Minnesanteckningar från referensgruppsmöte 9 maj 2017

Transkript

1 Minnesanteckningar från referensgruppsmöte 9 maj 2017 Deltagare: Jordbruksverket: Göran Ekbladh, Jackis Lannek, Ann-Charlotte (Lotta) Franzén LRF: Mattias Gotting LRF/NR: Magdalena Åkerfeldt (anteckningar) KRAV: Paula Quintana Fernández, Helena Bengtsson Kiwa: Anna Hultgren SMAK: Anna Grundberg, Christina Klingberg Föreningen för ekologisk fjäderfäproduktion: Åsa Odelros HS Certifiering: Andreas Erlandsson Hushållningssällskapet: Louice Lejon Vi konsumenter: Linda Cederlund 1. Kommande möten Referensgruppsmöte COP / kalibreringsmöte / efter behov juli ( ) COP juli 21 september COP september 22 november COP november Att göra inför nästa möte Ansvarig person Konferera förslaget om uppdaterad kalibrering och förslag till tillämpning av utrymmeskrav på max 1600 m 2 yta till slaktkycklingar, inom respektive organisation och kommentera själva förslaget till tillämpning senast den 11 juni Föra in förtydligande/förändringar (enl. punkt 7 och 9 nedan) i Nationella riktlinjer och skicka dessa till Jordbruksverket för granskning. Förslag till personer som kan ingå i arbetsgrupp för arbete med frågor om definition av proteinfoder samt spridning av rötrester med ABP. Arbeta fram ett mer konkret förslag till hur en tillämpning av gemensamhetsanläggning och ev. nytt begrepp kan formuleras. Alla Magdalena Åkerfeldt Skickas till Jackis Lannek senast 23/5. SMAK 2. Minnesanteckningar från referensgruppsmötet 27 februari 2017 Minnesanteckningarna är fastställda via e-post och publiceras på lrf.se/nationellariktlinjer. 3. Återkoppling föregående möte. Se under punkterna 8 och Information från kalibreringsmötet och förvarning om frågor som kan lämnas över Frågor att lämna över: definition av proteinfoder (se punkt 6 nedan), gemensamhetsanläggning (se punkt 10 nedan), uppföljning utrymme slaktkyckling. Fortsatt hantering av hur vi hanterar utrymmeskravet på max 1600 m 2 yta till slaktkycklingar:

2 De kalibreringar som gjorts på myndigheternas och kontrollorganens kalibreringar kan tolkas så att de inte är i överensstämmelse med referensgruppens rekommendationer. Det var aldrig avsikten att det skulle uppstå tveksamhet om vad som gäller, så nu behöver vi förtydliga vad som gäller. Dessutom har vi olika tillämpning mellan kontrollorganen på hur de hanterar avvikelse mot regeln på maximalt 1600 m 2 per produktionsenhet. Tillämpningen idag är att några kontrollorgan accepterar att man bygger bort icke-användbar yta på ett icke-permanent sätt, med flyttbara skivor vars placering kan ändras, medan andra kontrollorgan kräver att man bygger bort icke-användbar yta på ett mer permanent sätt, dock även här med flyttbara skivor men som står på samma plats hela tiden. Det är också olika åsikter där ett kontrollorgan anser inte att det behövs ett slutdatum om man bygger bort på ett temporärt sätt och på så sätt stängt avvikelsen, medan ett annat kontrollorgan anser att om stallet är förprövat för ett visst mått är det måttet som gäller, enligt tidigare kalibrering. Referensgruppen lämnade den 27 februari 2015 följande rekommendation: Referensgruppen kom fram till att den användbara ytan är den ytan man har förprövat för och det är den ytan där det finns möjlighet att hålla kycklingar på. På kalibreringsmötet den 3 februari 2016 var slutsatsen att hanteringen av de producenter vars avvikelse bestod i att de har en större stallyta än 1600 m 2 till slaktkycklingar följande: Vi accepterar idag att man bygger bort överskottsutrymme på ett icke permanent sätt. Detta får gälla som längst till Det handlade alltså inte om att påstå att det var tillåtet att ha mer än 1600 m 2, utan vad företaget ska göra för att släcka avvikelsen. På KRAVs motsvarande kalibreringsmöte den 4 februari 2016 var slutsatsen av hur denna typ av avvikelse skulle hanteras följande: Ett stall (produktionsenhet enligt EU) för slaktkycklingar får maximal vara 1600 kvm räknat i tillgänglig yta för djuren. Om stallet har större yta ska denna avgränsas från ytan som djuren nyttjar. KRAV följer Jordbruksverkets beslut om att avvikelse skrivs. Hur avgränsningen görs, till exempel i fråga om materialval, har KRAV inga specifika åsikter om, utöver att det måste vara något som är tillåtet och lämpligt som byggmaterial och som inte kan skada