadsföring, så att de europeiska företagen kan skaffa sig en klart ledande ställning på den globala marknaden för miljöteknik. Vi kommer inte att få några fördelar nu av att gå långsamt fram och bara satsa småsummor på produktutveckling, eftersom den tekniska utvecklingen sker i en rasande takt hela tiden, och så kommer också att ske i de övriga länderna om inte EU agerar. Avril Doyle (PPE-DE). (EN) Herr talman! Även jag välkomnar möjligheten att stödja slutsatserna från toppmötet, framför allt när det gäller klimatförändringspaketet. Jag konstaterar att tidsplanen är mycket ambitiös och jag försäkrar er att vi i parlamentet kommer att göra allt vi kan för att hålla denna tidsplan, eftersom vi är väl medvetna om behovet som påförs oss utifrån, men som trots det är mycket välkommet att före Poznań och, framför allt, före Köpenhamn få ett mycket tydligt ställningstagande från EU:s sida om systemet för handel med utsläppsrätter, som vi kallar det nu. Jag har ansvaret för att vara Europaparlamentets föredragande för denna ytterst viktiga del av paketet. Jag välkomnar det ansvaret och jag har breda axlar. Jag hoppas att jag ska kunna leva upp till det förtroende jag fått och jag ser fram emot

18 att arbeta med föredragandena från alla de politiska grupperna, för att nå samsyn i denna fråga så snart som möjligt. Det finns bara två problem som jag vill ta upp i dag. Det första är bristen på erkännande av koldioxidupptaget, särskilt beskogning (till skillnad från undvikande av skogsskövling): skogsbruk och koldioxidkrediter bristen på befogenheter inom det området. Det är ett anmärkningsvärt utelämnande. Jag skulle vilja höra kommissionens ordförande, från talarstolen, tala om huruvida vi kan åtgärda det här. Jag vet att det pågår diskussioner någonstans i kommissionen, men att försöka ta reda på vem som gör vad där är som att försöka hitta en nål i en höstack. De slingrar sig när man talar om koldioxidupptaget, särskilt beskogning och undvikande av skogsskövling. Jag vet att det är en svår fråga, men vi kan inte bortse från den. Det andra problemet jag vill ta upp är kommissionens uttalande att den kommer att fatta beslut om vilka energiintensiva industrier som ska få fria undantag, åtminstone inledningsvis, i avsaknad av en internationell överenskommelse, och att kommissionen i mitten av 2010 ska fatta beslut om vilka industrier som kan komma i fråga. Därefter skulle det ta ytterligare ett år att hitta lösningar på problemet med koldioxidläckage. Det här har lett till högljudda krav från eventuella berörda energiintensiva industrier, krav på större och tidigare rättslig förutsebarhet. Vi vill inte att det här beslutet ska skjutas upp, eftersom det kommer att leda till brist på investeringar inom dessa områden eller till att investeringar skjuts upp och sannolikt flyttar till andra regioner. Snälla ni, ge oss politisk vägledning i ett tidigt skede, helst redan nu, om detta mycket komplicerade område. Péter Olajos (PPE-DE). (HU) Tack så mycket, herr talman. Jag vill ta tala om två ämnen, nämligen klimatförändringen och forskning och utveckling. José Manuel Barroso inledde med att säga att Europeiska rådets vårmöte var sanningens minut. Jag föreslår att vi fortsätter på den linjen. De mål, färdplaner och olika politiska åtgärder som fastställts inom detta område av EU:s institutioner anser jag är bra och lämpliga, och målsättningarna är precis så ambitiösa som de måste vara. Det problem jag förutser handlar snarare om hur de ska uppnås. Medlemsstaternas vilja att nå dessa mål är skiftande och i många fall är deras vilja beklämmande liten. Jag vill fästa er uppmärksamhet på Europeiska miljöbyråns senaste rapport, där det anges att koldioxidutsläppen inte har minskat i Europa sedan 2000, utan