Remissyttrande på förslag till ändring föreskrifter och allmänna råd (TLVFS 2008:1) om statligt tandvårdsstöd

Transkript

1 Wimi 2005 FK90005_009_G REMISSYTTRANDE 1 (3) Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket Box Stockholm Remissyttrande på förslag till ändring föreskrifter och allmänna råd (TLVFS 2008:1) om statligt tandvårdsstöd Försäkringskassan har deltagit i samråd med Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, inför de nu aktuella ändringarna. Vid samråden har därför möjlighet funnits att direkt framföra synpunkter. Försäkringskassan lämnar nu synpunkter på förslaget till ändring av beloppsgränserna för högkostnadsskyddet om vilket samråd inte skett. I en bilaga till detta remissyttrande finns frågor och påpekanden kring detaljer som är oklara. Försäkringskassan deltog i utredningen kring möjligheten av att införa förhandprövningar vid vissa diagnoser/tillstånd. Vi instämmer i slutsatsen att förhandsprövningar i nuläget inte bör införas för vissa diagnoser/tillstånd. När det gäller förslaget till ändring av beloppsgränserna för högkostnadsskyddet har Försäkringskassan följande synpunkter. Sammanfattningsvis anser Försäkringskassan att övervägande skäl talar för att nuvarande beloppsgränser i högkostnadsskyddet bör behållas oförändrade. Försäkringskassan ser det positivt på att fler åtgärder blir ersättningsberättigande. Samtidigt anser Försäkringskassan att det i första hand bör vara befolkningens tandvårdsbehov och målen för det statliga tandvårdsstödet som ska ligga till grund för utformandet av TLV:s föreskrifter och inte anslaget i sig. I detta avseende anser Försäkringskassan att det saknas ett resonemang kring huruvida ett större antal ersättningsberättigande åtgärder bidrar till att uppfylla målen för det statliga tandvårdsstödet i större utsträckning än ett bibehållande av beloppsgränserna. När referenspriser och beloppsgränser i högkostnadsskyddet höjs urholkas det allmänna tandvårdsbidraget, om inte också det höjs. Försäkringskassan anser att även denna följdverkning bör beaktas. Eftersom syftet med det statliga tandvårdsstödet är att ge de med stora behov av tandvård möjlighet att få sina behov tillgodosedda, anser Försäkringskassan inte att det är i linje med stödets intention att systematiskt höja beloppsgränserna. Försäkringskassan bedömer att det är bättre att höja beloppsgränserna med ett större belopp sällan, än att höja dem ofta med mindre belopp, även om

2 REMISSYTTRANDE 2 (3) prognoserna visar att utgifterna kommer att öka varje år. Att höja beloppsgränserna undantagsvis bidrar till större förutsägbarhet och skapar möjlighet till transparens för alla aktörer, inte minst för patienterna. Anslaget fastställs ett år i taget i samband med budgetpropositionen och bygger på prognostiserade kostnader. För de nästkommande åren beräknas (ej fastställs) anslagen utifrån analysen av den framtida utvecklingen. Det är därmed de beräknade behoven som styr anslagets omfattning, inte vise versa. Försäkringskassans studier har visat att endast 25 procent av de personer som besöker tandvården och endast 15 procent av befolkningen når upp till beloppsgränsen över 3000 kronor. Alltså är högkostnadsskyddet en ersättning som betalas till en relativt liten andel av befolkningen som konsumerar omfattande tandvård. Att höja beloppsgränserna relativt tätt kan följaktligen leda till att ytterligare fler personer avlägsnas från högkostnadsskyddet, allt annat lika. Därtill visar Försäkringskassans nyttjandestudie från 2011 att det, trots införandet av högkostnadsskyddet, finns personer som inte anser sig ha råd att få sina tandvårdsbehov tillgodosedda. Att höja beloppsgränserna kan leda till att ännu fler inte har råd med detta. Försäkringskassan har i en rapport om patientkostnader och prisutveckling (2009) och nyttjandet av tandvårdsstödet (2011) sett indikationer på att patientkostnader för medianpatienten ökat jämfört med det tidigare tandvårdsstödet eftersom de flesta patienter inte kommer upp över kronor, men ändå så pass högt att 150 kronor inte blir en rejäl subvention. Med denna bakgrund borde en höjning av beloppsgränserna inte gynna befolkningens möjlighet att få sina tandvårdsbehov tillgodosedda. Försäkringskassans enkätundersökning från 2011 visade att befolkningen i mycket liten omfattning känner till beloppsgränserna i högkostnadsskyddet. Att relativt tätt ändra beloppsgränserna kan inte anses öka möjligheterna för befolkningen att veta vilket högkostnadsskydd de har att förhålla sig till. Detta skapar ytterligare osäkerhet kring patientens tandvårdskostnader, vilka redan idag anses förknippade med stor risk.

