Fakta om. arbetsmiljön i handeln

Transkript

1 Fakta om arbetsmiljön i handeln Carolina Uppenberg Utredningsgruppen Juni 2019

2 Innehåll Bakgrund till Arbetsmiljöundersökningen och handelsbranschen... 3 Nöjd med sitt arbete... 3 Stress... 4 Stöd och uppskattning i arbetet... 6 Arbetsmiljöbrister och företagshälsovård... 7 Smärta och sjukskrivning... 8 Kompetensutveckling... 9 Sexuella trakasserier Meningsfulla arbeten Källförteckning

3 Bakgrund till Arbetsmiljöundersökningen och handelsbranschen Detta faktablad bygger på specialbeställd statistik från SCB och Arbetsmiljöverkets Arbetsmiljöundersökning. Denna undersökning genomförs vartannat år, och baseras på intervjuer och enkäter till personer i åldern år som var sysselsatta under minst en timme under mätveckan. I Arbetsmiljöundersökningen ligger emellertid fokus på åldersgruppen 16-64, vilket också är den åldersgrupp som analyseras i detta faktablad. Alla frågor i Arbetsmiljöundersökningen är självskattningsfrågor. Det innebär att den som tillfrågas svarar utifrån sin egen upplevelse av situationen. Handelsanställdas förbund har beställt statistik för de branscher som förbundet organiserar. För att få större antal svarande har statistiken som gäller handelsbranschen slagits samman för de två senaste arbetsmiljöundersökningarna, 2015 och Det betyder att alla uppgifter om handeln och handelns delbranscher visar medelvärdet av svaren från 2015 och När siffror för hela arbetsmarknaden visas bygger de på 2017 års Arbetsmiljöundersökning. Nöjd med sitt arbete Handelsanställdas förbund har visat i flera rapporter att missnöjet med påtvingade deltidsanställningar, otrygga jobb, låga löner och dålig tillgång till kompetensutveckling är stort och drar ner branschens attraktivitet 1. Trots det så är en stor majoritet av de handelsanställda på det stora hela nöjda med sina arbeten. Den svenska handelsbranschen karaktäriseras av att anställda har bättre villkor och trivs bättre på arbetet än i många andra jämförbara länder. Det råder en relativt andra länder platt organisationsstruktur på svenska handelsarbetsplatser med lagstiftat medarbetarinflytande, arbetstidsregleringar och hög grad av kollektivavtalstäckning 2. Förutsättningen för att dessa positiva aspekter ska kunna vidmakthållas och utvecklas är givetvis att organisationsgraden och kollektivavtalstäckningen är fortsatt hög och att de anställda har reella möjligheter att genom sina fackklubbar påverka arbetsmiljön. I Arbetsmiljöundersökningen ställs frågan om man på det stora hela är nöjd eller missnöjd md sitt arbete. På hela arbetsmarknaden uppgav 73 procent av de sysselsatta att de på det stora hela var nöjda med sina arbeten, medan 10 procent uttryckte att de på det stora hela var missnöjda. I hela handeln var 69 procent av kvinnorna och 70 procent av männen nöjda, medan 12 procent av kvinnorna och 14 procent av männen var missnöjda. Skillnaden mellan arbetare och tjänstemän var stor: av arbetarna var 63 procent nöjda och 16 procent missnöjda, medan det bland tjänstemännen var 74 procent som var nöjda och 11 procent som var missnöjda. I diagram ett visas andelen nöjda respektive missnöjda för detaljhandeln respektive partihandeln uppdelat på kön, jämfört med situationen på hela arbetsmarknaden. Detaljhandeln där drygt 70 procent av de anställda är arbetare har fler missnöjda och färre nöjda än arbetsmarknaden i stort. Skillnaden mellan män och kvinnor är försumbar. I partihandeln där drygt 25 procent av de anställda är arbetare är nöjdheten och missnöjet liknande situationen på arbetsmarknaden i stort, till och med marginellt bättre. 1 (Berggren 2018; Berggren och Carlén 2016; Boman och Strömbäck 2014) 2 (Andersson m.fl. 2011) 3

