Arbetsutvecklingsrapport

Transkript

1 Arbetsutvecklingsrapport Inventering av personer med psykiska funktionshinder Resultat för Örnsköldsviks kommun Författare: David Rosenberg, Rolf Dalin och Eva Westin Rapport: nr 2007:09 ISSN ISBN FoU Västernorrland Kommunförbundet Västernorrland

2 Förord Inventeringen av personer med psykiska funktionshinder i Örnsköldsviks kommun påbörjades under hösten David Rosenberg och Rolf Dahlin vid FoU Västernorrland har tidigare lett flera inventeringar i Västernorrlands län. I samarbete med undertecknad, Eva Westin socialsekreterare vid humanistiska förvaltningen i Örnsköldsvik och en referensgrupp, påbörjades en identifiering av de myndigheter och organisationer i kommunen som kunde tänkas medverka och som hade kontakt med målgruppen. Inhämtande av uppgifter från dessa ligger till grund för det kvantitativa materialet i rapporten och delvis för de synpunkter som framkommit. Som socialsekreterare har jag kommit i kontakt med personer med psykiska funktionshinder och psykisk ohälsa under flera år. Under de senaste åren så har jag inom den egna förvaltningen särskilt intresserat mig för att uppmärksamma och tydliggöra den målgruppens livsvillkor. Utöver det så är jag aktiv medlem i IPF, Intresseorganisationen för psykiskt funktionshindrade i Örnsköldsvik. Under samma period jag arbetat med inventeringen har Margaretha Hägglund, anställd vid Landstinget i Örnsköldsvik haft ett uppdrag att göra en kartläggning av de verksamheter som finns för personer med psykiska funktionshinder. Utifrån det uppdraget har Margaretha deltagit vid mötena både med referensgruppen och fokusgrupperna. Samtidigt som inventering pågått så har psykiatrifrågorna lyfts upp både på ett nationellt och regionalt plan vilket varit positivt för arbetet lokalt. Under den period jag arbetat med inventering har jag upplevt ett engagemang och intresse ute i verksamheterna hos de olika myndigheterna och organisationerna att utveckla och lyfta frågorna när det gäller personer med psykiska funktionshinder. Inventeringen har känts rätt i tid och förhoppningen är att rapporten ska kunna ligga till grund för att planera insatser för individerna och deras närstående. Tack till alla som skickat in enkäter och tack till alla som medverkat i de olika fokusgrupperna. Tack till referensgruppen för inventeringen som har visat intresse och engagemang vilket bidragit till att så många enkäter kommit in. Tack till David Rosenberg, Rolf Dahlin, Margaretha Hägglund för gott samarbete. Örnsköldsvik Eva Westin 2

3 Innehåll Inledning & bakgrund 4 Funktionshinder En fråga om delaktighet i samhällslivet 5 Syftet med den lokala undersökningen 6 Psykiatrireform & Socialpsykiatri i Örnsköldsvik 7 Psykiatrisamverkan mellan kommunen, landstinget, försäkringskassan och arbetsförmedlingen i Örnsköldsvik 7 Inventeringens syfte 9 Målgruppen 9 Metod 12 Processen 12 Enkäter 13 Sekretess 14 Fokusgrupper 15 Resultat 18 Bortfall 18 Rapporterade per kommundel 19 Förekomst av psykiska funktionshinder 20 Rapporterande organisation 21 Ålder, kön och civilstånd 27 Boendeform och stöd i vardagen 32 Försörjning och sysselsättning 37 Hälsa 44 Missbruk 49 Livsområden 53 Arbetsliv 55 Bostad 64 Socialt liv 66 Utbildning, personlig utveckling 68 Fritid 70 Sammanfattande tabell över livsområdenas mått på mismatch 73 Fokusgrupper 75 Möjligheterna inför framtiden 78 Slutdiskussion 81 Kontinuerlig uppföljning, uppsökande och informerande 82 Några konkreta rekommendationer 84 Referenser 90 Bilaga 1- Fokusgrupper 92 Bilaga 2 Andra synpunkter 103 3

4 Inledning & bakgrund Kommunerna måste ta sitt ansvar för att inventera, genomföra informationsinsatser och söka upp personer i målgrupper. Risken är annars stor för att människor med psykiska funktionshinder inte nås av socialtjänsten och att de verksamheter som byggs upp inte motsvarar målgruppens behov (SoS & Länsstyrelserna 2005c). Drygt 10 år efter att Psykiatrireformen trädde i kraft finns det en omfattande litteratur som har börjat beskriva reformens syfte, implementering och resultat (Markström, 2003, SOS, 1999a, osv.). En gemensam slutsats kan påstås vara att gruppen fortfarande är osynlig i många sammanhang. Som citaten ovanför pekar på, finns många faktorer som kan ligga bakom gruppens svaga ställning i samhället. Till deras svårigheter att uttrycka sina egna behov kan vi lägga stigma kopplat till psykiska sjukdomar som kan ses som ett hinder för både individens möjligheter till ett bättre liv, och för samhällets förmåga att se personer med psykiska funktionshinder som individer och inte som en homogen grupp. Då en eller annan individ som lidit av en psykisk störning har blivit våldsam har man i media och kort därefter i den offentliga sektorn, blivit akut intresserad av problematiken inom svensk psykiatri. Samtidigt finns det många tusen individer som försöker leva ett liv med ett psykiskt funktionshinder som har vardagliga behov som fortsätter att vara åtminstone svåra att kartlägga och planera efter. Studien som beskrivs i rapporten kan ses som ett steg i processen där personer med psykiska funktionshinder kan börja synliggöras utifrån sin roll som samhällsmedlemmar och inte bara som de psykiska sjuka. Enligt 5a SoL ska socialnämnden göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen för människor med fysiska och psykiska funktionshinder samt i sin uppsökande verksamhet upplysa om socialtjänstens verksamhet inom dessa områden. I planeringen ska kommunen samverka med landstinget samt andra samhällsorgan och organisationer (Socialstyrelsen, 1999). Kartläggningsprojektet som infördes under hösten 2006 skulle ta hänsyn till kommunens uppsökande ansvar som underlag till planeringsprocessen inom socialtjänsten. I samarbete med FoU Västernorrland och Landstingets psykiatri, har Örnsköldsviks kommun genomfört en inventering/kartläggning av personer med psykiska funktionshinder. Med så många olika åsikter om problematiken kan man betrakta ett sådant projekt som ganska omfattande och med några olika syften. Ett tydligt syfte för kommunerna är att definiera och inventera en målgrupp som de ska försöka stödja mot psykiatrireformens intention av goda levnadsförhållanden i samhället. Samtidigt finns det många indikatorer uppmärksammade av forskare nyligen (Markström 2003, Rosenberg 2004, Socialstyrelsen 1999) som pekar på att reformens ursprungliga målgrupp har förändrats och har blivit svårare och svårare att beskriva som en tydlig, avgränsad grupp. Tvärtom, de rör sig i samhällslivet som individer med olika behov, olika sociala förhållanden, och med olika relationer till samhällets stödsystem. Definitionen av målgruppen har förändrats och 4

5 utvecklats utifrån både ny kunskap och handikappolitiken i Sverige, som har adopterat ett handikapperspektiv, mest tydligt i Socialtjänstlagens betoning på funktionshinder och inte diagnos. En kartläggning av de olika individernas behov, som de själva upplever dessa behov och inom ramen för deras liv i samhället idag, är ett annat syfte. Denna kartläggning var planerad som ett vidare steg i projektets försök att göra kommunerna "väl förtrogna med dessa levnadsförhållanden. Då vi siktade på att kasta ett brett nät för att inte missa personer som hade valt att antingen gå sin egen väg, eller hamnat utanför de traditionella stödsystemen, behövde vi överväga olika metoder för att fånga behov. Metoder som utgår från individens självrapportering är inte användbart då individen inte har accepterat en etikett som psykiskt funktionshindrad. Det finns ingenting i lagen som säger att en individ måste acceptera att hon/ han har en psykisk störning som ska koppla till vissa insatskategorier, och ingenting som ska peka på att den som kämpar emot en sådan klassificering bör hamna utanför kommunens ansvar att uppsöka och kartlägga deras behov. Ett tredje syfte med projektet blev därför att prova en struktur för kartläggningsprocessen som underlag till en framtidsinriktad planering. Olika mönster angående den psykiskt funktionshindrade individens rörelse i samhället, mot handikapp eller ett beroende liv, och mot återhämtning/ tillfrisknande eller ett självständigt liv, kan analyseras för att planera var och när insatserna kan sättas in för bästa effekt. Resultaten siktade mot att beskriva allmänna behov i kommunen och inte fastställa särskilda insatser för vissa individer. Det tredje syftet som beskrivits här, ska inte diskuteras i kommunens rapport, men ska ingå i en serie artiklar, tillsammans med ett forskarlag i Umeå, där även Professor Rafael Lindqvist och Fil dr. Urban Markström ingår. Forskningsråd för arbetsliv och social vetenskap (FAS) har delvis stått för studiens finansiering. Det finns svårigheter med att implementera en reform då de planerade behoven, som i det svenska och amerikanska exemplet, visar sig ändra karaktär under tiden för genomförandet.(markström 2003, s 189) Funktionshinder En fråga om delaktighet i samhällslivet Då frågan om behov bland personer med psykiska funktionshinder kan påstås existera inom en historisk förändringsprocess, stimulerat av psykiatrireformen, kan det vara viktigt att vara ännu mer tydlig med syftet för kommunens ansvar. 5 kap 7 Socialnämnden skall verka för att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra. 5

6 Kommunernas ansvar, enligt Socialtjänstlagen, är inte relaterat till behandling av sjukdomens symptom. Kommunen ska sträva mot att individen ska få möjlighet till ett liv som andra, ett löfte byggt på delaktighet i samhällslivet. Delaktighet kan vara begränsad av individens funktionsnedsättningar men även omgivningens brister (ICF, svensk version, 2003). Språket i lagen är väl anpassat till handikapperspektivet, uttalat i WHO s ICF (Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa) och kan hjälpa till med att skilja mellan individens behov av att minska hindren till ett liv i samhället och individens behov av behandling för att minska symtom av en sjukdom/störning. Med andra ord är det möjligt att, utifrån en sådan modell, vara sjuk samtidigt som man har en meningsfull roll i samhällsliv. Vi rekommenderar alla som planerar stödinsatser till personer med psykiska funktionshinder att studera ICF och annan litteratur som har beskrivit hur en social modell och en medicinsk modell kan både skilja sig från varandra och komplettera varandra. Funktionshinder är inte ett attribut som åsätts en person utan snarare en komplex samling omständigheter, av vilka många är en följd av den sociala miljön (ICF, 2003) Det som är lämpligt att ta upp i den här rapporten kan anses vara det sociala i begreppet funktionshinder, i jämförelse med det medicinska eller psykiatriska. Då vi diskuterar behov, utifrån Socialtjänstlagen och handikapperspektivet, bör vi ta hänsyn till individens behov att få möjlighet till ett delaktigt liv i samhället. Behov ska inte begränsas av individens sjukdomstillstånd eller de olika symptom och beteenden som bör behandlas. Om vi tar en sjukdom som diabetes, är det ganska tydligt att med rätt behandling och stöd, kan personen delta i samhällslivet som alla andra. Det krävs kanske vissa anpassningar på arbetsplatsen, i hemmet, osv., men störningen och symtomen behöver inte blir delaktighetsinskränkande (ICF). Vi utgår i studien från ett sådant paradigm och antar att det finns olika möjligheter för att anpassa stödsystemet så att individens funktionshinder inte behöver begränsa deras möjligheter till ett liv i samhället. Syftet med den lokala undersökningen Tillsynsmyndigheterna anser att kommunernas ansvar för att göra sig förtrogen med de psykiskt funktionshindrade levnadsförhållandena och den uppsökande verksamheten är avgörande för att fler personer ska nås av kommunernas insatser och även för att tidiga och preventiva insatser skall kunna ges (Socialstyrelsen och Länsstyrelserna, 2005). 6

7 Psykiatrireform & Socialpsykiatri i Örnsköldsvik Psykiatrireformen 1992 års psykiatriutredning konstaterade att det sociala stödet i form av bostäder, personalstöd, rehabilitering och sysselsättning för personer med psykiska funktionshinder uppvisade stora brister. Psykiatrireformen som trädde i kraft 1 januari 1995 förtydligade kommunernas ansvar att förbättra dessa personers levnadsförhållanden och livsvillkor. Samtidigt preciserades i socialtjänstlagen kommunernas skyldigheter att göra sig väl förtrogna med psykiskt funktionshindrades levnadsförhållanden samt att med uppsökande verksamhet upplysa om socialtjänstens verksamhet på dessa områden (5 kap 8 SoL). Detta ansvar handlar om att skaffa sig kunskap om vilka behov av samhällets stöd personer med psykiska funktionshinder har och att informera om socialtjänstens insatser på ett sådant sätt att målgruppen och deras anhöriga får vetskap om vart de kan vända sig för att få det stöd de behöver. Som ett underlag för den skatteväxling som skulle ske med anledning av psykiatrireformen, genomfördes i februari 1994 en inventering i hela landet över antalet medicinskt färdigbehandlade patienter inom den slutna psykiatriska vården. Vid den här tidpunkten fanns 142 medicinskt färdigbehandlade i Västernorrland varav 30 fanns i Örnsköldsvik. Psykiatrisamverkan mellan kommunen, landstinget, försäkringskassan och arbetsförmedlingen i Örnsköldsvik gav Polsam (politisk samverkan) och Stratsam (strategisk samverkan) uppdrag till Opsam Mitt i livet (operativ samverkan) att att utifrån socialstyrelsens rapport om kommunernas insatser för personer med psykiska funktionshinder arbeta fram ett förslag till handlingsprogram för att kunna samordna insatserna mellan huvudmännen för denna målgrupp ( För att kunna arbeta fram ett förslag beslutade Opsam att först inventera hur många som ingår i målgruppen beslutade Opsam Mitt i Livet att kontakta FoU-enheten Västernorrland för att diskutera ett uppdrag att inventera målgruppen i Örnsköldsviks Kommun. FoU Västernorrland ställde sig positiva till detta under förutsättning att det skulle finnas en resursperson på plats i Örnsköldsvik. I oktober 2006 påbörjade Eva Westin uppdraget som den lokala resursen för uppdraget med inventering av personer med psykiska funktionshinder i Örnsköldsviks Kommun. 7

8 Socialpsykiatri i Örnsköldsvik Socialpsykiatrins verksamheter ingår organisatoriskt i omsorgsnämndens ansvarsområde. Det är en enhet inom avdelningen för handikappomsorg. Det finns 4 serviceboenden med sammanlagt 36 lägenheter samt 1 plats för korttidsboende. Dessutom finns ett boendestödsteam med 11 anställda som förutom stöd i hemmen till klienterna även ansvarar för den uppsökande verksamheten samt handledning till personal som arbetar med psykiskt funktionshindrade inom äldreomsorgen (sjukhem och hemtjänstgrupper). Sysselsättning När det gäller sysselsättning för målgruppen så är den organiserad både inom omsorgsnämndens och humanistiska nämndens verksamheter. Ett projekt, Psykiatrisamverkan i Örnsköldsvik, har pågått under tiden september juni 2007 med syftet att ta fram ett handlingsprogram för samordning av insatser för målgruppen personer med psykiska funktionshinder. En rapport har nu producerats som innehåller en kartläggning av befintliga insatser och förslag till utbildningsinsatser, utskrivningsplaner och ökad dialog med brukarnätverken. Under arbetet med handlingsprogrammet har projektansvarig, Margaretha Hägglund, haft nära kontakt med oss som arbetat med inventeringen och möjligheten att använda dessa studier tillsammans har varit ett syfte. Vi hänvisar till rapporten Psykiatrisamverkan i Örnsköldsvik för en aktuell beskrivning av verksamheterna som finns i kommunen och en beskrivning av deras effektivitet. Psykiatrin i Örnsköldsvik Psykiatrin i Örnsköldsvik har totalt ca 80 anställda som arbetar med målgruppen. Följande text lånas från Landstingets hemsida där psykiatrin i Örnsköldsvik beskrivs; Inom psykiatrin vid Örnsköldsviks hälso- och sjukvård arbetar vi med patienten i fokus. Patienten ska känna valmöjlighet och delaktighet i besluten kring behandlingen. Vi försöker, där det är möjligt, att involvera familjen/patientens nätverk i arbetet då vi ser de anhöriga/nätverket som en viktig resurs. Vi satsar på en öppenvårdsbaserad psykiatri med slutenvård som komplement. Tidiga insatser är viktiga för ett bra tillfrisknande. Just nu utvecklar vi därför vårt sätt att arbeta mot en öppnare vårdform som skall möjliggöra både fler och tidiga insatser. En del av den slutna vården bedrivs i vår verksamhet, medan tvångsvården tillhandahålls vid länssjukhuset i Sundsvall. Team för samverkan och vårdplatser Den lokala vården är organiserad i två öppenvårdsenheter och fyra team och verksamheten har ca 9 vårdplatser. Varje team består av läkare, sjuksköterska, 8

9 psykolog, kurator, skötare och sekreterare. Arbetsterapeuter och Sjukgymnaster arbetar tillsammans med flera team. I teamen sker behandlingsplanering, remisshantering, handledning och återkoppling av pågående patientarbeten. Våra vårdplatser finns belägna i ljusa, rymliga lokaler nära ett friluftsområde. Vi arbetar aktivt på att minimera antalet vårddagar/vårdtillfälle och att få en fungerande helhet i samarbetet avdelning - team. Behandlingsalternativ På kliniken kan erbjudas samtalsbehandling/psykoterapi av olika slag. Det finns även möjlighet till bildarbete och kroppskännedom samt familj och nätverksarbete. Många patienter är i behov av stödjande kontakter vilket naturligtvis också erbjuds. Samverkan ger styrka Inbyggt i utmaningen med förändringen av psykiatrin i Örnsköldsvik ligger att utveckla former för samverkan med andra aktörer inom och utanför hälso- och sjukvårdsorganisationen. Inventeringens syfte Avsikten med inventeringen är att beskriva olika behov för personer som bor i Örnsköldsviks kommun och lider av psykiska funktionshinder som begränsar deras liv i samhället. kartlägga personer med psykiska funktionshinder och deras behov för att kunna skapa ett bättre planeringsunderlag och lägga grund för kommunernas uppsökande arbete. utveckla den uppsökande verksamheten samt informationen till personer med psykiska funktionshinder och deras anhöriga. ge underlag för att utveckla samarbete mellan kommun och landsting. ge möjlighet till jämförelser kommunvis. Målgruppen Inventeringarna når dock inte de psykiskt funktionshindrade personerna som saknar kontakt med socialtjänst och/eller psykiatri. Kommunerna bör därför intensifiera sin uppsökande verksamhet.(sos 1998) 9

10 För att operationalisera begreppet målgrupp, där olika tolkningar spelar en stor roll i inventeringens utformning, blev det viktigt att ta ställning till både den befintliga litteraturen och aktuella kunskapen om personer med psykiska funktionshinder. Definitionen som Socialstyrelsen hade lagt fram i deras guide till inventeringsprocessen (SOS 1999a) har använts i flera inventeringar i Västernorrland och nationellt. Målgruppen: Personer som är 18 år och äldre med svår psykisk störning/sjukdom som orsakat en funktionsnedsättning med förlust av förmågan (funktionshinder) i sådan grad att det inverkar på den dagliga livsföringen (sociala konsekvenser) och att detta handikapp bedöms bli långvarigt. (Med långvarigt avses handikappet vara eller beräknas vara minst ett halvår) (SOS 1999a). Det är viktigt att analysera definitionen eftersom den är så laddad med olika begrepp. Man kan se att det finns ett försök att koppla graden av funktionsnedsättningen till en psykisk sjukdom eller störning. Det finns också ett försök att gradera funktionsnedsättningen utifrån dess påverkan på individens livsföring, de så kallade sociala konsekvenserna av sjukdomen. Det som inte är tydligt uttryckt i definitionen är relationen mellan sjukdomen eller störningen och funktionshindret. Det kan vara så att det finns personer med en allvarlig eller svår sjukdom som kan eller kunde fungera i samhället med rätt stöd. Det finns också de som har ett funktionshinder pga. en svår störning, men som inte har fått någon diagnos. Ett praktiskt problem med definitionen kan ses som svårigheten att bedöma individens sjukdom om de inte har kontakt med medicinsk psykiatri. Det finns inte kompetens, ansvar eller krav att sätta en diagnos inom socialtjänsten. Det hela (utredningsarbete under flera års tid för att kartlägga situationen för psykiskt störda och för att klargöra gränserna mellan huvudmännen) slutar i en situation präglad av oklarhet, där frågan om vilka personer som ingår i satsningen fortfarande inte är besvarad (Markström, 2003 s 187) Många gamla begrepp kopplat till olika idéer om psykiska störningar och sjukdomar är fortfarande kvar trots att kunskap om prognos och återhämtningsmöjligheter har utvecklats utifrån nyare forskning och kunskap. (Topor, 2001). Kroniker, de psykiskt sjuka, schizofrener och andra etiketter hörs tyvärr fortfarande av välutbildad och erfaren personal. Det kan delvis förklaras av begränsade resurser för kompetensutveckling men kan också kopplas till stigmatiserande attityder och kulturer inom psykiatri och socialtjänsten som är svårt att förändra. Negativa attityder till personer med psykiska sjukdomar är ett fenomen som förekommer i alla kulturer (Sartorius 2002) och är vanliga även bland personal inom vården. (Corrigan 2002) (Björkman i Brunt och Hansson, 2005). 10

11 Sådana attityder kan också leda till att uteslutande medicinska begrepp används, där personer med psykiska funktionshinder kategoriseras utifrån deras sjukdomstillstånd istället för utifrån deras funktionsnedsättning. Med andra ord är det de som har en tillräckligt allvarlig diagnos som skulle klassificeras som funktionshindrade och därför målgruppsmedlemmar. Idag säger man att personer med psykiska funktionshinder har eller har haft psykiskt sjukdom och att det gett så allvarliga konsekvenser att deras delaktighet i samhällslivet blivit kraftigt begränsad. (Sandlund, SoS & Länsstyrelserna 2005) Konsekvenserna av en psykisk sjukdom som kan påverka individens möjligheter att delta i samhällslivet är viktigt att ta hänsyn till i en inventering. Men konsekvenserna av en störning kan också öka möjligheten att individens sjukdom eller störning kan försämras. På sådant sätt kan man betrakta de som riskerar hamna i ett allvarligt funktionshinder kopplad till en svår störning som en grupp som bör ingå i målgruppen för en inventering. Å andra sidan kan man säga att det finns möjlighet till ökad delaktighet i samhällslivet för dem som har en svår sjukdom/störning, men har fått stöd för att minska de handikappande konsekvenserna av ett allvarlig psykiskt funktionshinder. Utifrån sådana diskussioner om sjukdom och funktionshinder har den Nationella psykiatrisamordningen lagt fram följande förslag till en definition i en rapport med rubriken; Vad är psykiskt funktionshinder? (Nationell psykiatrisamordning 2006) I denna undersökning har vi valt att använda denna aktuella definition: En person har ett psykiskt funktionshinder om han eller hon har väsentliga svårigheter med att utföra aktiviteter på viktiga livsområden och dessa begränsningar har funnits, eller kan antas komma att bestå under en längre tid. Svårigheterna ska vara en konsekvens av psykisk störning. (Nationella psykiatrikommitténs definition, SOU 2006:5) I enkäten förtydligades vissa punkter som lyftes fram i psykiatrisamordningens rapport. Samtidigt hade alla som fyllde i enkäten tillgång till en kopia av rapporten så att de själva kunde läsa och diskutera de olika begreppen. Ålder cirka 18 år och äldre (Ett beslut inom kommunen. Det finns ingen åldersgräns i Psykiatrisamordnarens rapport) Varaktighet minst ett år eller kan bli minst ett år Inkludera personer med kompenserade psykiska funktionshinder Väsentliga svårigheter om stödet dras tillbaka Utan utvecklingsstörning 11

12 Metod Denna rapport redovisar den inventering som genomförts i Örnsköldsviks kommun under hösten 2006 och våren Den har genomförts med hjälp av personal inom socialtjänsten i kommunen, hälso- och sjukvårdens psykiatri och primärvård, försäkringskassan, arbetsförmedlingen, personliga ombud, Överförmyndaren. Inventeringen har bestått av flera delar; bildandet av en referensgrupp, en enkätundersökning för att kartlägga antal personer och behov, en kvalitativ intervjuundersökning med olika fokusgrupper för att förtydliga behoven och målgruppens livskvalitet. Det materialet redovisas också. Processen Referensgrupp Redan under hösten 2006 bildades en referensgrupp. I den ingår aktörer och intressenter som kommer i kontakt med psykiskt funktionshindrade. Syftet med referensgruppen har varit rådgivande då vi har fått feedback om frågor angående metod, den aktuella situationen i Örnsköldsvik, och hjälp för att skapa kontakt med intressenter och få ut enkäten. Referensgruppen har varit aktiv under projekttiden och kommer att fortsätta som en grupp som både kan sprida kunskap om målgruppen och delta i en uppföljningsprocess efter att rapporten är färdig. Referensgruppens erfarenheter och synpunkter har uppmärksammats för denna kartläggning. Referensgruppen består av följande personer: Maj-Britt Wikström, Försäkringskassan Lars-Åke Sundström, Arbetsförmedlingen Åsa Nygren, humanistiska förvaltningen (beroendegruppen) Katarina Ehlin, primärvården Åsa Nargell, humanistiska förvaltningen (integrationsenheten) Mats Hedell, RSMH Margit Lundberg, IPF Majvor Wihlner, omsorgsförvaltningen (BOS) Agneta Lund, omsorgsförvaltningen (handikappomsorgen) Iris Sundelin, psykiatriska kliniken Pertti Koivuaho, personligt ombud Christina Grewell, Attention från och med våren 2007 Övriga deltagare har varit: David Rosenberg, FoU Västernorrland Margaretha Hägglund, samordningsförbundet Eva Westin, lokal resurs för inventeringen 12

