PATENTBESVÄRSRÄTTEN YTTRANDE AD nr

Transkript

1 PATENTBESVÄRSRÄTTEN YTTRANDE AD nr Till regeringen Justitiedepartementet SOU 2013:35 En ny lag om personnamn (Ju2013/4023/L2) Patentbesvärsrätten (PBR), som har anmodats att yttra sig över betänkandet, har ingen erinran mot förslagets huvudsakliga materiella innehåll och reglering med en ny namnlag med tillhörande följdändringar. PBR har vidare ingen erinran mot att Skatteverket tar över ärendehanteringen för namnärenden. PBR har inte heller något emot den föreslagna instansordningen. Domstolen har dock invändningar mot hela eller delar av lagförslagen avseende 12, 13 och 31 i den föreslagna lagen. I övrigt har domstolen, med hänsyn till sitt verksamhetsområde, inskränkt sig till att kommentera vissa andra förslag och resonemang i utredningen även om den inte motsätter sig det slutliga förslaget i dessa delar. Närmare om lämplighetsprövningen i avsnitt 8.2 (s. 296ff) Kravet på lämplig språklig form (s ) I 12 1 namnlagen i dess gällande lydelse anges att som nybildat efternamn inte får godkännas namn som till bildning, uttal eller stavning har en sådan form att det inte är lämpligt som efternamn här i landet. Kommittén betonar att namnskicket är en oskiljaktig del av språket och att endast ord som enligt namnskicket kan betraktas som namn får godkännas som nybildade efternamn (s. 321). Kommittén kritiserar härvid EE Postadress Besöksadress Telefon Fax Org.nr Box Karlavägen STOCKHOLM

2 2 det sätt på vilket praxis kommit att utformas. För att komma tillrätta med de problem som kommittén anser föreligga föreslås därför att språkkravet i en ny lagstiftning måste uttryckas på ett annat och mer generellt sätt, som bättre än hittills möjliggör en lämplig intresseavvägning mellan den enskildes önskemål och respekten för såväl det svenska namnskicket som namnskicket i andra språkområden (s. 325). Lydelsen i 12 1 namnlagen ändras så att namn som av språkliga eller andra skäl är uppenbart olämpliga inte får godkännas som nybildade efternamn (s. 328). För att säkerställa att det nybildade namnet stämmer överens med det svenska namnskicket förslår kommittén också att den beslutande myndigheten ska inhämta yttrande från språklig expertis, om detta inte är uppenbart obehövligt, 31 i lagförslaget, (s. 326). Ändringen vad avser 12 p. 1 motiveras med att ett strängare krav ska ställas på upprätthållande av ett svenskt namnskick. PBR noterar emellertid att den föreslagna lydelsen att endast uppenbart olämpliga namn ska utgöra hinder för registrering av ett nybildat namn medför att det kommer att krävas en högre grad av olämplighet i ett namns form för att registrering ska kunna hindras. Hur detta låter sig förena med den av kommittén eftersträvade språkliga och namnskicksbetonade skärpningen av registreringsbedömningen är svårt att se. PBR delar inte kommitténs bedömning att den nuvarande lagen behöver skärpas vad avser själva språkkravet. Den överrättspraxis som hittills utvecklats avseende nybildade efternamn återspeglar enligt domstolens mening ganska väl bestämmelsens syfte att hindra registrering av obrukbara namn och syftar inte i första hand till en bedömning av språklig kvalitet eller god smak enligt traditionella normer. Den omständigheten att PRV enligt betänkandets mening synes ha gått utöver praxis både från PBR och HFD (s. 314 ) när det gäller att godkänna nybildade efternamn medför inte nödvändigtvis att bestämmelsen behöver skärpas i språkligt avseende. PBR vill istället förorda att man anlägger samma synsätt i denna fråga som gjorts i våra grannländer Danmark och Norge där man tagit bort eller modifierat de språkliga krav som tidigare ställdes på nybildade efternamn och där endast sådana namn som i realiteten utgör ett betydande hinder vid kommunikation med och om namnbäraren undantas.

