Att leva på marginalen. - en intervjuundersökning om försörjningsstöd, föräldraskap och barns behov

Transkript

1 FoU-Södertörn skriftserie nr 39/04 Att leva på marginalen - en intervjuundersökning om försörjningsstöd, föräldraskap och barns behov Andreas Andersson ISSN

2 Förord Hur föräldrar och barn upplever att under en lång tid leva på socialbidrag är ett område som inte är särskilt väl utforskat. I den debatt och forskning som förekommer talar man ofta om fattiga föräldrar. Men hur upplever dessa föräldrar det är att vara fattiga? I denna rapport har ett antal föräldrar i familjer som under en lång tid haft försörjningsstöd intervjuats: Hur känner man sig som förälder när barnens behov ska tillfredsställas och plånboken är tom? Hur upplever man att ofta behöva låna pengar av släktingar och bekanta till oförutsedda utgifter? Hur påverkar det barnens situation i skolan och bland vänner att aldrig kunna skaffa det senaste? De intervjuade föräldrarna ger sin syn på hur det är att leva på försörjningsstöd utifrån flera olika aspekter. Gemensamt för alla föräldrar i intervjuerna är att de, efter att alla nödvändiga räkningar är betalda, i första hand prioriterar barnens behov. Vilket betyder att alla föräldrar i princip inte har några ekonomiska resurser till sitt eget förfogande, utan man är ofta hänvisade till det privata nätverket för att klara sin vardagsekonomi. Rapporten ger inga enkla svar om hur föräldraskapet påverkas av att leva med försörjningsstöd utan det hänger samman med ett flertal faktorer. Dels utifrån en aspekt om vilka ekonomiska resurser man har till sitt förfogande, vilket beskrivs som en primär påverkan. Men också utifrån en sekundär påverkan dit känslor av otillräcklighet och att befinna sig i en beroendeställning till socialtjänsten hör. Bland föräldrarna urskiljs också olika kategorier utifrån hur man upplever att försörjningsstödet påverkar föräldraskapet. Skillnaderna har bl.a. att göra med hur man tolkar ekonomins inverkan och barnens behov, men också beroende av föräldrarnas privata ekonomiska historia. Rapporten innehåller också en litteraturöversikt som beskriver Socialtjänstlagen och FN:s barnkonvention utifrån ett historiskt perspektiv, vars intentioner i slutdiskussionen jämförs med vad de intervjuade familjerna gett uttryck för. Rapportens författare socialsekreterare Andreas Andersson arbetade under tiden för undersökningen med försörjningsstöd vid Social- och Arbetsmarknads-kontoret i Södertälje. Tullinge, februari 2005 Tomas Bons Forskningsassistent FoU-Södertörn 2

3 Författarens förord Min rapport behandlar föräldraskap och barns behov. Halvvägs in i mitt rapportskrivande blev jag själv förälder för första gången. Flera personer har frågat mig hur detta har påverkat min undersökning. Utan att veta exakt hur det påverkat mig har det med säkerhet haft betydelse. Min förhoppning är att rapporten vunnit en fördjupad förståelse för föräldraskapets villkor utan att den kritiska reflektionen därmed blivit lidande. Jag vill tacka Tomas Bons och Eva Nyberg på FoU Södertörn. Utan era genomläsningar och synpunkter hade det kanske inte blivit någon rapport. Ett stort tack till mina kollegor på försörjningsstödet i Södertälje för arbetet med att hitta lämpliga föräldrar att intervjua. Störst tack till de föräldrar som låtit mig ta del av sina liv och som vågat och velat berätta om hur det är att leva med ett långvarigt försörjningsstöd. Södertälje i februari 2005 Andreas Andersson 3

4 INLEDNING... 6 SYFTE... 7 FRÅGESTÄLLNINGAR... 7 RAPPORTENS UPPLÄGG... 7 FÖRSÖRJNINGSSTÖD I SVERIGE - EN LITTERATURÖVERSIKT... 8 EN HISTORISK TILLBAKABLICK... 8 VILKA BARN OCH FAMILJER ÄR EKONOMISKT UTSATTA... 9 Hur långt är ett långvarigt behov av försörjningsstöd... 9 Det långvariga försörjningsstödet orsaker och konsekvenser Barnet i familjer med långvarigt försörjningsstöd SOCIALTJÄNSTLAGEN OCH RÄTTEN TILL FÖRSÖRJNINGSSTÖD Socialtjänstlagen (2001:453) Rätten till försörjningsstöd mål och medel FN: S BARNKONVENTION Barnets bästa BARNPERSPEKTIVET VÄXER FRAM I SOCIALTJÄNSTLAGEN BARN OCH FÖRÄLDRARS VILLKOR I VARDAGEN Familj och föräldraskap Barnens vardag i Sverige MOT EN FÖRSTÅELSE AV OLIKA BEHOV Absoluta och relativa behov Maslows behovshierarki METOD OCH TILLVÄGAGÅNGSSÄTT EN KVALITATIVT INRIKTAD STUDIE KVALITATIVA INTERVJUER SOM VETENSKAPLIG METOD PLANERING OCH GENOMFÖRANDE AV INTERVJUERNA FÖRFÖRSTÅELSE AVGRÄNSNING OCH URVAL DEN KVALITATIVA FORSKNINGSINTERVJUN KRITERIER OCH KVALITET ANALYSEN AV INTERVJUERNA PRESENTATION AV INTERVJUERNA BESKRIVNING AV DE INTERVJUADE FÖRÄLDRARNA FAMILJERNA OCH DEN EKONOMISKA SITUATIONEN Vardagslivets villkor med försörjningsstöd Att sköta sin ekonomi Oro för ekonomin påverkan på hälsan Det privata nätverket en nödvändig komplettering ATT VARA FÖRÄLDER MED FÖRSÖRJNINGSSTÖD Vad utmärker en bra förälder Ekonomins inverkan på föräldraskapet Barnens syn på sina föräldrar som bidragstagare Föräldrarnas egna behov

