Uppföljning av 2005 års behovsanalys avseende rehabilitering

Transkript

1 BESLUTSUNDERLAG 1(1) Ledningsstaben Peter Wahlberg LiÖ Hälso- och sjukvårdsnämnden Uppföljning av års behovsanalys avseende rehabilitering I verksamhetsplanen för fick beredningen för behovsstyrning hälso- och sjukvårdsnämndens uppdrag att genomföra en uppföljning av års behovsanalys avseende rehabilitering. Under hösten genomförde beredningen en hearing med detta innehåll. Hearingen har dokumenterats och utgör tillsammans med en del kompletterande material den rapport som tagits fram. Beredningen för behovsstyrning beslutade vid sitt sammanträde att godkänna rapporten och att överlämna den till hälso- och sjukvårdsnämnden. I rapporten konstateras att ett flertal förbättringsaktiviteter har skett inom rehabiliteringsområdet under de snart sex år som förflutit sedan behovsanalysen presenterades. De områden där det fortfarande finns en stor förbättringspotential är: - rehabilitering för äldre med komplexa vård- och omsorgsbehov - rehabilitering för personer med återkommande rehabiliteringsbehov p.g.a. kronisk sjukdom - rehabilitering efter den akuta fasen för personer med förvärvad hjärnskada Hälso- och sjukvårdsnämnden föreslås BESLUTA a t t godkänna den bilagda rapporten avseende uppföljning av års behovsanalys inom området rehabilitering, samt a t t särskilt beakta de förbättringsområden som lyfts fram i rapporten. Barbro Naroskyin Landstingsdirektör Lena Lundgren Hälso- och sjukvårdsdirektör

2 (7) Särskild utredning Behovsanalys Rehabilitering Bakgrund till uppdraget I Hälso- och sjukvårdsnämndens verksamhetsplan gavs ett särskilt utredningsuppdrag beträffande uppföljning av den behovsanalys kring rehabilitering som genomfördes. Behovsanalysen redovisade hur rehabiliteringen fungerade för ett antal sjukdoms- och behovsgrupper. Redovisning av uppdraget Uppdraget har kommunicerats i beredningen för behovsstyrning med en inledande dialog i april och en hearing i september. Vid hearingen medverkade representanter från landstingets olika rehabiliteringsverksamheter. Nedan följer en sammanställning av vad som framkom under hearingen samt en redovisning av övrigt material som samlats in under utredningens gång. Några citat från hearingen tydliggörs med kursiv stil. Redovisningen följer de rubrikområden som användes i behovsanalysen. Rörelseorganens sjukdomar I behovsanalysen konstaterades - att behovstäckningen för personer med behov av kortvariga och akuta insatser var god. - att det fanns en tillgänglighetsproblematik och en variation mellan länsdelarna när det gällde rehabilitering för äldre personer med komplex sjukdomsbild samt för de med kroniska sjukdomar. - att patienter med generaliserat smärttillstånd relaterad till rörelseapparaten upplevde att de hade svårt att få sina långvariga behov av rehabiliterande insatser tillgodosedda. Personer med reumatiska sjukdomar fick huvuddelen av sin rehabilitering via länskliniken för reumatologi förutom äldre patienter i stationär fas där ansvaret låg hos primärvården. Man bedömde att tillgängligheten var relativt god inom alla länsdelar, då specialistresurser fanns i både Norrköping, Linköping och Motala, men angav att förändringar var på gång. Vid hearingen framkom att bilden från när det gäller rehabiliteringsmöjligheter vid akuta respektive långvariga besvär i huvudsak är densamma idag. Akuta problem omhändertas relativt omgående genom besök eller egenvårdsråd. För äldre personer med mer komplex problematik och med svårigheter att ta sig till vårdinrättningarna är tillgängligheten till rehabilitering/sjukvårdande behandlingar mycket

