Sannäsprojektet i Kosterhavet, standard för miljöanpassat båtupptag

Transkript

1 Sannäsprojektet i Kosterhavet, standard för miljöanpassat båtupptag - ett samarbetsprojekt mellan Göteborgs universitet, Tanums kommun, Länsstyrelsen, Stenungsunds kommun, Grebbestads folkhögskola, Föreningen Samarbete i Sannäs, Sannäs Båt och Kranservice och Västra Götalandsregionen. Bakgrund Kust- och skärgårdsområdet i norra Bohuslän, tillhör ett av de mer oexploaterade områdena längs svenska västkusten. Beroende på havsströmmarna i Skagerrak karakteriseras det här området av; det renaste och saltaste havsvattnet längs våra kuster, ett rikt marint liv, hög biologisk mångfald, stora områden med unika grunda lerbottnar med utbredda ålgräsängar. Allt detta gör kustområdet i Tanums kommun till ett unikt område vilket bidragit till att Tanumskusten blivit förklarat som NATURA-2000 område. Den angränsande Kosterfjorden kommer år 2009 att erhålla statusen som Sveriges första marina nationalpark. Föreliggande projekt anknyter både geografiskt och innehållsmässigt till det projekt som drivs med medel från Västra Götalandsregionen i Kosterområdet. Tanums skärgårdsområde, hyser Sveriges förnämligaste ostron- och hummerbestånd, och är dessutom ett mycket populärt turist-, fritidsfiske-, båt, sportdyknings- och friluftsområde. I en helt nyligen genomförd undersökning i Sannäsfjorden, en tröskelfjord, centralt belägen inom Tanums NATURA-2000 område, påträffades emellertid förvånansvärt höga tungmetallhalter i sedimenten på havsbottnen. Området kring fjorden saknar industri och jordbruket kan anses vara begränsat. Fritidsbåtlivet i regionen, Tanums och Strömstads kommuner, är dock mycket omfattande med både svenska och norska båtar. Dessa båtar, både svenska och norska hanteras på hösten i området och spolas rena i t.ex. Sannäs. Beroende på närheten till Norge och den mindre stränga lagstiftningen i Norge, kan giftigare färger förkomma på både svenska och norska båtar. Sannäsfjorden i Tanums kommun är beläget mitt i ett Natura-2000 område i bohuslänsk skärgårdsmiljö (Fig. 1). Den stora biologiska mångfalden här beror på den relativt opåverkade miljön och den speciella oceanografin i Skagerrak som gör att havsströmmar från Nordsjön försörjer området med salt och friskt vatten, samtidigt med den för svenska förhållanden relativt mindre påverkan av utströmmande bräckt Östersjövatten och förorenat flodvatten från Norge. Området hyser också vidsträckta grunda lerbottnar med ålgräs, som är en unik naturtyp för att det i stort sett saknas tidvatten i dessa vatten. Grunda ålgräsängar är också barnkammare för torsk och rödspotta och för ål, tre rödlistade och starkt överfiskade arter i svenska vatten. Sannäsfjorden är en sk. tröskelfjord med en 8m grundtröskel och en 32 m djup bassäng innanför. I fjorden lever en mycket stor och värdefull population av Sveriges finaste och mest kända ostron, som förutom lokalt, säljs av välsorterade fiskhandlare och serveras på restauranger i svenska storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö. Det här projektet har tre tydliga delar, där vi vill kombinera 1. Installation av ett litet reningsverk (kunskapsanläggning) på en båtupptagsplats, 2. Utbildning av båtupptagningspersonal längs kusten samt 3. Inledande och uppföljande miljökontroll av de vidtagna reningsåtgärdena. Detta tillsammans gynnar en hållbar företagsamhet, en förbättrad och hållbar havsmiljö och utvecklandet av förebyggande åtgärder mot pågående havsföroreningar Ett viktigt delmål är att gynna den lokala företagsamheten, i en bygd som genomgått en kraftig avfolkning av åretruntboende. Projektets utbildningsdel kommer att gynna både en hållbar havsmiljö och företagsamheten längs svenska västkusten och kanske också Sydnorges kust. De förbättrade havsmiljöförhållandena förväntas även gynna Tanums kommun, genom ökad/bibehållen attraktion av (eko-)turister, fiske och den biologiska mångfalden.