djuren. Eftersom vi snart är framme vid år 2018 dök frågan upp igen under vårens kalibreringsmöte. Då blev slutsatsen på mötet med myndigheterna följande: Vi räknar användbar yta om det max är 1600 kvm tillgängligt för djuren. Det kan finnas mer användbar yta som inte används för tillfället. Det här kan förstås som att det skulle vara tillåtet att släppa in nya företag som byggt större, men egentligen handlar det om hur vi fortsatt ska hantera avvikelser avseende ytor. Den viktigaste slutsatsen var att ta bort årtalet. Anledningen till att ta bort årtalet är att en ny förordning om ekologisk produktion är på gång och vi vet inte om regeln på maximalt 1600 m 2 kommer att finnas kvar i den. Det är därför tufft att kräva att företag ska bygga om sina stallar om det skulle vara så att vi lyckas får bort detaljregeln. Nuvarande stall över 1600 m 2 (dvs. befintliga byggnader och producenter som redan påbörjat byggnadsprocess innan t.ex. 1 juli 2017) som bygger bort den yta som överskrider 1600 m 2 med flyttbara skivor tillsvidare kan fortsätta. Det viktiga är att nya producenter som inte startat ännu inte ska kunna bygga större än 1600 m 2. För att undvika detta är det viktigt att bestämma ett brytdatum och att informationen blir klar, tydlig och samma till alla producenter.

3 Slutsats: Referensgruppen kom fram till att nuvarande stall (dvs. befintliga byggnader och producenter som redan påbörjat byggnadsprocess innan ett datum som ska fastslås) som bygger bort den yta som överskrider 1600 m 2 med flyttbara skivor tillsvidare kan fortsätta, och att Jordbruksverket ska cirkulera förslag till ny, uppdaterad kalibrering och förslag till tillämpning (förslaget finns bifogat till minnesanteckningarna, se bilaga 1). Referensgruppsrepresentanterna ska konferera förslaget inom respektive organisation och kommentera själva förslaget till tillämpning senast den 11 juni När referensgruppen har enats om en tillämpning ska de kycklingföretag som berörs får kännedom om tillämpningen. 5. COP 18 maj Mötet den 18 maj kommer att ta upp: Uppföljning begäran om förlängning av undantag avseende unghöns och icke ekologiskt proteinfoder till enkelmagade djur. Information e-post omröstning rörande ändring av förordning 1235/2008. Diverse fall av avvikelser, både inom EU och för importerade produkter. Import regimen. Information om det nya elektroniska verktyget Traces electronic certificate of inspection for imports of organic products, som har börjat användas. Man vill nu få importörerna att lägga in sina uppgifter i det elektroniska systemet. Dessutom information och en överblick av läget vad gäller avtal med tredje länder. EGTOP. Österrike har skickat in en dossier om användning av Biokol som jordförbättringsmedel. Jordbruksverket har sedan tidigare haft i uppgift att ta frågan vidare till Kommissionen och COP och kommer därför att stödja Österrikes förslag. Diverse information om oegentligheter och hur dessa kan hanteras. 6. Definition av proteinfoder På vårens kalibreringsmöte avhandlades om vilken typ av konventionellt foder som kan användas enligt art 43 i 889, om mjölkpulver kan ingå i de konventionella % till grisar samt om det behövs det en definition på proteinfoder. Det är oklart vad som kan definieras som proteinfoder till fjäderfä och grisar och nu har frågan kommit från en grisproducent skulle vilja ge mjölkpulver som extra foder till smågrisarna efter avvänjning. Mjölkpulver har en proteinhalt på 17 %, kan det räknas in som proteinfoder? Ett krav för att få använda konventionella råvaror överhuvudtaget är att de ska vara nödvändiga för att ge en fullvärdig foderstat. Intressant om det ändå kan klassas som proteinfoder. Hur frågan ska tillämpas beror på hur definitionen för proteinfoder lyder. Proteingröda diskuterades för flera år sedan. Diskussionen ledde fram till att utgå från de grödor som ingick i det stöd som fanns då men med en viss modifiering. Proteingröda finns definierat i NR. Det finns ingen "officiell" definition av proteinfoder. Är det ok att vegetabilierna av dessa är proteinfoder? Majsgluten och skummjölksprodukter kan ingå för proteinets skull och dessa är inte inkluderade i proteingrödor. Det behöver definieras. Om det finns det ett allmänt behov att förtydliga tillämpningen bör kanske en arbetsgrupp bildas med fackkompetens i frågan.

