Kerstin Nilsson, vicedekan och utbildningsansvarig vid Sahlgrenska akademin. 1. Vilken/vilka frågor väckte mest diskussion under workshopen?

Transkript

1 Vision 2020 Operativt ansvarig: Karin Fogelberg Sekreterare: Sylva Frisk / 5 Workshop 7 december: Hur ska Göteborgs universitet profilera sin högre utbildning? Program eller fristående kurser? Utbildning eller bildning? Inledare: Kristina Johansson, budgetsamordnare vid universitetets ledningskansli. Kerstin Nilsson, vicedekan och utbildningsansvarig vid Sahlgrenska akademin. Gun Selldén, prefekt, institutionen för geovetenskaper. Eva Mark, föreståndare för Grundtviginstitutet. Antal deltagare: Cirka 45 Frågor och svar: 1. Vilken/vilka frågor väckte mest diskussion under workshopen? Blir programstudenter passiviserade, strömlinjeformade och osjälvständiga subjekt med ett ensidigt nyttotänkande? 2. Kom det fram något nytt och i så fall vad? Det behöver inte finnas någon motsättning mellan bildning och nytta. 3. Vad är det viktigaste att ta med sig i den fortsatta diskussionen? Alla incitament pekar mot ett programuniversitet. Vill vi värna fristående kurser måste något aktivt göras. Sammanfattning Universitetsledningens kansli Vasaparken, Box 100, SE Göteborg , (fax)

2 Kristina Johansson gav en översikt över de utbildningstrender som Göteborgs universitet har att förhålla sig till inför 2020 och avslutade med ett antal frågor av strategisk karaktär. GU: profil vad gäller utbildningsutbud idag är att det är stort och brett. Trender i utbudet är att volymen på avancerad nivå ökar sedan Sommar, kvälls- och distanskurser ligger, trots att dessa är prioriterade former, i snitt på 5% av volymen. En svag ökning ägde rum vid , men därefter tillbaka på små volymer. Fristående kurs dalar sedan 2000, vilket främst beror på att vårdhögskolan räknas in från och med detta år. Från och med 2007 går fristående kurs ner ytterligare som en effekt av programutvecklingen främst på avancerad nivå. Vad händer nationellt idag som GU har att förhålla sig till? 2013 ska utbildningsvolymen minska med 4-5% från departementet. Denna minskning syftar till att finanisera två reformer: 1. HSVs extra tilldelning till de lärosäten som får högsta kvalitetsbetyg i de pågående utvärderingarna 2. Studentpengen på på hum/sam-området höjs. Det avsätts lika mycket pengar till högre utbildning totalt sett, men tanken är att färre ska utbildas. Hur ska GU göra för att skära 4% av platserna? Vad ska vi titta på när vi prioriterar? Vilka utbildningar bör väljas vi en nedskärning? - De kurser som har lågt söktryck? - Kurser/proram som är små? Eller är de viktiga trots att de är små? - Osthyvel? - De kurser/program som leder till jobb eller inte? - De program som har alltför stor arbetsbörda i förhållande till lärarresurser? - De utbildningar som vinner på statens höjning av ersättningar? Ska de minska mest i volym? Kerstin Nilsson från Sahlgrenska akademin beskrev fakulteten som mycket programtung med få fristående kurser. Alla utbildningar leder till generell examen och alla utom två även till en yrkesexamen. Utbildningarna är attraktiva och har starkt söktryck. Varumärket Sahlgrenska är bra, utbildningarna är statusfyllda, få hoppar av och en stor andel studenter får jobb efter utbildningen. Man strävar på Sahlgrenska mot att ge studenter många öppna dörrar och en personlig utveckling.

