HANNUKAINEN MINING OY

Transkript

1 KOMPLETTERING AV ANSÖKAN OM MILJÖTILLSTÅND HANNUKAINEN MINING OY Kompletteringar av ansökan om miljötillstånd Dnr PSAVI/3224/2016

2

3 1 Hannukainen Mining Oy Jouko Pakarinen Pöyry Finland Oy Tutkijantie 2 A FI ULEÅBORG Finland Hemort Vanda, Finland FO-nummer Tfn Kompletteringen har sammanställts av: hanna.tirkkonen@poyry.com mikko.tolkkinen@poyry.com

4 2 Innehåll INLEDNING PUNKT 1 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 2 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 3 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 4 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 5 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 6 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 7 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 8 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 9 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 10 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 11 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 12 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 13 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 14 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 15 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 16 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 17 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 18 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 19 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 20 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 21 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 22 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 23 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 24 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING... 28

5 3 25 PUNKT 25 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 26 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 27 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 28 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 29 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 30 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 31 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 32 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 33 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 34 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 35 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 36 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 37 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 38 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 39 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 40 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 41 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 42 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 43 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 44 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 45 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 46 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 47 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 48 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 49 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 50 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 51 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING... 52

6 4 52 PUNKT 52 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 53 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 54 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 55 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 56 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 57 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 58 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 59 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 60 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 61 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 62 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 63 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 64 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 65 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 66 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 67 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 68 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 69 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 70 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 71 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 72 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 73 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 74 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 75 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 76 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 77 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 78 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING... 91

7 5 79 PUNKT 79 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 80 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 81 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 82 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 83 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 84 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 85 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 86 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 87 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 88 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 89 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 90 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 91 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 92 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 93 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 94 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 95 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 96 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 97 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 98 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 99 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 100 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 101 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 102 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 103 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 104 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 105 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING

8 6 106 PUNKT 106 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 107 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 108 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 109 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 110 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 111 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 112 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 113 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 114 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 115 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 116 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 117 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 118 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 119 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING PUNKT 120 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Bilagor 1. Punkt 2 i begäran om komplettering, GTK:s anrikningsundersökning 2. Punkt 5 i begäran om komplettering, Jordmånsundersökningar 3. Punkt 7 i begäran om komplettering, Typsnitt av transportören 4. Punkt 10 i begäran om komplettering, Preciserad plan över skyddsvallen 5. Punkt 11 i begäran om komplettering. Flygande stenar-vibration-lufttryckvåg 6. Punkt 13 i begäran om komplettering, Beaktande av MBK-utlåtandet 7. Punkt 15 i begäran om komplettering, Ritningar enligt vattenlagen 8. Punkt 16 i begäran om komplettering, Flytten av Kivivuopionoja 9. Punkt 21 i begäran om komplettering, Gränsälvskommissionens beslut 10. Punkt 23 i begäran om komplettering, Fladdermusutredning 11. Punkt 25 i begäran om komplettering, Källor 12. Punkt 46 i begäran om komplettering, Typbild av oljeavskiljningsbassängen 13. Punkt 48 i begäran om komplettering, Bilagor till vattenhanteringsrapporten 14. Punkt 60 i begäran om komplettering, Krossning 15. Punkt 65 i begäran om komplettering, Fiber och kvarts 16. Punkt 74 i begäran om komplettering, Preliminär hanteringsplan för stenmaterial 17. Punkt 76 i begäran om komplettering, Längdsnitt av dikena 18. Punkt 76 i begäran om komplettering, Pumpanläggningarnas och rörledningarnas

9 7 placering 19. Punkt 76 i begäran om komplettering, Längdsnitt av rörledningarna 20. Punkt 76 i begäran om komplettering, Sättningen i gråbergsområdena 21. Punkt 83 i begäran om komplettering, Typtvärsnitt av bassängen för svavelrik anrikningssand 22. Punkt 90 i begäran om komplettering, Kärnborrningar, nyttosten 23. Punkt 99 i begäran om komplettering, Uran 24. Punkt 101 i begäran om komplettering, Serviceområdets ytbeläggning 25. Punkt 102 i begäran om komplettering, Öringskarta 26. Punkt 103 i begäran om komplettering, Öringens förökningsområden 27. Punkt 107 i begäran om komplettering, Karta över Hannukainenområdet under verksamhetsåren 0 10 och Punkt 111 i begäran om komplettering, Bedömning av skaderisken 29. Punkt 112 i begäran om komplettering, Stabilitetskalkyler 30. Punkt 113 i begäran om komplettering, Bottenundersökningar av dammarna 31. Punkt 116 i begäran om komplettering, Stängningsplan 32. Kompletteringspunkt 119, Kontrollprogram