4 Slutsats: Referensgruppen kommer fram till att en arbetsgrupp kan tillsättas som kan jobba vidare med ett förslag till definition av proteinfoder. Förslag på personer (som också fått kännedom om detta) skickas till Jackis Lannek på Jordbruksverket senast 23 maj Tillämpning av artikel 17 i 889/2008 I artikel 17 regleras samtidig produktion av ekologiska och icke ekologiska djur. Där finns det regler om att de icke ekologiska djuren ska komma från produktionsmetod i jordbruket enligt artiklarna 36 i förordning (EG) 1698/2005 och 22 i förordning (EG) nr 1257/1999. Förordningarna är dock upphävda, så vi behöver ta ställning till vad som gäller nu. I nationella riktlinjer har vi fortfarande kvar hänvisningen till de miljöersättningar som var aktuella under förra landsbygdsprogrammet. Det är bättre att koppla tillämpningen till gällande lagstiftning än till upphävd lagstiftning. Därför bör vi bedöma vilka ersättningar som hänvisningen skulle ha varit till i dagens lagstiftning. Ett förslag till tillämpning är att alla de ersättningar som hade sitt ursprung i artikel 36 i 1698/2005 eller artikel 22 i 1257/1999 och som vi har kvar i liknande form med stöd av förordning 1305/2013 ska vara giltiga vid tillämpning av artikel 17 i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008. De delar av artiklarna 28, 30, 31 och 33 i förordning 1305/2013 som motsvarar artikel 36 a (i den upphävda förordningen) bör vara giltiga. Det betyder: Åtgärder för ett hållbart utnyttjande av jordbruksmark, via i) stöd för naturbetingade svårigheter, för jordbrukare i bergsområden ii) Natura 2000-stöd och stöd som är kopplat till direktiv 2000/60/EG iii) Stöd för miljövänligt jordbruk iv) Stöd för djurens välbefinnande v) Stöd för icke-produktiva investeringar Om referensgruppen håller med om detta bör vi ta fram en aktuell lista med de ersättningar som är aktuella, namngivna såsom de är i nationella regelverk. Den listan bör sedan finnas i nationella riktlinjer och på Jordbruksverkets webbplats. Om referensgruppen inte antar förslaget fortsätter vi att tillämpa artikel 17 utifrån hänvisning till ersättningar i föregående landsbygdsprogram. Om ersättningsformerna inte heter likadant måste var och en tolka om det är rätt tillämpning eller inte. Om vi antar förslaget blir det tydligt för alla hur vi resonerar. Slutsats: Referensgruppen antog förslaget till tillämpning. Nationella riktlinjer får hjälp av Jordbruksverket hur en aktuell lista med de ersättningar som är aktuella ska bli namngivna så att det matchar regelverken och skickar förslag till förändring i tillämpning till Jordbruksverket för granskning. 8. Rötrester från biogasanläggningar som innehåller animaliska biprodukter ska inte appliceras på ätliga delar av grödan, Klassificering av hushållsavfall med animaliska biprodukter Frågan har tagits upp på ett kalibreringsmöte den 3 februari Tyvärr blev nog inte frågan riktigt genomtänkt då, det blev oklart hur ekoförordning och ABP-förordning förhåller sig till varandra. Eftersom det blev oklart, lyftes frågan sedan till referensgruppens möte den 5 juli 2016 och fortsätter diskuteras på kommande referensgruppsmöten, utan att man kommer till klarhet.