13 Primärvården har haft en hög frånvaro på de möten som referensgruppen haft. Enkäter Två enkäter har utformats, en lång och en kort enkät. Båda enkäterna riktar sig till personal som har kontakt med personer med psykiska funktionshinder. Personal får göra en uppskattning av de psykiskt funktionshindrades behov. Enkäterna är utformade dels i enlighet med den kunskapsgrund som finns för denna typ av behovsinventering och dels med tanke på det kunskaps- och informationsbehov kommunerna har i sin planering för personer med psykiskt funktionshinder. Valet av metod har för- och nackdelar. Dess fördel är att den går relativt snabbt att genomföra jämfört med andra metoder. Nackdelen är att personalens uppskattning inte säger någonting om hur de funktionshindrade personerna själva gör sina val. Anledningarna att välja att inte skicka ut enkäter till personer med psykiska funktionshinder är att det har visat sig att bortfallet blir oacceptabelt stort, samt att en sådan enkät bara kan riktas till redan kända personer (SoS- rapport 1999:8, s.20). Målsättningen med denna kartläggning är bland annat att få fram antalet psykiskt funktionshindrade i kommunen. Den korta enkäten har lämnats till Arbetsförmedlingen, Primärvården och försäkringskassan, Överförmyndaren. Dessa myndigheter och verksamheter har i varje kommun där vi har genomfört en sådan studie berättat att pga. arbetsbelastningen kunde de bara delta om vi begränsade tiden som varje enkät skulle kräva. Information från den enkäten är bland annat födelseår, kön, civilstånd, försörjning, boendeform, sysselsättning samt möjlighet att beskriva stödbehov utöver den egna verksamheten, som skulle kunna minska hindren och skapa möjligheter för individen. I den korta finns inte frågor om olika behov och behovsområden. Den långa enkäten har samma frågeställningar som den korta, men i den långa finns även frågor om olika behov och behovsområden, som delats in efter livsområden som hälsa, eventuellt missbruk, arbetsliv, boende, socialt liv, personlig utveckling och fritid. Den långa enkäten har lämnats till Socialtjänstens sociala utrednings- och försörjningsstödsenheter, beroendegruppen, socialpsykiatrin, biståndshandläggare, handikappomsorgen, äldreomsorgen, psykiatrin och personliga ombud. 13

14 Enkäterna har skickats via e-post till de olika verksamheterna, och skickats in via postgången. Informationsträffar genomfördes inför enkätutskicket med försäkringskassans enhetschef, primärvårdens distriktssköterskor samt omsorgsförvaltningens enhetschefer inom äldreomsorgen. Enkäterna skickades ut i mitten av november De olika verksamheterna fick tre veckor på sig att besvara enkäterna. Därefter förlängdes tiden fram till årsskiftet. Sekretess I samband med information och utdelande av enkäter som gjorts av ansvarig för detta uppdrag, gavs även information angående hur sekretessen ska hållas gällande utlämnande av uppgifter. I denna inventering finns det inget som antyder personernas identitet. När vi har kontrollerat om samma person rapporterats från mer än en organisation så avidentifieras alla data så att integriteten tillgodoses för individen. Det går inte att spåra sambanden mellan uppgifterna som inkommit och den person det gäller. Enligt sekretesslagen gäller tystnadsplikt inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Uppgifter om den enskildes hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden får inte lämnas ut så att den enskilde eller någon närstående lider men (SoS- Rapport 1999b). Förvaltningscheferna Birgitta Garbom (humanistiska förvaltningen), Silvia Sandin Viberg (omsorgsförvaltningen) samt Peter Blomkvist, kansli- och lönechef vid kommunledningskontoret, gjorde en skrivelse gällande utlämnande av uppgifter i samband med inventeringen av personer med psykiska funktionshinder som bifogades enkätutskicket. Psykiatrin ordnade det direkt genom verksamhetschef Ingeborg Pettersson, liksom landstingets primärvård via primärvårdsdirektör Lennart Moberg. Urval Ett antal klienter rapporterades av flera organisationer oberoende av varandra. För att kunna identifiera dubbletter fick uppgiftslämnarna ange initialerna i klientens namn och tillsammans med uppgifter om ålder, kön och geografisk hemvist identifierades dubbletterna. Prioritetsordning vid dubbletter är, 1 Socialpsykiatri 2 Psykiatri 3 Personligt ombud 4 Handikappomsorgen 14

15 5 Biståndshandläggare 6 Humanistiska nämnden 7 Integrationsenheten 8 Äldreomsorgen 9 Överförmyndaren 10 Primärvård 11 Försäkringskassan 12 Arbetsförmedlingen Dubbletterna sorterades bort för att komma fram till antalet individer i kommunen som anses lida av allvarliga psykiska funktionshinder. Men vi har registrerat all inkommen information och kan skapa olika analyser utifrån organisationsspecifik information om det finns ett behov. Vi har också använt dubbletterna i vissa tabeller för att redovisa antalet rapporterade från varje organisation. Fokusgrupper Tabellerna kan hjälpa till att få en kvantitativ förståelse för hur många och vilken procent av individerna vi har hittat som har t.ex. sysselsättning, bor ensam, osv., men sådana siffror kan också leda till att många frågor måste besvaras på andra sätt. Ett sätt för att få fram en kvalitativ beskrivning av personerna och deras behov var att ordna fokusgrupper med så många som möjligt av de olika aktörerna i kommunen som utifrån deras ansvarsområde och närhet till målgruppen, kunde bidra med kunskap till studien. I varje fokusgrupp ställde vi fyra frågor och skrev ner svaren på ett blädderblock som alla kunde se under diskussionen. Syftet var att vi skulle komma fram till en omfattande beskrivning av behov utifrån gruppens erfarenhetsbaserade kunskap. De fyra frågorna var; Vem? (Beskriv de olika individer som ni kommer i kontakt med, med utgångspunkt i definitionen som vi använde i enkätstudien) Vilka behov? (Beskriv de olika behov som ni tror att dessa individer behöver hjälp med) Hinder? (Vilka hinder ser ni som kan gör det svårt för oss att tillgodose deras behov?) Möjligheter? (Hur kan det bli bättre, vilka möjligheter finns för att dessa personer kunde ha ett bättre liv i samhället?) 15

16 De fokusgrupper som sammanställdes och bjöds in var följande: Arbetsliv/utbildning/rehabilitering: Komvux, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Skarven, Basp (Basarbete i Samverkan för psykiskt funktionshindrade), Startpunkten, Tolvan, Återbruket Bredbyn och Bjästa, Samhall, Arbetsanpassarna, Försörjningsstödsenheten, Studieförbunden Vuxenskolan, ABF, Sensus och Bilda, OSA, Hampnäs Folkhögskola. Totalt deltog 27 personer vid träffen. Hälso- och sjukvården Psykiatriska kliniken, samtliga Vårdcentraler, MAS, Samtalsbyrån, Basp, Vuxenhabiliteringen. Totat 17 personer deltog vid träffen Kommunala verksamheter Socialpsykiatrin, Bistånds- och stödenheten, Äldreomsorgen, Basp, Humanistiska förvaltningen (försörjningsstödsenheten, sociala utredningsenheten, resursenheten, integrationsenheten), Överförmyndaren, Skolkuratorerna vid gymnasieskolorna Nola, Park och John Bauer, Övikshem AB, Samtalsbyrån. Totalt deltog 17 personer deltog vid träffen. Samhällsliv RSMH, IPF, Kyrkorna (svenska kyrkan), Personligt ombud, Kronofogdemyndigheten, Övikshem AB, Backmans AB, Polismyndigheten, Örnsköldsviks frivilliga samhällsarbetare, CESAM, Räddningstjänsten, Örntaxi, Ö-viks Buss, IOGT/NTO, Arbetsanpassarna, Åklagarmyndigheten, Advokatfirman Abersten, Advokatfirman Bodén AB. Totalt deltog 16 personer vid träffen. Brukarperspektiv Klienter/patienter i olika verksamheter (kommun och landsting) och/eller intresseföreningarna RSMH och IPF. Totalt deltog 17 personer vid träffen. För att nå brukargruppen skickades inbjudan till följande personer/verksamheter/organisationer: Organisationerna IPF och RSMH inbjöds. Enhetschefen vid socialpsykiatrin med ansvar för boende, boendestöd och uppsökande, enhetschef vid handikappomsorgen med ansvar för sysselsättningsfrågor, arbetsanpassare vid handikappomsorgen, enhetschefen för Basp-projektet, Samhall samt kurator vid psykiatriska kliniken erhöll inbjudan som de i sin tur spred i sina respektive verksamheter. 16

17 Förvaltningssamordnare vid humanistiska förvaltningen deltog också med uppdrag att utreda fritidssysselsättning för målgruppen för att fånga målgruppens synpunkter i sitt separata uppdrag. Vår tanke med att fördela grupperna på detta sätt var att göra arbetsgrupper som efter inventeringens slut skall kunna vara ett levande kontaktnät till utvecklingsverksamheten för målgruppen. Det är också vår förhoppning att de ska ingå i en eventuell uppföljning till studien. 17

18 Resultat Totalt antal inskickade enkäter för datainsamlingen 1093 Efter att dubbletterna tagits bort blev totala antalet personer 830 Bortfall Målet med en inventering är att finna ALLA i målgruppen, dvs. personer med psykiska funktionshinder enligt definitionen som gavs på registreringsformuläret och bor i kommunen. Bortfall är de personer som inte rapporterats in vilka utgör ett mörkertal. Tanken i denna inventering är att alla som är så funktionshindrade att de uppfyller kriterierna också har kontakt med åtminstone någon av de myndigheter och organisationer som är uppgiftslämnare. Man kan anta att det finns flera personer som av olika anledningar inte rapporterats in och utgör ett mörkertal. Två vårdcentraler har inte rapporterat in någon enkät alls; Domsjö och Bredbyn vårdcentraler. Från äldreomsorgen inlämnades enkäter från 8 områden, 3 st enkäter hade inte fyllt i vilken kommundel klienten bodde i och de kan då komma från Gullänget som var det område som saknade enkäter från äldreomsorgen. Märkbart är att biståndshandläggarna endast har rapporterat en person. Detta förklarar de med att Biståndshandläggare/LSS handläggare på beslut- och stödenheten (BOS) gör utredningar och fattar beslut både enligt socialtjänstlagen och LSS. När beslut är taget skickas uppdrag till äldreomsorgen eller till handikappomsorgen (där socialpsykiatrin ingår) beroende på vilken insats det gäller. Detta innebär att svaren på enkäten som kommit ifrån äldreomsorg/handikappomsorg är personer som är kända även på BOS. Det är därför som det är så få svar ifrån BOS eftersom det gäller samma personer. En annan typ av bortfall kan bestå i att uppgiftslämnaren inte kunnat svara på alla frågor i enkäten. Det visar sig genom att svarsalternativet Vet ej använts eller genom att svar utelämnats på en fråga i ett formulär som annars är ifyllt. Dessa typer av bortfall redovisas i de flesta av frågorna i frekvenstabellerna. De avgivna svaren redovisas som Svar, utelämnade svar redovisas som Svar saknas och om svarsalternativet Vet ej varit relevant redovisas även detta antal. Totalt inkom 1093 enkäter. Efter borttagna dubbletter rapportades 830 personer vara psykiskt funktionshindrade i Örnsköldsviks kommun. 526 personer rapporterades genom den långa enkäten. Det har i efterhand framkommit att det totala antalet personer som Försäkringskassan rapporterade borde vara högre, men man har endast rapporterat personer vars ärenden man aktivt arbetar med. De som uppbär t ex sjukersättning utan tidsbegränsning eller förtidspension har inte rapporterats. Dessa kan visa sig i annan organisation, men då vi inte har bra information kan också dessa ses som ett bortfall. Det är värt att notera att Ar- 18

19 betsförmedlingen rapporterat förhållandevis många personer med psykiskt funktionshinder. Här kan man jämföra med de tabeller som avser åldersgrupp. Psykiatrin har flest kontakter med personer med psykiska funktionshinder. De data som samlats in går att analysera på många sätt, så att varje sätt svarar på specifika frågor. Men det finns så många möjliga analysfrågor att ställa att man inte kan samla allt detta i en rapport så att den blir uttömmande. Den rapport vi skrivit redovisar därför de huvudsakliga resultaten, men beroende på läsarens intresseområde kan mer specifik statistik vara intressant. Därför har vi publicerat ett mer omfattande material av dataanalyser på nätet så att var och en som behöver kunskapen, själv kan formulera sina frågor och söka svaren i detta material, som är publicerat på Kommunförbundet Västernorrlands webbplats. På en särskild sida för länkar hittar man vidare till den webbaserade samling av dataanalyser där man kan hitta fram till de specifika tabelleringar som är av intresse. Direktlänken till tabellverket är: Rapporterade per kommundel Här redovisar vi det totala antalet rapporterade personer i Örnsköldsviks kommun efter bortsorterade dubbletter (illustration 1). Illustration 1: Kommundel Antal Procent Procent av svar Bjästa ,8 16,1 Domsjö 98 11,8 12,0 Husum 72 8,7 8,8 Trehörningsjö 36 4,3 4,4 Bredbyn Svar 79 9,5 9,7 Själevad 70 8,4 8,6 Gullänget 77 9,3 9,4 Viken 81 9,8 9,9 Centrum ,7 21,1 Totalt ,3 100,0 Svar saknas 14 1,7 Totalt ,0 Här ser vi antal personer sedan dubbletterna är borttagna. Totalt antal rapporterade personer i kommunen var 830 stycken. Här ser vi i vilken kommundel (vårdcentral) personerna är hemmahörande. Svar om kommundel saknades i 14 fall. 19

20 I enkäten svarade man i vilken kommundel personerna bodde och kommundelarna var då indelat efter vårdcentralsområde Flest antal har rapporterats i kommundelarna Bjästa, 131 personer, och Centrum, 172 personer. Trehörningsjö är sammanslaget med Husum och tillsammans blir det 108 personer. Centrala Örnsköldsvik, Centrum och Viken rapporterade tillsammans 253 personer. I 14 av fallen saknades svar om i vilken kommundel personerna bodde. Noteras kan att de olika vårdcentralerna har olika befolkningsunderlag som de servar. Nedan syns hur stort befolkningsunderlag varje vårdcentral har. Centrum och Domsjö är de vårdcentraler som servar klart fler personer jämfört med de övriga vårdcentralerna. Förekomst av psykiska funktionshinder Här ser vi en bild av förekomsten av psykiska funktionshinder i Örnsköldsviks kommun enligt inventeringen. Totala befolkningen över 18 år är , av antalet rapporterade 830 personer utgör det 1,9 %. Illustration 2: Förekomst av psykiska funktionshinder Förekomst av psykiska funktionshinder ; Örnsköldsvik Prevalens; (enligt WHO/ICD) Psykoser 2% (0,2-0,5% Schizofreni) Depressioner 5% Ångestsyndrom 3,5% Örnsköldsvik ( över 18) 1,9% (830) Personer SoS Psykiatrireformen 0,46% (202) För att utveckla en helhetssyn på psykiska funktionshinder i kommunen och för att jämföra med andra kommuner, tar vi med förekomstsiffrorna. Procent av vuxenbefolkningen i Örnsköldsvik som hade någon kontakt med systemet och 20

21 ansågs tillhöra gruppen vi hade definierat var 1,9% (830 individer). I Sollefteå kommun hittade vi 1,12%, i Timrå 1,14% och i Kramfors kommun 1,3%. Örnsköldsvik har hittat en betydligt större andel jämfört med andra kommuner i länet. Varför sticker Örnsköldsviks siffror ut, ja man kan bara spekulera. I Örnsköldsvik finns samarbetsverksamheterna Polsam, Stratsam, Opsam som alla arbetat för att denna inventering skulle komma till stånd utifrån att man sett efterfrågan och behovet ute i verksamheterna. Samtidigt har nationell psykiatrisamordning arbetat och synliggjort målgruppen vilket också kan ha bidragit till att engagemanget varit stort. Till sist använde vi en ny definition som kan ses som mer inkluderande i vissa tolkningar. Även om siffrorna kan ses som höga kan man fortfarande undra över om vi har hittat alla. Enligt statistik från WHO, kan man dra slutsatsen att det kan vara ännu fler som lider av psykisk ohälsa som kan leda till ett psykiskt funktionshinder troligtvis beroende på en mängd olika faktorer. En internationell undersökning (WHO 2004) har rapporterat prevalensen av allvarliga psykiska funktionshinder att vara mellan 1 och 5% av befolkningen. En studie i USA kom fram till en siffra mellan 2 och 3 % för de med en allvarlig psykisk ohälsa (Barker, 1992; NAMHC, 1993). Men även många av de 5 % som kanske lider av en depression kan, om de inte får stöd och hjälp, hamna i en situation där deras psykiska ohälsa kan leda till ett behov av omfattande stöd. I illustrationen har vi också lagt till en historisk jämförelse, vid tidpunkten för Psykiatrireformen. Då fokuserade man på de ungefär 0,5 % (0,46%) som var målgruppen för reformen i början. De hade kontakt med psykiatrin och sedan med kommunernas nyfödda socialpsykiatriska verksamheter, en kärngrupp kan man påstå, som oftast hade haft lång kontakt med den specialiserade psykiatrin. Hur ska kommunen avgränsa gruppen psykiskt funktionshindrade? Ska man ta hänsyn till alla som kunde hamna i en allvarlig psykisk ohälsa i planeringsprocessen? Rapporterande organisation Fördelningen av rapporterade psykiskt funktionshindrade efter organisation framgår av nedanstående tabell och diagram. Vi har inte tagit bort dubbletterna här, så antalen för varje organisation är de faktiskt rapporterade, medan värdet Totalt är större än antalet för hela kommunen p.g.a. de dubbelregistrerade. 21

22 Illustration 3: Rapporterade från varje organisation, med dubbletterna. Antal Procent Procent av svar Psykiatri ,7 21,7 Handikappomsorg 39 3,6 3,6 Äldreomsorg 92 8,4 8,4 Humanistiska nämnden ,5 10,5 Försäkringskassan ,0 14,0 Arbetsförmedlingen ,1 10,1 Socialpsykiatri 86 7,9 7,9 Biståndshandläggare 1 0,1 0,1 Personliga ombud 30 2,7 2,7 Primärvård ,0 13,0 Integrationsenheten 49 4,5 4,5 Överförmyndarnämnd 39 3,6 3,6 Totalt ,0 100,0 Totalt rapporterades 1093 enkäter, psykiatrin rapporterade största andelen enkäter, 237 st. Illustration 4: Rapporterade från varje organisation Humanistiska nämnden rapporterade totalt 164 enkäter, integration 49 st och hum nämnden 115 st. 22

23 Försäkringskassan hade kontakt med 153 individer som de bedömde ha ett allvarligt psykiskt funktionshinder. Arbetsförmedlingen rapporterade 110 individer. Omsorgsförvaltningens verksamheter: handikappomsorgen, äldreomsorgen, socialpsykiatrin, biståndshandläggare har tillsammans rapporterat 218 enkäter varav 92 avser äldreomsorgen. Humanistiska nämnden rapporterade totalt 164 enkäter varav 49 kom från integrationsenheten och 91 från försörjningsstödsenheten, övriga kommer från resursoch sociala utredningsenheterna. I tabellen ovan ser vi alla enkäterna som skickades in av varje organisation, oavsett om individen var känd av en annan verksamhet. Intressant att notera är att socialpsykiatrin, en organisatorisk struktur som i många kommuner är tänkt att omfatta alla med ett psykiskt funktionshinder, rapporterade endast 86 individer, ungefär 10% av alla som hittades. I hela den följande redovisningen av resultat kommer dubbletterna att vara borttagna. Antalet rapporterade utan dubbletter från varje organisation även uppdelat efter ålderskategori framgår av följande två tabeller: Illustration 5: Fördelning när dubbletter tagits bort efter prioriteringsordningen mellan organisationer Antal Procent Psykiatri ,6 Handikappomsorg 16 1,9 Äldreomsorg 74 8,9 Humanistiska nämnden 73 8,8 Försäkringskassan ,4 Arbetsförmedlingen 92 11,1 Socialpsykiatri 76 9,2 Personliga ombud 19 2,3 Primärvård 94 11,3 Integrationsenheten 47 5,7 Överförmyndarnämnd 15 1,8 Totalt ,0 Totalt fanns 830 psykiskt funktionshindrade. Det utgör 1,9 % av befolkningen över 18 år. Här ser vi t.ex. att integrationsenheten rapporterade totalt 49 personer. När dubbletterna tagits bort har de 47 stycken kvar vilket tyder på att deras personer inte har kontakt med så många andra verksamheter. Försäkringskassan rapporterade 103 personer som inte har kontakt med någon annan myndighet. Arbets- 23

24 förmedlingen rapporterade 92 som tillhör målgruppen. Det kan vara viktigt att ta särskild hänsyn till de som bara har kontakt med verksamheter som ligger utanför de formella organisationerna, socialpsykiatrin och psykiatrin, som har ansvar för vård och stödinsatser. Dessa kan ses som osynliga där de troligtvis inte får samma uppmärksamhet som de som har kontakt med dessa centrala aktörer. Och man kan fundera över om en socialpsykiatrisk kompetens har centraliserats istället för att spridas i de olika organisationerna som har kontakt med dessa individer. Illustration 6: Organisation efter ålderskategori, antal (med dubbletterna) Organisation Ålderskategori Totalt Psykiatri Handikappomsorg Äldreomsorg Humanistiska nämnden Försäkringskassan Arbetsförmedlingen Socialpsykiatri Biståndshandläggare Personliga ombud Primärvård Integrationsenheten Överförmyndarnämnd Totalt Av 199 st mellan år, rapporterade humanistiska nämnden 50 st. Totalt visas 1086 enkäter då det totala var1093 enkäter. Detta beror på att 7 av enkäterna saknade födelseår. Vi ser bl.a. att 64 personer mellan år har rapporterats från Humanistiska nämnden, varav 14 från integrationsenheten. Av socialpsykiatrins totalt 86 rapporterade är 47 över 50 år gamla. Av primärvårdens totalt 140 enkäter är 103 över 50 år, en siffra som man kan förklara med det ökande antalet fysiska besvär som kommer med åldern. Hos psykiatrins rapporterade syns en jämnare fördelning över ålder och att antal rapporterade personer över 60 år minskar i antal. Det kan noteras för Arbetsförmedlingens och Försäkringskassans rapporterade att de har kontakt med många som är yngre, med ungefär 50% som är mellan 18 och 39. Personliga ombud har en något jämnare åldersfördelning med en liten ökning i åldersgruppen åringar. Handikappomsorgen rapporterade 18 st mellan år av de totalt rapporterade 39. Äldreomsorgen rapporterade totalt 92 enkäter varav 75 var över 60 år vilket ju är naturligt. Sju har ej angett ålder. 24

25 Siffran 64 personer mellan år som rapporterats från humanistiska nämnden kan tyda på att flera i målgruppen inte har kommit ut på arbetsmarkanden och därigenom saknar SGI (sjukpenninggrundande inkomst). Därför saknar de inkomst och får sin försörjning via försörjningsstöd. Detta kan vi titta närmare på i avsnittet om försörjning. Illustration 7: Genomsnittsålder efter organisation Medelvärde ålder, år Psykiatri 44,2 Handikappomsorg 31,1 Äldreomsorg 73,3 Humanistiska nämnden 32,4 Försäkringskassan 42,5 Arbetsförmedlingen 43,4 Socialpsykiatri 47,5 Personliga ombud 47,7 Primärvård 59,7 Integrationsenheten 35,0 Överförmyndarnämnd 43,9 Totalt 47,0 Genomsnittsålder för individerna rapporterade av Handikappomsorg var 31,1 år. Genomsnittsålder för hela gruppen blev 47 år. Det kan vara intressant att jämföra genomsnittsålder mellan de olika myndigheterna och organisationerna för att utveckla en förståelse för generationen som de har mest kontakt med. En lägre genomsnittsålder för Humanistiska nämnden är ett mönster vi har sett i hela länet. Många yngre individer tar, innan de fått en diagnos, kontakt med försörjningsstöd då deras ekonomi har rasat. I Sundsvall t.ex. hade 46% av åringarna ekonomiskt bistånd som sin försörjning. Vilka andra mönster kan vi läsa av i tabellerna och vad kan vi lära oss av individens karriär med myndigheterna? Vi vill lyfta fram en till fråga innan vi lämnar den organisatoriska analysen. Utifrån befolkningsunderlaget kan man märka att olika vårdcentraler har rapporterat olika antal/procent av personer med psykiska funktionshinder. (I jämförelse med befolkningsunderlag, inte patientantal). Beror detta på att klienterna medvetet har sökt sig till dessa orter eller kan de ha blivit anvisade bostad där eller kan de ha sökt sig dit eftersom de får ett bra bemötande där? Kan det bero på att personal på dessa orter uppmärksammar målgruppen mer än på andra platser? Vi antar, då vi vet att det fanns olika intressenivå hos olika vårdcentraler under enkätundersökningen, att det troligtvis handlar om den sista. 25

26 Illustration 8: Rapporterade efter vårdcentral, antal samt procent av befolkning Vårdcentral Befolkningsunderlag Antal och procent av befolkning Antal rapporterade av resp. vårdcentral Bjästa (2,0%) 51 Centrum (1,6%) 34 Viken (1,5%) 6 Bredbyn (1,6%) 1 Domsjö (1,1%) 0 Gullänget (1,2%) 5 Husum-Trehörningssjö (1,6%) 37 Själevad (1,0%) 8 Bjästa vårdcentral skickade in 51 enkäter (innan dubbletterna sorteras bort). Totalt hittade vi 131 individer som tillhörde kommundelen. Vårdcentralen rapporterade därför 51 av de 131 som av alla organisationerna rapporterades i kommundelen. Vi tyckte frågan var särskilt viktig då det finns en betydlig varians i antalet rapporterade av vårdcentralerna. Trots att det kan handla om bortfall och arbetsbelastning också, tycker vi att det finns en trolig påverkan på individens möjlighet till förebyggande vård och tillgång till specialiserade psykiatrin, som kan bero på vårdcentralens uppmärksamhet angående psykiatriska frågor. Överlappning i rapportering När det gäller dubbelregistreringar framkom det att många klienter rapporterades av två eller fler organisationer. Av de 830 klienter som totalt rapporterats i inventeringen är 22 % rapporterade av två eller flera organisationer. Illustration 9: Överlappning Antal Procent , , , , , , ,1 Totalt ,0 Sammanlagt 186 klienter rapporterades av två upp till åtta uppgiftslämnare. Detta kan tolkas som att flera klienter är kända hos flera myndigheter vilket ju är positivt. Det vi inte vet är om dessa myndigheter känner till varandras engagemang/insats. Men dessa siffror pekar också på att nästan 80% av individerna har 26

27 aktiv kontakt med bara en rapporterande organisation. Siffran, som har varit likadan i nästan varje kommun i Västernorrland, är lite svårare att förklara i Örnsköldsvik där så mycket jobb har lagts ner på att bygga ett bra samarbete. En möjlig slutsats som vi ska ta upp längre fram kan vara att samordningen hittills för det mesta har skett på en organisatorisk nivå. Att nå fram till individen, så att de har fler aktiva och ansvariga aktörer samtidigt kan vara ett mål för vidare utveckling av samarbetsorganisationen. Iså fall kan man se ett högre antal dubbletter som en bekräftelse på ett individnära samarbete. Samordning är nödvändigt vilket då blir resurssparande. De som rapporterades av flera myndigheter kan sägas vara exempel på ett aktuellt samarbete. Hur många av den totala målgruppen bör ha kontakt med flera myndigheter samtidigt för att bevisa ett aktivt samarbete vid den individuella nivån? Ålder, kön och civilstånd Är den rapporterade psykiska ohälsan lika förekommande bland unga som bland medelålders? Bland män som bland kvinnor? Är de flesta ensamstående? Illustration 10a visar åldersfördelningen med hjälp av verklig ålder, medan diagrammet i illustration 10b visar ålderskategorier och ser helt annorlunda ut. Detta beror på att alla som är 60 år eller mer har samlats i en och samma kategori i illustration 10b. Båda åldersdiagrammen visar dock tydligt att andelen psykiskt funktionshindrade är större ju högre ålder fram till 60-årsåldern. 27

