Inventering av målgruppen psykiskt funktionshindrade inom kommunerna i Östra Norrbotten

Transkript

1 Inventering av målgruppen psykiskt funktionshindrade inom kommunerna i Östra Norrbotten en metodutveckling Projektsamordnare Benitha Eliasson Projektets styrgrupp Lars Karlsson Sirkka-Liisa Jönsson Birgitta Emanuelsson Stefan Waara Anna-Greta Eriksson

2 SAMMANFATTNING Denna rapport beskriver det projekt som har pågått under drygt ett år inom den kommunala psykiatrin i Östra Norrbotten Haparanda stad samt Kalix, Överkalix och Övertorneå kommuner. Syftet har varit att hitta en bra metod för inventering, för att förbättra möjligheterna att planera en framtida verksamhet som motsvarar de psykiskt funktionshindrades behov av vård och stöd. För att nå kunskap om en större målgrupp bjöds landstingets närpsykiatri i Östra Norrbotten att delta. De har medverkat i styrgruppen för projektet där även de fyra kommunerna är representerade. Däremot har de inte deltagit i inventeringen i någon stor utsträckning vilket medför att resultatet av inventeringen i huvudsak visar de behov som finns hos dem som redan har kontakt med kommunerna. Inventeringen har utförts av personal inom respektive verksamhet som har frågat de enskilda individerna om de samtycker till att delta och som därefter har fått besvara en enkät. För att utvärdera den valda metoden görs för tio procent av svaren en kvalitetssäkring vilket innebär att personalen besvarar ett frågeformulär med frågor som motsvarar frågorna i individens enkät. Detta synliggör att när individerna besvarar enkäten visar resultat deras upplevelse av hjälp, stöd och service och när personalen besvarar enkäten visar resultatet om individens möjligheter till olika insatser är tillfredsställda. Vilken metod som bör användas beror således på vilket perspektiv man vill ha. De frågeområden som valts har sin utgångspunkt i kommunens ansvar men även i landstingets ansvar och är områden som betonas av Socialstyrelsen och Nationella psykiatrisamordningen. I de första avsnitten i resultatet redovisas bakgrundsfakta, boende samt försörjning, arbete och sysselsättning. Där framkommer bland annat att av de 98 individer som besvarar enkäten är 44 procent kvinnor och 56 procent män. Medelåldern är 51 år och de flesta är mellan år, vilket traditionellt är en stor grupp inom kommunal psykiatri. En övervägande andel bor i eget boende och 17 procent bor i särskilt boende. Det är 78 procent som har ersättning från försäkringskassan och fyra procent har arbete med lön. En stor andel, 69 procent, har daglig verksamhet via socialtjänsten. Ungefär en fjärdedel av dem som svarar är helt nöjda med sin boendeform och en knapp fjärdedel är helt nöjda med sina möjligheter till sysselsättning eller arbete.

3 Vidare redovisas avsnittet om gemenskap och delaktighet där det framkommer att det sociala nätverket ofta blir begränsat för personer med psykisk sjukdom eller funktionshinder. Exempelvis svarar cirka två tredjedelar att de inte har någon annan person, organisation eller förening som stöder dem. Det finns dock möjlighet till stödinsatser i form av kontaktperson, ledsagare och personligt ombud, vilket en fjärdedel av de svarande har. Vidare uppger ungefär tre fjärdedelar att de är helt nöjda med möjligheterna till social gemenskap och fritidsaktiviteter samt med de träffpunkter som finns. Slutligen presenteras i resultatet ett avsnitt som rör vård och stöd för psykiska och fysiska besvär. Där framkommer bland annat att de allra flesta har kontakt med kommunens socialtjänst, något färre med vårdcentralen och med landstingets psykiatri har 63 procent kontakt. Endast fyra procent uppger att de har kontakt med arbetsförmedlingen och knappt hälften har kontakt med försäkringskassan. Vidare framkommer att 63 procent upplever att de har helt tillfredsställda behov vad gäller den psykiska hälsan och 75 procent vad gäller den fysiska hälsan. Med den psykiatriska vården och behandlingen är 72 procent av de svarande helt nöjda och med den fysiska vården och behandlingen är 83 procent helt nöjda. Den avslutande frågan visar att 71 procent upplever att socialtjänsten, psykiatrin och vårdcentralen samordnar sina insatser med utgångspunkt i individens behov och önskemål.

4 INNEHÅLL INLEDNING... 1 PROJEKTET... 2 SYFTE OCH MÅLGRUPP... 3 BEHANDLING AV PERSONUPPGIFTER OCH SEKRETESSREGLER VID GEMENSAMMA INVENTERINGAR... 3 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT... 5 ETISKA ÖVERVÄGANDEN... 6 UTVÄRDERING OCH KVALITETSSÄKRING... 7 RESULTAT AV INVENTERINGEN... 9 BAKGRUNDSFAKTA... 9 BOSTAD OCH VARDAGSSTÖD Boendeform Boendestöd FÖRSÖRJNING OCH ARBETE ELLER SYSSELSÄTTNING Försörjning Arbete eller sysselsättning GEMENSKAP OCH DELAKTIGHET Socialt nätverk Kontaktperson eller ledsagare, personligt ombud samt god man eller förvaltare Hjälpmedel VÅRD OCH STÖD FÖR PSYKISKA OCH FYSISKA BESVÄR Psykisk och fysisk hälsa, vård och behandling Tandhälsa Beroende Individuell plan Samverkan och samordning AVSLUTANDE KOMMENTAR LITTERATUR BILAGOR BILAGA 1: BILAGA 2: BILAGA 3: BILAGA 4: BILAGA 5: ENKÄT BRUKARE INFORMATION TILL BRUKARE FÖLJEBREV KVALITETSSÄKRING OM BRUKAREN AVBÖJER ATT DELTA