10 8 INLEDNING Hannukainen Mining Oy:s ansökan om miljö- och vattenhushållningstillstånd för gruvprojektet i Hannukainen och Rautuvaara har anhängiggjorts hos Regionförvaltningsverket i Norra Finland. Regionförvaltningsverket har med sitt brev från begärt att ansökan kompletteras före Extra tid ansöktes för kompletteringarna och Regionförvaltningsverket i Norra Finland har beviljat extra tid för kompletteringen fram till Kompletteringar har gjorts av Hannukainen Mining Oy, Pöyry Finland Oy och Ramboll Finland Ab. 1 PUNKT 1 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Mer detaljerade uppgifter om kapaciteten vid anrikningsprocessens olika skeden, enhetsstorlekar och antalet enheter osv. Om närmare information inte ännu är tillgänglig, ska tidsplanen för den närmare planeringen av anrikningsprocessen läggas fram. En noggrann processplanering jämte anordningar har använts för lönsamhetsutredningen av anrikningsprocessen. Under provbrytningen på våren 2017 och den pilotperiod för det material som produceras under provbrytningen testas flera olika parametrar. Förutom testning av olika fraktioner, koncentrat och anrikningssand och återvinning av svavel utreds med testkörningen bland annat kornstorlekens konsekvenser såväl för tillgången som för produktionsekonomin. Dessa slutsatser om konsekvenserna för bland annat kornstorleken påverkar avsevärt storleken på och antalet apparatenheter. Därför är det inte meningsfullt och inte heller motiverat att slå fast apparatenheternas storlek och antal. Med avvikelse från den tidigare verksamhetsutövarens planer är utgångspunkten för planeringen att anrikningsverket planeras i block, så att produktionen vid behov kan ske till exempel med halv kapacitet om marknaden eller andra omständigheter inte talar för produktion med full kapacitet. På så sätt är det lönsamt att upprätthålla funktionerna och till exempel vattenhanteringen är enklare jämfört med en situation där verket läggs ned helt och hållet. I planeringen försöker man lägga tonvikten på flexibilitet i olika situationer. Också när anläggningens verksamhet startas är det följaktligen avsevärt enklare att snabbare justera verksamheten på planerat sätt till alla delar jämfört med ett stort utmål. Också servicesituationerna orsakar färre avbrott och problem då till exempel två kretsar används i stället för en. I normalsituationer är dock hela kapaciteten i bruk. Malmbehandlingen har dimensionerats för en årlig produktion på 6 Mt och den transportör som flyttar material från krossverket i Hannukainen till anrikningsverket i Rautuvaaara har dimensionerats för en kapacitet på t/h. Detta avsnitt omfattar inte blocktänkande, utan där är det möjligt att utan begränsningar justera kapaciteten nedåt med en apparat. Kapaciteten på t/h är den samma också i malningen och klassificeringen och i och med dispersionen av strömningarna minskar kapaciteten. I slutet av processen har filtreringen av koncentratet dimensionerats i block för en årlig produktion på 2 Mt. Kornstorleken påverkar denna funktion, liksom också malningen, i förhållande till apparatenheternas storlek och antal.

