Naturen Här kommer vi

Transkript

1 Barn unga samhälle Examensarbete i Barndom och lärande 15 högskolepoäng, grundnivå Naturen Här kommer vi Förskollärares syn på hur man skapar och bevarar trygghet på en bussförskola Nature Here we come Preschool teachers views on how to create and maintain confidence on a mobil preschool Marina Rönn Stina Rrustemi Förskollärarexamen: 210 HP Datum slutseminarium: Examinator: Therese Vincenti Malmgren Handledare: Paula Wahlgren

2 Förord I vårt examensarbete har vi valt att dela upp visa delar från varje kapitel. Marina har fokuserat på textens kapitel om den tidigare forskningen samt bakgrund och Stina har fokuserat på teoridelen samt de centrala begreppen. Detta mestadels för att vi sedan tillsammans skulle diskutera de olika delarna och på så sätt komma åt bådas tankar och idéer. Genom dessa diskussioner fick vi då även en möjlighet till att reflektera kring våra egna erfarenheter, vilket vi anser har varit väldigt givande för vårt arbete. Vi har båda haft lika stort ansvar för skrivandet i de resterande kapitel och sammanförandet av de olika delarna, samtidigt som vi även har hjälpt varandra under arbetets gång. Vi vill tacka de förskollärarna som valde att medverka i vår undersökning, för utan er hade vi inte haft en möjlighet till att skriva detta examensarbete. Vi vill även tacka vår handledare Paula Wahlgren för hennes stöd samt intresse för vårt valda område. Med detta examensarbete hoppas vi kunna ge en bättre inblick på hur en bussförskola arbetar för barns trygghet i en växlande miljö. 2

3 Abstract Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur man som förskollärare skapar och bevarar trygghet på en bussförskola. En kvalitativ metod användes i genomförandet av undersökningen och vi har valt att utgå ifrån förskollärares perspektiv. För att få en ökad förståelse intervjuades fyra förskollärare om deras syn på att skapa och bevara trygghet för barn. Resultatet av detta kan sammanfattas vid att förskollärarna ständigt arbetade med att skapa och bevara trygghet i den dagliga verksamheten. Förskollärarna ansåg att barns trygghet på bussförskolan var ett av de viktigaste uppdragen att arbeta med och för att kunna bevara tryggheten krävs ett gediget arbete från förskollärarnas sida. Avslutningsvis utifrån förskollärarnas perspektiv kunde vi fastställa att en grundläggande faktor som trygghet kan gynna barns lärande i olika miljöer. Nyckelord: Anknytning, bussförskola, miljö, trygg bas. 3

4 4

5 Innehållsförteckning 1. Inledning Bakgrund Syfte och frågeställning Centrala begrepp Teoretiskt perspektiv och tidigare forskning Anknytningsteorin Trygg bas Otrygg anknytning Trygghet Relation till förskollärarna Trygghet i miljön Relation till kamraterna Benämna världen Miljö Utemiljö Metod Metodval Urval Informanter Etiska övervägande Genomförande Analysmetod Resultat och analys Inskolning Rutiner Tryggt barn Otryggt barn Trygghet i barngruppen Trygg utemiljö

6 4.7 Utemiljöns betydelse Sammanfattning och diskussion Metoddiskussion Förslag till vidare forskning Referenser...32 Bilaga 1-3 6

7 1.Inledning Intresset för vårt valda område, trygghet på en bussförskola, har väckts dels för att det inte finns så många studier kring detta nya fenomen och dels för att kunna bidra med mer kunskap kring detta område. Under utbildningens gång har vi fått lära oss hur viktig trygghet är för alla barn i förskolan, därför har vi valt att utgå från detta begrepp. Hur vet man som förskollärare att barn känner sig trygga? Och hur ser förskolläraren på detta begrepp i relation till den fysiska miljön. Hur stor betydelse kan anknytningen ha för barn i relation till trygghet? Enligt den engelska psykoanalytikern John Bowlby (2010) så är barns trygghet starkt sammankopplat till en anknytningsperson, vilket innebär att denna person kommer ha en stark koppling till barnets trygghet. Alla barn behöver knyta an till en person i dess närhet för att kunna känna trygghet. Vilket också kan vara avgörande för att barnet till exempel ska våga utforska och anta nya utmaningar. Utifrån detta perspektiv blir det också viktigt att som förskollärare skapa goda och tillitsfulla relationer till varje barn. Enligt Läroplanen för förskolan (Lpfö98 rev,2010) ska arbetslaget bygga upp varaktiga relationer så att varje barn kan känna sig trygg. Det finns dock relativt många studier på hur trygghet skapas i förskolan, men vi finner väldigt få studier just kring bussförskola som verksamhet. Därför har vi valt att inrikta oss på hur trygghet skapas på en bussförskola. Med en bussförskola menas att barnen har sin fasta punkt på bussen, som sedan åker runt till olika platser där barnen får uppleva olika saker, beroende på vad förskolelärarna vill arbeta med. Då platserna för barnen varierar dagligen, lägger vi alltså även fokus på den fysiska miljön och dess betydelse. Hur skapas då denna trygghet på en bussförskola när barnen befinner sig i olika miljöer varje dag? Enligt Lpfö98 (2010, s.29) ska arbetslaget samarbeta för att erbjuda en god miljö för utveckling, lek och lärande. Alltså har även den fysiska miljön betydelse för hur barn kan utvecklas samt känna trygghet. Marjanna de Jong (2010) har forskat om samspelet mellan den fysiska miljön och barn, hon menar att den sociala och fysiska miljön har en nära relation med varandra. Alltså kan man inte i detta sammanhang bortse från den fysiska miljön, utan även den har en betydelse för hur trygghet kan skapas. De Jong (2010) poängterar dock att den fysiska miljön som barn befinner sig i får allt för lite uppmärksamhet, speciellt i läroplanen, och att det behövs mer forskning kring detta ämne. 7