5 INLEDNING I Nationella psykiatrisamordningens slutbetänkande Ambition och ansvar (SOU 2006:100) belyses att både socialtjänsten och hälso- och sjukvården har ett ansvar att genomföra inventeringar för att få en bild av vilka människor med psykiska funktionshinder eller sjukdomar som finns i kommunen. För kommunen är detta lagstadgat i socialtjänstlagen och i Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade 1. Trots att det är ett lagstadgat krav konstateras i bland annat psykiatriutredningens slutbetänkande (SOU 1992:73) att det är få kommuner som genom en inventering tar reda på de psykiskt stördas situation eller hur många de är i kommunerna. Genom en inventering av personer med psykiska funktionshinder får kommunen kunskap om målgruppen, vilka behov de har av exempelvis boende och arbete eller sysselsättning. Socialstyrelsen och länsstyrelserna (2005) skriver i sin slutrapport från den nationella tillsynen att det är avgörande att kommunen tar ansvar för inventering samt uppsökande och informerande verksamhet, för att enskilda individer skall nås av socialtjänstens insatser. Det är även en förutsättning för att kommunens politiker och chefstjänstemän skall kunna planera och styra kommunens verksamhet för målgruppen och det utgör en nödvändig grund för att samverkan mellan samhällets gemensamma resurser skall fungera. Även i psykiatrisamordningens slutbetänkande (SOU 2006:100) berörs vikten av att kommunen samverkar med andra parter, i synnerhet med landstinget. Om inte inventeringar genomförs i samverkan med andra kan det, menar man, leda till att människor med psykiska funktionshinder får anpassa sig efter det utbud som kommunen erbjuder; verksamheten och insatserna planeras inte efter det reella behov som finns eftersom det finns personer som enbart har kontakt med exempelvis landstingets psykiatri eller primärvård men som kan behöva insatser från kommunen. Ett problem som Socialstyrelsen och länsstyrelserna lyfter fram är att kommunerna tenderar att i stor utsträckning identifiera de som är äldre med psykiska funktionshinder. Att definiera målgruppen utifrån den egna verksamheten kan medföra att det utbud som finns i kommunen inte passar de som inte har definierats tillhöra målgruppen. Eftersom det till stor del är de äldre som identifieras av kommunerna kan det leda till att utbudet i kommunen inte passar yngre personer eller de med samtidig missbruksproblematik och att de därför inte får rätt insatser av kommunen. Det medför således att förutsättningarna för att planera en verksamhet som motsvarar den egentliga målgruppens behov minskar. 1 5 kap. 8 socialtjänstlagen (2001:453) samt 15, första och tredje punkten, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (1993:387). 1

6 Projektet Socialstyrelsen har i uppdrag att stödja kommunerna och den psykiatriska hälso- och sjukvården i arbetet med att genomföra inventeringar av målgruppen och dess behov samt att utveckla den informerande och uppsökande verksamheten. Av de särskilda medel som avsatts mellan år 2005 och 2007 för en särskild satsning på psykiatri och socialtjänst för personer med psykisk sjukdom eller psykiska funktionshinder disponerar Socialstyrelsen över vissa medel till nationella projekt med kvalitets- och kunskapsinriktning. Ett sådant projekt är Stöd till kommunernas inventering och uppsökande verksamheter för personer med psykiska funktionshinder. Samtliga kommuner fick under maj månad 2006 en inbjudan att delta i utvecklingsarbetet samt inom ett projekt som handlar om att utveckla metoder för behovsbedömning inom psykiatrin. Av de 57 kommuner som anmälde sitt intresse för att delta i inventeringsprojektet valdes med utgångspunkt i kommunstorlek och geografisk spridning, följande kommuner ut: - Överkalix kommun i samverkan med Kalix, Haparanda och Övertorneå. - Värmdö kommun i samverkan med Tyresö, Nacka, Haninge, Huddinge och Nynäshamn. - Mölndals kommun i samverkan med Härryda, Partille och Öckerö. - Umeå kommun. - Gotlands kommun. - Göteborgs stad/centrum. - Kristianstads kommun. Tanken är att utvecklingsarbetet skall resultera i praktiska användbara verktyg som presenteras i form av en handbok, webbaserat instrument eller på något annat lämpligt sätt. Arbetsmaterialet skall användas för att kvalitetsförbättra insatserna för målgruppen. Ansvaret för det nationella projektet har NU!-projektet nationellt utvecklingsstöd till verksamheter för personer med psykiska sjukdomar och funktionshinder 2. 2 När Nationell psykiatrisamordning slutför sitt uppdrag vid årsskiftet 2006/2007 tar Socialstyrelsen över ansvaret för det fortsatta stödet till utvecklingen inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården. En ny organisation skapas med detta särskilda projekt, som får i uppdrag att samordna myndigheters arbete och att bedriva utvecklingsinsatser. Projektledare är Marianne Björklund. 2

7 Syfte och målgrupp Syftet med projektet är att hitta en metod för inventering och uppsökande verksamhet, med fokus på inventering. Tanken är att förbättra möjligheterna för kommunernas och landstingets psykiatri att planera en framtida verksamhet som motsvarar de psykiskt funktionshindrades behov av vård och stöd. Projektet pågår drygt ett år och avslutas i början av år Denna rapport redovisar resultatet av inventeringen. Målgruppen är psykiskt funktionshindrade 18 år och äldre 3. Vi vänder oss i första hand till personer som har kontakt med kommunens eller landstingets psykiatri. Möjlighet finns, när metoden är utarbetad, att andra myndigheter som försäkringskassa, arbetsförmedling eller primärvård medverkar. Även om definitionen inte har någon åldersgräns väljer vi att innefatta personer som är 18 år eller äldre, eftersom det är den målgrupp som är aktuell såväl hos kommunens som hos landstingets närpsykiatri. Behandling av personuppgifter och sekretessregler vid gemensamma inventeringar Det finns vissa svårigheter med att bedriva gemensamma inventeringar, främst när det gäller sekretessfrågor och behandling av personuppgifter. Nationella psykiatrisamordningens (SOU 2006:100) menar att det vid den nationella tillsynen fanns och att det fortfarande finns oklarheter kring de rättsliga förutsättningarna för att ha möjlighet att genomföra gemensamma inventeringar mellan olika huvudmän. Nationell psykiatrisamordning drar slutsatsen att det inte tillåts klart och tydligt och bedömer att regeringen behöver utreda frågan ytterligare. Möjligheterna måste förbättras och bli tydligare. De poängterar att intresset för att genomföra inventeringar på ett ändamålsenligt sätt som kommer brukarna till godo att insatserna anpassas till de behov som de psykiskt funktionshindrade har borde väga starkare än de enskilda personernas rätt till integritet och kontroll över vilka uppgifter som lämnas mellan huvudmännen (citat sid. 584). 3 Målgruppen utgår från den definition som Urban Markström och Mikael Sandlund har ansvarat för att ta fram och som presenteras i Vad är psykiskt funktionshinder? Nationell psykiatrisamordning ger sin definition av begreppet psykiskt funktionshinder. (Nationell psykiatrisamordning 2006:5). 3