4 Diagram 1. Andel sysselsatta som uppger att de på det stora hela är nöjda respektive missnöjda med sitt arbete. Stress En vanlig modell för att karaktärisera arbeten utifrån olika arbetsmiljöparametrar kallas för krav-kontroll-modellen. Den utvecklades på 1970-talet och bygger på idén att olika faktorer behöver balanseras emot varandra. För att vi ska må bra på arbetet behövs stimulans och något mått av kreativitet och möjlighet att få lösa problem, men också en viss grad av kontroll över hur och när arbetsuppgifter ska utföras. De för hälsan och arbetsmiljön sämsta arbetena kallas i den här modellen för arbeten med hög anspänning, och de kännetecknas av höga krav men liten kontroll. De bästa arbetena kallas för aktiva jobb och kännetecknas också av höga krav, men dessa krav balanseras då med stor kontroll. Ingen av dimensionerna i modellen är entydigt positiv eller negativ: alltför stora krav är stressande men detsamma gäller alltför låga krav. Att ha stor kontroll över sitt arbete är positivt, men det kan också leda till stress om riktlinjerna är alltför vaga. Mellan de aktiva jobben och arbetena med hög anspänning finns passiva jobb, som kännetecknas av låga krav och liten kontroll, samt arbeten med låg anspänning som karaktäriseras av låga krav och stor kontroll. I Arbetsmiljöundersökningen ställs svaren från ett flertal frågor samman för att karaktärisera arbeten utifrån krav-kontroll-modellen. Att jämföra förekomsten av de olika jobbtyperna inom olika branscher ger en översiktsbild av arbetsmiljön. I diagram två visas hur stor andel av män och kvinnor inom detaljhandeln, partihandeln respektive på hela arbetsmarknaden som har aktiva jobb och arbeten med hög anspänning. Lägst förekomst av de bästa jobben finns hos Diagram 2. Andel sysselsatta vars arbeten karaktäriseras som aktiva jobb (de bästa jobben) respektive jobb med hög anspänning (de sämsta jobben). 4

5 arbetare inom detaljhandeln. Aktiva jobb är mindre vanliga för kvinnor än för män på arbetsmarknaden som helhet och inom detaljhandeln, medan partihandeln har samma förekomst av aktiva jobb hos män som hos kvinnor. Arbeten med hög anspänning är vanliga för kvinnor på hela arbetsmarknaden, men också män inom detaljhandeln har ofta denna typ av arbete. Partihandeln har avsevärt större andel bra jobb och mindre andel dåliga, och kvinnor har där en något bättre situation än män vilket sannolikt förklaras med den höga andel tjänstemän bland kvinnorna inom partihandeln. Möjligheten att påverka arbetstakten och arbetets utförande, liksom möjligheten att framföra kritik på arbetsförhållandena är andra aspekter av stress som skiljer sig åt mellan arbetare och tjänstemän. I diagram tre visas hur stor andel som säger sig kunna bestämma när olika arbetsuppgifter ska utföras. Över 60 procent av arbetarna inom detalj- och partihandeln svarar att de aldrig eller för det mesta inte kan bestämma detta, att jämföra med en tredjedel av tjänstemännen. Även frågan om att vara med och bestämma över hur arbetet läggs upp skiljer sig åt mellan arbetare och tjänstemän, där nästan hälften av arbetarna aldrig eller för det mesta inte kan vara med och bestämma kring arbetets upplägg. En annan påtaglig skillnad i inflytande över arbetets utförande finns mellan heltids- och deltidssysselsatta. Deltidsarbetande har avsevärt mindre möjligheter att påverka arbetets utförande och upplägg. Eftersom deltidsanställningar är mycket vanliga för arbetare inom detaljhandeln, så innebär det att en stor del av arbetskraften i svenska butiker har mycket litet inflytande över arbetets upplägg och utförande. Det är både ett arbetsmiljöproblem för de anställda och ett slöseri med resurser då de som arbetar i butiken har mycket kunskaper som inte tas tillvara. En viktig fråga för att kunna förbättra arbetsmiljön är möjligheten att framföra synpunkter, och därför är det ett problem att mellan en femtedel och en fjärdedel av alla sysselsatta alltid eller för det mesta har svårt att framföra kritiska synpunkter på arbetsförhållandena. Däremot är det positivt att skillnaderna mellan arbetare och tjänstemän samt mellan heltids- och deltidssysselsatta är små. Bland arbetarna finns dock stor könsskillnad, 28 procent av kvinnorna inom detalj- och partihandeln anger att de för det mesta eller alltid har svårt att framföra kritiska synpunkter på arbetsförhållandena, att jämföra med 18 procent av männen. Bland tjänstemännen är könsskillnaderna mindre och omvända. 23 procent av männen och 20 procent av kvinnorna svarar att det alltid eller för det mesta är svårt att framföra kritiska synpunkter. 5