3 (7) begränsad. Vid behov av hjälpmedelsgenomgång för att klara ADL finns dock möjlighet till hembesök av arbetsterapeut. Även i de fall patienter ur denna behovsgrupp kan ta sig till en mottagning förefaller de vara lågt prioriterad. Från rehaborganisationerna menar man, att de akuta insatserna tar alltför mycket av resurserna utifrån tillgänglighetskrav och förutbestämda besöksintervall p.g.a. postoperativa vårdprogram etc. Der är väl dessa äldre som fått betala priset för den ökade tillgängligheten. Inom rehabverksamheten i Närsjukvården i Finspång uppger man sig inte prioritera vissa behovsgrupper framför andra och anger därför att även gruppen äldre med komplex problematik har en god tillgänglighet. En förändring som gjordes inom reumatologiska kliniken 2009, innebär att patienter från västra länsdelen med PAL på reumatologen numera hänvisas till rehabilitering i Linköping. För östra länsdelen finns fortfarande klinikens specialiserade rehabresurser i Norrköping. Statistiken visar helt klart att patientflödet avseende reumarehabilitering från väster till US ligger under vad som borde vara rimligt i jämförelse med övriga länsdelar. I brukardialoger har också framkommit, att man ser resorna till Linköping som ett problem, då de tar mycket tid och även innebär stor fysisk ansträngning med tanke på grundsjukdomen. Många reumatiker i väster, samt även de som bor utanför de stora tätorterna inom övriga länsdelar, väljer därför att få sin rehabilitering via primärvården, vilket självklart inte ger samma kvalitet togs en separat behovsanalys fram avseende smärttillstånd relaterade till rörelseapparaten. I den framkom att flera utvecklingsarbeten var aktuella inom området. Utifrån behovsanalysens slutsatser formulerades uppdrag till verksamheterna finns multimodal rehabilitering riktad till personer med smärtproblematik inom närsjukvården i varje länsdel. Stimulansmedel har utgått centralt för genomförda behandlingar. Smärt- och Rehabiliteringscentrum tar emot patienter med en mer komplicerad smärtbild. Planer finns på att göra en tydligare uppdelning utifrån klarlagt gränssnitt. Det vårdprocessprogram som varit under framtagande har inte slutförts utan blivit en kunskapsöversikt. Nervsystemets sjukdomar I behovsanalysen kunde konstateras - att behovstäckningen varierade i länet. - att rehabiliteringen i slutenvården fungerade relativt bra. - att det generellt var svårt att få rehabilitering i återkommande perioder och utifrån ett långsiktigt perspektiv. - att patienter med kognitiv problematik var otillräckligt tillgodosedda. - att det fanns otydligheter i ansvarsfördelningen mellan olika huvudmän.

4 (7) Behovstäckningen för patientgruppen med neurologiska sjukdomar kan idag sägas vara likvärdig i länet. Den akuta vården och rehabiliteringen kring strokepatienterna fungerar relativt väl på strokeenheterna. I uppdragen 2007 pekades på vikten av att knyta logopedresurs till strokerehabiliteringen. Idag finns neuroteam inom rehaborganisationerna i varje länsdel dit även logopedresurs är kopplad. Studier visar att intensiv rehabilitering under åtminstone ett år efter en stroke är lönsam. I de förarbeten som gjordes 2006 inför planer på ett vårdprocessprogram kring stroke, menade man att landstingets ansvar för rehabiliteringen borde sträcka sig ett år efter insjuknandet. Inte i någon länsdel kan denna typ av intensiv rehabilitering ges. I normalfallet handlar det maximalt om ett halvårs rehabilitering, mer eller mindre intensiv, som erbjuds. Därefter går ansvaret över till patienten själv eller i vissa fall till kommunen. För personer med behov av återkommande rehabilitering är det generellt svårt att få detta tillgodosett. Vid vissa progredierande sjukdomstillstånd kan dock den möjligheten ges. Då de privata (lagetablerade) sjukgymnasterna inte har specificerade krav avseende tillgänglighet och därmed kan ta emot samma patient vid upprepade besök och under långa perioder, blir de ibland ett alternativ för dessa patientgrupper. Inom Närsjukvården i Finspång finns också en möjlighet till rehabilitering i upprepade perioder. De kognitiva problem som ibland följer vid neurologiska sjukdomar är idag i hög grad synliggjorda. Kompetensutveckling har skett och framförallt arbetsterapeuterna har utvecklat diagnos- och behandlingsmetoder inom detta område. En viss otydlighet mellan huvudmännen kvarstår när det gäller gränssnitt. Gemensam vårdplanering har dock utvecklats och en vilja till kommunikation finns. Psykisk ohälsa hos vuxna I behovsanalysen bedömdes det - att möjligheten till rehabilitering inom specialistpsykiatrin var god. - att det fanns brister i behovstäckningen för grupper med ångest, depressioner, utmattning och neuropsykiatriska problem. - att det förelåg otydliga gränser mellan psykiatri och primärvård. Primärvården har idag ett tydligare uppdrag när det gäller lätt till medelsvår psykisk ohälsa. Neuropsykiatrisk problematik har uppmärksammats och team för utredning och behandling har tillskapats. Införande av psykosociala team och satsningar på KBT är exempel på vad som skett under den aktuella perioden.