3 En nackdel med att fokusera program är att det tar tid att justerar utifrån marknadens behov eftersom program tar lång tid att förändra. Ett program kan inte heller ökas hur som helst eftersom VFU är en stor del av utbildningen. Utbildningarna är också reglerade utifrån att det är legitimerande yrken, vilket gör att frihetsgraden i dessa program är mindre än i andra typer av program. Fördelarna med att vara programtunga är att utbildningsstrukturen på Sahlgrenska är stabil. Lätt att planera, hög examinationsgrad och hög prestationsgrad. Det är förutsägbart och tydligt för studenter. Studenter behöver inte göra en massa individuella val och ansvarstagande måste stimuleras på annat sätt i utbildningen. På Sahlgrenska har fristående kurser använts som gummiband i relation till förändringar i tilldelning. Avsaknaden av fristående kurser försvårar det livslånga lärandet och Sahlgrenska ser ett behov av att öka fristående kurser framför allt på avancerad nivå. Däremot ser man svårigheter att omfördela platser från program till fristående kurs, dels pga krav från staten på viss examinationsvolym i vissa program, dels pga samverkan med regionen. Avnämarnas önskemål och behov av kompetens styr i hög grad utbildningsutbudet. Gun Selldén från institutionen för geovetenskaper beskrev hur man på institutionsnivå gör avvägningar mellan program och kurser. Även på denna nivå visade betydelsen av program för stabilitet och förutsägbarhet. Fokus I utbildningsutbudet ligger därför på programutbildningar i geovetenskap och geografi med olika inriktningar både på kandidat och avancerad nivå. Samtidigt ges de flesta programkurser även som fristående kurser, vilket ger en stor valbarhet inom program och en stor möjlighet för fristående kursstudenter att plocka ihop en examen själva. Som ett komplement till programkurser finns även fristående kurser som inte leder till en examen och som riktar sig mot studenter som läser vid andra institutioner och fakulteter, man har även kurser som riktar sig mot lärarstudenter. Om framtiden innebär att man måste minska HST så är det dessa fristående kurser som ligger i farozonen. Med tanke på att världen i framtiden kommer att behöva en ökad kompetens inom vad man kan kalla för Earth system science besående av en kombination av geovetenskap, samhällskunskap och geografi så är kommande nedskärningar mycket dystra. Eva Mark från Gruntviginstitutet talade om bildning och ifrågasatte en vanlig uppfattning att bildning och nytta står i motsättning till varandra. Ewa gav ett processperspektiv på bildning där subjektets kunskap om sin egen kunskapsbildning står i fokus.

4 Bildning i undervisning kan ta form av undervisning i ett bildningsämne, t.ex som i det nystartade liberal arts vid humfak eller det kan integreras som bildningsprocesser i sättet på vilket man undervisar överallt på GU genom att fokusera studentens egen utveckling, erfarenheter och förståelse. Bildning kan då ses som lösningen utbildningens nytta, snarare än dess motsättning. Den föreställda motsättningen mellan arbetsmarknadsanpassad utbildning och bildning kan lösas upp. Ewa gav två exempel: 1. Dagens och framtidens globaliserade arbetsmarknad behöver flexibel och mobil arbetskraft som kan lära om fort. Kunskap om hur den egna kunskapen är uppbyggd så att man kan anpassa sig till förändrade produktionsvillkor är i detta sammanhang efterfrågad. En akademisk bildning bidrar till en sådan kompetens i högsta grad. 2. Ett globalt samhällsliv karaktäriserat av kulturmöten kräver kompetenser för kulturförståelse. I praktiken behöver man kunna tänka över sitt tänkande och förstå vad ett perspektiv är. Individer som förstår vad den egna världsbilden är grundad i utvecklar en förmåga att sätta den egna världsbilden på spel och därmed förmåga till förståelse. Att ta med oss inför 2020 Alla incitament leder till en utveckling mot GU som programuniversitet. Samtidigt så är de flesta eniga om att fristående kurser är viktiga för det livslånga lärandet, för bildning och som rekryteringsyta. Vilken väg ska GU ta? Några frågor som lyftes i diskussionen: Hämmas samarbete over disciplin- och fakultetsgränser om programutvecklingen är dominerande? Livslångt lärande kräver fler fristående kurser på avancerad nivå. Eller ska det erbjudas i uppdragsutbildning istället? Blir studenter passiva och osjälvständiga när de läser program och hur kan deras bildningsprocess i så fall stödjas?

5 Arbetsmarknaden vet vad de får när de anställer en programstudent. Kan GU förändra den bilden och marknadsföra fristående kurs utbildningar (rekommenderade studiegångar?). Kan GU påverka studiemedelssystemet så att studenter vågar ta fristående kurser? På vilka sätt studenterna ges stöd i att själva formulera sina kompetenser och förmågor bättre (se också workshop om entreprenörskap för fördjupad diskussion)? Vem ska styra prioriteringar inför framtiden: institutionerna, fakulteterna eller GU central?