8 Trygghet är alltså ingen självklarhet, utan något man hela tiden måste arbeta med i förskolans verksamhet. Ett tryggt barn med en bra anknytning till förskolläraren är en förutsättning för att alla barn ska våga utforska, utvecklas och lära, vilket även Lpfö98 förespråkar. Det finns således mycket att undersöka just kring detta ämne, speciellt relationen mellan barn och den fysiska miljön och dess betydelse, vilket gör att detta ämne har intresserat oss och någonting som vi vill veta mer om. I vårt arbete har vi även valt att utgå från förskollärarens perspektiv. 1.1 Bakgrund För att ge en bättre förståelse för vad en bussförskola innebär samt iden med fenomenet, har vi här valt att beskriva detta närmare. Efter många år som chef inom förskolans verksamhet hade Solveig Sunnebo uppmärksammat att många av förskolans verksamheter hade vissa problem områden, som till exempel ökad ohälsa, växande barngrupper och platsbrist. Dessa problem ville Sunnebo ändra på och hitta lösningar till, så år 2002 bestämde hon sig för att starta egen regi. Hon var fast besluten i att skapa stimulerande miljöer för barnen, men även för de vuxna. År 2006 kom hon i kontakt med fenomenet bussförskola, som fanns i Danmark och 2007 kom den första förskolebussen till Sverige (Lückner, 2009). Bussen är specialdesignad, vilket innebär att den är utrustad med kök och toalett samt plats till både det pedagogiska material som till barnens egna fack. Bussen är alltså konstruerad så att den i princip ska fungera som en vanlig förskoleverksamhet, men med utgångspunkt i den fysiska miljön. Syftet med en bussförskola är att ge barn konkreta upplevelser, där de får en möjlighet till att utforska, uppleva med hela kroppen och alla sinnen, i varierande och spännande miljöer (Molinder, 2012). Bussverksamheten är speciellt anpassad till barn mellan tre och fem år. Då utomhusmiljön är en utgångspunkt inom bussförskolans verksamhet, ska den fungera som en kunskapskälla för barnen. Oavsett om förskolebussen används permanent eller bara lite då och då av förskolan, så är det utemiljön som här ligger i fokus. Enligt NCU (Nationellt centrum för utomhuspedagogik) ska bussförskolans verksamhet se utemiljö som en viktig faktor för varje barn att få ta del av, samtidigt som den ska ligga som grund för lärande (NCU, 2016/05/26). I LpFö98 betonas utemiljön som någonting som ska vara inspirerande, utmanande och locka till lek, för barns utveckling och välbefinnande. Så genom en noggrann planering av såväl 8

9 platsen man tänkt besöka som körtiden dit, så är syftet att skapa de bästa förutsättningarna för att varje barn ska utvecklas och lära av det material som naturen tillgodoser. 1.2 Syfte och Frågeställningar Syftet med vår undersökning är att få en större kunskap kring det nya fenomenet bussförskola och hur man som förskollärare går tillväga för att se till att alla barn är trygga. I vår studie vill vi även undersöka hur stor betydelse den fysiska miljön har för de barn som spenderar sina dagar på en bussförskola. 1. Hur anser förskollärare att de skapar en trygghet för barnen på en bussförskola när de åker till olika platser varje dag? 2. Hur arbetar förskollärare för att bevara tryggheten i de olika miljöerna? 1.3 Centrala begrepp Vi kommer här beskriva närmare de centrala begrepp som vårt arbete innefattar, för att kunna ge en bättre förståelse för dessa. Anknytningsteori- Anses som den viktigaste psykologiska teorin när det gäller hur människan förhåller sig till närhet, omsorg och beskydd, samt självständighet, upptäckarglädje, egen styrka och förmåga (Bowlby, 2010) Anknytning- Är en relationsspecificerad process mellan föräldrar och barn som utvecklas succesivt under de första levnadsåren, därför kan den också se olika ut och är beroende på hur samspelet fungerar och utvecklas sinsemellan. Den anknytning som barnet får byggs sedan successivt upp till en inre arbetsmodell hos barnet, vilket kommer att få en stor betydelse för barns personlighetsutveckling (Broberg mfl, 2012) Anknytningsperson-Innebär att det är den person i barns närhet som barnet känner sig trygg med, som finns där och tröstar när eller om barnet känner sig ledsen eller skrämd (Bowlby, 2010). Trygg bas- Innebär att barnet har sin anknytningsperson i närheten och därmed vågar utforska sin omgivning, men skulle barnet bli rädd eller ledsen så finns denna person som en säker 9

10 hamn för barnet att återvända till. Begreppet trygg bas är också det mest centrala begrepp inom anknytningsteorin (Ainsworth, 2013). Förälder- Med förälder menar vi de personer som har det övergripande ansvaret för barnet, vilket även kallas vårdnadshavare (SFS, 1949:381). I vårt arbete har vi valt att skriva förälder istället för vårdnadshavare. 10

11 2. Teoretiskt perspektiv och tidigare forskning I detta kapitel redogör vi för den teori och den tidigare forskning som vi valt att använda oss av i detta arbete. Vi vill öka förståelsen för vad begreppet trygghet innebär och vad trygghet kan ha för betydelse för varje barn, då detta kommer att vara en återkommande faktor i vårt arbete. Detta kapitel kommer även ligga som grund i vår analys. 2.1 Anknytningsteorin Under ett forskningsprogram för WHO (World Health Organization) under 1951, som John Bowlby deltog i, så behövdes en teori till den empiri som samlats in angående personlighetsutveckling kring barn som saknar moderlig omsorg. Denna teori fick senare namnet anknytningsteorin, vilket innebär att barn får en anknytning till en person som barnet kan känna sig trygg med (Hart & Schwartz, 2008). Med anknytningsperson menas den person som barnet försöker bibehålla en närhet till och som barnet känner sig trygg hos. Detta beteende uppkommer tidigt i barndomen och när barnet blir rädd eller känner sig hotad så räknar barnet med att denna person ska ge tröst och trygghet (Bowlby, 2010). Anders Broberg (2006) har skrivit om Bowlbys olika faser i anknytningsteorin. Bowlby menar att barn genomgår olika faser i livet som är sammankopplat med trygghet. Dessa faser sker under barnets första två år i livet och den sista fasen sker under förskoleåldern. Under första fasen orienterar och signalerar barn inte till någon speciell person, detta sker fram tills det att barnet är runt tolv veckor gammal. Under andra fasen börjar barnet rikta sina signaler samt sin orientering till ett par specifika personer, detta sker fram tills barnet är runt nio månader. Därefter under den tredje fasen så börjar barnet upprätthålla den fysiska närheten till en eller flera personer, och detta pågår fram till ungefär tre års ålder. Bowlby (2010) ansåg att barnet måste gå igenom dessa faser för att utveckla ett socialt beteende och en mognad. Han ansåg även att en bra kontakt med en anknytningsperson är den trygghet som barnet behöver för att våga utforska världen, samt att denna trygghet blir den trygga bas som barnet återkommer till vid rädsla (Bowlby, 2010). 2.2 Trygg bas Ordet trygg bas myntades av Mary Ainsworth. Hon reste till Uganda 1953 och under tiden där gjorde hon en undersökning om interaktion mellan mamma och barn. Hon såg hur barn gav 11