5 3. BARNEN I FAMILJERNA Föräldrarnas upplevelser av barnens behov Föräldrarnas upplevelse av barnens förväntningar och krav Skolan och dagis Hur föräldrarna tror att barnen upplever familjens ekonomi Barnens fortsatta utveckling FAMILJEN OCH SOCIALTJÄNSTEN Socialtjänsten som hinder eller möjlighet Individuell bedömning och rättssäkerhet Att vara beroende och maktlös ANALYS AV INTERVJUERNA FÖRÄLDRASKAPET OCH EKONOMIN Föräldrarnas krav och barnens behov Att leva med försörjningsstöd i det moderna samhället Bidragskultur och värderingar Ekonomins påverkan på hälsan SOCIALTJÄNSTLAGEN OCH BARNENS BEHOV Att vara barn i en socialbidragsfamilj Barnens materiella situation Blir barnen själva bidragstagare när de blir vuxna? Föräldrarnas kontakt med socialtjänsten Barnperspektivet i handläggningen UNDERSÖKNINGENS SLUTSATSER EN PRIMÄR OCH SEKUNDÄR PÅVERKAN FÖRÄLDRASKAPETS OLIKA ANSIKTEN Försörjningsstödet har ingen eller liten påverkan Försörjningsstödet har en viss påverkan Försörjningsstödet spelar en avgörande roll Vad beror skillnaderna på SLUTDISKUSSION LITTERATUR

6 Inledning Den 7 januari 2002 påbörjade jag min anställning som socialsekreterare i Södertälje. Sedan dess kommer jag nästan dagligen i kontakt med människor som under lång tid har levt under knappa ekonomiska förhållanden och som kontinuerligt tvingas ansöka om försörjningsstöd. I min arbetsgrupp på socialtjänsten arbetar vi specifikt med personer som har ett långvarigt behov av försörjningsstöd och som i många fall står långt ifrån en egen försörjning. Många av människorna vi möter på långtidsgruppen är också föräldrar. Hur påverkas familjens situation av att under mycket lång tid vara i behov av socialbidrag för sin försörjning? Hur påverkas deras möjligheter att vara goda föräldrar åt sina barn när ekonomin alltid är ansträngd? Hur ser de själva på sitt föräldraskap? Och hur påverkas föräldraskapet av den ekonomiska situationen? Södertälje är en kommun där det bor jämförelsevis många familjer som har ett långvarigt behov av kompletterande försörjningsstöd. Det får till följd att många barn och ungdomar i Södertälje lever i familjer med knappa ekonomiska resurser. Ett faktum som på ett eller annat sätt påverkar såväl dem själva som deras föräldrar. Samtidigt är socialtjänstens personal sedan 1998 av riksdagen ålagda att särskilt beakta barnperspektivet i de beslut som berör barn. Inte sällan upplevs detta som problematiskt av de socialsekreterare som arbetar med försörjningsstöd. Personligen har jag vid ett flertal tillfällen upplevt att jag saknar en tillräcklig kunskap om hur familjernas livssituation ser ut och vilka svårigheter föräldrarna upplever att ekonomin medför. Under våren 2003 genomförde Länsstyrelsen i Stockholms län (2003) en fördjupad granskning av det långvariga socialbidragsbehovet i Södertälje kommun. Den huvudsakliga kritiken från Länsstyrelsen riktades mot socialtjänstens oförmåga att beakta barnens perspektiv och dokumentera hur de beslut man fattade påverkade just barnen i familjer som under lång tid varit beroende av försörjningsstöd. Socialstyrelsen (2003) konstaterar att det finns förhållandevis lite dokumenterad kunskap om vilka konsekvenser det får för barn att leva i familjer med långvarigt ekonomiskt bistånd i Sverige. Min uppfattning är att denna bristande kunskap också gäller vilka konsekvenser det får att vara förälder till dessa barn. Som en konsekvens av länsstyrelsens granskning och den efterföljande diskussionen började jag fundera kring hur jag och mina kollegor kan fördjupa vår kunskap kring hur vardagen ter sig för familjer med långvarigt försörjningsstöd. Det rör familjer som vi dagligen har kontakt med och kring vilka vi fattar betydelsefulla beslut som påverkar deras handlingsfrihet och möjligheter att leva ett normalt familjeliv. Denna undersökning är förhoppningsvis ett steg mot en sådan fördjupad förståelse. 6

7 Syfte Syftet med undersökningen är att bidra till en djupare förståelse om vad det innebär att vara förälder under ett långvarigt behov av försörjningsstöd. Jag vill undersöka hur man upplever sina möjligheter att kunna tillgodose barnens olika behov och hur de möjligheterna påverkas av den ekonomiska situationen. Förhoppningen är att den fördjupade kunskapen kring familjernas situation skall vara behjälplig i den fortsatta diskussionen ute på socialkontoren kring hur socialtjänsten på bästa sätt kan stötta barn och familjer med försörjningsproblem. För att kunna nå en sådan fördjupad förståelse förefaller det nödvändigt att vända sig till de föräldrar som berörs och som själva lever i den verklighet som vi vill undersöka. De bör rimligtvis ha mycket att bidra med vad gäller sina erfarenheter av föräldraskapet och sin kunskap kring vilka behov de, men framförallt deras barn har. Frågeställningar Undersökningens syfte skall nås genom att följande frågeställningar besvaras - Hur upplever man som förälder att ens föräldraskap påverkas av att leva med ett långvarigt behov av försörjningsstöd? - Hur ser man som förälder med långvarigt behov av försörjningsstöd på sin förmåga att tillgodose barnens behov? Rapportens upplägg Jag kommer först att presentera teoretiska utgångspunkter och den tidigare forskning som är relevant för intervjuundersökningen. Därefter redogör jag för undersökningens metod och tillvägagångssätt innan intervjuresultaten presenteras och analyseras. Rapporten avslutas med undersökningens slutsatser och en slutdiskussion. 7

