Det okorrumperade könet? En studie av kontextens betydelse för sambandet mellan kön och korruption

Transkript

1 Det okorrumperade könet? En studie av kontextens betydelse för sambandet mellan kön och korruption Mattias Agerberg Kandidatuppsats i Statsvetenskap Göteborgs Universitet VT 2013 Handledare: Lena Wängnerud och Aksel Sundström Antal ord: 11767

2 Abstract Numerous studies have found that a greater representation of women in parliament should be expected to decrease the levels of corruption. Other studies, however, have found the observed association between gender and corruption to be spurious, arguing that both gender equality and lower corruption result from a functioning liberal democracy. Drawing upon recent literature on corruption that characterizes endemic corruption in developing countries as a collective action problem, I argue for a contextual understanding of the link between women's political representation and corruption. In a context where corruption is endemic and society seems to be stuck in a corrupt equilibrium I hypothesize that the share of women in parliament should have little or no impact on the levels of corruption. However, in a context where good governance is the state's operative norm, I argue that increasing women's political representation is a good way to curb existing corruption. This view suggest that previous research disparities in results might be caused by selection bias, where different studies use totally distinct populations to make their argument. Data from a large crosssection of countries largely support this perspective. Keywords: Corruption; Gender; Government regimes; Good governance

3 Innehållsförteckning Inledning...2 Forskningsproblemet...2 Disposition...3 Tidigare forskning...4 Kön och korruption på statsnivå...4 Är kvinnor mindre korrupta än män?...5 Kontextens betydelse...7 Korruption som oberoende variabel...10 Utgångspunkter och syfte...11 Regimtyper och hypoteser...14 Typologi över olika regimtyper...14 Hypoteser...15 Data och metod...16 Karaktäristika för olika regimtyper och forskningsdesign...16 Beroende variabler...17 Oberoende variabler...18 Kontrollvariabler...18 Resultat...19 Bivariat samband mellan kön och korruption i olika regimtyper...20 Robusthetstester...24 Slutsatser...29 Regimtypens betydelse för sambandet mellan kön och korruption...29 Framtida forskning...31 Referenser...32 Appendix...35 Appendix A...35 Appendix B...39 Appendix C

4 Inledning Forskningsproblemet Are women the fairer sex? frågan i titeln på Dollar, Fisman och Gattis studie från 2001 antyder att det kan finnas systematiska skillnader i hur män och kvinnor förhåller sig till korruption 1. Kanske är kvinnor helt enkelt mindre korrupta än män? Kan i så fall ett ökat kvinnligt deltagande i det offentliga i allmänhet och i politiken i synnerhet vara en potentiell lösning på den mycket utbredda korruption som ett stort antal av världens länder lider av? Författarnas svar på frågan är jakande. Korruption innebär ett mycket allvarligt hinder för samhällsutvecklingen i många länder. Att omfattande korruption korrelerar med en mängd olika negativa variabler, såsom låg BNP, omfattande ekonomisk ojämlikhet och inflation, är idag okontroversiellt (se t ex Graf Lambsdorff 2005). Detta har gjort att forskningen kring korruption mer eller mindre har exploderat de senaste två decennierna. Exakt hur orsakssambanden ser ut är däremot omtvistat, och en mängd olika teorier har framförts genom åren (för en översikt, se Treisman 2007). En av många möjliga förklaringar till varför vissa länder är mer korrupta än andra är graden av kvinnlig politisk representation. Det Dollar, Fisman och Gatti (2001) pekar på i sin studie är att länder med en hög andel kvinnliga politiker i parlamentet också tycks ha en större kontroll över korruptionen, en bild som backas upp genom en lång rad olika statistiska analyser. Den samlade bilden av forskningen kring kön och korruption är dock långtifrån entydig. Samtidigt som ett antal senare studier har bekräftat författarnas resultat så har andra studier ifrågasatt huruvida det verkligen finns ett kausalt samband mellan kön och korruption i allmänhet och kvinnlig politisk representation och kontroll över korruptionen i synnerhet. Kanske är sambandet i själva verket ett skensamband som orsakas av en tredje bakomliggande variabel? Forskningsdebatten kring kön och korruption är i högsta grad livskraftig och frågan kan på intet vis anses avgjord. Jag vill i denna uppsats argumentera för en kontextuell förståelse av sambandet mellan kön och korruption. Jag anser att tidigare forskning på området inte i tillräcklig utsträckning har tagit hänsyn till de olika typer av korruption som existerar i olika kontexter och hur detta kan tänkas påverka sambandet mellan kön och korruption. Detta menar jag kan vara en viktig förklaring till olika 1 Jag kommer genomgående i uppsatsen att använda begreppet korruption i vid bemärkelse, där både storskalig (grand) och småskalig (petty) korruption inkluderas. Min huvudsakliga beroende variabel utgörs av Världsbankens korruptionsindex där corruption definieras som the extent to which public power is exercised for private gain, including both petty and grand forms of corruption, as well as the capture of the state by elites and private interests (Ko & Samajdar 2010). 2

5 forskares skilda resultat på området, där olika studier använder mycket olika populationer för att argumentera för sin syn på förhållandet mellan kön och korruption. I studien så kommer jag att sikta in mig på den kvinnliga politiska representationens roll för ett lands korruptionsnivå, då det är här som den mest intensiva forskningsdebatten om kön och korruption har förts hittills (Dollar, Fisman & Gatti 2001; Goetz 2007; Johansson 2008; Michailova & Melnykovska 2009; Sung 2003, 2012; Swamy, Knack, Lee & Azfar 2001). Jag argumenterar för att den kvinnliga politiska representationen har olika inverkan på ett lands korruptionsnivå beroende på graden av good governance 2 och regimtyp i landet. Jag vänder mig därmed mot den forskning som beskriver förhållandet mellan andelen kvinnor i parlamentet och kontroll över korruptionen som ett linjärt samband, dvs ett samband som är lika starkt även i vitt skilda typer av länder. Analysen visar att i stater som präglas av en låg grad av good governance i kombination med ett auktoritärt styre så existerar inget samband mellan kvinnlig politisk representation och kontroll över korruptionen. I dessa stater är korruptionen ett normaltillstånd och det rationella individuella beteendet för såväl kvinnor som män är att agera korrupt. I stater där större politisk frihet råder och korruptionen är mindre utbredd så visar analysen istället på ett starkt signifikant samband mellan andelen kvinnor i parlamentet och kontroll över korruptionen. Kontexten och typen av regim tycks alltså ha en avgörande betydelse för hur sambandet mellan kön och korruption ser ut på statsnivå. Detta är något som framtida forskning på området bör uppmärksamma. Disposition Efter en översikt av forskningsfältet rörande kön och korruption så följer en sammanfattning av forskningen kring kontextens betydelse för korruptionsproblematiken. Därefter sammanfattar jag mina utgångspunkter för studien och beskriver mer ingående studiens syfte och bidrag till forskningen kring kön och korruption. För att lägga grunden för den statistiska analysen görs sedan en typologi över studiens olika regimtyper, en presentation av mina hypoteser och en översikt av det statistiska datamaterialet. Efter en presentation av mina resultat från den statistiska analysen följer så slutligen mina slutsatser av studien, samt några utblickar mot framtida forskning kring kön och korruption. 2 Begreppet good governance saknar mig veterligen en allmänt accepterad svensk översättning, vilket medför att jag kommer att referera till det engelska begreppet. Jag använder mig genomgående av MungiuPippidis (2011) definition av good governance vilken inkluderar kontroll över korruptionen och grad av politisk frihet (se Mungiu Pippidi 2011:2947). 3