tvärtom ökat. Jag tycker att vi ska vara ärliga om den saken. Tyvärr är medlemsstaternas attityd och beteende långt ifrån samstämmigt och verkligen inte önskvärt. I praktiken gör företrädare för Europas östra del ingenting alls. De agerar på grundval av att deras industri kollapsade efter I Östeuropa finns därför fortfarande betydande reserver. Europas västra del har i stället för att minska utsläppen ökat dem, trots löftena från Kyoto. Det är bara ett fåtal länder Tyskland, Storbritannien och Sverige som har fullgjort sina åtaganden från Kyoto när det gäller att minska koldioxidutsläppen. Vi måste inse att flexibel inte betyder att man inte gör någonting alls. Av Europeiska miljöbyråns rapport framgår också att EU:s medlemsstater kommer att behöva betala 2,9 miljarder euro för att använda mekanismen för ren utveckling Kyotoprotokollets instrument från och med i år. Europa halkar allt mer efter också inom forskning och utveckling. Målet att satsa 3 procent av BNP på forskning och utveckling är nu inte mycket mer än en fantasi. Förenta staterna och Japan kämpar sig förbi, samtidigt som många medlemsstater, däribland mitt eget land, knappt lyckas nå upp till 1 procent av BNP. Det är dags att vakna! De ambitiösa planerna finns där, nu behöver vi bara genomföra dem lika ambitiöst. Jerzy Buzek (PPE-DE). (EN) Herr talman! Det andra ämnet som avhandlades vid toppmötet, nämligen klimat- och energipaketet, strider i viss mån fortfarande mot det första ämnet, Lissabonstrategin, eller EU:s konkurrenskraft. Utsläppstaken för de mindre utvecklade EU-länderna är oerhört låga, om man inte beaktar den framtida BNP-tillväxten i dessa länder. Men jag stöder paketet helhjärtat. Jag stöder det, även om jag vet att det blir en enorm påfrestning för vår ekonomi och att det kommer att kosta 60 miljarder euro per år. Hur kan vi då hjälpa vår ekonomi? Jag kan bara se en möjlighet, som också kanske är den enklaste, nämligen billig, effektiv och ny teknik för att minska koldioxidutsläppen. Vi kan inte åstadkomma detta på kort sikt utan ekonomiskt stöd från EU. Gemensamma europeiska fonder för ny teknik innebär för det första partnerskap. Ni nämnde detta i ert tal, herr kommissionsordförande. För det andra talade ni också om den femte friheten och kunskapsflödet. För det tredje innebär europeiskt mervärde för innovation ett mer innovativt Europa. För det fjärde måste den

19 europeiska industrin få en stark politisk signal att börja medfinansiera sådan teknik för att ta ansvar för den. Vi behöver den typen av ny teknik för energieffektivitet, förnybara energikällor, nollutsläpp, kolanvändning och kärnenergi. Vi behöver minst 2 miljarder euro per år, vilket innebär 10 miljarder euro från och med nu och fram till 2013 i förskott, faktiskt. På det viset kan vi minska klimat- och energipaketets kostnad i vår ekonomi. I framtiden kan vi dessutom också erbjuda vår teknik till tredjeländer, för att utveckla tillväxtekonomier och för att rädda vår planet i realiteten, inte bara i teorin. Jag vill slutligen tillägga att jag tror på våra prioriteringar energi, kamp mot klimatförändringen samt Lissabonstrategin men vi behöver EU-medel för dessa prioriteringar. Zita Pleštinská (PPE-DE). (SK) Herr talman! Tack för att jag får yttra mig i den här debatten. När utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd gjorde en arbetsresa till Kina den mars deltog jag och då bekräftades min åsikt att det är hög tid för EU att komma i gång med sin kunskapsbaserade ekonomi och uppmuntra de små och medelstora företagens kreativitet och innovativa förmågor för att utveckla den europeiska ekonomin i framtiden. Jag kunde med egna ögon se hur bra det går för den kinesiska exportekonomin i dag tack vare att landet investerat