Arbetsutvecklingsrapport

Transkript

1 Arbetsutvecklingsrapport Inventering av personer med psykiska funktionshinder Resultat för Örnsköldsviks kommun Författare: David Rosenberg, Rolf Dalin och Eva Westin Rapport: nr 2007:09 ISSN ISBN FoU Västernorrland Kommunförbundet Västernorrland

2 Förord Inventeringen av personer med psykiska funktionshinder i Örnsköldsviks kommun påbörjades under hösten David Rosenberg och Rolf Dahlin vid FoU Västernorrland har tidigare lett flera inventeringar i Västernorrlands län. I samarbete med undertecknad, Eva Westin socialsekreterare vid humanistiska förvaltningen i Örnsköldsvik och en referensgrupp, påbörjades en identifiering av de myndigheter och organisationer i kommunen som kunde tänkas medverka och som hade kontakt med målgruppen. Inhämtande av uppgifter från dessa ligger till grund för det kvantitativa materialet i rapporten och delvis för de synpunkter som framkommit. Som socialsekreterare har jag kommit i kontakt med personer med psykiska funktionshinder och psykisk ohälsa under flera år. Under de senaste åren så har jag inom den egna förvaltningen särskilt intresserat mig för att uppmärksamma och tydliggöra den målgruppens livsvillkor. Utöver det så är jag aktiv medlem i IPF, Intresseorganisationen för psykiskt funktionshindrade i Örnsköldsvik. Under samma period jag arbetat med inventeringen har Margaretha Hägglund, anställd vid Landstinget i Örnsköldsvik haft ett uppdrag att göra en kartläggning av de verksamheter som finns för personer med psykiska funktionshinder. Utifrån det uppdraget har Margaretha deltagit vid mötena både med referensgruppen och fokusgrupperna. Samtidigt som inventering pågått så har psykiatrifrågorna lyfts upp både på ett nationellt och regionalt plan vilket varit positivt för arbetet lokalt. Under den period jag arbetat med inventering har jag upplevt ett engagemang och intresse ute i verksamheterna hos de olika myndigheterna och organisationerna att utveckla och lyfta frågorna när det gäller personer med psykiska funktionshinder. Inventeringen har känts rätt i tid och förhoppningen är att rapporten ska kunna ligga till grund för att planera insatser för individerna och deras närstående. Tack till alla som skickat in enkäter och tack till alla som medverkat i de olika fokusgrupperna. Tack till referensgruppen för inventeringen som har visat intresse och engagemang vilket bidragit till att så många enkäter kommit in. Tack till David Rosenberg, Rolf Dahlin, Margaretha Hägglund för gott samarbete. Örnsköldsvik Eva Westin 2

3 Innehåll Inledning & bakgrund 4 Funktionshinder En fråga om delaktighet i samhällslivet 5 Syftet med den lokala undersökningen 6 Psykiatrireform & Socialpsykiatri i Örnsköldsvik 7 Psykiatrisamverkan mellan kommunen, landstinget, försäkringskassan och arbetsförmedlingen i Örnsköldsvik 7 Inventeringens syfte 9 Målgruppen 9 Metod 12 Processen 12 Enkäter 13 Sekretess 14 Fokusgrupper 15 Resultat 18 Bortfall 18 Rapporterade per kommundel 19 Förekomst av psykiska funktionshinder 20 Rapporterande organisation 21 Ålder, kön och civilstånd 27 Boendeform och stöd i vardagen 32 Försörjning och sysselsättning 37 Hälsa 44 Missbruk 49 Livsområden 53 Arbetsliv 55 Bostad 64 Socialt liv 66 Utbildning, personlig utveckling 68 Fritid 70 Sammanfattande tabell över livsområdenas mått på mismatch 73 Fokusgrupper 75 Möjligheterna inför framtiden 78 Slutdiskussion 81 Kontinuerlig uppföljning, uppsökande och informerande 82 Några konkreta rekommendationer 84 Referenser 90 Bilaga 1- Fokusgrupper 92 Bilaga 2 Andra synpunkter 103 3

4 Inledning & bakgrund Kommunerna måste ta sitt ansvar för att inventera, genomföra informationsinsatser och söka upp personer i målgrupper. Risken är annars stor för att människor med psykiska funktionshinder inte nås av socialtjänsten och att de verksamheter som byggs upp inte motsvarar målgruppens behov (SoS & Länsstyrelserna 2005c). Drygt 10 år efter att Psykiatrireformen trädde i kraft finns det en omfattande litteratur som har börjat beskriva reformens syfte, implementering och resultat (Markström, 2003, SOS, 1999a, osv.). En gemensam slutsats kan påstås vara att gruppen fortfarande är osynlig i många sammanhang. Som citaten ovanför pekar på, finns många faktorer som kan ligga bakom gruppens svaga ställning i samhället. Till deras svårigheter att uttrycka sina egna behov kan vi lägga stigma kopplat till psykiska sjukdomar som kan ses som ett hinder för både individens möjligheter till ett bättre liv, och för samhällets förmåga att se personer med psykiska funktionshinder som individer och inte som en homogen grupp. Då en eller annan individ som lidit av en psykisk störning har blivit våldsam har man i media och kort därefter i den offentliga sektorn, blivit akut intresserad av problematiken inom svensk psykiatri. Samtidigt finns det många tusen individer som försöker leva ett liv med ett psykiskt funktionshinder som har vardagliga behov som fortsätter att vara åtminstone svåra att kartlägga och planera efter. Studien som beskrivs i rapporten kan ses som ett steg i processen där personer med psykiska funktionshinder kan börja synliggöras utifrån sin roll som samhällsmedlemmar och inte bara som de psykiska sjuka. Enligt 5a SoL ska socialnämnden göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen för människor med fysiska och psykiska funktionshinder samt i sin uppsökande verksamhet upplysa om socialtjänstens verksamhet inom dessa områden. I planeringen ska kommunen samverka med landstinget samt andra samhällsorgan och organisationer (Socialstyrelsen, 1999). Kartläggningsprojektet som infördes under hösten 2006 skulle ta hänsyn till kommunens uppsökande ansvar som underlag till planeringsprocessen inom socialtjänsten. I samarbete med FoU Västernorrland och Landstingets psykiatri, har Örnsköldsviks kommun genomfört en inventering/kartläggning av personer med psykiska funktionshinder. Med så många olika åsikter om problematiken kan man betrakta ett sådant projekt som ganska omfattande och med några olika syften. Ett tydligt syfte för kommunerna är att definiera och inventera en målgrupp som de ska försöka stödja mot psykiatrireformens intention av goda levnadsförhållanden i samhället. Samtidigt finns det många indikatorer uppmärksammade av forskare nyligen (Markström 2003, Rosenberg 2004, Socialstyrelsen 1999) som pekar på att reformens ursprungliga målgrupp har förändrats och har blivit svårare och svårare att beskriva som en tydlig, avgränsad grupp. Tvärtom, de rör sig i samhällslivet som individer med olika behov, olika sociala förhållanden, och med olika relationer till samhällets stödsystem. Definitionen av målgruppen har förändrats och 4

