Arbetsmiljön i statlig sektor 2015

Transkript

1 Arbetsmiljön i statlig sektor 15 Arbetsgivarverket

2 Dnr 16/3

3 Förord Rapporten Arbetsmiljön i statlig sektor 15 ger både en nulägesbeskrivning och ett långsiktigt perspektiv på utvecklingen av arbetsmiljön i statlig sektor. Arbetslivet är en bidragande orsak till att människor behåller och stärker sin hälsa. När fokus ligger på såväl ett systematiskt arbetsmiljöarbete som friskfaktorer skapas effektiva och hälsofrämjande arbetsplatser. För att skapa hållbarhet i arbetslivet är det även viktigt att det finns incitament för medarbetarna att, genom friskvård, delaktighet och engagemang, ta ansvar för såväl den gemensamma arbetsmiljön som sin egen hälsa. En god arbetsmiljö resulterar i en arbetsplats som gynnar både anställdas och organisationens välbefinnande. Statistiska Centralbyrån (SCB) genomför vartannat år på uppdrag av Arbetsmiljöverket (AV) en genomlysning av hela arbetsmarknaden med utgångspunkt från de anställdas upplevelse av sin arbetsmiljö. Rapporten Arbetsmiljön i statlig sektor 15 bygger på svaren från de statsanställda i denna SCB-undersökning. I Arbetsmiljöundersökningen under år 15 intervjuades 7 1 personer ur den sysselsatta befolkningen i åldern år via telefon och enkäter. Av dessa personer var 517 anställda i staten (7%). Detta är något fler statsanställda än vid förra undersökningen (6%). Resultaten avser hur de statsanställda i genomsnitt besvarat de olika frågorna. I staten finns verksamheter med varierande förutsättningar när det gäller flera områden i undersökningen. Rapporten ger den generella bilden av arbetsmiljön i statlig sektor. Rapporten är författad av arbetsmiljöexpert Tarja Nevala och utredare Matti Särngren, båda från Arbetsgivarverket. Stockholm, september 16 Eva Liedström Adler Generaldirektör 2

4 Sammanfattning I rapporten presenteras ett urval av frågor från Arbetsmiljöverkets arbetsmiljöundersökning. Syftet är att åskådliggöra arbetsmiljön i statlig sektor i jämförelse med tidigare undersökningar samt jämföra med andra sektorer och arbetsmarknaden som helhet. I rapporten belyses frågor som är viktiga för den statliga sektorn, till exempel den psykosociala arbetsmiljön och stressfaktorer. Andra viktiga områden som belyses, är hur de sysselsatta upplever sitt arbete, utbildning och utveckling genom arbetet, psykiska och fysisk besvär, sjuknärvaro, de sysselsattas syn på sin framtida arbetssituation och förekomsten av systematiskt arbetsmiljöarbete. Förändringarna för statsanställda i arbetsmiljöundersökningen år 15 är relativt små jämfört med motsvarande undersökning vid tidigare tillfällen. Systematiskt arbetsmiljöarbete och tillgång till företagshälsovård förekommer i betydligt högre grad i staten än på arbetsmarknaden som helhet. Större andel i staten svarar också att det är tydligt vem som har arbetsmiljöansvaret. De statsanställda är också mer nöjda med sina arbetstider än anställda på arbetsmarknaden som helhet. En större andel statsanställda än på arbetsmarknaden totalt upplever att de har ett omväxlande, obundet och meningsfullt arbete. Vissa svarstendenser i undersökningen tyder på en proportionellt högre arbetsbelastning för främst statsanställda kvinnor i jämförelse med kvinnor på hela arbetsmarknaden. Fler statsanställda anger att de känner sig i högre grad otillräckliga med sin arbetsinsats. En del av rapporten berör problem med konflikter, mobbning, trakasserier, våld eller hot om våld. Statligt anställda är generellt lika belastade av dessa problem som på arbetsmarknaden i stort. En något högre andel av de statligt anställda än samtliga sysselsatta uppger dock att de utsatts för hot eller våld i arbetet, även om andelen bland statsanställda är lägre än för övriga kategorier av offentliganställda. Undersökningen 15 introducerar ett antal nya frågor, på en av dessa svarar över hälften av de anställda på hela arbetsmarknaden att tydliga mål finns i arbetet. Inom statlig sektor är andelen något lägre. Medarbetarskap och ledarskap är generellt mer betydelsefullt för arbetsmiljön på de flesta statliga arbetsplatser än de fysiska arbetsmiljöfaktorerna. I de frågor som rör möjlighet till uppmuntran, stöd, hjälp och besked från chefer om vad som ska prioriteras, är resultaten för staten i nivå med arbetsmarknaden totalt sett. 3

5 Innehåll Förord 2 Sammanfattning 3 Arbetsmiljön i statlig sektor 6 Bakgrund 6 Systematiskt arbetsmiljöarbete vanligare på statliga arbetsplatser 7 Statsanställda mer nöjda 7 Statsanställda har mer meningsfulla arbeten 8 Statsanställda har störst inflytande över arbetet 11 Statsanställda har större möjligheter att lära nytt och lösa krävande problem 13 Möjligheter att framföra kritiska synpunkter 14 Mindre fysiska besvär hos statsanställda 14 Funktionsnedsättning 16 Sjukarbete 17 Konflikter, mobbning och trakasserier 18 Ökat våld eller hot om våld för statsanställda Diskriminering 21 Arbetsmiljöförändringar över tid 22 Statsanställda om sina framtidsutsikter 22 Bilaga 1 26 Arbetsmiljöundersökningen 26 Redovisningskommentarer 26 Tabellförteckning Tabell 1 Omfattning av arbetsmiljöarbete på arbetsplatserna samt andel som har tillgång till företagshälsovård år 15, procent 7 Tabell 2 Sysselsattas syn på arbetstid respektive deras möjligheter att påverka sina arbetstider år 15, procent 8 Tabell 3 Andel som anser att arbetet är komplext och ger utvecklingsmöjligheter samt lärotid/ introduktionsutbildning för att klara av arbetet år 15, procent 13 Tabell 4 Andel som har en funktionsnedsättning eller en funktionsnedsättning som påverkar arbetsförmågan uppdelat på arbetsmarknadssektor samt kön år 15, procent 17 Tabell 5 Andel som upplever sig ha blivit utsatt för diskriminering utifrån diskrimineringsgrunderna uppdelat på arbetsmarknadssektor samt kön år 15, procent 21 Tabell 6 Antal svarande i arbetsmiljöundersökningen år 15 uppdelat på kön och arbetsmarknadssektor 26 Figurförteckning Figur 1 Andel som är nöjda respektive missnöjda med arbetet , procent 7 Figur 2 Andel som är nöjda med sina arbetstider, respektive inte kan påverka sina arbetstider , procent 8 Figur 3 Upplevelser av den egna arbetssituationen år 15, procent 9 Figur 4 Andel som anser att de har ett intressant och stimulerande arbete 9-15, procent Figur 5 Inflytande, uppskattning och stress år 15, procent 12 4