12 sig iväg på små utflykter när deras mammor fanns i närheten. Barnen kände en trygghet av att veta att deras mammor fanns där som en trygg bas att återvända till under jämna mellanrum. När mammorna inte var närvarande så blev dessa utflykter mindre och kortare eller upphörde helt (Ainsworth, 2013). Hon och Bowlby hade även en nära syn på hur anknytning fungerade och med tiden kom Ainsworth att bli en framstående person inom anknytningsteorin, och såg sig själv som partner med Bowlby under forskning om anknytning. 2.3 Otrygg Anknytning Peter Fonagy (2007) skriver att man antar att alla människor kan få en anknytning till någon, denna anknytning kan vara trygg eller otrygg. Fonagy skriver även om Erik Eriksons teori, han var ledande inom psykoanalytiskt orienterad utvecklingspsykologi, och menade att en trygg anknytning innebar att barnet litade på att föräldern eller vårdnadshavaren var där för att trösta och uppmuntra barnet. Medan en otrygg anknytning kan innebära att anknytningspersonen inte alltid är tillgänglig och att barnet antar strategier för att kringgå anknytningspersonens bristfälliga gensvar (Fonagy, 2007, s.20). Han skriver vidare att barn med otrygg anknytning visar en bristande förmåga att både ta emot uppmuntran men även ta emot tröst från föräldern eller vårdnadshavare. Även Bowlby (2010) menade att hur anknytningspersonens respons gentemot barnet var, hade en stor och betydande roll för hur barnet upplevde trygghet. Malin Broberg har tillsammans med Birthe Hagström och Anders Broberg undersökt vikten av barns anknytning i förskolans verksamhet (2012). De menar att det finns två typer av otrygg anknytning, undvikande och ambivalent anknytning. Under en undvikande anknytning visar barnet inget behov av att använda vårdnadshavaren eller förskolläraren som en trygg bas. Barnet har lärt sig att inte visa sina känslomässiga behov, då de har blivit avvisat tidigare eller blivit hänvisad till någon annan under detta beteende (Broberg mfl, 2012). Under en ambivalent anknytning sker samspelet mellan barn och vuxen på de vuxnas villkor. Tidvis kan den vuxna vara en bra förälder och ha en trygg anknytning, för att sedan växla till att styras av sina egna känslor (a.a.). Det kan vara svårt för den vuxna att skilja på sina egna upplevelser samt känslor och barnets känslor. Den vuxna överför sina känslor till barnet, vilket gör att barnet kan bli passivt och därmed förlora sitt förtroende till sin egen förmåga att känna känslor (a.a.). 12

13 2.4 Trygghet På vilket sätt kan man definiera begreppet trygghet och vad betyder det i förskolans verksamhet? Enligt Anita Erixon (2007) ska verksamheten vara trygg för alla barn. I hennes bok har hon skapat en observationsmodell för hur barn kan utvecklar sin trygghet i förskolans verksamhet. Denna modell kallas för RUS vilket står för relationsutvecklingsschema. Grunden till att lära går genom trygghet, så för att barn ska få en möjlighet till att lära måste de först känna sig trygga. Erixon (2007) beskriver de fyra olika områden som hon anser vara relevanta för att kunna utveckla denna trygghet hos varje barn. Vi kommer här att kort presentera dessa fyra områden Relationen till förskollärarna Det första område som tas upp är relationen till förskolläraren, vilket börjar redan vid barnets inskolning. Erixon (2007) menar att tillitsfulla relationer till barnets föräldrar gör att barnet succesivt också känner tillit till de förskollärare de möter dagligen, vilket i sinom tid leder till att barnet känner sig tryggt. Enligt Anne Harju och Ingegerd Tallberg Broman (2013) så ligger det både i föräldrarnas samt i förskollärarnas intresse att deras barn ska känna sig trygga på förskolan, så att det kan utvecklas ett lustfyllt lärande. Erixon (2007) menar att detta är en lång process och att det är förskollärarens ansvar att bygga upp denna relation, både till föräldrarna och till barnet, så att varje barn ska kunna bli självständigt och våga utforska miljön som de befinner sig i. Även Broberg mfl (2012) poängterar hur viktig och betydande roll förskolläraren har för varje barn, det krävs att de visar sitt engagemang samt att de tillämpar kunskap om varje barns tidigare erfarenheter och behov Trygghet i miljön Även förskolans miljö har en stor betydelse för barns väg till trygghet, vilket Erixon (2007) beskriver som det andra området inom RUS modellen. Här betonar hon hur viktigt det är att förskoleläraren är i närheten av barnet när det vill utforska nya miljöer, då förskolläraren är barnets trygga punkt på förskolan. Även Broberg mfl (2012) lyfter fram betydelsen av närvarande förskollärare, speciellt för de yngre barnen, som kan vara där och stötta och bekräfta barnet om det behövs. En annan betydande faktor är en tydlig dagsrytm, som till exempel återkommande rutiner menar de. Erixon (2007) skriver även att det kan vara en fördel om 13

14 verksamheten har fasta och tydliga rutiner, speciellt när barnet är ny på förskolan, och när barnet blir bekant med dessa rutiner kan man mer och mer frångå dessa Relationen till kamraterna Område tre, enligt Erixon (2007), handlar om barns relationer till varandra. Den sociala kompetensen är en viktig faktor i detta sammanhang, barn behöver bekräftelser både från vuxna men även från andra barn, för att känna trygghet i barngruppen. Att få leka med andra utvecklar barns sociala samspel, men då krävs det att barnet själv är deltagande och aktiv (Erixon, 2007). Återigen har förskolläraren ansvaret att se till så barn får de verktyg som behövs för att leka, samt att förskollärarna ser till så att alla barn får leka. Margaretha Öhman (2009) skriver att den sociala relationen mellan barn inte alltid är en självklarhet, utan någonting som ibland måste byggas upp med hjälp av förskolläraren. Barn lär sig vara tillsammans genom att vara tillsammans, de lär sig leka med andra genom att leka, menar Öhman (2009). Det är därför viktigt att alla barn blir accepterade och får ta del av gemenskapen i förskolan, vilket ger en känsla av tillit för barnet, både till sig själv men även till kamraterna. Erixon (2007) menar att det krävs en trygg omgivning för att kunna bygga upp barns självständigt så att de vågar ta kontakt med andra barn Benämna världen Det fjärde området som Erixon (2007) beskriver är språkets betydelse. Genom att förskollärarna är där för barnet och stöttar det i deras språkutveckling, lär barnet sig att sätta ord på sina egna tankar och känslor och blir därmed mer och mer medveten om dessa (a.a.). På så sätt lär sig barnet att successivt sortera upp sina upplevelser och erfarenheter, samtidigt som de får en förståelse för dem och därmed kan de också sätta in dem i ett sammanhang (a.a.). Fokus här ligger på hur barn uttrycker sina egna tankar och känslor i ord. Kari Killèn (2014) skriver genom att barn lär sig sätta ord på sina känslor kan de så småningom även återberätta händelser och upplevelser de varit med om, som då exempelvis till deras föräldrar. Erixon (2007) menar att kunna kommunicera och sätta ord på sina känslor är en viktig aspekt i barns väg till trygghet. För att barn ska kunna känna trygghet i förskolans verksamhet krävs det att förskollärarna tar ansvar för detta, dels genom att vara närvarande, delaktiga och lyhörda samtidigt som 14