5 utvecklats utifrån både ny kunskap och handikappolitiken i Sverige, som har adopterat ett handikapperspektiv, mest tydligt i Socialtjänstlagens betoning på funktionshinder och inte diagnos. En kartläggning av de olika individernas behov, som de själva upplever dessa behov och inom ramen för deras liv i samhället idag, är ett annat syfte. Denna kartläggning var planerad som ett vidare steg i projektets försök att göra kommunerna "väl förtrogna med dessa levnadsförhållanden. Då vi siktade på att kasta ett brett nät för att inte missa personer som hade valt att antingen gå sin egen väg, eller hamnat utanför de traditionella stödsystemen, behövde vi överväga olika metoder för att fånga behov. Metoder som utgår från individens självrapportering är inte användbart då individen inte har accepterat en etikett som psykiskt funktionshindrad. Det finns ingenting i lagen som säger att en individ måste acceptera att hon/ han har en psykisk störning som ska koppla till vissa insatskategorier, och ingenting som ska peka på att den som kämpar emot en sådan klassificering bör hamna utanför kommunens ansvar att uppsöka och kartlägga deras behov. Ett tredje syfte med projektet blev därför att prova en struktur för kartläggningsprocessen som underlag till en framtidsinriktad planering. Olika mönster angående den psykiskt funktionshindrade individens rörelse i samhället, mot handikapp eller ett beroende liv, och mot återhämtning/ tillfrisknande eller ett självständigt liv, kan analyseras för att planera var och när insatserna kan sättas in för bästa effekt. Resultaten siktade mot att beskriva allmänna behov i kommunen och inte fastställa särskilda insatser för vissa individer. Det tredje syftet som beskrivits här, ska inte diskuteras i kommunens rapport, men ska ingå i en serie artiklar, tillsammans med ett forskarlag i Umeå, där även Professor Rafael Lindqvist och Fil dr. Urban Markström ingår. Forskningsråd för arbetsliv och social vetenskap (FAS) har delvis stått för studiens finansiering. Det finns svårigheter med att implementera en reform då de planerade behoven, som i det svenska och amerikanska exemplet, visar sig ändra karaktär under tiden för genomförandet.(markström 2003, s 189) Funktionshinder En fråga om delaktighet i samhällslivet Då frågan om behov bland personer med psykiska funktionshinder kan påstås existera inom en historisk förändringsprocess, stimulerat av psykiatrireformen, kan det vara viktigt att vara ännu mer tydlig med syftet för kommunens ansvar. 5 kap 7 Socialnämnden skall verka för att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra. 5

6 Kommunernas ansvar, enligt Socialtjänstlagen, är inte relaterat till behandling av sjukdomens symptom. Kommunen ska sträva mot att individen ska få möjlighet till ett liv som andra, ett löfte byggt på delaktighet i samhällslivet. Delaktighet kan vara begränsad av individens funktionsnedsättningar men även omgivningens brister (ICF, svensk version, 2003). Språket i lagen är väl anpassat till handikapperspektivet, uttalat i WHO s ICF (Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa) och kan hjälpa till med att skilja mellan individens behov av att minska hindren till ett liv i samhället och individens behov av behandling för att minska symtom av en sjukdom/störning. Med andra ord är det möjligt att, utifrån en sådan modell, vara sjuk samtidigt som man har en meningsfull roll i samhällsliv. Vi rekommenderar alla som planerar stödinsatser till personer med psykiska funktionshinder att studera ICF och annan litteratur som har beskrivit hur en social modell och en medicinsk modell kan både skilja sig från varandra och komplettera varandra. Funktionshinder är inte ett attribut som åsätts en person utan snarare en komplex samling omständigheter, av vilka många är en följd av den sociala miljön (ICF, 2003) Det som är lämpligt att ta upp i den här rapporten kan anses vara det sociala i begreppet funktionshinder, i jämförelse med det medicinska eller psykiatriska. Då vi diskuterar behov, utifrån Socialtjänstlagen och handikapperspektivet, bör vi ta hänsyn till individens behov att få möjlighet till ett delaktigt liv i samhället. Behov ska inte begränsas av individens sjukdomstillstånd eller de olika symptom och beteenden som bör behandlas. Om vi tar en sjukdom som diabetes, är det ganska tydligt att med rätt behandling och stöd, kan personen delta i samhällslivet som alla andra. Det krävs kanske vissa anpassningar på arbetsplatsen, i hemmet, osv., men störningen och symtomen behöver inte blir delaktighetsinskränkande (ICF). Vi utgår i studien från ett sådant paradigm och antar att det finns olika möjligheter för att anpassa stödsystemet så att individens funktionshinder inte behöver begränsa deras möjligheter till ett liv i samhället. Syftet med den lokala undersökningen Tillsynsmyndigheterna anser att kommunernas ansvar för att göra sig förtrogen med de psykiskt funktionshindrade levnadsförhållandena och den uppsökande verksamheten är avgörande för att fler personer ska nås av kommunernas insatser och även för att tidiga och preventiva insatser skall kunna ges (Socialstyrelsen och Länsstyrelserna, 2005). 6

7 Psykiatrireform & Socialpsykiatri i Örnsköldsvik Psykiatrireformen 1992 års psykiatriutredning konstaterade att det sociala stödet i form av bostäder, personalstöd, rehabilitering och sysselsättning för personer med psykiska funktionshinder uppvisade stora brister. Psykiatrireformen som trädde i kraft 1 januari 1995 förtydligade kommunernas ansvar att förbättra dessa personers levnadsförhållanden och livsvillkor. Samtidigt preciserades i socialtjänstlagen kommunernas skyldigheter att göra sig väl förtrogna med psykiskt funktionshindrades levnadsförhållanden samt att med uppsökande verksamhet upplysa om socialtjänstens verksamhet på dessa områden (5 kap 8 SoL). Detta ansvar handlar om att skaffa sig kunskap om vilka behov av samhällets stöd personer med psykiska funktionshinder har och att informera om socialtjänstens insatser på ett sådant sätt att målgruppen och deras anhöriga får vetskap om vart de kan vända sig för att få det stöd de behöver. Som ett underlag för den skatteväxling som skulle ske med anledning av psykiatrireformen, genomfördes i februari 1994 en inventering i hela landet över antalet medicinskt färdigbehandlade patienter inom den slutna psykiatriska vården. Vid den här tidpunkten fanns 142 medicinskt färdigbehandlade i Västernorrland varav 30 fanns i Örnsköldsvik. Psykiatrisamverkan mellan kommunen, landstinget, försäkringskassan och arbetsförmedlingen i Örnsköldsvik gav Polsam (politisk samverkan) och Stratsam (strategisk samverkan) uppdrag till Opsam Mitt i livet (operativ samverkan) att att utifrån socialstyrelsens rapport om kommunernas insatser för personer med psykiska funktionshinder arbeta fram ett förslag till handlingsprogram för att kunna samordna insatserna mellan huvudmännen för denna målgrupp ( För att kunna arbeta fram ett förslag beslutade Opsam att först inventera hur många som ingår i målgruppen beslutade Opsam Mitt i Livet att kontakta FoU-enheten Västernorrland för att diskutera ett uppdrag att inventera målgruppen i Örnsköldsviks Kommun. FoU Västernorrland ställde sig positiva till detta under förutsättning att det skulle finnas en resursperson på plats i Örnsköldsvik. I oktober 2006 påbörjade Eva Westin uppdraget som den lokala resursen för uppdraget med inventering av personer med psykiska funktionshinder i Örnsköldsviks Kommun. 7