6 Tidigare forskning Kön och korruption på statsnivå Två studier i början av 2000talet riktade forskningsvärldens uppmärksamhet mot sambandet mellan kön och korruption; Dollar, Fisman och Gatti (2001) och Swamy, Knack, Lee och Azfar (2001) visade på ett tydligt samband mellan andelen kvinnor i ett lands parlament och kontroll över korruptionen. Även om det sedan länge är allmänt känt att män är kraftigt överrepresenterade i praktiskt taget all tillgänglig brottsstatistik (se t ex Steffensmeier & Allan 1996), så var studiernas fokus på korruptionsproblematikens könsaspekt ny. Med utgångspunkt i ett stort antal mikrostudier som visar på kvinnors generellt mer altruistiska beteende, samt mindre benägenhet att offra allmännytta för egen vinning, så drar författarna till de båda studierna slutsatsen att andelen kvinnor i ett lands parlament har en signifikant negativ inverkan på landets korruptionsnivå. Dollar et al. (2001) visar med data från över 100 länder att effekten av andelen kvinnliga parlamentariker på ett lands korruptionsnivå är signifikant även under kontroll för graden av ekonomisk utveckling, politiska fri och rättigheter, utbildningsnivå och etnisk fragmentering. Swamy et al. (2001) visar på ett liknande sätt att förutom kvinnlig parlamentarisk representation, så tycks även kvinnors deltagande på arbetsmarknaden och i näringslivet ha en positiv inverkan på ett lands kontroll över korruptionen. Studiernas ofrånkomliga slutsats är att ett ökat kvinnligt deltagande i det offentliga i synnerhet i det politiska livet kan vara ett effektivt sätt att stävja korruptionen i ett land: Increasing the presence of women in government may be valued for its own sake, for reasons of gender equality. However, our results suggest that there may be extremely important spinoffs stemming from increasing female representation: if women are less likely than men to behave opportunistically, then bringing more women into government may have significant benefits for society in general (Dollar et al. 2001:42728). Studierna har dock utsatts för kritik. Den sannolikt ivrigaste kritikern är Sung (2003, 2012) som menar att sambandet mellan kön och korruption i själva verket är spuriöst: Med Sungs egna ord så är gender equality and government accountability (...) both great achievements of modern liberal democracy (2003:718). Sung menar alltså, i enlighet med vad han kallar Fairer system hypotesen, att det är liberala demokratier som främjar både en hög grad av kvinnlig politisk representation och en låg grad av korruption. Med data från ett mycket stort antal länder visar Sung 4

7 att sambandet mellan andelen kvinnor i ett lands parlament och graden av korruption tycks försvinna när han kontrollerar för ett antal indikatorer som vanligtvis associeras med epitetet liberal demokrati, såsom politiska fri och rättigheter, graden av demokrati och öppenhet för handel (Sung 2012). Kvinnligt politiskt deltagande har alltså, enligt Sung, ingen egen kausal inverkan på ett lands korruptionsnivå. Senare forskning har dock visat på att det trots allt verkar existera ett kausalt samband mellan kvinnlig politisk representation och korruption. I en studie av olika regioner i Mexiko visar Wängnerud (2012) på ett samband mellan andelen kvinnor i de lokala politiska församlingarna och skillnader i korruption mellan de olika regionerna. Regioner med en hög andel kvinnliga politiker tenderar också att ha en lägre grad av korruption. Treisman (2007:23338) visar i en omfattande genomgång av forskningsläget kring korruption att andelen kvinnor i ett lands parlament tycks ha en effekt på korruptionsnivån i landet, även under kontroll för ett stort antal av de variabler som Sung (2003) anser vara typiska för liberala demokratier. Michailova och Melnykovska (2009) visar i en studie av 28 före detta sovjetstater att kvinnlig politisk representation även här har en positiv inverkan på ländernas kontroll över korruptionen. Andra mått på kvinnligt deltagande, såsom andelen kvinnor på arbetsmarknaden, tycks dock inte ha en signifikant effekt. Debatten kring kön och korruption på statsnivå är långtifrån avslutad, och det är tydligt att mer forskning med nya ingångar krävs på området. En viktig fråga att ställa är dock huruvida det finns fog för antagandet att andelen kvinnor i ett lands parlament verkligen kan minska ett lands korruptionsnivå; finns det skäl att anta att kvinnor är mindre korrupta än män? Är kvinnor mindre korrupta än män? Dollar et al. (2001) och Swamy et al. (2001) tar i sina studier avstamp i forskning inom sociologi och kriminologi som pekar på att kvinnor är kraftigt underrepresenterade i praktiskt taget all tillgänglig brottsstatistik. Utgångspunkten är att detta förhållande inte bör vara annorlunda inom korruptionsområdet. En högre kvinnlig politisk representation antas således leda till en lägre andel brotts och korruptionsbenägna politiker. Swamy et al. (2001:3940) menar att andelen kvinnor i parlamentet påverkar korruptionsnivån genom framförallt två mekanismer (även om studien inte specifikt undersöker hur dessa mekanismer fungerar). För det första kommer korruptionen på den lagstiftande nivån minska med en högre andel kvinnor i parlamentet, då kvinnor helt enkelt antas vara mindre benägna till kriminellt och korrupt beteende än män. För det andra kommer detta leda 5

8 till att korruptionsbekämpning kommer högre upp på den politiska agendan och korruptionsnivån längre ner i makthierarkin kommer därigenom också att påverkas. Ett stort antal experimentella studier stödjer också Swamy et al. s (2001) hypotes att kvinnor i mindre utsträckning än män är korrupta. I en översikt av fjorton studier som genom olika typer av ekonomiska experiment undersöker mäns och kvinnors olika benägenhet till korrupt beteende och vilja att bestraffa detta beteende, så konstaterar Chaudhuri (2012): I find that across a wide variety of experiments, studying different aspects of corruption it is either the case that women behave in a more prosocial and less corrupt manner than men or that there are no significant gender differences. There are no studies that find men to be less corrupt (2012:13). Kvinnor tycks alltså (åtminstone i en experimentsituation) på ett generellt plan vara mindre benägna till korrupt beteende än män. Samtidigt noterar författaren att majoriteten av experimenten har genomförts i rikare industriländer. Resultaten från utvecklingsländer där korruptionen är mycket utbredd är inte lika entydiga (Chaudhuri 2012:42). Sung (2003) påpekar dock på att det inte är självklart att man kan använda resultat från mikrostudier till att beskriva kausala mekanismer på makronivå (dvs att fler kvinnor i ett lands parlament skulle minska landets generella korruptionsnivå). Antaganden av detta slag (att kvinnor generellt skulle vara mindre korruptionsbenägna än män) har också blivit anklagade för essentialism, då man enligt kritikerna utgår från att kvinnor till sin natur helt enkelt är mer moraliska och mindre korrupta än män (Goetz 2007). Wängnerud (2012) argumenterar dock för det inte är nödvändigt att hänge sig åt denna typ av potentiellt essentialistiska förklaringar för att argumentera för att det kan finnas ett kausalt samband mellan kön och korruption. Wängnerud lyfter istället fram vad hon kallar ett rationalitetsperspektiv : Kvinnors erfarenhet som underordnade i samhället gör det rationellt för dem att avstå från korrupt beteende. Kvinnor i maktställning har generellt en maktbas som skiljer sig från männens, där kvinnor inte kan bygga sin makt på gamla (ofta manligt dominerade) nätverk. I många samhällen har kvinnliga politiker snarare sin maktbas i sociala rörelser, som då fungerar som övervakare av deras beteende i offentligheten (Wägnerud 2012:24243). Samtidigt är det inte givet att kvinnors (och mäns) erfarenhet av och förhållande till korruption är lika i olika samhällen. Alatas, Cameron, Chaudhuri, Erual och Gangadharan (2009) argumenterar för att könsskillnader i förhållandet till korruption kan skilja sig mellan olika typer av samhällen, då mäns och kvinnors roller i det offentliga skiljer sig starkt i olika delar av världen. Baserat på data 6