i forskning, innovation och utbildning, höjt arbetskraftens tekniska grundkompetens och förbättrat transportinfrastrukturen. Kinas regering ger massivt stöd åt de kinesiska företagen. Jag välkomnar därför de planer som tillkännagavs vid EU:s vårtoppmöte i år när det gäller att skapa en femte frihet som bygger på gränsöverskridande rörlighet för kunskap och där fokus ligger på behovet av att göra kunskap mer tillgängligt och på erkännandet av kvalifikationer och examensbevis. Det är enda sättet att höja livskvaliteten för våra medborgare och vår enda chans att bli en konkurrenskraftig kunskapsbaserad ekonomi. Tack. Evelyne Gebhardt (PSE). (DE) Herr rådsordförande, herr kommissionsordförande, herr talman! Jag håller med Othmar Karas om en sak, nämligen att det inte handlar om hur många gånger ordet social nämns utan om själva textens anda. Jag måste trots det säga emot honom. Det är just andan som saknas i texten, trots att ordet social återkommer hela tiden. Det som vi i socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet vill är att den sociala dimensionen ska inrymmas inte bara i texten utan också i den politik som vi bidrar till att utforma. Vi kan inte fortsätta att ha en situation där den sociala dimensionen så att säga är femte hjulet under vagnen, så som den framstår i rådets text. En social union måste vara drivkraften i den europeiska ekonomin. Endast då kommer vi att kunna övertyga våra medborgare om att vi gör något som gynnar dem. Det är det budskapet vi vill förmedla. Csaba Sándor Tabajdi (PSE). (HU) Herr talman! Att vi har undvikit en dålig kompromiss om klimatförändringsfrågan är mycket viktigt. Jag vill gärna uppmärksamma José Manuel Barroso på att det direktiv som just nu utarbetas om förnybara energikällor och som förväntas vara färdigt hösten 2008 bara kommer att ge resultat om tillräcklig hänsyn tas till behovet av att EU agerar gemensamt för att utveckla metoder och tekniker, eftersom förnybar energi fortfarande är alltför dyr i nuläget. Annars är 20-procentsmålet ingenting annat än en illusion. Den andra frågan handlar om driftskompatibilitet och flexibilitet. Var snäll och ta hänsyn till att de nya medlemsstaterna har avvecklat sin industri från 1990 och framåt. Vi vill gärna att utsläppsminskningen för perioden inkluderas, eftersom det blir mer rättvist så. Vi vill inte minska våra utsläpp mindre än de gamla medlemsstaterna vi vill minska dem lika mycket. Men i vårt fall var situationen speciell. Tack för er uppmärksamhet. Marie Anne Isler Béguin (Verts/ALE). (FR) Herr rådsordförande, herr kommissionsordförande, herr talman! Istäcket smälter och denna morgon delgav oss Rajendra K. Pachauri, ordföranden för FN:s klimatpanel IPCC och vinnare av nobelpriset, sin oro. Han talade om den hastiga höjning av havsvattenståndet som är möjlig och vi är medvetna om följderna av detta. Naturligtvis måste vi handla snabbt och effektivt, och målet med 10 procent biobränsle kommer att få negativ effekt medan vi hoppas på det bästa. Vi måste förhindra detta svaga beslut och anta en positiv taktik i stället låt oss göra oss av med tioprocentsmålet. Avslutningsvis vill jag ställa en fråga till er, herr Barroso: Jag skulle vilja veta varför ni inte talade om för president Nicolas Sarkozy att EU redan har en europeisk grannskapspolitik och att det var fullständigt onödigt att ta fram en ny struktur: en som vid dagens slut skulle vara en uppgift för 20 personer, vars jobb skulle bestå i att lösa problem som gäller Medelhavet, utan något som helst samråd. Jag tror personligen att det faktiskt är en förolämpning mot våra partner i Medelhavsområdet att de inte rådfrågades om det här projektet med en union en symbolisk term för de länder som ingår i EU för Medelhavsområdet.