6 Diagram 3. Andel sysselsatta som anger att de inte kan påverka arbetets utförande samt andel som har svårt att framföra kritiska synpunkter. Stöd och uppskattning i arbetet I krav-kontroll-modellen brukar möjligheten att få socialt stöd i arbetet betraktas som en skyddande faktor när kraven är höga. I Arbetsmiljöundersökningen ställs frågor om möjligheten till stöd och uppmuntran, dels från chefer och dels från arbetskamrater. En annan del av att få stöd och uppmuntran är om ens arbete uppskattas av andra, både chefer och arbetskamrater men också utomstående, till exempel kunder eller patienter. I detaljhandeln är uppskattningen från andra vanligare än i partihandeln, totalt sett anger 74 procent i detaljhandeln att de varje vecka får uppskattning från till exempel arbetskamrater eller kunder medan 68 procent av de svarande inom partihandeln anger samma sak. På hela arbetsmarknaden svarar 67 procent att de får uppskattning av andra än chefen varje vecka. Möjligheten till stöd och uppskattning för arbetet uppvisar vissa könsskillnader, som visas i diagram fyra. Större andel män anger att de aldrig eller för det mesta inte har möjlighet att få stöd och uppmuntran av chefer eller av arbetskamrater, men män får mer uppskattning för sitt arbete både av chefer och av andra, även om könsskillnaderna vad gäller uppskattning från andra är mindre. Skillnaderna finns på hela arbetsmarknaden, även om kvinnor i något högre utsträckning får uppskattning av andra (68 procent av kvinnorna jämfört med 65 procent av männen säger sig varje vecka få uppskattning av andra), vilket sannolikt förklaras av att kvinnor oftare arbetar i yrken där man vårdar och sörjer för andra. Skillnaden mellan könen är större inom handeln och särskilt stor inom detaljhandeln. Endast 10 procent av kvinnorna inom handeln säger sig för det mesta eller alltid sakna stöd och uppmuntran från arbetskamrater, medan 20 procent av männen säger samma sak. Däremot får 47 procent av männen i detaljhandeln uppskattning från chefen varje vecka, att jämföra med 41 procent av kvinnorna. Även andras uppskattning tillfaller oftare män, 76 procent av männen får sådan uppskattning för sitt arbete varje vecka jämfört med 72 procent av kvinnorna i detaljhandeln. Könsskillnaderna är relativt små, men mönstret tyder ändå på en trend där stöd och uppmuntran är mer tillgängligt för kvinnor medan uppskattning oftare tillfaller män. En viktig skillnad mellan dessa två fenomen ligger i den egna aktiviteten. För att veta att man har möjlighet till stöd och uppmuntran från andra krävs vanligen att man aktivt söker den, medan uppskattning mer typiskt sett kommer en person till del utan att ha efterfrågats. Att ha möjlighet till stöd och uppmuntran från andra är förstås positivt, och det är oroande att var femte man inom handeln säger sig alltid eller för det mesta sakna möjlighet till stöd och uppmuntran från arbetskamrater. Sannolikt avspeglar det en tendens på samhällelig nivå av att kvinnor är mer relationsinriktade. Likväl blir det ett arbetsmiljöproblem om män oftare visas uppskattning för sitt arbete, medan kvinnor aktivt måste söka stöd och uppmuntran. 6