9 från Australien, Indien, Indonesien och Singapore visar författarna genom en serie ekonomiska experiment att kvinnor i Australien tycks vara mindre toleranta mot korruption än män, men att inga signifikanta könsskillnader går att påvisa i övriga undersökta länder. AlhassanAlolo (2007) argumenterar i samma linje för kontextens betydelse i förhållandet mellan kön och korruption. Utifrån data från Ghana visar AlhassanAlolo att kvinnor i Ghanas offentliga sektor inte nödvändigtvis uppvisar ett mer etiskt beteende än männen då de ställs inför en kontext där korruptionen är mycket utbredd, och i många fall den förväntade normen. Johansson (2008) visar att kvinnlig politisk representation, inklusive flera andra mått på kvinnligt deltagande i det offentliga, tycks ha en signifikant effekt på ett lands korruptionsnivå. Johansson hittar dock bara starka samband mellan kön och korruption i vad han kallar konsoliderade demokratier, vilket i hans studie utgörs av 24 länder som har varit medlemmar av OECD en längre tid. I övriga länder hittar Johansson inget signifikant samband. Även Esarey och Chirillo (2012) argumenterar för att sambandet mellan kön och korruption är starkast i demokratier. Författarna menar att kvinnor har ett större tryck på sig att följa den politiska normen, och i demokratier är korruption generellt starkt stigmatiserat. Detta medför att kvinnor i demokratier har en lägre benägenhet till korrupt beteende i relation till män. Det finns alltså mycket som pekar på att kvinnor i någon mening är mindre korrupta än män. Kvinnor kan därför på ett generellt plan förväntas vara mer ansvarstagande och mindre korrupta politiska ledare, men det är tydligt att kontextens roll för förhållandet mellan kön och korruption inte kan förbises. Det är detta som är min ingång till forskningsområdet; där tidigare forskning ofta har betraktat sambandet mellan andelen kvinnor i ett lands parlament och graden av korruption som linjärt, argumenterar jag istället för att vi har goda skäl att tro att kontexten spelar en avgörande roll för hur detta samband ser ut i olika typer av länder. På vilket sätt kan vi då förvänta oss att kontexten påverkar sambandet mellan kön och korruption? Kontextens betydelse De senaste åren har synen på korruptionsproblematiken omvärderats av flera forskare. Detta har skett i skenet av de skrala resultat som försöken att bekämpa den mycket utbredda korruptionen i många utvecklingsländer har fört med sig (se MungiuPippidi 2011:7385). Tidigare forskning har ofta betraktat all korruption som ett principalagent problem, där det är svårigheten att skapa tillräckligt starka incitament för exempelvis en tjänsteman (agent) att agera i statens, eller 7

10 allmänhetens (principals) intresse, som öppnar upp för korrupt beteende. 3 Denna modell pekar på en målkonflikt som antas finnas mellan allmänhetens/statens intresse och tjänstemannens egenintresse; allmänheten/staten antas (i enlighet med sitt rationella egenintresse) arbeta för att stävja korruptionen, medan det antas ligga i tjänstemannens egenintresse att agera korrupt om risken för att bli upptäckt är låg, dvs om den förväntade vinsten överväger den kalkylerade risken. Tjänstemannen (agent) har ett informationsövertag i relation till allmänheten/staten (principals), och det uppstår därför en informationsassymetri parterna emellan, vilket öppnar upp möjligheter för tjänstemannen att agera korrupt. Kort sagt så uppstår korruption enligt principalagent modellen då tjänstemannen sviker sin uppdragsgivares intresse och istället agerar i egenintresse (se Williams 1999:5078). Nyare forskning menar istället att man bör se mycket djupt rotad korruption i samhället som ett collective action problem där varje aktör kommer att fortsätta att agera korrupt så länge man tror att övriga aktörer agerar korrupt. Dessa samhällen är fast i ett korrupt jämviktsläge (Mishra 2005; MungiuPippidi 2006, 2011; Persson, Rothstein & Teorell 2012). Korruption i länder utan moderna institutioner bör snarare ses som ett normaltillstånd än ett undantag en sorts utgångspunkt där alla samhällen en gång startat. Favoritism dvs att vilja gynna sin egen grupp, familj eller klan är naturligt för människan, och de samhällen som lyckats skapa en autonom, universell stat som behandlar alla lika är snarare undantag än regel (MungiuPippidi 2011:4748). I samhällen som är fast i ett korrupt jämviktsläge kan alla aktörer (inklusive vanliga medborgare) förväntas agera korrupt, så länge som ett korrupt beteende är det förväntade beteendet i samhället. Detta gäller även om aktörerna moraliskt sett fördömer korruptionen och även om aktörerna inser att de kollektivt skulle tjäna på ett ickekorrupt beteende; korruptionen blir här alltså ett collective action problem. Logiken bakom ett sådant beteende är att i ett korrupt jämviktsläge, där korruption är normen i samhället, så är kostnaden för den enskilde individen för att ändra beteende mycket hög, då detta ändå inte kommer att förändra situationen i stort (Persson et al. 2012). I dessa samhällen kan inte utgångspunkten vara vilket principalagent modellen förutsätter att det alltid finns en principal som är villig att bekämpa korruptionen: 3 Gränsen för vem som är principal och vem som är agent kan variera och är ibland något flytande. Även om den klassiska modellen främst beskriver byråkratin som agent och politiska ledare som principals, så kan man även tänka sig en modell där den politiska eliten är agent och allmänheten är principals. I det senare fallet handlar det alltså om allmänhetens förmåga att kontrollera, och hålla politikerna ansvariga för sina handlingar för att kunna motverka korruption på den politiska nivån (se t ex Adserá, Boix & Payne 2003). 8

11 Collective action theories do not necessarily question the potential relevance of effective monitoring and punishment regimes as means to curb corruption such as suggested by the principal agent framework. Rather, they question the underlying assumption that all societies hold at least one group of actors willing to act as principals and, as such, enforce such regimes. This is because, quite contrary to what principal agent theory suggests, collective action theory contests the view that strategic situations always in themselves give the actors the answer to the question what strategy is the most rational to opt for (Persson et al. 2012:262). I länder som lider av detta korrupta jämviktsläge kan en förändring i en enskild variabel (som exempelvis en ökning av andelen kvinnor i ett lands parlament eller inrättandet av en korruptionsombudsman ) inte förväntas påverka korruptionsnivån i samhället nämnvärt. Denna typ av gradvisa, potentiellt korruptionsdämpande förändringar kan helt enkelt förväntas absorberas av det övriga korrupta samhället. Rothstein (2011) menar att det snarare krävs radikala institutionella förändringar på ett mycket brett plan för att ett samhälle ska kunna lyfta sig ur ett korrupt jämviktsläge. Detta är en insikt som i princip inte har uppmärksammats inom forskningen kring kön och korruption. Effekten på korruptionsnivån av ett ökat kvinnligt politiskt deltagande ofta har antagits vara ungefär lika stor i alla typer av samhällen, något som jag menar inte kan tas för givet. Utsikterna för att använda kvinnor som korruptionsbekämpare som political cleaners med Goetz (2007) ord i samhällen som lider av ett korrupt jämviktsläge tycks helt enkelt inte särskilt goda. Dessa mycket korrumperade samhällen har ofta en enskild härskare som i princip är synonym med staten, och fördelningen av makt och resurser sker konsekvent på partikulär grund efter den ledande elitens godtycke. Denna typ av stater, där alltså ett korrupt jämviktsläge kan förutsättas vara utgångspunkten, omnämns ofta som Neopartimonial regimes (MungiuPippidi 2011:3233). En annan aspekt av dessa regimer är att de generellt har mycket låg legitimitet hos befolkningen. Persson och Sjöstedt (2012a, 2012b) pekar på att avsaknaden av legitimitet kan förväntas ge ledarna incitament för korrupt beteende. När det inte existerar ett socialt kontrakt mellan medborgarna och makteliten så möter inte ledarna någon enhetlig principal som kan utkräva ansvar av den politiska makten. Snarare består samhället av en mängd olika grupper med olika intressen som tenderar att radera ut varandra och inte kan agera som en samlad politisk kraft som ställer ledarna till svars. En maktbas som inte bygger på legitimitet innebär givetvis stor osäkerhet för makthavarna, vilket gör att deras tidshorisont ofta är mycket kort. Detta gör det rationellt för ledarna att agera korrupt och passa på att berika sig själva så länge man har makten, även om deras 9