8 Socialpsykiatri i Örnsköldsvik Socialpsykiatrins verksamheter ingår organisatoriskt i omsorgsnämndens ansvarsområde. Det är en enhet inom avdelningen för handikappomsorg. Det finns 4 serviceboenden med sammanlagt 36 lägenheter samt 1 plats för korttidsboende. Dessutom finns ett boendestödsteam med 11 anställda som förutom stöd i hemmen till klienterna även ansvarar för den uppsökande verksamheten samt handledning till personal som arbetar med psykiskt funktionshindrade inom äldreomsorgen (sjukhem och hemtjänstgrupper). Sysselsättning När det gäller sysselsättning för målgruppen så är den organiserad både inom omsorgsnämndens och humanistiska nämndens verksamheter. Ett projekt, Psykiatrisamverkan i Örnsköldsvik, har pågått under tiden september juni 2007 med syftet att ta fram ett handlingsprogram för samordning av insatser för målgruppen personer med psykiska funktionshinder. En rapport har nu producerats som innehåller en kartläggning av befintliga insatser och förslag till utbildningsinsatser, utskrivningsplaner och ökad dialog med brukarnätverken. Under arbetet med handlingsprogrammet har projektansvarig, Margaretha Hägglund, haft nära kontakt med oss som arbetat med inventeringen och möjligheten att använda dessa studier tillsammans har varit ett syfte. Vi hänvisar till rapporten Psykiatrisamverkan i Örnsköldsvik för en aktuell beskrivning av verksamheterna som finns i kommunen och en beskrivning av deras effektivitet. Psykiatrin i Örnsköldsvik Psykiatrin i Örnsköldsvik har totalt ca 80 anställda som arbetar med målgruppen. Följande text lånas från Landstingets hemsida där psykiatrin i Örnsköldsvik beskrivs; Inom psykiatrin vid Örnsköldsviks hälso- och sjukvård arbetar vi med patienten i fokus. Patienten ska känna valmöjlighet och delaktighet i besluten kring behandlingen. Vi försöker, där det är möjligt, att involvera familjen/patientens nätverk i arbetet då vi ser de anhöriga/nätverket som en viktig resurs. Vi satsar på en öppenvårdsbaserad psykiatri med slutenvård som komplement. Tidiga insatser är viktiga för ett bra tillfrisknande. Just nu utvecklar vi därför vårt sätt att arbeta mot en öppnare vårdform som skall möjliggöra både fler och tidiga insatser. En del av den slutna vården bedrivs i vår verksamhet, medan tvångsvården tillhandahålls vid länssjukhuset i Sundsvall. Team för samverkan och vårdplatser Den lokala vården är organiserad i två öppenvårdsenheter och fyra team och verksamheten har ca 9 vårdplatser. Varje team består av läkare, sjuksköterska, 8

9 psykolog, kurator, skötare och sekreterare. Arbetsterapeuter och Sjukgymnaster arbetar tillsammans med flera team. I teamen sker behandlingsplanering, remisshantering, handledning och återkoppling av pågående patientarbeten. Våra vårdplatser finns belägna i ljusa, rymliga lokaler nära ett friluftsområde. Vi arbetar aktivt på att minimera antalet vårddagar/vårdtillfälle och att få en fungerande helhet i samarbetet avdelning - team. Behandlingsalternativ På kliniken kan erbjudas samtalsbehandling/psykoterapi av olika slag. Det finns även möjlighet till bildarbete och kroppskännedom samt familj och nätverksarbete. Många patienter är i behov av stödjande kontakter vilket naturligtvis också erbjuds. Samverkan ger styrka Inbyggt i utmaningen med förändringen av psykiatrin i Örnsköldsvik ligger att utveckla former för samverkan med andra aktörer inom och utanför hälso- och sjukvårdsorganisationen. Inventeringens syfte Avsikten med inventeringen är att beskriva olika behov för personer som bor i Örnsköldsviks kommun och lider av psykiska funktionshinder som begränsar deras liv i samhället. kartlägga personer med psykiska funktionshinder och deras behov för att kunna skapa ett bättre planeringsunderlag och lägga grund för kommunernas uppsökande arbete. utveckla den uppsökande verksamheten samt informationen till personer med psykiska funktionshinder och deras anhöriga. ge underlag för att utveckla samarbete mellan kommun och landsting. ge möjlighet till jämförelser kommunvis. Målgruppen Inventeringarna når dock inte de psykiskt funktionshindrade personerna som saknar kontakt med socialtjänst och/eller psykiatri. Kommunerna bör därför intensifiera sin uppsökande verksamhet.(sos 1998) 9