8 Försörjningsstöd i Sverige - en litteraturöversikt Inledning I detta avsnitt ger jag en bakgrund till undersökningen och sätter in mitt ämnesval i ett större sammanhang. Jag beskriver kortfattat det aktuella kunskapsläget kring mitt syfte och mina frågeställningar. Jag redogör för försörjningsstödets utbredning i Sverige, dess orsaker och tänkbara konsekvenser, samt för försörjningsstödets funktion och de skyldigheter som åligger socialtjänsten främst avseende barnens behov. Avsnittet innehåller också ett försök att förtydliga behovsbegreppet, främst utifrån Abraham Maslows teoribildning. Målsättningen är att belysa mitt ämnesval ur olika perspektiv som tillsammans utgör ett teoretiskt ramverk då intervjumaterialet analyseras. De teoretiska utgångspunkterna återkopplar jag till under analysavsnittet. En historisk tillbakablick Under 1900-talet genomgick Sverige stora samhälleliga förändringar. Dessa förändringar har också påverkat vilka grupper i samhället som varit i behov av fattigstöd och socialhjälp. Under första halvan av förra århundradet var det framförallt gamla och sjuka som utgjorde den största delen av fattigstödstagarna. Dessa grupper kom sedermera att i stort flyttas ut ur det selektiva fattigstödet då andra generella trygghetsreformer infördes. Sjukförsäkringen och pensionssystemens utbyggnad är exempel på sådana reformer. Parallellt med välfärdsstatens utveckling efter andra världskriget har andra samhällsgrupper kommit att bli såväl berättigade till som i behov av, fattigunderstöd. Denna utveckling har bidragit att hålla den totala bidragsandelen på en tämligen konstant nivå under hela 1900-talet. Den främsta förändringen är att det huvudsakligen är människor i arbetsför ålder som svarar för utbredningen av socialbidraget under välfärdsstatens expansion. Andelen av befolkningen som är i behov att ekonomiskt bistånd har alltså inte minskat med välfärdsstaten utan endast flyttats till andra grupper av befolkningen.(salonen 1994) Av de samhällsgrupper som särskilt har ökat sedan 60-talet och framåt utmärker sig de ensamförsörjande kvinnorna med minderåriga barn mest. Den största risken för att befinna sig i ett socialbidragshushåll är i barndomen. Salonens undersökning visar att cirka vart tionde barn återfinns i ett socialbidragshushåll någon gång under året. Också flyktinghushåll har ökat markant sedan 60-talet. Orsaken till detta återfinns huvudsakligen i flyktingarna etableringsfas i det nya landet. Men flyktingarna har också en svagare socioekonomisk ställning även när de rotat sig i Sverige. (Salonen 1994) Detta är en bild som bekräftas också av senare forskning. En stor del av invandrarnas socialbidragstagande kan tillskrivas de nyanlända flyktingarna som befinner sig i en etableringsfas i Sverige. Socialbidragstagandet minskar sedan i takt med vistelsetiden i 8

9 landet. Det dröjer dock cirka femton år innan invandrarna har samma genomsnittliga socialbidragsnivå som den infödda befolkningen. (Franzén 2002) Bokslut över välfärden (SOU 2001:79) visar att de som har blivit långvarigt beroende av försörjningsstöd under 1990-talet hade stora problem med att bli självförsörjande. Det stora flertalet kom aldrig ut på arbetsmarknaden och under flera år var man i fortsatt behov av försörjningsstöd. Vilka barn och familjer är ekonomiskt utsatta I Ekonomiskt utsatta barn (Ds 2004:41) konstaterar man att det finns flera olika indikationer på vad det innebär att vara ekonomiskt utsatt. I EU finns ett mått, Risk of Poverty som snarare beskriver vilka som riskerar ekonomisk utsatthet genom att man har en låg disponibel inkomst. Problemet med en sådan definition är att inkomsten inte alltid säger tillräckligt om hushållets ekonomiska situation. Ett annat mått på ekonomisk utsatthet är andelen barn som lever i hushålls om vid något tillfälle under året mottagit försörjningsstöd. År 2002 var den siffran barn. Samtidigt kan det finnas familjer som lever just ovanför försörjningsstödsnormen eller som väljer att inte söka försörjningsstöd och som också är att betrakta som ekonomiskt utsatta. Man konstaterar däremot att vara ekonomiskt utsatt eller att ha försörjningsstöd är inte synonymt med fattigdom. Om man lever på försörjningsstöd så skall man inte betraktas som fattig eftersom försörjningsstödet skall tillgodose att man uppnår en skälig levnadsnivå. För en vidare diskussion om fattigdom och försörjningsstöd se Halleröd (1993, 2002) Samtidigt ökar utsattheten för barn som lever i familjer som har ett långvarigt behov av försörjningsstöd. Drygt barn levde i familjer som hade försörjningsstöd under nästan hela Det är barn till ensamstående mammor och till utrikes födda föräldrar som löper störst risk att bli ekonomiskt utsatta. Hur långt är ett långvarigt behov av försörjningsstöd Det vanligaste sättet att definiera ett långvarigt behov av försörjningsstöd i olika typer av statistik och vetenskapliga arbeten är att ange det genomsnittliga antalet bidragsmånader under ett kalenderår. Jonasson (1996) konstaterar att vad som menas med ett långvarigt behov av försörjningsstöd inte är någon självklarhet utan kan uppfattas på många olika sätt. En konsekvens är att det kan vara svårt att jämföra olika studier med varandra. I min undersökning har samtliga hushåll varit aktuella för försörjningsstöd kontinuerligt i minst två år, i de flesta fallen avsevärt mycket längre tid än så. Oavsett vilka kriterier eller tidsmässiga krav man ställer upp för ett långvarigt försörjningsstöd i olika undersökningar så har jag inte stött på någon definition som inte skulle betrakta de intervjuade föräldrarna som långvariga försörjningsstödstagare. 9

10 Det långvariga försörjningsstödet orsaker och konsekvenser I Socialtjänst i utveckling (SOU 1999:97) redogörs ingående för det långvariga försörjningsstödets orsaker och tänkbara konsekvenser. Man konstaterar att socialbidraget under nittiotalet inte längre enbart fungerar som ett yttersta ekonomiskt skyddsnät utan har kommit att bli en långvarig försörjningskälla för många människor. Den huvudsakliga orsaken är utvecklingen på arbetsmarknaden. Den svenska socialpolitiken bygger på människors anknytning till arbetsmarknaden. När människor inte lyckas etablera sig på arbetsmarknaden kvalificerar de sig inte heller till att vara berättigade till arbetslöshetsförsäkring eller sjukförsäkring vid arbetslöshet och sjukdom. I sådana situationer hänvisas man istället till att söka försörjningsstöd. En grupp som blir särskilt drabbad av detta är före detta flyktingar som inte lyckats etablera sig på arbetsmarknaden efter introduktionsperioden. Utredningen konstaterar att utvecklingen under nittiotalet gör att fler människor än tidigare kommer att vara varaktigt i behov av försörjningsstöd på grund av att man inte etablerar sig på arbetsmarknaden eller genom otillräckliga socialförsäkringar. Socialbidraget får då rimligtvis en svagare koppling till andra sociala problem än rent ekonomiska. Socialtjänstutredningen föreslog att socialbidraget därför skulle flyttas ur socialtjänstlagen och regleras i en särskild lag, men så blev inte fallet. Ett långvarigt behov av försörjningsstöd riskerar enligt socialtjänstutredningen att påverka människors motivation och förmåga att försörja sig själva. Genom höga marginaleffekter samt upplevelsen att den egna kompetensen inte tillvaratas riskerar den enskilde att anpassa sig till ett liv utanför arbetsmarknaden. Om så är fallet för många människor finns det enligt utredaren risk för att det utvecklas en särskild bidragskultur. Vad en sådan kultur skulle innebära eller hur den kan karaktäriseras utvecklar utredningen inte närmare. Man konstaterar däremot att det är anmärkningsvärt att så många barnfamiljer är långvarigt beroende av socialbidrag. Dessa barn riskerar att få dåligt självförtroende och att ärva attityder som hänger samman med ett bidragsberoende. Utvecklingen under nittiotalet bekräftas i Bokslut över välfärden (SOU 2001:79) där det framgår att antalet personer som under ett kalenderår fick försörjningsstöd under minst tio månader var mer än dubbelt så många 1999 som Man konstaterar vidare att människor med långvarigt behov av socialbidrag skiljer sig från de personer med kortvarigt behov av ekonomisk hjälp på samma sätt som människor med försörjningsstöd i allmänhet, skiljer sig från befolkningen i övrigt. Detta innebär att människor med långvarigt behov av försörjningsstöd har svårare att få fäste på arbetsmarknaden. Enligt Franzén (2002) har de har också lägre utbildning, sämre sociala nätverk och resurser samt sämre fysisk och psykisk hälsa. De konsumerar mer psykiatrisk vård och bor i mindre attraktiva bostadsområden. I en undersökning av långvariga socialbidragstagare i Stockholm ger Jonasson (1996) stöd åt uppfattningen att människor med långvarigt behov av försörjningsstöd skiljer sig från såväl befolkningen i stort som från de med kortvarigare behov av socialbidrag genom en sämre situation i flera avseenden. Men människor med långvarigt behov av försörjningsstöd är ingen homogen grupp. Det finns också klara skillnader mellan de 10