8 Att rättsläget är oklart medför en stor osäkerhet, menar Nationell psykiatrisamordning, inte minst när den statliga tillsynsmyndigheten kräver att gemensamma inventeringar görs samtidigt som lagstiftningen inte självklart tillåter det. De skriver vidare: När behovsinventeringar blir beroende av att den enskilde efterger sekretessen riskerar urvalet att bli felaktigt. En risk är att det är att de mest motiverade personerna med mest resurser som kommer att delta. Behovsinventeringen kan då visa väsentligt mindre behov än vad som finns i verkligheten. Det innebär att hälso- och sjukvården och socialtjänsten planerar sin verksamhet med utgångspunkt från felaktiga premisser. (Citat sid. 586). Socialstyrelsen har med anledning därav påbörjat arbetet med att ta fram en vägledning för kommuner och landsting som kan användas som stöd vid bedömning och behandling av personuppgifter och sekretessfrågor vid gemensamma inventeringar. Det är Anders Printz och Karin Nylén som arbetar med frågan på Socialstyrelsen och ett förslag till tolkning förväntas komma i början av

9 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT En styrgrupp leder projektet och består av enhetschefer inom de fyra kommunernas psykiatri, enhetschefen inom landstingets närpsykiatri i Östra Norrbotten samt projektsamordnaren. Landstingets närpsykiatri inbjöds att delta i styrgruppen och i inventeringsprojektet för att resultatet skulle täcka mer än kommunens verksamhetsområde. De har deltagit i styrgruppen, däremot har de i princip inte genomfört några inventeringar. Några andra aktörer har inte varit aktuella att involvera i projektet eftersom det handlar om en metodutveckling. Intentionen är dock att utveckla ett arbetssätt för att genomföra regelbundna inventeringar framöver där andra parter bör medverka. Styrgruppen utformar i samverkan med verksamhetspersonal ett frågeformulär för inventeringen och de arbetar för att inventeringar genomförs på ett enhetligt sätt i regionen. Frågeformuläret utvärderas och revideras vid två tillfällen under projektet, av styrgruppen och av personalen. Det slutliga inventeringsformuläret bifogas i bilaga 1. Sammanställningen av resultatet görs av projektsamordnaren såväl på kommunnivå som på regionnivå, det vill säga ett samlat resultat för Östra Norrbotten. För att underlätta genomförandet och undvika att en persons svar registreras två gånger beslutas att personalen delar eller skickar ut ett inventeringsformulär till de personer som de är kontaktpersonal för. Ungefär en vecka innan frågeformuläret delas ut skall brukaren få muntlig och skriftlig information om inventeringen (bilaga 2). I informationsbrevet anges syftet med inventeringen och hur deras uppgifter kommer att behandlas. Individerna får lämna sitt samtycke till att deras svar sammanställs och används som ett planeringsunderlag för kommunen och landstinget. Kontaktpersonalen delar ut frågeformuläret och personerna fyller i formuläret på egen hand, utan inverkan av kontaktpersonalen. Finns behov skall kontaktpersonalen vara tillgänglig då någon fråga kan vara otydligt formulerad eller svår att förstå. De ifyllda formulären, såväl enkäten som formuläret för dem som har avböjt, skickas till projektsamordnaren som sammanställer resultatet. Ett följebrev (bilaga 3) bifogas formuläret med uppgifter om vem som ansvarar för inventeringarna och var denne arbetar, detta för att projektsamordnaren därefter skickar ut kvalitetssäkringen (bilaga 4). Kvalitetssäkringen är till för att utvärdera metoden och för att avgöra hur väl resultatet från respektive fråga speglar det som avses. För att få veta hur många som inte vill delta får personalen fylla i ett formulär där det anges att en individ har avböjt att delta (bilaga 5). Detta för att det i resultatet skall framgå hur många som har tillfrågats och hur många som har svarat och med utgångspunkt från det kunna avgöra hur väl resultatet speglar målgruppens behov. 5

10 Etiska överväganden Eftersom inventeringen följer de forskningsetiska principer som gäller inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning är rättigheterna för dem som fyller i enkäten desamma som för dem som deltar i forskning. De får information om inventeringen, dess upplägg och syfte. De får information om att deltagandet är frivilligt och att det i resultatet inte kommer att framgå hur någon enskild individ har svarat. Vidare har personen rätt att avböja eller avbryta sin medverkan om så önskas. Personerna är anonyma, men för att den som sammanställer frågeformulären inte skall registrera någon persons svar två gånger får personen ange sina initialer. Eftersom detta är en inventering som skall ge kommunerna och landstinget ett planeringsverktyg och eftersom sekretessreglerna är otydligt formulerade är det av största vikt att individerna lämnar sitt samtycke till att delta. Även om samtycke har inhämtats från individerna är det både vid behandling av de data man får och vid presentation av resultatet av största vikt hur personuppgifterna och sekretessen behandlas. Svaren avidentifieras, vilket innebär att initialerna inte sammanställs med svaren på frågorna och att de ifyllda formulären förstörs när sammanställningen är gjord. Arbetsmaterialet som består av ett utdrag från sammanställningen kommer att bevaras tillsammans med ett ej ifyllt inventeringsformulär. Resultatet presenteras med utgångspunkt i att skydda enskilda individer, en avvägning som görs för varje fråga. Därför redovisas exempelvis inte de öppna svaren uppdelat på de fyra kommunerna. De allra flesta frågor har ett lågt internt bortfall där svarsfrekvensen på de frågor som alla ombeds svara på ligger på drygt 90 svar. Totalt ger 98 personer sitt samtycke att delta. De frågor som har en låg svarsfrekvens är de som inte har varit enkla att besvara, som är felaktigt formulerade och som inte besvarar den frågeställning som vi har haft i åtanke när enkäten formulerades. Dessa frågor kommenteras när de redovisas. Även de frågor som tillkommer i den senare versionen redovisas, men med en kommentar eftersom nästan samtliga inventeringar är gjorda när den revideringen görs. Vidare presenteras resultatet i de flesta fall i procent eftersom en jämförelse görs mellan de fyra kommunerna. Man bör ha i tankarna att på vissa frågor och i vissa kommuner, speciellt Övertorneå och Överkalix, är det få personer som svarar, varför ett högt procenttal inte behöver betyda många personer. För att tydliggöra resultatet och inte vilseleda läsaren anges av den anledningen vid vissa tillfällen det faktiska antalet svarande. 6