28 Illustration 10a: Åldersfördelning i 5-årsklasser Genomsnittsålder för alla i undersökningen är 46,8 år. Illustration 10b: Ålderskategori av totala antalet klienter. Ålderskategori Antal Procent Procent av svar ,7 10, ,3 6, ,8 19,9 Svar ,2 20, ,2 20, ,9 22,1 Totalt ,2 100,0 Svar saknas 7 0,8 Totalt ,0 Här ser vi att 10,8 % av svaren gällde klienter som var år, 22,1% av svaren gällde klienter över 60 år. Sju av svaren saknade åldersangivelse. Av klienterna med känd ålder var det 57.4 % som var under 50 år. 28

29 Illustration 11: Kön Kön Antal Procent Procent av svar Man ,9 46,2 Svar Kvinna ,4 53,8 Totalt ,3 100,0 Svar saknas 22 2,7 Totalt ,0 Något fler kvinnor än män rapporterades. För 22 enkäter saknas svar om kön. Vi ser att kvinnor är något överrepresenterade i rapporteringen. Finns t ex specifika kvinnliga respektive manliga perspektiv i utrednings- och behovsanalyser hos olika organisationer? Finns genusperspektivet med när man planerar olika åtgärder och verksamheter? Unga kvinnor som t ex har ett självskadande beteende, är osäkra och saknar stöd är en av de grupper man kommer i kontakt med enligt uppgifter från fokusgrupperna. Illustration 12: Civilstånd Civilstånd Antal Procent Procent av svar Gift/Sambo utan barn 89 10,7 10,8 Gift/Sambo med barn ,6 19,8 Svar Ensam utan barn ,1 46,6 Ensam med barn ,6 13,7 Vet ej 74 8,9 9,0 Totalt ,0 100,0 Svar saknas 8 1,0 Totalt ,0 Vi ser t.ex. att ensamstående utan barn utgjorde 46,6% av svaren. 33,5% av dem hade barn (19,8+13,7). 276 av dem som rapporterades hade barn eller en roll som föräldrar. Det betyder att 276 har en relation till barn, barnen kan vara små men de kan också vara vuxna, det kan även finnas barnbarn. Dessa barn som vi inte vet hur många de är blir då med automatik anhöriga. Vare sig de är underåriga eller vuxna kan man fråga sig vilka insatser som i dag finns kopplade till barn och föräldraskapet. Av de barn som är underåriga vet vi inte hur många som bor med sin funktionshindrade förälder eller hur många som har umgänge eller saknar umgänge med sin förälder/föräldrar. Eftersom ett antal av dem som rapporterades som föräldrar till barn var över 65 år gamla, kan det visa sig att det är många av dessa som inte bor tillsammans med sina barn idag, eller att barnen är vuxna och utflyttade. 29

30 Man kan få lite synvinklar på situationen genom att söka i kommentarerna som kom med i enkäterna. En kvinna hade svårt att använda sig av befintliga aktiviteter då hon var hemma med små barn. En annan hade inga egna fritidsintressen, men engagerade sig utifrån barnens aktiviteter. Vi har hört flera önskemål från respondenterna, att individen vill få kontakt/regelbunden med barnen, en kvinna som vill flytta hem där barnen bor med pappan, och några andra som bara önskade att barnen skulle hälsa på. Olika behov kom fram, som kontaktfamiljer för barn (till psykiskt funktionshindrade föräldrar), avlastning vad gäller familjesituationen, och stöd kring det som rör barnet. En brukare i Timrås undersökning, en flerbarnsmamma med en lång rad av inläggningar, berättade att när hon mådde som sämst försökte hon ta sitt liv och följden blev medvetslöshet. Barnet i familjen hittade henne efter hemkomsten från skolan och fick ringa efter ambulans. Detta var en traumatisk situation för detta barn. Hennes erfarenhet var att det inte fanns någon från socialtjänsten eller psykiatrin som hade frågat eller erbjudit stöd till barnen i familjen som fått uppleva hennes destruktiva beteende. Det här är ett mönster som vi har sett i flera kommuner, där personer med psykiska funktionshinder inte har setts i sina roller som föräldrar och inte tas hänsyn till i kommunens planering runt stödinsatser till familjen. Man kan läsa i socialtjänstlagen att stödet till psykiskt funktionshindrade personers familj, närstående och barn är ett insatsområde som är särskilt angeläget med tanke på den svåra situation som drabbar de närstående ekonomiskt, socialt och psykologiskt (5 kap 10 SoL). Över hälften av den totala gruppen är ensamstående utan barn. Illustration 13: Utbildning Utbildning Antal Procent Procent av svar Folk-/grundskola ,2 28,0 Svar Yrkessk./gymn ,8 32,7 Högre utb ,2 12,5 Vet inte ,0 26,8 Totalt ,2 100,0 Svar saknas 23 2,8 Totalt ,0 Här ser vi t.ex. att 12,5% av svaren hade någon form av högre utbildning. För 26,8% av svaren uppgavs att de inte visste vilken utbildning klienterna hade. Många unga vuxna, men även de som är äldre och har funderat på eller tidigare börjat läsa, ser utbildningsmöjligheter som ett viktig steg i sin rehabilitering. (Rosenberg mfl 2005). I denna studie om en rehabiliteringsverksamhet i Sunds- 30

31 vall, rapporterade personal en tydlig ökning av unga vuxna som sökte stöd till studier direkt efter en kontakt med psykiatrin. Många ville undvika kommunens socialpsykiatriska verksamheter som de identifierade som ett vuxen dagis och ville prova studier på oftast Komvux, för att få ihop pusselbitarna eller läsa upp kurser för att studera vidare. I Örnsköldsviks kommun har en nystartad verksamhet, Basp, också haft kontakt med sådana unga klienter och haft bra framgång i ett samarbete med Komvux (Rosenberg, 2007). I siffrorna ser vi många som har haft mycket utbildning som kan komma till nytta om de får ett relevant stöd i deras rehabilitering. Har en högskoleutbildning som han för tillfället lagt på is På sikt är individens kapacitet troligen reguljärt arbete och högskolestudier men i dagsläget aktuell i Baspens rehabilitering Illustration 14: Etnicitet Svar Etnicitet Antal Procent Procent av svar Svensk ,1 87,8 Nordisk 18 2,2 2,2 EU utom Norden 8 1,0 1,0 Utom EU 69 8,3 8,5 Vet inte 4 0,5 0,5 Totalt ,1 100,0 Svar saknas 16 1,9 Totalt ,0 Här ser vi t.ex. 8,5 % av svaren gäller dem som kommer från länder utanför EU vilket utgör den största gruppen personer med utländsk härkomst. Av enkäterna saknade 1,9 %svar på frågan. Illustration 15: Svenskspråkighet Svar Svenskspråkighet Antal Procent Procent av svar Mycket bra ,3 76,5 Ganska bra ,2 15,2 Inte så bra 17 2,0 2,2 Dålig 25 3,0 3,2 Vet inte 22 2,7 2,8 Totalt ,3 100,0 Svar saknas 56 6,7 Totalt ,0 Här ser vi t.ex. att 25 klienter uppgavs ha en dålig svenskspråkighet och 17 inte så bra vilket tillsammans blir 5,4% (2,2+3,2). 31

32 Vi ställde två frågor för att försöka närma oss frågan om utländsk bakgrund. En fråga om svenskspråkighet var tänkt som ett sätt att urskilja personer som var födda i Sverige eller kom som barn och egentligen har den svenska kulturen och språk som deras egen. Om vi jämför tabellerna få vi en komplex bild av situationen. 8,5% har en etnicitet som rapporterades som utanför EU. Men bara 5,4% rapporterades att ha en dålig eller inte så bra språkförmåga. Detta kan delvis ses som en bekräftelse för vår utgångspunkt, att många med utländsk bakgrund har ganska bra eller bra språk. Vi kan också se i den första tabellen det relativt stora antal (69) som har invandrat från icke-europeiska länder och har kommit i kontakt med de myndigheter som har varit med i inventeringen. Några kommentarer som kom fram i enkäterna försökte uttrycka att många invandrare har tagit med sig ett problem från hemlandet och att det behövs mer kunskap om dessa psykiska funktionshinder. Andra ville ge uttryck åt ett behov av mer kompetens och kunskap om utländska kulturer, synsätt, traditioner osv. Vissa praktiska problem lyftes också fram, t.ex. att det är svårt att behandla folk via en tolk. I andra kommuner har vi hört att många invandrare kan ha svårt att lita på psykiatrin då de antingen har haft en dålig erfarenhet hemma eller har egna fördomar om psykisk ohälsa. I 160 fall uppgavs klienterna ha en svenskspråkighet som var lägre än "mycket bra". Den siffran är större än gruppen utländsk härkomst vilket kan tolkas så att personerna trots att de är svenskfödda har en svenskspråkighet som inte är så bra. Detta kan betyda att inom målgruppen för inventeringen återfinns personer med funktionshinder som påverkar deras förmåga i tal och skrift vilket vi bör fundera på när det gäller deras möjlighet att uttrycka sina behov t.ex. i samband med vårdplanering eller i mötet med samhället. Boendeform och stöd i vardagen Hur bor de psykiskt funktionshindrade i Örnsköldsviks kommun och vilket stöd får de i sitt dagliga liv? Vi kan se på redovisningen nedan att 71% har eget boende och 16% bor med anhöriga. 32

33 Illustration 16: Boendeform Boendeform Antal Procent Procent av svar Boende m service 48 5,8 5,8 Bostadslös 3 0,4 0,4 Eget boende ,8 71,0 Med anhöriga Svar ,0 16,1 Särskilt boende 42 5,1 5,1 Vet ej 5 0,6 0,6 Annat 9 1,1 1,1 Totalt ,8 100,0 Svar saknas 2 0,2 Totalt ,0 Här ser vi t.ex. att 16,1% av klienterna uppgavs bo med anhöriga och 71% rapporterades ha eget boende. Det kan vara så att de bostadslösa befann sig vid någon form av behandlingsform (sjukvården eller behandlingshem). Illustration 17: Boendeform efter ålderskategori, antal Ålderskategori Totalt Boende m service Bostadslös Eget boende Boendeform Med anhöriga Särskilt boende Vet ej Annat Totalt Här ser vi t.ex. att ålderskategorin år hade 9 boende med service och 2 st hade särskilt boende. I korstabulering är totalsumman färre än 830. Detta förklaras med att i några enkäter saknades uppgifter om ålder och i några enkäter saknades uppgifter om boendeform och då blir det bortfall i ovanstående tabell. Här ser vi åtminstone ett par åldersrelaterade mönster. De som bor i ett särskilt boende eller boende med service är för det mesta en äldre och åldrande grupp. Kravet på särskilda boendeformer för yngre personer finns kvar men i ett begränsat antal då färre hamnar i en långtidsinstitutionalisering och olika stödformer som boendestöd har utvecklat. Samtidigt märker vi att många unga vuxna, egentligen upp till 50 år, bor tillsammans med anhöriga. Representanter för Sve- 33

34 riges anhörigföreningar har försökt uttrycka den viktiga roll som anhöriga spelar som stöd till deras barn då myndigheterna drar sig tillbaka. Men vi ser också här en allmän trend bland ungdomar i Sverige. Enligt Ungdomsstyrelsen har genomsnittsåldern då ungdomar flyttar hemifrån gått upp från 19 till 27 under det sista decenniet. (Ungdomsstyrelsen, 2005) Vi har också fått in ganska många kommentarer som pekade på följande behov. För äldre personer tog någon upp ett behov av demensboende, men även frågan om äldreboende istället för psykiatriskt boende för äldre personer. Många tog upp frågan om att olika boendealternativ behövs, delvis för att undvika en sjukhusinläggning under en kris och som en mellanform mellan sluten och öppenvård. Gemensamt för de olika förslagen var ett behov av ett utbud av olika former som kunde anpassa sig till individens behov, som ofta kunde vara ett mer intensivt kortsiktigt stöd. Ett korttidsboende med 24/7 tillgång till stöd var ett alternativ, och ett förslag som har kommit fram i flera kommuner, men även från den nationella psykiatrisamordningen (Nationell psykiatrisamordning, 2006). Illustration 18: Boendeform efter kön Kön Totalt Man Kvinna Boende m service Bostadslös Eget boende Boendeform Med anhöriga Särskilt boende Vet ej Annat Totalt Här ser vi t.ex. att 73 kvinnor bor med anhöriga. 30 män har boende med service jämfört med 17 kvinnor. Då man tittar på dessa tabeller ska man ta hänsyn till att det har funnits fler kvinnor än män i undersökningen. Inga tydliga slutsatser kan lyftas fram här men vi vill påminna om att det är viktigt att ta hänsyn till kön då man vill utveckla insatser. Som ett exempel kan man lyssna till en polis från Ånge kommun (FoU, 2007) som beskrev följande scenario. Ofta har hon sett i fall av kvinnomisshandel att offret kan vara en kvinna med uppenbara psykiska besvär, som har flyttat ihop med en man som har misshandlat henne. Med hennes rädsla för att hamna ensam och psykiska ohälsa blir hon lätt ett offer i sådana situationer. 34

35 Illustration 19: Stöd i vardagen Stöd i vardagen Stöd i vardagen Förekomst Antal Procent Procent av de rapporterade Boendestöd 99 8,0% 12,9% Hemtjänst 101 8,2% 13,1% Personligt ombud 31 2,5% 4,0% God man/förvaltare 82 6,6% 10,6% RSMH/IPF 4 0,3% 0,5% Familj/anhöriga ,6% 42,6% Öppenvårdspsykiatri ,9% 38,3% Kontaktperson 47 3,8% 6,1% Ledsagning 9 0,7% 1,2% Vet ej 90 7,3% 11,7% Har annat stöd ,0% 19,2% Totalt ,0% 160,3% 47 individer hade stöd av en kontaktperson. En individ kunde ha mer än en typ av stöd. Här ser vi t.ex. att av de rapporterade så har 12,9 % stöd i form av boendestöd och 13,1% har hemtjänst. 42,6 % har stöd i sin vardag från familj/anhöriga. 6,1 % har stöd i form av kontaktperson. Observera att här kan fler än ett alternativ anges. Totaltantalen blir större för denna redovisning än för redovisningen av boendeform, där bara en boendeform angetts för varje klient. Av de som svarade visste inte 90 någonting om individens aktuella stöd, en bekymmersam siffra då de som fyllde i enkäten ansåg att det handlade om en individ som hade ett allvarligt psykiskt funktionshinder. Man kan fråga sig vilken personal som anser att kännedom om individens stödsystem inte finns i deras ansvarsområde. 35

36 Illustration 20: Stöd i vardagen efter ålderskategori Stöd i vardagen Ålderskategori Totalt Boendestöd Hemtjänst Personligt ombud God man/förvaltare RSMH/IPF Familj/anhöriga Öppenvårdspsykiatri Kontaktperson Ledsagning Vet ej Har annat stöd Här ser vi t.ex. att 5 hade stöd i form av hemtjänst i ålderskategorin år, 13 hade stöd av god man/förvaltare i samma ålderskategori. 82 uppgavs ha god man/förvaltare vilket är en betydligt högre siffra än den som överförmyndaren rapporterade (39). Det betyder att andra organisationer har rapporterat dessa individer. Intressant är att så många, 46 % av alla rapporterade, har stöd i vardagen från en anhörig. Då vi lägger till information om ålder kan vi se att det inte bara är unga vuxna som får ett sådant stöd utan många under hela livsloppet. Sådana siffror bör peka på hur viktigt ett aktivt samarbete med föreningar som drivs av anhöriga kan vara för att stödja och bygga på deras redan befintliga och väsentliga stödinsatser till målgruppen. Sedan har vi hört i flera kommuner att många som tas hand om av anhöriga kan bli isolerade och helt beroende av dessa åldrande familjmedlemmar. Då dessa blir sjuka eller avlider kan det utlösa en kris, som kan leda till att individen blir helt beroende av stödsystemet. Förebyggande insatser, t.ex. uppsökande verksamhet och kontakt med familjerna, kan minska risken för en sådan kris och stödja individen vid ett tidigare stadium. Av dem som svarade rapporterades 148 former av annat stöd än de som fanns som svarsalternativ i enkäten. Enligt kommentarerna handlade dessa om följande. Många skrev att individen hade sökt en kontaktperson, eller beviljats en men väntade. Några listade personalen i ett särskilt boende som stöd i vardagen. Andra stödinstanser inom den Humanistiska nämnden rapporterades, t.ex. Integrationsenheten, Caféet, Samtalsstöd. Många rapporterade Basp som ett stöd i vardagen och några ansåg att Handikappomsorgens arbetsanpassare var ett sådant stöd. Till sist listades primärvård eller vårdcentralens personal som ett stöd i vardagen. I de öppna kommentarerna om behov kom några föreslag fram som kan kopplas till frågan om vardagsstöd. Många ansåg att en kontaktperson var individens största behov, oftast kopplat till ensamhet och svårigheter att komma igång. 36

37 Några kopplade sådana behov till en personlig assistent eller Boendestöd. Behoven som kan samlas under dessa stödinsatser beskrivs som stöd för att lära sig att leva, stimulans, utveckla ett socialt nätverk och skapa struktur i vardagen. När hon är pigg skulle hon behöva komma ut på någonting kul. Viktigt med mycket stöd för att sakta kunna återerövra sin egen kapacitet. Han skulle behöva ännu mer stöd, struktur och rehab i sin vardag för att kunna ha chansen att få uppleva livskvalitet. Illustration 21: Stöd i vardagen efter kön, antal Stöd i vardagen Kön Totalt Man Kvinna Boendestöd Hemtjänst Personligt ombud God man/förvaltare RSMH/IPF Familj/anhöriga Öppenvårdspsykiatri Kontaktperson Ledsagning Vet ej Har annat stöd Här ser vi t.ex. att mer än dubbelt så många kvinnor (34) har kontaktperson jämfört med männen (13). Det är också intressant att så många av dem som har kontakt med eller behov av en god man eller förvaltare är män, trots att det finns fler kvinnor rapporterade i undersökningen. En dialog mellan den formella psykiatrin och förvaltarna kan ses som viktig för att närma sig deras erfarenhet med gruppen. Försörjning och sysselsättning Med försörjning menar vi lön eller typ av bidrag, och med sysselsättning menar vi studier, arbete, dagverksamhet etc. Illustrationen visar att de flesta psykiskt funktionshindrade får ersättning från Försäkringskassan, den fördelningen i ålderskategorier redovisas i illustration

38 Illustration 22: Försörjning Försörjning Försörjning Förekomst Antal Procent Procent av de rapporterade Lön 59 6,3% 7,1% Sjukersättning, tidsbegränsad ,0% 18,2% Lönebidrag 45 4,8% 5,4% Sjukersättning, ej tidsbegr ,5% 15,4% A-kassa 16 1,7% 1,9% Försörjningsstöd 70 7,5% 8,5% Aktivitetsersättning (FK) 37 3,9% 4,5% Folkpension 91 9,7% 11,0% Rehabiliteringsersättning 11 1,2% 1,3% Andra bidrag 9 1,0% 1,1% Aktivitetsstöd (Af) 41 4,4% 5,0% Anhöriga 3,3%,4% Sjukpenning 91 9,7% 11,0% Vet ej ,1% 16,0% Annat stöd 57 6,1% 6,9% Totalt ,0% Här kan en person ha inkomst från flera håll, därför har de 830 individerna tillsammans 939 inkomstkällor. Vi ser t.ex. att 18,2 % av de 830 rapporterade hade tidsbegränsad sjukersättning och 8,5% uppbar försörjningsstöd.. Av de 830 rapporterade har 15,4 % det som tidigare kallades förtidspension. En annan relativt stor grupp är de 8,5 % som har försörjningsstöd, en grupp som vi ska titta närmare på i åldersgruppanalysen. Här ser vi också att bara 7 % av gruppen kan anses vara självförsörjande, med andra ord, kan gå ut i den reguljära arbetsmarknaden. Andra som kan anses vara ute i arbetslivet är de som har en lönebidragsanställning, 5,4 %, de som har en rehabiliteringsersättning, 1,3 % och de som har aktivitetsstöd, 5 %. Andelen personer med psykiska funktionshinder som har arbete på den öppna arbetsmarknaden varierar något i internationella och svenska studier, men bland personer som har långvariga psykiska funktionshinder ligger siffran på 15 procent (Brunt & Hansson 2005 s 233). Även sådana siffror anses reflektera ett stort misslyckande med målgruppen där olika studier har pekat på att upp till två tredjedelar vill och anser att de kan jobba om de skulle få rätt stöd (Handikappombudsman, Cook). 38

39 Illustration 23: Försörjning efter ålderskategori, antal Försörjning Ålderskategori Totalt Lön Sjukersättning, tidsbegränsad Lönebidrag Sjukersättning, ej tidsbegr A-kassa Försörjningsstöd Aktivitetsersättning (FK) Folkpension Rehabiliteringsersättning Andra bidrag Aktivitetsstöd (Af) Anhöriga Sjukpenning Vet ej Annat stöd I ålderskategorin hade 35 personer försörjningsstöd. I ålderskategorin år hade 54 tidsbegränsad sjukersättning. I alla ålderskategorier är det 16 som uppbär A-kassa. Vi ser här att 35 individer, 50% av de som får försörjningsstöd, är mellan 18 och 29 år gamla. I flera kommuner har vi sett ett liknande antal av unga vuxna som har försörjningsstöd och lider av, enligt personalen, ett allvarligt psykiskt funktionshinder. Några slutsatser som har dragits hittills är följande. Många unga vuxna undviker kontakt med det formella psykiatrisystemet pga. fördomar och rädsla för att bli stämplad som psykisk sjuk, trots att de mår psykiskt dåligt. Socialsekreterarna som har kontakt med dessa unga kan inte tvinga dem att ta kontakt med psykiatrin. Därför måste de vänta ut dem tills de blir så sjuka att kontakt är oundviklig. Det finns möjlighet att möta unga vuxna vid ett tidigt stadium och erbjuda stöd och rehabilitering men man måste anpassa sig till deras önskemål att göra så utan att bli stämplad Till sist har socialsekreterarna berättat att de inte har fått möjlighet att utveckla kunskap och kompetens om målgruppen. Vi ser också att antalet med sjukersättning utan tidsbegränsning stiger genom åldersgrupperna. Efter 60 börjar de förstås försvinna då de äldre än 65 år har en folkpension som sin huvudförsörjning. Siffrorna om sjukersättning utan tidsbegränsning kan ses som bekymmersamt då det blir klart att personer med psykiska funktionshinder blir förtidspensionerade i större utsträckning, men att få lämnar försörjningsformen. Det finns egentligen inget vetenskapligt underlag bakom idén att personer som är allvarlig funktionshindrade inte kan återhämta sig till arbetsliv (Topor 2001). Vi vet också från intervjuerna med Försäkringskassan att de som blir förtidspensionerade inte får aktiva insatser, de hamnar i 39

40 ett arkiv. Resultatet blir att även då det kommer nya rehabiliteringsinsatser är det ingen som tar kontakt med dessa individer som lever i ett institutionaliserat utanförskap. Illustration 24: Försörjning efter kön Kön Totalt Man Kvinna Lön Sjukersättning, tidsbegränsad Lönebidrag Sjukersättning, ej tidsbegr A-kassa Försörjningsstöd Aktivitetsersättning (FK) Försörjning Folkpension Rehabiliteringsersättning Andra bidrag Aktivitetsstöd (Af) Anhöriga Sjukpenning Vet ej Annat stöd Totalt Här ser vi t.ex. att för 129 personer är svaret "vet ej". Tidsbegränsad sjukersättning uppgavs 49 män uppbära jämfört med 97 kvinnor. Sjukpenning hade 26 män jämfört med 60 kvinnor. Lika många män som kvinnor har lönebidrag. Fler män än kvinnor har a-kassa, 11 respektive 5, likaså har fler män än kvinnor försörjningsstöd, 40 respektive 29. När vi tittar på tidsbegränsad sjukersättning har fler kvinnor, 97 jämfört med 49, denna form av försörjning. Om vi tar försörjningsstöd ser vi här att män är överrepresenterade. Fler män hade också kontakt med gode män eller förvaltare. Det kan visa sig att män antingen har mer problem med ekonomin eller att fler män kommer i kontakt med ett behov av stöd utifrån en ekonomisk kris. 40

41 Illustration 25: Sysselsättningsgrad Svar Sysselsättningsgrad Antal Procent Procent av svar Heltid ,9 15,6 Deltid, regelb ,0 19,8 Deltid, drop-in 34 4,1 4,3 Ingen sysselsättning ,6 49,6 Vet ej 86 10,4 10,8 Totalt ,0 100,0 Svar saknas 33 4,0 Totalt ,0 Här framgår t.ex. att för 15,6 % av svaren uppgavs heltidssysselsättning och för 49,6 % uppgavs ingen sysselsättning. 38 % (14.9 % + 19 % + 4,1) har en känd hel- eller deltidssysselsättning, drop in. Resterande svarade ingen sysselsättning eller vet ej så att upp till 62 % kan alltså sakna sysselsättning. Det var så många som 395 som rapporterades som ej sysselsatta i Örnsköldsvik. Det kan nog betraktas som anmärkningsvärt, eftersom kommunen har satsat hårt på samordnade insatser till målgruppen. Illustration 26: Sysselsättningsgrad fördelat efter ålderskategorier, antal Sysselsättningsgrad Ålderskategori Totalt Heltid Deltid, regelb Deltid, drop-in Ingen sysselsättning Vet ej Totalt Här ser vi t.ex. att i ålderskategorin år saknade 54 sysselsättning och i ålderskategorin år var svaret vet ej för 25 personer. Det kan vara svårt att dra några tydliga slutsatser angående en speciell grupp efter ålder och sysselsättning. Framgångar, antalet med sysselsättning, och misslyckande, de utan någonting allts, verkar finnas överallt i tabellen. Det som är kanske viktigast att peka på och kan läsas bäst i kommentarerna från fokusgrupperna, är de olika behov som ses idag och som kan leda till ett förbättrat resultat. Sammanfattningsvis kan man säga att det finns ett behov av ett varierat utbud av både skyddade platser och samhällsplatser med anpassade stöd så att alla åldrar och förmågor kan tas emot i en sysselsättning som känns relevant. 41