10 För att operationalisera begreppet målgrupp, där olika tolkningar spelar en stor roll i inventeringens utformning, blev det viktigt att ta ställning till både den befintliga litteraturen och aktuella kunskapen om personer med psykiska funktionshinder. Definitionen som Socialstyrelsen hade lagt fram i deras guide till inventeringsprocessen (SOS 1999a) har använts i flera inventeringar i Västernorrland och nationellt. Målgruppen: Personer som är 18 år och äldre med svår psykisk störning/sjukdom som orsakat en funktionsnedsättning med förlust av förmågan (funktionshinder) i sådan grad att det inverkar på den dagliga livsföringen (sociala konsekvenser) och att detta handikapp bedöms bli långvarigt. (Med långvarigt avses handikappet vara eller beräknas vara minst ett halvår) (SOS 1999a). Det är viktigt att analysera definitionen eftersom den är så laddad med olika begrepp. Man kan se att det finns ett försök att koppla graden av funktionsnedsättningen till en psykisk sjukdom eller störning. Det finns också ett försök att gradera funktionsnedsättningen utifrån dess påverkan på individens livsföring, de så kallade sociala konsekvenserna av sjukdomen. Det som inte är tydligt uttryckt i definitionen är relationen mellan sjukdomen eller störningen och funktionshindret. Det kan vara så att det finns personer med en allvarlig eller svår sjukdom som kan eller kunde fungera i samhället med rätt stöd. Det finns också de som har ett funktionshinder pga. en svår störning, men som inte har fått någon diagnos. Ett praktiskt problem med definitionen kan ses som svårigheten att bedöma individens sjukdom om de inte har kontakt med medicinsk psykiatri. Det finns inte kompetens, ansvar eller krav att sätta en diagnos inom socialtjänsten. Det hela (utredningsarbete under flera års tid för att kartlägga situationen för psykiskt störda och för att klargöra gränserna mellan huvudmännen) slutar i en situation präglad av oklarhet, där frågan om vilka personer som ingår i satsningen fortfarande inte är besvarad (Markström, 2003 s 187) Många gamla begrepp kopplat till olika idéer om psykiska störningar och sjukdomar är fortfarande kvar trots att kunskap om prognos och återhämtningsmöjligheter har utvecklats utifrån nyare forskning och kunskap. (Topor, 2001). Kroniker, de psykiskt sjuka, schizofrener och andra etiketter hörs tyvärr fortfarande av välutbildad och erfaren personal. Det kan delvis förklaras av begränsade resurser för kompetensutveckling men kan också kopplas till stigmatiserande attityder och kulturer inom psykiatri och socialtjänsten som är svårt att förändra. Negativa attityder till personer med psykiska sjukdomar är ett fenomen som förekommer i alla kulturer (Sartorius 2002) och är vanliga även bland personal inom vården. (Corrigan 2002) (Björkman i Brunt och Hansson, 2005). 10

11 Sådana attityder kan också leda till att uteslutande medicinska begrepp används, där personer med psykiska funktionshinder kategoriseras utifrån deras sjukdomstillstånd istället för utifrån deras funktionsnedsättning. Med andra ord är det de som har en tillräckligt allvarlig diagnos som skulle klassificeras som funktionshindrade och därför målgruppsmedlemmar. Idag säger man att personer med psykiska funktionshinder har eller har haft psykiskt sjukdom och att det gett så allvarliga konsekvenser att deras delaktighet i samhällslivet blivit kraftigt begränsad. (Sandlund, SoS & Länsstyrelserna 2005) Konsekvenserna av en psykisk sjukdom som kan påverka individens möjligheter att delta i samhällslivet är viktigt att ta hänsyn till i en inventering. Men konsekvenserna av en störning kan också öka möjligheten att individens sjukdom eller störning kan försämras. På sådant sätt kan man betrakta de som riskerar hamna i ett allvarligt funktionshinder kopplad till en svår störning som en grupp som bör ingå i målgruppen för en inventering. Å andra sidan kan man säga att det finns möjlighet till ökad delaktighet i samhällslivet för dem som har en svår sjukdom/störning, men har fått stöd för att minska de handikappande konsekvenserna av ett allvarlig psykiskt funktionshinder. Utifrån sådana diskussioner om sjukdom och funktionshinder har den Nationella psykiatrisamordningen lagt fram följande förslag till en definition i en rapport med rubriken; Vad är psykiskt funktionshinder? (Nationell psykiatrisamordning 2006) I denna undersökning har vi valt att använda denna aktuella definition: En person har ett psykiskt funktionshinder om han eller hon har väsentliga svårigheter med att utföra aktiviteter på viktiga livsområden och dessa begränsningar har funnits, eller kan antas komma att bestå under en längre tid. Svårigheterna ska vara en konsekvens av psykisk störning. (Nationella psykiatrikommitténs definition, SOU 2006:5) I enkäten förtydligades vissa punkter som lyftes fram i psykiatrisamordningens rapport. Samtidigt hade alla som fyllde i enkäten tillgång till en kopia av rapporten så att de själva kunde läsa och diskutera de olika begreppen. Ålder cirka 18 år och äldre (Ett beslut inom kommunen. Det finns ingen åldersgräns i Psykiatrisamordnarens rapport) Varaktighet minst ett år eller kan bli minst ett år Inkludera personer med kompenserade psykiska funktionshinder Väsentliga svårigheter om stödet dras tillbaka Utan utvecklingsstörning 11

12 Metod Denna rapport redovisar den inventering som genomförts i Örnsköldsviks kommun under hösten 2006 och våren Den har genomförts med hjälp av personal inom socialtjänsten i kommunen, hälso- och sjukvårdens psykiatri och primärvård, försäkringskassan, arbetsförmedlingen, personliga ombud, Överförmyndaren. Inventeringen har bestått av flera delar; bildandet av en referensgrupp, en enkätundersökning för att kartlägga antal personer och behov, en kvalitativ intervjuundersökning med olika fokusgrupper för att förtydliga behoven och målgruppens livskvalitet. Det materialet redovisas också. Processen Referensgrupp Redan under hösten 2006 bildades en referensgrupp. I den ingår aktörer och intressenter som kommer i kontakt med psykiskt funktionshindrade. Syftet med referensgruppen har varit rådgivande då vi har fått feedback om frågor angående metod, den aktuella situationen i Örnsköldsvik, och hjälp för att skapa kontakt med intressenter och få ut enkäten. Referensgruppen har varit aktiv under projekttiden och kommer att fortsätta som en grupp som både kan sprida kunskap om målgruppen och delta i en uppföljningsprocess efter att rapporten är färdig. Referensgruppens erfarenheter och synpunkter har uppmärksammats för denna kartläggning. Referensgruppen består av följande personer: Maj-Britt Wikström, Försäkringskassan Lars-Åke Sundström, Arbetsförmedlingen Åsa Nygren, humanistiska förvaltningen (beroendegruppen) Katarina Ehlin, primärvården Åsa Nargell, humanistiska förvaltningen (integrationsenheten) Mats Hedell, RSMH Margit Lundberg, IPF Majvor Wihlner, omsorgsförvaltningen (BOS) Agneta Lund, omsorgsförvaltningen (handikappomsorgen) Iris Sundelin, psykiatriska kliniken Pertti Koivuaho, personligt ombud Christina Grewell, Attention från och med våren 2007 Övriga deltagare har varit: David Rosenberg, FoU Västernorrland Margaretha Hägglund, samordningsförbundet Eva Westin, lokal resurs för inventeringen 12