5 (7) Äldre med komplexa vård- och omsorgsbehov I behovsanalysen angavs - att gruppen generellt var lågt prioriterad. - att det fanns en gränsdragningsproblematik mellan landsting och kommun. Som tidigare beskrivits under rubriken Rörelseorganens sjukdomar är denna grupp fortfarande mycket lågt prioriterad. I dagsläget då ansvaret för hemsjukvården i Östergötland är under förändring hoppas många av landstingets rehabaktörer på att denna behovsgrupp ska bli mer synliggjord i och med att större ansvar läggs på kommunen vad gäller hemsjukvård och rehabilitering i hemmet. Människor med psykiska och fysiska funktionshinder i behov av särskilda insatser I behovsanalysen konstaterades - att det fanns ett glapp i rehabiliteringen då ungdomar inom nämnda grupp gick över till vuxenlivet. - att det rådde oklarheter om verksamheternas ansvar och uppdrag avseende denna behovsgrupp. Vid brukardialoger har framkommit att personer som nyligen gått över till vuxenlivet inte har upplevt några påtagliga bister i rehabiliteringskedjan. Inom habiliteringsverksamheterna har man i och med uppdragen 2007 utvecklat sina processer vad gäller överremittering då en person övergår till vuxenlivet. Det finns fortfarande delar i denna process som kan förbättras t.ex. läkarfrågan, där det är problem. För gruppen unga med förvärvad hjärnskada ses idag stora brister i rehabiliteringen efter den akuta fasen. Patienter och anhöriga uppger att begreppet icke rehabiliteringsbar innebär att man faller mellan stolarna och helt hänvisas till eventuella personliga assistenters intressen och kompetens att stötta i egenvård och träning. Vissa patienter kopplas till habiliteringen men är egentligen i behov av rehabilitering. Vi gör vad vi kan, men skäms, menar verksamhetsföreträdarna, inte en krona har satsats på detta i Östergötland. Man anger dock, att det är svåra frågeställningar då antalet nya patienter är få, tre till fem årligen. Det handlar hela tiden om att upprätthålla kompetens och man måste satsa fullt ut trots en liten grupp. Generellt kan sägas att habiliteringen är under förändring. De neuropsykiatriska diagnoserna ökar, de traditionella habiliteringsgrupperna minskar och man har därigenom tvingats till annat arbetssätt. De nya överlevarna, dvs. de mycket för tidigt födda barnen, kräver också nya behandlingssätt som är mycket resurskrävande.

6 (7) Långtidssjukskrivna i behov av samordnade insatser I analysen kunde man se - att området var under utveckling och en rad projekt pågick. - att samordningsförbunden var under uppbyggnad i länet. Sjukskrivningsmiljarden kom till 2006 för att ge detta område högre prioritet och för att utveckla sjukskrivningsprocessen infördes rehabiliteringsgarantin vilket innebar att villkoren för att få ersättning av de medel som avsatts tydliggjordes. Behandlingsmetoderna ska vara evidensbaserade, vilket för psykisk ohälsa innebär KBT och IPT (interpersonell psykoterapi) och för långvarig smärta MMR (multimodal rehabilitering). I uppdragen till verksamheterna (PV, Närsjukvård och Sinnescentrum) 2010 fastställdes att patienterna ska erbjudas tidigt insatta åtgärder för att möjliggöra en snabb återgång till arbetet. I Östergötland råder en brist på KBT-terapeuter vilket man försökt komma tillrätta med genom utbildningsinsatser men även genom att upphandla kompetens. Rehaborganisationerna inom närsjukvården har byggt upp multimodala team för att erbjuda patienter med långvarig smärta denna behandlingsmöjlighet. Smärt och rehabiliteringscentrum ska vid behov medverka som processtöd samt ansvara för rehabiliteringen av patienter med svår problematik. Planer finns på att göra en tydligare uppdelning utifrån klarlagt gränssnitt. Man upplever inte att denna verksamhet, som tilldelats extraresurser, fram till idag har trängt undan andra behovsgrupper. Samverkan med arbetsförmedling, kommuner och försäkringskassa sker till största delen inom ramen för samordningsförbunden, och kan se lite olika ut beroende på länsdel och aktuell kommun. Övrigt I behovsanalysen gjordes ett antal sammanfattande slutsatser/förslag till åtgärder av vilka några redovisas här. - Säkerställ att rehabiliteringen blir en integrerad del av den totala vårdprocessen. Vad har hänt? I uppdragen 2007 angavs att vårdprocessprogram skulle tillskapas för en rad områden. Så har skett och rehabiliteringen finns med i flera program där det kan anses relevant. Om dessa delar även implementerats till fullo över länet är dock oklart. Företrädare för rehabverksamheterna menar samstämmigt att rehabiliteringen numera inte glöms bort i samma omfattning som tidigare varit fallet. I Socialstyrelsens olika Nationella riktlinjer är inte rehabiliteringen speciellt tydliggjord bl.a. på grund av att evidens saknas i olika delar. Ett undantag är regelbunden övervakad träning under lång tid som utgör en rekommenderad åtgärd i