11 9 Det är möjligt att börja uppdateringen av den tidigare apparatplanen för anrikningsverket och den nya detaljplaneringen efter analysen under slutet av år 2017 av de anrikningsprov som görs under sensommaren Den slutliga processplanen för det nya anrikningsverket jämte tekniska specifikationer kan vara färdig före utgången av år PUNKT 2 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Ett referat över driftstester av processen (provanrikning m.m.) och innehållet i dessa och information om hur testresultaten utnyttjats i planeringen av processen och beredningen av ansökan. Före lönsamhetsutredningen har en stor mängd processtester av anrikningsprocessen gjorts. Därtill har samma malm processbehandlats i produktionen vid det gamla anrikningsverket i Rautuvaara i flera års tid. Följaktligen handlar det inte om en grundundersökning av anrikningsbarheten för malm i allmänhet, utan snarare om optimering av tillgången och lönsamheten samt av apparatdimensioneringen. Det handlar om en malmtyp som är väldigt allmän i värden, järn-koppar-guldmalm, och den finns i en känd stenartsmiljö. Det finns mycket referens- och jämförelsematerial om anrikningsbarheten. Varje malm har dock små egna särdrag och därför är testning nödvändig. En stor mängd olika anrikningsprover har under Northland Mines Oy:s tid redan från och med år 2007 gjorts av de största internationella konsultbyråerna inom gruvbranschen. Bland annat tester av malbarheten har gjorts på ett väldigt mångsidigt sätt. Dessa konsultbyråer har utgjorts av exempelvis SGS och SRK, som båda är från Kanada och hör till världens ledande gruvkonsultföretag. Därtill har bland annat HATCH och Jacobs undersökt de aktuella testerna för lönsamhetsutredningen. Det finns en stor mängd publikationer om dessa tester för bolagets interna bruk och det finns tusentals sidor material i dessa. Pertti Lamberg har därtill gjort flera fortsatta tester för att vidareutveckla anrikningsprocessen vid Luleå universitet under år 2012 (Rapporter på engelska kan överlämnas på begäran av RFV). Dessa undersökningar fortsätts och resultaten beaktas i de anrikningsprov och i den anläggningsplanering som ännu ska göras. Vad gäller volym har det hittills största anrikningsprovet utgjorts av anrikningsundersökningen vid GTK:s provanrikningsverk i Outokumpu 2011 (bilaga 1). Produkten av provet var högklassigt koncentrat och högklassig anrikningssand, proportioner o.d. viktig information. Planeringen av processen har grundat sig på den allmänna internationella kunskapen om anrikning av malmen i fråga och den närmare information som fåtts utifrån ovan nämnda tester. Testresultaten har utnyttjats fullt ut i dimensioneringen och processplaneringen. I ansökan har resultaten av testerna använts för att bedöma kvaliteten och omfattningen på olika utsläpp. Bland annat bedömningen av anrikningssandalikvoterna grundar sig på dessa tester. I det pilotprov som görs år 2017 kommer fokus, förutom på finjustering av processen, i synnerhet att ligga på utredning av alla biprodukter och avfallsfraktioner och vattnets egenskaper och mängder.

12 10 Under provperioden på en månad hinner processen stabiliseras och följaktligen ger den representativa prover på olika strömningar, vilka testats med olika regleringar. För att säkerställa detta lösgörs vid provbrytningen före pilotkörningen en tillräcklig mängd malm, så att provkörningen kan fortsätta tillräckligt länge. Dessa framtida resultat utnyttjas i detaljplaneringen av anrikningsverket då resultaten av proverna analyserats. På samma gång fås bakgrundsuppgifter för att ännu noggrannare kunna bedöma utsläppen av processen. 3 PUNKT 3 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING En presentation av var verksamheten bedrivs om produktionen tillfälligt måste avbrytas för flera år på grund av dåliga metallpriser. Malmen i Hannukainen innehåller en betydande mängd koppar och guld, varför prisutvecklingen för järn på världsmarknaden inte i särskilt hög grad påverkar lönsamheten för Hannukainengruvan. Prisändringar som gäller guld och koppar har varit måttligare i jämförelse med järn och intäkterna av dessa står för cirka hälften av produktionskostnaderna för gruvan. På grund av ovan nämnda orsak anser Hannukainen Mining Oy att det inte är sannolikt att det är nödvändigt att avbryta produktionen i Hannukainen på grund av världsmarknadssituationen (t.ex. låga priser). Anrikningsprocessen har planerats för att fungera i block, då det är möjligt att upprätthålla produktion med till exempel halv kapacitet eller helt stanna produktionen om prissituationen är exceptionellt dålig. I värsta fall kan gruvdriften i Hannukainen avbrytas för sex månader på grund av en eventuell skada på huvudomvandlaren. Det är väldigt osannolikt att produktionen avbryts på grund av situationen på världsmarknaden. Om detta dock blir verklighet, är förfarandet det samma som vid den beskrivna situationen där omvandlaren skadas. Vid en omvandlarskada är en reservförbindelse på 20 kv tillgänglig. Med denna förbindelse är det möjligt att driva annan verksamhet än själva malningen av malm. Följaktligen avslutas anrikningen och malmbrytningen, och inga koncentrat sänds heller ut i världen då lagret tömts. Följande verksamheter upprätthålls: uppvärmning av byggnaderna, det vill säga att värmeverken fungerar partiellt avledning av rent vatten från gruvområdet (omgivande diken) vattenrening och -pumpning beredning av idrifttagande av nya brottsområden för produktion under stoppet, det vill säga att yjord avlägsnas från brotten Man kommer att försöka dra nytta av ett sådant driftstopp för underhållet av verket och eventuella processändringar. Eventuellt blir det nödvändigt att permittera personal för viss tid. Om driftstoppen blir längre än uppskattat, fortsätts underhållet av funktionerna på ovan beskrivna sätt.