13 Primärvården har haft en hög frånvaro på de möten som referensgruppen haft. Enkäter Två enkäter har utformats, en lång och en kort enkät. Båda enkäterna riktar sig till personal som har kontakt med personer med psykiska funktionshinder. Personal får göra en uppskattning av de psykiskt funktionshindrades behov. Enkäterna är utformade dels i enlighet med den kunskapsgrund som finns för denna typ av behovsinventering och dels med tanke på det kunskaps- och informationsbehov kommunerna har i sin planering för personer med psykiskt funktionshinder. Valet av metod har för- och nackdelar. Dess fördel är att den går relativt snabbt att genomföra jämfört med andra metoder. Nackdelen är att personalens uppskattning inte säger någonting om hur de funktionshindrade personerna själva gör sina val. Anledningarna att välja att inte skicka ut enkäter till personer med psykiska funktionshinder är att det har visat sig att bortfallet blir oacceptabelt stort, samt att en sådan enkät bara kan riktas till redan kända personer (SoS- rapport 1999:8, s.20). Målsättningen med denna kartläggning är bland annat att få fram antalet psykiskt funktionshindrade i kommunen. Den korta enkäten har lämnats till Arbetsförmedlingen, Primärvården och försäkringskassan, Överförmyndaren. Dessa myndigheter och verksamheter har i varje kommun där vi har genomfört en sådan studie berättat att pga. arbetsbelastningen kunde de bara delta om vi begränsade tiden som varje enkät skulle kräva. Information från den enkäten är bland annat födelseår, kön, civilstånd, försörjning, boendeform, sysselsättning samt möjlighet att beskriva stödbehov utöver den egna verksamheten, som skulle kunna minska hindren och skapa möjligheter för individen. I den korta finns inte frågor om olika behov och behovsområden. Den långa enkäten har samma frågeställningar som den korta, men i den långa finns även frågor om olika behov och behovsområden, som delats in efter livsområden som hälsa, eventuellt missbruk, arbetsliv, boende, socialt liv, personlig utveckling och fritid. Den långa enkäten har lämnats till Socialtjänstens sociala utrednings- och försörjningsstödsenheter, beroendegruppen, socialpsykiatrin, biståndshandläggare, handikappomsorgen, äldreomsorgen, psykiatrin och personliga ombud. 13

14 Enkäterna har skickats via e-post till de olika verksamheterna, och skickats in via postgången. Informationsträffar genomfördes inför enkätutskicket med försäkringskassans enhetschef, primärvårdens distriktssköterskor samt omsorgsförvaltningens enhetschefer inom äldreomsorgen. Enkäterna skickades ut i mitten av november De olika verksamheterna fick tre veckor på sig att besvara enkäterna. Därefter förlängdes tiden fram till årsskiftet. Sekretess I samband med information och utdelande av enkäter som gjorts av ansvarig för detta uppdrag, gavs även information angående hur sekretessen ska hållas gällande utlämnande av uppgifter. I denna inventering finns det inget som antyder personernas identitet. När vi har kontrollerat om samma person rapporterats från mer än en organisation så avidentifieras alla data så att integriteten tillgodoses för individen. Det går inte att spåra sambanden mellan uppgifterna som inkommit och den person det gäller. Enligt sekretesslagen gäller tystnadsplikt inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Uppgifter om den enskildes hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden får inte lämnas ut så att den enskilde eller någon närstående lider men (SoS- Rapport 1999b). Förvaltningscheferna Birgitta Garbom (humanistiska förvaltningen), Silvia Sandin Viberg (omsorgsförvaltningen) samt Peter Blomkvist, kansli- och lönechef vid kommunledningskontoret, gjorde en skrivelse gällande utlämnande av uppgifter i samband med inventeringen av personer med psykiska funktionshinder som bifogades enkätutskicket. Psykiatrin ordnade det direkt genom verksamhetschef Ingeborg Pettersson, liksom landstingets primärvård via primärvårdsdirektör Lennart Moberg. Urval Ett antal klienter rapporterades av flera organisationer oberoende av varandra. För att kunna identifiera dubbletter fick uppgiftslämnarna ange initialerna i klientens namn och tillsammans med uppgifter om ålder, kön och geografisk hemvist identifierades dubbletterna. Prioritetsordning vid dubbletter är, 1 Socialpsykiatri 2 Psykiatri 3 Personligt ombud 4 Handikappomsorgen 14

15 5 Biståndshandläggare 6 Humanistiska nämnden 7 Integrationsenheten 8 Äldreomsorgen 9 Överförmyndaren 10 Primärvård 11 Försäkringskassan 12 Arbetsförmedlingen Dubbletterna sorterades bort för att komma fram till antalet individer i kommunen som anses lida av allvarliga psykiska funktionshinder. Men vi har registrerat all inkommen information och kan skapa olika analyser utifrån organisationsspecifik information om det finns ett behov. Vi har också använt dubbletterna i vissa tabeller för att redovisa antalet rapporterade från varje organisation. Fokusgrupper Tabellerna kan hjälpa till att få en kvantitativ förståelse för hur många och vilken procent av individerna vi har hittat som har t.ex. sysselsättning, bor ensam, osv., men sådana siffror kan också leda till att många frågor måste besvaras på andra sätt. Ett sätt för att få fram en kvalitativ beskrivning av personerna och deras behov var att ordna fokusgrupper med så många som möjligt av de olika aktörerna i kommunen som utifrån deras ansvarsområde och närhet till målgruppen, kunde bidra med kunskap till studien. I varje fokusgrupp ställde vi fyra frågor och skrev ner svaren på ett blädderblock som alla kunde se under diskussionen. Syftet var att vi skulle komma fram till en omfattande beskrivning av behov utifrån gruppens erfarenhetsbaserade kunskap. De fyra frågorna var; Vem? (Beskriv de olika individer som ni kommer i kontakt med, med utgångspunkt i definitionen som vi använde i enkätstudien) Vilka behov? (Beskriv de olika behov som ni tror att dessa individer behöver hjälp med) Hinder? (Vilka hinder ser ni som kan gör det svårt för oss att tillgodose deras behov?) Möjligheter? (Hur kan det bli bättre, vilka möjligheter finns för att dessa personer kunde ha ett bättre liv i samhället?) 15