6 Figur 6 Andel som anser att det alltid/för det mesta är svårt att framföra kritiska synpunkter på arbetsförhållanden , procent 14 Figur 7 Psykiska och fysiska besvär år 15, procent 15 Figur 8 Andel som upplever att de har stor arbetsbelastning och för mycket att göra åren 9-15, procent 16 Figur 9 Andel som uppger att de arbetat trots att de borde ha låtit bli på grund av sitt hälsotillstånd 7-15, procent 17 Figur Andel kvinnor som är indragna i konflikter på arbetsplatsen, upplever sig ha blivit utsatt för mobbning, våld eller hot om våld eller trakasserier år 15, procent 18 Figur 11 Andel män som är indragna i konflikter på arbetsplatsen, upplever sig ha blivit utsatt för mobbning, våld eller hot om våld eller trakasserier år 15, procent 19 Figur 12 Andel anställda som de senaste 12 månaderna upplever sig blivit utsatta för personlig förföljelse (mobbning) från chefer/arbetskamrater , procent Figur 13 Andel som de senaste 12 månaderna har blivit utsatta för våld eller hot om våld , procent (sektorjämförelse) Figur 14 Andel som tror sig lätt få ett likvärdigt arbete utan att behöva flytta respektive risk för förflyttning till annat arbete , procent 22 Figur 15 Andel som har ett mycket meningsfullt arbete , procent 22 Figur 16 Andel som har ett omväxlande arbete , procent 23 Figur 17 Andel som är med och beslutar om uppläggningen av det egna arbetet , procent 23 Figur 18 Andel som för det mesta kan bestämma när olika arbetsuppgifter skall göras , procent 24 Figur 19 Andel som upplever att de har alldeles för mycket att göra , procent 24 Figur Andel som utsatts för hot eller våld under de senaste 12 månaderna , procent 25 Figur 21 Andel som är uttröttade i kroppen (varje vecka) , procent 25

7 Arbetsmiljön i statlig sektor Bakgrund Sedan 1989 har Statistiska Centralbyrån (SCB) på uppdrag av Arbetsmiljöverket (AV) vartannat år genomfört en arbetsmiljöundersökning1. 15 års undersökning omfattar cirka 1 frågor, ställda genom telefonintervju och postenkät till sysselsatta individer som deltog i Arbetskraftsundersökningarna (AKU). Sammantaget besvarades enkäterna av 7 1 personer, varav 517 anställda i staten. I den senaste undersökningen år 15 har antalet svarande minskat totalt på arbetsmarknaden. I statlig sektor har det däremot ökat något (se bilaga 1). Kraven på signifikans i rapporten är högt ställda till 95 procent. Det innebär att med 95 procents sannolikhet2 är skillnaden mellan två andelar verklig för kollektivet och inte slumpmässigt uppkommen endast beroende av vilka individer som råkat få möjlighet att besvara enkäten. Uppgifterna från SCB har levererats med en decimals noggrannhet. I tabeller och diagram används samma noggrannhet medan i den löpande texten har värdena i denna rapport avrundats till heltal för läsbarhetens skull. De personer inom statliga myndigheter som har besvarat frågorna i undersökningen representerar en mångfasetterad arbetssituation. Därför är det inte möjligt att dra några slutsatser om enskilda statliga myndigheter eller arbetsplatser utifrån den mer generella bild som rapporten ger. En del statliga arbetsplatser är mans- och andra är kvinnodominerade. I en del diagram och tabeller presenteras resultatet uppdelat på kön. I vissa fall kan det faktum att resultatet varierar med avseende på kön bero på det rådande förhållandet på arbetsplatsen, det vill säga att situationen i organisationen har ett större förklaringsvärde än kön. Mot bakgrund av att antalet svarande är begränsat är det inte möjligt att genom ytterligare nedbrytning fastställa de bakomliggande orsakerna till variationer. 1 Arbetsmiljöstatistik rapport 16:2, Arbetsmiljöverket. Vissa kommentarer om Arbetsmiljöverkets undersökning finns i bilaga 1. 2 I några få frågor i 15 års undersökningen har SCB inte lämnat några statistikuppgifter för den statliga sektorn. Det gäller frågeställningar där punktskattningen ligger nära och konfidensintervallet, enligt SCB:s bedömning, blir alltför stort på grund av att enbart någon enstaka person svarat på ett visst sätt. Detta gäller exempelvis frågor ställda till de som är yngre än år, frågor riktade till chefer/skyddsombud och frågor om sexuella trakasserier. 6 De flesta statliga myndigheter har generellt en god fysisk arbetsmiljö där få statsanställda utsätts för vibrationer, buller, kemikalier eller påfrestande arbetsställningar. Mot bakgrund av detta har redovisning av denna typ av mer specifika fysiska arbetsmiljöproblem bortprioriterats i denna rapport. I 15 års undersökning ingår en del nya frågor som bland annat frågor om diskriminering utifrån de sju diskrimineringsgrunderna, om krav och inflytande, arbetsorganisation, arbetsverktyg samt om arbete i kontorsmiljö. Det finns även frågor som fått förändrad formulering eller där svarsalternativen förändrats något. Dessa frågor avser bland annat områdena arbetsmiljöarbete, arbetsmiljöförhållandena, upplevelser av arbetet, utbildning samt frågor om stress. Generellt är personer som har arbete i hög grad friskare än de individer som står utanför arbetslivet. Forskare har under senare år fördjupat förståelsen för friskfaktorer och de processer inom arbetslivet som genererar hälsa. En friskfaktor är en företeelse som förekommer i den enskilda människans arbets- och/eller totala livsmiljö och levnadsmönster och ger denne förutsättningar att fungera optimalt, utvecklas och må bra i arbetslivet. Det kan handla om faktorer som socialt stöd, trivsel, mening, ett gott ledar- och medarbetarskap, god kommunikation, gemensamma värderingar, ett organisationsklimat med rimliga krav som stärker arbetshälsan hos individen och leder till ökat välbefinnande för organisationen. Sociologen Aron Antonovsky3 har likställt friskfaktorer med känslan av att tillhöra ett sammanhang i tillvaron (KASAM). Ju mer begripligt, hanterbart och meningsfullt livet och förhållandena på arbetsplatsen är, desto bättre rustad är den anställde för att hantera sina problem. En god arbetsmiljö ger förutsättningar för både effektivitet och arbetsglädje. Relationen är ömsesidig, en effektiv verksamhet bidrar till arbetsglädje och stolthet hos de anställda vilket i sin tur bidrar till en god arbetsmiljö. 3 KASAM-begreppet beskrivs närmare i Antonovskys bok Hälsans mysterium från 1991.