42 Illustration 27: Sysselsättningsgrad fördelat efter kön, antal Man Kön Kvinna Totalt Heltid Deltid, regelb Deltid, drop-in Ingen sysselsättning Vet ej Totalt Här ser vi t.ex. att antalet män som är sysselsatta på heltid är 64 jämfört med antalet kvinnor som var 54. Ingen sysselsättning hos 175 män jämfört med 211 kvinnor. I följande tabeller redovisar vi typen av sysselsättning, begränsad förstås till de som har en sysselsättning. Där man kunde kryssa flera alternativ blir det totala antalet högre än antalet som hade sysselsättning överhuvudtaget. Illustration 28: Typ av sysselsättning för de sysselsatta, flera alternativ möjliga Sysselsättningsgrad Sysselsättning Förekomst Antal Procent Procent av de rapporterade Reguljär arbetsmarknad ,5% 32,6% Dagverksamhet-rehabilitering 25 5,9% 7,2% Dagverksamhet-social 36 8,4% 10,4% Studier 70 16,4% 20,2% Rehabilitering-arbetsliv 60 14,1% 17,3% Praktik 34 8,0% 9,8% Annan 38 8,9% 11,0% Vet ej 51 11,9% 14,7% Totalt ,0% 123,2% Här ser vi t.ex. att av de rapporterade som har sysselsättning, hade 32,6% sysselsättning på den reguljära arbetsmarknaden och 14,7 % hade svaret vet ej. Många av de öppna kommentarerna angående behov handlade om att skapa möjligheter för individen att närma sig arbetslivet. Ett förvånansvärt stort antal personal tog upp ett behov av anpassade arbetsplatser och arbetsformer för att ge individen möjlighet att nå sin potential. Sådana föreställningar av behov, där det är miljön som bör anpassas till individens behov hänger väl ihop med den rådande kunskapen om funktionshinder. Det är inte bara individens brister som måste tas itu med, utan olika miljöer, arbetsliv och studier t.ex., som bör anpassas för att minska ett handikapp och dra nytta av individens förmåga. Några konkreta förslag från personal var fler lönebidragsanställningar och stöd på arbetsplatsen. Accepterande arbetsgivare kom också fram som ett behov. Många försökte uttrycka ett behov av anpassade arbetsformer som kunde erbjuda deras 42

43 klient möjligheten att utnyttja sin kapacitet. Någon tog upp Basp som en modell som kunde vara viktig även för äldre klienter. Praktikplatser, arbetsträningsplatser, möjlighet till lönearbete under anpassade former. Patienten som p.g.a. sin psykiska ohälsa kan vara svårplacerad, men som jag anser har kapacitet. Fler alternativ efterlyses också där respondenterna märker behov av olika mellansteg som kan hjälpa deras klient att närma sig arbetsliv och studier. En som hade en klient som hade börjat läsa på Hampnäs Folkhögskola önskade fördjupning/påbyggnad för att färdigheterna skulle sätta sig och leda till arbete. Just möjligheten till utbildning har kommit fram i flera inventeringar, där det särskilt bland unga vuxna finns ett önskemål att studera som ett steg på väg tillbaka till samhällslivet. I följande tabell kan vi se att ganska många unga vuxna har fått möjligheten att börja studera i Örnsköldsvik, men det kan vara ännu fler som vill hitta ett lämpligt stöd och fler möjligheter. Illustration 29: Sysselsättning efter ålderkategori, antal av de sysselsatta. Flera alternativ möjliga Dagverksamhetrehabilitering Sysselsättning Ålderskategori Totalt Reguljär arbetsmarknad Dagverksamhet-social Studier Rehabilitering-arbetsliv Praktik Annan Vet ej Totalt Här ser vi t.ex. att i ålderkategorin år var 24 av de sysselsatta ute på den reguljära arbetsmarkanden. I ålderskategorin år studerade 30 och i ålderskategorin år var 11 i dagverksamhet-social. Många har uppmärksammat behov av arbetslivsinriktad rehabilitering riktad mot unga vuxna och utvecklandet av sådana åtgärder måste förstås vara ett prioriterat område för att undvika ett livslångt funktionshinder. Samtidigt kan vi, i tabellen ovanför, peka på ett bekymmer för de som är lite äldre, ett mönster som har setts i flera kommuner. Antalet som får ta del av rehabilitering tillbaka till arbetslivet kan ses minska i relation till ålder. Man kan ställa frågan om åldersgränsen för rehabilitering. En kvinna i en annan inventering (Rosenberg 2001) som just hade blivit 50, beskrev att hennes upplevelse av att bli förtidspensionerad efter många 43

44 försök att rehabilitera sig var som att dö, det fanns ingen hoppfullhet kvar. En analys av olika behov vid olika ålder kan hjälpa till i planeringsprocessen där behov bland målgruppen, då det handlar om sysselsättning och rehabilitering, är ganska lik deras medmänniskor i samma ålder. Illustration 30: Sysselsättning efter kön, antal av de sysselsatta Sysselsättning Man Kön Kvinna Totalt Reguljär arbetsmarknad Dagverksamhet-rehabilitering Dagverksamhet-social Studier Rehabilitering-arbetsliv Praktik Annan Vet ej Totalt Här ser vi t.ex. att fler kvinnor (64) var sysselsatta på den reguljära arbetsmarknaden jämfört med männen (45). I tabellen ska man hålla i tanken att det fanns flera kvinnor än män i undersökningen. Samtidigt är det viktigt att fundera på ett genusperspektiv då vi granskar sysselsättning och rehabilitering. Finns det fördomar i samhället och även inom vårt stödsystem som fångar individen i ett könsperspektiv? I en kommun där vi har haft kontakt hade deras sysselsättning under en viss tid hamnat med alla män i en verksamhet som skulle ut i skogen och hugga ved, och alla kvinnorna var med i ett projekt som producerade och försökte sälja hantverk. Hälsa Rapporten har hittills handlat om faktiska förhållanden för klienterna, men inventeringen fokuserade också på bedömningar av behov av stöd och hur tillfredsställda dessa behov var. I det ena av rapportformulären, det som vände sig till socialtjänsten i kommunen och psykiatrin inom landstinget, fanns ett frågebatteri för de olika livsområdena hälsa, missbruk, boende och arbete, utbildning, socialt nätverk och fritid. Den gemensamma frågeställningen var om klientens behov var tillgodosedda när målsättningen är att uppnå delaktighet i samhällslivet. Tillsammans med både den korta och långa enkäten rapportades 830 personer vara psykiskt funktionshindrade i Örnsköldsviks Kommun. Av dessa 830 rapporter var 526 via den långa enkäten. Vi börjar med åtta tabeller kopplade till individens hälsa. Det är viktigt att notera att i vår undersökning prioriterade vi att hitta personer med psykiska funktionshinder och därför vände vi oss till personalen inom de ansvariga myndigheterna. 44

45 Slutsatserna betonar kollektiva behov och individen måste presenteras som anonym. Då det finns intresse för att utveckla kunskap om behov för en viss individ, som sedan kan följas upp, kan vi rekommendera flera verktyg där även individens egen bedömning om sina behov kan tas med. Främst är den så kallade Canskattning, men det finns fler verktyg som har utvecklats och nu undersöks av Socialstyrelsen. Illustration 31: Psykisk hälsa Behov av stöd Antal Procent Procent av svar Inget behov 27 5,0 5,2 Tillfredsställt behov ,5 44,1 Svar Ytterligare behov ,0 40,4 Vet inte 54 10,0 10,3 Totalt ,5 100,0 Svar saknas 19 3,5 Totalt ,0 Här ser vi t.ex. att 40,4 % eller 211 individer av de som hade ett svar, hade ytterligare behov kopplat till deras psykiska ohälsa. En hygglig andel av klienterna hade tillfredsställda behov när det gällde psykisk hälsa (42,5 %) och för fysisk hälsa (23,5 %). Men vi ser också att det var mycket vanligt att den som rapporterade fallen svarade att det fanns ytterligare behov; 39,0 % respektive 18,9 %. Illustration 32: Hälsa - medicinering Behov av stöd Antal Procent Procent av svar Inget behov 61 11,3 11,7 Tillfredsställt behov ,0 48,8 Svar Ytterligare behov 78 14,4 15,0 Vet inte ,7 24,6 Totalt ,3 100,0 Svar saknas 20 3,7 Totalt ,0 Här ser vi t.ex. att 48,8 % av svaren rapporterade att behovet var tillfredsställt medan 24,6 % rapporterade "vet ej" på frågan. Här ser vi ett mönster som kan ses i tabellerna som följer. Då vi ställde frågan om psykisk ohälsa var det bara 10 % som inte visste om individens behov var tillfredställda. Då vi frågar om andra aspekter angående deras hälsa får vi en vet ej frekvens som varierar mellan 20 och upp till 38 % för tandvård. Det kan vara så att det är de som vi inte vet någonting om som har de största behoven. I såda- 45

46 na fall kan det vara så att det inte finns någon som ska ta ansvar för att hjälpa dem att söka stöd. Kunskap om individens olika behov, en så kallad helhetssyn, kan vara ett viktigt första steg till att stödja individen mot en bättre allmän hälsa. Illustration 33:Hälsa kontakt med psykiatrin Svar Kontakt med psyk Antal Procent Procent av svar Inget behov 42 7,8 8,1 Tillfredsställt behov ,7 46,8 Ytterligare behov ,4 23,4 Vet inte ,7 21,7 Totalt ,6 100,0 Svar saknas 24 4,4 Totalt ,0 Här ser vi t.ex. att hos 23,4 % bedömdes att det fanns ytterligare behov av kontakt med psykiatrin och i 21,7 % av svaren visste man inte. Tillgänglighet till stöd från psykiatrin har kommit fram i kommunen som ett tydligt behov. Att det är svårt att få kontakt med psykiatrin kan man inte påstå som en allmän sanning då så många som 237 av de individer som vi har hittat har en aktuell kontakt, och enligt tabellen ovan har 45 % fått sina behov tillfredställda. Problemet som har kommit fram i fokusgrupperna handlar snarare om personer som behöver stöd vid ett tidigt stadium, innan de blir så sjuka att de blir inlagda, kanske till och med under en tid då de inte vill ta kontakt och bli stämplade som psykisk sjuka. En annan fråga om kontakt kan handla om de som har gått vidare, börjat att rehabilitera sig, men fortfarande behöver stöd periodvis, de som i definitionen åberopas som personer med kompenserade psykiska funktionshinder. Frågan blir, hur kan vi öka tillgängligheten på individens villkor och utifrån deras behov av stöd till ett liv i samhället? Tabellerna som följer handlar om olika aspekter av individens somatiska hälsa. Det har framkommit i Länsstyrelsens slutrapport att 30 % av individerna som har en långvarig somatisk sjukdom har detta i kombination med ett psykiskt funktionshinder (Länsstyrelsens slutrapport 2003). Vi vet också att människor med psykisk ohälsa avlider i större utsträckning av somatiska problem och att deras problem inte blir diagnostiserade på grund av deras beteende. Men nästan alla har en betydligt sämre hälsa än personer i övrigt i vårt samhälle (Brunt och Hansson 2005). 46

47 Det finns flera förklaringar till den försämrade fysiska ohälsan bland målgruppen jämfört med övriga medborgare. Många ser orsaken i individens brister kopplad till sjukdomen, där de inte tar hänsyn till deras hälsa. Dålig hygien, dåliga matvanor, brist på motion och hälsofrämjande aktiviteter kan ses som en förklaring. En annan som har lagts fram handlar om bemötandet som de får inom hälso- och sjukvården, där deras psykiska problem prioriteras och deras somatiska hälsa kan hamna i skuggen av deras beteende och förmåga att uttrycka sig. Personalen tar inte hänsyn till deras normala fysiska behov. Till sist tar många patienter själva upp de bieffekterna av psykisk ohälsa och behandlingsformer. Främst medicinering kan leda till att de går upp i vikt, blir passiva och struntar i sin fysiska hälsa. Illustration 34: Hälsa näring/diet Näring/diet Antal Procent Procent av svar Inget behov ,0 33,5 Svar Tillfredsställt behov ,4 23,4 Ytterligare behov ,6 22,6 Vet inte ,6 20,5 Totalt ,6 100,0 Svar saknas 24 4,4 Totalt ,0 Här ser vi t.ex. att 33,5 % av svaren var "hade inget behov". Illustration 35: Hälsa - tandvård Tandvård Antal Procent Procent av svar Inget behov ,7 29,1 Svar Tillfredsställt behov ,0 20,0 Ytterligare behov 56 10,4 10,9 Vet inte ,3 40,1 Totalt ,4 100,0 Svar saknas 25 4,6 Totalt ,0 Här ser vi t.ex. att 40,1 % av svaren var "vet ej på frågan om klienternas tandvård. Medicinering mot psykofarmaka medför en ökad risk för tandbesvär. På mentalsjukhusen tillgodosågs tandvårdsbehovet så långt som möjligt för de intagna, men efter den successiva nedläggningen av de stora institutionerna och övergången till öppnare- och boendeformer är uppmärksamheten inte densamma som tidigare (SOS 1999, s 57). 47

48 Illustration 36: Hälsa - motion Motion Antal Procent Procent av svar Inget behov ,6 32,9 Tillfredsställt behov 84 15,5 16,2 Svar Ytterligare behov ,1 27,2 Vet inte ,7 23,7 Totalt ,9 100,0 Svar saknas 22 4,1 Totalt ,0 Här ser vi t.ex. att 171inte hade några behov enligt respondenterna. Det var 32,9 % av svaren. Resultaten angående behov av stöd i livsområdet hälsa, med inriktning motion, kan ses som svårtolkat. I litteraturen om personer med psykiska funktionshinder finns bred acceptans för att vi har missat gruppens behov av att fokusera på sin fysiska hälsa för att må bättre. Det finns en viss bekräftelse i tabellen, där bara 15,5 % har ett tillfredställt behov. Att 26 % har ytterligare behov och att så många som 22,7 % inte vet någonting om individens behov inom området är ungefär samma som i de andra frågorna. Svårare att förklara är att så många som 31,6 % tyckte att deras klient inte hade något behov av motion för att förbättra hälsan. Antigen kan det peka på att det finns en ovanligt hög frekvens av bra kondition bland målgruppen i just Örnsköldsvik, men en mer cynisk tolkning skulle peka på en hopplöshet och låga förväntningar bland viss personal. Illustration 37: Hälsa övrig fysisk hälsa Svar Övrig fysisk hälsa Antal Procent Procent av svar Inget behov ,7 24,8 Tillfredsställt behov ,5 24,6 Ytterligare behov ,9 19,7 Vet inte ,6 30,9 Totalt ,6 100,0 Svar saknas 24 4,4 Totalt ,0 Här ser vi t.ex. att 102 individer hade ytterligare behov kopplat till deras fysiska hälsa. I kommentarerna beskrev personalen många olika problem som deras klienter kämpade med inklusive; sömnbesvär, cancersjukdom, olika skador kopplade till olyckor, stroke, osv. Det är också intressant att notera att så många som 160 eller 30 % inte visste om klientens behov av stöd för deras fysiska hälsa var tillfredställd. En möjlig förklaring till en försämrad fysisk ohälsa bland målgruppen kan vara okunskap om deras behov. 48

49 Illustration 38: Hälsa kontakt med vårdcentral Svar Kontakt med vårdcentral Antal Procent Procent av svar Inget behov ,7 24,8 Tillfredsställt behov ,3 34,9 Ytterligare behov 40 7,4 7,8 Vet inte ,1 32,6 Totalt ,4 100,0 Svar saknas 25 4,6 Totalt ,0 Här ser vi t.ex. att 168 ( 31,1%) av svaren var "vet inte" medan 7,4% bedömdes ha ytterligare behov. Olika kulturer/traditioner mellan psykiatri och PV kan leda till otydlighet om vem ska ta hand om vad (Fokusgrupp- Hälso- och sjukvård). Kontakt med primärvård kan förstås ses som en grundliggande faktor då vi undersöker individens hälsorelaterade behov. Vårdcentralerna i Örnsköldsvik hade kontakt med 142 eller 13 % av personerna som vi hittade i kommunen. Man kan tro att siffran skulle vara mycket högre. Samtidigt har flera pekat på att man inte har en ständig kontakt med primärvård och det kan vara så att många fler har sökt hjälp men inte blivit kända som personer med psykiska funktionshinder. Det kan förstås vara positivt att man kan söka vård som samhällsmedlem utan att bli kategoriserad. Samtidigt kan det leda till en grå zon där hälsofrågor försvinner i samspelet mellan kommunen, specialiserad psykiatri och primärvård. Missbruk En minoritet 8,8 % (3,9 + 4,9) av de psykiskt funktionshindrade i Örnsköldsvik hade ett rapporterat missbruk/misstänkt missbruk. 49

50 Illustration 39: Missbruk/Beroende Svar Missbruk Antal Procent Procent av svar Inget missbruk ,8 77,3 Misstänkt missbruk 20 3,7 3,9 Missbruk 25 4,6 4,9 Vet inte 71 13,1 13,9 Totalt ,3 100,0 Svar saknas 31 5,7 Totalt ,0 Här ser vi t.ex. att av de rapporterade svaren var 13,9 % "vet inte" och 3,9 % svarade misstänkt missbruk. Det var 45 (20+25) som hade eller misstänktes ha ett missbruk. I tabellen ovan kan vi igen försöka analysera siffrorna på olika sätt. En låg frekvens av missbruk kan förstås vara positiv, men sådana siffror kan också spegla en dold problematik. De som inte svarade eller inte visste blev 102 eller 18,8 %. Ett visst antal av de här kan förstås ha en missbrukproblematik, men även andra kan vara gömda i siffrorna om ingen har ställt frågan på ett tydligt sätt. Någon personal trodde tydligtvis inte att de hade ansvar eller kompetens att göra en bedömning och därför ta upp frågan överhuvudtaget. Utifrån min bedömning kan jag ej göra en bedömning Ansvarsfrågan läggs oftast fram som en förklaring för låga siffror angående missbruk, där många internationella studier pekar på en mycket högre procent, oftast presenterat under rubriken dubbeldiagnos. Vi fick ganska många kommentarer angående dubbeldiagnos som ett problem. Många verkade vara bekymrade över individens risk för återfall, andra såg beroendebehandling som ett första steg till rehabilitering. Här fick vi även kommentarer om spelmissbruk och missbruk av tobak/snus. I fokusgrupperna runt om i länet har vi också börjat höra om unga, oftast killar, som har en sorts Internet- eller datorspelmissbruk, som kan leda till extrem isolering och andra effekter. Enligt Regeringens samordnare Anders Milton och Björn Fries så är personer som både är psykiskt sjuka och missbrukare en utsatt grupp. Men enligt dem skall det bli en förbättring så personerna kan få möjlighet till vård och behandling samtidigt. Inom landstingets sjukvård behandlas en person för psykisk sjukdom, inom kommunens socialtjänst behandlas samma person för sitt missbruk. Men trots att det gäller samma person, görs det sällan någon samordning av insatserna. De hamnar alltså mitt emellan stolarna. (Milton och Fries se också Fries och Milton, Program i tio punkter, ) 50

51 Illustration 40: Missbrukstyp Typ av missbruk Förekomst Antal Procent Procent av de rapporterade Alkohol 32 59,3% 74,4% Narkotika 7 13,0% 16,3% Tabletter 11 20,4% 25,6% Vet inte 4 7,4% 9,3% Totalt ,0% 125,6% Här ser vi t.ex. att majoriteten, 74,4 % av de som rapporterats ha förekomst av eller misstänkt missbruk/beroende har noterats för alkohol. Några hade fler än en typ, varför summan av procenten överskrider 100. Illustration 41: Missbruk behov av stödinsatser Svar Behov-missbruk Antal Procent Procent av svar Ja, tillfredsställda 10 22,2 23,3 Delvis tillfredsställda 9 20,0 20,9 Nej, inte tillfredsställda 13 28,9 30,2 Vet inte 11 24,4 25,6 Totalt 43 95,6 100,0 Svar saknas 2 4,4 Totalt ,0 Av 45 (se illustration 39) som rapporterats ha eller misstänktes ha ett missbruk saknas svar om två. För 13 av dem var inte behovet av stöd tillfredsställt. Illustration 42: Missbruk andra behov Svar Missbruk, andra behov Antal Procent Procent av svar Ja 49 9,1 23,3 Nej 93 17,2 44,3 Vet inte 68 12,6 32,4 Totalt ,8 100,0 Svar saknas ,2 Totalt ,0 Här ser vi t.ex. att 49 individer hade andra behov. Många uppgiftslämnare besvarade inte denna fråga då de flesta klienterna inte hade något missbruk (jmf ill. 39). Efter frågan om andra behov fick respondenterna möjlighet att lista det de tyckte var nödvändigt. Vi fick några kommentarer som handlade om vardagsstöd, antigen boendestöd eller en kontaktperson för att hjälpa individen att engagera sig i 51

52 någon aktivitet. Några sökte tillgång till ett behandlingshem, men ännu fler tyckte det fanns ett behov av stödsamtal, eller terapi, antigen under eller efter en avslutad behandling. Särskilt intressant var några som tog upp avlastning för familjen och barnen, men även allmänt stöd till anhöriga som också lider av effekterna av individens missbruk. 52

53 Livsområden Vi vill varna för att följande kapitel kommer att innehålla en ganska invecklad pedagogisk del. Vi ber om ursäkt men utmanar läsaren att ta sig tid att hänga med, då vi tror att dessa tabeller kommer att vara av stor nytta i planering och även uppföljning av kommunens satsningar på personer med psykiska funktionshinder. Författarna till rapporten är också ständigt beredda att berätta mer om verktyget och resultaten. Vi har redan tagit upp en diskussion (s 6) om vissa begrepp, som funktionshinder och delaktighet i samhällsliv, som vi tror måste tas hänsyn till i varje försök att beskriva behov bland personer med psykiska funktionshinder. Det är så vi har gjort i följande analys av delaktighet i de olika livsområdena arbetsliv, boende, social, personlig utveckling och fritid. Som sagt tidigare, för att närma oss begreppet funktionshinder kan en så kallad social modell komplettera ett medicinskt perspektiv på psykiska sjukdomar; Funktionshinder är inte ett attribut som åsätts en person utan snarare en komplex samling omständigheter, av vilka många är en följd av den sociala miljön (ICF.s 23) För att bygga på en kombination av dessa två motstridiga modeller, har ICF (Internationell klassifikation av funktionshinder) adopterat en biopsykosocial inriktning, där både medicinska och sociala faktorer tas hänsyn till. Vår bedömning är att Socialtjänstlagens fokus på funktionshinder istället för störning eller sjukdom bygger på dessa begrepp och därför strävar vi efter ett verktyg som kan svara på vissa delaktighetsfrågor som handlar om individens liv i samhället och inte bara deras psykiska ohälsa. I den svenska versionen av Internationell klassifikation av funktionsstillstånd, funktionshinder och hälsa (ICF), har man tillämpat en sådan biopsykosocial modell. Under rubriken Funktionstillstånd och funktionshinder skiljer de mellan kroppsfunktioner (medicinska eller fysiologiska faktorer) och en annan kategori som kallas aktiviteter och delaktighet (SoS 2003, s. 15). I del 2 av ICF tar de upp kontextuella faktorer som påverkar funktionstillstånd och funktionshinder och kan underlätta eller försvåra individens liv. Vi koncentrerar oss i följande analys på aktivitet och delaktighet. Vi börjar med individens genomförande (aktiviteter) och delaktighet (engagemang) i den aktuella omgivningen där de nu befinner sig. Vi ber sedan respondenten att bedöma individens kapacitet i varje livsområde. Dessa två begrepp, aktuell situation och kapacitet finns med i ICF. Utifrån ett återhämtningsperspektiv och som ett försök att fånga individens önskemål och hoppfullhet, och då de inte kunde vara med själva i studien, har vi bett respondenterna att rapportera individens önskemål utifrån sin kunskap om personen. Då vi har specificerat att den som fyller i 53

54 enkäten är den som känner individen bäst, tyckte vi att det skulle ge en rimlig spegling av individens önskemål. Uppgiftslämnarna fick följande instruktioner; Delaktighet i olika livsområden: Följande livsområden kan ses som de som ska vara i fokus för stödinsatser där individens möjligheter att delta i samhällslivet ofta kan vara begränsade av ett psykiskt funktionshinder. Instruktioner: Sätt ett kryss för individens nuvarande situation, individens kapacitet (enligt din bedömning) och individens önskemål i varje livsområde. Efter varje område kan ni kort beskriva individens svårigheter och begränsningar (hinder) samt omgivningsfaktorer som planeringen bör ta hänsyn till. Följande begrepp kommer från ICF. (Internationell klassificering av funktionshinder - Svensk version) Delaktighet är en persons engagemang i en livssituation. Aktivitetsbegränsningar är svårigheter som en person kan ha vid utförandet av aktivteter. Delaktighetsbegränsningar är problem som en person kan ha i engagemang i livssituationer. Omgivningsfaktorer utgör den fysiska, sociala och attitydmässiga omgivning i vilken människor lever och verkar. Uppgiftslämnarna har för varje livsområde fått rapportera om klienternas nuvarande situation, bedömt deras kapacitet inom livsområdet och rapporterat deras önskemål. Varje rapportering, bedömning och tolkning i de fem områdena tillsammans femton uppgifter gavs genom ett val på en fyrgradig skala. Skalan var för alla dessa uppgifter konstruerad med fyra kategorier från låg till hög delaktighet i samhällslivet, men kategorierna formulerades särskilt för varje område. Syftet med skalan var att fånga upp olika grader av delaktighet i samhällslivet. Det finns förstås många olika idéer om hur man kan delta i samhällsliv och hur många graderingar som helst då man vill mäta en sådan faktor. Då vi behövde en skala som kunde jämföras mellan olika livsområden, inte minst för att komma fram till prioriteringsfrågor, behövde vi en gemensam struktur som kunde sträcka sig över dessa fem livsområden och kunde mäta delaktighet på ett likartat sätt. Vi bestämde oss utifrån en rad olika faktorer, som ska tas upp i en artikel, att hålla oss till fyra nivåer. Dessa fyra var grovt uppdelade på följande sätt. De två kategorierna till vänster ska spegla både individerna som är utanför ett normalt samhällsliv, men även de som är utanför p.g.a. att deras samhällskontakt och därför delaktighet, är begränsad till stödsystemet. De två kategorierna till höger är grovt tänkt att spegla dem som har börjat delta i ett normalt samhällsliv, antigen i en så kallad supported aktivitet, men i kontakt med människor utan koppling till den specialiserade stödsystem ( riktiga personer ), eller ute i en reguljär aktivitet, som alla andra. Skalans struktur är fylld med kontroversiella begrepp; normalt, som alla andra, reguljär. Samtidigt hittar vi sådana begrepp i lagstiftningen, och vardagspraktiken. Vi inser problemet med att ta oss in i en otydlig begreppsapparat, men har bestämt att göra så för att beskriva individens delaktighet i samhällsliv och inte hålla oss bara till brister och behov hos individen. En annan begräns- 54