11 Utvärdering och kvalitetssäkring De flesta inventeringar görs vanligtvis av personal inom olika verksamheter medan vi väljer att de psykiskt funktionshindrade själva svarar på enkäten. För att utvärdera metoden skickas elva kvalitetssäkringsenkäter till den kontaktpersonal som anges i följebrevet, av vilka tio stycken besvaras. Det innebär att för ungefär tio procent av de 98 enkäter som besvaras har även en så kallad personalenkät fyllts i samtliga besvaras av kommunens personal eftersom det är för få som är gjorda av landstinget. Skillnaden mellan enkäten till individerna och personalenkäten är att frågorna är något annorlunda formulerade, exempelvis besvarar individerna om de är nöjda med sitt boende medan personalen svarar om boendet fungerar tillfredsställande. Frågeområdena är dock desamma. I kvalitetssäkringen framkommer att det finns skillnader i frågorna om utbildning, försörjning samt god man och förvaltare, där man kan anta att personalen faktiskt inte vet svaret på frågorna, exempelvis vilken utbildning eller vilken försörjning som personen har. Sedan finns det frågor som i utvärderingen kan tyckas otydligt formulerade, till exempel frågan om boendeform där två individer, av de tio som jämförts, svarar att de bor i eget boende medan personalen uppger att de har ett andrahandskontrakt via socialtjänsten. Individen kan ha svårt att avgöra vilken skillnaden är mellan eget boende och andrahandskontrakt. Denna fråga är ändrad i den sista versionen där alternativet eget boende har ersatts med alternativet eget boende med eget kontrakt. En annan fråga där en individ och personalen anger olika svarsalternativ är den om personen har en individuell vårdplan och där denne svarar att en upprättad plan finns medan personalen uppger att det inte finns. Frågan kan vara otydligt formulerad för individen eller så kanske inte personalen vet om att individen har en upprättad vårdplan hos exempelvis landstinget och att man kan anta att samverkan kan förbättras. Kvalitetssäkringen synliggör även att när individerna besvarar enkäten visar resultatet deras upplevelse av hjälpen, stödet och servicen och när personalen besvarar enkäten framkommer om individens möjligheter till olika insatser är tillfredsställda. Dessa skillnader i perspektiv har betydelse när man beslutar vilket metod som skall användas vem som skall fylla i ett inventeringsformulär. Ett exempel där olika tolkningar görs handlar om de svarande är nöjda med sin nuvarande boendeform och där personalen svarar om den nuvarande boendeformen fungerar. En individ svarar att denne är delvis nöjd med boendeformen men önskar mer sällskap och en annan svarar att denne inte alls är nöjd med boendeformen och vill flytta mer centralt. Personalen uppger för den första personen att boendeformen är helt tillfredsställande och för den andra anges att den delvis fungerar tillfredsställande. Begreppet boendeform skiljs inte tydligt från boendet i stort, vilket individernas svar tyder på; de är inte nöjda eftersom de i detta fall 7

12 känner sig ensamma eller vill flytta till centralorten. De som svarar att de är helt nöjda med boendeformen är troligen även nöjda med boendeformen, viket frågan gäller. Frågor där det finns tydliga skillnader eller olika uppfattningar i svaren är de om den psykiska och fysiska hälsan, vården och behandlingen samt om tandhälsan. Bland annat svarar tre personer att de har delvis tillfredsställda behov vad gäller den psykiska hälsan en vill sluta med läkemedel, en längtar bort och en vill slippa ensamheten. Personalen svarar att de får sina behov helt tillfredsställda när de gäller den psykiska hälsan. Liknande svar ges på frågorna om den psykiatriska och den fysiska vården och behandlingen, där personalen till exempel skriver att en person saknar sjukdomsinsikt och att en inte får medicinen inställd på ett bra sätt. Problem som inte individerna upplever. På dessa frågor framkommer att personalen upplever att personerna har behov som de inte upplever själva, vilket kan ha att göra med en brist på sjukdomsinsikt och i vilket sjukdomsstadium de är samt vilka behov de upplever sig ha vid det tillfället. Resultatet av frågorna om möjligheten till social gemenskap, fritidsaktiviteter och träffpunkter visar personernas upplevelse av det sociala nätverket. För personalen visar det om det finns möjlighet till social gemenskap, fritidsverksamhet och träffpunkter, vilket också de flesta av personalen uppger. Någon enstaka av personalen svarar att individerna delvis har möjlighet till detta och då handlar det om att personen skulle behöva komma till daglig verksamhet oftare eller att denne bör ha bättre kontakt med sin familj. Individerna svarar att de saknar kamrater, känner sig ensam, vill ha mer social gemenskap, att lusten till fritidsaktiviteter är borta och att det saknas träffpunkter. Ytterligare ett exempel handlar om personen upplever att de har kontakt med någon annan person, organisation eller förening som stöder dem. Skillnaden beskrivs av dessa där två exempel där individerna skriver att de inte har någon som stöder dem medan personalen svarar att en förening och att kommunens psykiatripersonal stöder dem. Genom att fråga personalen får vi veta om det finns någon annan som kan stödja individen inte om det upplevs som ett stöd av individen själv. 8