2 De övergripande effektmålen är: 1. Att skapa en standard för miljävänlig båthantering 2. Att fler båtar spolas med renare teknik 3. En ökad miljömedvetenhet hos både båthanterare och båtägare 4. Ett renare gemensamt havsområde 5. Kontakt och nätverksbildning mellan båtfolk och kommuner i Sverige och Norge Projektets genomförande För att genomföra projektet och nå målsättningarna har vi designat ett tredelat program med följande delar: 1. Att bygga en reningsanläggning för omhändertagande av spolvatten och påväxt i samband med höstupptagning och avspolning av bottenmålade fritidsbåtar i Sannäs båtupptagsanläggning. Anläggningen skall också fungera som en demonstrations- och undervisningsanläggning. 2. Utbildningsverksamhet för personal som driver eller arbetar som båtupptagare i småbåtshamnar, båtklubbar och marinor för fritidsbåtar längs svenska västkusten och i Norge. 3. En vetenskaplig miljöanalys som inkluderar; en inledande undersökning av sedimentkärnor (före miljöåtgärd) längs fjordens utsträckning, hydrografiska/oceanografiska undersökningar (strömmar, cirkulation och uppehållstider för vattenmassorna), ekotoxikologiska undersökningar på ostron och blåmusslor, samt en uppföljning av effekterna av miljöåtgärderna genom en liknande studie 4-5 år senare. Det är just av bl.a. fjordens naturliga egenskaper som gör att ett projekt som detta kan bli mycket framgångsrikt. I en sluten fjord med begränsat vattenutbyte lagras föroreningsämnen i bottnarnas sediment som i ett miljöarkiv. I öppnare områden sveps föroreningar bort och kan inte spåras. Det är också svårt att kontrollera hur vattenmassorna rör sig och omsätts i öppna områden. Därför är valet av undersökningsområde optimalt, en liten tröskelfjord med endast få och kända föroreningskällor. Det är således bara i så små system, nästan som naturliga laboratorier, som vi kan studera effekterna av att man avlägsnar eller begränsar föroreningskällor. Projektet Delprojekt 1; Anläggning av reningsverk i anslutning till båtupptaget i Sannäs När fritidsbåtar tas upp på hösten spolas dessa vanligen rena med högtrycksspruta direkt på upptagsplatsen. Därvid kan giftiga komponenter i beväxningshämmande bottenfärger, sk. anti foulingfärger, följa med spolvattnet till sjön och riskera att påverka miljön. Dessa färger innehåller vanligen tungmetaller och biocider. I en nyligen genomförd studie (delfinansierad av VGR) kunde det visas att rening av spolvattnet och grovavskiljning av påväxtmaterial hade en signifikant positiv reningseffekt på spolvattnet som når havet (Samuelsson 2006). Inom studien utprovades också olika varianter av grovavskiljning (steg 1) och finfiltrering av spolvatten (steg 2). Förslag på anläggningar

3 och kapaciteter redovisas liksom kemiska analysresultat av olika reningssteg och utrustningar. Även kostnader för byggnation, anläggning och driftskostnader för olika anläggningar med större eller mindre kapacitet, anpassade för större eller mindre antal båtupptag och båtstorlekar per säsong, redovisas. Rapporten fungerar som en mycket användbar manual för både anläggande och drift av anläggning för miljövänligt båtupptag. Förutom projektledaren Per-Olof Samuelson (Stenungsunds kommun), medverkade VÄSTRA GÖTALANDS- REGIONEN, AnalyCen Nordic AB, Baltic SeaBreeze, Svenska Båtunionen, Göteborgs kommun miljöförvaltningen, Göteborgsregionens fritidshamnar AB, Länsstyrelsen O-län, Håll Sverige Rent, Sjöfartsverket m.fl. I kustsamhället Sannäs, vid Sannäsfjordens, drivs ett båtupptag/båtkran genom den lokala samhällsföreningen och en privat firma som arrenderat anläggningen sedan ett år tillbaka. Den årliga hanteringen omfattar mellan 50 och 100 fritidsbåtar/säsong. Flertalet av dessa båtar spolas rena på plattan vid