12 personliga moraliska kompass pekar i en annan riktning. Författarna betonar begränsningarna i att fokusera på ansvarstagande ledare i en kontext 4 där incitamenten för att agera ansvarsfullt inte existerar: (I)nstead of the international community putting all its faith and hope in new generations of supposedly responsive and responsible leaders ( ) often naively assuming that their successors will have the opportunities and incentives to act any differently, attention should instead be focused on better understanding the contexts in which these leaders function. In particular, policymakers should pay much greater attention to how the relationship between the rulers and the ruled, as well as the relationship between the citizens, play out in different countries (Persson & Sjöstedt 2012a:626). Att korruptionen ser olika ut i olika samhällskontexter är tydligt. Olika regimtyper ger olika förutsättningar för att angripa korruptionsproblematiken (MungiuPippidi 2011), och detta är något som jag menar även forskningen kring kön och korruption måste vara uppmärksam på. En ökning av andelen kvinnor i ett lands parlament kan utifrån detta perspektiv förväntas ge olika resultat i olika typer av kontexter; i utvecklade stater med hög legitimitet kan en sådan ökning medföra mycket positiva resultat för korruptionsnivån. I vissa kontexter där korruptionen är mycket utbredd och staten har en mycket låg legitimitet kan dock en sådan ökning i princip inte förväntas ge någon påverkan alls på kontrollen över korruptionen. Korruption är ett komplext problem där orsakssambanden sällan är självklara. Det är därför viktigt att inte vara alltför kategorisk i sin beskrivning av problemet och dess orsaker, och vara öppen för att flera olika synsätt kan vara relevanta för att skapa sig en helhetsbild. I skenet av detta är det viktigt att vara uppmärksam på att det kausala sambandet mellan kön och korruption inte nödvändigtvis enbart går i en riktning. Korruption som oberoende variabel Nyare forskning har försökt problematisera bilden av sambandet mellan kön och korruption och har därför även använt korruption som en av flera oberoende variabler för att förklara graden av kvinnlig politisk representation. Korruption och underutvecklade formella institutioner främjar 4 Även Persson och Sjöstedt (2012a) använder begreppet Neopartimonial för att beskriva samhällen som saknar legitimitet och där resurserna används av ledarna i syfte att berika sig själva: (...) a legitimate state differs radically from, for example, socalled neopatrimonial state systems since in such systems the general expectation is not that the state should serve the public good, but that the state should serve as an instrument for the selfenrichment of rulers (2012a:623). 10

13 starka informella institutioner. Där kan klientelism i traditionella manliga nätverk vara ett sätt för politikerna att öka den politiska förutsägbarheten i en oförutsägbar kontext. Flera studier pekar på att korruption kan vara ett viktigt hinder för kvinnligt deltagande i politiken (Bjarnegård 2009; Stockemer 2011; Sundström & Wängnerud 2013). Jag anser egentligen inte att det finns någon motsättning mellan dessa två olika sätt att se på korruption (dvs att använda korruption som beroende eller oberoende variabel). I viss mån har kanske tidigare forskning varit alltför inriktad på att försöka hitta en sorts universallösning på korruptionsproblematiken i det här fallet att öka den kvinnliga politiska representationen, och har kanske inte problematiserat orsakssambanden tillräckligt mycket. Detta är en kritik som inte minst Sung (2012) riktar mot mycket av den forskning som bedrivs på området. Det är rimligt rimligt att anta att en ökning av den kvinnliga politiska representationen kan fungera som en positiv spiral, där kausaliteten går i båda riktningarna: korruptionen påverkar kvinnors möjligheter att komma in på den politiska arenan, men över tid så påverkar också graden av kvinnlig representation korruptionsnivån (Grimes & Wängnerud 2012). Även om min studie syftar till att undersöka den kvinnliga politiska representationens inverkan på korruptionsnivån, så utesluter jag på intet vis att kausaliteten i många fall även kan gå i den andra riktningen. Utgångspunkter och syfte Jag ska nu sammanfatta mina utgångspunkter för studien. Jag anser sammantaget att det finns goda skäl att anta att kvinnor, åtminstone i en sorts neutral kontext, är mindre korrupta en män. Empirisk data från experimentstudier tyder, som ovan visats, på att kvinnor är mer benägna att straffa korrupt beteende och mindre benägna att exempelvis betala mutor (Chaudhuri 2012). Huruvida detta kan tänkas bero på en socialisationsprocess där exempelvis kvinnor generellt utvecklar en större riskaversion än män eller rent av biologiska faktorer tar jag inte ställning till här. Jag anser dock att det även utifrån Wängneruds (2012) rationalitetsperspektiv finns goda teoretiska skäl för varför kvinnor i många situationer kan förväntas avstå från korrupt beteende. Min studies fokus är kvinnlig parlamentarisk representation som en potentiell förklaringsfaktor till ett lands korruptionsnivå. Jag utgår här från att parlamentet har en stor diskretionär makt och möjlighet att påverka i första hand den politiska korruptionen i ett land, men även vardagskorruption i mindre skala genom att föra korruptionsbekämpning högt upp på den politiska agendan. Som Persson och Sjöstedt (2012b:19194) påpekar så spelar ett lands politiska ledning en viktig roll för 11

14 att sätta exempel för medborgarna, och det är rimligt att anta att fisken ruttnar från huvudet så att säga, men även att den politiska eliten kan fungera som en positiv kraft för korruptionsbekämpning. Korruptionen i många länder har starka historiska rötter och på den politiska nivån så har också de representativa församlingarna från tiden för demokratins genombrott varit klart manligt dominerade. En ökning av den kvinnliga representationen kan helt enkelt antas bryta upp de gamla manligt dominerade nätverk där korruptionen historiskt sett har frodats. Utifrån detta perspektiv så är det inte nödvändigt att göra antaganden om kvinnans natur för att argumentera för ett samband mellan kön och korruption, utan det är snarare kvinnor som en ny grupp i den representativa demokratin som kan antas påverka ett lands korruptionsnivå. Den kvinnliga politiska representationens påverkan på ett lands korruptionsnivå bör främst förstås utifrån principalagent modellen. En högre andel kvinnor i politiken kan förväntas ge en principal (i form av statsmakten) som är mer villig att övervaka och utkräva ansvar av byråkratin (agent) i korruptionsärenden. Samtidigt kan en högre andel kvinnor i politiken förväntas ge en mindre korrupt och mer ansvarstagande agent i relationen till medborgarna (principals), vilket kan förväntas minska korruptionen på den politiska nivån och minska de negativa effekterna av den informationsassymetri som råder parterna emellan. Som ovan visats så är dock inte principalagent modellen rätt sätt att beskriva korruptionen i alla samhällen. I stater som lider av endemisk korruption som genomsyrar hela samhället så bör snarare korruptionen ses som ett collective action problem, där det är rationellt för varje aktör att agera korrupt så länge man tror att övriga aktörer agerar korrupt. I dessa samhällen existerar det ingen enhetlig principal som är villig att bekämpa korruptionen. I denna kontext kan vi inte anta att kvinnor nödvändigtvis ska agera mindre korrupt utifrån rationellt egenintresse, då det rationella för individen ofta är just ett korrupt beteende. I samhällen där korruptionen snarare är ett collective action problem, och där ett korrupt jämviktsläge råder, så kan andelen kvinnor i ett lands parlament förväntas ha mycket liten eller ingen påverkan på ett lands korruptionsnivå. Tidigare forskning om kön och korruption har inte lagt tillräckligt stor vikt vid kontextens betydelse för korruptionsproblematiken. Sambandet mellan kvinnlig politisk representation och graden av korruption på statsnivå har generellt beskrivits som linjärt, dvs sambandet har förutsatts vara ungefär lika starkt bland mycket korrupta länder som bland länder med en låg grad av korruption (se modell 1). 12