20 Ewa Tomaszewska (UEN). (PL) Herr talman! Det gläder mig att en av de särskilda åtgärder som syftar till att skapa den utveckling genom kunskap som José Manuel Barroso nämnt var att varje skola skulle förses med Internetanslutning. Det här är en väldigt viktig fråga eftersom det ger alla barn och ungdomar samma möjligheter. Frågan uppstår dock om hur de fattigare medlemsstaterna ska klara av denna utmaning och vilken hjälp gemenskapen kommer att ge. En annan fråga som jag vill ta upp är instiftandet av Europeiska institutet för innovation och teknik. Jag tror att det vore en god idé att godta förslaget Wrocław. Wrocław skulle definitivt vara en passande stad för det här institutet att ha sitt säte i. Janez Janša, tjänstgörande ordförande. (SL) Jag vill tacka alla parlamentsledamöter som gett sina synpunkter på slutsatserna från Europeiska rådets senaste möte. Jag måste säga att vissa av dem varit mycket innehållsrika. Jag är särskilt tacksam mot Joseph Daul och de andra som uttryckt sitt stöd för att Lissabonreformerna ska fortsätta. Jag tror att det vore fel att reagera på finansmarknadernas aktuella utmaningar och den globala ekonomin i allmänhet genom att säga att vi borde överge eller tillfälligt avbryta reformerna. Jag är mycket nöjd med stödet för Lissabonstrategins andra fas. När det gäller socialpolitiken i Europeiska rådets slutsatser vill jag säga att jag personligen varit involverad i Europeiska rådets arbete under fyra år nu och att vi aldrig tidigare har talat så mycket om den sociala aspekten av Lissabonstrategin. Detta gäller alla slutsatser och inte bara punkt 14. Socialpolitiken har tagits med under alla punkter där det varit nödvändigt. Det är dock fortfarande ett faktum att det för välstånd i Europa krävs en real ekonomisk tillväxt. Lämplig socialpolitik kan endast skapas på grundval av en real ekonomisk tillväxt, vilken vi kommer att uppnå genom Lissabonreformerna. Allt engagemang för välfärdsstaten är förgäves om det inte finns någon tillväxt eller om det inte finns resurser för socialpolitiken, så jag tror att de här är rätt ordning. Jag vill också tillägga att socialpolitiken har inbegripits i flertalet andra projekt. Under det slovenska ordförandeskapet har vi kommit mycket nära lösningen på ett par problem. Till exempel hoppas jag att vi är på väg att fullborda direktivet om överlåtelsen av rättigheterna till kompletterande pensionsförsäkring. Samstämmighet i den här frågan är bara ett steg bort. Jag hoppas att det projektet snart kommer att slutföras. Tillsammans med Europaparlamentet arbetar vi för att kunna utnämna 2010 som året för bekämpning av fattigdom och social utslagning. Detta skulle öka vikten av de slutsatser om socialpolitiken som vi har kommit fram till vid Europeiska rådets möte. När det gäller klimatförändringarna och vissa skeptiska kommentarer som framförts om slutsatserna kring dessa måste jag säga att det här mötet med Europeiska rådet inte har förändrat något av de åtaganden som vi åtog oss förra året, så man kan inte säga att det var mindre ambitiöst. Vi tog ett steg närmare när vi enades om programmet för att anta klimat- och energipaketet och naturligtvis när vi enades om de huvudsakliga principerna. Utan samstämmighet kan inga konkreta framsteg göras. Jag vill uppmärksamma er på att den enda framgångsrika kampen mot klimatförändringarna är en global kamp. Siffrorna visar detta mycket tydligt: USA släpper ut miljarder ton koldioxid i atmosfären, EU miljarder ton, Kina miljarder ton, Ryska federationen miljarder ton och Indien miljarder ton. Även om EU stoppar allt utsläpp av växthusgaser kommer världen fortfarande att stå inför de hot som klimatförändringarna innebär. Förhållandena är därmed klara och det centrala målet är inte bara att minska utsläppen från EU utan att nå fram till en global överenskommelse utan den kommer vi inte att uppnå någonting. Om man ser på koldioxidutsläpp per person kan vi se att USA släpper ut 20 miljoner ton per person i befolkningen, EU 10 miljoner ton, Ryska federationen 10 miljoner ton, Kina 3,2 miljoner ton och Indien 1,2 miljoner ton. Siffrorna visar att de av oss som har släppt ut mer koldioxid per person i befolkningen under en längre period måste göra större förändringar. EU åtog sig själv de här större förändringarna förra året och det här året har vi planerat ett sätt att åstadkomma dem på. Jag tror att det saknas grund för farhågan att vi kan ha tagit ett steg tillbaka då vi uttryckte vår oro kring energiintensiva industrier som flyttar från Europa till områden med lägre standard. Utlokalisering av energiintensiva industrier till områden med lägre ekologisk standard innebär snarare att Europa förlorar arbetstillfällen. Det innebär också att vi inte har bidragit med någonting för att minska utsläppen, eftersom de här industrierna kommer att släppa ut sina växthusgaser någon annanstans. Oavsett hur vi ser på det hela kan vi därför bara åstadkomma någonting om vi åstadkommer någonting för hela planeten. Här har EU tagit ett stort steg framåt i och med de åtaganden som man åtog sig förra året, när världen fick vara med om många förändringar. Till exempel anslöt sig Australien till Kyotoavtalet. Vi kan