13 RESULTAT AV INVENTERINGEN Målet för Nationella psykiatrisamordningen (SOU 2006:100) är att de med allvarliga psykiska sjukdomar och psykiskt funktionshinder skall kunna leva ett bra liv i samhället. De bedömer att utvecklingen inom området har gått framåt men att det finns mycket kvar att göra innan psykiatrireformens mål är uppfyllda och föreslår: [A]tt en nationell utvecklingsstrategi med mål och inriktning för vård, boende, sysselsättning och delaktighet i samhället för människor med allvarlig psykisk sjukdom eller psykiskt funktionshinder ska antas av riksdagen. Målen ska vara uppfyllda senast år (Citat sid. 147). Utvecklingsstrategin har sin utgångspunkt i de handikappolitiska målen för samhällets insatser till personer med psykiska funktionshinder. Det är fyra mål som människor med allvarlig psykisk sjukdom eller psykiskt funktionshinder skall garanteras: a. bostad och det stöd i vardagen som de har behov av, b. arbete eller meningsfull sysselsättning, c. gemenskap och delaktighet i samhället, samt d. goda vård- och stödinsatser. För att stämma av om dessa fyra mål uppfylls föreslås bland annat att inventeringar och brukarenkäter används. När det gäller boende samt sysselsättning eller arbete är intentionen att år 2015 skall alla kommuner och landsting genomföra gemensamma årliga inventeringar av målgruppen där det skall framgå att alla har ett fungerande boende samt arbete eller sysselsättning. För gemenskap och delaktighet är målet för år 2015 att uppföljningar och brukarenkäter används för att visa att de flesta människor med psykiskt funktionshinder upplever att de får nödvändigt stöd för att uppnå gemenskap och delaktighet. Målet med goda vård- och stödinsatser år 2015 bör uppfyllas dels genom att alla verksamheter som ger vård enligt hälso- och sjukvårdslagen registrerar all vård i kvalitetsregister. Dels ska det framgå av de årliga gemensamma inventeringarna att alla som har behov av det får individuella planer som regelbundet följs upp. Bakgrundsfakta Denna inventering tillfrågar totalt 119 personer om de samtycker till att delta, varav 21 personer avböjer. Det är således 98 personer som besvarar enkäten, vilket ger en svarsfrekvens på 82 procent. Av dem bor 32 personer i Haparanda, 43 personer bor i Kalix, elva personer bor i Överkalix och tolv personer bor i Övertorneå. Av dem som avböjer kommer fyra personer från 9

14 Haparanda, elva från Kalix, fem från Överkalix och en från Övertorneå. Av dem som avböjer har kommunen tillfrågat 18 personer. Tabell 1: Andelen kvinnor respektive män, procent n=98 Haparanda Kalix Överkalix Övertorneå Region Kvinna Man Totalt Av de 98 personer som deltar i inventeringen är 44 procent kvinnor och 56 procent män. Resultatet skiljer sig något mellan kommunerna. I Kalix och i Övertorneå har fler kvinnor än män svarat och i Haparanda och Överkalix är förhållandet motsatt. Tabell 2: Åldersfördelning, procent n=98 Haparanda Kalix Överkalix Övertorneå Region år år år år år och äldre Totalt De flesta personer som svarar på enkäten är i åldern år, den kategori som kommunen normalt lyckas nå. De mellan år är färre och svårare att fånga upp för kommunen, i synnerhet de unga vuxna som är mellan år. De skillnader som finns mellan kommunerna är att andelen yngre är större i Kalix och Haparanda än vad den är i Överkalix och Övertorneå. Kalix och Övertorneå har dessutom en större andel som är över 65 år än vad Haparanda och Överkalix har. Medelåldern för dem som deltar är 51 år, både för kvinnor och för män. En liten skillnad finns när kommunerna jämförs, i Haparanda är medelåldern 49 år, i Kalix 50 år och i Överkalix är den 53 år. Högst medelålder, 57 år, har de svarande i Övertorneå. De ålderskategorier som valts har betydelse för kommunens planering av verksamheten. Vanligtvis har kommunen en bra verksamhet för personer som är över fyrtio år och för dem som innan psykiatrireformen vistas på olika institutioner. Kommunen har svårare att nå yngre personer, speciellt den grupp av unga vuxna som blir allt större och som successivt kommer till kommunens kännedom. 10

15 Tabell 3: Andel som har barn under 18 år, procent n=96 Haparanda Kalix Överkalix Övertorneå Region Ja Nej Totalt Av de tillfrågade har endast nio procent minderåriga barn. Resultatet skiljer sig inte nämnvärt mellan kommunerna, en övervägande andel har inga minderåriga barn. Av dem som svarar att de har barn uppger ett fåtal personer (25 procent) att barnen bor hemma hos dem. Tabell 4: Högsta utbildning, procent n=97 Haparanda Kalix Överkalix Övertorneå Region Ej fullgjord grundskola Folk-, grund-, realskola Gymnasie-, yrkes-, folkhögskola Högskola, universitet Annan Totalt I Haparanda, Kalix och Överkalix uppger knappt hälften att de har gått gymnasie-, yrkes- eller folkhögskola. För Övertorneå är motsvarande andel något högre, 58 procent. Vidare har 40 procent grund-, folk- eller realskoleexamen. En liten andel har högskole- eller universitetsutbildning och en liten andel har inte fullgjort grundskolan. I alternativet annan finns utbildningar som inte räknas som en hel utbildning på exempelvis gymnasienivå. Bostad och vardagsstöd Detta avsnitt utgår från den första målsättningen som psykiatrisamordningen föreslår som handlar om bostad, där samhällets målsättning bör vara att målgruppen tillförsäkras en fungerande bostad och det stöd i vardagen som de behöver. De beskriver sina intentioner: En bostad som i stort överensstämmer med behov och önskemål är en grundläggande förutsättning för att människor ska kunna ha en fungerande tillvaro. Andra grundläggande behov som mat, sömn, och övrigt för en fungerande vardag är beroende av ett fungerande boende. Stödet ska ges på ett sätt så att målsättningen att leva ett liv som alla andra och individens egna önskemål uppfylls så långt det är möjligt. Bostad och vardagsstöd är en förutsättning för att behandling, rehabilitering och återhämtning ska vara möjlig. (Citat sid. 149). 11

16 Boendeform Tabell 5: Boendeform, procent n=97 Haparanda Kalix Överkalix Övertorneå Region Eget boende med eget kontrakt Andrahandskontrakt via socialtjänsten Särskilt boende Totalt En övervägande andel av de svarande bor i eget boende, totalt i regionen är den andelen 81 procent. I Övertorneå däremot bor två tredjedelar i särskilt boende. I Överkalix finns inget särskilt boende varför samtliga av de svarande bor i eget boende. Nästa fråga rör boendeförhållande och om de svarande bor ensam, med föräldrar eller med make, maka eller sambo. Av de svarande i Östra Norrbotten uppger 80 procent att de bor ensam. Överkalix och Övertorneå har en något större andel som bor ensam, 91 respektive 92 procent, än vad Haparanda och Kalix har, där motsvarande andel är 74 och 77 procent. En liten andel i regionen, tio procent, bor med föräldrar och tio procent bor med make, maka eller sambo. Tabell 6: Nöjd med nuvarande boendeform, procent n=93 Haparanda Kalix Överkalix Övertorneå Region Helt Delvis Inte alls Totalt En övervägande andel av dem som deltar är nöjda med sin nuvarande boendeform, i Haparanda svarar hela 90 procent att de är helt nöjda med nuvarande boendeform och för regionen är motsvarande siffra 76 procent. I Övertorneå är dock en något mindre andel, 58 procent av de svarande, nöjda med boendet. I de två första versionerna av enkäten finns möjlighet för de svarande som anger alternativen delvis eller inte alls, att beskriva vad som kan bli bättre. Av de fjorton personer som beskriver vad som kan förbättras anger åtta personer att de inte trivs i lägenheten eller att de inte bor tillräckligt centralt eller att det är oroligt i området. Några personer svarar att de önskar mer sällskap och en ökad trivsel. Dessa svar visar att frågan kan ha tolkats på ett 12