5 Jordbruksverket ombads på ett referensgruppsmöte att komma med ett ställningstagande, vilket man gjorde och som sedan diskuterades på referensgruppsmötet den 27/2-17. Ställningstagandet gällde endast foder. Ställningstagandet där för fodergrödor är väl diskuterat och förankrat internt på Jordbruksverket, både med jurist och chef. Ekoförordningen är striktare än ABPförordningen, det görs ingen skillnad i ekoförordningen mellan olika tider efter spridning. Ätlig del är ätlig del oberoende av grödans utvecklingsstadium. Ätlig del gäller både djur och människor. Ställningstagandet gällde inte livsmedelsgrödor, det var oklart var ansvaret för smittor låg mellan Jordbruksverket och Livsmedelverket. Efter kontakter med Livsmedelverket kom man fram till att ABP på livsmedelsgrödor även det ska hanteras av Jordbruksverket. Ett underlag till dagens möte för att ha något att utgå ifrån vad gäller tillämpning om spridning på livsmedelsgrödor, ska inte ses som Jordbruksverkets ställningstagande. Det blev en allmän oklarhet inom gruppen vad man egentligen diskuterade. Slutsats: Referensgruppen kom fram till att den kalibrering som är gjord ska gälla tillsvidare och således den tillämpning som görs idag gäller tillsvidare. Referensgruppen ansåg att en arbetsgrupp bör tillsättas för att reda ut och klargöra/komma med förslag till tillämpning eller hur vi går vidare i frågan. Förslag på personer (som också fått kännedom om detta) skickas till Jackis Lannek på Jordbruksverket senast 23 maj Substrat för rötning biogas. Förtydligande av NR (Fråga lyft av KIWA) Kan gödsel från gårdar som ligger i omställning räknas in i de 5-procenten ekologiskt substrat som krävs om en biogasanläggning tar emot gödsel och animaliska biprodukter som är producerade på industrijordbruk? Slutsats: Referensgruppen kommer fram till att detta ska vara OK att göra. Nationella riktlinjer förtydligar detta i punkten så att lydelsen blir:..minimiandelen organiskt material från ekologisk produktion eller produktion under omställning till ekologisk ska vara 5 procent på torrsubstansbasis och skickar förslag till den förändrade tillämpningen till Jordbruksverket för granskning. 10. Aktuell tillämpning av begreppet gemensamhetsanläggning Ett kontrollorgan undrade på senaste kalibreringsmötet om undantag för gemensamhetsanläggningar enligt NR också gäller för företags- eller kommunägda anläggningar. D.v.s. anläggningar som inte samägs av jordbruksföretag. Diskussionen på kalibreringsmötet ledde fram till att Göran Ekbladh fick i uppgift att kolla i anteckningar om resonemanget bakom gemensamhetsanläggningar. Göran hade tyvärr inte hittat anteckningar från referensgruppen som är till hjälp. Dock är han ganska säker på att tanken då, när det bestämdes att gemensamhetsanläggningar också skulle omfattas, gällde anläggningar som flera lantbruksföretag drev/ägde gemensamt. Det ligger ju också i valet av begreppet gemensamhetsanläggningar. Genom att leverera en viss mängd av sin egen gödsel kunde

6 de ekologiska företaget ta tillbaka rötrest även om det tillförts industrijordbruksgödsel till anläggningen från de andra som levererade till anläggningen (dock inte burhönsgödsel). När vi fick igenom i EU att slakteriavfall blev tillåtet gled tillämpningen iväg utan att det togs upp i referensgruppen. Begreppet gemensamhetsanläggning stämmer nu inte så bra med verkligheten, det är i alla fall inte förklarat eller definierat i NR. Texten i NR behöver stämma med verkligheten eller så får verkligheten stämma med texten. Kontrollorganet har bedömt att NR gemensamhetsanläggningar inte gäller företags- eller kommunägda anläggningar. Texten i NR behöver stämma med verkligheten eller så får verkligheten stämma med texten. Referensgruppen behöver ta ställning till vad som ska gälla. Referensgruppen diskuterade om man ska ersätta ordet gemensamhetsanläggning med något annat begrepp, vad undantaget faktiskt innebär, hur det tillämpas idag av olika kontrollorgan och vad konsekvenserna blir om man tar bort begreppet. Även diskussioner om de etiska aspekterna kring detta och att det är viktigt med en tydlig motivering till varför, om man ändrar/begränsar. SMAK föreslog att vi bör släppa lite på just det med gemensamhetsanläggningar och att använda ett nytt begrepp, t.ex. biogasanläggningar. Slutsats: SMAK arbetar fram ett mer konkret förslag till hur en tillämpning och begrepp kan formuleras. 