3 3 I likhet med norsk och dansk rättsutveckling räcker det enligt domstolens mening med en allmän bestämmelse som utesluter uppenbart olämpliga efternamn. Det följer av lagtexten i 12 namnlagen i dess gällande lydelse att man vid lämplighetsprövningen bedömer om namnet går att uttala, stava och i övrigt är brukbart som efternamn i Sverige utan att väcka anstöt eller leda till olägenhet för den som bär det. Hinder enligt denna bestämmelse kan t.ex. vara att namnet inte är uttalbart på grund av att det är alltför långt eller komplicerat för att användas som namn i Sverige. Ett sätt att uppnå den av kommittén eftersträvade allmänna liberaliseringen samtidigt som man undviker den enligt PBR oönskade skärpningen av den språkliga bedömningen är att i den föreslagna 12 bara låta bestämmelsen hänföra sig till namn som är uppenbart olämpligt som efternamn. En sådan regel kan läggas sist i paragrafens hinderskatalog och fungera som en uppsamlande bestämmelse med ungefär följande ordalydelse: av andra skäl är uppenbart olämpligt som efternamn. En sådan reglering skulle väsentligt tona ner de rent språkliga aspekterna av ett sökt efternamn och understryka bestämmelsens karaktär av reservutgång. Efternamnsskicket i Sverige bör baseras på de efternamn som faktiskt förekommer i landet. Detta förhållande är dynamiskt genom bl.a. invandring samt språkets utveckling över tid samt uppfattningen om vad som är ett gångbart efternamn. Det som språkhistoriskt sett har betraktats som ett traditionellt svenskt efternamn behöver inte anses vara det idag. Det kan därför inte lämpligen talas om ordbildningar som inte utgör en namnbildning enligt det officiella svenska namnskicket (s. 326). Av de exempel på ord som inte utgör en namnbildning som anförs i betänkandet (s : cykelpedal, syndrom, syna, synnerlig) så kommer de namn som kan väcka anstöt eller leda till obehag (eller i den nya lydelsen, väsentligt obehag) för bäraren att hindras registrering av bestämmelserna 12 punkterna 4 och 5 i den av kommittén föreslagna namnlagen. Med hänsyn till den liberalisering PBR förordar finns det heller inte behov av att hämta in yttranden från språklig eller annan expertis för att bedöma om ett namn är uppenbart olämpligt. En sådan ordning medför under alla omständigheter att hanteringen av ärenden om nybildade namn blir onödigt omständlig.

4 4 PBR anser sammanfattningsvis att behovet av strängare bedömningsgrunder och en mer formaliserad bedömning för nybildade namn mot bakgrund av rättsutvecklingen inte förefaller vara särskilt stort och dessutom passar mindre väl in i den svenska namnrättens önskade utveckling. Således har övertygande skäl inte anförts för lagändringarna avseende 12 första punkten och 31 nya namnlagen. PBR vill således avstyrka förslaget. Närmare om likhetsprövningen, avsnitt 8.3 (s. 328ff) Om reglerna för förväxlingsbedömningen (s. 329f) I betänkandet anförs att det regelmässigt föreligger förväxlingsrisk om det namn som ansökan avser är helt identiskt med ett namn som avses i någon av de sju punkterna som utgör hinder mot namnbyte i 13 i förslaget till ny namnlag. I annat fall bör enligt vad som uttalades i propositionen 1963:37 en rent språklig bedömning av likhet och förväxlingsrisk bli ett centralt moment när förväxlingsrisken ska prövas. Avgörande bör dock vara om en förväxling i det praktiska livet kan befaras (dvs. vad som kan kallas den konkreta förväxlingsrisken) (s. 329f och 368). I den nämnda propositionen tonade man ner betydelsen av den språkliga förväxlingsrisken och gav en öppning för att låta andra omständigheter än de rent språkliga vara avgörande vid bedömningen. Närmare regler och riktlinjer för bedömningen av den språkliga förväxlingsrisken gavs genom svensk namnbok 1964 (1964:14). Dessa regler och riktlinjer avser bedömningen av namn från huvudsakligen fonetisk synpunkt som mer eller mindre sammanfaller och därmed anses vara förväxlingsbara (s. 330). PBR har efterhand gått över till en friare bedömning där domstolen i ökande utsträckning har fäst avseende vid andra än rent språkliga omständigheter (s. 368). PBR vill här betona att det är naturligt att man vid bedömningen av förväxlingsrisk mellan namn även ser till den konkreta förväxlingsrisken så att liknande efternamn ska kunna samexistera i ett modernt samhällssystem. Svensk namnbok tillkom 1964 och dess regler och riktlinjer speglar de samhälleliga och andra förhållanden som rådde över 50 år tillbaka