15 verksamheten måste planeras utifrån barnens behov och förutsättningar. Detta är en lång och ständigt pågående process där både den sociala och den fysiska miljön får betydelse. 2.5 Miljö Då det inte finns någon direkt tidigare forskning kring just bussförskolor, kommer vi i detta kapitel att ta avstamp i den forskning som finns kring innemiljön samt utemiljön och dess betydelse för barn. Begreppet miljö kommer från franskan, där lieu betyder plats, det som finns runt omkring, omgivningen (De Jong, 2010, s.254). Den miljö vi befinner oss i påverkar oss på olika sätt, vilket gör att den ska kunna både stimulera varje människas behov samtidigt som den ska inspirera oss för att vi ska kunna utvecklas. I Förskolans verksamhet lägger man stor vikt på till exempel hur rummen är utformade, vilken inredning man väljer samt vilka material som är tillgängliga, för att på bästa sätt kunna främja varje barns utveckling skriver Elisabeth Nordin-Hultman (2004). Enligt Lpfö98 ska verksamheten vara rolig, trygg och lärorik för alla barn som deltar, så att skapa en trivsam miljö för alla har således en stor betydelse där alla barn ska känna sig trygga, våga utforska och utmana sig själv. I Nordin-Hultmans (2004) avhandling beskriver hon den norska psykologen Anne-Lise Lövlies teori om barns självskapade, där hon menar att det inte alltid i första hand är relationen mellan vuxen och barn som skapar trygghet för barnet, utan även barns möjlighet till att handla och förhålla sig aktivt har betydelse. 2.6 Utemiljö Patrik Grahn (1997) har forskat om utemiljöns betydelse för barns utveckling. Han menar att det finns väldigt lite forskning kring hur utemiljö påverkar barn, men den forskning som finns visar att utemiljö har en positiv inverkan på barn. Robert Lättman-Masch (2014) skriver att det finns många olika positiva faktorer som får betydelse för barn, som till exempel förstärker barns nyfikenhet, engagemang och upptäckarglädje. Även Ingunn Fjörtoft (2001) menar att utemiljön har många olika positiva effekter hos barnen, som exempel blir de mer kreativa. En annan viktig faktor när det gäller just utemiljö är att barn får uppleva med alla sina sinnen, vilket Grahn (1997) menar är viktigt för alla barn att få ta del av. Men utemiljön som barn vistas i kan både främja och hämma barns trygghet, därför kan det också bli avgörande vilken plats de är på, dess utformning samt vad som finns att utforska. 15

16 Enligt Grahn (1997) gäller det att hitta en balans mellan att utmana barnet samtidigt som det ska känna sig tryggt i miljön och i sig själv. Alltså blir det en förutsättning att skapa en trygg miljö så att barn vågar anta nya utmaningar. Utemiljön ska alltså både inspirera samtidigt som den ska vara trygghetsgivande för alla barn. Därför är det viktigt att skapa rätt miljö för barn att vistas i, vilket kan vara att ta dem till platser som de är bekanta med som leder till trygghet hos barnet menar Lättman-Masch (2014). Enligt LpFö98 ska verksamheten erbjuda barn en trygg miljö som utmanar och lockar till lek, samtidigt som det enskilda barnets välbefinnande och trygghet ska tas hänsyn till. 16

17 3.Metod I detta kapitel beskrivs vilken metod som vi använde oss av för att samla in vårt material till undersökningen. Vi beskriver även vilket urval som gjorts, vilka etiska övervägande som vi tagit hänsyn till samt hur vår undersökning är genomförd. 3.1 Metodval Vi har i vårt arbete valt att undersöka hur förskollärarna på en bussförskola skapar samt bevarar trygghet för barnen i en växlande miljö. Vi har valt att genomföra vår undersökning utifrån förskollärarens perspektiv, därför har vi valt den kvalitativa metoden. Vi har använt oss av intervju frågor via mail samt den kvalitativa intervjumetoden, vilket också är en lämplig metod för oss att använda just i detta sammanhang och enligt Runa Patel och Bo Davidson (2011) är syftet med en kvalitativ intervju att upptäcka och identifiera ett visst fenomen inom ett område. För att kunna få svar på våra frågeställningar har vi använt oss av en semistrukturerad intervju som är, enligt Johan Alvehus (2013), en intervju med öppna frågor, där den som intervjuar har en möjlighet till att påverka innehållet. Vi valde denna metod för att komma så nära vår frågeställning som möjligt och genom att intervjua förskollärare ger det oss en möjlighet till att knyta kontakt samt att få komma åt åsikter och känslor på ett naturligt sätt. Alvehus (2013) skriver att när man gör en studie utifrån denna typ av forskning blir det en slags tolkning för ett visst ämne eller område. Han menar att man ska bidra till en förståelse för just detta fenomen samtidigt som man kommer åt personens tankar, åsikter och erfarenheter. 3.2 Urval I vårt urval av förskollärare till vår undersökning var det viktigt och högst relevant att få intervjua förskollärare med just erfarenhet kring att arbeta på en bussförskola, vilket innebär att vi här gjorde ett strategiskt urval. Alvehus (2013) menar att det är viktigt att ta hänsyn till ett strategiskt urval i sin undersökning, vilket handlar om att hitta rätt personer till sin undersökning för att kunna göra undersökningen rättvisa. Sammanlagt kontaktades femton bussförskolor i Sverige. Men då vi fick väldigt få svar från samtliga bussförskolor om önskad medverkan i vår undersökning, fick vi även börja ta kontakt med förskollärare som hade arbetat på bussförskolor, men som av någon anledning inte gjorde det längre. Totalt blev det fyra förskollärare som medverkade. 17