11 grupper som har försörjningsstöd under lång tid. Jonassons studie visar att det finns en klar skiljelinje mellan de socialbidragshushåll som har barn och de utan barn. De långvariga bidragshushåll som hade barn hade generellt sett en bättre livssituation än de långvariga bidragshushållen utan barn. De har generellt sett en högre utbildningsnivå, har bättre förankring på arbetsmarknaden och en bättre upplevd fysisk och psykisk hälsa. Den bästa situationen upplevde par med barn, men ensamstående föräldrar hade en avsevärd bättre situation än såväl par som ensamstående utan barn. Samtidigt är skillnaderna mellan dem och befolkningen i övrigt betydande. I samma undersökning utmärkte sig däremot barnfamiljerna i ett avseende. De upplevde i högre utsträckning än andra att det var besvärligt att ta kontakt med socialtjänsten. Den huvudsakliga invändningen var att man upplevde det som pressande och nervöst att ha med socialtjänsten att göra. Man kände sig utlämnad, förödmjukad och kränkt. Men också sådana synpunkter som att man upplevde sig ligga samhället till last och att bemötandet var byråkratiskt gav man uttryck för. Framförallt ensamstående mammor upplevde kontakten som besvärande och var den enda grupp som upplevde att kontakten ägde rum för ofta. (Jonasson, a.a.) Man kan således konstatera att skillnaderna i levnadsnivå mellan dem som lever under långvarigt behov av försörjningsstöd och de som är självförsörjande och aldrig tvingas söka socialbidrag verkar vara betydande. Men vilken kunskap finns hur detta påverkar detta barnen som lever i familjer med långvarigt försörjningsstöd? Barnet i familjer med långvarigt försörjningsstöd Vad innebär det för barn att växa upp i familjer med ett långvarigt behov av försörjningsstöd? Kommer de själva att utveckla sociala problem längre fram i livet? Lundström & Wiklund (2000) konstaterar i sin översikt om kunskapsläget kring barn i socialbidragsfamiljer att det existerar tämligen lite forskning kring just denna fråga. Författarna redovisar också utländsk forskning, främst från USA, i syfte att belysa frågan ytterligare. Då skillnaderna mellan USA och Sverige i avgörande delar skiljer sig åt kan man inte direkt översätta de amerikanska resultaten till svenska förhållanden. En övergripande slutsats av studien är att fattigdom och socialbidrag endast är två riskfaktorer bland många andra vad gäller barnens fortsatta utveckling. Vid en genomgång av vilka familjer som blir föremål för socialtjänstens barnavårdande insatser finns det en kraftig överrepresentation av ekonomiskt utsatta familjer. Hit räknas familjer med ensamstående mödrar, invandrarfamiljer samt bidragsberoende familjer utan ordentligt fäste på arbetsmarknaden. Det finns således ett klart samband mellan socioekonomiska faktorer och social barnavård. Samtidigt är det viktigt att poängtera att de flesta socialbidragstagare och ensamstående eller utlandsfödda föräldrar aldrig kommer i kontakt med den sociala barnavården. Undersökningar från USA visar att fattigdom och socialbidrag under barn- och ungdomstiden har betydelse för antalet skolår och ökad risk för ekonomisk inaktivitet i vuxen ålder, dvs. att man själv tvingas söka försörjningsstöd eller liknande bistånd. Svenska studier har visat att socialbidrag i barndomen endast är en av flera orsaker till att man själv blir socialbidragstagare i vuxen ålder. 11

12 Lundström & Wiklund (a.a.) redogör vidare för olika teoretiska förklaringsmodeller som kan hjälpa oss att förstå hur ett långvarigt behov av försörjningsstöd kan påverka barnens utveckling. De finner ett visst empiriskt stöd för s.k. ekonomisk deprivation, d.v.s. konsekvenser av att barnet lider av bristande ekonomiska resurser och begränsad tillgång till materiella ting som på ett eller annat sätt är nödvändiga för hennes utveckling. Familjeinkomsten har också visat sig ha viss betydelse för barns kognitiva förmåga och skolprestation. Då resultaten framkommit främst i amerikansk fattigdomsforskning kan man inte direkt översätta resultaten till svenska familjer som uppbär försörjningsstöd. En riskfaktor för barnens utveckling som kan vara tillämplig också i Sverige är att barnen erbjuds en mindre stimulerande miljö på grund av att familjen saknar pengar till leksaker, fritidsaktiviteter och liknande utgifter. Vad avser barns ogynnsamma utveckling konstateras att orsaken med säkerhet är multifaktoriell, att det långvariga socialbidragsbehovet bara är en orsak tillsammans med ett flertal andra. En annan teoretisk förklaringsmodell rör s.k. ekonomiska stressorer i familjen och hur detta påverkar barnen. Det finns föga förvånande ett empiriskt stöd för att fattigdom ökar den ekonomiska stressen i en familj vilket i sin tur påverkar förekomsten av konflikter i familjen som kan ha en negativ inverkan på barnens skolprestationer. Den sammanfattande bedömningen är att den absoluta majoriteten av fattiga föräldrar inte är sämre föräldrar än andra och att leva i en ekonomiskt utsatt situation har en begränsad effekt för brister i barnens omsorg. Däremot kan familjens bristande ekonomiska resurser fungera som en förstärkande omständighet som tillsammans med andra riskfaktorer, som missbruk eller annan ohälsa, kan leda till bristande omsorgsförmåga hos föräldrarna. Lundström & Wiklund konstaterar slutligen att vi vet väldigt lite om de vardagliga villkoren för svenska barn som växer upp i familjer som under långa tider är beroende av socialbidrag. Socialtjänstlagen och rätten till försörjningsstöd Socialtjänstlagen (2001:453) 1957 ersattes den dåvarande fattigvårdslagen från 1918 med socialhjälpslagen. Grunddragen var dock de samma som tidigare. Fram till början av åttiotalet hade man därför en sociallagstiftning som vilade på värderingar från början av seklet tillsattes den s.k. socialutredningen som hade till uppgift att utarbeta en ny lagstiftning. Efter mer än tio års utredande trädde socialtjänstlagen i kraft 1 januari Den nya lagstiftningen hade karaktären av en målinriktad ramlag. Syftet var att undvika en alltför stark detaljreglering och möjliggöra en helhetssyn på människors situation och hjälpbehov. Kommunerna skulle ges möjlighet att utforma sin socialtjänst efter sina lokala förutsättningar. Lagstiftningen var helt inriktad på att stödja den enskilde och saknade repressiva och bestraffande inslag. Människor som 12