13 11 4 PUNKT 4 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Flera tvärsnitt av de undre lagren av jordmånen i gruvområdet, vilka redogör för bergsytans djup i dessa och jordlagrens totala tjocklekar, jordarten och variationen i dessa. Tvärsnittsbilder av de undre lagren av jordmånen finns i rapporten Hannukainen Infra DFS Soil investigation (bilaga 2). Också rapporten av Rautuvaara Soil investigations finns som bilaga till denna komplettering, men bilagorna till Rautuvaararapporten, snittbilder (81 st.) har överlämnats enbart elektroniskt till RFV (Snittbilderna kan överlämnas till RFV i pappersform på begäran). 5 PUNKT 5 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Kärnborrningsuppgifter som gäller ytjorden. Kärnborrningsuppgifter som gäller ytjorden finns i rapporten Hannukainen Infra DFS Soil investigation (bilaga 2). 6 PUNKT 6 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Möjligheterna att placera bandtransportörens rutt annanstans än genom grundvatten- och åsområdet i Saivojärvi eller alternativt ge en mer ingående plan om hindrande av eventuell förorening av jordmånen och grundvattnet på grund av transportören. Vid valet av rutten för bandtransportören har mycket tid ägnats åt att jämföra olika ruttalternativ. Som ett resultat av detta arbete har det konstaterats att den nuvarande ruttplaceringen är minst skadlig för miljön och den närliggande bosättningen. En kritisk punkt är passagen över Äkäsjoki, där platsen för den transportör som nu är i bruk konstaterats vara bästa möjliga lösning såväl vad gäller sikt som också ljudets rörelse. Placeringen av transportören är en mycket komplex lösning, som omfattar lämpliga platser för passager under och över landsvägar, passager över älvar, jordmånens topografi och många andra variabler. Som en summa av dessa visade det sig att den nuvarande rutten var den bästa placeringsplatsen. Sökanden anser inte att risken för att grundvatten- och åsområdet förorenas kan bli verklighet. Transportören står på ungefär en meters höjd från marken och det finns en skyddande konstruktion. Dragändorna, med 2 elmotorer och växellådor, är placerade på transportören med en intervall på 1 km. I dessa avsnitt mellan dragändorna finns det inte annat än mekaniska aktuatorer, främst bärrullar och själva transportörens band av gummi. Därtill finns det en servicenivå på sidan längs hela sträckan. Vid sidan om transportören finns en serviceväg, på vilken servicekörningar som är nödvändiga för kontrollen görs ungefär en gång per dag med lätt materiel. I servicefordonen finns oljebekämpningsmateriel för det fallet att något oväntat inträffar i fordonet, till exempel att motorn går sönder. På dragändorna finns elmotorer och växellådor, som placeras i den isolerade kapseln för att ytterligare minska de små ljudkonsekvenser som de orsakar. På samma gång monteras under växellådorna en tillräckligt stor tät ränna, som har tillräckligt med plats för smörjolja från växellådan som rinner ut om växellådans skal går sönder på grund av