55 ning i modellen är förstås att vi bara har tagit med personalens bedömning av individens kapacitet och deras kunskap om individens önskemål. Vi har förklarat valet med att i en sådan uppsökande inventering prioriterat kunskap om den bredare målgruppen över en individkopplad behovsbedömning. Vi planerar nu en uppföljning som skulle prova modellen på individen, för att bedöma om en sådan delaktighetsskala kan vara användbar som ett verktyg i planering, inte minst då det handlar om rehabiliteringsinsatser. Kategorierna för arbetsliv presenteras här nedanför som ett exempel, medan samtliga områdens kategorier redovisas tillsammans som bilaga till rapporten. Illustration 43: Rapportformuläret, kategorier för arbetsliv En klient som deltar i rehabiliteringsinriktad dagverksamhet hamnar i den andra kategorin här. Man förstår lätt av svarsalternativens formulering (ovan) att man i de insamlade data kan jämföra t.ex. rapporterad aktuell situation i arbetslivet med bedömd kapacitet för en klient. Vi kallar detta för individuella differenser i redovisningen. När vi sedan analyserar dessa differenser kan vi t.ex. se hur många som har ett steg högre bedömd kapacitet än aktuell situation. Eller hur många som till och med har två eller tre steg högre. I många fall har vi sett att kapacitet matchar den aktuella situationen, så att det inte uppkommer någon skillnad. Och när de inte matchar varandra kallar vi det för mismatch för den klienten. Möjligheten att sammanställa dessa individuella differenser ger grund för många analyser som kan vara relevanta för de berörda organisationerna. Men de skapar också ett behov av sammanfattningar av all denna information. Därför har vi skapat sammanfattande mått som kan användas vid jämförelser mellan organisationer, kommuner, eller livsområden. Arbetsliv I den inledande redovisningen av arbetslivssituationen i Örnsköldsvik ser vi hur klienterna fördelar sig över de kategorier som presenterades i förra avsnittet. Individuella differenser visas inte här. Den dominerande kategorin för Aktuell situation är Ingen aktivitet medan uppgiftslämnarnas bedömning av klien- 55

56 ternas kapacitet ger ett helt annat intryck. Många fler kunde ha praktik eller reguljärt arbete och på så sätt vara delaktiga i samhällslivet när det gäller arbetet. Det kan vi se av bedömningarna om klienternas kapacitet till delaktighet i arbetsliv. Det var svårare för uppgiftslämnarna att tolka klienternas önskemål än att rapportera den aktuella situationen. Därför är antalet saknade svar och "vet ej"-svar högre och detta illustreras med cirkeldiagrammen. De exakta frekvenserna redovisas i nedanstående tabeller och diagram (illustration 1-4). Vi börjar med aktuell situation i arbetslivet. Redan här lider data av att 69 klienter inte fått någon rapportering av uppgiftslämnarna och förutom dessa har vi fått "vet ej"-svar för 24 klienter. Illustration 44: Aktuellt, arbete Svar Antal Procent Procent av svar Ingen aktivitet ,5 62,5 Planerad verksamhet 97 17,9 20,6 Praktik/lönebidrag 20 3,7 4,2 Arbete, med el. utan stöd 36 6,7 7,6 Vet ej 24 4,4 5,1 Total ,2 100,0 Svar saknas 69 12,8 Totalt ,0 Vi ser t.ex. att 295 klienter rapporterades inte ha någon arbetslivsaktivitet. Arbete, aktuellt, svar saknas. Antal Svar saknas; 69 Vet ej; 24 Svar; 472 Vi fortsätter redovisningen med uppgiftslämnarnas bedömning av klienternas kapacitet för samhällsdelaktighet när det gäller arbetsliv. Här har antalet i kategorin Ingen aktivitet minskat betydligt och de övriga ökat. Det tolkar vi som att klienternas potential att delta i arbetslivet eller i arbetslivsrelaterad rehabilitering inte tillvaratas. Det stöd som finns för detta är troligtvis underdimensionerat jämfört med behovet. 56

57 Illustration 45: Kapacitet, arbete Svar Antal Procent Procent av svar Ingen aktivitet ,6 25,2 Planerad verksamhet ,0 21,2 Praktik/lönebidrag 63 11,6 13,0 Arbete, med el. utan stöd ,8 24,3 Vet ej 79 14,6 16,3 Total ,6 100,0 Svar saknas 56 10,4 Totalt ,0 Vi kan t.ex. se att det var 63 respektive 118 klienter som bedömdes ha kapacitet för att delta i praktik eller reguljärt arbete, vilket kan jämföras med 20 respektive 36 i redovisningen av aktuell situation. Arbete, kapacitet, svar saknas. Antal Svar saknas; 56 Vet ej; 79 När det gäller redovisningen av klienternas önskemål i arbetslivet får vi komma ihåg att antalet "vet ej"-svar är så stort som 175. Det motsvarar 32 % av alla rapporterade klienter eller 36 % av dem som vi fått svar om på denna uppgift. Vi ser att många önskar ha full delaktighet i arbetslivet. Dessa motsvarar i själva verket 54 % av de klienter som uppgiftslämnarna gett uppgifter om när vi räknat bort alla "vet ej"- svar. Svar; 485 Illustration 46: Önskemål, arbete Svar Antal Procent Procent av svar Ingen aktivitet 70 12,9 14,5 Planerad verksamhet 44 8,1 9,1 Praktik/lönebidrag 28 5,2 5,8 Arbete, med el. utan stöd ,9 34,5 Vet ej ,3 36,2 Total ,5 100,0 Svar saknas 57 10,5 Totalt ,0 Här ser vi t.ex. att "vet ej" var det mest förekommande svaret med 36,2 %. Trippelstaplarna För att få en mer samlad bild av aktuell situation, kapacitet och önskemål i fråga om delaktighet i samhällets arbetsliv, har vi sammanställt dessa fördelningar i grupperade staplar i samma diagram (illustration 5). Arbete, önskemål, svar saknas. Antal Svar saknas; 57 Svar; 484 Vet ej;

58 Vi ser hur fördelningen av klienter är förskjuten åt höger (mer delaktighet) när det gäller önskemålen, medan den är förskjuten åt vänster (lägre delaktighet) när det gäller den aktuella situationen för klienterna. Att de högra (ljusa) staplarna tillsammans inte representerar lika många klienter som de vänstra beror på att "vet ej"- svaren är borttagna här, och dessa var fler på svaren om önskemål än om aktuell situation. Illustration 47: Aktuell situation, kapacitet och önskemål, arbete. Antal Arbete Antal klienter Aktuell Kapacitet Önskemål 0 Ingen aktivitet Planerad verksamhet Praktik/lönebidrag Arbete, med el. utan stöd När det gäller den högsta graden av arbetslivsdelaktighet, arbete med eller utan stöd, hade ca. 40 klienter den graden av delaktighet. Men det var ungefär 110 klienter som bedömdes ha kapacitet för denna nivå på delaktighet. Match eller mismatch Vi ser alltså att det är ungefär 70 fler klienter som bedöms ha kapacitet att tillhöra den högsta kategorin än som faktiskt tillhör den enligt aktuell rapportering. Det vi inte kan se är hur många av dessa som kommer från den ena eller den andra kategorin. Men just det kan vi i stället se i en korstabell med aktuellt mot kapacitet, som vi gjort här nedanför (illustration 6). Vi kan t.ex. avläsa hur många klienter som hade aktuell situation Ingen aktivitet men som bedömts ha kapacitet för att tillhöra den högsta kategorin, Arbete med eller utan stöd. Dessa hamnar nämligen i rutan längst upp till höger och vi ser att 37 klienter tillhör denna grupp. (Det är troligen några till, eftersom de som fått "vet ej"- svar i någon av dessa två rapporteringar är undantagna från tabellen). Om vi läser hela översta raden av siffror ser vi att av dem som vid rapporteringen inte hade någon arbetslivsaktivitet var det 119 som bedömdes inte ha högre kapacitet. Pensionärer hör antagligen till dessa. Fortsätter vi ser vi att 55 bedömdes ha kapacitet för Planerad verksamhet, 32 kapacitet för Praktik/lönebidrag och 37 kapacitet för full arbetslivsdelaktighet, dvs. Arbete med eller utan stöd. Ide gröna cellerna i tabellens diagonal finns ganska många klienter, 119, 47, 11 och 32 som har samma kategori i Aktuell och Kapacitet. Vi säger att dessa har matchning mellan den aktuella situationen och den bedömda kapaciteten. T.ex. 58

59 ser vi att 47 klienter har en planerad aktivitet och även bedömts ha den kapaciteten. De som är presenterade i cellerna bredvid diagonalen har olika mycket mismatch mellan aktuell situation och kapacitet. Bara tre klienter finns i rutorna nere till vänster om diagonalen. Två har Planerad verksamhet som aktuell situation, men ett steg lägre i bedömd kapacitet. En har Praktik/lönebidrag som aktuell situation men bedöms ha kapacitet bara för Planerad verksamhet. Dessa tre personer har alltså vad vi kan kalla överkrav på sin förmåga till delaktighet. Men de allra flesta fall av mismatch som vi kan se i denna redovisning av livsområdet arbetsliv, ligger på den övre högra sidan om diagonalen. Dessa har alla högre bedömd kapacitet än den rapporterade aktuella situationen. Den situationen karaktäriseras av delaktighetsbegränsning. Här kan vi börja tillämpa principerna som ICF och diskussionen om en social modell har hjälpt till att lyfta fram. Varför ser vi en sådan tydlig delaktighetsbegränsning hos dessa personer då det handlar om arbetslivet? Enligt empirin är det inte individens funktionshinder, då personalen bedömer att de har en kapacitet att delta på en mycket högre nivå. Enligt empirin är det inte individernas ovilja då vi ser att det finns en motsvarande och även större önskemål bland brukarna, enligt personalen. Nästa analysfas måste i så fall handla om omgivningsfaktorer, som skapar svårigheter och begränsar individens delaktighet i samhällslivet. Dessa kan bestå av en brist på möjligheter och negativa fördomar/attityder i samhället. Sådana faktorer kan också bestå av ett stödsystem som inte har skapat relevanta stödinsatser, t.ex. för många skyddade verksamheter och inte stöd till reguljärt arbete. Det kan vara fler som kan diskuteras och som fokusgrupperna faktiskt har tagit upp, men inriktningen i analysen är omgivningen och inte individens brister. På sådant sätt kan man använda sig av en delaktighetsmodell då man vill planera och utveckla ett stödsystem. Illustration 48: Arbetslivsdelaktighet, Aktuellt Kapacitet Aktuellt, arbete Kapacitet, arbete Ingen aktivitet Planerad verksamhet Praktik/ lönebidrag Ingen aktivitet Planerad verksamhet Praktik/lönebidrag Arbete, med el. utan stöd Arbete, med el. utan stöd I den andra sifferraden, tredje sifferkolumnen ser vi talet 18 som betyder att 18 av dem som nu deltar i en planerad verksamhet har en kapacitet, enligt personalen, att vara ute i en praktikplats eller lönebidragsanställning. När man korstabulerar får man den samtidiga fördelningen över svaren på två frågor, i detta fall rapporteringen av aktuell situation respektive bedömningen av kapacitet när det gäller arbetslivet. Denna fördel får man dock ofta till priset av fler saknade enheter i redovisningen. I detta fall hade 448 klienter en rapportering av Aktuellt och 406 en bedömning av Kapacitet, då vet ej- svaren räknats 59

60 bort. Ändå var det bara 375 som hade registrerad information om både Aktuellt och Kapacitet. Anledningen är att några som hade data om det ena saknade det om det andra och vise versa. Dessa saknas i korstabellen. Illustration 49: Saknade i korstabellens redovisning Saknade eller "vet inte"- svar I tabellen; 375 Saknas; 16 6 Vi ser att 166 av de rapporterade klienterna i denna del av undersökningen saknade svar eller hade "vet ej" som svar på åtminstone en av de två frågorna. DB- mismatch och ÖK- mismatch Nu har vi sagt att de klienter som befinner sig i någon av cellerna i tabellens nedre vänstra hörn har en överkravs- mismatch, medan de som är i någon cell uppe till höger har en mismatch som beror på outnyttjad kapacitet till delaktighet, eller som vi också kan uttrycka det, en delaktighetsbegränsning. När vi behöver skriva detta på ett enklare sätt väljer vi att kalla det för ÖK- mismatch respektive DB- mismatch. Men liksom det finns grader i helvetet, finns det grader av båda dessa mismatch- former. De klienter som finns i cellerna som gränsar till någon diagonalcell har en mismatch som bara består av ett stegs skillnad mellan kapacitet och aktuell situation. Det är tre celler på var sida om diagonalen som representerar denna lägsta mismatch. Ett steg längre från diagonalen ligger två celler på var sida. Det är de uppe till höger som innehåller 32 respektive 17 klienter och två tomma celler nere till vänster. Dessa celler representerar alla de klienter som har två stegs mismatch. I tabellen ovan ser vi att det finns 49 klienter (32+17) som har två stegs DB- mismatch, medan det inte finns några klienter med två stegs ÖKmismatch. Tre stegs DB- mismatch ser vi hos 37 klienter (längst upp till höger) medan inga klienter har rapporterats som har tre stegs ÖK- mismatch (tom cell längst ner till vänster). Med andra ord har vi hittat 37 individer som är i nuläget helt utan sysselsättning, men enligt personal har en kapacitet, enligt personalens bedömning, att delta i reguljärt arbete. Tolkning av tabellens cellinnehåll Hur ska vi då tolka informationen som finns i talen i tabellens olika celler? Till att börja med kan man ta de stora antalen uppe till höger som tecken på misslyckanden med att stödja klienter till delaktighet i arbetslivet. Det är så vi tolkar dessa siffror. Vidare tolkar vi det så att när klientens kapacitet inte är matchad 60

61 med aktuell situation, så upplevs det troligen värre av klienten om det är två eller tre stegs mismatch jämfört med bara ett. Om vi fortfarande tänker på delaktighetsproblematiken inom livsområdet arbete, så har vi kvar att jämföra klienternas önskemål med deras faktiska situation. Däremot avstår vi från att jämföra önskemålen med bedömd kapacitet då vi inte finner det relevant i detta sammanhang. Vi får alltså två korstabeller att analysera vilket vi sedan kan upprepa för ytterligare fyra livsområden. Det kan hända att det förutom korstabellens information finns mer sammanfattande sätt att beskriva relationerna aktuell - kapacitet etc. som ändå är relevanta på någon beslutsfattande nivå. Ett mått vi konstruerat beskriver totala antalet klienter som har DBmismatch respektive ÖK- mismatch relaterat till totala antalet i tabellens celler, dvs. vi beräknar hur många procent som har ÖK- respektive DB- mismatch. Vi prövar också ett sammanfattningsmått som räknar antalet stegs mismatch för klienterna, så att klienter som befinner sig två steg från diagonalcellen räknas dubbelt osv. Mismatch- mått En utgångspunkt för hur vi konstruerat mått på mismatch är att problematiken med överkrav är en annan än den med underutnyttjad kapacitet, och därför väljer vi att försöka mäta dessa separat med var sina mått. Summan av DB- och ÖKmismatch kan också redovisas. Vi räknar sedan hur många stegs DB- mismatch klienterna i övre högra hörnet har i medeltal och samma för ÖK- mismatch i för dem i nedre vänstra hörnet. Måtten är ganska självförklarande så i detta läge är det nog bäst för läsaren att vi helt enkelt beräknar måtten för Aktuellt Kapacitet, dvs. korstabellen ovan. För att konstruera måtten behöver vi utgå från nägra summor från korstabellen. Diagonalen innehåller 209 klienter, nedre vänstra hörnet (ÖK) 3 klienter och övre högra hörnet (DB) 163 klienter. Tillsammans är det 166 som har någon form av mismatch av totalt 384 personer. Det vi kallar för total mismatch blir då = 43 % medan de som har matchning är inräknade i diagonalens celler och utgör 57 %. ÖK- mismatch blir = 1 % och DB- mismatch är = 42 %. När det gäller livsområdet Arbete är alltså mismatch nästan enbart av det slaget att klienter blir delaktighetsbegränsade. Överkravs- mismatch gäller bara ett fåtal. För att lägga till informationen som finns i cellernas avstånd till diagonalen, räknar vi med storleken på varje klients mismatch. I den tabell vi räknade med här ovan (illustration 6), finns t.ex. en cell längst uppe till höger som innehåller 37 klienter som alla har tre stegs DB- mismatch. Vi ser också att klienter har två stegs DB- mismatch medan klienterna i övriga tre celler ovanför diagonalen har ett stegs mismatch vardera. Totalt antal stegs mismatch för dessa blir alltså ( ) + ( ) = 286 steg. Eftersom det var 163 klienter som bidrog till dessa 286 steg, kan vi säga att de i medeltal hade 1,8 stegs mismatch. I nedre vänstra hörnet var det tre klienter som tillsammans hade tre stegs ÖK- mismatch. Det blir i medeltal 1,0 steg. Definitionen på dessa 61

62 mått är alltså medelantal stegs mismatch för DB-gruppen för sig och ÖKgruppen för sig. Vi kan för fullständighetens skull definiera detta även för det vi i förra stycket kallade total mismatch, dvs. för summan av båda typerna av mismatch. I detta fall får vi då = 1,7 steg. Nu är vi beredda att konstruera en sammanfattande tabell för mismatch- måtten för relationen mellan Aktuellt och Kapacitet för delaktighet i arbetsliv. I kompakt form får den följande utseende: Illustration 50: Delaktighet i arbetsliv, mismatch mellan aktuellt och kapacitet Total match Total mismatch Antal stegs mismatch, medeltal ÖKmismatch Antal stegs ÖKmismatch, medeltal DBmismatch Antal stegs DBmismatch, medeltal 57 % 43 % 1,7 steg 1 % 1,0 steg 42 % 1,8 steg Genomsnittlig mismatch var 1,7 steg räknat på summan av ÖK- och DB-mismatch. Lägsta möjliga värde är 1 (all mismatch finns i celler intill diagonalen) och högsta är 3 (all mismatch finns i den cell som är högst uppe t.h. eller längst nere t.v.). Siffror i all ära, men det kan vara till hjälp att även illustrera graden av mismatch med ett diagram. Vi väljer ett stapeldiagram där mittenstapeln får illustrera antal klienter i diagonalcellerna i tabellen, dvs. de som inte hade någon mismatch. De staplar som är till höger om mitten representerar övre högra hörnet i tabellen och symboliserar ett, två respektive tre stegs mismatch av delaktighetsbegränsning. Staplar till vänster representerar nedre vänstra hörnet och visar antalet klienter med mismatch av typen överkrav. I detta fall är dessa som vi vet mycket få. Illustration 51: Delaktighet i arbetsliv, mismatch mellan aktuellt och kapacitet Mismatch i delaktighet i arbetsliv, Aktuellt x Kapacitet. Antal ÖK=3 ÖK=2 ÖK=1 M atc OK=1 OK=2 OK=3 Antal Vi ser t.ex. att 49 av klienterna hade två stegs mismatch av delaktighetsbegränsning. Nu kan vi titta efter hur mismatch ser ut vid övriga jämförelser. Innan vi lämnar livsområdet Arbete, ska vi undersöka klienternas mismatch mellan önskemål och aktuell situation. Vi får komma ihåg att det är många saknade svar i denna korstabellering, eftersom många uppgiftslämnare inte visste önskemålen. Vi ser från illustrationerna att klienterna har en lika utpräglad DB- mismatch som när 62

63 det gällde klienternas kapacitet, men antalet steg är ännu större, och många har det högsta värdet, tre stegs mismatch. Detaljerna framgår nu av illustrationerna. Illustration 52: Arbetslivsdelaktighet, Aktuellt Önskemål Aktuellt, arbete Ingen aktivitet Önskemål, arbete Planerad verksamhet Praktik/ lönebidrag Arbete, med el. utan stöd Ingen aktivitet Planerad verksamhet Praktik/lönebidrag Arbete, med el. utan stöd Vi ser här att så mycket som 70 klienter hade tre stegs DB-mismatch. Illustration 53: Delaktighet i arbetsliv, mismatch mellan aktuellt och önskemål Saknade eller "vet inte"- svar Mismatch i delaktighet i arbetsliv, Aktuellt x Önskemål. Antal ÖK=3 ÖK=2 ÖK=1 M atc OK=1 OK=2 OK=3 Antal I tabellen; 278 Saknas; 263 Fyra klienter hade ett stegs överkravs-mismatch. Illustration 54: Delaktighet i arbetsliv, mismatch mellan aktuellt och önskemål Total match Total mismatch Antal stegs mismatch, medeltal ÖKmismatch Antal stegs ÖKmismatch, medeltal DBmismatch Antal stegs DBmismatch, medeltal 48 % 52 % 2,2 steg 1 % 1,0 steg 50 % 2,3 steg DB-mismatch hade ett högt värde på medeltalet på antal stegs mismatch, 2,3 steg per klient. Om vi nu skulle jämföra informationen i illustrationerna 11 och 12 kan vi prova följande slutsatser. Ännu fler individer önskar (enligt personal) att bli mer delaktigt i arbetsliv än personalen bedömde har en sådan kapacitet. Där personalens bedömning och individens önskemål ligger ganska nära varandra (43% och 50%) kan man då dra slutsatsen att för majoriteten är deras önskemål helt realistiska utifrån personalens expertbedömning. En sådan slutsats, förankrad i undersökningen, kan ses som en utmaning till praktiker och personal som förklarar en brist på rehabilitering som en spegling av gruppens ovilja och dåliga mående. 63

64 Bostad För livsområdet Boende är det inte vanligt med många stegs mismatch, till skillnad från livsområdet arbetsliv. En annan skillnad är att de flesta fallen av mismatch är pga. överkrav, inte pga. delaktighetshinder. Det gäller i alla fall för jämförelsen mellan bedömd kapacitet och aktuell situation. När det gäller önskemål kontra aktuell situation är det något fler som hamnar i övre högra hörnet, men det som är typiskt för båda jämförelserna är att tabellen domineras av det stora antal som befinner sig i diagonalen och alltså inte har mismatch alls. Kapacitet vs. aktuell situation för livsområde boende Illustration 55: Delaktighet boende, Aktuellt Kapacitet Aktuellt, boende Utan egen bostad Egen bostad, intensivt stöd Kapacitet, boende Egen bostad, begränsat stöd Självständigt boende Utan egen bostad Egen bostad, intensivt stöd Egen bostad, begränsat stöd Självständigt boende Vi ser t.ex. att 360 klienter ( ) placerats i diagonalen och alltså har matcning, inte mismatch. Det var 81 st. som saknade svar på någon av dessa två frågor. Illustration 56: Samhällsdelaktighet i boende, mismatch mellan aktuellt och kapacitet Mismatch i delaktighet i boende, Aktuellt x Kapacitet. Antal ÖK=3 ÖK=2 ÖK=1 Matc h OK=1 OK=2 OK=3 Antal Saknade eller "vet inte"- svar I t abellen; 460 Saknas; 81 Av klienterna hade 360 rapporterats med matchning mellan aktuell situation och önskemål när det gäller boendet. Illustration 57: Delaktighet boende, mismatch mellan aktuellt och kapacitet Total match Total mismatch Antal stegs mismatch, medeltal Antal stegs ÖK-mismatch, medeltal ÖKmismatch DBmismatch Antal stegs DB-mismatch, medeltal 78 % 22 % 1,1 steg 16 % 1,1 steg 5 % 1,2 steg Det var 78 % av klienterna som hade matchning mellan kapacitet och faktiskt boende. 64

65 Önskemål vs. aktuell situation för livsområde boende För önskemål om boende förskjuts mismatch något uppåt och åt höger i förhållande till kapacitet vs. aktuell. Men fortfarande finns en stor andel i diagonalens celler vilket vi tolkar som att en stor andel av klienterna faktiskt har en tillfredsställande boendesituation. Illustration 58: Delaktighet, boende, Aktuellt Önskemål Aktuellt, boende Utan egen bostad Egen bostad, intensivt stöd Önskemål, boende Egen bostad, begränsat stöd Självständigt boende Utan egen bostad Egen bostad, intensivt stöd Egen bostad, begränsat stöd Självständigt boende De flesta (35) uppe till höger, dvs. av dem som har DB-mismatch, tillhör den kategorin som har egen bostad med begränsat stöd och skulle vilja vara utan stöd. 186 av de 541 rapporterade klienterna saknas i redovisningen. Illustration 59: Samhällsdelaktighet i boende, mismatch mellan aktuellt och önskemål Mismatch i delaktighet i boende, Aktuellt x Önskemål. Antal ÖK=3 ÖK=2 ÖK=1 M atc OK=1 OK=2 OK=3 Antal Saknade eller "vet inte"- svar I tabellen; 355 Saknas; 18 6 Vi ser t.ex. att 282 klienter hade matchning mellan önskemål och aktuell situation. Illustration 60: Delaktighet boende, mismatch mellan aktuellt och önskemål Total match Total mismatch Antal stegs mismatch, medeltal ÖKmismatch Antal stegs ÖKmismatch, medeltal DBmismatch Antal stegs DBmismatch, medeltal 79 % 21 % 1,2 steg 8 % 1,1 steg 13 % 1,2 steg Det relativa fåtal som hade mismatch hade sällan flera stegs avstånd mellan önskemål och faktisk situation. Antal steg i genomsnitt var 1,1 eller 1,2 steg. Då man ser så många matchningar, mellan individens aktuella situation och deras kapacitet, och mellan individens aktuella situation och deras önskemål, kan ett sådant resultat tolkas som en bekräftelse att kommunen har lyckat stödja 65

66 individen och skapat möjligheter i omgivningen på ett framgångsrikt sätt. Att det finns några stycken som kanske behöver ökat stöd för att klara ett sådant delaktigt liv kan ses som en utmaning till boendestöd, men inte en misslyckad satsning på ett liv i samhället. Det kan vara bra att hålla i tankarna illustrationerna som vi har sett i boendeområde för att jämföra med de andra resultaten. Socialt liv När det gäller livsområdet socialt liv är mismatch av liknande karaktär som i fallet med arbetsliv. Differenserna mellan kapacitet och faktisk situation ger huvudsakligen DB- mismatch. Endast ett fåtal har ÖK- mismatch. Samma sak gäller för differenserna mellan önskemål och faktisk situation. Redovisningen här nedanför är uppdelad efter om jämförelsen är mellan kapacitet och aktuell situation eller önskemål och aktuell. Kapacitet vs. aktuell situation för socialt liv Illustration 61: Delaktighet i socialt liv, Aktuellt Kapacitet Aktuellt, socialt liv Inget utom personal Kapacitet, socialt liv Närstående eller andra klienter Några kompisar eller partner Socialt integrerad Inget utom personal Närstående eller andra klienter Några kompisar eller partner Socialt integrerad Vi kan bl.a. se att 104 klienter ( ) hade ett stegs DB-mismatch. Av 541 klienter saknades rapportering från 126 på någon av dessa två frågor. Illustration 62: Samhällsdelaktighet i socialt liv, mismatch mellan aktuellt och kapacitet Mismatch i delaktighet i socialt liv, aktuellt x Kapacitet. Antal ÖK=3 ÖK=2 ÖK=1 M atc OK=1 OK=2 OK=3 Antal Saknade eller "vet inte"-svar I tabellen; 415 Saknas; 12 6 Vi ser t.ex. att 116 klienter (104+12) rapporterats ha ett stegs mismatch. 66