7 Diagram 4. Andel sysselsatta som uppger att de saknar möjlighet till stöd och uppmuntran från chefer och arbetskamrater samt andel som får uppskattning för sitt arbete av chefer och av andra. Arbetsmiljöbrister och företagshälsovård Ovanstående avsnitt och diagram tre visade att möjligheten att framföra kritiska synpunkter på arbetsförhållandena var relativt jämnt fördelade mellan arbetare och tjänstemän och mellan heltids- och deltidssysselsatta men att skillnaderna mellan könen var större, som visas i diagram fem. När det kommer till frågan om huruvida arbetsmiljöproblem faktiskt åtgärdas är skillnaderna än större. Bland arbetarkvinnor inom handeln anger bara 39 procent att arbetsmiljöbrister alltid eller för det mesta åtgärdas, medan över 55 procent bland både kvinnor och män i branschen samt på arbetsmarknaden i sin helhet anger samma sak. Även tillgången till företagshälsovård skiljer sig åt på ett likartat sätt: arbetarkvinnor har avsevärt mindre tillgång än övriga grupper, även om också arbetarmän ofta saknar företagshälsovård. Diagram 5. Andel sysselsatta som uppger att arbetsmiljöbrister åtgärdas samt som har tillgång till företagshälsovård. 3 (Melin och Wigaeus Tornqvist 2004, s. 136, 147) 7

8 Smärta och sjukskrivning Arbetsmiljöundersökningen ställer frågor om smärta i olika delar av kroppen som ofta påverkas av stress och/eller tunga och olämpliga arbetsförhållanden. Mental stress ger fysiska symptom, och det finns ett klart samband mellan hög arbetsbelastning och värk i nacke och skuldra som alltså inte beror på de den fysiska belastningen i arbetet. Ett samband finns också mellan låg grad av socialt stöd och värk i nacke och skuldra. Handleder och händer är också kroppsdelar utsatta för stor påfrestning inom handeln, särskilt i utgångskassor. I diagram sex visas andelen sysselsatta inom handeln som varje vecka har ont i övre delen av ryggen eller nacken samt i handleder och händer. Dessutom visas hur många som svarar att de varje vecka är uttröttade i kroppen. Det är en förfärande stor del av de svarande som varje vecka har ont i nacken eller övre delen av ryggen, men smärtan är mycket ojämnt fördelad. Bland kvinnorna såväl arbetare som tjänstemän, och såväl inom handeln som på arbetsmarknaden i stort är det nästan hälften (44-45 procent) som upplever denna smärta varje vecka. Även bland männen är det många som är drabbade, men där är skillnaderna mellan olika grupper större. Bland arbetarmännen inom parti- och detaljhandeln är det en knapp tredjedel, medan det är en femtedel av de manliga tjänstemännen som säger samma sak. Smärta i händer och handleder följer samma mönster: det är avsevärt vanligare bland kvinnor än män inom alla grupper. Värst utsatta är arbetarkvinnorna inom handeln där en tredjedel känner smärta varje vecka. Bland manliga tjänstemän säger endast sju procent samma sak, medan 18 procent av de kvinnliga tjänstemännen inom parti- och detaljhandeln har ont i händer och handleder varje vecka. När det kommer till frågan om att vara uttröttad i kroppen varje vecka går den stora skiljelinjen mellan arbetare och tjänstemän. Två tredjedelar av både männen och kvinnorna som har arbetaryrken inom handeln känner sig uttröttade i kroppen varje vecka, medan 37 procent av männen och 43 procent av kvinnorna bland tjänstemännen säger samma sak. En förklaring kan vara många tunga lyft och mycket stående för arbetarna inom parti- och detaljhandeln. På hela arbetsmarknaden är det 11procent som uppger att de varje dag måste lyfta minst 15 kg åt gången. Bland arbetarna inom parti- och detaljhandeln är det 28 procent som lyfter tungt varje dag. De som knappt arbetar sittande alls, högst en tiondel av arbetsdagen, är också många: 33 procent på hela arbetsmarknaden och 59 procent bland arbetarna inom parti- och detaljhandeln. Diagram 6. Andel sysselsatta som uppger att de varje vecka har ont i övre delen av ryggen eller nacken, handleder eller händer samt är uttröttade i kroppen. Att arbeta trots sjukdom kan på sikt innebära större hälsoproblem, och därför är det av intresse att se dels hur ofta människor går till arbetet trots att de borde sjukskrivit sig, dels av vilka skäl det sker. I Arbetsmiljöundersökningen ges att antal svarsalternativ som visar att den svarande har mer positiva skäl att arbeta trots sjukdom, såsom att man gillar sitt jobb, att man vill hålla kontakt med kollegor eller att man har satt en stolthet i att inte vara sjukskriven; liksom mer negativa alternativ, såsom att man inte har råd att vara sjukskriven, är rädd att förlora jobbet eller inte vill bli sedd som lat. 8