7 (7) riktlinjerna för rörelseorganens sjukdomar Denna typ av träning artrosskola - erbjuds sedan 2010 i samtliga länsdelar. - Utveckla dialogen runt den enskildes personliga ansvar. Vad har hänt? Det hälsofrämjande arbetet har utvecklats och är en integrerad del i rehabiliteringen. Man menar dock, att det behövs ytterligare struktur och systematik. Möjligheten till FAR fysisk aktivitet på recept, nyttjas regelbundet. Man jobbar generellt med anpassad träning, ibland i anpassade gym, och ger patienterna verktyg att klara vardagen på egen hand. Flera personalgrupper har utbildats i metoden motiverande samtal vilka syftar till att skapa motivation hos individen för att själv ta ansvar för sin egenvård/egenträning. - Policy för hjälpmedel bör ses över Vad har hänt? Det har skett en stor utveckling mot allt tydligare regelverk. Det behovsinriktade synsättet är tydliggjort och förskrivning av hjälpmedel sker efter samma principer i hela landstinget. I varje länsdel finns nu en hjälpmedelskonsult som bl.a. leder arbetet kring internkontrollen av förskrivna produkter, ansvarar för att säkerställa en likvärdig förskrivning samt ger förslag till riktlinjer och anvisningar gjordes en behovsanalys avseende hjälpmedel. Denna visade på att LiÖ har en effektiv hjälpmedelsprocess men de utbudsbegränsningar som gjorts i samband med revideringar av riktlinjer och anvisningar har ifrågasatts av brukare. Landstinget har dock under tillskapat utökade möjligheter vad gäller förskrivning av hjälpmedel avseende kognition. Projektmedel är också avsatta för att prova hjälpmedel för kommunikation bl.a. ögonstyrning. Utvecklingen av ny teknik ses som mycket lovande, men kommer att ställa stora krav på framtida hjälpmedelsförsörjning. Det nationella projektet Fritt Val hjälpmedel pågår och en slutrapport kommer att lämnas under december. - Policy för utlåning av bassänger bör ses över Vad har hänt? Inom samtliga länsdelar finns tillgång till bassäng som ett redskap i rehabiliteringen. Närsjukvården i Finspång saknar dock den resursen. Prioriteringsprinciper för vilka behovsgrupper som ska beredas möjlighet till denna träning är inte enhetlig utan tas fram lokalt. Patientföreningar erbjuds att kostnadsfritt nyttja bassängerna vissa tider. Omfattningen av detta varierar mellan länsdelarna. HSN ersätter för hyreskostnader gällande föreningarnas träningstider.

8 (7) Konklusion Sammanfattningsvis kan konstateras att ett flertal förbättringsaktiviteter har skett inom rehabiliteringsområdet under de snart sex år som förflutit sedan behovsanalysen presenterades. De områden där det fortfarande finns en stor förbättringspotential är: - rehabilitering för äldre med komplexa vård- och omsorgsbehov - rehabilitering för personer med återkommande rehabiliteringsbehov p.g.a. kronisk sjukdom - rehabilitering efter den akuta fasen för personer med förvärvad hjärnskada