15 Modell 1. Andelen kvinnor i parlamentet + Kontroll över korruption Kommentar: Det traditionella sättet att beskriva hur andelen kvinnor i ett lands parlament påverkar kontroll över korruptionen, genom ett linjärt positivt samband. Jag argumenterar istället för att sambandet mellan kvinnlig politisk representation och graden av korruption ser olika ut beroende på hur den styrande regimen och samhället i övrigt ser ut. I samhällen som lider av ett korrupt jämviktsläge så argumenterar jag för att sambandet är svagt och icke signifikant, medan i samhällen som präglas av good governance, där staten har lyckats bekämpa den värsta korruptionen och stor politisk frihet råder (se nedan), så menar jag att graden av kvinnlig politisk representation har en signifikant effekt på ett lands korruptionsnivå. I dessa samhällen är principalagent modellen relevant för att beskriva den korruptionsproblematik som finns. Jag argumenterar för att graden av good governance har en direkt påverkan på ett lands korruptionsnivå, men även en påverkan på hur sambandet mellan kvinnlig politisk representation och korruption ser ut, där sambandet blir starkare ju högre grad av good governance ett land har (modell 2). Modell 2. Andelen kvinnor i parlamentet + Kontroll över korruption + Grad av good governance och regimtyp + Kommentar: Modell 2 beskriver hur graden av good governance interagerar med sambandet mellan andelen kvinnor i parlamentet och kontroll över korruptionen. Ju högre grad av good governance, desto starkare är det positiva sambandet mellan andelen kvinnor i ett lands parlament och kontroll över korruptionen. Utifrån denna modell är det ytterst relevant hur ens urval av analysenheter (exempelvis länder) ser ut. Ett urval bestående av en majoritet utvecklade länder kommer att visa på ett starkt samband mellan kvinnlig politisk representation och korruption medan ett urval med en hög andel lågt 13

16 utvecklade länder kommer att visa på en icke signifikant effekt. I skenet av detta framstår det som problematiskt att tidigare forskning ofta har analyserat mycket olika typer av populationer för att undersöka sambandet mellan kön och korruption på statsnivå. Modeller med 28 stater (Michailova & Melnykovska 2009), mellan 30 och 100 stater (Swamy et al. 2001:45) och över 200 länder (Sung 2012) kan kort sagt förväntas ge helt olika resultat enbart baserat på urvalet, givet att modell 2 är korrekt. Mitt bidrag till studiet av kön och korruption är att belysa kontextens betydelse för detta samband. Denna studies mål är dock inte att slutgiltigt avgöra debatten kring kön och korruption, vilket i ärlighetens namn är ett något naivt mål som flera tidigare forskare tycks ha strävat efter. Jag vill istället visa på relevansen av att ta hänsyn till hur olika grader av good governance påverkar sambandet mellan kön och korruption på statsnivå, något som tidigare forskning inte har tagit tillräckligt stor hänsyn till. Mer specifikt syftar min studie till att empiriskt undersöka huruvida graden av good governance och typ av styrande regim påverkar hur sambandet mellan kvinnlig politisk representation och graden av korruption ser ut. För att undersöka olika kontexters betydelse för sambandet mellan kön och korruption krävs dock att vi först hittar ett fruktbart sätt att avgränsa och dela in olika regimtyper. Regimtyper och hypoteser Typologi över olika regimtyper North, Wallis och Weingast (2009) menar att man idag grovt sett kan dela in världens stater i två kategorier: Limited access orders/natural states och Open access orders. Den stora majoriteten av världens stater är, och har varit, Limited access orders. Dessa stater upprätthåller statens våldsmonopol genom att stänga ute konkurrenter från makten och genom politisk manipulation av ekonomin. Open access orders har utvecklats i ett mindre antal länder under de senaste 500 åren, och till skillnad från Limited access orders så präglas dessa stater av politisk och ekonomisk konkurrens (North et al. 2009). MungiuPippidi (2011) menar att kategorin Limited access orders kan delas in i två underkategorier: NeoPatrimonialism () och Competitive particularism (). stater har ofta enskilda härskare som behandlar staten mer eller mindre som deras egendom, och maktskiften i dessa stater är ofta våldsamma och blodiga. Resurs och 14

17 maktfördelningen i dessa stater är relativt förutsägbar och sker konsekvent på partikulär grund i klientelitiska nätverk (MungiuPippidi 2011:3133). stater saknar i princip helt legitimitet hos befolkningen och utgångspunkten här är ett korrupt jämviktsläge. Stater som Zimbabwe och Tchad faller inom denna kategori. stater utgör majoriteten av världens stater och har ersatt våldsamma maktövertaganden med allmänna val hyfsat fria, men oftast inte rättvisa. Allokeringen av makt och resurser är ofta oförutsägbar och präglas mycket av vem som råkar ha den politiska makten för tillfället. stater har generellt låg legitimitet, och då befolkningen inte räknar med att staten behandlar alla lika så strävar man snarare efter att tillhöra den privilegierade gruppen än utmanar det politiska spelets regler (MungiuPippidi 2011:3233). Det korrupta jämviktsläget är även här utgångspunkten (exempelvis i stater som Ryssland), men kategorin innehåller även stater som är på väg mot en mer positiv utveckling med mer universalistiska och mindre korrupta institutioner (som exempelvis i Polen eller Litauen). I kontrast till stater och stater står stater som har nått good governance (). MungiuPippidi (2011:1821) menar att dessa stater kan delas in i fyra kategorier: Historical achievers (exempelvis Danmark och Storbritannien), Early achievers (exempelvis Japan), Contemporary achievers (exempelvis Spanien och Chile) och Partly free or not free achievers (exempelvis Singapore). Gemensamt för dessa stater är att statsmakten generellt opererar på universalistisk grund och att man har lyckats bekämpa den värsta korruptionen. Dessa stater lider inte av ett korrupt jämviktsläge. Min utgångspunkt är alltså att dela in världens länder i stater, stater och stater. Graden av good governance kan generellt sägas vara mycket låg i stater, låg eller medelhög i stater och hög i stater (se Tabell 1). Det är givetvis svårt att vara kategorisk i en grov indelning som denna, och vissa länder befinner sig definitivt i gränslandet mellan två kategorier. Jag tror ändå att denna indelning fyller syftet att kunna visa på regimtypens och graden av good governance betydelse för förhållandet mellan kön och korruption på statsnivå. Hypoteser Utgångspunkten för min studie är de tre olika regimtyperna ovan, där jag statistiskt kan testa sambandet mellan kön och korruption i tre olika kontexter, och utsätta de relevanta resultaten för tuffare robusthetstester. De tre regimtypernas olika karaktär gör att vi kan förvänta oss att sambandet mellan andelen kvinnor i ett lands parlament och graden av korruption skiljer sig starkt 15

18 åt kategorierna emellan. I staterna har vi anledning att tro att det korrupta jämviktsläget negerar effekten av en hög andel kvinnor i parlamentet, medan i staterna så kan vi förvänta oss att en hög andel kvinnor i parlamentet har en signifikant positiv effekt på kontrollen över korruptionen. Utifrån ovan nämnda indelning kan jag nu formulera tre hypoteser: Hypotes 1 (H1): Andelen kvinnor i ett lands parlament har ingen påverkan på korruptionsnivån i stater. Hypotes 2 (H2): Andelen kvinnor i ett lands parlament har en svag positiv effekt på kontrollen över korruptionen i stater. Hypotes 3 (H3): Andelen kvinnor i ett lands parlament har en signifikant positiv effekt på kontrollen över korruptionen i stater. Data och metod Karaktäristika för olika regimtyper och forskningsdesign Mitt totala urval utgörs av 185 självständiga stater (se Appendix A för en komplett lista över studiens stater). Detta är alltså i princip alla världens stater antalet fullvärdiga medlemmar i FN uppgår idag (2013) till 193. Urvalet har endast begränsats i ett par fall då korruptionsdata och/eller data över andelen kvinnor i landets parlament har saknats (mer om studiens data nedan). För att placera in världens stater i de olika kategorierna så lutar jag mig mot MungiuPippidis (2011:4244) indelningar. Som stater rankas stater som 2012 enligt Freedom House:s (FH) 3 gradiga Freedom in the World index (FIW) kategoriseras som not free, och som samma år befinner sig under 0,5 (på en skala från 2,5 till 2,5) på Världsbankens Control of Corruption index (WBCC). staterna utgörs även de av stater som befinner sig under 0,5 på WBCC, men i vilka mer eller mindre regelbundna val hålls och som därför klassas som free eller partly free på FIW. Till staterna räknas även ett antal övergångsstater (6 st) som befinner sig mellan 0,5 och 1 på WBCC, men som inte kvalificerar sig till kategorin. Denna sista kategori utgörs av de stater som MungiuPippidi (2011:1821) menar har nått good governance, Den absoluta 16