sjökanten. Mot bakgrund av resultaten från den ovan nämnda rapporten (Samuelsson, 2006) och de forskningsresultat som visar höga metallhalter i Sannäsfjordens sediment (Andersson, 2006), fjordens naturliga uppbyggnad och oceanografiska egenskaper (Olsson, 2007), samt gällande lagstiftning om orenade utsläpp, är det angeläget anlägga ett reningsverk i anslutning till båtupptaget i Sannäs. Båtupptagsplats och kranen ägs av kommunen resp. den lokala samhällsföreningen, men två personer arrenderar och driver idag anläggningen (Sannäs Båt & Kranservice) och är delvis försörjda genom verksamheten. Tidsplan: Byggnation inleds under 2008, installation och inkörning sommaren/hösten Operativ verksamhet hösten Delprojekt 2, Praktisk/teoretisk utbildning för båthanterande personal vid småbåtshamnar. För att värna havsmiljön längs med våra känsliga kuster kommer länsstyrelser och kommuner att intensifiera kontrollen av efterlevnaden av miljöanpassad, miljövänlig hantering av båtar i samband med båtupptag. För att underlätta initieringen av sådan verksamhet och för att kvalitetssäkra ansträngningarna att förbättra miljön i våra känsliga skärgårdsmiljöer skulle det vara en stor handhavande- och miljömässig fördel att kunna erbjuda båthanterare ett fullskaligt reningsverk som demonstrationsanläggning och kunskapsanläggning och att i anslutning till detta, erbjuda en praktisk och teoretisk kurs i handhavandeteknik, miljölagstiftning samt information om effekter på miljön och det biologiska livet av de giftiga bottenfärgerna. De ingående delarna om lagstiftning och informationen om miljöeffekter samt ett kurscertifikat kan antas höja motivationen för efterlevnaden av den miljövänliga hanteringen. Ett kurspaket omfattande en dags kurs med tillhörande informationsmaterial och kurscertifikat skall göras kostnadsfri. Kurserna genomföres vid demonstrationsanläggningen samt i samhällsföreningens möteslokal i direkt anslutning till hamnområdet. Kurserna leds av personal från Grebbestads Folkhögskola (Marina programmet) och Göteborgs universitet tillsammans med båtupptagets erfarna tekniker, och kommer att pågå under ett antal säsonger. Kursdeltagare förväntas vara båtupptagare, båtklubbar, kommunanställda etc, ifrån svenska västkusten, Vänern och norska småbåtshamnar och kommuner. Då Grebbestads Folkhögskola bidrar till lärarinsatserna bjuder vi gärna in folkhögskolans elever att delta i fältarbetet till sjöss, ombord på forskningsfartyget r/v Skagerak. Detta ger värdefull professionell erfarenhet för eleverna. Tidsplan: Kurser anordnas i tre-fyra år (ca elever i varje omgång) från sommaren 2009, 3 kurstillfällen /säsong (kan komma att behövas fler).

4 Delprojekt 3, vetenskapligt miljökontrollprogram Höga tungmetallhalter i Sannäsfjordens sediment, en geologisk anomali eller mänsklig påverkan? Bakgrund Sannäsfjorden i norra Bohuslän är en tröskelfjord belägen ca 20 km söder om Strömstad. Havsområdet är ett populärt rekreationsområde för turister, sommarboende och seglare som ofta finner god hamn i den vackra fjorden (Fig 1). Fjorden är klassificerad som ett NATURA 2000 område av EU genom sin särpräglade karaktär med bl.a. grunda lerbottnar och utbredda ålgräsängar med Zostera och Ruppia. Fjorden ligger också i direkt anslutning till Kosterfjorden som kommer att erhålla statusen som det första svenska marina nationalparken hösten år Sannäsfjorden är en av de få förekommande äkta tröskelfjordarna på svenska västkusten. Fjorden har två trösklar, den grundaste bara 8m djup med en bassäng inför med ett maximalt djup på drygt 31m. Bottenvattnet här är stagnant och nära normalsalint, dvs mellan 33 och 34,5. Vattenutbyten sker normalt några gånger per år, mellan höst och vår. Periodvis uppstår långa