11. Arbetsgrupp insatsmedel, status om arbetet med att ta fram tillåtetlista, arbetsprocess samt kriterier och checklista för bedömningen av insatsvaror. Magdalena redogjorde för att en lista över tillåtetbedömda gödsel- och jordförbättringsmedel nu finns publicerad på lrf.se/nationellariktlinjer. Arbetet med att ta fram arbetsprocess samt kriterier och checklista för bedömningen av insatsvaror pågår. Arbetsgruppen har kommit en bra bit påväg, man ska ha ytterligare ett möte den 16 maj för att jobba vidare med själva checklistan. 12. Kort information om förhandlingarna om ny ekoförordning Informationen nedan skickades ut från Jackis Lannek via mail efter mötet, då punkten inte hanns med. Regeldiskussionerna sker på en enbart politisk nivå, men tyvärr diskuterar man även mycket tekniska frågor som hade behövt diskuteras på en lägre nivå. Anledningen till att så många detaljregler diskuteras på en politisk nivå är dels att Europaparlamentet inte vill släppa ifrån sig för mycket makt till kommissionen, men även för att regelverket då inte kommer att bli så lätt att ändra, dvs, alla kommer att veta vad som gäller för en lång tid framöver när det väl är spikat. Även om det blir fel eller olämpligt... Det är i triloger man ska komma överens om nya regler. I trilogerna ska representant för Europaparlamentet diskutera ihop sig med representanter för kommissionen och för rådet/medlemsländerna. Det är Malta som för medlemsländernas talan. Eftersom alla i trilogen måste ge och ta brukar medlemsländerna sinsemellan diskutera vad man kan gå med på och utifrån det ge Malta ett förhandlingsmandat de sedan måste följa. Till den 29 maj måste Malta få ett nytt mandat inför den sista trilogen för detta halvår. När Sverige lämnar synpunkter på det utgår vi från den prioriteringslista vi tog fram redan efter att Jordbruksverket remitterade kommissionens ursprungliga förslag och Sverige tog fram sin huvudlinje i förhandlingarna.

7 Alla parter är överens om att inget är bestämt förrän allt är bestämt- och alla är redo att fortsätta förhandlingarna. Det finns inga planer att lägga arbetet på is, i alla fall inte bland de parter som är igång och diskuterar och förhandlar. Målet är fortfarande att bli klara i år. Det finns några besvärliga områden, där det är svårt att komma överens. Man diskuterar inte allt på en gång, utan nu är det nedan frågor som ligger på förhandlingsbordet. Alla är överens om att regelverket ska tillåta gruppcertifiering, men två av tre parter vill att det bara ska gälla företag som omsätter euro eller mindre. Alltså att de företag som vill ingå i en gruppcertifiering inte får omsätta mer. Den part som inte tycker det har lyft in många argument varför det är behäftat med nackdelar att ha en sådan gräns. Parlamentet är starkt fokuserat på att öppna upp för att det ska finnas undantag i diverse utsädesdirektiv så att det blir lättare för ekologiska odlare att få tag på utsäde. Framförallt anser man att det måste vara tillåtet med heterogent utsäde. Bland medlemsländerna är åsikterna delade både om innehållet, men framförallt i vilken lagstiftning undantag från utsädesreglerna borde finnas. Många tycker att utsädesreglerna ska finnas intakt i sin egen lagstiftning, medan andra kan acceptera att man har undantag från utsädeslagstiftningen i den ekologiska lagstiftningen. Det är en ny text på gång om detta och vi får se vad medlemsländerna kommer fram till då för vad man kan acceptera i trilogen. Troligen ett område då man måste göra eftergifter gentemot parlamentet, då detta är en hjärtefråga för dem. Undantagen hotar trovärdigheten och måste fasas ut, det är alla överens om. Dock är ju undantagen där av en anledning- de behövs för att många av de branscher ekosektorn består av klarar inte av att stå på egna ben. Flera av diskussionerna under åren har handlat om vilka undantag som kan tas bort och vilka som måste vara kvar och hur länge. Det diskuteras en utfasningstid på 15 