18 3.3 Informanter För att resultat och analysdelen ska bli lättare att följa har vi valt att döpa informanterna till Berit, Bodil och Beata, samtliga är förskollärare och arbetar på bussförskola i norra Sverige. Vi vill även poängtera att den fjärde förskolläraren som har medverkat i vår undersökning har arbetat på en bussförskola men gör det inte längre, och henne har vi valt att döpa till Aida. Alla våra informanter har arbetat som förskollärare mer än fem år. Vi har valt att fingera alla namn och platser för att ingen eller inget ska bli igenkänt enligt vetenskapsrådets etiska regler (Vr.se) 3.4 Etiska överväganden Enligt Patel och Davidsson är det viktigt att i alla forskningssammanhang förhåller sig till vissa etiska regler, de beskriver vetenskapsrådets fyra huvudkrav, vilket vi har valt att ta hänsyn till i vårt examensarbete (2011). Vad dessa huvudkrav innebär samt hur vi gick tillväga kommer vi här nedan förklara närmare. Informationskravet; innebär att information ska ges till samtliga deltagare om vad undersökningens syfte är. Detta gjorde vi genom att först skicka ut mail till samtliga chefer på förskolebussarna, där vi kort informerade om vår undersökning samt dess syfte. Denna information blev även muntligt presenterad för den förskollärare som tidigare arbetade på en bussförskola. Samtyckeskravet; innebär att alla som väljer att delta i undersökningen har rätt att bestämma själva över sin medverkan. I informationsbrevet som vi mailade/presenterade muntligt blev samtliga informerade om att de förskollärare som ville medverka kunde när som helst avbryta sin medverkan. Konfidentialitetskravet; innebär att obehöriga inte kommer att få ta del av de personuppgifter som samlas in vid undersökningen. Samtliga deltagare i vår undersökning kommer att sekretess beläggas. Vi har därför behandlat deras svar och uppgifter med största möjliga konfidentialitet och det kommer således inte vara möjligt att kunna identifiera en enskild person i vår undersökning. Nyttjandekravet; innebär att de uppgifter som samlats in är endast avsett till forskning. Materialet vi har samlat in kommer endast att användas i denna undersökning. 18

19 3.5 Genomförande Via mail skickade vi först ut ett informationsbrev till samtliga förskolechefer i södra Sverige, där vi kortfattat beskrev vem vi var och vad vårt syfte var med vår undersökning. Då det inte fanns något direkt intresse för vår undersökning, skickade vi även ut samma informationsbrev inklusive våra intervjufrågor via mail till bussförskolor i hela Sverige. Därefter fick vi in en del svar som vi kunde bygga vårt arbete på. Den förskolläraren som var villiga att delta i vår undersökning och som fanns i södra Sverige valde vi att kontakta för att bestämma tid och plats för intervjun. Hon blev även informerad om att intervjun skulle ta ungefär tio till femton minuter och att intervjun bestod av elva stycken frågor. Vi valde även att spela in intervjun, dels på grund av tidsbrist från deras sida men även för att endast en av oss kunde delta vid intervjutillfället. Det blev då viktigt för oss att denna person hade full fokus på samtalet, vilket inte kunde ske i fall personen skulle skriva samtidigt. 3.6 Analysmetod I vår undersökning valde vi att använda oss av både frågeformulär och den kvalitativa intervjumetoden. De frågeformulär vi fick svar på lästes igenom för att sedan delas upp i olika ämne som varit relevanta för vår undersökning. Alvehus menar att, när man gör en analys av sitt insamlade material, plockas det först isär för att sedan byggas ihop på nytt (2013). Vilket vi gjorde när vi bearbetade svaren från frågeformulären. De svar vi valde att använda oss av har vi sedan valt att citera med uttryck i vårt kommande kapitel resultat och analys. Intervjun valdes att spelas in för att inte gå miste om information då bara en av oss närvarade, vilket godkändes av förskolläraren på plats. Den inspelade intervjun överfördes senare på papper, men blev inte transkriberad, för att endast komma åt de svar som var av relevans. Bearbetningen med detta material gjordes på samma sätt som med frågeformulären. Genom att vi har analyserat vårt material med hjälp av teorier och tidigare forskning, har vi uppfyllt syftet med vårt arbete. 19

20 4. Resultat och analys I detta kapitel kommer vi att redogöra det material som vi samlat in och med hjälp av anknytningsteorin och den tidigare forskningen kommer vi att analysera deras svar utifrån de frågor som vi ställt. Då förskollärarna gav i princip samma svar på frågorna har vi valt att slå ihop vissa svar för att inte behöva upprepa oss flera gånger. Vi väljer här att ha frågorna som utgångspunkt och därefter analyseras varje stycke var för sig. 4.1 Inskolning På frågan om hur inskolningen ser ut menar förskollärarna att hur inskolningen sker är beroende av barnet. Om barnet har varit på någon annan avdelning inom samma förskola innan det börjar på bussförskolan, så får barnet, som de kallar det, provåka samt att det finns en möjlighet för föräldrarna att åka med. Vilket är helt beroende av barnet som ska skolas in, då alla barn är olika. Förskollärarna här ser först till barnets behov vid inskolning, vilket Broberg mfl (2012) poängterar är en viktig faktor för att kunna ge barnet den trygghet som krävs för att det ska kunna utvecklas och lära. Ur ett anknytningsperspektiv skriver Broberg mfl (2012) att det är viktigt som förskolelärare att skapa en anknytning till barnet under inskolningen, för att bygga upp en trygg bas åt barnet som det kan vända sig till när föräldern inte är där. De skriver vidare att barnets trygghetsbehov måste stå i centrum under inskolningen och den första tiden i förskolan för att barnet ska känna sig tryggt. Förskollärarna poängterar att om barnet är helt ny på förskolan så åker föräldrarna med, både för barnets skull men även för att få en bra kontakt med de nya föräldrarna, samtidigt som de får en inblick i hur bussverksamheten fungerar. Enligt dem ska det inte finnas någon skillnad när det gäller en inskolning på en vanlig förskola, som en inskolning på en bussförskola och då framförallt när det gäller ur ett trygghetsperspektiv. Förskollärarna nämner här att det finns en möjlighet för föräldrar att åka med, men denna möjlighet måste väl alltid finnas? Oavsett om barnet har varit på en annan avdelning innan eller inte, en bussförskola är ju en helt annan verksamhet med många nya intryck och upplevelser, samtidigt som även förskollärarna är nya för barnet. Även om barnet ska komma i första hand så är samtidigt kontakten med föräldrarna också väldigt viktig. Föräldrarna är barnets trygga bas tills de kommer till förskolan, därefter blir det viktigt för varje förskollärare att bygga upp tillitsfulla relationer till barnets föräldrar för att 20