stagnationsperioder med syrebrist i bottenvattnet och bottendöd som resultat. Sedimentationen i fjordbasängen är stor och det organiska innehållet högt, 5-6% kol. Fjorden är belägen i ett relativt opåverkat, glest befolkat område, utan industri och omfattande jordbruk. Området som ligger mellan Fjällbacka i söder och Koster i norr, har Sveriges renaste och saltaste havsvatten. Sannäsfjorden kan betraktas som en av de få kvarvarande fjordarna med en relativt ursprunglig och jungfrulig karaktär och här skördas Sveriges finaste ostron (Ostrea edulis). Vid en pilotstudie, ett examensarbete vid Maringeologiska avdelningen vid Geovetarcentrum, Göteborgs universitet (Andersson, 2006), som syftade till att undersöka den temporala utvecklingen av tungmetaller i sedimenten, upptäcktes förvånande höga halter av flera undersökta metaller. Koncentrationerna överstiger värden från industritäta och urbaniserade områden såsom Brofjorden, Byfjorden (Uddevalla) och Saltkällefjorden (Munkedal). Närliggande områden som Fjällbacka skärgård och Koster har betydligt lägre och normala koncentrationer. Denna tungmetallsanomali saknar idag en förklaring. En sedimentundersökning baserad på studier av sedimentkärnor från en transsekt längs fjorden skulle kunna klarlägga orsaken till de höga metallhalterna. Tidigare studier Sannäsfjorden har sedan länge besökts av olika forskare, främst biologer, som redan i slutet av 1800-talet studerade fjordmiljön. Detta har senare följts av studier, främst natur- och faunainventeringar och undersökningar av ålgräsängarna (Olsson 1975; Härkönen 1981; Appelkvist & Fröjmark, 2000). Förutom att fjorden är en äkta tröskelfjord, hyser den en av de största bohuslänska, sammanhängande ålgräsängarna och har klassificerats som ett Natura 2000 område, dvs ett av EU utsett skyddat naturområde. Avsaknaden av geovetenskapliga studier i fjorden är nästan total, Prof. Ivar Hessland besökte dock området på 1930-talet och studerade skalavlagringar längs fjorden (Hessland, 1943). Under senare tid har undertecknad med examensarbetare genomfört pilotstudier av sediment och hydrografi i fjorden. Unika, veckovisa mätningar av salt och temperaturvariationerna i fjordbassängen och utanför mynningen har idag pågått i mer än fyra år. Två uppsatser om sedimenten har publicerats (Wattwil 2001; Andersson 2006) samt en oceanografisk uppsats (Olsson 2007) och opublicerade studier av planktonalger i sedimenten.

5 Kosterfjord Resö Sannäs Fjord Västbacken Fjällbacka Saltkällefjord Brofjord Byfjorden Saltpanna nnn Sannäs Fig. 1. Översiktskarta över Bohuslän och Sannäsfjorden. Sannäsfjorden och andra lokaler som nämns i texten finns markerade. Sträckan mellan fjordmynningen vid Västbacken och den innersta delen av fjorden är ca. 7,5 km. Skärboälven mynnar i den allra innersta delen av fjorden. Hydrografi Nordberg har utfört veckovisa hydrografiska mätningar igenom vattepelaren i djupbasängen och utanför fjordmynningen vid Västbacken sedan april 2003 (Fig. 2). De hydrografiska studierna visar att fjorden är dynamisk med mekanismer för vattenutbyten nära identiska med de som karakteriserar Gullmarsfjorden vid Lysekil, Sveriges största tröskelfjord (Björk & Nordberg 2003; Arneborg, 2004). Processerna är dock snabbare och lättare att studera i Sannäsfjorden. Uppehållstiden för bottenvattnet varierar mellan någon månad till 6 månader. Ytvattnet omsätts snabbare, mellan någon vecka och en månad beroende på meteorologiska förhållanden. Detaljerna och processerna kring ytvattnets uppehållstider är för närvarande okända men är nödvändig kunskap för förståelsen av sedimentationsprocesserna och därmed förståelsen av inlagringen av föroreningsämnen i sedimenten på havsbotten och möjligen också i musselkött.