16 De fokusgrupper som sammanställdes och bjöds in var följande: Arbetsliv/utbildning/rehabilitering: Komvux, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Skarven, Basp (Basarbete i Samverkan för psykiskt funktionshindrade), Startpunkten, Tolvan, Återbruket Bredbyn och Bjästa, Samhall, Arbetsanpassarna, Försörjningsstödsenheten, Studieförbunden Vuxenskolan, ABF, Sensus och Bilda, OSA, Hampnäs Folkhögskola. Totalt deltog 27 personer vid träffen. Hälso- och sjukvården Psykiatriska kliniken, samtliga Vårdcentraler, MAS, Samtalsbyrån, Basp, Vuxenhabiliteringen. Totat 17 personer deltog vid träffen Kommunala verksamheter Socialpsykiatrin, Bistånds- och stödenheten, Äldreomsorgen, Basp, Humanistiska förvaltningen (försörjningsstödsenheten, sociala utredningsenheten, resursenheten, integrationsenheten), Överförmyndaren, Skolkuratorerna vid gymnasieskolorna Nola, Park och John Bauer, Övikshem AB, Samtalsbyrån. Totalt deltog 17 personer deltog vid träffen. Samhällsliv RSMH, IPF, Kyrkorna (svenska kyrkan), Personligt ombud, Kronofogdemyndigheten, Övikshem AB, Backmans AB, Polismyndigheten, Örnsköldsviks frivilliga samhällsarbetare, CESAM, Räddningstjänsten, Örntaxi, Ö-viks Buss, IOGT/NTO, Arbetsanpassarna, Åklagarmyndigheten, Advokatfirman Abersten, Advokatfirman Bodén AB. Totalt deltog 16 personer vid träffen. Brukarperspektiv Klienter/patienter i olika verksamheter (kommun och landsting) och/eller intresseföreningarna RSMH och IPF. Totalt deltog 17 personer vid träffen. För att nå brukargruppen skickades inbjudan till följande personer/verksamheter/organisationer: Organisationerna IPF och RSMH inbjöds. Enhetschefen vid socialpsykiatrin med ansvar för boende, boendestöd och uppsökande, enhetschef vid handikappomsorgen med ansvar för sysselsättningsfrågor, arbetsanpassare vid handikappomsorgen, enhetschefen för Basp-projektet, Samhall samt kurator vid psykiatriska kliniken erhöll inbjudan som de i sin tur spred i sina respektive verksamheter. 16

17 Förvaltningssamordnare vid humanistiska förvaltningen deltog också med uppdrag att utreda fritidssysselsättning för målgruppen för att fånga målgruppens synpunkter i sitt separata uppdrag. Vår tanke med att fördela grupperna på detta sätt var att göra arbetsgrupper som efter inventeringens slut skall kunna vara ett levande kontaktnät till utvecklingsverksamheten för målgruppen. Det är också vår förhoppning att de ska ingå i en eventuell uppföljning till studien. 17

18 Resultat Totalt antal inskickade enkäter för datainsamlingen 1093 Efter att dubbletterna tagits bort blev totala antalet personer 830 Bortfall Målet med en inventering är att finna ALLA i målgruppen, dvs. personer med psykiska funktionshinder enligt definitionen som gavs på registreringsformuläret och bor i kommunen. Bortfall är de personer som inte rapporterats in vilka utgör ett mörkertal. Tanken i denna inventering är att alla som är så funktionshindrade att de uppfyller kriterierna också har kontakt med åtminstone någon av de myndigheter och organisationer som är uppgiftslämnare. Man kan anta att det finns flera personer som av olika anledningar inte rapporterats in och utgör ett mörkertal. Två vårdcentraler har inte rapporterat in någon enkät alls; Domsjö och Bredbyn vårdcentraler. Från äldreomsorgen inlämnades enkäter från 8 områden, 3 st enkäter hade inte fyllt i vilken kommundel klienten bodde i och de kan då komma från Gullänget som var det område som saknade enkäter från äldreomsorgen. Märkbart är att biståndshandläggarna endast har rapporterat en person. Detta förklarar de med att Biståndshandläggare/LSS handläggare på beslut- och stödenheten (BOS) gör utredningar och fattar beslut både enligt socialtjänstlagen och LSS. När beslut är taget skickas uppdrag till äldreomsorgen eller till handikappomsorgen (där socialpsykiatrin ingår) beroende på vilken insats det gäller. Detta innebär att svaren på enkäten som kommit ifrån äldreomsorg/handikappomsorg är personer som är kända även på BOS. Det är därför som det är så få svar ifrån BOS eftersom det gäller samma personer. En annan typ av bortfall kan bestå i att uppgiftslämnaren inte kunnat svara på alla frågor i enkäten. Det visar sig genom att svarsalternativet Vet ej använts eller genom att svar utelämnats på en fråga i ett formulär som annars är ifyllt. Dessa typer av bortfall redovisas i de flesta av frågorna i frekvenstabellerna. De avgivna svaren redovisas som Svar, utelämnade svar redovisas som Svar saknas och om svarsalternativet Vet ej varit relevant redovisas även detta antal. Totalt inkom 1093 enkäter. Efter borttagna dubbletter rapportades 830 personer vara psykiskt funktionshindrade i Örnsköldsviks kommun. 526 personer rapporterades genom den långa enkäten. Det har i efterhand framkommit att det totala antalet personer som Försäkringskassan rapporterade borde vara högre, men man har endast rapporterat personer vars ärenden man aktivt arbetar med. De som uppbär t ex sjukersättning utan tidsbegränsning eller förtidspension har inte rapporterats. Dessa kan visa sig i annan organisation, men då vi inte har bra information kan också dessa ses som ett bortfall. Det är värt att notera att Ar- 18

19 betsförmedlingen rapporterat förhållandevis många personer med psykiskt funktionshinder. Här kan man jämföra med de tabeller som avser åldersgrupp. Psykiatrin har flest kontakter med personer med psykiska funktionshinder. De data som samlats in går att analysera på många sätt, så att varje sätt svarar på specifika frågor. Men det finns så många möjliga analysfrågor att ställa att man inte kan samla allt detta i en rapport så att den blir uttömmande. Den rapport vi skrivit redovisar därför de huvudsakliga resultaten, men beroende på läsarens intresseområde kan mer specifik statistik vara intressant. Därför har vi publicerat ett mer omfattande material av dataanalyser på nätet så att var och en som behöver kunskapen, själv kan formulera sina frågor och söka svaren i detta material, som är publicerat på Kommunförbundet Västernorrlands webbplats. På en särskild sida för länkar hittar man vidare till den webbaserade samling av dataanalyser där man kan hitta fram till de specifika tabelleringar som är av intresse. Direktlänken till tabellverket är: Rapporterade per kommundel Här redovisar vi det totala antalet rapporterade personer i Örnsköldsviks kommun efter bortsorterade dubbletter (illustration 1). Illustration 1: Kommundel Antal Procent Procent av svar Bjästa ,8 16,1 Domsjö 98 11,8 12,0 Husum 72 8,7 8,8 Trehörningsjö 36 4,3 4,4 Bredbyn Svar 79 9,5 9,7 Själevad 70 8,4 8,6 Gullänget 77 9,3 9,4 Viken 81 9,8 9,9 Centrum ,7 21,1 Totalt ,3 100,0 Svar saknas 14 1,7 Totalt ,0 Här ser vi antal personer sedan dubbletterna är borttagna. Totalt antal rapporterade personer i kommunen var 830 stycken. Här ser vi i vilken kommundel (vårdcentral) personerna är hemmahörande. Svar om kommundel saknades i 14 fall. 19