14 12 en eventuell skada. Att växellådornas skal går sönder är väldigt sällsynta händelser, om något går sönder handlar det i allmänhet om att de interna vagnarna eller lagren brister. Dessa bristningar leder inte alls till utsläpp, utan apparathelheten byts och reparationsarbetet görs i servicehallen. Transportörernas elmotorer och växellådor kommer att övervakas på distans vad gäller temperatur och vibration, varför de inte enkelt går sönder. Malmmaterialet hålls tätt på transportörbandet och damm bildas inte vid transport på den jämna mattan. Drevkonsekvenser kan uppkomma under transportören och en separat anvisning kommer att upprättas för att avlägsna drev. Avlägsnandet sker till exempel med kompaktlastare med jämna mellanrum och materialet transporteras bort från terrängen till gruv- eller anrikningsområdet för inmatning till processen. Följaktligen anser gruvbolaget att det inte finns risk för förorening i ås- och grundvattenområdet längs med transportörens rutt om man förfar på detta sätt. 7 PUNKT 7 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Är avsikten att skydda bandtransportören mot flygande is och snö på grund av plogning av landsvägen (till exempel genom inkapsling av transportören och räcken på landsvägen)? Transporten av malmsten från gruvområdet i Hannukainen till anrikningsverket i Rautuvaara sker med en bandtransportör. Ett typtvärsnitt presenteras i bilaga 3. Ovanför marken är transportören cirka 8 km lång. Transportörens struktur är sådan att den hela tiden är skyddad med en sluten vägg såväl ovanpå som på ena sidan. Den andra väggen utgörs av en nätvägg, främst för att underlätta underhåll och observationer. Vid kritiska punkter, såsom i närheten av passager under vägar, är det möjligt att ersätta nätväggarna med väggar utan öppningar. Detta har beaktats redan i anbudsförfrågningarna och optionspriserna har också frågats för väggar utan öppningar på bägge sidor. Också vid passagen under Äkäsjoki planeras det att förse transportören men en kapsel med ljusisoleringselement på alla väggar. Innan genomförandeskedet kommer gruvbolaget att begära planeringsanvisningar av myndigheterna för att optimera den typ av räcken som används på passager över vägar, så att de är förenliga med såväl föreskrifter som praktiska behov, bland annat för att minimisera olägenheter av snö och is. Den största olägenheten kan drabba passager under stora vägar med anledning av snö och is som flyger till servicevägen. Det är dock möjligt att ploga bort snö och is som flyger från en stor väg också från servicevägen. 8 PUNKT 8 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING I ansökan är begränsningen gällande maximityngden 60 ton för tung trafik i enlighet med den gamla fordonsförordningen. I den gällande förordningen (ändrad med förordningen 407/2013) har maximityngdbegränsningen höjts till 76 ton. Det finns skäl att ändra texten i ansökan så att den motsvarar den gällande förordningen.

15 13 Trafikvolymerna har behandlats i tabellerna 12-3 och 12-4 i kapitel 12 i tillståndsansökan. I följande tabeller har volymen på den tunga trafiken uppdaterats med rött. I beräkningen har det förmodats att den övriga tunga trafiken på vägen också i fortsättningen sker med 60 tons transporter och att 76 tons transporter används enbart för gruvtransporter. Antalet tunga fordon minskar en aning vid användning av större maximityngdsbegränsningar. Den relativa tillväxten i trafiken på vägarna 21 och 940 på grund av projektet är trots detta betydande Den tunga trafikens och den sammanlagda trafikens volymer ligger under snittet jämfört med motsvarande vägtyper i hela landet.