6 Fig. 2. Salthalt (fet röd linje) och temperatur på 27 m djup i Sannäsfjordens djupvatten, innanför de 8 m djupa tröskeln. Avbrotten i kurvorna 2004 och 2006 orsakades av isläggning. Pilarna markerar tidpunkter för totala bottenvattenutbyten. Tungmetaller Inom den genomförda pilotstudien av tungmetaller i Sannäsfjorden (Andersson 2006), tillämpades svensk standard metodik (SIS) för analys av tungmetaller i marina sediment. Samma metodik tillämpas av Bohuskustens vattenvårdsförbund som tidigare och med SGUs hjälp utfört studier i regionen (Naturvårdsverket 1999). De påträffade koncentrationerna i sedimenten jämförs med Naturvårdsverkets jämförvärden för naturlig förekomst a tungmetaller i bottensediment. Den utförda pilotstudien visar stora avvikelser från förväntade tungmetallhalter i sedimenten (Fig. 3). Kadmium (Cd) och koppar (Cu) håller konstant höga värden de senaste 50 åren medan krom (Cr), zink (Zn) och bly (Pb) visar sjunkande värden. Samtliga undersökta metaller visar dock förvånande höga värden för en i övrigt så opåverkat naturområde. Enligt Naturvårdsverkets jämförelsevärden hamnar kadmium i klass 4 (stor avvikelse), koppar och zink tillhör klass 3 (tydlig avvikelse), bly i klass 2 (liten avvikelse) och krom i klass 1 (ingen eller obetydlig avvikelse). Halterna i Sannäsfjorden ( ) är höga, även jämfört med andra undersökta områden i direkt anslutning till kända föroreningskällor, t.ex. Brofjorden och Saltkällefjorden (Tabell 1), att man kan misstänka någon lokal källa som inte är känd, antingen en geologisk anomali eller en okänd mänsklig tillförsel som alltjämt pågår. Förhöjda-höga halter av ämnen från förbränning av fossila bränslen har också uppmätts i sedimenten.

7 Tabell 1. Koncentrationer och jämförelser av tungmetaller från sedimentytprover från Sannäsfjorden, SP0501E och Resö; RE0502C och stationer från tidigare studier i Bohuslän utförda av SGU, Cato (1992, 1997). Stationen RE0502C (Resö) är belägen ca. 5 km utanför Sannäsfjordens mynning vid Västbacken (se Fig. 1). Cr Cu Zn Cd Pb Byfjord , ,9 23, ,35 24,7 Saltkällefjord , ,7 20, ,13 39,9 Brofjord , ,7 86,6 0,33 19,4 Fjällbacka 1990 ** ** ** ** ** ,9 19, ,3 27,4 Kosterfjord , ,7 16,6 95,9 0,08 31,3 SP0501E ,0 31,3 124,7 1,3 31,1 RE0502C ,5 13,2 51,5 0,3 17,4 Målsättning för miljöstudier Detta projekt genomförs på Inst. för Geovetenskaper, Inst. för Kemi, båda Göteborgs universitet samt CTH, och Kristinebergs Marina Forskningsstation, Fiskebäckskil. Följande viktiga frågor skall besvaras inom projektet: 1. Hur fördelar sig tungmetaller och andra föroreningar i sedimenten i en längsprofil genom fjorden, spatialt och temporalt? 2. Finns identifierbara punktkällor längs profilen. 3. Finns det en naturlig geologisk förklaring till tungmetalls-anomalin i fjorden? 4. Finns det en antropogen förklaring till anomalin? 5. Innehåller ostron och blåmusslor motsvarande förhöjda halter av tungmetaller eller andra föroreningsämnen längs med fjordutsträckningen? 6. Hur ser föroreningssituationen ut i de nysedimenterade sedimenten om 3-5 år på respektive station. Viktiga frågor som skall besvaras inom den oceanografiska delen av projektet: 7. Hur fungerar fjordens ytvattenomsättning under sommar-höst förhållanden? 8. Hur förhåller sig ytvattenomsättningen till djupvattnet? 9. Hur ser vattenomsättningen och sommar-höstcirkulationen ut i anslutning till Sannäs samhälle, båthamnen och båtupptaget, samt Skärboälven?