13 inte kunde få sina behov tillgodosedda på annat sätt skulle få ekonomisk hjälp till sin försörjning och livsföring i övrigt. Den enskilde skulle genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Vad som skulle inbegripas i en skälig levnadsnivå definierades inte tydligare, utan kom i hög utsträckning att styras av Socialstyrelsens allmänna råd och förvaltningsdomstolarnas utslag och bedömningar. (Fahlberg & Magnusson, 2002) I januari 1998 begränsades rätten till bistånd genom vissa förändringar i socialtjänstlagen. Man tydliggjorde vidare vad försörjningsstödet skulle inbegripa genom införandet av en s.k. riksnorm som omfattade skäliga kostnader för uppräknade behov. Utöver riksnormen hade man rätt till bistånd för skäliga kostnader som boende och hushållsel m.m. Riksnormen var ett förtydligande av vad som bedöms ingå i en skälig levnadsnivå. Man gjorde också inskränkningar i möjligheten att överklaga socialtjänstens beslut via förvaltningsbesvär, något som kom att ändras tillbaka fyra år senare. (a.a.) Den 1 januari 2002 träder den nya socialtjänstlagen i kraft. De grundläggande målsättningarna och värderingarna låg fast. I Socialtjänst i utveckling (SOU 1999:97) fastslås att det sociala arbetet också fortsättningsvis skall ha sin grundläggande utgångspunkt i en helhetssyn med fokus på enskildes situation. Utredningen tycker vidare att socialtjänstlagens grundläggande struktur och karaktär som ramlag skall behållas. Man utökade åter överklagningsrätten avseende bistånd med hänvisning till att socialtjänsten vänder sig till människor som av olika skäl kan uppleva svårigheter att hävda sin rätt i den allmänna debatten. Rätten till försörjningsstöd mål och medel Rätten till ekonomiskt bistånd fastslås i socialtjänstlagen, SoL (2001:453). 4 kap. Rätten till bistånd 1 Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt. Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet skall utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv. Vad som menas med skälig levnadsnivå har inte definierats i lagstiftningen eller i lagens förarbeten med hänvisning till att innebörden i begreppet kan förändras över tid och påverkas av de förhållanden och den situation som den bidragssökande lever i. I 4 kap 3 SoL framgår vilka kostnader som försörjningsstöd skall täcka. 3 Försörjningsstöd lämnas för skäliga kostnader för 1. Livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt dagstidning, telefon och TV-avgift, 13

14 2. Boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring samt medlemskap i fackförening och arbetslöshetskassa. ( Socialstyrelsen 2003) Bistånd enligt punkt 1. utgör den sk. riksnormen som utifrån Konsumentverkets beräkningar årligen fastställs av regeringen och redovisas i socialtjänstförordningen. Försörjningsstödet innefattar också de utgifter som faller under punkt 2, vilken avser rätt till bistånd för skäliga kostnader för ett antal regelbundet återkommande utgifter. Konsumentverkets beräkningar skall återspegla en skälig konsumtionsnivå och skall inte betraktas som varken en miniminivå eller en lyxnivå. Beloppen skall täcka kostnader för sådant som bör finnas i ett hushåll för att man på ett skäligt sätt skall kunna tillfredsställa sina vardagsbehov. Beloppen varierar också med avseende på hushållens storlek och hushållsmedlemmarnas ålder. Vad avser begreppet livsföring i övrigt så omfattar detta allting som kan krävas för att människor skall uppnå skälig levnadsnivå men som inte ingår i försörjningsstödet. Det rör sig vanligtvis om tillfälliga eller mer oväntade utgifter. Ett exempel på ett sådant tillfälligt behov är tandvård. Målsättningen är som bekant att människor skall bli självförsörjande, och kan för att nå dit vara i behov av bistånd som inte ingår i försörjningsstödet. Enligt Socialstyrelsen (2003) kan hushåll som under lång tid levt med försörjningsstöd tvingats avstå från allting som inte är direkt nödvändigt. Man har inte möjlighet att unna sig det lilla extra som familjer med normala inkomster har möjlighet till. Detta kan särskilt påverka barnen. Socialstyrelsen konstaterar vidare att tanken med försörjningsstödet är att det bara skall underlätta försörjningen under en kort tid. Men eftersom verkligheten ser annorlunda ut, och att personer och familjer lever på försörjningsstöd under längre tider kan det innebära att särskilda behov kan behöva tillgodoses. Detta innebär dock inte automatiskt att man på grund av lång bidragstid skulle ha behov av större bistånd. FN: s barnkonvention Konventionen om barnens rättigheter antogs av FN:s generalförsamling den 20 november Konventionen är inriktad på det enskilda barnet och syftar till att tillförsäkra att barnet får sina grundläggande behov och rättigheter tillgodosedda. Barnet blir genom konventionen för första gången ett subjekt med rättigheter. Konventionen omfattar medborgerliga och politiska rättigheter, dit bl.a. åsikts- och yttrandefrihet, skydd för privat- och familjelivet räknas. Också rätten att inte behöva utstå tortyr eller annan grym, förnedrande behandling inbegrips här. Konventionen omfattar också ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Hit hör rätten till goda livsbetingelser i vid mening. Till sådana rättigheter räknas sjukvård, socialförsäkring samt att man får leva under en skälig levnadsstandard. Barnens rätt till vila, lek och fritid befästs vidare. Rättigheterna omfattar också att barn i etniska och kulturella minoriteter skall beredas möjlighet att utöva sin religion och kultur. Barnkonventionen skall ses som en helhet där samtliga rättigheter är lika viktiga. De medborgerliga och politiska rättigheterna är absoluta till sin natur medan de sociala, 14