8 Systematiskt arbetsmiljöarbete vanligare på statliga arbetsplatser Signifikant större andel i staten svarar att det är tydligt vem som har arbetsmiljöansvaret samt att det pågår systematiskt arbetsmiljöarbete på arbetsplatsen. Andelen av de som har företagshälsovård som upplever att den har en roll i att utveckla arbetsmiljön är bland statsanställda 36 procent. Systematiskt arbetsmiljöarbete innebär bland annat att arbetsgivaren regelbundet undersöker och följer upp arbetsförhållanden och bedömer risker för ohälsa eller olycksfall samt hot och våld i arbetet. Arbetsgivaren ska därefter omedelbart eller så snart det är praktiskt möjligt genomföra de åtgärder som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall. I arbetsmiljölagstiftningen (AML) 3 kap. 2a 4 finns krav på att samtliga arbetsplatser i landet ska bedriva ett systematiskt arbetsmiljöarbete. Ett nekande svar på frågan behöver inte alltid betyda att ett arbetsmiljöarbete inte förekommer utan kan i vissa fall indikera att den svarande inte har kännedom om ett sådant. Tabell 1 visar att statligt anställda i betydligt högre grad anser att det på arbetsplatsen bedrivs ett systematiskt arbetsmiljöarbete. Andelen statsanställda som uppfattar att det pågår ett systematiskt arbetsmiljöarbete på arbetsplatsen har ökat från 61 procent år 1 till 72 procent år 15. Andelen som anser att arbetsmiljöbrister alltid eller för det mesta åtgärdas i staten uppgår till 66 procent. Denna andel har minskat något från föregående undersökningar och är lägre än vid det första tillfället frågan fanns med i undersökningen år 3. Statliga sektorns andel är 9 procentenheter högre än för totala arbetsmarknaden. procent av de statsanställda känner till att de har tillgång till företagshälsovård. Detta är lägre än vid de fyra senaste undersökningarna och var 84 procent år 13. I staten har alla anställda enligt kollektivavtal tillgång till företagshälsovård5. En slutsats är att alla statsanställda inte har denna information. Tabell 1 Omfattning av arbetsmiljöarbete på arbetsplatserna samt andel som har tillgång till företagshälsovård år 15, procent Tydligt vem som har arbetsmiljöansvar Systematiskt arbetsmiljöarbete pågår på arbetsplatsen Arbetsmiljöbrister åtgärdas alltid/för det mesta Arbetsmiljöbrister åtgärdas för det mesta inte/aldrig Statligt anställda Samtliga sysselsatta 71,7* 63,8 72,1* 55,6 66,1* 57,6 18,9,9 Har tillgång till företagshälsovård,1* 58,3 Uppfattar att företagshälsovården har en roll i att förbättra arbetsmiljön 35,5,8 * Skillnaden mellan värdet för statligt anställda och värdet för alla sysselsatta är statistiskt signifikant. Statsanställda mer nöjda Figur 1 visar att statligt anställda på det stora hela är mer nöjda med sitt arbete. Andelen nöjda statsanställda har ökat sedan förra undersökningen med 4 procentenheter till procent år 15. Möjligen kan frågans förändrade karaktär, där adverbet mycket tagits bort ha påverkat höjningen något. I jämförelse med hela arbetsmarknaden (där motsvarande siffra är 74 procent år 15) är statsanställda nöjdare med sitt arbete. 8 procent av de statsanställda är på det stora hela missnöjda med sitt arbete. Motsvarande siffra för hela arbetsmarknaden är 9 procent. Skillnaden är inte statistiskt signifikant. Figur 1 Andel som är nöjda respektive missnöjda med arbetet , procent 4 4 I Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete, AFS 1:1, finns mer detaljerade bestämmelser hur det systematiska arbetsmiljöarbetet ska bedrivas. 5 Företagshälsovården eller motsvarande samverkande expertfunktioner är oberoende resurser för arbetsmiljö och rehabilitering med tillgång till rådgivande expertfunktioner som sammantaget kan erbjuda medicinsk, ergonomisk, teknisk och beteendevetenskaplig kompetens Andel statligt anställda som är nöjda med sitt arbete Andel av samtliga sysselsatta som är nöjda med sitt arbete Andel av samtliga sysselsatta som är missnöjda med sitt arbete Andel statligt anställda som är missnöjda med sitt arbete

9 Undersökningen visar att statsanställda även är mer nöjda med sina arbetstider än anställda på arbetsmarknaden som helhet. Tabell 2 visar att andelen statligt anställda som svarar att de är mycket missnöjda med sina arbetstider är betydligt lägre än bland samtliga sysselsatta. Andelen som är mycket nöjda med sina arbetstider är på samma nivå som vid föregående undersökning år 13 för de statligt anställda, och är statistiskt signifikant högre bland statligt anställda än på arbetsmarknaden som helhet. I tabell 2 framgår också att 6 av bland de statsanställda har flextid och ytterligare var fjärde svarande har uppgett att de har relativt fria arbetstider. Endast 11 procent av statligt anställda anger att de i allmänhet inte kan påverka sin arbetstid. Det är en minskning med 3 procentenheter från föregående undersökning år 13. Jämfört med resten av arbetsmarknaden är skillnaden stor. Mer än en dubbelt så stor andel, 36 procent, av samtliga sysselsatta anger att de i allmänhet inte kan påverka sin arbetstid. I staten har andelen som anger att de arbetar flextid ökat med 4 procentenheter. Tabell 2 Sysselsattas syn på arbetstid respektive deras möjligheter att påverka sina arbetstider år 15, procent Är mycket nöjd med sina arbetstider** Är varken nöjd eller missnöjd med sina arbetstider** Är mycket missnöjd med sina arbetstider** Arbetar vanligtvis dagtid, ej lör-/ söndag Statligt anställda 72,3* 61,4,1* 25,6 7,6* 13, 71,7*,4 Samtliga sysselsatta andelen sysselsatta som inte själva kan påverka sin arbetstid signifikant avsevärt lägre i staten än på arbetsmarknaden i stort. Figuren visar även tendensen att de statligt anställda under de senaste femton åren blivit nöjdare (och mindre missnöjda) med sina arbetstider. Figur 2 Andel som är nöjda med sina arbetstider, respektive inte kan påverka sina arbetstider , procent Statsanställda har mer meningsfulla arbeten Andel statligt anställda som är mycket nöjda med sina arbetstider Andel av samtliga sysselsatta som är mycket nöjda med sina arbetstider Andel av samtliga sysselsatta som i allmänhet inte kan påverka arbetstiden Andel statligt anställda som i allmänhet inte kan påverka arbetstiden Av figur 3 framgår att anställda i staten sammantaget upplever sitt arbete positivt i något större utsträckning än arbetstagare i allmänhet. På 11 frågor av 24 skiljer sig statsanställdas svar på ett positivt sätt statistiskt signifikant från svaren från samtliga sysselsatta. En större andel statsanställda än totalt sett på arbetsmarknaden upplever exempelvis att de har ett meningsfullt och omväxlande arbete. Arbetar flextid (arbetstid inom vissa fastställda tider)** Har relativt fria arbetstider (ej flextid)** Kan i allmänhet inte påverka arbetstiden** 64,5* 37,7 24,8 26,7,7* 35,6 * Skillnaden mellan värdet för statligt anställda och värdet för alla sysselsatta är statistiskt signifikant. ** Svarsalternativen är ömsesidigt uteslutande. Möjligheten att påverka arbetstiden kan ha betydelse för den anställdes återhämtning mellan arbetsdagar samt för hur väl det fungerar att kombinera arbetsliv med privatliv och fritid. Möjligheten att påverka såväl innehåll som övriga arbetsförutsättningar, till exempel förläggning av arbetstid, medför en positiv påverkan på hälsa enligt stressforskning. Som framgår av figur 2 är 8 Totalt på arbetsmarknaden år 15 upplever 68 procent sitt arbete som meningsfullt. Bland kvinnor är andelen något högre än bland män, 72 respektive 64 procent. Motsvarande siffror för statligt anställda kvinnor är 77 och för männen 79 procent. En viss skillnad beroende på kön finns, dock inte signifikant. Totalt bland statsanställda upplever 79 procent sitt arbete som meningsfullt. Skillnaden mellan totala arbetsmarknaden och staten är signifikant. Hälften av samtliga sysselsatta, 53 procent, upplever sig ha alltför mycket att göra. I den tidigare undersökningen år 13 fanns en högre andel statligt anställda som ansåg att de hade alltför mycket att göra. Andelen i staten har år 15 också ökat med 1 procentenhet till 56 procent. Det är