67 Illustration 63: Delaktighet i socialt liv, mismatch mellan aktuellt och kapacitet Total match Total mismatch Antal stegs mismatch, medeltal ÖKmismatch Antal stegs ÖKmismatch, medeltal DBmismatch Antal stegs DBmismatch, medeltal 66 % 34 % 1,3 steg 3 % 1,2 steg 31 % 1,3 steg Här ser vi bl.a. att 31 % av de rapporterade hade en mismatch som betyder högre kapacitet än aktuell situation. Önskemål vs. aktuell situation för socialt liv Det är ett stort antal klienter som saknar rapportering på antingen Aktuellt eller Önskemål gällande socialt liv. För dem som vi redovisar resultat, är tendensen alltså liknande som för relationen Aktuellt - Kapacitet, nämligen att den mismatch som finns nästan bara är av DB-typ. Illustration 64: Delaktighet i socialt liv, Aktuellt Önskemål Aktuellt, socialt liv Inget utom personal Önskemål, socialt liv Närstående eller andra klienter Några kompisar eller partner Socialt integrerad Inget utom personal Närstående eller andra klienter Några kompisar eller partner Socialt integrerad Sammanlagt 136 av klienterna rapporterades ha ett önskemål om helt socialt integrerat liv. Det var 221 som saknades i redovisningen. Saknade eller "vet inte"-svar Illustration 653: Samhällsdelaktighet i socialt liv, mismatch mellan aktuellt och önskemål Mismatch i delaktighet i socialt liv, Aktuellt x Önskemål. Antal ÖK=3 ÖK=2 ÖK=1 M atc OK=1 OK=2 OK=3 Antal I t abellen; 320 Saknas; 221 Vi ser att 174 av 320 ( =174) rapporterades ha DB-mismatch av ett, två eller tre steg. 67

68 Illustration 66: Delaktighet i socialt liv, mismatch mellan aktuellt och önskemål Total match Total mismatch Antal stegs mismatch, medeltal ÖKmismatch Antal stegs ÖKmismatch, medeltal DBmismatch Antal stegs DBmismatch, medeltal 44 % 56 % 1,4 steg 2 % 1,0 steg 54 % 1,4 steg Här kan vi se att den mismatch som förekom (56 %) huvudsakligen var av typen DBmismatch (54 %). Trots det stora antalet vet ej, kan man påstå att resultaten känns intuitivt rätt då vi vet att många känner sig ensamma och utanför samhällets sociala gemenskap. Några faktorer som har kommit upp i studien och som kan begränsa individens delaktighet i ett socialt aktivt liv har rapporterats som ekonomiska hinder, där folk helt enkelt inte har råd att delta, och sedan förstås fördomar och attityder som skapar svårigheter. Utbildning, personlig utveckling När vi tabellerar data från rapporteringen av deltagande i utbildning, ser vi att en stor majoritet, 229 personer, rapporterats under "Ingen aktivitet" när det gäller aktuell situation. Vi ser också att många av dessa, med olika mycket stöd, har kapacitet att delta i utbildning. Mönstret är liknande för differenserna Kapacitet- Aktuellt och Önskemål-Aktuellt. När det gäller antalet saknade data ser vi att det åter är mycket stort när det gäller svar om Önskemål. Kapacitet vs. aktuell situation för utbildning/personlig utveckling Illustration 67: Delaktighet i utbildning, Aktuellt Kapacitet Aktuellt, utbildning Kapacitet, utbildning Planerad verksamhet Ingen aktivitet Samhällsbaserad Reguljär utbildning Ingen aktivitet Planerad verksamhet Samhällsbaserad Reguljär utbildning Endast sex individer rapporterades med ÖK-mismatch. Det var 178 av 541 som saknade svar på någon av de två frågorna. Saknade eller "vet inte"-svar Saknas; 178 I tabellen;

69 Illustration 68: Samhällsdelaktighet i utbildning, mismatch mellan aktuellt och kapacitet Mismatch i delaktighet, utbildning, Aktuellt x Kapacitet. Antal ÖK=3 ÖK=2 ÖK=1 M atc OK=1 OK=2 OK=3 Antal Majoriteten, 211 av 363 hade överensstämmelse mellan sin kapacitet för utbildning och sina önskemål. Illustration 69: Delaktighet i utbildning, mismatch mellan aktuellt och kapacitet Total match Antal stegs mismatch, medeltal Total mismatch ÖKmismatch Antal stegs ÖKmismatch, medeltal DBmismatch Antal stegs DBmismatch, medeltal 58 % 42 % 1,5 steg 2 % 1,2 steg 40 % 1,5 steg Vi ser att 58 % hade matchning medan de som hade mismatch nästan utan undantag hade delaktighetsbegränsning. Önskemål vs. aktuell situation för utbildning/personlig utveckling Här fortsätter vi redovisningen av livsområdet Utbildning/personlig utveckling. Liksom i de tidigare livsområdena ökar bortfallet av rapporterade fall och likaså antal stegs mismatch. Vi kan se en förskjutning mot delaktighetsbegränsning. Illustration 70: Delaktighet i utbildning, Aktuellt Önskemål Aktuellt, utbildning Önskemål, utbildning Planerad verksamhet Ingen aktivitet Samhällsbaserad Reguljär utbildning Ingen aktivitet Planerad verksamhet Samhällsbaserad Reguljär utbildning Av alla 130 som inte hade någon utbildningsaktivitet (översta raden), var det 60 klienter ( ) som hade önskemål om utbildningsaktiviteter. Endast 220 hade rapportering om både aktuell situation och önskemål. Saknade eller "vet inte"-svar I tabellen; 220 Saknas;

70 Illustration 71: Samhällsdelaktighet i utbildning, mismatch mellan aktuellt och önskemål Mismatch i delaktighet, utbildning, Aktuellt x Önskemål. Antal ÖK=3 ÖK=2 ÖK=1 M atc OK=1 OK=2 OK=3 Antal Vi ser t.ex. att 20 personer hade tre stegs mismatch. Illustration 72: Delaktighet i utbildning, mismatch mellan aktuellt och önskemål Total match Antal stegs mismatch, medeltal Total mismatch ÖKmismatch Antal stegs ÖKmismatch, medeltal DBmismatch Antal stegs DBmismatch, medeltal 58 % 42 % 1,7 steg 0 % 1,0 steg 42 % 1,7 steg Genomsnittlig mismatch var 1,7 steg, både om man räknar total mismatch.och DB-mismatch. Mest intressant här är kanske den höga graden av överensstämmelse mellan personalens bedömning av individens kapacitet och deras rapportering av individens önskemål. En rimlig slutsats skulle kunna vara att det finns en ganska stor grupp (146 DB- mismatch) där alla är överens att de har ett behov av och förmåga att delta i olika utbildnings/utvecklings aktiviteter. Vilka brister finns i Örnsköldsvik (som samhälle, inte bara myndigheterna) som begränsar dessa individer? Fritid I livsområdet fritid ser vi högre andel matchning såväl mellan kapacitet och aktuell situation som mellan önskemål och det aktuella än i de övriga livsområdena, bostad undantaget. Annars återkommer mönstret med övervägande DBmismatch och en förskjutning åt höger och uppåt i korstabellen när önskemål relateras till aktuell situation jämfört med när bedömd kapacitet gör det. Här redovisar vi först analysen av våra data för kapacitet relativt aktuell situation. 70

71 Kapacitet vs. aktuell situation för fritid Illustration 73: Delaktighet i fritid, Aktuellt Kapacitet Aktuellt, fritid Kapacitet, fritid Planerad verksamhet Ingen aktivitet Samhällsbaserad Reguljärt utan stöd Ingen aktivitet Planerad verksamhet Samhällsbaserad Reguljärt utan stöd Bl.a. kan vi se att 15 klienter med kapacitet för full delaktighet i fritidsaktiviteter i den aktuella situationen inte hade någon sådan aktivitet. Antalet svar var 368 på dessa frågor. Illustration 74: Samhällsdelaktighet i fritid, mismatch mellan aktuellt och kapacitet Mismatch i delaktighet, fritid, Aktuellt x Kapacitet. Antal ÖK=3 ÖK=2 ÖK=1 M atc OK=1 OK=2 OK=3 Antal Saknade eller "vet inte"-svar I tabellen; 368 Saknas; 173 Vi kan se att 238 av de rapporterade klienterna hade matchning mellan kapacitet och aktuell situation när det gäller fritiden. Illustration 75: Delaktighet i fritid, mismatch mellan aktuellt och kapacitet Total match Antal stegs mismatch, medeltal Total mismatch ÖKmismatch Antal stegs ÖKmismatch, medeltal DBmismatch Antal stegs DBmismatch, medeltal 65 % 35 % 1,6 steg 2 % 1,1 steg 33 % 1,6 steg Det var 65 % som hade matchning och mismatch var i genomsnitt 1,6 steg återigen räknat från diagonalcellerna i korstabellen. Önskemål vs. aktuell situation för fritid När det gäller önskemål relaterat till aktuell situation är återigen bortfallet ganska högt. Annars är mönstret likartat med vad vi sett i övriga livsområden utom för boendet. 71

72 Illustration 76: Delaktighet i fritid, Aktuellt Önskemål Aktuellt, fritid Ingen aktivitet Önskemål, fritid Planerad verksamhet Samhällsbaserad Reguljärt utan stöd Ingen aktivitet Planerad verksamhet Samhällsbaserad Reguljärt utan stöd Drygt hälften (280) av de 541 rapporterade klienterna saknas här. Nästan all mismatch finns upp till höger om diagonalen, dvs. de har delaktighetsbegränsning. Illustration 77: Samhällsdelaktighet i fritid, mismatch mellan aktuellt och önskemål Mismatch i delaktighet i fritid, Aktuellt x Önskemål. Antal Saknade eller "vet inte"-svar I t abellen; 261 Saknas; ÖK=3 ÖK=2 ÖK=1 M atc OK=1 OK=2 OK=3 Antal Vi ser t.ex. att 33 klienter har två stegs delaktighetsbegränsande mismatch. Illustration 78: Delaktighet i fritid, mismatch mellan aktuellt och önskemål Total match Total mismatch Antal stegs mismatch, medeltal ÖKmismatch Antal stegs ÖKmismatch, medeltal DBmismatch Antal stegs DBmismatch, medeltal 67 % 34 % 2,0 steg 0 % 3,0 steg 34 % 2,0 steg Vi ser bl.a. att 34 % av klienterna som rapporterats har mismatch med i genomsnitt 2 steg. Liknande den bilden vi observerade i den sociala livsområdet, har vi hört mycket i fokusgrupperna om faktorer som begränsar individens förmåga att delta i en meningsfull fritid. Ekonomiska brister återkommer, men även en brist på kontaktpersoner, bristande flexibilitet bland personal och verksamheter (t.ex. inte öppen på kvällar och helger) har kommit fram i diskussionerna. Här, återigen, förläggs fördomar och attityder ute i samhället som en omgivningsfaktor som kommunen och landstinget inte har tagit itu med. 72

73 Sammanfattande tabell över livsområdenas mått på mismatch Vi tror att efter man har tagit sig igenom ett sådant tungt kapitel ska man nu dra fördel av att använda sammanfattningen ovan för att diskutera utvecklingsmöjligheter, men främst en vision för personer med psykiska funktionshinder i Örnsköldsviks kommun. Illustration 37: Delaktighet i samhällsliv, mismatch mellan aktuell situation och kapacitet samt aktuell situation och önskemål. Livsområde Arbetsliv, aktuellt x kapacitet Arbetsliv, aktuellt x önskemål Bostad, aktuellt x kapacitet Bostad, aktuellt x önskemål Socialt liv, aktuellt x kapacitet Socialt liv, aktuellt x önskemål Utbildning, aktuellt x kapacitet Utbildning, aktuellt x önskemål Fritid, aktuellt x kapacitet Fritid, aktuellt x önskemål Total match Total mismatch Antal stegs mismatch, medeltal ÖKmismatch Antal stegs ÖKmismatch, medeltal DBmismatch Antal stegs DB-mismatch, medeltal 57 % 43 % 1,7 steg 1 % 1,0 steg 42 % 1,8 steg 48 % 52 % 2,2 steg 1 % 1,0 steg 50 % 2,3 steg 78 % 22 % 1,1 steg 16 % 1,1 steg 5 % 1,2 steg 79 % 21 % 1,2 steg 8 % 1,1 steg 13 % 1,2 steg 66 % 34 % 1,3 steg 3 % 1,2 steg 31 % 1,3 steg 44 % 56 % 1,4 steg 2 % 1,0 steg 54 % 1,4 steg 58 % 42 % 1,5 steg 2 % 1,2 steg 40 % 1,5 steg 58 % 42 % 1,7 steg 0 % 1,0 steg 42 % 1,7 steg 65 % 35 % 1,6 steg 2 % 1,1 steg 33 % 1,6 steg 67 % 34 % 2,0 steg 0 % 3,0 steg 34 % 2,0 steg Vi ser t.ex. att den högsta matchningen var 79 % och uppmättes i livsområdet boende mellan klienternas aktuella situation och deras önskemål. Några sammanfattande punkter; Alla livsområden, utom boende, visar stora delaktighetsbegränsningar för personer med psykiska funktionshinder i Örnsköldsvik. I livsområdet arbetsliv ser vi både en stor procent mismatch men också det största medeltalet för mismatchsteg. Med andra ord, det finns både en stor potential och stora önskemål för att öka delaktigheten i arbetslivet. Många står för långt borta från där de, enligt personal, både vill och kan vara om vi kan utveckla stödinsatser och minska svårigheter i omgivningen. 73

74 I livsområdet socialt liv kan vi se den största skillnaden mellan personalens bedömning av kapacitet och deras rapportering av individens önskemål. Det finns ett tydligt tryck på ökad delaktighet, men vi kan ställa frågan varför personalens bedömning av kapacitet är så långt under individens önskemål. Vad är implikationerna för utveckling då individen vill mer än vi tror att de kan? Livsområdena utbildning och fritid visar bra överensstämmelse mellan personalens bedömning av kapacitet och individens önskemål. En sådan gemensam bedömning och målsättning bör bädda för ett positivt samarbete. Implikationen kan vara att brukarna och personalgrupper måste satsa på dessa områden tillsammans, särskilt där en medvetenhet om faktorer i omgivningen har visat sig vara ett stort hinder för delaktighet. Miljöer där individen befinner sig, eller vill vara i samhället, måste kanske undersökas tillsammans för att komma fram till bra lösningar. Om man skulle genomföra en uppföljning efter ett eller två år, vad skulle en rimlig siffra för matchning vara. Med andra ord, vilken procent av målgruppen skull kunna vara nöjd och delaktig i samhällsliv utifrån sin kapacitet och sina önskemål? 74

75 Fokusgrupper Redovisningen som följer är en sammanfattning av de punkter som kom fram under diskussionen. En redovisning av vilka fokusgrupper som genomfördes och vilka frågor som ställdes finns i kapitlen om metod. Vi har genomfört en textanalys, med hjälp av programmet NVivo 7, för att kategorisera och sammanfatta synpunkterna som kom fram i grupperna. Då vi hade så många deltagare och därför många idéer bestämde vi oss för att gör en sådan sammanfattning när det gällde vissa frågor. Samtidigt har vi bifogat dokumentationen från varje fokusgrupp då de som deltog i fokusgrupperna har bidragit med väsentliga synpunkter som bör vara med i framtidsplaneringen. Men vi gör så också för att även vissa mindre observationer eller synpunkter kan vara extremt viktiga för vissa individer som har just detta problem eller behov. Det är också viktigt att ta tid att se behov från olika synvinklar, någonting som vi har lärt oss under processen. Ett exempel på ett sådant perspektiv, som var unik i en grupp, kan ses i fokusgruppen om brukarperspektivet, där det finns ett tydligt intresse att lyfta fram politikens väsentliga del i en diskussion om psykiska funktionshinder. Ingen annan grupp hade tagit upp samma fråga. Till slut presenterar vi alla synpunkterna som en dokumentation som kan användas i framtiden som en utgångspunkt i fortsatta diskussioner och även vid en eventuell uppföljning. Vi har också tagit med några synpunkter från aktörer som inte kunde vara med i fokusgrupperna eller bidrog efteråt med flera synpunkter. Dessa kan hittas som Bilaga 2. Vem? Unga vuxna Unga personer i åldern som under flera år har prövat allt (arbete, utbildning, sysselsättning) och misslyckats i stort sett alla gånger De som avbryter gymnasiet Socialt komplicerad uppväxt Utmaningar i övergång till vuxenliv Svårigheter att skilja psykiskt funktionshinder från normalt tonårsbeteende vilket kan fördröja stödinsatser Unga tjejer de som skaffar barn tidigt Unga som ej vill vara sjuka Socialt komplicerade Multiproblem. Dubbeldiagnos, begåvningshandikapp, NPF, osv. Ekonomiska problem, saknar bostad, stödnätverk, osv. Familjesituation föräldrar har psykiska funktionshinder, missbruk, osv. Vuxna som ej fungerar Utan jobb/sysselsättning, utan stödnätverk, dålig ekonomi Personer som är körda i botten Förtidspensionärer bortglömda Äldre över 60 med blandade behov kopplat till ålder och funktionshinder 75

76 Andra Isolerade ensam, udda personer, de som bor i glesbygden eller med äldre anhöriga Flyktingar/Invandrare Osynliga/Tysta Individer som inte platsar någonstans Utan sjukdomsinsikt Vilka behov? Förebyggande insatser Uppsökande verksamhet Tidigt stöd under skolåldern Förebygga utanförskap samarbete med aktörer i samhället Hälso- och sjukvårdsinsatser Intensivt stöd under kortare tider Stöd för ej akuta behov mellan behov Uppföljning av mediciner Hälsokontroll - regelbundet Tillgänglighet och kontinuitet Arbetsliv och studier rehabilitering Stöd till arbetsgivare Personal som kan följa med Offentliga förvaltningar måste ställa upp (OSA, osv.) Anpassade arbetsplatser och studier Varierad sysselsättning utifrån individuell förmåga och intresse Utbildning mot arbetsliv Individinriktad och helhetssyn Individens behov, inte systemets se individen, inte kategorier Individuell planering Rehabiliteringsinriktad Myndigheterna ska inte samarbeta över huvudet på personerna Se hela individen sociala och vardagliga måste fungera för att arbetet ska fungera Samordning En ingång till systemet Begränsa antalet kontakter Jobba ihop runt personen oavsett organisation Verksamhetsutveckling Skapa olika alternativ och valfrihet boende- och sysselsättningsformer Arbetssätt och samverkan som kan fånga unga vuxna Återhämtningsinriktade verksamheter Flexibilitet inklusive kvällar och helger Samhällsliv Utveckla möjligheterna att umgås med friska personer Kämpa mot fördomar/attityder som begränsar möjligheter Bryta isolering, våga utnyttja det som finns i samhället Satsa på uppbyggandet av sociala nätverk och socialt stöd Skapa allianser med samhällsaktörer inklusive arbetsgivare och studieplatser Politiskt intresse Politiker måste ta personer på allvar, träffas, skapa dialog, osv. Förändra lagstiftning, öronmärka pengar, skapa långsiktiga lösningar, inte bara projekt Kompetens och kunskap Tydliggöra roller, kompetensutveckling och modeller Bättre utredningar och behovsbeskrivningar Öka kunskap bland alla aktörer om insatserna som redan finns 76

77 Samarbetar med individen som är expert på sin egen rehabilitering Hinder Brister i utbud Tillgänglighet till psykiatri Problem blir akuta innan man kan aktivera systemet Stafettläkare allmänna brister i kontinuitet Brist på rehabiliteringsinsatser skyddade verksamheter som avstjälpningsplatser Inga rutiner för upprättande av individuella planer Brister i samordning Samordning inte kopplat till individens behov myndigheterna har egna måluppfyllelser som inte stämmer med individens Rörigt system många insatser men ingen helhetssyn, Överlappning kan bli för mycket, för många tårtbitar Stuprörseffekt kategorisering och organisatorisk uppdelning många kan ramla mellan stolarna Svårt att nå individen - Svårt för dem som inte själva ställer krav att få hjälp Brist på kunskap och kompetens Allmän brist på information till individen, om systemet, ekonomiska möjligheter, rättigheter, vart de ska vända sig Brist på kunskap och information angående samhällsresurser t.ex. kyrkan, folkhögskolor, frivilliga verksamheter, osv. Olika kulturer mellan verksamheter, myndigheter, om invandrarkulturer Professionella och politiker lyssnar inte till brukarna och anhöriga ser inte brukarna som experter på egen rehabilitering Arbetsmarknad Prestationssamhälle högre krav på arbetsmarknaden, mindre tolerans Fördomar/attityder Attityder i arbetslivet, Offentliga förvaltningar är ingen förebild Fördomar leder till utanförskap Skambelagda insatser många undviker eller gömmer behov av psykiatriska insatser Förväntningarna varierar olika synsätt på diagnos/ sjukdom och funktion/delaktighet Regelverket Regelverket som motarbetar varandra Sekretess som hinder, istället för att fråga individen Ekonomiska och organisatoriska strukturer som förhindrar rehabilitering (Se Nationell psykiatrisamordning, I begynnelsen var organisationen ) Politik Kontakt och dialog med politiker fungerar inte Rädsla från politiker att ta kontakt leder till okunskap och orättvis behandling av personer med psykiska funktionshinder Individen Rädsla att ta kontakt, förmåga att hålla kontakt, tider, osv., och tajming där de kommer för sent till vården kan gör bemötande svårt för myndigheterna 77

78 Möjligheterna inför framtiden Här har vi bestämt att hålla idéerna kvar i grupperna, då varje diskussion om behov inriktade sig mot ett särskilt tema. Idéerna som kom fram är på så sätt lösningsinriktade inom ett visst område. Viktigast bakom beslutet att hålla kvar möjligheterna med fokusgrupperna är för att uppmuntra en eventuell implementering och uppföljning av sådana praktiska förbättringar. Möjligheter Arbetsliv Helhetssyn, bland personal, lyfta fram målgruppens behov, sätta individens behov i centrum, inte systemets Behov av handlingsplaner/rehabiliteringsplaner medicinska och arbetslivet hand i hand, vem ska göra vad Alternativa och flexibla stödformer - en verktygslåda det går att anpassa arbetsplatsen utifrån funktionshindret med olika stöd både till individen och till arbetsplatsen Utbildning - folkhögskola en bra modell - Supported education Kompetensutbyte mellan aktörer Offentliga förvaltningar bör vara en förebild när det gäller att anställa (OSA en bra möjlighet) Samhällets roll/samhällets resurser hur ska de användas. Gör vi samma sak på flera ställen, använda befintliga resurser på ett bättre sätt Samarbeta inom samordningsförbundets ramar Jobba med ekonomiska strukturer för rehabilitering Möjligheter Hälso-och sjukvård PV-Psykiatri Kommunen Hitta kedjan och samarbete utveckla kompetens (förebyggande) utveckla team kultur, Lyfta fram bra exempel PC/psykiatri samarbete Vårdplanering för att tydliggöra vem ska ansvara för vad Utveckla information om befintliga resurser så att alla vet och kan utnyttja Utveckla kopplingen mellan sluten- och öppenvård Lätt tillgängliga mellanformer för stöd, utan att behovet är akut och utan att vänta på ett beslut Bli av med kroniker kultur- alla ska ha möjligheter! Fler former och stöd för att komma ut i samhället Utvidga åldersgräns för rehabilitering mer inklusive och mer utifrån intresse (inte bedömningar) Prioritera tid att träffa varandra Handledning till hemtjänst personal som har daglig kontakt med personer som annars är isolerade Boende alternativ olika former, 24/7 tillgänglighet Utveckla lokala lösningar för unga med psykoser istället för behandlingshem Möjligheter - Kommunala Med så bra verksamheter hur kan vi samverka bättre och ha individen i centrum Boendestödet är en bra insats både som förebyggande, rehabiliterande, strukturskapande Utveckla fler (boende) möjligheter, mellanformer t ex i boendealternativ samt mellan slutenvård och öppenvård 78

79 Uppsökande verksamhet för att sätta in preventiva insatser Resurser på gymnasienivån att hjälpa om utredning finns och det finns en upparbetad samverkan Individen i centrum, behov av individuell plan Fråga individen oftare och ställa frågan om vi får samarbeta med andra som hjälper dig Tydliggöra olika roller och kompetenser En ingång i systemet (kan undvika stämpling ) Varierande former för sysselsättning Dubbeldiagnos, samarbete mellan landsting och socialtjänst, team för dubbeldiagnoser är på gång mellan socialtjänst och psykiatrin Möjligheter - Samhällsliv Kyrkan har plats för flera, ex gruppaktiviteter som stor och liten där smälter alla in Behöver lära oss mera om olika kulturer Samhällsnätverk som fungerar, ex polis rapporterar till soc Utveckla kunskap eller kompetens och dialog hos ex diakoner, polis för att stödja ett bättre samarbete Hos Örnsköldsviks samhällsarbetare, kyrkor, folkhögskola osv. finns en dold kraft måste komma in/fångas upp innan de har tappat allt sammanhang nätverksuppbyggande tillsammans med klienten och anhöriga, boendepersonal med flera Personkännedom på landsbygden Samverkan mellan organisationer i neutrala/allmänna samhällslokaler, t ex trivselkvällar Samordna arbetslivsinriktade insatser ex praktikplatser ute i arbetslivet Alternativa former av sysselsättning ex teater vid Hampnäs Mellan Kronofogdemyndigheten och Personligt ombud finns ett bra samarbete idag hitta förmågor hos individen, gode män och förvaltare är också viktiga allaktivitetshus ett bra alternativ för att erbjuda sysselsättning Uppsökande verksamhet kan leda till tidig upptäckt och tidigt motivationsarbete hos yngre Skapa möjlighet till sociala sammanhang som individen kan ingå i Tydliggöra olika roller, kompetenser Fråga individen om man får samarbeta med andra som hjälper Individuell plan för samordning LSS/SoL Utveckla fler typer av boenden Milton/Hilton Möjligheter - Brukarperspektiv Informera allmänheten via media för att förebygga fördomar det finns friska kvalitéer hos alla som kan tas tillvara friska och funktionshindrade tillsammans för att förebygga fördomar att använda befintliga resurser på ett bättre sätt, t ex studieförbundens möjligheter pengar eller resurser som kan stödja utveckling samarbete mellan IPF och RSMH kommun och landsting kan göra gemensamma prioriteringar Se över hur befintliga resurser används Individens egen erfarenhet t ex utbildning och arbetsliv Arbetsanpassare är ett bra stöd 79

80 Bygga vidare på individens egna erfarenheter Viktigt att anställa rätt personal Öronmärkta pengar till personer med psykiska funktionshinder RSMH har aktiviteter, t ex grupper går på bio, disco, fika på stan Musik som en samlingspunkt Politiker borde våga lyssna och se att det finns resurser hos individen, handikappolitiska programmet Individuellt anpassade verksamheter, t ex Basp Personligt stöd till personerna vid utbildning Ta fram det friska hos alla, individuell planering är då viktigt Samordnad planering utifrån individen Se målgruppen som medborgare, glöm inte dem i tillväxt visionen 2015 Samarbete med föreningarna t ex IPF och RSMH Självhjälpsgrupper för att träffa andra med samma problem Många vet inte ens att de kan bli bättre Omöjligt finns inte bara vi får möjlighet att pröva Vi har inte kommit på ett bra sätt att sammanfatta de många väsentliga synpunkter som har kommit fram i dessa grupper. Tvärtom har vi dragit slutsatsen, för att få en helhetssyn på den komplicerade verkligheten som personer med psykiska funktionshinder lever med i idag, bör man försöka fördjupa sig i alla dessa olika perspektiv. För att kämpa emot stuprörseffekten i planering, som har visat sig som en brist på kunskap angående andra synpunkter i vår studie, måste man åtminstone bli medveten om hur de olika behoven hänger ihop och på så sätt komma närmare individens eget perspektiv. 80