15 ekonomiska och kulturella rättigheterna mer uttrycker en målsättning vars genomförande är beroende av staters olika utvecklingsnivå. Men fattigare stater är skyldiga att utnyttja sina resurser maximalt för att kunna tillförsäkra barnen sina rättigheter. För ett land som Sverige och för andra industriländer innebär det att man bör ha en hög målsättning avseende den generellt sett höga välfärdsnivån. Konventionen kan sägas bygga på fyra huvudsakliga principer; principen om ickediskriminering, principen om barnets bästa, principen om barnets rätt till liv och utveckling samt principen om barnets rätt att komma till tals. (SOU 1997:116) I följande framställning är det huvudsakligen konventionens andra princip, om barnets bästa, som kommer att stå i centrum. Barnets bästa En av de dominerande principerna i barnkonventionen är att vid alla åtgärder som rör barn skall barnets bästa sättas främst. Två huvudsakliga synsätt har präglat konventionens ställningstagande. Barn har fullt och lika människovärde, samt behov av särskilt stöd och skydd. I konventionens artikel 3 framgår att barnets bästa alltid skall beaktas i beslutsfattandet. Detta innebär inte att barnens bästa alltid skall vara avgörande för en myndighets beslut, men om man låter andra intressen väga tyngre måste man kunna visa att barnets bästa vägts in i bedömningen. Myndigheten måste också kunna visa att barnets perspektiv har redovisats i beslutsprocessen. Barnets bästa skall således komma i första rummet vid alla åtgärder som rör barn och skall gälla inom alla samhällsområden. (a.a.) Barnets bästa kan förstås dels som en allmän princip som skall genomsyra olika myndigheters handläggning och beslut, dels kan barnets bästa bidra till en förståelse kring konventionens sakartiklar. Artikel 27 behandlar barnets rätt till en viss levnadsstandard. Barn har rätt till den levnadsstandard som krävs för dess fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling. Det fastslås vidare att det i första hand är föräldrarna som, utifrån sina ekonomiska resurser och övriga förmåga, är ansvariga för att barnet tillförsäkras sådana livsvillkor som krävs för deras utveckling. Men samhället är i sin tur skyldigt att vidta åtgärder som på bästa sätt underlättar för föräldrarna att ta ett sådant ansvar. En sådan skyldighet kan vara att erbjuda ekonomisk hjälp om föräldrarna har otillräckliga inkomster för att kunna försörja familjen. Barnets bästa är inget statiskt begrepp utan varierar mellan olika tider och sociala och kulturella sammanhang. Hur man skall förstå barnets bästa kan således skilja sig mellan barn i Sverige och i Indonesien, och påverkas av utvecklingsnivå, tillgång till samhällelig service och den sociala och kulturella omgivningen. Det varierar också mellan barn i samma land beroende på just det enskilda barnets livssituation. Utredningen konstaterar att inget barn får diskrimineras i utövandet av sina rättigheter. Det är därför oroväckande att antalet barn i Sverige som lever i familjer med små ekonomiska resurser ökar. Speciellt utsatta är barn till ensamstående föräldrar och barn i invandrarfamiljer. Utredningen konstaterar vikten av att denna utveckling följs noggrant för att undvika att samhället gör prioriteringar som ytterligare förvärrar situationen för dessa grupper. (a.a.) 15

16 Barnperspektivet växer fram i socialtjänstlagen År 1998 infördes bestämmelser i socialtjänstlagen som syftar till att stärka barnens ställning i lagen. Detta kommer till uttryck i 1 kap. 2 SoL som har följande lydelse: När åtgärder rör barn skall det särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. Med barn avses varje människa under 18 år. (Socialstyrelsen 2003) Barnperspektivets införlivande i socialtjänstlagen är en direkt konsekvens av FN:s barnkonvention. Som tidigare konstaterats är barnets bästa en av de huvudsakliga principer som barnkonventionen vilar på. Syftet är att ta reda på hur barnet uppfattar och upplever sin situation och eventuella förändringar som socialtjänstens beslut eller åtgärder kan få. Att som vuxen göra något som man anser vara för barnets bästa är alltså inte tillräckligt. Samtidigt är barnperspektivet någonting som är förbehållet vuxna. Barnet kan inte själv inta ett barnperspektiv då de själva lever i det. Barnet betraktas som expert på sin egen situation, en individ med egna behov, rättigheter och uppfattningar. (SOU 1997:116) För socialtjänstens vidkommande innebär barnperspektivet att beslut som rör ett barn måste grunda sig på en bedömning om vad som är bäst för just det barnet. Olika förslag till lösningar skall vägas mot varandra, i syfte att uppmärksamma hur beslutet påverkar barnet. Barnets bästa skall alltid beaktas, utredas och redovisas även om det inte alltid är avgörande för vilket beslut som fattas. Detta gäller också när vuxna människor vänder sig till socialtjänsten för att söka ekonomiskt bistånd. Det är en bedömning som får göras från fall till fall hur stor vikt som skall läggas vid barnets situation. Barnperspektivet skall säkerställas genom att barnet blir synligt i utredningen. Vad avser familjer med långvarigt behov av försörjningsstöd framhåller socialtjänstutredningen (SOU 1999:97) följande. Detta synsätt innebär inte en mer generös behovsbedömning för barnfamiljer med långvarigt socialbidragsberoende. Men med en individuell behovsprövning som grund för rätten till socialbidrag bör man ta särskild hänsyn till vad barnens bästa kräver i sådana situationer där de kan anses mer utsatta än vad som kan anses vara normalt för andra barn. s. 241 Socialstyrelsen (2003) framhåller att barnperspektivet kan tillämpas i situationer rörande barnens fritidsaktiviteter och för umgänget med föräldrar som man inte bor tillsammans med. Också vad gäller skälig boendekostnad kan man tillämpa barnperspektivet i syfte att underlätta umgänge. Man framhåller också att barnperspektivet kan yttra sig i att föräldrarna får del av satsningar för att komma ut i arbete och på så sätt nå en egen försörjning. Barnperspektivet rör således andra aspekter än rent ekonomiska. 16