21 samarbetet ska fungera mellan hemmet och verksamheten som Lpfö98 förespråkar. Enligt Erixon (2007) är det förskollärarnas ansvar att denna relation byggs upp. Vilket innebär att den dagliga kommunikationen mellan förskollärare och föräldrar således måste fungera för att detta ska ske, så att barnet tillsammans med sina föräldrar får en god introduktion i verksamheten Barns inskolning kan alltså se olika ut på en bussförskola, vilket även kan uppfattas som att både barnets ålder samt tidigare erfarenhet från förskolans verksamhet får betydelse vid inskolningen. Broberg mfl (2012) menar att det är lättare att skola in äldre barn med erfarenhet från verksamheten, då de redan är bekanta med miljön. Men de menar även att föräldrarna påverkar barnets känslor genom sina egna, har föräldrarna inget förtroende eller kanske dåliga erfarenheter från förskolan innebär detta att de även speglar av sig gentemot barnet vid inskolning. En sådan erfarenhet beskriver Broberg mfl (2012) som en ambivalent anknytning, där inskolningen oftast är väldigt känslomässig och jobbig för både föräldrarna och barnet. Därav får inskolningen en stor betydelse och framförallt den relation som byggs upp mellan förskollärarna och föräldrarna. De skriver vidare att man som förskollärare måste ta del av de upplevelser som barnet besitter och som förskollärare vara extra uppmärksam i fall barnet kommer med negativa upplevelser från till exempel tidigare förskolor. Därav måste ju alla föräldrar få denna möjlighet att åka med på bussförskolan och få en inblick i hur just denna verksamhet fungerar, samtidigt som de också skapar en kontakt med arbetslaget på bussförskolan. 4.2 Rutiner På frågan hur de arbetar med rutiner i deras verksamhet, svarar Berit att de har som alla andra förskoleverksamheter en planering på hur dagen ska se ut med både utfärd, mat, toalettbesök och så vidare. Förskolelärarna beskriver deras dagliga rutiner samt barnens bestämda platser på bussen som väldigt viktiga för barnen. När det gäller just de fasta rutinerna poängterar Broberg mfl (2012) att det är viktigt för barn att ha detta och då speciellt om barnet är ny i verksamheten, den dagsrytm som förskolelärarna skapar i verksamheten är trygghetsgivande för barnen (a.a.). På denna fråga svarar Aida att rutinerna ska vara för att barnen ska veta vad som sker under dagen samt att det underlättar deras arbete. Genom att förskollärarna skapar fasta rutiner på bussen där barnen vet hur dagen kommer att se ut samtidigt som barnen även har sina bestämda platser på bussen, gör att det redan här skapas en trygghet för dem menar samtliga av förskolelärarna. 21

22 Berit vill gärna poängtera att de kan vara himla flexibla i deras arbete, vilket hon anser positivt, men att de planerar verksamheten utifrån barnens intresse. Genom att ha kunskap om varje barn, dess intresse samt behov kan förskollärarna engagera dem i olika aktiviteter. Att förskollärarna kan vara flexibla i deras arbete anser de som positivt men är det så att det passar alla barn? Även i detta sammanhang har barns tidigare anknytning betydelse, Broberg (2012) menar hur barn anpassar sig i verksamheten är beroende på barnets erfarenheter och uppväxtmiljö. Erixon (2007) skriver att när barn känner sig trygga i verksamheten kan man mer och mer frångå de fasta rutiner som skapats. Enligt Bodil gäller det då att man har byggt upp tillitsfulla relationer till alla barn på bussen, och de barn som fortfarande inte känner sig riktigt bekväma eller är nya i verksamheten får det extra stöd som de behöver. Men på vilket sätt detta sker beskrivs inte av Bodil. 4.3 Tryggt barn Hur vet man att ett barn är tryggt? På denna fråga svarar samtliga av förskollärarna att det märks på barnet, Berits beskrivning av ett tryggt barn är att det visar glädje i ögonen samt förtroendet som barnen visar. Enligt Broberg mfl (2012) har ett tryggt barn inga svårigheter med att be om hjälp om det behöver det, vilket även förskollärarna nämner i intervjun, samt att ett tryggt barn oftast har lätt för att följa förskollärarnas direktiv. Beata menar även att de kan se på barns beteende, sättet att leka på samt samspelet med deras kamrater om barnet är tryggt. Barn som är trygga visar viljan till att utforska nya spännande saker, vilket förskollärarna menar är oerhört viktigt och ett steg i rätt riktning. Enligt Öhman (2011) så föds nästan alla barn med en slags trygghet i sig själv, de klarar av att knyta an till sin förskollärare och på så vis kan de påbörja sin utveckling till att leka med andra. Hon skriver vidare att trygga barn är nyfikna och vill gärna samspela med andra barn. Berit nämner i intervjun att de får även positiv respons från barns föräldrar angående verksamheten. Detta ser de som väldigt viktigt och en bekräftelse på att deras barn trivs. Bowlby (2010) skriver att kopplingen mellan förälder, förskollärare och barn är en viktig del ur ett anknytningsperspektiv och finns detta samspel mellan dessa tre parter har barnet uppvisat trygghet för förskolläraren. Harju och Tallberg Broman (2013) menar att kunna skapa tillitsfulla relationer till varje barns föräldrar är en viktig uppgift i förskolans verksamhet, vilket Berit anser de har gjort, då barnens föräldrar återberättar olika upplevelser för förskolelärarna som barnet har varit med om. 22