20 I enkäten svarade man i vilken kommundel personerna bodde och kommundelarna var då indelat efter vårdcentralsområde Flest antal har rapporterats i kommundelarna Bjästa, 131 personer, och Centrum, 172 personer. Trehörningsjö är sammanslaget med Husum och tillsammans blir det 108 personer. Centrala Örnsköldsvik, Centrum och Viken rapporterade tillsammans 253 personer. I 14 av fallen saknades svar om i vilken kommundel personerna bodde. Noteras kan att de olika vårdcentralerna har olika befolkningsunderlag som de servar. Nedan syns hur stort befolkningsunderlag varje vårdcentral har. Centrum och Domsjö är de vårdcentraler som servar klart fler personer jämfört med de övriga vårdcentralerna. Förekomst av psykiska funktionshinder Här ser vi en bild av förekomsten av psykiska funktionshinder i Örnsköldsviks kommun enligt inventeringen. Totala befolkningen över 18 år är , av antalet rapporterade 830 personer utgör det 1,9 %. Illustration 2: Förekomst av psykiska funktionshinder Förekomst av psykiska funktionshinder ; Örnsköldsvik Prevalens; (enligt WHO/ICD) Psykoser 2% (0,2-0,5% Schizofreni) Depressioner 5% Ångestsyndrom 3,5% Örnsköldsvik ( över 18) 1,9% (830) Personer SoS Psykiatrireformen 0,46% (202) För att utveckla en helhetssyn på psykiska funktionshinder i kommunen och för att jämföra med andra kommuner, tar vi med förekomstsiffrorna. Procent av vuxenbefolkningen i Örnsköldsvik som hade någon kontakt med systemet och 20

21 ansågs tillhöra gruppen vi hade definierat var 1,9% (830 individer). I Sollefteå kommun hittade vi 1,12%, i Timrå 1,14% och i Kramfors kommun 1,3%. Örnsköldsvik har hittat en betydligt större andel jämfört med andra kommuner i länet. Varför sticker Örnsköldsviks siffror ut, ja man kan bara spekulera. I Örnsköldsvik finns samarbetsverksamheterna Polsam, Stratsam, Opsam som alla arbetat för att denna inventering skulle komma till stånd utifrån att man sett efterfrågan och behovet ute i verksamheterna. Samtidigt har nationell psykiatrisamordning arbetat och synliggjort målgruppen vilket också kan ha bidragit till att engagemanget varit stort. Till sist använde vi en ny definition som kan ses som mer inkluderande i vissa tolkningar. Även om siffrorna kan ses som höga kan man fortfarande undra över om vi har hittat alla. Enligt statistik från WHO, kan man dra slutsatsen att det kan vara ännu fler som lider av psykisk ohälsa som kan leda till ett psykiskt funktionshinder troligtvis beroende på en mängd olika faktorer. En internationell undersökning (WHO 2004) har rapporterat prevalensen av allvarliga psykiska funktionshinder att vara mellan 1 och 5% av befolkningen. En studie i USA kom fram till en siffra mellan 2 och 3 % för de med en allvarlig psykisk ohälsa (Barker, 1992; NAMHC, 1993). Men även många av de 5 % som kanske lider av en depression kan, om de inte får stöd och hjälp, hamna i en situation där deras psykiska ohälsa kan leda till ett behov av omfattande stöd. I illustrationen har vi också lagt till en historisk jämförelse, vid tidpunkten för Psykiatrireformen. Då fokuserade man på de ungefär 0,5 % (0,46%) som var målgruppen för reformen i början. De hade kontakt med psykiatrin och sedan med kommunernas nyfödda socialpsykiatriska verksamheter, en kärngrupp kan man påstå, som oftast hade haft lång kontakt med den specialiserade psykiatrin. Hur ska kommunen avgränsa gruppen psykiskt funktionshindrade? Ska man ta hänsyn till alla som kunde hamna i en allvarlig psykisk ohälsa i planeringsprocessen? Rapporterande organisation Fördelningen av rapporterade psykiskt funktionshindrade efter organisation framgår av nedanstående tabell och diagram. Vi har inte tagit bort dubbletterna här, så antalen för varje organisation är de faktiskt rapporterade, medan värdet Totalt är större än antalet för hela kommunen p.g.a. de dubbelregistrerade. 21

22 Illustration 3: Rapporterade från varje organisation, med dubbletterna. Antal Procent Procent av svar Psykiatri ,7 21,7 Handikappomsorg 39 3,6 3,6 Äldreomsorg 92 8,4 8,4 Humanistiska nämnden ,5 10,5 Försäkringskassan ,0 14,0 Arbetsförmedlingen ,1 10,1 Socialpsykiatri 86 7,9 7,9 Biståndshandläggare 1 0,1 0,1 Personliga ombud 30 2,7 2,7 Primärvård ,0 13,0 Integrationsenheten 49 4,5 4,5 Överförmyndarnämnd 39 3,6 3,6 Totalt ,0 100,0 Totalt rapporterades 1093 enkäter, psykiatrin rapporterade största andelen enkäter, 237 st. Illustration 4: Rapporterade från varje organisation Humanistiska nämnden rapporterade totalt 164 enkäter, integration 49 st och hum nämnden 115 st. 22

23 Försäkringskassan hade kontakt med 153 individer som de bedömde ha ett allvarligt psykiskt funktionshinder. Arbetsförmedlingen rapporterade 110 individer. Omsorgsförvaltningens verksamheter: handikappomsorgen, äldreomsorgen, socialpsykiatrin, biståndshandläggare har tillsammans rapporterat 218 enkäter varav 92 avser äldreomsorgen. Humanistiska nämnden rapporterade totalt 164 enkäter varav 49 kom från integrationsenheten och 91 från försörjningsstödsenheten, övriga kommer från resursoch sociala utredningsenheterna. I tabellen ovan ser vi alla enkäterna som skickades in av varje organisation, oavsett om individen var känd av en annan verksamhet. Intressant att notera är att socialpsykiatrin, en organisatorisk struktur som i många kommuner är tänkt att omfatta alla med ett psykiskt funktionshinder, rapporterade endast 86 individer, ungefär 10% av alla som hittades. I hela den följande redovisningen av resultat kommer dubbletterna att vara borttagna. Antalet rapporterade utan dubbletter från varje organisation även uppdelat efter ålderskategori framgår av följande två tabeller: Illustration 5: Fördelning när dubbletter tagits bort efter prioriteringsordningen mellan organisationer Antal Procent Psykiatri ,6 Handikappomsorg 16 1,9 Äldreomsorg 74 8,9 Humanistiska nämnden 73 8,8 Försäkringskassan ,4 Arbetsförmedlingen 92 11,1 Socialpsykiatri 76 9,2 Personliga ombud 19 2,3 Primärvård 94 11,3 Integrationsenheten 47 5,7 Överförmyndarnämnd 15 1,8 Totalt ,0 Totalt fanns 830 psykiskt funktionshindrade. Det utgör 1,9 % av befolkningen över 18 år. Här ser vi t.ex. att integrationsenheten rapporterade totalt 49 personer. När dubbletterna tagits bort har de 47 stycken kvar vilket tyder på att deras personer inte har kontakt med så många andra verksamheter. Försäkringskassan rapporterade 103 personer som inte har kontakt med någon annan myndighet. Arbets- 23