17 Barn och föräldrars villkor i vardagen Som tidigare konstaterats tillskriver FN:s barnkonvention föräldrarna det största och huvudsakliga ansvaret för att barnet får den omvårdnad och det skydd som hon är i behov av. Familjen är enligt FN samhällets grundläggande enhet och den naturliga miljön för barnet att växa upp i. Familjen blir således mycket viktig för barnets utveckling och välfärd. Men hur kan vi förstå vad som karaktäriserar den tillvaro som dagens familjer lever i? Familj och föräldraskap Enligt Bäck-Wiklund & Bergsten (1997) har begreppet familj ingen entydig innebörd, varken i Sverige eller i andra länder. Familjebegreppet kan alltså innefatta olika saker beroende på var i världen man befinner sig. I Sverige tolkas begreppet tämligen snävt, även om familjelivet och föräldraskapet ständigt påverkas och formas av den tid och det sammanhang i vilket det förekommer. I Sverige kom familjelivet under välfärdsstatens framväxt att bli en viktig politisk fråga. Under 60-talet och därefter försvinner i stort sett hemmafrun som företeelse i och med att kvinnorna i högre utsträckning söker sig ut på arbetsmarknaden. Kvinnan fick genom detta rätt till ett eget liv utanför familjen som en autonom individ. Också mannens roll har förändrats och riktar sig mer in mot familjelivet än tidigare, även om denna utveckling inte är lika stark. Kvinnan har det huvudsakliga ansvaret för familjelivet bredvid sitt förvärvsarbete. Familjestrukturen förändras också på andra sätt från femtiotalet och framåt, födelsetalen sjunker och skilsmässorna ökar. Detta innebär att fler barn än tidigare växer upp i andra familjekonstellationer än den traditionella kärnfamiljen, tillsammans med en ensamstående förälder eller med omgifta föräldrar. I det moderna eller senmoderna samhället finns det alltså inte längre någon enhetlig eller entydig innebörd av vad som karaktäriserar föräldraskap och familjeliv. Olika familjestrukturer samexisterar bredvid varandra. Olika bilder och föreställningar om manligt och kvinnligt, om familjeliv och föräldraskap gör att man tvingas välja sitt eget sätt att leva, utan möjlighet att inrätta sig i en dominerande, kollektiv livsstil vilket var möjligt tidigare. Bäck-Wiklund & Bergsten (a.a.) hänvisar sitt resonemang till den engelske sociologen Anthony Giddens. Han hävdar att den ökade kunskapsmängden och komplexiteten i tillvaron gör den svår att överskåda och bidrar till att människor blir mer beroende av olika typer av expertsystem i sin vardagstillvaro. Det kan röra sig om dagispersonal, socialsekreterare eller handläggare på försäkringskassan. Mångfalden och ambivalensen i det moderna samhället gör att individen upplever att det finns många olika livsval samtidigt som ett flertal av dem i praktiken är stängda på grund av olika omständigheter som utbildningsnivå, bostadsort och kön. Vi blir genom denna utveckling själva ansvariga för våra egna och våra barns liv. Konsekvensen blir att familjelivet blir en arena där familjemedlemmarnas ofta motstridiga krav skall förenas, och där olika förväntningar och handlingar skall samordnas och jämkas samman. Familjelivet blir en fråga om förhandling mellan olika 17

18 individer. Begreppet förhandling skall här förstås som en process där olika intressen, exempelvis köns- och åldersspecifika måste tillgodoses på ett sätt som familjemedlemmarna uppfattar som rättvist. Föräldrar, barn och tonåringar kan ha olika behov och önskemål och familjens uppgift blir att försöka tillgodose dessa på ett sådant sätt att ingen upplever att den egna individualiteten kränks. De skall också jämkas samman med mer övergripande värden som är viktiga för familjelivet som gemenskap, sammanhållning och föräldraauktoritet. Som tidigare konstaterats karaktäriseras vårt nuvarande samhälle av olika värderingar som existerar parallellt. Detta gäller såväl uppfattningar om vilka uppväxtvillkor som är bra eller dåliga för barn, samt vad det innebär att vara en god förälder. Detta gör att dagens föräldrar inte har några självklara förebilder att luta sig mot vad gäller barnuppfostran och barns olika behov. Enligt Bäck-Wiklund & Lundström (2001) är ett av det mest framträdande dragen i dagens samhälle en tilltagande individualisering. Utvecklingen mot ökad individualisering gäller inte bara vuxna utan i hög grad också barnen. Detta gäller också relationen mellan föräldrar och barn. De förändrade värderingarna hänger samman med de allmänna samhällsförändringarna som ägde rum under första delen av 1900-talet. Synen på barnen har förändrats från att ha varit en värdering huvudsakligen utifrån tillgång till arbetskraft till att få en mer emotionell betydelse för föräldrarna. Men det emotionella värdet och betoningen på barnets individualitet innebar också ett ökat ansvar för föräldrarna att stimulera och utveckla barnet, samtidigt som behovet av kontroll och gränssättning kom att betonas ytterligare. Föräldraskapets krav är inte bara att förstå sitt barns behov, det är också att svara mot de krav som det omgivande samhället ställer. Barnet är inte enbart föräldrarnas privata angelägenhet. Det omgivande samhället har omfattande såväl formell som informell kontroll över föräldraskapet, och eventuella brister i föräldraskapet tolkas ofta som personliga brister hos föräldern. Föräldraskapet innefattar också de krav som föräldrarna ställer på sig själva. I det moderna föräldraskapet (Bäck-Wiklund & Bergsten 1997) konstateras att de intervjuade föräldrarnas mål med fostran av barnen är att de skall växa upp och skaffa sig normala, s.k. Svenssonliv. Föräldrarnas uppgift blir således att skapa förutsättningar för att barnen skall känna en inre och yttre trygghet. Föräldrarna gör också skillnad på barnens behov och barnens önskningar. Medan behoven alltid bör tillgodoses, kan långtgående ansträngningar att tillgodose barnens önskningar snarast få negativa konsekvenser för barnen. Framförallt mödrar ser barnen som det stora livsprojektet och sätter ständigt barnens behov före sina egna. Också fäderna ser barnet som ett livsprojekt, men i högre utsträckning som ett projekt bland flera, kanske främst yrkeskarriären. I undersökningen framkommer också andra skillnader i synen på föräldraskapet mellan män och kvinnor. Kvinnor upplever i hög utsträckning ett gap mellan sin idealbild som mor och den mor man i verkligheten är. Konsekvensen blir inre konflikter, dåligt samvete och känslan av att vara otillräcklig i föräldrarollen. Resultatet blir en osäkerhet om förmågan att fostra barnen till den goda samhällsmedborgare man önskar att de skall bli. (a.a) 18