10 Figur 3 Upplevelser av den egna arbetssituationen år 15, procent Upplevelser av arbetet (instämmer helt eller delvis): 4 Är i det stora hela nöjd med arbetet Är i det stora hela missnöjd med arbetet 9,1 7,5 74, 79,6 Har bekväma arbetsställningar 39,5 57,7 Har påfrestande arbetsställningar 14,4,9 Har ett fysiskt lätt arbete 49,2 72,3 Har ett fysiskt påfrestande arbete 12,8 28,2 Har ett mycket meningsfullt arbete 67,9 77,8 Har ett mycket meningslöst arbete 8,7 6,1 Är mycket nöjd med sina arbetstider 61,4 72,3 Är mycket missnöjd med sina arbetstider 7,6 13, Arbetet är obundet och fritt 46,7 56,3 Arbetet är bundet och ofritt 17,5 14,3 Har ett omväxlande arbete 51,6 67,9 Har ett enformigt arbete 11,9 19,5 Har ett psykiskt lätt arbete Har ett psykiskt påfrestande arbete 22,1 19,8 41,3 48, För mycket kontakt med andra För lite kontakt med andra Har för stort inflytande Har för lite inflytande Har för enkla arbetsuppgifter Har för svåra arbetsuppgifter 19,1 19,1 14,2 11, 15,6 12,5 25,1 26,1 18, 12,2 13,3 15,8 Statligt Samtliga anställda, sysselsatta me positiv upplevelse Statligt anställda, mer positiv Statligt anställda, me upplevelse upplevelse Statligt Statligt anställda, anställda, mer negativ skillnaden upplevelse är inte sig Samtliga Statligt sysselsatta anställda, skillnaden är inte signifikant Har alldeles för lite att göra Har alldeles för mycket att göra 5,7 6,8 52,7 55,9 Om figur 3 I figur 3 illustreras svaren från en del i enkätundersökningen där det uttryckligen frågas om hur den svarande upplever arbetssituationen. Frågorna skiljer sig därmed från flertalet övriga frågor i undersökningen, där syftet snarare är att försöka få en mer objektiv bild av arbetsmiljön. Exempelvis kan svaren indikera om upplevelsen av att vara nöjd med sitt arbete, arbetsbelastningen är alldeles för hög, arbetsuppgifterna alltför svåra för den egna förmågan eller omvänt för enkla. Man kan också uppleva arbetet som psykiskt påfrestande, enformigt eller bundet och ofritt. Frågor om i vilken grad man är nöjd med sitt arbete och om man upplever sitt arbete meningsfullt ger en övergripande indikation på arbetstillfredsställelse. När de statsanställdas svar är statistiskt signifikant mer positiva än samtliga sysselsattas svar är staplarna för staten gröna i figuren. För en fråga där det motsatta gäller, att anställda i staten upplever sin arbetssituation signifikant mer negativt, är staplarna för staten röda. 9

11 en mycket högre andel av kvinnorna jämfört med männen på arbetsmarknaden som anser sig ha alldeles för mycket göra. Andelen bland statsanställda kvinnor är 65 procent, vilket är en ökning med 6 procentenheter jämfört med förra mätningen. 45 procent av de statsanställda männen upplever sig ha alldeles för mycket att göra. Detta avspeglar sig även i att fler statsanställda kvinnor än män upplever sig ha ett psykiskt påfrestande arbete. 14 procent av samtliga sysselsatta upplever sig ha för lite kontakt med andra jämfört med statsanställda, 11 procent. Vad gäller det omvända, att i arbetssituationen uppleva sig ha för mycket kontakt med andra är andelen, 19 procent, densamma för anställda inom staten och övriga arbetsmarknaden. För kvinnor i statlig sektor har andelen ökat med 1 procentenhet år 13 till 78 procent år 15. Motsvarande andel för statsanställda män är en ökning från procent år 13 till 82 procent år 15. Andelen som anser att de har ett intressant och stimulerande arbete bland arbetsmarknadens samtliga kvinnor år 15 är 72 procent och bland samtliga män 67 procent. Skillnaden mellan statsanställda och samtliga anställda är statistiskt signifikant. Generellt anser även signifikant fler offentligt anställda att de har intressanta och stimulerande arbetsuppgifter än de privatanställda. Svaren på resterande 13 frågor om upplevd arbetssituation visar att anställda inom staten upplever sin arbetssituation likartad jämfört med samtliga sysselsatta. Andelen statligt anställda som anser att de har ett intressant och stimulerande arbete är högre än sammantaget på arbetsmarknaden. Andelen statligt anställda som har ett i hög grad stimulerande arbete har ökat något sedan föregående undersökning och uppgår år 15 till procent. Ökningen är inte statistiskt signifikant. Figur 4 Andel som anser att de har ett intressant och stimulerande arbete 9-15, procent 4 Nej I viss mån I hög grad Statligt anställda Samtliga sysselsatta Statligt anställda Samtliga sysselsatta Kvinnor Män