3 REMISSYTTRANDE 3 (3) Beslut om detta yttrande har fattats av generaldirektör Dan Eliasson, i närvaro av försäkringsdirektör Birgitta Målsäter, försäkringsdirektör Laura Hartman, försäkringsdirektör Bengt Stjärnsten, chefsjurist Eva Nordqvist, verksamhetsområdeschef Joakim Jarnryd och enhetschef Birgitta Rosengren, den senare som föredragande. Dan Eliasson Birgitta Rosengren Bilagt: Synpunkter på detaljer i förslaget till ändringar i föreskriften TLVFS 2008:1

4 Wimi 2005 FK90005_009_G 1 (2) Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket Bilaga till remissyttrande Försäkringskassan lämnar i det följande några synpunkter på detaljer i förslaget till ändring av föreskrifterna som vi anser behöver förtydligas. När det gäller förslaget till referenspriser för specialisttandvård föreslås en skrivning som anger att dessa priser får tillämpas. Försäkringskassan anser att denna ordalydelse är olyckligt vald och kan leda till tolkningsproblem. Försäkringskassan föreslår istället motsvarande ordalydelse som i 2 kap. 4 lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd, det vill säga en skrivning som syftar på vilket pris som ska användas när patientens kostnader ska beräknas. Försäkringskassan menar att det är lämpligt att klarare specificera vilka specialister som berörs av taxan för specialisttandvård i samband med respektive tandvårdsåtgärd. Det kan vara lämpligt att förtydliga resonmangen kring D.5 Tandstödd protetik på sidan 40. Även resonemangen kring D/T 5071 på sidan 47, samt formuleringen av andra meningen i första stycket Beskrivning av problemet på sidan 55, kan förtydligas. Statistik över antalet utförda åtgärder under ett år visar att det finns ett antal åtgärder som förekommer i mycket liten utsträckning. Försäkringskassan anser att det vore lämpligt att se över sådana åtgärder för att förenkla föreskrifterna och göra dem mer tillgängliga för vårdgivarna. Åtgärd 480 Försäkringskassan anser att kraven på dokumentation av orsaken till den ökade blödningsbenägenheten bör förtydligas. Åtgärd 441 Benplastik har tillförts i åtgärdsbeskrivningen. Det kvarstår dock att åtgärden även kan användas för korrigerande mjukvävnadskirurgi. En uppfattning hos vissa vårdgivare är att gingivektomi (t.ex. för att underlätta kofferdamläggning) är korrigerande mjukvävnadskirurgi. Om avsikten är att detta inte ska vara ersättningsberättigande för åtgärden bör det förtydligas i åtgärdsbeskrivningen.

5 2 (2) Åtgärder 108, 205, 206 och 343 Försäkringskassan befarar att möjligheten att vid en efterhandskontroll kunna verifiera tidsåtgången kommer att innebära stora svårigheter. Det bör övervägas om ett villkor ska införas med krav på dokumentation av tidsåtgången. Ändring under E.5 Vad är tanken med att åtgärderna finns kvar? För att ersätta den konventionella protetiken med implantatprotetik förutsätts att implantatoperation utförs. Åtgärd 103 kontra 104/107 Det är svårt att dra gränsen mellan dessa, det hade därför varit önskvärt med ett par exempel på när 104 respektive 107 är ersättningsberättigande. Åtgärd 302 och 303 Det framgår, att dessa åtgärder inte är ersättningsberättigande för behandling när separat åtgärd för denna finns inom aktuell diagnos/tillstånd. Exempelvis är inte depuration ersättningsberättigande. För åtgärd 301 finns inte detta förbehåll, är avsikten då att åtgärd 301 ska vara ersättningsberättigande för depuration? Åtgärderna 131, 132, 133 och 134 Det framgår att vissa av dessa åtgärder inte får kombineras med varandra. Det är dock otydligt under vilka omständigheter denna begränsning avses gälla. Ett förtydligande behövs om det är dag, ersättningsperiod eller något annat som avses. Åtgärd 848 Det framgår att åtgärden är ersättningsberättigande en gång per tand och ersättningsperiod. Andra begränsningsregler anger tandposition, är det tand som avses i detta fall? Villkor D.6 och E.9 Formuleringen av villkor D.6 och E.9 kan uppfattas som skrivna bakvänt i förhållande till villkoren D.5, E.5-E.8 samt E.15, vilket gör det mer svårförståeligt. Det vore mer logiskt att börja med ursprungsbehandlingen i alla villkoren och ta omgörningsbehandlingen därefter i texten. Även om kravet på förhandsprövning ska framhävas, kanske detta kan göras på annat sätt.