19 Även om kärnfamiljen fortfarande är norm i samhället lever allt fler barn med bara en förälder. I Sverige har den ekonomiska situationen försämrats för många barnfamiljer, främst under nittiotalet. Ensamstående mödrar drabbas särskilt då deras inkomster är lägre än tvåföräldersfamiljer. Dessa skillnader har blivit tydligare de senaste åren. Betydande nedskärningar i välfärdssektorn i samverkan med stora förändringar på arbetsmarknaden har påverkat de ensamstående mödrarna på ett oroväckande sätt. Dansk forskning visar att de fattigaste ensamstående mödrarna ofta lever i komplexa problemsituationer som inte bara handlar om försörjningsproblem. (Bäck-Wiklund & Lundström 2001) I en undersökning från fyra svenska kommuner visar Lindström (1997) att en tredjedel av de intervjuade föräldrarna ger uttryck för en känsla av otillräcklighet i sitt föräldraskap. Otillräckligheten hade olika dimensioner och föräldrarna var ingen homogen grupp vilket gjorde att otillräckligheten inte kunde förklaras utifrån enkla förklaringsmodeller. Ett framträdande drag var överrepresentationen av ensamstående mammor. En aspekt som framkommer i Lindströms undersökning är att otillräckligheten i föräldraskapet härrör sig till barnens materiella standard. Det handlar inte bara om barnens känslomässiga och fysiska behov utan också om att kunna erbjuda samma materiella standard som barnens kamrater. En av studiens slutsatser är att då det sker neddragningar i de generella stöden till familjer från samhällets olika institutioner blir barn i dagens samhälle mer beroende av föräldrarna och familjens egna resurser. Barnens vardag i Sverige Barnets ställning som individ har stärkts i allt fler sammanhang i det moderna samhället. Barnet har övergått från att ha varit ett objekt till att bli ett subjekt som representerar sig själv, som är med och skapar sin egen barndom och som interagerar med omvärlden. Barnets rätt har också kommit att träda fram i lagtexter och andra förordningar tydligare än tidigare. Offentliga bidrag och samhällsstöd riktas särskilt till barnet och syftar till att stärka barnets position och verka för barnets bästa. Grundtanken är att barnet som ett eget subjekt har intressen som är skilda från föräldrars och andra vuxnas. De utgör därmed en egen social kategori och barndomen betraktas inte längre som en övergångsperiod utan tillmäts i dag en egen status. Detta är en uppfattning som kommer igen i FN:s barnkonvention. Barnen är inget bihang till de vuxna eller passiva mottagare av påverkan från föräldrarna, utan unika individer med egna behov. Barndomen skall alltså inte betraktas endast som en förberedelse för vuxenlivet utan att vara barn är en del av livet som har ett eget värde. (SOU 1997:116) Barn i Sverige har i allmänhet goda levnadsförhållanden när det gäller ekonomiska och materiella livsvillkor, men också när det gäller socialt stöd, samt fysisk och psykisk hälsa. Under 1990-talet har dock barn i hushåll med mycket låga inkomster ökat ganska kraftigt i förhållande till befolkningen i stort. Barn till arbetare, utrikes födda och till ensamstående föräldrar lever oftare i ekonomiskt utsatta hushåll än andra 19

20 barn. I vilken utsträckning påverkar hushållets ekonomi situationen för barn och ungdomar? I Barns och ungdomars välfärd (SOU 2001:55) har utredningen fokuserat på barns och ungdomars egen ekonomiska situation. Barn och ungdomars ekonomi är naturligtvis beroende av föräldrarnas inkomster men det är också en konsekvens av hur fördelningen inom familjen ser ut, huruvida man får vecko- eller månadspeng eller om man själv får handskas med sitt barn- eller studiebidrag. Man konstaterar att de ekonomiska och materiella resurserna är viktiga för barn och ungdomar då de påverkar deras självaktning och möjligheter att kunna delta i sådant som överensstämmer med den grupp eller ungdomskultur man vill tillhöra. Om man inte kan skaffa och göra rätt saker, finns risken att man hamnar utanför gruppen. Utredningen visar att barnens egna materiella tillgångar, mätt bl.a. i mobiltelefon, CDspelare och tv, inte är särskilt beroende av ursprungsfamiljens ekonomi. Det är snarare en konsekvens av ålder och kön. Barn i familjer med de sämsta ekonomiska resurserna, arbetarhushåll, ensamstående föräldrar och utlandsfödda föräldrar har i stort samma ekonomiska resurser som barn i andra grupper. Däremot har man mindre ekonomiskt utrymme och möjlighet att exempelvis få fram en viss summa pengar omgående. Man tolkar resultatet av sin undersökning så, att föräldrar med små ekonomiska resurser strävar efter att barnen inte skall påverkas av detta och att man väljer att prioritera barnens behov och försöker hålla barnens materiella resurser på nivå med alla andra barn. Däremot konstaterar man att barn i hushåll med extrem ekonomisk utsatthet har påtagligt mycket sämre egen ekonomi än andra barn. Denna bild bekräftas i ekonomiskt utsatta barn (Ds 2004:41). Man konstaterar att föräldrar och andra släktingar kompenserar barnen så att de inte skall påverkas av att leva i en ekonomiskt utsatt familj. Barnen i dessa familjer har sällan en egen ekonomisk buffert och man äger färre saker. Man har också betydligt svårare att leva ett socialt liv på samma nivå som kompisarna. Man tolkar detta som att det är inte den löpande ekonomin som är svag utan marginalerna som är små. Konsekvensen blir för barnen är det inte deras vardagsekonomi utan känslan av att inte kunna göra något extra som är det största problemet. Barn i ekonomiskt utsatta familjer är inte med i organiserade fritidsaktiviteter och semestrar mindre än övriga barn. Föräldrarna kompenserar barnens behov på bekostnad av sina egna. Men kompensationen når inte hela vägen utan bristerna kvarstår. Trots den generellt goda hälsan hos svenska barn och ungdomar så är psykosomatiska besvär ganska vanliga. Barn och ungdomars psykiska hälsa hänger samman med såväl hushållets som den personliga ekonomiska situationen. Ekonomiska begränsningar är relaterade till ett lägre psykiskt välbefinnande och därmed också en större risk för psykosomatiska besvär. På motsvarande sätt är goda relationer till kompisar och föräldrar hälsobefrämjande. (a.a) Bing (2003) har undersökt hur vardagslivets villkor inverkar på barnens folkhälsa. Hon konstaterar att barnens hälsa i hög utsträckning påverkas av föräldrarnas ekonomiska 20