12 Statsanställda har störst inflytande över arbetet Statsanställda kan i högre utsträckning än samtliga sysselsatta i befolkningen bestämma när olika arbetsuppgifter ska utföras. De är också i större utsträckning med och beslutar om uppläggningen av det egna arbetet. Skillnaderna är statistiskt signifikanta. Att kunna påverka och styra uppläggningen på arbetet är en faktor som gör att sysselsatta i minskad grad utsätts för hälsoskadlig stress. Vid utsatthet för höga krav i arbetet är det av betydelse att kunna få stöd och uppmuntran från chefer och arbetskamrater. Andelen som svarar att de får stöd och uppmuntran från chef har ökat såväl totalt på arbetsmarknaden som bland de statligt anställda. På samtliga frågor om chefer och andra personer visar uppskattning har det bland de statsanställda skett en minskning från förra mätningen, medan vad gäller arbetsmarknaden totalt skett en ökning och positiv förändring. Även på frågan om möjlighet till råd/ hjälp om arbetsuppgifterna är för svåra har det skett en minskning för de statsanställda. Andelen 85 procent statligt anställda år 15 är det lägsta värdet för statsanställda sedan första mätningen år Det är också viktigt, ur ett hälsofrämjande perspektiv, att ha egeninflytande över sin arbetssituation. Totalt på arbetsmarknaden år 15 svarar hälften, 47 procent, att de kan påverka sin arbetstakt under mer än halva sin arbetstid. Det är betydligt vanligare att män kan påverka sin arbetstakt. Så har det sett ut sedan början av nittiotalet. 54 procent av männen jämfört med 4 procent av kvinnorna kan mer än halva arbetstiden påverka arbetstakten. Inom statlig sektor är männens andel 58 procent och de statligt anställda kvinnornas 51 procent. Skillnaden mellan statligt anställda kvinnor och män är inte signifikant. Detta avspeglar sig även för statligt anställda där en större andel män än kvinnor upplever sig ha inflytande över arbetets uppläggning. Mer än hälften, 56 procent av statsanställda upplever att de har tillräckligt med tid att arbeta med huvudsysslan. Statligt anställda män i 6 procentenheter högre utsträckning än statsanställda kvinnor, 58 respektive 52 procent. Lite större andel av statsanställda män, 69 procent, uppger att de får besked från chef/arbetsledare om vad som ska prioriteras jämfört med kvinnorna i statlig sektor, procent. Andelen statsanställda som uppger att de har för svåra uppgifter är 16 procent och har ökat med knappt 2 procentenheter från föregående undersökning år 13. På frågan om möjligheter till stöd och uppmuntran från kollegor och från chef är resultatet i nivå med övriga arbetsmarknaden. Var sjätte anställd har möjlighet till stöd och uppmuntran från kollegor medan 7 av upplever sig ha möjlighet till råd och stöd från chef, när arbetet känns besvärligt. Under de senaste mätningarna från år 11 har de statligt anställda männens andel på frågan om de har för svåra arbetsuppgifter minskat med 3 procentenheter och är därmed i 15 års undersökning i nivå med männen och kvinnorna på hela arbetsmarknaden, 13 procent. Andelen statsanställda kvinnor som uppger år 15 att de har för svåra arbetsuppgifter är 18 procent. En ny fråga i 15 års undersökning är frågan om det finns tydliga mål i arbetet. Över hälften, 57 procent på totala arbetsmarknaden, svarar att tydliga mål finns i arbetet. Inom statlig sektor är andelen signifikant lägre, 44 procent. Däremot får statsanställda i lika stor utsträckning som anställda på hela arbetsmarknaden besked från chefen om vad som i första hand ska göras. De får också råd och stöd från chefer och arbetskamrater när arbetsuppgifterna är svåra. I de frågor som rör besked om vad som ska prioriteras från chefer eller huruvida de svarande har för svåra arbetsuppgifter är resultaten för staten i nivå med övriga arbetsmarknaden. En ny fråga i undersökningen år 15 gäller om andra arbetsuppgifter tar för mycket tid från huvudsysslan. 11

13 Figur 5 Inflytande, uppskattning och stress år 15, procent Andel bland statligt anställda respektive samtliga sysselsatta som upplever följande: 4 % Är med och beslutar om uppläggningen av det egna arbetet 72,8 85, Kan för det mesta bestämma när olika arbetsuppgifter skall göras 57,2 75,3 Har tillräckligt med tid att arbeta med huvudsysslan 59, 55,5 Har möjlighet att själv bestämma arbetstakten (mer än 1/2 tiden) 47,3 53,9 Så stressigt arbete att man inte hinner prata eller tänka på annat än arbetet (minst 1/2 tiden) Tvungen att varje vecka dra in på luncher, arbeta över eller ta med jobb hem Kan ta korta pauser (minst 1/2 tiden) 34,1 31,5 34,5 4,3 46,3,4 Samtliga sysselsatta Statligt anställda, mer positiv upplevelse Förväntas läsa jobbmejl på fritid 31,4 28,7 Statligt anställda, mer negativ upplevelse Förväntan på tillgänglighet per telefon på fritid 28,8 41,6 Statligt anställda, skillnaden är inte signifikant Arbetet kräver hela uppmärksamheten och koncentrationen (nästan hela tiden) 4,1 44,8 Har för svåra arbetsuppgifter 13,3 15,8 Tydliga mål i arbetet 43,7 56,7 Möjlighet till råd/hjälp om arbetsuppgifterna känns svåra 84,8 84,8 Möjlighet till stöd och uppmuntran från chefer 66,8 71,8 Möjlighet till stöd och uppmuntran från arbetskamrater 84,1 88,7 Får för det mesta besked från chef/arbetsledare vad som i första hand ska göras 64,8 64,3 Chefen visar uppskattning för ens arbete (varje vecka) 34, 34,1 Andra personer visar uppskattning (t.ex. arbetskamrater, patienter, kunder) (varje vecka) 59,3 65,6 Om figur 5 En god arbetsmiljö ger möjlighet till utveckling, uppskattning, socialt stöd, eget ansvar, delaktighet och inflytande. Frågorna i figur 5 belyser olika aspekter av den psykosociala arbetsmiljön. De frågor som redovisas rör om man får uppskattning och har inflytande på arbetet, möjlighet till stöd av chefer och arbetskamrater samt om chefen ger besked om vad som ska prioriteras. Dessa är alla viktiga faktorer i individens arbetssituation. På motsvarande sätt som i figur 3 är stapeln för staten (den nedre stapeln) grön om de statsanställda upplever sin situation mer positiv än sysselsatta i allmänhet och röd om det motsatta gäller. Endast svar där skillnaden mellan anställda i staten och anställda på hela arbetsmarknaden är statistiskt signifikant har markerats på detta sätt. 12