9 Diagram 7. Andel sysselsatta som uppger att de arbetat trots att de borde ha sjukskrivit sig, samt ett urval av orsaker till sjukarbete. I diagram sju visas andelen som arbetat trots sjukdom minst två gånger under det senaste året samt ett positivt skäl till sjukarbete att man gillar jobbet och två negativa skäl: att man inte har råd att vara sjuk och att man är rädd att förlora jobbet. Omkring hälften av de sysselsatta har arbetat trots att de borde ha sjukskrivit sig minst två gånger det senaste året. Att inte sjukskriva sig för att man gillar jobbet är relativt jämnt fördelat mellan arbetare och tjänstemän och mellan heltids- och deltidssysselsatta. De negativa orsakerna till sjukarbete uppvisar större skillnader. 32 procent av arbetarna jämfört med 9 procent av tjänstemännen inom detalj- och partihandeln säger att de inte sjukskrivit sig därför att de inte har råd, och 10 procent av arbetarna och 3 procent av tjänstemännen säger att det beror på att de är rädda att förlora jobbet. Samma mönster återfinns när heltids- och deltidssysselsatta jämförs. 38 procent av de som arbetar deltid säger att de inte sjukskriver sig för att de inte har råd, medan 14 procent av de heltidssysselsatta anger samma sak. Att skillnaderna i vilka som anser sig ha råd att vara sjukskrivna är så påtagliga innebär en stor orättvisa och stress för de enskilda som arbetar trots sjukdom. Kompetensutveckling Kompetensutveckling handlar både om att få möjlighet till kurser och utbildningar på betald arbetstid, men också om det vardagliga lärandet i arbetet. Tillgången till kompetensutveckling följer inget tydligt mönster när den jämförs mellan branscher och kön. I diagram åtta visas att kvinnor inom detaljhandeln får minst möjlighet att lära sig nya saker i arbetet, 36 procent anger att det händer varje vecka. Samtidigt är det något större andel kvinnor än män som får utbildning på betald arbetstid, medan de längre utbildningssatsningarna (mer än fem dagar det senaste året) i betydligt större utsträckning går till män. I partihandeln är könsskillnaderna mer markanta så att män både har större möjligheter att lära sig nya saker i arbetet och få tillgång till utbildning på betald arbetstid. Detta avspeglar också skillnaderna mellan arbetare och tjänstemän. Hälften av tjänstemännen lär sig nya saker varje vecka, men bara en tredjedel av arbetarna. Sammantaget får handelsanställda, och i synnerhet arbetarna inom handeln, mindre utbildning än vad som förekommer på arbetsmarknaden i stort. Det är särskilt anmärkningsvärt med tanke på den snabba digitalisering som sker i handeln och det ständiga inflödet av nya varor och nya konsumtionsmönster och -beteenden, vilket Handelsanställdas förbund skrivit om tidigare 4. 4 (Berggren 2018; Rosenström 2018) 9