23 Förskollärarnas kommunikation med barnens föräldrar blir således också en viktig aspekt att ta hänsyn till när det gäller barns trivsel och trygghet. Harju och Tallberg Broman (2013) skriver vidare att det ligger i både föräldrarnas och förskolelärarnas intresse att barn ska vara trygga, då det lustfyllda lärandet uppstår, vilket även Lpfö98 förespråkar. 4.4 Otryggt barn Hur vet man som förskollärare att ett barn är otryggt? Beata menar att det syns på barnet, det kan till exempel vara mer tillbakadraget eller ledset. Bodil nämner att barnet söker mer närhet och kanske gråter både oftare och lättare än vad andra barn gör, men att barnet även kan visa det på sitt ansiktsuttryck. Broberg mfl (2012) skriver att ett barn med otrygg anknytning kan bli mer klängigt och ängsligt av föräldrarnas frånvaro, men barnet kan även bli tillsynes ostört då barnet inte har den erfarenheten av att deras föräldrar är där för dem som en trygg bas. Ett barn med otrygg anknytning behöver så väl som alla andra barn hjälp med att reglera sina känslor, även om det inte märks utåt (a.a.). En förutsättning för att kunna möta varje barns behov är, enligt Broberg mfl (2012), att alla förskollärare måste vara medvetna om att barns tidigare erfarenhet från en anknytningsperson/personer har betydelse, vilket i sin tur leder till att de kan möta varje barns behov i olika situationer. Lpfö98 betonar att omsorg ska ges till varje enskilt barn och arbetslaget ska arbeta för barnets välbefinnande och trygghet. Förskollärarna ska ansvara för att goda förutsättningar ges till varje barn där varaktiga relationer byggs upp. Men för att kunna uppnå detta strävansmål krävs det att barnet känner trygghet hos en anknytningsperson på förskolan. Beata berättar att de har många dialoger med ett otryggt barn, som hon anser är viktigt för barnet och som i sinom tid ska kunna utveckla barnets trygghet på bussförskolan. Ainsworth (2013) menar att det behövs en trygg bas för att barnet ska våga ta sig ut på egen hand för att upptäcka och våga utforska och att dennes trygga bas, som i detta fall är förskolläraren, håller sig i närheten ifall barnet känner sig osäkert. Förskollärarna beskriver ett otryggt barn på många olika sätt, de menar även att ett otryggt barn visar ofta en ovilja till att vara med på de dagliga aktiviteterna som verksamheten har att erbjuda. Öhman (2009) skriver att det krävs trygghet för att barnet ska våga ge sig in i till exempel en leksituation med andra barn, och att det då behövs att någon finns där för barnet som kan ge det uppmuntran och bekräftelse i fall detta skulle behövas. Dock poängterar 23

24 samtliga av förskollärarna att ett otryggt barn uppvisar oftast detta beteende redan vid inskolning, då barnet blir väldigt ängsligt i den nya miljön när föräldrarna inte är där. Återigen får barns inskolning en betydande roll för barnet, och då alla barn är olika kan kanske förälderns närvaro på bussen, framförallt den första tiden, vara avgörande för barnets trygghet. 4.5 Trygghet i barngruppen Vad anser förskollärarna är viktigt i deras arbete? På denna fråga svara Aida att ett bra samarbete i arbetslaget blir viktigt och att det skapar också en bra stämning i barngruppen. Både Beata och Bodil menar att det är viktigt för dem att skapa lusten för barnen i naturen, och även de nämner att en bra stämning i barngruppen kan vara avgörande för att de ska vilja utforska den plats de befinner sig på. För att uppnå denna trygghet i barngruppen så arbetade de kontinuerligt med förskolans värdegrund samt olika konflikthanteringsmodeller. Bodil nämner även att de gör trygghetsvandringar med barnen i de nya miljöerna, vilket innebär att man tillsammans med ett skyddsombud kartlägger utomhusmiljön ur ett säkerhet -och trygghetsperspektiv. Syftet med en trygghetsvandring är att kunna få upplysning om hur sinnesstämningen är i barngruppen och på bussförskolan. Hur arbetar förskollärarna för att bevara tryggheten i barngruppen? Förskollärarna berättar att de dagligen försöker göra saker tillsammans som de tror alla barn gillar, för att fånga barnens uppmärksamhet och på så sätt ska de känna sig trygga tillsammans. Förskollärarna arbetar medvetet med begreppet trygghet samt att barnen får göra många olika aktiviteter tillsammans utifrån barnens intresse, vilket leder till att de stärker gruppens samhörighet. Erixon (2007) menar att den sociala kompetensen har stor betydelse för att barn ska känna trygghet, de behöver få bekräftelse även från sina kamrater för att uppnå denna trygghet i barngruppen. Öhman (2009) skriver att då barn får leka tillsammans skapas en glädje och en känsla av kompetens som kommer inifrån, vilket gör att barnen känner nyfikenhet, glädje och får må bra känslor vilket skapar en trygghet, som i sin tur leder till en bättre självkänsla. Men att få vara med i leken är inte alltid en självklarhet utan i vissa fall behövs en förskolelärare som ledsagare för att alla barn ska bli accepterade i gemenskapen (a.a.). Här menar förskollärarna att de hela tiden försöker vara tillgängliga för barnen och på så sätt skapa trygghet för alla. Berit berättar att de även pratar mycket med barnen om trygghet och vad det kan innebära att vara trygg eller otrygg, samt vad man kan göra tillsammans för att alla ska känna sig trygga, vilket de ser som väldigt lärorikt, både för dem själva men även för barnen, genom att göra detta bibehåller de en harmonisk dynamik i barngruppen menar Berit. Öhman (2009) skriver 24

25 att det finns tre viktiga faktorer för att skapa positiva relationer mellan barn, vilket handlar om trygghet, respekt och ansvar. Tryggheten är grundförutsättningen menar hon, därefter beskrivs respekt för sin egen integritet och den tredje faktorn är ansvar. Ansvar för sina egna handlingar och förskollärarens ansvar att hjälpa barn att reglera sina känslor samt att sätta ord på dem. (a.a.). För att barn ska kunna sätta ord på sina känslor så måste de veta vad de känner och kunna förklara dessa, vilket Killén (2014) menar är en viktig uppgift som förskollärare har, att kunna hjälpa barn att hantera dessa känslor samt att kunna förklara och förstå dem. Genom att förskollärarna samtalar med barnen om så väl trygghet som känslor tar de även ansvar för sin ledarroll. Ledarprocessen är en viktig del i verksamheten och enligt Öhman (2009) handlar det om så väl förskollärarnas egna behov och förutsättningar och vad de förmedlar till barnen, som att visa respekt för varje barns behov och förutsättningar. Broberg mfl (2012) menar att det är viktigt att förskollärarna också har en bra relation till varandra i arbetslaget och kan komma överens, samt att de konflikter som kan uppstå hanteras utanför barngruppen, så att barn ser förskolan som en trygg bas. 4.6 Trygg utemiljö Hur skapas en trygg utemiljö? Här svarar Beata att de har checklistor för varje plats de besöker, samt att arbetslaget även sätter upp regler för platsen. Vilket ska göra att barnen ska känna sig trygga i miljön menar hon. Reglerna för platsen de besöker kan till exempel vara hur långt man får gå och var man inte får gå. Barnen lär sig snabbt menar förskollärarna och dessa regler skapar en trygghet både för barnet men även för barngruppen på bussförskolan. Grahn (1997) skriver att miljön barn vistas i kan både främja och hämma barns trygghet, det gäller att hitta en balans mellan barns trygghet och den miljö de befinner sig i och att själva platsen i sig kan vara avgörande. Enligt Lättman-Masch (2014) kan trygghet skapas genom att återkomma till samma plats ett antal gånger så att barnen känner igen sig i miljön. Berit, Bodil och Beata vill gärna poängtera att bussverksamheten i sig inte skiljer sig från den vanliga förskolan när det gäller att skapa en trygg utemiljö för barnen. Förskollärarna menar att de arbetar på samma sätt som de förskolelärare som arbetar i den vanliga verksamheten. Beata poängterar dock att visst kan barnen vara på sin vakt när de besöker nya platser, men genom att de är tillgängliga och att barnen finner trygghet i barngruppen så tar nyfikenheten över. Aida menar att trygghet är på ett helt annat sätt på en bussförskola, hon berättar att barn klättrar överallt och att man som förskollärare måste titta överallt. Erixon (2007) skriver att det krävs att förskollärarna är i närheten och är engagerade i barnen för att de ska känna sig 25