14 Statsanställda har större möjligheter att lära nytt och lösa krävande problem I tabell 3 redovisas statistik, som illustrerar upplevelsen av att i högre grad lösa krävande problem och utvecklas genom arbetet, som bekräftar bilden av att statliga arbeten generellt är krävande och samtidigt mer utvecklande än allmänt på arbetsmarknaden. Det är 6 av statsanställda, 62 procent, som uppger att arbetet ger möjlighet att lära nytt och att man utvecklas i yrket varje vecka, se tabell 3. Detta är statistiskt signifikant fler än andelen 47 procent bland samtliga sysselsatta. De statsanställda anser i betydligt högre utsträckning, 68 procent, än samtliga sysselsatta, 51 procent, att minst halva arbetstiden går åt till att lösa krävande problem. Andelen är statistiskt signifikant. Enligt undersökningen kräver statliga arbeten generellt mer lärotid och introduktionsutbildning än totalt sett på arbetsmarknaden. Andelen anställda i staten som fått utbildning på betald arbetstid under det senaste året är också högre än inom övriga arbetsmarknadssektorer. Detta är viktigt mot bakgrund av att fler statsanställda känner sig otillräckliga med sina arbetsinsatser (se figur 7). Andelen som fått utbildning på betald arbetstid är i staten 75 procent och 62 procent på arbetsmarknaden i stort år 15. Nästan procent på den totala arbetsmarknaden upplever att arbetskraven överensstämmer med de kunskaper och färdigheter man har. Detsamma gäller för statlig sektor. Tabell 3 Andel som anser att arbetet är komplext och ger utvecklingsmöjligheter samt lärotid/ introduktionsutbildning för att klara av arbetet år 15, procent Staten Kommun Landsting Privat Samtliga Minst halva arbetstiden går åt till att lösa krävande problem Arbetet ger möjlighet att lära nytt och utvecklas i yrket varje vecka Har fått utbildning på betald arbetstid under de sista 12 månaderna 68,* 46,9 55,4,5 51,4 62,4* 46,5 51,5 44,8 46,7 75,2* 72,1 77,3 55,9 61,5 Arbetet kräver viss lärotid eller introduktionsutbildning (förutom utbildning/kurs): högst några månader**,3* 75,5 68,1 61,8 63,6 1/2 år** 14,8* 3,3 6,2 9,2 8,3 1 år eller mer** 34,9 21,1 25,7 28,9 28, Arbetskrav överensstämmer med kunskap och färdighet: Kraven är mycket/något högre 17,8 19,5,1,8,2 Kraven är mycket/något lägre 15,9 19,9 13,1,8, * Skillnaden mellan värdet för statligt anställda och värdet för alla sysselsatta är statistiskt signifikant. ** Svarsalternativen är ömsesidigt uteslutande. 13

15 Möjligheter att framföra kritiska synpunkter Var fjärde statsanställd instämmer i påståendet att det alltid/för det mesta är svårt att framföra kritiska synpunkter på arbetsförhållanden. Andelen är i linje med arbetsmarknaden som helhet. Statligt anställda kvinnor, 28 procent, upplever i högre grad att det är svårt att framföra kritiska synpunkter på arbetsförhållanden än statligt anställda män, 22 procent. Skillnaden mot förra mätningen är en ökning med 5 procentenheter för kvinnorna och en minskning för männen med något mer än 6 procentenheter inom statlig sektor. Skillnaderna är inte signifikanta. Figur 6 Andel som anser att det alltid/för det mesta är svårt att framföra kritiska synpunkter på arbetsförhållanden , procent ,9 22,9 23,2 23,5 23,1 23,6 Mindre fysiska besvär hos statsanställda 21,4 22,3,7 21,5 Statlig Kommunal Landsting Privat Samtliga Inom staten finns fler fysiskt lätta arbeten och fler arbeten med bekväma arbetsställningar. Fler statligt anställda sitter och arbetar mellan en till två eller mer än två timmar i ett sträck jämfört med arbetsmarknaden totalt. Skillnaden är statistiskt signifikant. De statsanställda upplever kroppsliga besvär främst som att ha ont i axlar, armar samt övre delen av ryggen eller nacken. Skillnaden gentemot hela arbetsmarknaden är i detta fall inte statistiskt signifikant. Generellt på arbetsmarknaden finns det betydande skillnader i andelen med kroppsliga besvär beroende på ålder och vilken socioekonomisk grupp man tillhör. Besvären ökar med stigande 14 ålder för både kvinnor och män men typ av yrke betyder minst lika mycket. Ytterligare en fråga i undersökningen som berör kroppsliga och fysiska besvär handlar om huruvida de svarande tror att de kommer att orka eller vara tillräckligt friska för att kunna arbeta till ordinarie pensionsålder. Frågan ställs enbart till de svarande som är mellan -64 år och tar inte upp om de av andra skäl tror att de kommer att sluta arbeta tidigare. Jämfört med tidigare undersökningar anser en något större andel anställda på hela arbetsmarknaden att de inte kommer att kunna arbeta till den ordinarie pensionsåldern i sitt yrke. Andelen har ökat marginellt sedan förra undersökningen på arbetsmarknaden totalt såväl som bland statsanställda. Statsanställda har besvär av psykisk karaktär i ungefär lika hög grad som anställda på arbetsmarknaden som helhet. Andelen i staten som inte får tillräckligt med vila mellan arbetsdagar har minskat med 1 procentenhet mellan åren 13 och 15 och är inte längre signifikant högre än i arbetslivet totalt. Andelen statsanställda som känner sig otillräckliga med arbetsinsatsen är fortfarande högre än för hela arbetsmarknaden, dock är detta inte längre signifikant högre som vid förra mätningen år 13. I de allra flesta frågor i undersökningen är andelen kvinnor som upplever psykiska besvär högre än andelen män. Detta gäller såväl i staten som på arbetsmarknaden i stort. En större andel statsanställda kvinnor än statsanställda män uppger att de är trötta och håglösa, eller misströstar på grund av svårigheter på arbetet. De statsanställda männen har svårare att koppla bort tankarna på jobbet under fritiden. Sömn är viktigt för återhämtningen. Dålig sömn kan påverka hälsan negativt och sömnbrist i sig kan bidra till att höja stressnivåer. Totalt på arbetsmarknaden är det 36 procent, som varje vecka har svårt att sova. Motsvarande siffra är högre för den statliga sektorn, 42 procent, men skillnaden är inte signifikant. Statsanställda kvinnor har i mycket högre grad sömnproblem, såväl svårt att sova som att få tillräckligt med sömn, jämfört med kvinnor på totala arbetsmarknaden. Det är en skillnad mellan kvinnor och män inom statlig sektor. Andelen kvinnor i statlig sektor som varje vecka har svårt att sova är 49 procent medan det för andelen statsanställda män är 33 procent. Totalt på arbetsmarknaden har känslan av olust att gå till jobbet ökat något vid varje mätning