17 annat sätt av brukarna än vad vi som har formulerat frågorna har gjort. Begreppet boendeform beskriver möjligen inte på ett bra sätt det som avses, nämligen om personen är nöjd med att till exempel bo i eget boende eller i gruppboende. De som svarar att de är helt nöjda med boendeformen torde även vara nöjda med sin boendeform. När resultatet för nöjdheten med boendeformen jämförs med ålderskategorier framkommer att bland dem som är mellan år är 64 procent helt nöjda med boendeformen, 29 procent är delvis nöjda och sju procent är inte alls nöjda. De som är 40 år och äldre är betydligt mer nöjda med sin boendeform: 79 procent här helt nöjda, 18 procent är delvis nöjda och fyra procent är inte alls nöjda. En relativt stor skillnad där de yngre generellt är mer missnöjda med sin boendeform. Boendestöd I de fyra kommunerna finns olika varianter på hur boendestöd organiseras. I Haparanda är det personal från ett gruppboende som utför insatserna som gäller boendestödet. Totalt är det åtta personer som utför arbetet varav två arbetar enbart med så kallade dubbeldiagnoser. I Kalix utförs stöd i ordinärt och till stödboende av ett mobilt stödteam med fyra anställda. Fyra personer arbetar med stöd i särskilt boende och de som bor utanför tätorten får stöd via hemtjänsten. I Överkalix är det åtta personer som får stöd och hjälp av kommunpsykiatrins personal i hemmet. De är tre personer som arbetar både med stöd i hemmet och med dagverksamhet. Även hemtjänstens personal i Överkalix arbetar med stöd i hemmet. I Övertorneå är det socialpsykiatrins arbetsgrupp som ger boendestöd och gör hembesök. Tabell 7: Hjälp i hemmet, procent n=98 Haparanda Kalix Överkalix Övertorneå Region Ja Nej Totalt Totalt i regionen uppger drygt hälften av de 98 personer som svarar på frågan att de har hjälp i hemmet i någon form. Det är en markant skillnad mellan kommunerna, i Haparanda är det enbart 22 procent medan det i Övertorneå är hela 92 procent som har hjälp i hemmet. Motsvarande andel i Kalix är 58 procent och i Överkalix 64 procent. Av dem som har hjälp anger nästan samtliga vem de har hjälp av. Det är 72 procent, eller 30 personer, som har hjälp enbart av kommunens socialtjänst och en stor andel av dem har hjälp från kommunens psykiatri, 13

18 54 procent. Några få svarar att de får hjälp av familj eller anhöriga, annan förening eller organisation och tre personer svarar att de får hjälp av kommunens socialtjänst tillsammans med landstingets psykiatri. Vidare besvarar 48 personer av de 50 personer som har hjälp i hemmet i vilken utsträckning de är nöjda med den hjälp de får. Helt nöjda med hjälpen är 79 procent av respondenterna och 21 procent är delvis eller inte alls nöjda där de flesta svarar att de är delvis nöjda. Försörjning och arbete eller sysselsättning Nationella psykiatrisamordningens andra målsättning berör betydelsen av att arbeta, studera eller ha en annan meningsfull sysselsättning. Det har andra vinster än att det ger en inkomst, det ger struktur på vardagen och är en arena för sociala kontakter. Det bidrar till delaktighet i samhället och stärker individens självkänsla och är, som psykiatrisamordningen skriver dimensioner som är avgörande för att kunna leva ett gott liv (citat sid. 150). Försörjning Tabell 8: Huvudsakliga försörjning, procent n=98 Haparanda Kalix Överkalix Övertorneå Region Lön* Ersättning från försäkringskassa Folk-, ålderspension Annan Total * Lön innefattar även de som har lön i kombination med ersättning från försäkringskassan, där lönen utgör minst hälften av individens inkomst. Huvuddelen, 78 procent, av de personer som deltar i inventeringen har ersättning från sjukförsäkringssystemet. När kommunerna jämförs framkommer att hela 94 procent av dem från Haparanda har ersättning från försäkringskassan en betydligt större andel än i övriga kommuner. Vidare har en mycket liten andel, fyra procent, lön som huvudsaklig försörjning. Några av de svarande har även folk- eller ålderspension, speciellt i Kalix och i Överkalix. Annan huvudsaklig försörjning är studiebidrag, förtidspension samt ekonomiskt bistånd från socialtjänsten. 14

19 Tabell 9: Nöjd med möjligheterna till försörjning, procent n=96 Haparanda Kalix Överkalix Övertorneå Region Helt Delvis Inte alls Totalt Hela 93 procent av de svarande är helt eller delvis nöjda med sina möjligheter till försörjning, i synnerhet i Överkalix och i Haparanda. Av dem som bor i Kalix svarar 57 procent att de är helt nöjda med sina möjligheter till försörjning, en något mindre andel jämfört med de övriga kommunerna. Det är vidare i Kalix och i Haparanda som personer svarar att de inte alls är nöjda med möjligheterna till försörjning. Av dem som svarar delvis eller inte alls lämnar 21 personer kommentarer. Av dessa är det elva personer som vill ha högre ersättning och av dem har sju stycken ersättning från försäkringskassan och fyra personer har folkeller ålderspension. Det är även sju personer som svarar att de vill ha ett riktigt arbete med lön. Av dem har de flesta daglig verksamhet via socialtjänsten eller ingen sysselsättning. Arbete eller sysselsättning Tabell 10: Huvudsaklig arbete eller sysselsättning n=97 Haparanda Kalix Överkalix Övertorneå Region Har ingen sysselsättning eller arbete Daglig verksamhet via socialtjänsten Arbete Övrigt Totalt Eftersom det främst är de som har kontakt med kommunen som deltar i inventeringen svarar också en övervägande andel, 69 procent eller 80 personer, att de har daglig verksamhet via socialtjänsten. Vidare uppger 18 procent att de inte har någon sysselsättning eller arbete över huvudtaget. Endast fyra procent har ett arbete. I alternativet övrigt finns bland annat de som studerar och de som har daglig verksamhet i kombination med arbete. 15