24 förmedlingen rapporterade 92 som tillhör målgruppen. Det kan vara viktigt att ta särskild hänsyn till de som bara har kontakt med verksamheter som ligger utanför de formella organisationerna, socialpsykiatrin och psykiatrin, som har ansvar för vård och stödinsatser. Dessa kan ses som osynliga där de troligtvis inte får samma uppmärksamhet som de som har kontakt med dessa centrala aktörer. Och man kan fundera över om en socialpsykiatrisk kompetens har centraliserats istället för att spridas i de olika organisationerna som har kontakt med dessa individer. Illustration 6: Organisation efter ålderskategori, antal (med dubbletterna) Organisation Ålderskategori Totalt Psykiatri Handikappomsorg Äldreomsorg Humanistiska nämnden Försäkringskassan Arbetsförmedlingen Socialpsykiatri Biståndshandläggare Personliga ombud Primärvård Integrationsenheten Överförmyndarnämnd Totalt Av 199 st mellan år, rapporterade humanistiska nämnden 50 st. Totalt visas 1086 enkäter då det totala var1093 enkäter. Detta beror på att 7 av enkäterna saknade födelseår. Vi ser bl.a. att 64 personer mellan år har rapporterats från Humanistiska nämnden, varav 14 från integrationsenheten. Av socialpsykiatrins totalt 86 rapporterade är 47 över 50 år gamla. Av primärvårdens totalt 140 enkäter är 103 över 50 år, en siffra som man kan förklara med det ökande antalet fysiska besvär som kommer med åldern. Hos psykiatrins rapporterade syns en jämnare fördelning över ålder och att antal rapporterade personer över 60 år minskar i antal. Det kan noteras för Arbetsförmedlingens och Försäkringskassans rapporterade att de har kontakt med många som är yngre, med ungefär 50% som är mellan 18 och 39. Personliga ombud har en något jämnare åldersfördelning med en liten ökning i åldersgruppen åringar. Handikappomsorgen rapporterade 18 st mellan år av de totalt rapporterade 39. Äldreomsorgen rapporterade totalt 92 enkäter varav 75 var över 60 år vilket ju är naturligt. Sju har ej angett ålder. 24

25 Siffran 64 personer mellan år som rapporterats från humanistiska nämnden kan tyda på att flera i målgruppen inte har kommit ut på arbetsmarkanden och därigenom saknar SGI (sjukpenninggrundande inkomst). Därför saknar de inkomst och får sin försörjning via försörjningsstöd. Detta kan vi titta närmare på i avsnittet om försörjning. Illustration 7: Genomsnittsålder efter organisation Medelvärde ålder, år Psykiatri 44,2 Handikappomsorg 31,1 Äldreomsorg 73,3 Humanistiska nämnden 32,4 Försäkringskassan 42,5 Arbetsförmedlingen 43,4 Socialpsykiatri 47,5 Personliga ombud 47,7 Primärvård 59,7 Integrationsenheten 35,0 Överförmyndarnämnd 43,9 Totalt 47,0 Genomsnittsålder för individerna rapporterade av Handikappomsorg var 31,1 år. Genomsnittsålder för hela gruppen blev 47 år. Det kan vara intressant att jämföra genomsnittsålder mellan de olika myndigheterna och organisationerna för att utveckla en förståelse för generationen som de har mest kontakt med. En lägre genomsnittsålder för Humanistiska nämnden är ett mönster vi har sett i hela länet. Många yngre individer tar, innan de fått en diagnos, kontakt med försörjningsstöd då deras ekonomi har rasat. I Sundsvall t.ex. hade 46% av åringarna ekonomiskt bistånd som sin försörjning. Vilka andra mönster kan vi läsa av i tabellerna och vad kan vi lära oss av individens karriär med myndigheterna? Vi vill lyfta fram en till fråga innan vi lämnar den organisatoriska analysen. Utifrån befolkningsunderlaget kan man märka att olika vårdcentraler har rapporterat olika antal/procent av personer med psykiska funktionshinder. (I jämförelse med befolkningsunderlag, inte patientantal). Beror detta på att klienterna medvetet har sökt sig till dessa orter eller kan de ha blivit anvisade bostad där eller kan de ha sökt sig dit eftersom de får ett bra bemötande där? Kan det bero på att personal på dessa orter uppmärksammar målgruppen mer än på andra platser? Vi antar, då vi vet att det fanns olika intressenivå hos olika vårdcentraler under enkätundersökningen, att det troligtvis handlar om den sista. 25

26 Illustration 8: Rapporterade efter vårdcentral, antal samt procent av befolkning Vårdcentral Befolkningsunderlag Antal och procent av befolkning Antal rapporterade av resp. vårdcentral Bjästa (2,0%) 51 Centrum (1,6%) 34 Viken (1,5%) 6 Bredbyn (1,6%) 1 Domsjö (1,1%) 0 Gullänget (1,2%) 5 Husum-Trehörningssjö (1,6%) 37 Själevad (1,0%) 8 Bjästa vårdcentral skickade in 51 enkäter (innan dubbletterna sorteras bort). Totalt hittade vi 131 individer som tillhörde kommundelen. Vårdcentralen rapporterade därför 51 av de 131 som av alla organisationerna rapporterades i kommundelen. Vi tyckte frågan var särskilt viktig då det finns en betydlig varians i antalet rapporterade av vårdcentralerna. Trots att det kan handla om bortfall och arbetsbelastning också, tycker vi att det finns en trolig påverkan på individens möjlighet till förebyggande vård och tillgång till specialiserade psykiatrin, som kan bero på vårdcentralens uppmärksamhet angående psykiatriska frågor. Överlappning i rapportering När det gäller dubbelregistreringar framkom det att många klienter rapporterades av två eller fler organisationer. Av de 830 klienter som totalt rapporterats i inventeringen är 22 % rapporterade av två eller flera organisationer. Illustration 9: Överlappning Antal Procent , , , , , , ,1 Totalt ,0 Sammanlagt 186 klienter rapporterades av två upp till åtta uppgiftslämnare. Detta kan tolkas som att flera klienter är kända hos flera myndigheter vilket ju är positivt. Det vi inte vet är om dessa myndigheter känner till varandras engagemang/insats. Men dessa siffror pekar också på att nästan 80% av individerna har 26