10 Diagram 8. Andel sysselsatta som uppger att de har möjlighet att lära sig nya saker i arbetet varje vecka samt andelen om får kompetensutveckling på betald arbetstid. Sexuella trakasserier Sexuella trakasserier är ett mycket stort och allvarligt arbetsmiljöproblem inom handeln. I diagram nio visas att mer än var femte kvinna som arbetar i detaljhandeln har blivit utsatt för sexuella trakasserier de senaste tolv månaderna, och så många som åtta procent de senaste tre månaderna. I Arbetsmiljöundersökningen visas hur det på hela arbetsmarknaden finns tre faktorer som kraftigt ökar risken för att bli utsatt: att vara ung kvinna, att ha en osäker anställning och att ha kontakt med utomstående såsom kunder eller patienter. Dessa tre faktorer sammanstrålar i detaljhandeln där unga kvinnor ofta arbetar på osäkra anställningar, i daglig kontakt med kunder. Det kan uppfattas som svårare för arbetsgivaren att motverka sexuella trakasserier som utförs av kunder i jämförelse med när kollegor eller chefer är förövare. Men slutsatsen från Arbetsmiljöundersökningen 2017 som visar hur stor skillnad det är mellan fast och tidsbegränsat sysselsatta pekar på något mycket viktigt: att sexuella trakasserier handlar om maktutövning och att med tryggare arbetsförhållanden minskar de anställdas utsatthet. För handelsbranschen är antalet svarande för få för att kunna dela upp på ålder eller anställningsform, men för detaljhandeln går det att se skillnaderna i heltids- och deltidsanställning. En deltidsanställning är inte alltid en osäker Diagram 9. Andel sysselsatta som uppger att de utsatts för sexuella trakasserier. 5 (Karlsson och Ström 2019) 10

11 anställning, men många av de deltidsanställda inom handeln arbetar ofrivillig deltid och försöker därför ofta få fler timmar, vilket innebär en mer utsatt position. Det syns också när förekomsten av sexuella trakasserier granskas. Bland de som arbetar deltid har 21 procent blivit utsatta för sexuella trakasserier av andra än chefer eller kollegor, att jämföra med 10 procent bland de som arbetar heltid. Till viss del förklaras skillnaden av att det är fler kvinnor än män som arbetar deltid, 66 procent av kvinnorna och 41 procent av männen arbetade deltid i detaljhandeln första kvartalet Skillnaden är emellertid inte så stor att hela skillnaden i utsatthet för sexuella trakasserier mellan heltids- och deltidssysselsatta kan förklaras av det. Bland personer under 30 år, som är mest utsatta för sexuella trakasserier, är fördelningen av deltidsarbete mer jämnt fördelat. Meningsfulla arbeten Att känna att ens arbete är meningsfullt och till nytta för andra skapar också motivation och arbetsglädje och är därför en arbetsmiljöfråga att ta på allvar. På ett samhälleligt plan är det förstås också ett stort slöseri med resurser om människor utför arbeten som inte är meningsfulla eller till nytta för samhället och enskilda. Generellt sett anser anställda inom offentlig verksamhet oftare att deras arbete är meningsfullt än anställda i privat sektor 6. Men i grunden är handel förstås till stor nytta och grundläggande i alla moderna ekonomier. Resultatet av Arbetsmiljöundersökningens fråga om huruvida man upplever sitt arbete som meningsfullt eller meningslöst visar också att det inte i första hand handlar om bransch utan om en stor skillnad mellan arbetare och tjänstemän, vilket visas i diagram tio. I partihandeln, där över 70 procent är tjänstemän, upplever både män och kvinnor i betydligt högre utsträckning att deras arbete är meningsfullt än inom detaljhandeln, där fördelningen mellan arbetare och tjänstemän är den omvända. I detaljhandeln upplever hela 18 procent av arbetarna att deras arbete är mycket meningslöst. Diagram 10. Andel sysselsatta som uppger att de har ett meningslöst respektive meningsfullt arbete. I en studie baserad på en internationell undersökning av sysselsatta i 47 länder undersöks om människor bryr sig om huruvida deras arbete är meningslöst eller inte, och hur det hänger samman med tillfredsställelsen med arbetet. Totalt sett uppgav 8 procent att de hade ett meningslöst arbete, och Sverige låg ungefär i mitten av de undersökta länderna. Det stämmer väl överens med 2017 års Arbetsmiljöundersökning där 10 procent på hela arbetsmarknaden svarar att de har ett mycket meningslöst arbete. I den internationella studien kunde författarna se att de som uppfattade sina arbeten som meningslösa hade klart lägre tillfredsställelse i arbetet. Att ha ett jobb som uppfattas som meningslöst påverkade både dem som ansåg det viktigt att ha ett meningsfullt jobb och de som inte ansåg det viktigt, men effekten var större för de som brydde sig om huruvida jobbet var meningsfullt. När författarna undersökte i vilken typ av arbeten det var vanligast att uppfatta sitt jobb som meningslöst fanns försäljning och marknadsföring med bland dessa. Författarna förstår detta som att förekomsten av skadliga ekonomiska aktiviteter är större där, det vill säga verksamheter som skadar människor snarare än hjälper dem. Försäljning av tobak skulle kunna vara ett exempel, men även mer allmänt att göra reklam för och sälja produkter som människor inte behöver. Detta understryker vikten av att politiskt och fackligt arbeta för sådant som bättre konsumentlagstiftning 6 (Dur och van Lent 2019) 11