19 majoriteten av dessa stater (92,3 procent) rankas som free på FIW. Tabell 1. Genomsnittliga värden för staterna i de olika kategorierna. WBCC (2012) Demokrati (2006) Andel kvinnor i parlamentet ( ) BNP per capita i USD (2005) HDI (2002) Stater Stater Stater 1 (0,5) 2,2 (1,3) 13,8 (8,8) 4105 (4874) 0,61 (0,1) 0,3 (0,5) 7,2 (2,1) 14,4 (8,8) 6005 (6379) 0,66 (0,2) Antal ,5 (0,5) 9,2 (2,1) 21 (10,7) (12604) 0,88 (0,1) Kommentar: Demokrati är en sammanslagning av mått från FH och Polity över graden av demokrati. Detta index anger graden av demokrati på en skala på 0 till 10, där 10 är fullt demokratiskt. Andel kvinnor ( ) avser den genomsnittliga andelen kvinnor i ett lands parlament mellan åren 2002 och 2012 i procent. HDI avser FN:s Human Development Index och mäts mellan 0 och 1. Se nedan, samt Appendix B för mer utförliga beskrivningar av de olika variablerna. Siffran inom parentes anger standardavvikelsen. Det är tydligt att graden av good governance skiljer sig åt i de tre olika regimtyperna. I staterna är de politiska fri och rättigheterna betydligt mer omfattande än i staterna, men korruptionen befinner sig fortfarande generellt på en hög nivå. staterna sticker ut som de klart mest utvecklade med avseende på BNP per capita och HDI. Det betydligt högre värdet på WBCC kan till stor del förväntas förklaras av dessa staters högre grad av ekonomisk utveckling relativt de två första kategorierna (se Treisman 2007). Samtidigt så skiljer sig graden av korruption inom staterna relativt mycket, vilket standardavvikelsen på 0,5 indikerar. Det är framförallt denna varians som jag delvis tror kan förklaras med skillnader i kvinnlig politisk representation staterna emellan. 5 Beroende variabler Min huvudsakliga beroende variabel utgörs av Världsbankens Control of Corruption index (WBCC) från Detta index beskriver den generella korruptionsnivån i ett land och mäter the extent to which public power is exercised for private gain, including both petty and grand forms of 5 Ett alternativt tillvägagångssätt i valet av forskningsdesign vore att skapa en interaktionsterm med de olika regityperna och använda denna i en regressionsanalys för att förklara graden av korruption över hela populationen. Detta innebär dock vissa teoretiska problem då ett kriterium för avgränsningen av de olika regimtyperna som jag har valt är just graden av korruption, vilket skulle medföra att analysen (åtminstone till viss del) skulle innehålla graden av korruption både som beroende och oberoende variabel. Jag väljer här alltså istället att jämföra den kvinnliga politiska representationens påverkan på graden av korruption inom en viss regimtyp, för att sedan göra jämförelser de olika regimtyperna emellan. 6 För en fullständig översikt av alla variabler som används i de olika modellerna, samt var datan finns tillgänglig, se Appendix B. 17

20 corruption, as well as the capture of the state by elites and private interests (Ko & Samajdar 2010). WBCC utgår från surveyundersökningar från ett stort antal olika källor som experter, internationella organisationer, politiker och affärsmän. Indexet mäter alltså uppfattningar av korruptionen i ett land. Som Ko & Samajdar (2010) noterar så är detta det bästa tillgängliga sättet att mäta och operationalisera begreppet korruption och de objektiva mått so finns tillgängliga (exempelvis hur många som döms för mutbrott i ett land) är betydligt mer problematiska. Ett annat ofta använt mått på korruption är Transparency Internationals Corruption Perceptions Index (CPI). Detta index är konstruerat på ungefär samma sätt som WBCC, och de två olika indexen har generellt mycket hög korrelation (Ko & Samajdar 2010:52021). Jag kommer främst använda mig av WBCC då detta index finns tillgängligt för ett något större antal stater än CPI. I några fall kommer jag dock även att pröva mina modeller med CPI som ett ytterligare robusthetstest. Oberoende variabler Min huvudsakliga oberoende variabel utgörs av den genomsnittliga andelen kvinnor i ett lands parlament mellan 2002 och Johansson (2008) menar att detta ger ett mer robust mått på den kvinnliga politiska representationen som säger mer om kvinnors ställning i politiken i ett land, i relation till att bara mäta andelen kvinnor ett visst år. Detta gör även att den huvudsakliga oberoende variabeln på ett tydligt sätt mäts för den beroende i tid. Datan över kvinnors politiska representation hämtas från InterParliamentary Union (IPU). Swamy et al. (2001) menar att även andra mått på kvinnligt deltagande i det offentliga, såsom andelen kvinnor i arbetskraften och andelen kvinnor i byråkratin, kan vara relevant för ett lands korruptionsnivå. Dessa data finns dock tillgängliga för ett betydligt mindre antal stater än data över andelen kvinnor i parlamentet, och att använda dessa mått skulle exempelvis medföra att antalet stater blev för litet. Samtidigt visar Swamy et al. (2001:40) att de olika måtten på kvinnligt deltagande har hög korrelation, så måttet på andelen kvinnor i ett lands parlament kan även förväntas fånga upp andra mått på kvinnligt deltagande i det offentliga och på arbetsmarknaden. Kontrollvariabler En mängd olika faktorer har genom åren framhållits som viktiga förklaringar till ett lands korruptionsnivå (Graf Lambsdorff 2005; Treisman 2007), vilket gör ett antal olika kontrollvariabler 18

21 motiverade för att analysen ska bli övertygande. För att kontrollera för graden av demokrati Sung (2003, 2012) menar som bekant att en hög grad av liberal demokrati orsakar både hög kvinnlig politisk representation och låg korruption så använder jag ett mått, FH/Polity, som satts samman av Quality of Governmentinstitutet (QoG) i Göteborg (Teorell, Samanni, Holmberg & Rothstein 2011). Måttet är en sammanvägning av FH:s mått på politiska och civila fri och rättigheter och Polity:s demokratiindex och går från 0 (minst demokratisk) till 10 (mest demokratiskt). Andra demokratimått som används för ytterligare robusthetstester är FH:s pressfrihetsindex och samma organisations index över Rule of law ett mått på rättsväsendets effektivitet och självständighet. Ekonomisk utveckling är antagligen den mest stabila predikatorn för ett lands korruptionsnivå (Graf Lambsdorff 2005; Treisman 2007). Därför kontrollerar jag för BNP per capita (PPP justerat) i alla modeller. Ett antal forskare har argumenterat för att öppenhet för handel har en positiv inverkan på ett lands kontroll över korruptionen (Sung 2003, 2012; Treisman 2007). Handel som andel av BNP används därför som kontrollvariabel. FN:s Human Development Index (HDI), samt inkomstojämlikhet mätt genom den så kallade ginikoefficienten används för ytterligare robusthetstester. Hög inkomstojämlikhet har av vissa forskare framhållits som en förklaring till höga korruptionsnivåer (Rothstein & Uslaner 2005; You & Khagram 2005). Slutligen används andelen muslimer och andelen katoliker i ett land som två kulturella variabler vilka Swamy et al. (2001) menar kan påverka både andelen kvinnor i ett lands parlament och graden av korruption. Alla kontrollvariabler hämtas från QoGinstitutets datamängd från 2011 (se Appendix B). Resultat För att testa sambandet mellan kön och korruption i olika kontexter så redovisar jag först det bivariata sambandet mellan andelen kvinnor i parlamentet och kontroll över korruptionen i de tre olika regimtyperna. Därefter utsätter jag de relevanta resultaten för ett antal robusthetstester för att testa resultatens tillförlitlighet och eliminera eventuella felkällor. Slutligen diskuteras vad resultaten får för implikationer för hur sambandet kan beskrivas över hela populationen. 19