16 Figur 7 Psykiska och fysiska besvär år 15, procent Andel bland statligt anställda resp. samtliga sysselsatta som varje vecka upplever följande: 4 % Känner olust att gå till arbetet,6 21,2 Arbetar ensam varje vecka och riskerar att hamna i otrygga eller hotfyllda situationer Misströstar som följd av svårigheter på jobbet Känner sig otillräcklig med arbetsinsatsen Är varje dag för trött, saknar tid för familj, vänner eller fritidsaktiviteter 11,4 7,8 17,4 19,3 23, 27,5 8,2 9,1 Kan inte koppla av tankarna från jobbet under fritid Är uttröttad i kroppen Är trött och håglös 36,4 47, 51,6 52,5 46,6 46,1 Har svårt att sova 35,7 41,6 Får klart otillräckligt med sömn Får klart otillräckligt med vila mellan arbetsdagar 12,6 16,9 12,8 15,5 Har huvudvärk Har ont i övre delen av ryggen eller nacken Har ont i nedre delen av ryggen Har ont i axlar eller armar Har ont i handleder eller händer Har ont i höfter, ben, knän eller fötter Har kliande eller irriterade ögon 28,2 31,4 37,1 39,4 32,4 27,1 31,1 32,6 19,5 14,9 28,9 21,7 19,4 21,6 Samtliga sysselsatta Statligt anställda, mer positiv upplevelse Statligt anställda, mer negativ upplevelse Statligt anställda, skillnaden är inte signifikant Om figur 7 I figur 7 redovisas olika psykosociala och kroppsliga besvär. Det gäller till exempel svårighet att sova, kroppslig uttröttning, att känna sig trött och håglös eller känna olust inför att gå till arbetet. Andra slags besvär gäller ont i olika delar av kroppen: övre delen av ryggen eller nacken, nedre delen av ryggen, axlar eller armar, höfter, ben, knän eller fötter. Staplarna i figuren är grupperade parvis. Den nedre stapeln anger andelen statsanställda som varje vecka upplevt besvären i fråga. I frågor där statsanställdas svar är mer positiva än samtliga sysselsattas svar är stapeln för staten grön. I den fråga där det motsatta gäller, att anställda i staten upplever sin arbetssituation mer negativt, är stapeln för staten röd. Endast påståenden där statligt anställdas svar är signifikant skilda från samtliga anställdas svar har markerats på detta sätt. 15

17 från år 7 till årets mätning. Ungefär 21 procent av alla sysselsatta säger att de känner olust att gå till jobbet. Bland de statligt anställda är andelen lika stor, 21 procent år 15. Frågor om kroppslig värk och psykiska besvär är viktiga eftersom erfarenhet visar att detta ofta, oavsett om de är arbetsrelaterade eller inte, är bakomliggande problem i många fall av långtidssjukskrivning. De två vanligaste hälsoproblemen som orsakar långtidssjukskrivningar är (stressrelaterade) depressiva symptom och värk i rörelseorganen. Resultatet som illustreras i figur 7 visar att andelen statsanställda upplever psykiska och fysiska besvär i ungefär motsvarande omfattning som samtliga anställda på arbetsmarknaden. Staten har lägst sjukskrivningsnivå av arbetsmarknadens sektorer. Den genomsnittliga sjukfrånvaron i staten har enligt den statistik som redovisas i SCB:s arbetskraftsundersökningar minskat från 4 procent av ordinarie arbetstid år till som lägst 2 procent år 6. Därefter har sjukfrånvaron stigit och var år 13 2,4 procent. Andelen har ökat till 3 procent år 15. Motsvarande siffra för anställda på hela arbetsmarknaden år 15 är 4 procent. och inom primärkommuner, 32 procent, upplever i hög grad att de har alldeles för mycket att göra. I privat sektor har andelen kvinnor som i hög grad upplever att de har en stor arbetsbelastning minskat till 19 procent, medan andelen män ökat med 5 procentenheter till procent. Bland de statsanställda fortsätter skillnaderna mellan könen från år 11 att öka beträffande upplevelsen av hög arbetsbelastning. Funktionsnedsättning I 15 års undersökning finns bland annat fyra nya frågor som handlar om funktionsnedsättning7. 18 procent av de svarande har angivit att de har en funktionsnedsättning. Bland de statsanställda är andelen 13 procent. Andelen bland statsanställda män, 8 procent, är 9 procentenheter lägre än för män totalt i undersökningen, 17 procent. Andelen kvinnor i statlig sektor som angivit att de har en funktionsnedsättning är 16 procent. Närapå hälften, 43 procent av de som har en funktionsnedsättning, har även angett nedsatt arbetsförmåga. Arbetsgivarna på arbetsmarknaden känner till och har underlättat arbetet för 3 av 4 av samtliga dessa sysselsatta. Mot bakgrund av att antalet svarande är begränsat finns inga uppgifter för de statligt anställda. Figur 8 Andel som upplever att de har stor arbetsbelastning och för mycket att göra åren 9-15, pocent, 25,5 25,7 31,4 22,8 22,3 25, 24,4,5 22, 21,1 18,7 17,4 16,2 15,6, 34,3 43,7 41,6 42,3 39,8 39,1 37, 41,6 45,4 37,3 38,7 43,4 39,4 37,3 37,1 41,2 4 35,7,8 32,6 26,4 37,4 38,6 38, 34, 34, 4,7 4,2 38, 43,3 46,5 47,3 38, Statligt anställda Samtliga sysselsatta Statligt anställda Samtliga sysselsatta Kvinnor Män I hög grad I viss mån Nej Figur 8 visar att fler kvinnor, 31 procent, än män, 19 procent, som är anställda i staten upplever att de har en i hög grad stor arbetsbelastning. Samma förhållande gäller övrig offentlig sektor. En större andel kvinnor inom landsting, 34 procent, 6 Källa Arbetskraftsundersökningarna (AKU), SCB Med funktionsnedsättning menas i undersökningens fråga att man kan ha en kognitiv funktionsnedsättning som till exempel svårt att koncentrera sig, komma ihåg, läsa, skriva eller uttrycka sig. Det kan också handla om nedsatt syn, nedsatt hörsel, nedsatt rörelseförmåga, överkänslighet, psykisk funktionsnedsättning/ohälsa, trötthet, smärta eller något liknande.