8 Genomförande av miljöanalys och uppföljning Sediment och biologisk provtagning Inom föreliggande studie avser vi att provta och analysera 9-10 sedimentkärnor längs en profil genom Sannäsfjorden. På motsvarande platser, närmare land, samlas levande ostron och blåmusslor för toxikologiska analyser. Sedimentstationerna är jämnt fördelade, från den innersta delen av fjorden, via djupbasängen och ut till mynningsområdet vid Västbacken, en sträcka på ca. 7,5 km (Fig. 1). Efter 4-5 år provtas stationerna på nytt, men då bara sedimentytprover samt ostron/blåmusslor, detta för att detektera trender i föroreningshalterna, i sedimenten och i musselkött. Sedimentkärnor tas med en Multiple corer (ostörda prover) med en kärnlängd på 55 cm och en diameter på 10 cm. Kärnorna röntgas ombord som kvalitetskontroll. Prover tas ut varje centimeter (motsvarar ca 2,5 år) för vattenhaltsbestämmning, organiskt kol, tungmetaller (inklusive Tributyl-tenn) och för åldersdatering av sedimentlagren genom Pb metoden. Prover tas också för analys av organiska miljögifter i sedimenten. Dessa analyseras i samarbete med Prof. Katarina Abrahamsson, Analytisk och Marin Kemi, Chalmers Tekniska Högskola. Analyserna av musselkött utförs av Doc. Åke Granmo, Kristinebergs Marina Forskningsstation, Fiskebäckskil (Göteborgs univ. och Kungl. Vet. Akad.). Tungmetall- och kolanalyser utföres på en ICP-MS resp en Carlo Erba CHN-analyser. Sedimentundersökningarna genomförs främst genom ackrediterade laboratorier under professorerna Kjell Nordberg och Ingemar Catos ledning. Oceanografi De oceanografiska mätningarna och modelleringsarbetet genomföres främst genom Prof. Göran Björk och docent Lars Arneborg tillsammans med en projektanställda masterstudenter. Redan befintligt material, fyra års opublicerade veckovisa mätningar av Saltpannanstationen, tillförs detta projekt som en värdefull och viktig resurs. Mätverksamheten koncentreras till sommar-höst hydrografin då fritidsbåtarna ligger i sjön och senare tas upp och spolas. Vattenutbytena är dessutom mycket begränsade så års. Salthalt, temperatur och strömmätningar utförs längs olika snitt och vid olika väderförhållanden. Mätinstument för kontinuerliga strömmätningar i vattenpelaren (ADCP) kommer att ligga på havsbotten under 3-4 månader. Avslutande kommentar De hittills uppmätta metallhalterna i Sannäsfjorden är i sig inte extrema eller alarmerande ur mänsklig hälsosynpunkt, men fjorden som klassats som ett Natura-2000 område hyser det mest kända ostronbeståndet i Sverige. Området är också beläget där vi har Sveriges renaste havsvatten, det är glest befolkat och det saknas omfattande jordbruk eller industri. Den begränsade vattenomsättningen i en tröskelfjord innebär dock att föroreningsämnen till stor del stannar i fjorden och ackumuleras i fjordbottnarna. Varje begränsning av utsläpp till fjorden, även små sådana, kommer därför att vara ett signifikant bidrag till förbättringar och mätbara. En reningsanläggning i kombination med vetenskapliga studier och uppföljning före och efter åtgärder kan ge oss tillämpbara kunskaper om effekterna på havsmiljön när insatser görs. Sannäsfjordens läge och uppbyggnad utgör en ovanligt lättstuderad havsmiljö, som kan liknas vid ett naturligt laboratorium, där effektstudier kan göras i kombination med oceanografisk modellering av vattenmassorna. I större hamnar eller marinor där det finns fler båtar är föroreningskällorna vanligen också mer spridda och komplexa och öppenheten av kustområdet gör det omöjligt att kvantifiera vattenomsättningen. Föroreningsämnena från båthamnen sprids ut i öppna vatten och förs vidare längs kusten. Dessa senare vanliga