20 När kommunerna jämförs framkommer inga stora skillnader och en övervägande andel av de svarande från respektive kommun har daglig sysselsättning via socialtjänsten. Vidare är det i Övertorneå något färre som inte har någon sysselsättning eller arbete, åtta procent. I Haparanda är motsvarande siffra 28 procent. I Haparanda har ingen av de svarande ett arbete. Tabell 11: Hur har du fått ditt arbete eller din sysselsättning? n=70 Haparanda Kalix Överkalix Övertorneå Region Kommunens socialtjänst Landstingets psykiatri Socialtjänst och landsting Egna kontakter, sökt själv Annan Totalt En fråga som är tänkvärd ur samverkanssynpunkt är hur individerna har fått sin sysselsättning eller arbete, en fråga som besvaras av sjuttio av de åttio personer som uppger att de har någon form av sysselsättning eller arbete. Eftersom en övervägande andel har daglig sysselsättning har också en stor andel, 66 procent, fått sin sysselsättning via kommunens socialtjänst. I Kalix är andelen som har fått sin sysselsättning via socialtjänsten något lägre än i de andra kommunerna, 58 procent jämfört med ungefär tre fjärdedelar i de övriga kommunerna. Några från Kalix och Övertorneå har även skaffat sysselsättning eller arbete på egen hand eller genom personliga kontakter. Intressant är dock att i Kalix och Överkalix har några personer fått sin sysselsättning eller arbete genom både socialtjänsten och landstinget. Tabell 12: Nöjd med arbetet eller sysselsättningen, procent n=85 Haparanda Kalix Överkalix Övertorneå Region Helt Delvis Inte alls Totalt Totalt i regionen är närmare tre fjärdedelar helt nöjda med den sysselsättning eller det arbete som de har. En viss skillnad finns mellan de två större och de två mindre kommunerna där Överkalix har 67 procent och Övertorneå 58 procent som är helt nöjda med sin sysselsättning. Detta till skillnad mot Haparanda där 74 procent är helt nöjda och Kalix där 78 procent är helt nöjda. 16

21 Tanken är att de personer som har sysselsättning eller arbete fyller i frågan men resultatet visar att några personer av dem som saknar sysselsättning svarar på frågan. När nöjdheten således jämförs med vilken sysselsättning personerna har framkommer det att två av de fyra personer som inte har någon sysselsättning eller arbete, men som svarar på frågan, inte alls är nöjda med det. Samtliga av dem som har någon form av arbete eller sysselsättning svarar att de helt eller delvis är nöjda med möjligheterna till sysselsättning. Av de 16 personer som är delvis eller inte alls nöjda med det arbete eller sysselsättning som de har svarar elva personer att de inte är nöjda med omfattningen eller innehållet i nuvarande arbete eller sysselsättning. Nedan finns några av dessa kommentarer: Skulle vilja jobba mer, men är osäker på om jag orkar. Önskar få jobb ute på den vanliga arbetsmarknaden. Mera aktiviteter. Vill ha mer att göra. Vill helst utbilda mig på riktigt. En av kvinnorna skriver att det är för lite kvinnliga kompisar på den dagliga verksamheten. Hon berör i sin kommentar det faktum att genusperspektivet ofta glöms bort när exempelvis kommunens sysselsättningsformer planeras. Gemenskap och delaktighet Det tredje uppställda målet, gemenskap och delaktighet, är en av samhällets grundvärderingar där alla människor har lika värde. Även personer med psykiska funktionshinder skall ha möjlighet att leva ett liv i samhället som alla andra. Det innebär att samhället måste anpassa sig men inte minst måste attityderna förändras och kunskapen öka i hela samhället. I detta avsnitt redovisas de frågor som handlar om socialt nätverk och gemenskap, fritid och träffpunkter men även om insatserna kontaktperson och ledsagare samt om personligt ombud, god man eller förvaltare. Där finns även en fråga om hjälpmedel för psykiska funktionshinder. Frågorna ger en bild av vilka möjligheter som används och som behövs för att individerna skall kunna leva ett liv i samhället som alla andra. 17

22 Socialt nätverk Tabell 13: Stöder någon annan person, organisation eller förening personerna? Procent n=97 Haparanda Kalix Överkalix Övertorneå Region Ja Nej Totalt Frågan om de svarande upplever att de har någon annan person, organisation eller förening som stöder dem är av övergripande karaktär där personerna svarar som de upplever sin situation. De kan svara utifrån ett organisationsperspektiv eller från ett individperspektiv och utgå från familj, vänner, anhöriga och arbetskamrater, vilket de öppna svaren beskriver. Hela 65 procent upplever att de inte finns någon annan person, organisation eller förening som stöder dem, en hög andel. Variationen är relativt stor mellan kommunerna där drygt hälften av dem i Haparanda upplever att de inte har något stöd medan 82 procent i Övertorneå upplever att de inte har något annat stöd. De som svarar att de har stöd har i flera fall gett exempel på vilket stöd det kan handla om. En stor andel har lämnat kommentarer varav 17 personer anger att RSMH och/eller andra brukarorganisationer och föreningar stöder dem. Elva personer svarar att familj, anhöriga eller vänner och bekanta fungerar som ett stöd. Några av de svarande upplever även att personal inom kommun och eller landsting stöder dem. Det handlar om personal på dagverksamheter, kontaktpersonalen, kontaktpersoner och läkare. Tabell 14: Andelen som är helt nöjda med möjligheterna till social gemenskap, fritidsaktiviteter samt träffpunkter, procent. Haparanda Kalix Överkalix Övertorneå Region n= Social gemenskap Fritidsaktiviteter Träffpunkter En del i ett socialt nätverk är fritiden och fritidsaktiviteter samt ställen där man har möjlighet att träffas under mer avslappnade former. Resultatet visar att 77 procent av dem som deltar i inventeringen är helt nöjda med möjligheterna till social gemenskap. När de fyra kommunerna jämförs framkommer att störst andel helt nöjda bor i Haparanda och Övertorneå, 82 procent respektive 91 procent. I Kalix och Överkalix är det en något mindre andel som är helt nöjda. Av dem som är delvis eller inte alls nöjda uppger några av dem vad som kan bli bättre. Exempel på vad som kan bli bättre har ofta samband med känslan av isolering. Någon vill ha mera sällskap, någon 18