år, men många har påpekat att man snarare ska kartlägga hur det ser ut och utifrån det bestämma hur man går vidare. Hjärtefrågor för både kommissionen och parlamentet att inte ha ett av undantag urholkat regelverk. Frustration hos medlemsstater som sitter med de praktiska problemen av att det finns för lite av det ena eller det andra i ekologisk form. Sverige tjatar om att vi inte vill ha individuella undantag för disbudding, dvs bränning av hornanlag på kalvar. Det är också sannolikt att vi utöver att ha en databas över tillgängligt ekologiskt utsäde också kommer att uppmanas att ha motsvarande databaser över ekologiska livdjur, allt för att det ska vara lättare att skapa en marknad för ekologiska djur och för att det ska bli så få undantag som möjligt. Någon skrivning om databas blir det om parlamentet ska acceptera förlängda undantag. En annan av kommissionens hjärtefrågor är tröskelvärden för otillåtna ämnen i ekologiska produkter. De säger hela tiden att de kan släppa den frågan om det krävs för att nå en slutlig överenskommelse, men samtidigt vidhåller de med druckna papegojors envishet att det är nödvändigt med tröskelvärden för då gör alla länder lika. I denna fråga är medlemsländerna också splittrade, eftersom de länder som redan har specifika gränsvärden för ekologiska produkter är nöjda med det, andra påpekar ideligen att man måste granska produktionskedjan, inte huvudsakligen slutprodukten. Växthusfrågan är en delikat principfråga där de nordiska länderna har fått mycket stöd av ordförandelandet Malta när det gäller att hitta kompromisser. Sverige samarbetar med Danmark och Finland för att försöka rädda kvar möjligheten att odla i avgränsad bädd. Som eftergifter för de länder som ser denna odlingsvariant som ett brott mot de ekologiska principerna har det lagts in mer eller mindre orealistiska detaljregler, såsom att man ska ha ett odlingssubstrat bestående av en hög procentsats jord från den egna ekologiska gården eller annan gård i närheten. Vi försöker

8 argumentera utifrån vad som är möjligt rent praktiskt. En kompromissväg i frågan handlar om att begränsa undantaget till några få länder. Att göra en sådan avgränsning kan ske på olika sätt. Nu verkar det stå mellan att dra gränsen vid 62 breddgraden och ha få restriktioner i övrigt, eller att ha ett så kallat zon A- område och en massa restriktioner. Ingen idé att spekulera i var detta landar

9 BILAGA 1 Jordbruksverkets förslag till ny, uppdaterad kalibrering av hur vi hanterar utrymmeskravet på max 1600 m 2 yta till slaktkycklingar efter referensgruppsmöte den 9 maj 2017: Punkt i förordning 834/2007 och/eller 889/2008: 889/2008 art 12.3.f : Den totala användbara ytan i byggnader avsedda för fjäderfä för köttproduktion får inte överstiga 1600 m 2 på någon enskild produktionsenhet. Skäl att ta upp ärendet: De kalibreringar som gjorts på myndigheternas och kontrollorganens kalibreringar kan tolkas så att de inte är i överensstämmelse med referensgruppens rekommendationer. Det var aldrig avsikten att det skulle uppstå tveksamhet om vad som gäller, så nu behöver vi förtydliga vad som gäller. Dessutom har vi olika tillämpning mellan kontrollorganen på hur de hanterar avvikelse mot regeln på maximalt 1600 m 2 per produktionsenhet. Bakgrund/beskrivning av ärendet: Tillämpningen idag är att ett kontrollorgan accepterar lösningar där slaktkycklinguppfödarna inte använder mer än 1600 m 2, men där stallet är förprövat för en större yta. Kontrollorganet anser inte att det behövs ett slutdatum om man bygger bort på ett temporärt sätt och på så sätt stängt avvikelsen. Ett annat kontrollorgan anser att om stallet är förprövat för ett visst mått är det det måttet som gäller, enligt tidigare kalibrering. Referensgruppen lämnade den 27 februari 2015 följande rekommendation: Referensgruppen kom fram till att den användbara ytan är den ytan man har förprövat för och det är den ytan där det finns möjlighet att hålla kycklingar på. På kalibreringsmötet den 3 februari 2016 var slutsatsen att hanteringen av de producenter vars avvikelse bestod i att de har en större stallyta än 1600 m 2 till slaktkycklingar följande: Vi accepterar idag att man bygger