22 Bivariat samband mellan kön och korruption i olika regimtyper Även om korrelation som bekant inte innebär kausalitet, så kan det bivariata sambandet mellan andelen kvinnor i ett lands parlament och kontroll över korruptionen säga oss en hel del om kontextens betydelse för sambandet mellan kön och korruption. Hittar vi tydliga skillnader i sambandets styrka mellan olika regimtyper? Figur 1. Andelen kvinnor i ett lands parlament och kontroll över korruptionen i stater. Kommentar: Control of corruption (2012) mäter graden av korruption genom Världsbankens korruptionsindex (WBCC). Andel kvinnor i parlamentet ( ) anger den genomsnittliga andelen kvinnor i ett lands parlament mellan åren 2002 och Se Appendix B för en mer utförlig beskrivning av variablerna. 20

23 Det är tydligt att sambandet mellan andelen kvinnor i ett lands parlament och kontrollen över korruptionen i princip inte existerar i stater. Ett land sticker dock ut med en hög andel kvinnor i parlamentet och en relativt hög kontroll över korruptionen, nämligen Kuba. Exkluderas Kuba ur analysen blir det totala sambandet istället mycket svagt negativt. Figur 2. Andelen kvinnor i ett lands parlament och kontroll över korruptionen i stater. Kommentar: Se figur 1 och Appendix B för en beskrivning av variablerna. Sambandet mellan andelen kvinnor i parlamentet och kontroll över korruptionen är relativt svagt, dock positivt, i staterna. Kategorin innehåller stor spridning många länder befinner sig ju i gränslandet mot ett korrupt jämviktsläge, men flera länder, däribland Costa Rica, Grenada och Rwanda, uppvisar en relativt stor kontroll över korruptionen och en hög andel kvinnor i 21

24 parlamentet. Längst ner i vänstra hörnet, med en mycket hög grad av korruption och en låg andel kvinnor i parlamentet, återfinns länder som Ukraina och Nigeria. Figur 3. Andelen kvinnor i ett lands parlament och kontroll över korruptionen i stater. Kommentar: Se figur 1 och Appendix B för en beskrivning av variablerna. I staterna är sambandet mellan andelen kvinnor i ett lands parlament och graden av korruption starkt. 42 procent av variationen i den beroende variabeln förklaras av den oberoende variabeln. Sambandet drivs av de nordiska länderna, men även länder som Nederländerna och Nya Zeeland uppvisar en hög kontroll över korruptionen i kombination med en hög andel kvinnor i parlamentet. Bland stater med sämre kontroll över korruptionen och en låg andel kvinnor i parlamentet återfinns exempelvis Sydkorea och Botswana. 22

25 För att i ett första steg testa alternativa förklaringar till ett lands korruptionsnivå kan vi nu pröva sambandet mellan andelen kvinnor i ett lands parlament och kontroll över korruptionen i de olika kategorierna, i en regressionsanalys. För att kunna göra relevanta jämförelser mellan de olika kategorierna krävs det att alla våra variabler i detta skede finns tillgängliga för ett mycket stort antal länder (annars blir exempelvis antalet stater för lågt), vilket begränsar antalet möjliga kontrollvariabler. Bra statistisk data är tyvärr mycket mer svårtillgänglig i fattiga och instabila länder. Det statistiska materialet tillåter oss dock att ta med relevanta kontrollvariabler från tre olika kategorier som tidigare forskning pekat på kan påverka ett lands korruptionsnivå (Graf Lambsdorff 2005; Treisman 2007): Ekonomiska variabler (BNP per capita, handel som andel av BNP), politiska variabler (grad av demokrati) och kulturella variabler (andel muslimer, respektive katoliker). Tabell 2. Regressionsdata för olika regimtyper. Beroende variabel: WBCC. Regimtyp Nepstater stater stater Andel kvinnor i parlamentet (0.008) 0.012* (0.005) 0.020** (0.007) ln BNP per capita 0.168* (0.065) 0.162** (0.046) 0.359* (0.135) ln Handel (% av BNP) (0.118) (0.099) (0.121) Demokrati (0.052) 0.085** (0.025) (0.053) Andel muslimer (0.002) (0.002) (0.006) Andel katoliker 0.009** (0.003) (0.001) (0.002) Intercept 1.611* (0.631) 2.961*** (0.479) 2.607* (1.229) N r² justerat Kommentar: För en mer utförlig beskrivning av variablerna, se Appendix B. Siffran inom parentes anger standardavvikelsen. *p<0.05, **p<0.01, ***p<

26 Variablerna BNP per capita och Handel (% av BNP) har logaritmerats för att nå en jämnare normalfördelning kring medelvärdet. 7 Som väntat så visar analysen att andelen kvinnor i ett lands parlament inte har en signifikant effekt på korruptionsnivån i staterna. I både och staterna så har dock andelen kvinnor i parlamentet en positiv och signifikant effekt på kontrollen över korruptionen, även under kontroll för de övriga variablerna. Starkast är effekten i staterna där 1 procents ökning av andelen kvinnor i parlamentet kan förväntas ge en ökning i storleksordningen 0.02 på WBCC (p<0.01). Effekten i staterna är drygt hälften av den i staterna (p<0.05). BNP per capita har, i enlighet med tidigare forskning, en positiv signifikant effekt på kontrollen över korruptionen i alla regimtyper. 8 Graden av demokrati har en relativt stark signifikant effekt i staterna, men ingen signifikant effekt i de två övriga. Detta kan antagligen förklaras med att staterna och staterna är två yttergrupper där variansen på demokrativariabeln är relativt liten. I staterna har alla stater låga värden på denna variabel, medan i staterna så är genomsnittsvärdet mycket högt och många stater har det maximala värdet 10. De kulturella variablerna ger generellt sett ingen signifikant effekt, förutom i staterna där stater med en hög andel katoliker uppvisar en något lägre grad av kontroll över korruptionen. Analysen så här långt ger stöd åt alla mina hypoteser, H1H3. Det är tydligt att andelen kvinnor i ett lands parlament inte har någon signifikant påverkan på korruptionsnivån i staterna, stater där ett korrupt jämviktsläge kan förväntas vara utgångspunkten. I staterna verkar dock andelen kvinnor i parlamentet vara en viktig förklaringsfaktor till skillnader i korruption länderna emellan, och till viss del också i staterna, även om effekten här är svagare. För att vi ska kunna uttala oss med en högre grad av säkerhet om vilken effekt andelen kvinnor faktiskt har på korruptionsnivån i de två sistnämnda regimtyperna, så måste vi dock utföra ytterligare robusthetstester. Robusthetstester För att testa hållbarheten i de resultat där andelen kvinnor i parlamentet tycks ha en påverkan på 7 Detta är ett standardförfarande i denna typ av analys. I en regressionsanalys bör variablerna man använder i så stor utsträckning som möjligt vara normalfördelade. Därför kan vi, då en variabel är snedfördelad, ta den naturliga logaritmen ur variabeln och därigenom trycka ihop avståndet mellan värden högre upp på skalan. Detta innebär också att vi säger att exempelvis en förändring mellan 2000 och 3000 i BNP per capita spelar större roll än en förändring av BNP per capita från till För att tolka effekten av en logaritmerad oberoende variabel så tänker vi oss att en procentuell förändring i den oberoende variabeln ger en absolut förändring i den beroende. Detta innebär att exempelvis 1 procents ökning av BNP per capita i staterna i Tabell 2 ger en ökning med 0,162/100=0,00162 på WBCC i absoluta tal. 24