23 saknar kamrater, några vill ha större möjligheter till social gemenskap och någon anger att den egna orkeslösheten begränsar och att när hälsan svackar blir man lätt isolerad. När det handlar om fritiden är 72 procent helt nöjda med möjligheterna till fritidsaktiviteter. I Överkalix är endast hälften av de svarande helt nöjda. Av dem som inte är helt nöjda med möjligheterna till aktiviteter anger några personer att de saknar en viss aktivitet, exempelvis konstnärlig verksamhet, dans, sport, musik eller data, medan andra inte preciserar vilken aktivitet utan enbart skriver att de vill ha mer aktiviteter. Några svarar att de inte orkar eller att inte lusten finns för mer aktiviteter och andra svarar att de behöver bli motiverade. Någon skriver att de vill träffa en partner. Ungefär en lika stor andel, 73 procent är helt nöjda med de träffpunkter som finns. Några personer är dock inte alls nöjda med det utbud som finns. De kommentarer som lämnas av dem som är delvis eller inte alls är nöjda med möjligheterna till träffpunkter tydliggör att det inte är något som prioriteras av kommunen. Individerna svarar att de inte vet vad som kan bli bättre, att det inte finns någon träffpunkt eller att dagverksamheten är för långt borta. Kontaktperson eller ledsagare, personligt ombud samt god man eller förvaltare Tabell 15: Andelen som har nedanstående stöd, procent Haparanda Kalix Överkalix Övertorneå Region n= Kontaktperson, ledsagare Personligt ombud God man, förvaltare Av dem som svarar på frågan har en fjärdedel kontaktperson eller ledsagare. Lägst andel finns i Haparanda där 13 procent har kontaktperson eller ledsagare. Av de 15 personer som har kontaktperson eller ledsagare svarar 11 personer, eller 73 procent, att de har beviljats insatsen via SOL. Fyra personer beviljas kontaktperson eller ledsagare via LSS. Ingen av de svarande i Överkalix och Övertorneå har kontaktperson eller ledsagare via LSS medan det i Haparanda inte är någon av de svarande som har kontaktperson via SOL. Det finns dock risk att frågan har missuppfattats eftersom de personer som har insats av kommunen, eller landstinget, även har en kontaktpersonal vilket inte är detsamma som en kontaktperson enligt SOL eller LSS. 19

24 Vidare visar inventeringen att en fjärdedel av dem som svarar på enkäten anlitar personligt ombud. Störst andel som anlitar personligt ombud finns i Haparanda och de som anlitar personligt ombud i lägst utsträckning finns i Övertorneå. De personliga ombuden uppskattar att de i slutet av år 2007 har kontakt med 27 personer. Flest är det i Haparanda och Kalix där de har kontakt med tio respektive 13 personer och i Överkalix och Övertorneå har de kontakt med ett par personer. God man eller förvaltare anlitas av 35 procent av dem som deltar i inventeringen. Det finns dock en stor skillnad i resultatet mellan kommunerna. Ingen av dem som bor i Överkalix har god man eller förvaltare, till skillnad från i Övertorneå där hela 82 procent har god man eller förvaltare. Tabell 16: Andelen som är helt nöjda med hjälpen med nedanstående stöd, procent Haparanda Kalix Överkalix Övertorneå Region n= Kontaktperson, ledsagare Personligt ombud God man, förvaltare Av dem som uppger att de har kontaktperson eller ledsagare är 80 procent helt nöjda med den hjälp och det stöd de får av dem. Andelen som är delvis eller inte alls nöjda uppgår till 20 procent, av vilka en övervägande andel är delvis nöjda. Nästan samtliga, hela 92 procent, av dem som har personligt ombud upplever att de är helt nöjda med stödet och hjälpen som de får av det personliga ombudet. I Kalix och i Överkalix är det en liten andel som delvis nöjda med hjälpen och stödet av ombudet. Av den tredjedel som anger att de har god man eller förvaltare svarar en övervägande andel, 82 procent eller 27 personer, att de är helt nöjda med hjälpen av god man eller förvaltare. Resterande sex personer är delvis nöjda med hjälpen av god man eller förvaltare. 20

25 Hjälpmedel Tabell 17: Behov tillfredsställda vad gäller hjälpmedel avseende psykiska funktionshinder, procent n=56 Haparanda Kalix Överkalix Övertorneå Region Helt Delvis Inte alls Har/behöver inga Totalt Tanken med denna fråga är att visa om personerna har hjälpmedel för psykiska funktionshinder och om denne är nöjd med detta. Frågan är dock inte formulerad så att svaren mäter det som avsågs att mäta. Det är 25 procent eller 14 personer, som skriver på sidan om frågan att de inte har eller behöver några hjälpmedel, varför detta alternativ även redovisas i tabellen ovan. Det kan även finnas personer som kryssar i alternativet helt tillfredsställda behov fast de menar att de inte behöver några hjälpmedel eller så kryssar de i alternativet inte alls men upplever att de har behov av hjälpmedel. Svaren antyder att frågan är otydligt formulerad och svår att förstå. Det kan dessutom vara så att personerna inte vet att det finns hjälpmedel för att underlätta vardagen och inte heller vilka hjälpmedel som finns. Av tabellen framgår att i Kalix, Överkalix och Övertorneå har mer än hälften av de svarande helt tillfredsställda behov vad gäller hjälpmedel för sitt psykiska funktionshinder, medan motsvarande andel i Haparanda är 48 procent. Det är också i Haparanda som alternativet har eller behöver inga hjälpmedel har skapats varför man kan anta att förhållandet även för de andra kommunerna är som beskrivs i stycket ovan. Vid den sista revideringen ändras därför denna fråga för att bättre mäta vad tanken var att den skulle mäta; har personen fått information om att det finns hjälpmedel, har personen ansökt om och har personen blivit erbjuden hjälpmedel för psykiska funktionshinder. I resultatet framkommer att av de tolv personer som besvarar frågan är det en tredjedel som har fått information om hjälpmedel. Vidare har en person ansökt om och en person har erbjudits hjälpmedel för sitt psykiska funktionshinder. Svaren från denna fråga överensstämmer bättre med vår intention än vad tidigare fråga gör. 21