12 och mer hållbara konsumtionsvaror. Det gynnar förstås klimatet och samhället i stort, men också enskilda arbetares tillfredsställelse om arbetet består i att sälja produkter som är hållbara och hjälper människor, snarare än varor med kort livslängd eller som är skadliga. Ett annat skäl till att uppfatta sitt arbete som meningslöst fann författarna i långtgående arbetsdelning, det vill säga processer där den enskilda personen inte ser på vilket sätt det egna arbetet bidrar till något större. Det ovan nämnda mönstret från Arbetsmiljöundersökningen, som presenterades i diagram tre ovan, att en mycket stor andel av arbetarna inom detalj- och partihandeln sällan eller aldrig är med och beslutar om arbetets uppläggning eller när olika arbetsuppgifter ska utföras kan därför vara ett skäl till att det är betydligt vanligare bland arbetare än bland tjänstemän att uppfatta sitt arbete som meningslöst. 12

13 Källförteckning Andersson, Thomas, Ali Kazemi, Stefan Tengblad, och Mikael Wickelgren Not the Inevitable Bleak House?: The Positive Experiences of Workers and Managers in Retail Employment in Sweden. I Retail Work, redigerad av Irena Grugulis och Ödül Bozkurt, Critical Perspectives on Work and Employment. Basingstoke: Palgrave Macmillan. Berggren, Cecilia En kompetent handel. Omställning och kompetensförsörjning i handeln. Stockholm: Handelsanställdas förbund. Berggren, Cecilia, och Stefan Carlén En dålig affär. En studie av otrygga anställningar i detaljhandeln. Stockholm: Handelsanställdas förbund. pdf. Boman, Josefine, och Anton Strömbäck Otrygghet och flexibilitet. Om anställningsvillkor och konsekvenser av arbetsgivares bemanningspolitik i handeln. Stockholm: Handelsanställdas förbund. media/pressrum/rapporter/2014/ otrygghet-och-flexibilitet.pdf. Dur, Robert, och Max van Lent Socially Useless Jobs. Industrial Relations: A Journal of Economy and Society 58 (1): Karlsson, M., och G. Ström #obekvämarbetstid - en rapport om #metoo-uppropet inom handeln. Stockholm: Handelsanställdas förbund. Melin, Bo, och Ewa Wigaeus Tornqvist Kan psykosocial arbetsmiljö ge smärta och värk i nacke och skuldra? I Arbetsliv och hälsa 2004, redigerad av Rolf Å. Gustafsson och Ingvar Lundberg, Stockholm: Arbetslivsinstitutet. Rosenström, Martin Hur påverkar digitaliseringen framtida sysselsättning och kompetensbehov i handeln? En bedömning av utvecklingen Handelsanställdas förbund. rapporter/2018/handels-rapport-om-digitalisering.pdf. 13