18 Tabell 4 Andel som har en funktionsnedsättning eller en funktionsnedsättning som påverkar arbetsförmågan uppdelat på arbetsmarknadssektor samt kön år 15, procent Staten Kommun Landsting Privat Samtliga Har en funktionsnedsättning 12,7 18,6 15,1 18,8 18, varav bland kvinnor 16,3 17,5 17,1, 18,8 varav bland män 8,3 21,5. 18, 17,4 Har nedsatt arbetsförmåga (av dem som har en funktionsnedsättning). 42,8. 43,4 43,1 varav bland kvinnor. 49,2. 49,5 49,5 varav bland män... 39,1 37, Arbetsgivaren känner till funktionsnedsättningen (av dem som har en funktionsnedsättning och nedsatt arbetsförmåga). 83,5. 73,7 76,4 varav bland kvinnor. 83,8. 77, 79,3 varav bland män...,9 72,6 Arbetsgivaren har underlättat arbetet (av dem som har en funktionsnedsättning och nedsatt arbetsförmåga som arbetsgivaren känner till). 74,7. 73,8 75,9 varav bland kvinnor. 74,5. 75,2 78,3 varav bland män... 72,4 72,5 Skillnaderna är inte statistiskt signifikanta. För uppgifter som anges med en punkt, har SCB inte lämnat några uppgifter. Sjukarbete Av figur 9 framgår det att statsanställda i ungefär samma utsträckning som samtliga sysselsatta uppger att de arbetat fast de varit sjuka. Fler statsanställda kvinnor anger att de har så kallat sjukarbetat två gånger eller mer, jämfört med tidigare år. År 1 var andelen 48 procent av de anställda inom staten som två gånger eller mer hade arbetat trots att de på grund av sitt hälsotillstånd borde låtit bli. I årets undersökning har 51 procent av de statsanställda sjukarbetat. 8 på hela arbetsmarknaden som gjort detta. För de statligt anställda kvinnorna som sjukarbetat, för att de gillar jobbet, är andelen 31 procent medan siffran för statsanställda män, som sjukarbetat av denna orsak är 47 procent. Figur 9 Andel som uppger att de arbetat trots att de borde ha låtit bli på grund av sitt hälsotillstånd 7-15, procent 52,2 4,4 43,7 53,1 56,4,7 47,2 49,9 53,7 56,6 41,8,8 47,2 39,4 45,5 46,1 43,9 47,1 46,1 51,2 Nästan hälften, 49 procent av de statsanställda, anger att orsaken till sjukarbete är att ingen annan kan göra jobbet. Totalt bland alla sysselsatta är andelen 42 procent. 4 21,4 25,8,6 22,7,5 21,8 22,2 22,6,9 17,5 26,9 25,1 21,8 22,3 14,7 21,4 21,6 21,,8 14,8 Andelen som angivit att de arbetat, för att de gillar jobbet, trots att de borde ha låtit bli på grund av sitt hälsotillstånd, är 37 procent av de statsanställda, vilket är 8 procentenheter högre än bland de anställda 26,4 33,8 25,7 24,2 23,2 27,5,7 27,5 25,4 25,8 31,3 44, 31, 38,3 39,8 32,5 34,5 31,9 33,1 33, Statligt anställda Samtliga sysselsatta Statligt anställda Samtliga sysselsatta Kvinnor Män Två gånger eller mer En gång Aldrig 8 År 15 omformulerades frågan från gått till jobbet trots att till att istället vara arbetat trots att 17

19 Konflikter, mobbning och trakasserier Sedan år 1995 ställs frågan om de sysselsatta har haft konflikt med chefen någon gång under de senaste 12 månaderna. År 3 svarade 33 procent av de statsanställda ja jämfört med 29 procent av anställda på hela arbetsmarknaden. År 15 är andelen statsanställda 28 procent. Andelen som svarar ja på frågan har ökat med 3 procentenheter från förra undersökningen, men ökningen är inte signifikant. Denna andel är något högre än på hela arbetsmarknaden, 25 procent. Bland statsanställda har 24 procent av kvinnorna och 33 procent av männen svarat att de någon gång under de senaste 12 månaderna haft en konflikt med chefen, se figurerna och 11. När det gäller konflikter mellan arbetskamrater svarar 39 procent av de statsanställda kvinnorna och 43 procent av de statsanställda männen att de har haft en konflikt under de senaste 12 månaderna. Detta är en ökning med 7 procentenheter för kvinnor och en minskning med knappt 1 procentenhet för män i jämförelse med undersökningen år 13. Figur Andel kvinnor som är indragna i konflikter på arbetsplatsen, upplever sig ha blivit utsatt för mobbning, våld eller hot om våld eller trakasserier år 15, procent Konflikter / bråk på arbetsplatsen med chefer minst någon gång de senaste 12 månaderna minst några gånger de senaste 3 månaderna 4 22,3 23,7 8,3 7,3 Konflikter / bråk på arbetsplatsen med arbetskamrater minst någon gång de senaste 12 månaderna 31,6 39,2 minst några gånger de senaste 3 månaderna 11,4 14,7 Konflikter / bråk på arbetsplatsen med andra personer* minst någon gång de senaste 12 månaderna 36, 35, minst några gånger de senaste 3 månaderna 16,9 19, Våld eller hot om våld minst någon gång de senaste 12 månaderna 18,7 19,6 minst några gånger de senaste 3 månaderna 8,1 9,4 Personlig förföljelse (mobbning) från chefer/ arbetskamrater minst någon gång de senaste 12 månaderna minst några gånger de senaste 3 månaderna Sexuella trakasserier från chefer / arbetskamrater minst någon gång de senaste 12 månaderna minst några gånger de senaste 3 månaderna Sexuella trakasserier från andra personer minst någon gång de senaste 12 månaderna minst några gånger de senaste 3 månaderna 8,4 13,6 3, 6,5 3,1 1,2 8,9 8,8 3,1 Samtliga sysselsatta Statligt anställda, mer positiv upplevelse Statligt anställda, mer negativ upplevelse Statligt anställda, skillnaden är inte signifikant * Med andra personer avses till exempel patienter, kunder, klienter, passagerare, elever. 18

20 Andelen män inom statlig sektor som upplevt våld eller hot om våld är signifikant högre än andel män på totala arbetsmarknaden. När det gäller konflikter med andra personer som exempelvis patienter, kunder, elever, studenter och klienter svarar 35 procent av de statsanställda kvinnorna och männen att de haft en konflikt under de senaste 12 månaderna, se figur och 11. Motsvarande siffror för hela arbetsmarknaden är något högre för kvinnor och något lägre för män. För de statligt anställda kvinnorna är det en ökning med 5 procent från föregående undersökning medan det för statsanställda män är en minskning med 3 procent. Frågan om sexuella trakasserier9 har funnits med i arbetsmiljöundersökningen sedan år Andelen statsanställda som upplever att de utsatts för sexuella trakasserier från chefer eller arbetskamrater har varierat marginellt mellan mät- Figur 11 Andel män som är indragna i konflikter på arbetsplatsen, upplever sig ha blivit utsatt för mobbning, våld eller hot om våld eller trakasserier år 15, procent Konflikter / bråk på arbetsplatsen med chefer minst någon gång de senaste 12 månaderna minst några gånger de senaste 3 månaderna 4 28, 33,2 11, 11,9 Konflikter / bråk på arbetsplatsen med arbetskamrater minst någon gång de senaste 12 månaderna 33,3 42,9 minst några gånger de senaste 3 månaderna 12,6 14, Konflikter / bråk på arbetsplatsen med andra personer* minst någon gång de senaste 12 månaderna minst några gånger de senaste 3 månaderna 15,2 21,1 32,1 34,9 Våld eller hot om våld minst någon gång de senaste 12 månaderna,3 25,3 minst några gånger de senaste 3 månaderna 4,5 18,3 Personlig förföljelse (mobbning) från chefer/ arbetskamrater minst någon gång de senaste 12 månaderna minst några gånger de senaste 3 månaderna Sexuella trakasserier från chefer / arbetskamrater minst någon gång de senaste 12 månaderna minst några gånger de senaste 3 månaderna Sexuella trakasserier från andra personer minst någon gång de senaste 12 månaderna 8,9,2 3,3 4,4 1,2,4 2,5 Samtliga sysselsatta Statligt anställda, mer positiv upplevelse Statligt anställda, mer negativ upplevelse Statligt anställda, skillnaden är inte signifikant minst några gånger de senaste 3 månaderna,7 * Med andra personer avses till exempel patienter, kunder, klienter, passagerare, elever Med sexuella trakasserier avses ovälkomna handlingar eller kränkande anspelningar av sexuell natur.