81 Slutdiskussion Rapporten har presenterat både kvantitativ och kvalitativ information för att beskriva den aktuella situationen för personer med psykiska funktionshinder i Örnsköldsviks kommun. En begränsning i forskningsmetoden var att vi inte fick möjligheten att ställa våra frågor direkt till de 830 personerna som studien har omfattat. Vi har tagit med några representanter för ett brukarperspektiv och dessa har bidragit med ett viktigt perspektiv. En pågående dialog med brukarna, där de har möjligheten att själva uttrycka sina behov är någonting som vi därför rekommenderar. Med alla dessa siffror och synpunkter är frågan nu; vad ska man göra? Det har inte varit vårt uppdrag att kommer fram till en handlingsplan, men vi tycker att resultaten som har kommit fram pekar på vissa inriktningar som kan ses som självklara. Vi ska ta upp några i detta kapitel. Ett tydligt syfte med studien har varit att försöka synliggöra behov hos målgruppen idag. I detta avseende anser vi att vi har lyckats, men utan diskussion och en konkret handlingsplan blir rapporten bara ord. En väsentlig del i övergången från datainsamling till handling är att redan från början sikta på en uppföljning, för att utvärdera om kunskap som har lyfts fram har kommit till användning. Det är därför vi föreslår en konkret uppföljningsprocess i kapitlet. En tydlig slutsats som man kan börja med är följande. Bara 36%, 297 av de 830 individer som har identifierats som personer med allvarliga psykiska funktionshinder, har aktivt kontakt med antingen landstingets psykiatri (221) eller kommunens socialpsykiatri (76), de traditionella kontaktpunkterna för målgruppen. Då 64 % av dem som vi vill fokusera på hamnar utanför det specialiserade psykiatriska systemet, blir det klart att målgruppen har förändrats. De är yngre, har inte blivit institutionaliserade och försöker hålla sig ute i samhällslivet och undvika en stämpling som psykiskt sjuk. I deras försök att söka alternativa stödformer, eller använda myndigheterna som de anser bör ta hänsyn till deras behov av arbetsliv, studier och ekonomisk stöd, blir de ofta offer för den så kallade stuprörseffekten, där deras olika behov blir uppdelade utifrån varje organisations specifika ansvar, och det blir ingen helhetssyn på deras liv eller behov. Sådana gråzoner (som den mellan psykiatrins öppenvård och socialtjänstens stödinsatser) kommer sannolikt att finnas så länge tendensen att stycka upp människors sammansatta behov mellan olika organisationer finns kvar. Det viktiga i det praktiska arbetet blir att göra varje gråzon till någons eller bådas ansvar och inte tillåta den bli ett ingenmansland. (Urban Markström i Sundgren & Topor 2005, s. 58) Urban Markströms bekymmer att gråzoner kan bli ett ingenmansland kan ses som ett annat sätt att beskriva ett påstående som ofta kom fram i undersökningen. Personer med psykiska funktionshinder ramlar mellan stolarna. Ett sådant uttryck kan ofta tolkas som bevis på att det finns ett till fel på individen, 81

82 som måste åtgärdas. De har svårt att hitta mellan stolarna. De har dålig sjukdomsinsikt. Frågan blir; Hur ska vi hjälpa dem att hitta rätt? En annan tolkning är närmare Markströms yttrande och kan sägas bygga på kartläggningsmodellen som undersökningen tog som utgångspunkt. Här kan man betrakta stolarna som felplacerade, då det har blivit klart att gråzonerna är ingen tillfällighet, men kan betraktas som strukturella misstag. Det är inte klienterna som har felbedömt sina behov, utan systemet. Utifrån ett sådant paradigm kan man använda resultaten som har presenterats i rapporten som en karta för att hitta de olika samhällslokaler där insatser måste utvecklas och erbjudas. Frågan blir då; Hur, var och när ska vi sätta in resurser för att förebygga ett livslångt funktionshinder; för att skapa möjligheter för dem som har störst behov; och för att stödja en återhämtningsprocess för dem som har kommit en bit på vägen? Kontinuerlig uppföljning, uppsökande och informerande Inventerande, uppsökande och informerande verksamhet i samverkan med varandra är en rubrik i Socialstyrelsen och Länsstyrelsernas slutrapport (2005), där de ta upp socialtjänstens ansvar för att ha kännedom om psykiskt funktionshindrades levnadsförhållanden. Vi har kommit till en liknande slutsats, att de här processerna har en naturlig koppling till varandra och till socialtjänstens verksamhets- och kvalitetsutveckling. I deras slutrapport tar de också upp att större kartläggningar av målgruppen dock inte kan genomföras alltför ofta. De rekommenderar att kommunerna utvecklar fasta bevakningssystem. Ett ökat stöd till kommunernas planeringsarbete kan också avse användbara metoder för kartläggningar, bevakningssystem, uppföljningssystem, uppsökande arbete, samarbetsformer, etc. Ett arbete med att sammanställa vedertagna metoder på olika områden behöver inledas. (SoS och Länsstyrelserna 2003) I Örnsköldsvik har vi nu kompletterat en omfattande inventering/kartläggning. Trots att den har tagit tid att genomföra, kan den nu ligga som grund till en uppföljningsprocess som kan pågå under en längre tid. Med enkätstudien som grund, kan man bygga vidare på informationen som har kommit fram i fokusgrupperna som redovisats ovan. Vi har noterat att en dialog har skapats i varje grupp, mellan de olika aktörerna som har deltagit och kommunens representanter i verksamheten för personer med psykiska funktionshinder. Resultatet har varit produktiva och fokuserade diskussioner, ovanliga på sådant sätt att de har inriktat sig mot behoven för just de här individerna som kämpar med psykiska funktionshinder av olika slag, en ofta osynlig grupp. De har också lyckats, trots en komplicerad problematik och många hinder, komma fram till olika möjligheter som kan leda till ett framtidsarbete. Sådana möjligheter kan även ses som underlag till en verksamhetsplanering som kan utvärderas nästa år. Förhoppningsvis kommer de här temagrupperna att leda till en pågående dialog mellan 82

83 de olika aktörer som försöker stödja personer med psykiska funktionshinder. Vi rekommenderar samtidigt att åtminstone en gång varje år, bjuda in dem för att delta i en mer formell uppdatering av inventeringen i kommunen, ett möte som ska vara strukturerat och dokumenterat och sedan bifogat till den här rapporten. Vid varje årligt uppföljningstillfälle med de fem fokusgrupperna kan man kombinera det kommunala ansvaret på flera viktiga områden; uppföljning och bevakning av behov, information om olika verksamheter och resurser samt även en undersökning av nya möjligheter till ett individinriktat samarbete. Varje träff bör leda till ett dokument som ska sammanfatta behoven som är aktuella i kommunen och säga någonting om det som kommunen och andra aktörer bör satsa på i framtiden. 1) Uppdatering från året innan verksamheter, projekt och samordnade insatser och hur de har fungerat under året. 2) Information nya projekt, samarbetsformer och verksamheter som ska börja under året. 3) Information från varje deltagare för att sprida information om befintliga resurser i kommunen. 4) Nya behov och hinder, ej tillgodosedda behov bland personer med psykiska funktionshinder samt information om önskemål som individer i målgruppen har uttryckt. 5) Nya resurser, insatser och samarbete (möjligheter) som bör utvecklas under året. Följande träffar kan ordnas årligen kring de teman som beskrivits ovan. Det är förstås bara positivt om andra aktörer med intresse för målgruppen bjuds in till dialogen. Följande temagrupper är de som vi har använt och bedömde som resultatrika; Arbetsliv och rehabilitering Arbetsförmedling Försäkringskassan Komvux och andra vuxenutbildningar Högskola/universitet representant (kurator eller ansvarig för studenter med funktionshinder) Kuratorer eller andra från gymnasienivån Arbetsmarknadsenhet eller liknande Företagare/näringsliv Samordningsförbundet Hälso- och sjukvård Psykiatri 83

84 Primärvård representanter för alla vårdcentraler MAS och annan ansvarig kommunpersonal Socialtjänsten Humanistiska förvaltningen (försörjningsenheten, med flera) Biståndshandläggare LSS-handläggare Hemtjänsten Socialpsykiatrisk verksamhet Integrationsenheten Samhällsliv Boendestöd Personligt ombud RSMH/IPF Frivilliga organisationer Föreningsliv idrott, PRO, osv. Hyresvärdar och bostadsbolag Brukarperspektiv Öppen inbjudan till alla som har kontakt med den socialpsykiatriska verksamheten, men även andra brukare och representanter för personer med egen erfarenhet av psykiska funktionshinder. (RSMH, Attention, osv.). Vi har redan noterat i andra kommuner att antalet deltagare i varje temagrupp kan öka över tid. Personal, anhöriga, med flera kommer ofta med förslag om nya aktörer som de tror bör vara med i en eller annan temagrupp. Ibland har de som inte är vana att delta i en sådan träff, undrat över varför de blev inbjudna, t.ex. polisen. Det har dock visat sig att de ofta har mycket att bidra med och i bästa fall får kommunen en bra information om personer med psykiska funktionshinder och deras behov, information som också kan leda till ett bättre samarbete i framtiden. Några konkreta rekommendationer 1) Sprida ansvar, kunskap, kompetens och kontakt! Av de 830 personer som funnits i undersökningen hade bara 297 eller 35,8 % aktiv kontakt med de traditionella ansvariga organisationerna, landstingets psykiatri och kommunens socialpsykiatri. Det blir uppenbart att det finns många personer som lider av allvarliga psykiska funktionshinder som har kontakt med myndigheter och organisationer som inte har sett målgruppen som sitt särskilda ansvar och de har därför troligen inte skaffat kunskap och kompetens om deras behov. Ett individinriktat samarbete kan därför ses som ett tydligt behov, där individens kontakt med stödinsatserna ska drivas av deras behov relaterade till ett liv i samhället. Ett sådant paradigm skulle ersätta det gamla där det var tänkt 84

85 att alla med psykiska funktionshinder så småningom skulle hamna i en psykiatrisk verksamhet för att sedan börja en rehabiliteringsprocess. Vi har sett att det kan finnas en stor kostnad, både ekonomisk och i livskvalitet, där vi inte sätter in förebyggande insatser vid ett tidigt stadium. Det finns också, som vi har sett i diskussionen om delaktighet, en stor potential för många personer att återhämta sig till ett fungerande liv i samhället och därför minska deras beroende av de offentliga stödsystemen. Ett mer delaktigt och självständigt liv har också visat sig vara ett önskemål bland majoriteten. Man kan till sist dra slutsatsen att det finns en kunskap och kompetens bland de personalgrupper som har jobbat med dessa personer sedan Psykiatrireformen trädde i kraft för 12 år sedan som kan vara användbar och eftersökt i många andra verksamheter och personalgrupper. Kunskap om hur man bäst kan stödja personer med psykiska funktionshinder till ett liv i samhället eftersöks utanför de traditionella ansvariga verksamheterna och måste spridas. Ny kunskap och kompetens om rehabilitering och återhämtning måste också skapas i samspel med dessa nya aktörer. Det blev tydligt i fokusgrupperna t.ex. att en dialog måste fortsätta som inte är begränsad till psykiatriska frågor, det kan vara en framgångsrik strategi att bjuda in samhällsaktörerna för att skapa långsiktiga och hållbara lösningar. Individerna som vi har hittat har hållit sig borta från eller lämnat bakom sig en gammaldags psykiatrisk struktur som kan leda till isolering och stigmatisering. De har börjat röra sig i samhället och det är kanske tid för våra psykiatriska verksamheter att följa med. Samarbete med individ i samhället i centrum Kunskap om psykisk ohälsa Stöd till återhämtning Psykiatri och Socialpsykiatri Förebyggande insatser 85

86 2) Utveckla den individuella planeringen rehabiliterings- och återhämtningsinriktad Med så bra verksamheter hur kan vi samverka bättre och ha individen i centrum? (fokusgrupp) Då vi har sett så många positiva byggstenar i Örnsköldsvik kan man undra över ett resultat för individen som inte har överstigit andra kommuners resultat eller genomsnittet i Sverige. Vi drar slutsatsen att det finns ett tydligt behov av en individnära planering för att aktivera systemet utifrån individens behov. De resurser som finns nu och som kommer att bli en resurs i en sådan förbättrad planering är följande; * Samordning på en organisatorisk nivå Opsam, Polsam och Stratsam finns och har lyckats skapa förutsättningar för ett framgångsrikt organisatoriskt samarbete. Samtidigt som vi har sett en imponerande mobilisering på den organisatoriska nivån, är det mycket svårare att se effekterna hos individen. Det stora antalet utan sysselsättning, t.ex. är ett exempel där resurserna inte har nått individen. * Engagemang Responsen till undersökningen var särskilt bra i kommunen, troligtvis pga. ett sådant välutvecklat organisatorisk samarbete. Många ur personalen och samhällsmedlemmar visade intresse för undersökningen och ställde upp då vi frågade om deltagande i fokusgrupperna. De visade ett liknande intresse att vara med i en eventuell uppföljning. * Kontakt med personer med psykiska funktionshinder - Vi har lyckats hitta och beskriva en stor mängd personer med psykiska funktionshinder och har nu kunskap om kontaktpunkterna i kommunen där förebyggande och återhämtningsinriktade insatser kan utvecklas. På samma gång kan vi påstå att det stora antalet vet ej -svaren, då vi frågade om individens liv i samhället, och särskilt deras önskemål, troligtvis är en annan reflektion av en splittrad och därför outvecklad planering i kommunen. En rehabiliteringsinriktad planering (även på vårdsidan) skulle hjälpa alla aktörer att åtminstone bli medvetna om individens situation och önskemål. En planeringsprocess som i hög grad bjöd in individen att vara delaktig i sin egen planering kunde vara ett verktyg som skulle mobilisera hela systemet på ett mer relevant och mer effektivt sätt. 3) Utveckla individanpassade verksamheter, insatser och samhällsplatser 86

87 Organisationernas behov styr insatserna, snarare än behov och kunskap och beprövade erfarenhet (Nationell psykiatrisamordning, 2003) Som nämndes ovan går vissa bilder inte ihop i inventeringen. Antalet rapporterande organisationer och personal, det breda utbudet av verksamheter och projekt, och engagemanget i kommunen går inte ihop med antalet individer som kämpar med ett psykiskt funktionshinder och befinner sig långt utanför samhällslivet. En tolkning som kan diskuteras är följande. Har de befintliga verksamheterna börjat anpassa sig till dagens situation där bara en mindre procent av det totala antalet personer med psykiska funktionshinder har eller vill ha kontakt med traditionella socialpsykiatriska verksamheter? Det är klart att det finns ganska många individer som är nöjda med dagens utbud av aktiviteter och insatser, men vi har sett ett stort antal som även personal bedömer har en förmåga/kapacitet att delta i samhällslivet på en mycket högre nivå. Hur kan de olika myndigheterna och verksamheterna anpassa sig för att utveckla en sådan stor potential? 4) Sprida information och skapa dialog fokuserade på personer med psykiska funktionshinder En god kännedom om målgruppen och dess behov är en av de viktigaste förutsättningarna för att såväl lokala politiker som kommunernas chefstjänstemän ska kunna fullgöra sitt ansvar för planering och styrning av kommunens verksamhet för personer med psykiskt funktionshinder. God kännedom om målgruppen är också en nödvändig bas för att en fruktbar samverkan ska komma till stånd kring användningen av samhällets gemensamma resurser (Socialstyrelsen & Länsstyrelsen, slutrapport från en nationell tillsyn , s. 61). Det vi har sett i Örnsköldsvik, jämfört med andra kommuner, är en stor satsning på målgruppen, med många olika verksamheter och en stark politisk/ organisatorisk struktur. Samtidigt har vi sett en brist på gemensam förståelse för hur dessa insatser ska samspela och komplettera varandra. Information och dialog, bland dem som har direkt kontakt med dessa personer, ser vi som ett sätt att skapa en sådan gemensam plattform. Det finns också ett behov av att få information om psykiska funktionshinder, följderna och möjligheterna, ute hos allmänheten för att både kämpa emot fördomarna och för att skapa förståelse för återhämtningsmöjligheter. Gruppen är inte längre kroniker som ska få livslång behandling. För att de nya som kommer ska våga ta kontakt måste vi informera att det finns konkreta möjligheter som kan leda till återhämtning och att vi kommer att lyssna till deras behov. 87

88 Vi har också sett förvirring över många grundläggande insatser och processer, frågor som både myndighetspersonal och allmänheten måste har svar på. Vi rekommenderar att man undersöker ett projekt som Timrå kommun fick igång efter inventeringen, en hemsida som är kontinuerligt uppdaterad med väsentlig information. Till sist tycker vi att Referens- och Fokusgrupperna har en stor potential att fungera som ett sorts rådgivningsorgan runt socialpsykiatriska frågor. 5) Jobba med attityder och fördomar i samhället som förhindrar individens rehabiliteringspotential Då attityder och fördomar ute i samhället har visat sig vara en av de främsta faktorerna i omgivningen som har bidragit till delaktighetsbegränsningar kan följande fråga ställas. Vilka aktörer har ansvar för att ta itu med situationen och jobba för att skapa ett bättre bemötande mot personer med psykiska funktionshinder? Att utveckla tillräcklig många möjligheter i samhället där personer med psykiska funktionshinder kan få möjligheten att studera, arbeta och socialisera är intimt kopplad till frågan om attityder. Viljan bland arbetsgivare, lärare, ledarna inom föreningsliv, osv. påverkar möjligheten att utveckla resurser. Å andra sidan, då vi lyckas att skapa ett samarbete, eller stödja individens delaktighet i samhället, ser vi en vinst där andra samhällsmedlemmar blir beredda att ställa upp. När vi tar upp fördomar och attityder måste vi också inkludera personal, verksamheter och de olika förvaltningar som kan bidra till skapandet av nya möjligheter men verkar präglas av en brist på hoppfullhet angående målgruppens potential. Enligt Tommy Björkman (i Brunt och Hansson) har vi sett negativa attityder och låga förväntningar även bland personal. I flera inventeringar har vi fått kommentarer som reflekterar en sådan attityd. Kunskap om återhämtning, om evidensbaserade metoder t.ex. Supported Employment, och forskning inom psykiatrisk rehabilitering bör tas hänsyn till för att påverka sådana låga förväntningar i systemet och utveckla verksamheterna utifrån en kunskapsbaserad hoppfullhet. 6) En delaktig roll i samhällslivet kräver en delaktig roll i planering och utveckling En förändring i attityder måste kanske börja hemma hos politikerna och personal som har ansvar för utveckling av stödinsatser och möjligheter för personer med psykiska funktionshinder. Brister noteras i olika områden inklusive; brukarnas delaktighet i planering av verksamheter och kommunens övergripande utbud av insatser och stöd, den offentliga sektorns beredskap att erbjuda praktikplatser, OSA, och liknande anpassade arbetsmöjligheter till målgruppen (i 88

89 samma utsträckning som andra svaga grupper), och med hänsyn till individens egna erfarenhet som en väsentlig kunskapskälla i alla former av planering. Både brukare och anhöriga har varit en viktig samarbetspartner i undersökningen och bidragit med väsentliga synpunkter som personal inte har lyft fram. (Se fokusgrupper). En omfattande förståelse eller helhetssyn måste inkludera dessa perspektiv. Anhöriga bekräftas i studien som ett viktigt stöd i vardagslivet och en viktig resurs då systemets insatser begränsas ekonomiskt. Information, stöd och även dialog kan vara en viktig förebyggande insats då vi har sett att utan ett naturlig stödnätverk, blir det den offentliga sektorn som kan bli ansvarig för individens liv i samhället. Sekretess behöver inte vara ett hinder till ett sådant samarbete där många individer är beredda att involvera anhöriga och i andra fall kan samarbete vara av en mer allmän informationskaraktär. En viktig lärdom som vi hoppas har visat sig i rapporten är att det finns många resurser i kommunen för att förbättra livet för personer med psykiska funktionshinder. Resurserna behöver inte alltid mätas ekonomiskt. Det vi som har genomfört studien har sett är ett engagemang och intresse som kan tas tillvara i den fortsatta utvecklingen av stödinsatser. Ett sådant engagemang kan leda till kreativa idéer och en ökad förmåga att anpassa befintliga insatser till nya behov som verkar växa fram hela tiden. Till sist har vi sett att vi måste ta hänsyn till individens perspektiv på sitt eget behov så att våra verksamheter och insatser kan bidra till ett delaktigt liv i samhället för så många som möjligt. Man lär sig hela tiden. Synen på människor. Hur krångligt det kan vara att vara psykiskt sjuk och hur lite som behövs för att allt ska stjälpa. Och samtidigt så bra det kan bli med rätt hjälp (Arbetsgivare om rehabiliteringsprocessen En kugge i maskineriet, FoU Västernorrland) 89

90 Referenser Barker, P.R., Manderscheid, R.W., Hendershot, G.E, Jack, S., and Schoenbon, C.A. (1992). Serious mental illness and disability in the adult household population: United States, Advance Data, 218. Centers for Disease Control National Center for Health Statistics. Brunt, D Hansson, L (red) Att leva med psykiska funktionshinder - livssituation och effektiva vård- och stödinsatser. Studentlitteratur 2004 Cook, Judith. The Promise of Vocational Rehabilitation: Results From the SAMHSA Employment Intervention Demonstration Program (EIDP). University of Illinois at Chicago, Mental Health Services Research Program Hägglund, Margaretha (2007) Psykiatrisamverkan i Örnsköldsvik. Örnsköldsviks Kommun Markström, Urban (2003) Den svenska psykiatrireformen; bland brukare, eldsjälar och byråkrater. Boréa Bokförlag, Umeå. National Advisory Mental Health Council (NAMHC). (1993). Health care reform for Americans with severe mental illnesses; Report of the National Advisory Mental Health Council. Rockville, MD: National Institute of Mental Health. Nationell Psykiatrisamordning (2006) Vad är psykiskt funktionshinder? Nationell psykiatrisamordning ger sin definition av begreppet psykiskt funktionshinder. SOU Rosenberg, David ( ) Inventering och kartläggning av personer med psykiska funktionshinder. FoU Västernorrland Skerfving, A (2005) Att synliggöra de osynliga barnen. Socionomen, specialutgåva Socialstyrelsen (1998) Årsrapport för Psykiatrireformen - Reformens första tusen dagar, Socialstyrelsen (1999) Välfärd och valfrihet? Slutrapport från utvärderingen av 1995 års psykiatrireform. Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1999:1 Socialstyrelsen (1999b) Att inventera psykiskt funktionshindrade personers behov. Artikel nr

91 Socialstyrelsen (2003) Klassifikation av funktiontillstånd, funktionshinder och hälsa; Svensk version av International Classification of Functioning, Disability and Health (ICF). Socialstyrelsen Artikelnr Socialstyrelsen och Länsstyrelserna (2005) Kommunernas insatser för personer med psykiska funktionshinder- Slutrapport från en nationell tillsyn Topor, Alain (2001) Återhämtning från psykiska störningar. Natur och Kultur, Stockholm Ungdomsstyrelsen (2005) En analys av ungas etablering och försörjning. Ungdomsstyrelsens skrifter 2005:10 WHO World Mental Health Survey Consortium (2004) Prevalence, Severity, and Unmet Need for Treatment of Mental Disorders in the World Health Organization World Mental Health Surveys. Journal of the American Medical Association, June 2, 2004; 291:

92 Bilaga 1- Fokusgrupper Arbetsliv/utbildning/rehabilitering: Komvux, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Skarven, Basp, Startpunkten, Tolvan, Återbruket Bredbyn och Bjästa, Samhall, Arbetsanpassarna, Försörjningsstödsenheten, Studieförbunden Vuxenskolan, ABF, Sensus och Bilda, OSA, Hampnäs FHS. Totalt deltog 27 personer vid träffen. Vem? Unga Komplicerad, ej klarlagd problematik hos unga vuxna (saknar avgångsbetyg eller har avbrutit gymnasieskolan, Gymnasieavhopp) Socialt komplicerad uppväxt Övergång till vuxenliv Dubbelkris brister i basstöd/vardagsstöd, i samband med påfrestningar, t ex i samband med flytt till eget boende Äldre men stödet har inte följt med Unga som ej vill vara sjuka Språkliga handikapp Äldre med NPF som saknar diagnos eller har diagnos men ej fått något stöd faller mellan stolarna, de som valsar runt i systemet Olika dubbeldiagnoser, missbruk/begåvningshandikapp Äldre personer som har behov av träffpunkt för att träffas eller behov av kravlös sysselsättning De på gränsen till begåvningshandikapp Vilka behov? Lagom kravnivå Behov av anpassat arbete Sociala och vardagliga måste fungera för att arbetet ska fungera De som kan pusha på från hemmet till jobbet, komma iväg Dåliga erfarenheter från skoltiden kräver stöd för att våga sig in i ett sammanhang Svårt för individen att se hela bilden, olika steg Behov av kunskap/kompetens och modeller Långsiktiga lösningar inte enbart projektsatsningar Titta på det individuella behovet och inte serva systemet Varierat utbud valmöjligheter individuellt Arbeten som tillåter sjukskrivningar ibland Attitydförändringar ute i arbetslivet framförallt i offentlig förvaltning Behov av konkret handlingsplan/arbetsplan utifrån utredning och bedömning - Bättre grundutredningar som t ex visar på aktivitetshinder Målgruppen får tillgång till OSA vilket inte är aktuellt i Ö-vik idag Kartlägga och organisera ihop de olika verksamheterna Jobba ihop runt personerna oavsett organisation vilket Baspen är ett bra exempel på Kompetensutveckling/utbyte 92