5 5 i tiden. Även om den fortfarande kan fylla en viss funktion vid rent språkliga bedömningar så måste man ta hänsyn till andra faktorer, som att språket har utvecklats vad gäller såväl stavning, uttal som språkregler och att detta även ska återspeglas i namnrätten. Det är därför naturligt att bedömningen av förväxlingsrisken har förändrats sedan 1960-talet och utvecklats från att vara en rent fonetisk bedömning till att bli mer nyanserad, där även visuella och konceptuella intryck beaktas. Kommittén föreslår i 13 första stycket 1 i förslaget till ny namnlag att som efternamn, vare sig det är nybildat eller ej inte får godkännas namn som kan förväxlas med ett efternamn som någon annan lagligen bär. Genom att ta bort kvalifikationen lätt förväxlingsbart i bestämmelsens nuvarande lydelse och ersätta det med förväxlingsbart kommer hinder i princip att föreligga så snart förväxling objektivt kan ske. Nybildade namn skulle då behöva skilja sig i högre grad från befintliga efternamn än vad som enligt praxis anses nödvändigt idag (s. 375). Den nu gällande bestämmelsen att ett namn ska vara lätt förväxlingsbart ställer upp höga krav för att förväxlingsrisk ska anses föreligga och innebär att namn kan ligga nära varandra utan att förväxlingsrisk bedöms föreligga. PBR noterar att det nya kravet kommer att motsvara det som ställs inom varumärkesrätten med en bedömning av den konkreta förväxlingsrisken. Förslaget innebär visserligen som också sägs i betänkandet på s. 375, en inskränkning av möjligheten att göra ett fritt namnval, men ger å andra sidan större förutsebarhet och större klarhet i vad som gäller för byte av efternamn. PBR tillstyrker därför förslaget. Byte till efternamn som burits av en utdöd släkt (s. 371f, 377ff) Enligt 13 första stycket 2 namnlagen får ett efternamn inte godkännas om det är lätt förväxlingsbart med ett allmänt känt efternamn som burits av en utdöd släkt. Kommittén förespråkar en stramare rättstillämpning och har föreslagit att bestämningen allmänt känt i 13 första stycket 2 namnlagen ändras till historiskt känt.

6 6 För att avgöra om något är allmänt känt hos en betydande del av befolkningen finns det på det immaterialrättsliga området flera sedan länge tillämpade metoder. Den information man använder sig av måste ha tillräcklig spridning. För att uppnå en rättssäker bedömning ska samma krav ställas på varje utredning. Uppslagsverk har ansetts vara en tillförlitlig informationskälla eftersom informationen i ett sådant är insamlad genom encyklopediska metoder. Detta gäller inte alla internetbaserade söktjänster. Nationalencyklopedin har ansetts vara ett uppslagsverk som är så spritt bland allmänheten att dess innehåll tillräckligt kan spegla allmänhetens kännedom. Detta gäller inte alla uppslagsverk. Det framgår inte av utredningen hur bedömningen av om ett efternamn är historiskt känt ska göras. Detta gör att bestämmelsen blir svår att tillämpa. En fråga som uppkommer är vems kännedom som ska ligga till grund för vad som är historiskt känt. Är det kännedomen hos en fackhistoriker, någon annan som har ett sådant specialintresse eller är det kännedomen hos en bredare allmänhet som avses? Begreppet historiskt känt innefattar inte heller i sig någon ledning i frågan om hur allmänt utbredd kännedomen om namnets historiska betydelse ska vara för att man ska kunna göra en enhetlig bedömning av vad som ska anses vara historiskt känt. Begreppet saknar därför ett viktigt element för bestämmande av skyddsomfånget. Kravet på att namnet ska vara historiskt känt riskerar därför att få ett snävare skyddsomfång än vad som avses i bestämmelsen. PBR har i och för sig inget emot att begreppet allmänt känt ändras men med hänvisning till de oklarheter som är förenade med begreppet historiskt känt avstyrker domstolen förslaget i denna del. Närmare om förfarandet i mål och ärenden, kapitel 13 (s. 473ff) Överföring av namnärenden till Skatteverket (s. 492ff) Kommittén föreslår att de personnamnsärenden som handläggs av PRV i fortsättningen ska handläggas av Skatteverket, som därmed blir både folkbokförings- och namnmyndighet (s. 492). En enhetlig överklagandeordning uppnås genom reformen och den beslutande myndigheten får generell rätt att till kammarrätten och HFD överklaga domstolsbeslut som går myndigheten emot (s. 496).

7 7 PBR har ingen erinran mot förslaget att föra över alla prövningar enligt den nya namnlagen till Skatteverket och att därigenom PRV:s och PBR:s befattning med namnlagsärenden upphör. PBR vill dock invända mot den del av kommitténs motivering till förslaget som går ut på att detta kan utgöra ett led i statsmakternas strävan att avskaffa domstolen genom att avlöva den en liten målkategori (sid. 496). De överväganden som gjorts i kvalificerade sammanhang om önskvärdheten av en mer enhetlig processordning på det industriella rättsskyddets område har enligt domstolens mening egen bärkraft. Detta yttrande har beslutats av domstolens ordförande, Peter Strömberg. I ärendets slutliga handläggning har patenträttsrådet Jeanette Bäckvall, referent och föredraganden Beatrice Agrenius deltagit. Peter Strömberg Jeanette Bäckvall