27 korruptionsnivån dvs i stater och stater så ska vi föra in fyra ytterligare kontrollvariabler i analysen. För dessa två regimtyper finns bättre statistisk data tillgänglig än i staterna, vilket gör att vi här kan kontrollera resultaten från Tabell 2 för ett antal variabler som inte finns tillgängliga i lika hög utsträckning för de minst utvecklade staterna. FN:s HDI 9 är ett brett index som, förutom ekonomiska indikatorer, tar hänsyn till förväntad livslängd och utbildningsnivå, variabler som tidigare forskare har pekat ut som potentiella förklaringsfaktorer till ett lands korruptionsnivå (se t ex Swamy et al. 2001; Sung 2003). Inkomstojämlikhet (mätt genom Ginikoefficienten) har av flera forskare framhållits som en annan viktig förklaringsfaktor, och You och Khagram (2005:14851) menar att denna variabel har störst förklaringskraft för korruptionsnivån i mer demokratiska stater, vilket gör kontrollen för inkomstojämlikhet i staterna extra relevant. Ytterligare en variabel som på samma vis framhållits som extra relevant i mer demokratiska stater är graden av pressfrihet (Färdigh, Andersson & Oscarsson 2012), som därför används för ytterligare kontroller. Denna variabel är också en viktig del i Sungs (2003) Fairer system modell som författaren använder för att kritisera Dollar et al. (2001) och Swamy et al. (2001) och deras resultat som pekar på att andelen kvinnor i ett lands parlament har en generell påverkan på ett lands korruptionsnivå. Sung (2003, 2012) använder även ett mått över Rule of law i sin modell, ett subjektivt mått konstruerat på liknande vis som WBCC, som bl a mäter domstolsväsendets självständighet och i vilken grad makthavarna lyder under lagen. Detta mått har utsatts för viss kritik (Treisman 2007; MungiuPippidi 2011), då indexet i viss fall kan antas mäta ungefär samma saker som korruptionsindexen gör. Rule of law variabeln inkluderas ändå som ett fjärde robusthetstest, då denna är en av Sungs (2003, 2012) viktigaste variabler. Slutligen körs alla robusthetstester ännu en gång, fast denna gång med CPI som beroende variabel. 9 För en mer utförlig beskrivning av HDI, se hdr.undp.org/en/statistics/hdi/. 25

28 Tabell 3. Regressionsdata med ytterligare kontrollvariabler för Stater och stater. Beroende variabel: WBCC. Regimtyp stater stater Modell Andel kvinnor i parlamentet 0.012* (0.005) 0.018** (0.006) 0.011* (0.005) 0.010* (0.005) 0.020* (0.007) 0.023** (0.008) 0.018* (0.008) 0.018* (0.007) ln BNP 0.204* (0.095) 0.133* (0.052) 0.154** (0.045) 0.152*** (0.042) (0.214) (0.213) 0.377* (0.139) 0.298* (0.137) ln Handel (% av BNP) (0.100) (0.098) (0.097) (0.090) (0.123) (0.144) (0.122) (0.119) Demokrati 0.081** (0.026) 0.085** (0.027) (0.034) (0.031) (0.058) (0.084) (0.109) (0.096) Andel muslimer (0.002) (0.002) (0.002) (0.002) (0.006) (0.044) (0.006) (0.006) Andel katoliker (0.001) (0.002) (0.001) (0.001) (0.002) (0.002) (0.002) (0.002) HDI (0.618) (1.589) Gini (0.005) (0.013) Pressfrihet 0.095* (0.039) (0.133) Rule of law 0.094*** (0.019) (0.073) Intercept 3.160*** (0.585) 2.467*** (0.604) 2.894*** (0.622) 2.627*** (0.433) (1.313) (2.087) 2.840* (1.293) (1.215) N r² justerat Kommentar: För en mer utförlig beskrivning av variablerna, se Appendix B. Siffran inom parentes anger standardavvikelsen. *p<0.05, **p<0.01, ***p< Som Tabell 3 visar så är variabeln Andelen kvinnor i parlamentet signifikant i samtliga fall, även under kontroll för våra fyra nya variabler. Signifikansnivån är dock generellt sett högre i staterna, där det generella pvärdet är mindre än I staterna har pvärdena en något större spridning. Effekten av den kvinnliga politiska representationen är även i dessa modeller klart starkast i staterna. Starkast är effekten i båda regimtyperna under kontroll för Ginivariabeln 26

29 resultat som dock bör tolkas med en grad av försiktighet då Ginivariabeln orsakar ett visst bortfall av analysenheter i båda kategorierna. I modell 1 och 2 är Andelen kvinnor i parlamentet den enda signifikanta variabeln i staterna, och i modell 3 och 4 ansluter sig endast BNP per capita bland variablerna med en hög signifikasnivå. Resultaten tyder på att den kvinnliga politiska representationen är en viktig förklaringsfaktor till variansen i korruptionsnivå de olika staterna emellan. Intressant att notera är att demokrativariabelns effekt på kontrollen över korruptionen i staterna försvinner när vi kontrollerar för graden av pressfrihet och Rule of law, som båda är signifikanta. Detta antyder att det kanske inte är demokrati i sig som motverkar korruption i dessa stater utan snarare saker som en demokratisering kan föra med sig, som en friare press och ett mer självständigt domstolsväsende. Analysen med CPI som beroende variabel uppvisar resultat i linje med Tabell 3. Hela denna analys redovisas i Appendix C. Även här är Andelen kvinnor i parlamentet konsekvent signifikant i staterna. I staterna försvinner dock effekten av den kvinnliga politiska representationen under kontroll för Rule of law variabeln. Detta faktum bör dock inte övertolkas då, som noterats ovan, Rule of law inte är helt oproblematisk teoretiskt. Bortfallet av analysenheter är också större då CPI används vilket bör uppmana till ytterligare försiktighet i tolkningen av resultaten. Samtidigt visar detta att den kvinnliga politiska representationen är en något mer osäker förklaringsvariabel till ett lands korruptionsnivå i staterna än i staterna. Sammantaget ger den statistiska analysen starkt stöd för H1 och H3. I stater hittar vi inget samband mellan andelen kvinnor i ett lands parlament och kontroll över korruptionen, medan i staterna är detta samband starkt och signifikant, även under kontroll för att stort antal variabler som tidigare forskning pekat ut som viktiga förklaringar till ett lands korruptionsnivå. Analysen ger H2 ett något svagare stöd: Andelen kvinnor i ett lands parlament tycks ha en viss positiv effekt på kontrollen över korruptionen i stater, men resultaten får här ses som något mer osäkra än i de två övriga regimtyperna. Resultaten ovan har implikationer för hur vi bör se på sambandet mellan kvinnlig politisk representation och korruption över hela vår population, då alla analysenheter är inkluderade. Tidigare forskning har generellt beskrivit sambandet mellan andelen kvinnor i ett lands parlament och kontrollen över korruptionen som linjärt, i enlighet med modell 1. Enligt detta synsätt är det relativt oproblematiskt exakt hur ens population är sammansatt; då sambandet mellan kvinnlig politisk representation och korruption antas vara linjärt så spelar det inte någon nämnvärd roll exakt vilka länder som inkluderas i analysen. Resultaten från denna studie pekar dock i en annan riktning. 27

30 I enlighet med modell 2 så tyder resultaten på att graden av good governance och typ av styrande regim inte bara påverkar graden av korruption utan också själva sambandet mellan kvinnlig politisk representation och korruption. Figur 4. Andelen kvinnor i ett lands parlament och kontroll över korruptionen, hela populationen. Kommentar: Se figur 1 och Appendix B för en beskrivning av variablerna. Figur 4 visar alla 185 analysenheter i samma diagram, uppdelade i mina tre regimtyper. Det är tydligt att exakt vilka stater vi analyserar kommer att påverka slutresultatet. Om de allra mest korrupta staterna exkluderas så kommer vi hitta ett starkt samband mellan kvinnlig politisk 28