93 Stöd till arbetsplatser Hinder/brister Regelverket som motarbetar varandra Arbetsmarknadens högre krav - många praktiskt inriktade arbetsplatser har försvunnit det krävs högre utbildning och högre tempo idag jämfört med tidigare, Fördomar om psykiskt funktionshinder om man har kognitiva begränsningar så tror man att personerna endast kan arbeta praktiskt får personerna rätt individuellt stöd så kan de klara både praktiskt och teoretiskt arbete Ständigt prestationssamhälle Svårare att få förslag på alternativ rehabilitering utöver medicinering (FK) Ingen samordnad planering runt individen Attityder i arbetslivet, offentlig förvaltning är ingen förebild Individerna vet inte vilka ekonomiska möjligheter de har, t ex handikappersättning från FK Sekretessen ses/anges som hinder för vissa men inte av andra Okunskap/praxis/ tolkningar av lagstiftningar typ LSS, SoL, HSL, Sekretess m fl 29-årsgränsen är en låg ålder Möjligheter Använda befintliga resurser på ett bättre sätt. Tar vi hänsyn till samhällets roll/samhällets resurser Alternativa och flexibla stödformer utifrån hälsotillståndet hos en individ En verktygslåda med olika former av stöd Det går att anpassa arbetsplatsen utifrån funktionshindret med olika stöd både till individen och arbetsplatsen Supported education - Stöd till studier, t.ex. folkhögskola en bra modell Behov av handlingsplaner/rehabiliteringsplaner medicinska och arbetslivet hand i hand, vem ska göra vad Helhetssyn, bland personal, ger en vinst för klienten som brukaren kan förstå Offentliga förvaltningar bör vara en förebild när det gäller att anställa (OSA en bra möjlighet) Alternativa driftsformer + driftsformer t ex kooperativ, gemenskapsföretag få ihop alltihopa Samarbeta inom samordningsförbundets ramar + Projekt skapar handlingsutrymme i förhållande till regelverket + Gemensamma organisatoriska strukturer kan utvecklas Lyfta fram målgruppens behov, sätta individens behov i centrum inte systemets Kompetensutbyte mellan aktörer Utveckla ekonomisk struktur för rehabilitering 93

94 Hälso- och sjukvården Psykiatriska kliniken, samtliga Vårdcentraler, MAS, Samtalsbyrån, Basp, Vuxenhabiliteringen. Totlat 17 personer deltog vid träffen Vem? Äldre som har svårt att lämna hemmet och utan uppföljning från psykiatrin Medelålder Inte prioriterade som de yngre, Sjukskrivna och utan ett socialt nätverk De utan diagnos Leder till att ingen ta ansvar Gränszons diagnos t.ex. lättare begåvningshandikapp och komplicerad diagnos Unga med personlighetsstörningar, ätstörningar, självskadande Unga med psykos sjukdomar Yngre som har kontakt med hemtjänsten Utan kompetens/kunskap De som saknar sjukdomsinsikt inte ta medicin Dubbeldiagnos missbruk Vilka behov? Ensam och utan sysselsättning Ingen som träffar dem Mellan behov Inte akut därför inget stöd Olika grader av aktivering, meningsfull på rätt nivå Uppsökande verksamhet att spåra upp unga vid ett tidigt stadium Stöd för att komma ut någon som kan följa med Kvällstid behov av kontakt och social (helgen också) Fler kontakt personer Personlig utveckling (T.ex. Sensus kurs) som kan leda till gemenskap Att inte behöver vara grupperad med kroniker (dåligt begrepp men man menar de äldre och institutionsskadade) Omfattande insatser för att påverka beteende Intensivt stöd/korttids behandlingshem För många kontakter om det inte finns samordning Hinder Tid Respons från psykiatrin kan ta för lång tid och leder till kris, och även efter en sjukhusvistelse - Problem blir akuta innan man kan aktivera systemet Rörigt system - Så mycket och vem ska svara för vad? Individen vill inte ha kontakt med psykiatrin även då PV eller hemtjänsten har sett ett behov Brist av information till patienten Vet inte vart de ska vända sig med ett visst behov Stafettläkare - Brist på kontinuitet Kategorisering som kan leda till ett stuprörseffekt Ingen helhetssyn på behov Resursbrist Olika kulturer/traditioner mellan psykiatri och PV kan leda till otydlighet om vem ska ta hand om vad 94

95 Möjligheter PV-psykiatri kommunen Hitta kedjan och samarbete- utveckla kompetens (förebyggande) utveckla team kultur Finns positivt att bygga på, t.ex. KPS- bör utvecklas Vårdplanering för att tydliggöra vem ska ansvara för vad Satsa på hemtjänstpersonal som träffar personer med stora behov och som annars är isolerad Samverkan med PV, handledning, osv. Utveckla information om befintliga resurser så att alla vet och kan utnyttja Utveckla kopplingen mellan sluten- och öppenvård Lätt tillgängliga mellanformer för stöd, utan att behovet är akut och utan att vänta på ett beslut Fler former och stöd för att komma ut i samhället Fontänhus liknande modeller Blir av med kroniker kultur- alla ska ha möjligheter! Utvidga åldersgräns för rehabilitering mer inklusive och mer utifrån intresse (inte bedömningar) Lyfta fram bra exempel PC/psykiatri samarbete Prioritera tid att träffa varandra Boende alternativ olika former, 24/7 tillgänglighet Utveckla lokala lösningar för unga med psykoser istället för behandlingshem Kommunala verksamheter Socialpsykiatrin, Bistånds- och stödenheten, Äldreomsorgen, Basp, Humanistiska förvaltningen (försörjningsstödsenheten, sociala utredningsenheten, resursenheten, integrationsenheten), Överförmyndaren, Skolkuratorerna vid gymnasieskolorna Nola, Park och John Bauer, Övikshem AB, Samtalsbyrån. Totalt deltog 17 personer vid träffen. Vem Unga personer i åldern som under flera år prövat allt (arbete, utbildning, sysselsättning) och misslyckats i stort sett alla gånger Eftersom vi ser förmågor som de ej ser själva så skjuter vi för högt och utsätter dem för misslyckanden Omgivningen anser att de saknar egen sjukdomsinsikt Det kan ta några år innan de identifieras och därför är många ej aktuella inom vården Det tar tid innan t ex AF, försörjningsstöd upptäcker ohälsa/funktionshinder Ungdomar/vuxna barn som har föräldrar med psykiskt funktionshinder och ungdomar/vuxna barn till utvecklingsstörda föräldrar Vuxna som ej fungerar, utan jobb, utan stöd, dåligt fungerande ekonomi, multiproblem Flyktingar och invandrare som har problem med sig eller problem som ger sig till känna efter en tid när det praktiska börjar fungera Äldre i åldern år med blandade behov av boende, vård 95

96 Dubbeldiagnoser De som hamnar efter i studierna under åk 2-3 på gymnasiet, de avbryter gymnasiet och saknar avgångsbetyg Där övergångarna mellan ungdom och vuxenlivet ej fungerat, ex BUP till vuxenpsykiatrin, från gymnasiet till arbete/fortsatt utbildning De som saknar SGI och har därför ingen rätt till rehabilitering via FK de som har eget boende och saknar nätverket som kanske bor 10 mil bort Nyinflyttade som har med sig sitt funktionshinder Barn med NPF som blir vuxna, både utredda och de som ej är utredda men misstänkt NPF De som lever isolerade utan nätverk Behov Saknas förtroende mellan myndigheter/verksamheter när det gäller kompetens att bedöma behov av t ex utredning, insatser/bistånd Kunskap hos både klient och personal om vilka insatser/stöd som finns och var de finns, svårt att hitta rätt i systemet Multibehov, behov i boendet, behov i familjen, ekonomiskt stöd leder till allmän ohälsa Behov av samarbete med andra professionella yrkesgrupper och verksamheter för att kunna hjälpa Samordning runt personen både när det gäller utredning, behandling och insatser Tydliggöra roller Flera olika alternativa boendeformer Varierad sysselsättning Behov av stöd i vardag, socialt stöd Behovsbeskrivningar som underlag för insatser/stöd eftersom diagnos ger ingen vägledning till vilket stödbehov som finns Kunskap om vilka funktionshinder som invandrare/flyktingar har med sig från hemlandet Kompetens om andra utländska kulturer, synsätt, traditioner osv., kontakt mellan integrationsenheten och BUP, vuxenpsykiatri Socialt nätverk som kan stötta förmåga att ta emot och använda hjälpen Hinder Samtalsbyrån uttrycker att eftersom vi ser förmågor som klienterna ej ser själva så skjuter vi för högt och utsätter dem för misslyckanden Språket, behandling via tolk är svårt Lagstiftningen LPT Lagstiftning LSS-SoL, otydlighet om vilken av lagarna som används, stor skillnad mellan att beviljas enligt LSS eller SoL Svårt att få in folk till andra myndigheter och verksamheter, ingen tillhörighet Ekonomi- och organisationsstruktur Frivillighet då de tackar nej till stöd och behandling Myndigheterna har högre förväntningar än individen själv och då ställs det för stora krav Myndigheterna har egna måluppfyllelser som inte stämmer med individens mål/förutsättningar Klienten vill ej vara utredd 96

97 Fördomar, vill vara som alla andra För många instanser/för många kontakter kan skapa brist på helhetssyn Hjälp kopplat till diagnos inte till funktion, övertro på diagnos De som ramlar mellan stolarna och inte ställer krav själva skickas runt i systemet och blir utan effektiv hjälp Ingen skolpsykolog på gymnasienivån Samhällsutveckling, flera myndighetsstöd gör samma sak utan att veta om varandra Myndighetsstöd istället för socialt nätverk, för lite arbete läggs ner på att stödja/kartlägga individens sociala nätverk Överlappning av insatser kan bli för mycket, det skapas för många tårtbitar i verksamheterna Kan ej få eget lägenhetskontrakt pga. skulder och tidigare skadegörelse Tolerans i arbetslivet, svårt att hitta arbete/sysselsättning som accepterar avvikande beteende och oregelbunden närvaro Liten möjlighet till rehabiliteringsinsatser Att blanda utvecklingsstörda och psykiskt funktionshindrade i sysselsättning är inte positivt alla gånger Möjligheter Frivillighet Självläkande effekt bland ungdomar Dubbeldiagnos, samarbete mellan landsting och socialtjänst erbjuder hjälp att hitta egna förmågor Med så bra verksamheter hur kan vi samverka bättre och ha individen i centrum - samordningsbehov Boendestödet är en bra insats både som förebyggande, rehabiliterande, strukturskapande Uppsökande verksamhet för att sätta in preventiva insatser Resurser på gymnasienivån, att hjälpa om utredning finns och det finns en upparbetad samverkan Behov av individuell plan - med individen i centrum Fråga individen oftare och ställa frågan om vi får samarbeta med andra som hjälper dig Tydliggöra olika roller och kompetenser Utveckla fler möjligheter, mellanformer t ex i boendealternativ samt mellan slutenvård och öppenvård En ingång i systemet Varierande former för sysselsättning Olika sammanhang, stort utbud som individen kan ingå i, t ex Startpunkten, Återbruket, Tolvan, OSA, Skarven, Basp, Himmel och Pannkaka, Social dag rehabilitering, Samtalsbyrån för unga, BAS osv Team för dubbeldiagnoser är på gång mellan socialtjänst och psykiatrin 97

98 Samhällsliv RSMH, IPF, Kyrkorna (svenska kyrkan), Personligt ombud, Kronofogdemyndigheten, Övikshem AB, Backmans AB, Polismyndigheten, Örnsköldsviks frivilliga samhällsarbetare, CESAM, Räddningstjänsten, Örntaxi, Ö-viks Buss, IOGT/NTO, Arbetsanpassarna, Åklagarmyndigheten, Advokatfirman Abersten, Advokatfirman Bodén AB. Totalt deltog 16 personer vid träffen. Vem Behov De som ej står till arbetsmarknadens förfogande pga sitt funktionshinder, kodade på AF Yngre personer där det gått snett redan under skoltiden Yngre flickor, unga tjejer som skaffat barn tidigt Invandrargruppen Glesbygd/stad, personen blir synliga/osynliga på olika sätt. I glesbygd är man samhällsmedlem och känd, i staden är man anonym Udda människor, original De som bor isolerade med äldre anhöriga Äldre inom psykiatrin som varit funktionshindrade i många år NPF som blir vuxna och NPF som får egna barn Isolerade personer utan nätverk och ej släpper in någon Personer som är körda i botten Bra boende utifrån behov Bra fritid utifrån intressen Bra sysselsättning utifrån individuell förmåga och intresse Ovanstående tre punkter är beroende av varandra och haltar en så haltar alla Socialt kontaktnät, socialt samspel, klienterna saknar förebild eller modell Klienterna behöver god tid, bjuda in, vänta, stå kvar, ha tålamod Organisera kommunens alla sysselsättningar under ett tak Kunskap om vad andra aktörer i samhället kan erbjuda, t ex kyrkorna, ÖFS Fler manlig personal inom boendestödet Allaktivitetshus typ Fågel Fenix i Umeå Se varje individ, inte kategorier Demensboende för psykiskt funktionshindrade En ingång, inte skickas mellan olika handläggare och förvaltningar socialt kontaktnät och vänner Både generell och specifik kunskap om psykiska funktionshinder hos omgivningen/nätverket Måste få känna sig behövd och bekräftad Kronofogden känner inte till vilka som har förvaltare eller god man vilket finns behov av Flyktingars traumatiska upplevelser ger sig inte uttryck från början utan deras behov kommer efter hand Fokus på personkrets 3 LSS saknas, bra utbud för personkrets 1 och 2 Arbetssätt och samverkan som fångar unga vuxna 98

99 Positivt med träffar (fokusgrupper, träffpunkter) som idag, vore bra om även chefer och politiker deltog, bra att träffas runt olika gemensamma frågor Hinder Förmåga, insikt, vilja, mod att ta emot kontakt, stöd och erbjudna insatser Lagstiftningen, kan inte gå in fast behov finns Utanförskap Brist på information och kunskap om hur myndigheter fungerar Brist på information och kunskap hos allmänheten om kring stödfunktioner i samhället, ex kyrkans verksamhet, Örnsköldsviks frivilliga samhällsarbetare, Hampnäs FHS Brist på män som boendestödjare Skambelagda insatser, klienterna berättar inte att de har sådana behov Myndighetsnätverk De kommer för sent till vård och omsorg, de har körts i botten och behöver hjälp med allt, ex personligt ombud, arbetsanpassare Samhället som vi har byggt upp, det har skapats en hög tröskel Ingen samordning/samverkan runt sysselsättning eller arbetslivsmöjligheter t ex idag är det mycket dubbelarbete/dubbel handläggning Möjligheter Lagstiftningen ger möjligheter Individuellt uppbyggande ger fungerande liv Att ta tillvara kompetens och kunskap om invandrares problematik + andra Kyrkan har plats för flera, ex gruppaktiviteter som stor och liten där smälter alla in Behöver lära oss mera om olika kulturer Samhällsnätverk som fungerar, ex polis rapporterar till soc Utveckla kunskap eller kompetens hos ex diakoner, polis för att stödja ett bättre samarbete Hos Ö-viks samhällsarbetare, kyrkor, folkhögskola osv finns en dold kraft Måste komma in/fångas upp innan de har tappat allt sammanhang Nätverksuppbyggande tillsammans med klienten och anhöriga, boendepersonal m fl Personkännedom på landsbygden Boendestöd Gode män och förvaltare Samverkan mellan organisationer i neutrala/allmänna samhällslokaler, t ex trivselkvällar Samordna arbetslivsinriktade insatser ex praktikplatser ute i arbetslivet Alternativa former av sysselsättning ex teater vid Hampnäs Rätt person till rätt verksamhet Mellan Kronofogdemyndigheten och Personligt ombud finns ett bra samarbete idag Hitta förmågor hos individen Allaktivitetshus ett bra alternativ för att erbjuda sysselsättning 99

100 Uppsökande verksamhet kan leda till tidig upptäckt och tidigt motivationsarbete hos yngre Skapa möjlighet till sociala sammanhang som individen kan ingå i tolkhjälp, en person kontaktperson/anhörig/språk/vän/personal/personligt ombud som stöd i kontakt med olika myndigheter Tydliggöra olika roller, kompetenser Fråga individen om man får samarbeta med andra som hjälper Individuell plan för samordning LSS/SoL Utveckla fler typer av boenden Milton/Hilton Brukarperspektiv Klienter/patienter i olika verksamheter (kommun och landsting) och/eller intresseföreningarna RSMH och IPF. Totalt deltog 17 personer vid träffen. Vem Vem är egentligen frisk? Ungdomar med psykisk ohälsa är en ny generation Individer som inte platsar någonstans Individuella fritidsintressen De som bor utanför centrum Förtidspensionärer inget att satsa på, de är bortglömda De som är tysta och inte har några anhöriga De som är osynliga och isolerade De som är tysta och osynliga får inte samma stöd som andra Behov Behov att tidigt stöd under skolåldern vid arbetsåldern är det ofta för sent Förebygga ett för tidigt utanförskap Att umgås med friska personer så mycket som möjligt skapar friskhet Att få bort fördomar mot psykiskt funktionshinder Bredare kunskap hos allmänhet, media, personal om psykiskt funktionshinder Integrerade och blandade grupper och aktiviteter Utbildning mot arbetsliv (rätt möjligheter till rätt jobb) Återhämtningsinriktade verksamheter inte bara tomma ord Se till individens behov, skapa inte uppsamlingsplatser Oftare uppföljning av mediciner Heltäckande hälsokontroll regelbundet Att våga komma sig för och våga nyttja det som finns i samhället, att våga bryta mönster och isolering Individuella handlingsplaner både på kort och lång sikt Orättvist Att kommunen blir känd för att vara bäst på psyksikt funktionshindrade Lyssna på anhöriga Att politikerna tar oss på allvar Att träffa andra med samma erfarenhet för att slippa känna sig ensam Samarbeta med klienten som är expert på sin egen rehabilitering Hitta rätt miljö 100

101 Bättre marknadsföring av utbud av fritidsaktiviteter Tillgänglig fritid oberoende av bostadsort Personligt stöd vid utbildnings- och arbetsplatser Myndigheter ska inte samarbeta över huvudet på personerna Öronmärka pengar Anställa personer med rätt ögon och öron Hinder Bristande kunskap om psykisk ohälsa Tillgängligheten till psykiatrin Våra egna fördomar som brukare Brist på nya medlemmar i föreningarna, IPF Skyddade verksamheter som avstjälpningsplatser Brist på samordnade resurser Bieffekter på mediciner, övervikt Fördomar hos myndighetspersonal Information gömd från brukarna Olika, utländska stafettläkare Ingen relation eller kontinuitet Ingen kunskap om lokala resurser hos dessa stafettläkare Rädsla att ta kontakt med andra människor Rädsla för nya utmaningar Rädsla för att vara stämplad Politiker kan inget om psykiska funktionshinder, rädd för att ta kontakt Orättvis behandling av olika folk Kontakt och dialog med politiker fungerar inte Politikerna satser på idrotten men inte på psykiska funktionshinder Myndighetspersoner lyssnar inte på individen utan tar parti för professionen och chefer Inga rutiner för upprättande av individuella planer Erfarenhet av tidigare kontakt med psykiatrin gör att personerna avstår att ta kontakt Professionella ställer upp hinder Professionen lyssnar inte på anhöriga Möjligheter Informera allmänheten via media för att förebygga fördomar Det finns friska kvalitéer hos alla som kan tas tillvara Friska och funktionshindrade tillsammans för att förebygga fördomar Att använda befintliga resurser på ett bättre sätt, t ex studieförbundens möjligheter Pengar eller resurser som kan stödja utveckling Samarbete mellan IPF och RSMH Kommun och landsting kan göra gemensamma prioriteringar Individens egen erfarenhet t ex utbildning och arbetsliv Omöjligt finns inte bara vi får möjlighet att pröva Arbetsanpassare är ett bra stöd Bygga vidare på individens egna erfarenheter 101

102 Viktigt att anställa rätt personal Potentiell att vara valued arbetskamrat, granne Öronmärkta pengar till personer med psykiska funktionshinder RSMH har aktiviteter, t ex grupper går på bio, disco, fika på stan Musik som en samlingspunkt Politiker borde våga lyssna och se att det finns resurser hos individen Handikappolitiska programmet Individuellt anpassade verksamheter, t ex Basp Personligt stöd till personerna vid utbildning Ta fram det friska hos alla, individuell planering är då viktigt Samordnad planering utifrån individen, personlig plan som vid Himmel och Pannkaka Se målgruppen som medborgare, glöm inte dem i tillväxt visionen 2015 Samarbete med föreningarna t ex IPF och RSMH Självhjälpsgrupper för att träffa andra med samma problem Många vet inte ens att de kan bli bättre 102

103 Bilaga 2 Andra synpunkter Följande synpunkter är från individer som antingen inte kunde vara med under en viss fokusgrupp eller hade bestämt sig för att ta kontakt för att komma med vidare synpunkter. Veiny Sjölund, personalutvecklare vid Samhall Örnsköldsvik, ringde och berättade lite om Samhalls situation när det gäller psykiskt funktionshindrade eftersom de inte hade möjlighet att delta vid mötet med fokusgruppen som de fått inbjudan till. Av Samhalls 200 anställda så bedömer hon att ett 30-tal har ett psyksikt funktionshinder. De lever i ett kaos, boende och ekonomi fungerar inte. Sjuksköterskan för Samhall har berättat att hennes upplevelse är att vid Samhall i Örnsköldsvik är det särskilt många psykiskt funktionshindrade i jämförelse med Samhalls verksamheter i övriga Västernorrland. Veiny upplever att det inte finns någon planering efter t ex en inläggning i samband med LPT. Personerna skrivs ut utan planering och utan tillsyn. De flesta av dessa personer arbetar inne i huset och personalen stöttar så mycket de kan, de samarbetar med psyk, soc och personligt ombud. Denna persongrupp har fått ytterligare tryck sedan Samhalls lönsamhetskrav blivit allt tydligare. Personerna behöver stöttning i boendet, en del behöver annat boende anser Veiny. (Uppläst och godkänt av Veiny ) Karin Fossum, Försäkringskassan bifogade följande skrivelse daterad tillsammans med enkäterna: Kartläggning av behovet av utredningsresurs för vuxna med NPF Försäkringskassan. Den problematik FK stöter på idag är främst att man vid första kundkontakten inte har någon kännedom om funktionshinder/diagnos när en person söker ersättning. I detta läge är det viktigt att ha någon instans att hänvisa till vilket naturligt leder till kundens vårdcentral. Ibland när kunden kontaktat läkare för att få läkarutlåtande om hälsotillstånd (för att t ex kunna söka aktivitetsersättning eller sjukersättning) har inte läkaren någon tidigare historik/kunskap om personen och det leder till att det underlag som FK får inte alltid räcker för bedömning alternativ leder till avslag. I detta skede vore det önskvärt att personen blev remitterad till en utredningsfunktion där personen helhetsbild kommer fram samt utreda funktionshindret/nedsättningen och ev diagnos (även nedsättning av arbetsförmåga och psykosociala bitar) 103

104 Det största problemen för FK är dels att man inte alltid vet vad personen har för funktionshinder vilket gör det svårt att hänvisa till någon annan eftersom man inte alltid vet vad som behöver utredas, men även i de fall när man har lite kännedom om personen kunna hänvisa till någon som kan utreda funktionshinder mm. FK efterlyser därför framför allt en utredningsresurs som primärvård kan använda vik behov för att kartlägga NPF. Detta kanske skulle kunna ske via remiss till större utredningsresurs efter att man på vårdcentral eller annan sjukvårdsinstans sett behov av djupare utredning. Det är därför viktigt med samarbete mellan läkare/annan på vårdcentral/alt annan sjukvårdsinstans och den ev utredningsresursen. Det behövs också tydligare rutiner vem man ska kontakta när kunden efterfrågar utredning eller om FK behöver en bättre utredning än vad man har tillgång till. Största frågorna för FK är: Hur kan vi samarbeta? (tvärvetenskapligt vore bra!) Hur ska rutiner se ut? (vilka steg för att få utredning remiss?, vart vänder man sig, vilken turordning i ett ärende) Hur vet man att det skulle vara aktuellt med NPF-utredning? Vem tar ställning till det? Hur skulle man kunna använda sig av en speciell utredningsresurs? Hur kommer personen i kontakt med utredning? Ställs det några krav för att få utredning? : Carola Ståhlberg, enhetschef vid barn- och ungdomshabiliteringen i Örnsköldsvik, översänder följande reflektioner efter träffen med fokusgruppen. En fundering jag fick när jag lämnade träffen i går var kring vårt ungdomsteam. Vi har ju nyligen startat upp ett ungdomsteam som jobbar mot ungdomar år. Denna satsning görs utifrån ett påvisat stort behov. Jag tänkte inte in dem igår men psyk har ju sin gräns från 18 år. Vad vi kan se redan är att ett flertal ungdomar kommer nu till oss med nyligen ställda diagnoser. Dessa ungdomar har under sin uppväxt varit "annorlunda" vilket gett dem dåligt självförtroende som i sin tur leder till alla de diagnoser vi pratade om i går, svårigheter de behöver hjälp med från BUP och psyk. I övrigt vill jag poängtera det Siv sa att pga en psykisk åkomma kan ett utvecklingstest visa på utvecklingsstörning just för att man då är så medtagen av ex. depression. För behandling av depressionen behöver de psyk och hos oss får man hjälp med det som berör ex. utvecklingsstörningen. Bara för att man finns på vuxenhabiliteringen betyder inte det att vi har bästa kompetensen på alla områden. Vi ser även att alla de diagnoser/problem (ex. soss/kriminalitet/droger) som togs upp igår finns hos vår klientgrupp med ett påslag av ex. lindrig utvecklingsstörning vilket gör dem ännu sårbarare ute i samhället. 104

105 105

106 106

107 Inventeringa och kartläggning av behov för personer med psykiska funktionshinder Resultat för Örnsköldsviks kommun Enligt 5a SoL ska kommunen göra sig väl förtrogen med levnadsförhållanden för människor med psykiska funktionshinder samt i sin uppsökande verksamhet upplysa om socialtjänstens verksamhet. Hösten 2005 fick Opsam (operativ samverkan) uppdrag att arbeta fram ett förslag till handlingsprogram för att kunna samordna insatserna mellan huvudmännen för denna målgrupp. För att kunna arbeta fram ett förslag så beslutade Opsam att först inventera hur många som ingår i målgruppen. En inventering och ett kartläggningsprojekt genomfördes i Örnsköldsviks kommun under hösten 2006 och våren 2007 i samarbete med FoU Västernorrland. David Rosenberg arbetar som forskare och forskningshandledare på FoU- Västernorrland med ett särskilt intresse för socialpsykiatri, psykiatrisk rehabilitering och återhämtning. Han är socionom och har arbetat praktiskt under många år med personer som upplever allvarliga psykiska funktionshinder. David är också doktorand vid institutionen för socialt arbete vid Umeå Universitet Rolf Dalin är statistiker och lärare på Mittuniversitetet med särskilt intresse inom vetenskaplig metod även utanför det kvantitativa området. I FoU-enheten fungerar han som forskare och forskningshandledare med en speciell orientering mot utvärdering. Eva Westin, är socionom och arbetar som socialsekreterare vid vuxenstödsenheten, humanistiska förvaltningen vid Örnsköldsviks kommun. Hon har under flera år intresserat sig för att uppmärksamma och tydliggöra livsvillkoren för personer med psykiska funktionshinder som är aktuella vid förvaltningen. FoU Västernorrland Kommunförbundet Västernorrland FoU-Västernorrland finansieras av kommunernas socialtjänster i Västernorrland med Kommunförbundet Västernorrrland som huvudman. Enhetens uppdrag är att fånga upp ideér och stödja forsknings-, utvecklings-och uppföljningsprocesser inom socialtjänsten samt att göra dessa tillgängliga för socialtjänstens personal. mer information om FoU Västernorrland finns på Kommunförbundet Västernorrland, Box 3014, Härnösand. Tfn Fax E-post [email protected] IISSN SBN