bort överskottsutrymme på ett icke permanent sätt. Detta får gälla som längst till Det handlade alltså inte om att påstå att det var tillåtet att ha mer än 1600 m 2, utan vad företaget ska göra för att släcka avvikelsen. På KRAVs motsvarande kalibreringsmöte den 4 februari 2016 var slutsatsen av hur denna typ av avvikelse skulle hanteras följande: Ett stall (produktionsenhet enligt EU) för slaktkycklingar får maximal vara 1600 kvm räknat i tillgänglig yta för djuren. Om stallet har större yta ska denna avgränsas från ytan som djuren nyttjar. KRAV följer Jordbruksverkets beslut om att avvikelse skrivs. Hur avgränsningen görs, till exempel i fråga om materialval, har KRAV inga specifika åsikter om, utöver att det måste vara något som är tillåtet och lämpligt som byggmaterial och som inte kan skada djuren. Eftersom vi snart är framme vid år 2018 dök frågan upp igen under vårens kalibreringsmöte. Då blev slutsatsen på mötet med myndigheterna följande: Vi räknar användbar yta om det max är 1600 kvm tillgängligt för djuren. Det kan finnas mer användbar yta som inte används för tillfället. Det här kan

10 förstås som att det skulle vara tillåtet att släppa in nya företag som byggt större, men egentligen handlar det om hur vi fortsatt ska hantera avvikelser avseende ytor. Den viktigaste slutsatsen var att ta bort årtalet. Anledningen till att ta bort årtalet är att en ny förordning om ekologisk produktion är på gång och vi vet inte om regeln på maximalt 1600 m 2 kommer att finnas kvar i den. Det är därför tufft att kräva att företag ska bygga om sina stallar om det skulle vara så att vi lyckas får bort detaljregeln. På referensgruppsmötet den 9 maj 2017 bestämde vi att Jordbruksverket ska cirkulera förslag till ny, uppdaterad kalibrering (se under Förslag till tillämpning ). När referensgruppen har satt ner foten och enats om en tillämpning ska vi se till att de två kycklingföretag som dominerar marknaden får kännedom om tillämpningen. Förslag till tillämpning: Den som bygger nytt för ekologisk matfågelproduktion måste följa den sedan år 1999 kända regeln att ha maximalt 1600m 2 per produktionsplats. Utrymmet ska räknas på den area som stallet är förprövat för och som det finns en möjlighet att hålla kycklingar på. Företag som trots att de inte uppfyller denna regel ändå har fått certifikat ska tilldelas en avvikelse. Kontrollorganen kan acceptera att företagen bygger bort den yta som överskrider 1600 m 2 som ett sätt att släcka avvikelsen. Detta sätt att hantera avvikelserna kan vi som längst acceptera fram till dess vi vet hur den nya förordningen över ekologisk produktion kommer att se ut. Om kravet på 1600 m 2 finns i kommande förordning ska kontrollorganen acceptera att företagenfår två år på sig att bygga om sina stallar. Motivering: Det är upp till företagen att se till att uppfylla de regler som finns och som har varit kända sedan år Det skapar en orättvis marknad mellan de företag som följer reglerna och de som chansar på att reglerna ska ändras om de senare också certifieras som ekologiska. Det urholkar också konsumentförtroendet att gårdar som inte följer reglerna ändå får ett certifikat. Det kan skilja hundra kronor mellan en konventionell och en ekologisk kyckling. Den tidigare överenskommelsen i referensgruppen var tydlig med att man inte får ha mer än 1600 m 2. Egentligen har inte kalibreringarna ändrat på detta. Kalibreringarna syftade till att kontrollorganen skulle ha en enhetlig hantering av de företag som blivit certifierade som ekologiska trots avvikelse på högsta tillåtna yta för matfågelproduktion. Eftersom vi visste och hoppades att den aktuella regeln skulle strykas var det oproportionerligt att kräva ombyggnation. För företagen är det en konstig sits att först få ett certifikat och sedan få en avvikelse för djuren tillgänglig yta. Det motiverar att vi har kvar en balanserad avvikelsehantering fram till dess vi ser hur de nya reglerna blir. På referensgruppsmötet den 9 maj sa vi att Jordbruksverket skulle föreslå en ny slutsats/kalibrering som accepterar att företag som förprövat sina stall senast den 1 juli i år skulle få certifieras även om de har byggt större än 1600 m 2. Motiveringen till det skulle vara att även om företaget vet att de bygger för stort ska de inte straffas eftersom de bygger för framtiden då detta kan bli tillåtet. Det