26 trygga och våga utforska nya miljöer. Förskollärarna är barns trygghet i verksamheten och de får härmed en stor betydelse för att barn ska våga utforska nya miljöer. Men även om de nämner att det inte ska vara någon skillnad på att skapa en trygg utemiljö på en bussförskola som på, i jämförelse med, förskolans gård så kan man aldrig frångå att det är växlande miljöer som de besöker med nya upplevelser och intryck för alla barn. Därmed går det inte att frångå att bussförskolans arbetslag arbetar på ett annat sätt när det gäller att skapa trygghet i utemiljön samt att det är skillnad på dessa verksamheter. Förskollärarna på en bussförskola är alltid med barnen i utemiljön både för barns trygghet och för barns säkerhet, de leker och lär tillsammans, vilket är viktigt och enligt Broberg mfl (2012) en förutsättning för att skapa trygghet och att synliga förskollärare skapar trygghet menar de. Genom att lära känna barnet, deras behov och erfarenhet kan också förskollärarna engagera barnet i nya spännande miljöer. 4.7 Utemiljöns betydelse Hur ser förskollärarna på utemiljöns betydelse för barnen? Förskollärarna vi har intervjuat menar att utemiljön påverkar barnen positivt. Berit beskriver hur barns kreativitet ökar samtidigt som de ser barnen utveckla sin samarbetsvilja på ett helt annat sätt än vad som görs i den vanliga verksamheten. Forskning kring utemiljöns betydelse visar att det finns många olika positiva faktorer för barns utveckling, med att de får ta del av naturen. Lättman-Masch (2014) skriver att ute miljön är ett perfekt ställe att låta barnen få upptäcka vad som finns i naturen och att både barns nyfikenhet och engagemang ökar. Förskollärarna påpekar att barnen på en bussförskola får känna, lukta och uppleva med både sin kropp och med sitt sinne, vilket också ger en helt annan upplevelse än att till exempel se bilder från en bok menar de. Att få vistas i naturen anses väldigt positivt för både barns lärande och för barns utveckling, och Grahn (1997) menar att alla barn bör få en möjlighet till att vistas i naturen och få uppleva med alla sina sinnen. Barns utevistelse handlar även om deras hälsa och välbefinnande samt att de får en möjlighet till att förhålla sig aktiva, vilket också har en betydelse för barns utveckling. Utemiljön har stor betydelse för alla barn menar förskollärarna, och de kan se att framförallt viljan till att lära ökar bland dessa barn. Barnen älskar att vara utomhus, men de anser också att i deras arbete är det viktigt att de medvetet skapar lusten för barnen. Öhman (2009) menar att det är förskollärarna som ska erbjuda stimulerande lekmiljö oavsett om det är inne eller ute, så att verksamheten kan vara rolig, trygg och lärorik för alla barn. Återigen handlar det om 26

27 närvarande och engagerade förskollärare som är tillgängliga för barnen, genom att vara det kan de också engagera barnen i olika aktiviteter samt utforskande miljöer och på så sätt kan utemiljön bli både trygghetsgivande och stimulerande för varje barn. 27

28 5. Sammanfattning och diskussion I detta kapitel kommer vi att beskriva vårt resultat av undersökningen, det vill säga hur en bussförskola skapar samt bevarar trygghet i verksamheten då de befinner sig i växlande miljöer. Förskollärarna i vår undersökning har gett oss en klarare bild av hur de arbetar för alla barns trygghet. Vi har på så sätt fått en möjlighet till att både reflektera kring begreppet trygghet men även kunnat skapa oss en bättre bild av hur just trygghet skapas i förskolans verksamhet oberoende av vilken verksamhet förskollärarna arbetar i. Trygghet som är, enligt Öhman (2009), en grundförutsättning för att barn ska kunna utvecklas och lära. Trygghet hos barn är beroende av såväl barns tidigare erfarenheter av en anknytningsperson, alltså innan de kommer till förskolan, som hur förskolläraren bemöter varje barn. En betydande faktor i detta arbete är inskolning, där fokus läggs på varje individ. Vare sig man arbetar på en bussförskola eller i den så kallade vanliga verksamheten, krävs det av förskolläraren att lära känna barnet och dess behov, för att kunna bygga upp tillitsfulla relationer med barnet så att det kan känna sig tryggt i verksamheten även när föräldrarna inte är där. Men för att detta ska kunna ske krävs det även att den dagliga kommunikationen med barnets föräldrar fungerar, så att det kan utvecklas förtroendefulla relationer mellan dessa parter. Då föräldrakontakten har en så betydande roll, måste alltid möjligheten finnas för föräldrar att åka med på bussen vid inskolning och inte bara finnas en möjlighet till det, för genom denna kommunikation kan man också förstå barnet bättre och på så sätt kunna möta barnet och dess behov. En annan betydande faktor i att skapa trygghet för barn på en bussförskola är att bygga upp relationer barnen emellan. Detta görs med hjälp av trygghetsvandringar i nya miljöer där de får en möjlighet till att samtala både med varandra under promenaden men även om vad som finns att upptäcka i den nya miljön. Bussförskolan lägger även stor vikt på olika aktiviteter som till exempel samarbetslekar, där barnen får hjälpa varandra, så att alla barn känner sig behövda samt att de blir både accepterade och bekräftade i barngruppen och därmed blir en del av gemenskapen. Dessa promenader, lekar och aktiviteter blir viktiga att ha i denna verksamhet för hela barngruppens samspel samt deras förtroende för varandra, så att de kan känna sig bekväma med sina kamrater, samtidigt som det ska ge dem en möjlighet till att trivas på den plats de befinner sig och därmed väcka deras nyfikenhet att utforska tillsammans. 28