9 egenskaper, omöjliggör effekt- och uppföljningsstudier. Just därför är Sannäsfjorden unikt lämplig för denna typ av projekt. Referenser och relevant litteratur Andersson, S. 2006: An investigation of heavy metal concentrations in the sediments of Sannäs Fjord, Swedish west coast. Dept. of Earth Sciences, Marine Geology, Göteborg university, Ser.B, No Appelqvist, C. Fröjmark, J. 2000: Zosteraängarnas utbredning Rossö-Sannäs, Tillämpningsarbete i marin ekologi, Göteborgs Universitet, Arneborg, L. 2004: Turnover times for the waters above sill level in Gullmar Fjord. Continental and Shelf Research, 24: Asplund, J. 1979: Tungmetaller i naturliga vatten; en litteraturöversikt, Rapporter, Statens naturvårdsverk. Axe, P. Andersson, L. Håkansson, B. Sahlsten, E. Ingemarsson, A. 2004: Sammanställning och utvärdering av hydrografiska mätningar längst bohuskusten, Bohuskustens vattenvårdsförbund, SMHI, Rapport Balsberg, A. Lithner, G. Tyler, G. 1981: Koppar i miljön, Naturvårdsverket, Rapport Balsberg-Påhlsson, A. Lithner, G. Tyler, G. 1982: Krom i miljön, Naturvårdsverket, Rapport Björk, G. and Nordberg, K. 2003: Upwelling along the Swedish west coast during the 20th century. Continental Shelf Research 23: Cato, I. 1990: Sedimentundersökningar i Brofjorden särskilt Trommekilen 1989, samt förändringar efter 1972 och 1984, Sveriges Geologiska Undersökningar, Rapporter och meddelanden nr 64. Cato, I. 1992: Sedimentundersökningar längst Bohuskusten 1990 Göteborgs och Bohusläns kustvattenkontroll, Sveriges Geologiska Undersökning, Rapporter och meddelanden nr 74. Cato, I, 1997: Sedimentological investigations of the Bohus Coast 1995 and recent trends in the coastal environmental sediment quality a report from five trend monitoring programmes, Sveriges Geologiska Undersökning, Rapporter och meddelanden nr 95. Cato, I, 2006: Miljökvalitet och trender i sediment och biota utmed Bohuskusten 2000/2001 en rapport från sju kontrollprogram. Sveriges Geologiska Undersökning, Rapporter och meddelanden nr 122. Eliasson, T. Ahlin, S. Petersson, J. 2003: Emplacement mechanism and thermobarometry of the Sveconorwegian Bohus granite, SW Sweden, GFF, 125: Förstner, U. 1980: Inorganic pollutants, Particularly Heavy Metals in Estuaries, In: Chemistry and Biochemistry of Estuaries (Ed. Cato, J. & Olausson, E.9, John Wiley & sons Ltd., Chichester,

10 Gustafsson, M. Dahllöv, I., Blanck, H. Hall, P., Molander, S. and Nordberg, K., Benthic foraminiferal tolerance to tri-n-butulin (TBT) pollution in an experimental mesocosm. Marine Pollution Bulletine 40: Harris, D.C. 2003: Quantitative Chemical Analysis, Sixth Edition, Michelson Laboratory, W.H. Freeman and Company, New York. Härkönen, T. 1981: Bottenfaunan i området Råssö-Sannäsfjorden, Länsstyrelsen Naturvårdsenheten, Naturinventeringar i Göteborg och Bohus Län 1983:2. Jonsson, A. 2000: The trace of metals use, emission and sediment load of urban heavy metals, Akademisk avhandling, Linköpings Universitet, Linköping studies in arts and science, 221. Lagesson, H. Norling, K. Oscarsson, H. 2005: Många bäckar små, Små bohuslänska bäckars transport av kväve och fosfor till Skagerrak, Vattenvårdsenheten, Länsstyrelsen Västra Götalands Län, 2005:49. Lantz, I. 2000: Sannäs: ett bohuslänskt kustsamhälle, Pärlemor, ISBN Lindeström, L. Nordén, U. Tyler, G. 1988: Zink i miljön, En kunskapsöversikt sammanställd för projektområdet Metallernas påverkan på den yttre miljön, Naturvårdsverket Rapport Naturvårdsverket, 1999: Bedömningsgrunder för miljökvalitet i kust och hav. Naturvårdsverket Rapport Naturvårdsverket informerar, 1987: Miljöprogram för kadmium, Naturvårdsverket, Solna. Olsson, G. 1975: Sannäsfjorden och omgivande landområden i Tanums kommun en naturinventering, Länsstyrelsen i Göteborg och Bohus Län, Naturinventeringar i Göteborg och Bohus Län, 1976:7. Svansson, A. 1975: Physical and chemical oceanography of the Skagerak and the Kattegat. Open sea conditions, Report, Fishery Board of Sweden, Institute of Marine Research, 1. Wattwil, A. 2001: Benthic foraminiferal distribution and abundance variations in the deep basin of the Sannäs fjord, Swedish west coast, Projektarbete i marin geologi, Göteborgs Universitet, B Årsmedelhalter av tungmetaller i nederbörd: IVL Swedish Environmental Research Institute Ltd