11 är också ett extra arbete med de tillfälliga avgränsningar de måste göra för att släcka sina avvikelser, så indirekt straffas företagen ändå. Dessutom finns det djurvälfärdsfördelar med mer yta. Samma djurvälfärdsfördel kan dock uppnås genom att sätta in färre djur, så det är ett svagt argument. När jag tog fram detta underlag konstaterade jag att ett förslag som innebär att fler nya företag kan certifieras fastän de inte uppfyller reglerna blir missvisande. Vi bara behöver en gemensam kalibrering/förståelse av hur vi ska hantera en avvikelse mot 1600m 2 regeln, inte på hur vi ska tillåta företag att starta med att inte uppfylla reglerna. Vi hamnade snett i vår diskussion på mötet eftersom vi började fundera på vad vi ska acceptera för nya företag. Men det var inte vad frågan ursprungligen handlade om. Därav förslaget som inte har med möjligheten att låta fler nya företag få ekologiskt certifikat fastän de inte uppfyller reglerna. I de förslag till nya regler för ekologisk produktion som Jordbruksverket har sett är regeln om maximalt 1600 m 2 kvar, även om Sverige har försökt få bort regeln. Sverige har inte heller fått gehör för att ändra de regler vi ska certifiera mot idag. Det finns alltså ingenting i nuläget som tyder på att regeln om maximalt 1600m 2 per produktionsplats kommer att försvinna eller ändras. Är förslaget konsekvent med andra delar i förordningen? Förslaget är konsekvent med förordningen eftersom det inte tillåter att nya företag som har byggt för stort får certifikat. Det är också i enlighet med regelverket att företag ska få lämna förslag på hur de ska släcka avvikelser. Dock kan det vara lite väl generöst att inte ha någon tidsgräns för när denna avvikelse ska vara åtgärdad på ett permanent sätt. Genom att företagen ändå bygger bort yta så att kycklingarna får som mest 1600 m 2 så är förslaget ändå acceptabelt konsekvent med regelverket. Vilka konsekvenser kan det innebära om förslaget till tillämpning antas/inte antas? Om förslaget antas kommer de som bygger för stort nu inte att kunna få certifikat, vilket kommer att drabba dem hårt ekonomiskt. Frågan är vems ansvaret är för att de ska bygga rätt. Deras eget? Det företag i vars namn de ska föda upp kyckling? Oavsett vilket kommer skulden i debatten inte att läggas på vare sig företaget som ska föda upp kycklingarna eller på företaget som ansvarar för varumärket, utan de kommer att klandra Jordbruksverket och kontrollorganen. Företagen kommer att hävda att det är orättvist att inte certifiera nya företag som byggt för stort eftersom det redan finns företag som byggt likadana stallat och som får fortsätta. En annan konsekvens är dock att referensgruppen inte bidrar till att en ännu liten bransch inte fortsätter att tänja på reglerna, utan är tydliga med att man måste följa de regler som finns om man ska vara certifierad. Företag som har ersättning för ekologisk produktion riskerar att få betala tillbaka pengar eftersom de inte uppfyller regelverket avseende 1600m 2 om det är så att länsstyrelserna inte accepterar temporärt bortbyggda ytor. Konsumenterna kan gilla att företag hanteras olika. Om förslaget inte antas med mindre än att vi skriver in att även nya företag får certifieras om de har förprövat sina hus före den 1 juli finns det en risk att konsumentförtroendet urholkas. Om konsumenterna får veta att den kyckling som kostar hundra kronor mer än konventionell kyckling är producerad på ett sätt som inte uppfyller reglerna för ekologisk produktion lär de ifrågasätta varför de ska betala mer. De kanske oroar sig över vilka fler regler som inte följs inom denna eller inom andra branscher. Då drabbar det även de företag som följer reglerna. Om vi tillåter fler som byggt för

12 stort att få certifierad produktion kommer tålamodet hos de företag som följer reglerna att ta slut och vi får en svekdebatt. Finns några risker med att anta/inte anta förslaget? Se ovan under konsekvenser. Ev. bilagor: - Datum: 11 maj 2017 Inlämnat av: Jackis Lannek; Jordbruksverket