16 14 Uppdaterad tabell 12-3 i tillståndsansökan Ökningen i trafikvolymen på väg 21 vid verksamhetsfasen. Riksväg 21 Sieppijärvi-Kolari Tillståndsansökan Uppdaterad 60t 76t % Kolari-Äkäsjokisuu Tillståndsansökan Uppdaterad 60t 76t % Nuvarande GTD Förväntad tillväxt % Ny GTD 1655 Nuvarande 150 GTDtung Förväntad tillväxt 18 % 14 % Ny GTDtung Nuvarande 9,4 % GTDtung % Ny GTDtung % 10,7 % 10,3 GTD = genomsnittlig trafik per dygn (enheten är fordon/dygn) GTDtung = GTD för tunga fordon % ,2 % 15 % ,0 % 10,6 Uppdaterad tabell 12-4 i tillståndsansökan Ökningen i trafikvolymen på väg 940 vid verksamhetsfasen. Seututie 940 Äkäsjokisuu-Hannukainen Hannukainen-Äkäslompolo Tillståndsansökan Uppdaterad Tillståndsansökan Uppdaterad 60t 76t 60t 76t Nuvarande GTD Förväntad tillväxt % 48 % 37 % Ny GTD Nuvarande GTDtung Förväntad tillväxt 123 % 95 % 7% 7% Ny GTDtung Nuvarande GTDtung 4,0 % 6,6 % % Ny GTDtung% 6,0 % 5,3 % 5,2 % 5,2 % GTD = genomsnittlig trafik per dygn (enheten är fordon/dygn) GTDtung = GTD för tunga fordon 9 PUNKT 9 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING I ansökan nämner man i flera punkter gruvans skyddszoner. I kompletteringen föreslås det dock att en skyddsvall byggs mot bosättningen. Ansökan ska till denna del preciseras på så sätt att den inte innehåller motstridiga uppgifter. Ordet skyddszon har använts i kapitel 13 Buller. Vid den tidpunkt tillståndsansökan lämnades in hade inte bullermodellerna tillsammans med en skyddsvall färdigställts. En uppdaterad bullerutredning har lämnats in till RFV i efterskott ( ).

17 15 10 PUNKT 10 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING En detaljerad plan över skyddsvallen jämte tvärsnitt och material som används och mängder. Uppskattning av utsläppen i vattendragen från de jordmassor som används för att bygga vallen och en presentation av hur dessa begränsas och av kvalitetskriterierna för de massor som ska användas. En preciserad plan över skyddsvallen har lagts fram i bilaga PUNKT 11 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Verksamhet enligt miljötillståndet får inte orsaka skador eller olägenheter för egendom eller användning av egendom. Hur förhindras den fara som orsakas av flygande stenar för byggnader i närområdet och människor som vistas i byggnadsområdena? I ansökan har det bland annat konstaterats att trafiken på allmän väg ska avbrytas under sprängningstiden, varför det bedömts att risk för flygande stenar föreligger utanför gruvområdet. Bilaga 5 behandlar faran av flygande stenar för närområdet. 12 PUNKT 12 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING En närmare utredning över energieffektivitetsklassen för de elmotorer som kommer att användas i de centrala delarna och hur energieffektiviteten beaktas i planeringen och valet av pumpar. Vid gruvdrift konsumeras största delen av elenergin av elmotorer. Därför används så energisnåla motorer som möjligt redan för att trygga gruvans lönsamhet, oberoende av kraven i lagstiftningen. Lagstiftningen kräver från och med år 2017 energieffektivitetsklassen IE 3 för 0,7 375 kw-motorer. (Besparing 3 %). Apparattillverkarna förbereder redan så kallade motorer av premiumnivå för vissa storleksklasser, vars klassificering är IE 4. På samma sätt förbereds ibruktagande av motorer av IE 5-klassificeringen i den nära framtiden. Hannukainen Mining Oy kommer att använda motorer åtminstone av klass IE3, men beroende på den tidpunkt då gruvan byggs och den rådande klassificerings- och tillverkningssituationen, kan också motorer av klass IE 4 eller IE 5 bli aktuella. I varje fall beaktas maximal energieffektivitet i motoranskaffningar. Vid vattenpumpning varierar pumpens hydrauliska verkningsgrad mes vad gäller den totala verkningsgraden. Vid valet av denna är val av rätta pumpningsarrangemang och pumpens dimensionering i nyckelställning. Det viktigaste för frekvensomvandlarnas och elmotorernas verkningsgrad är att undvika avsevärt låga laster. Det vanligaste misstaget vid valet av pump är överdimensionering. För att undvika detta ska man hålla säkerhetskoefficienterna på måttlig nivå och föredra flera parallella pumpar och vid behov av toppeffekt använda till exempel två pumpar i stället för en stor pump. I normalsituationer ska man använda en pump med optimal dimensionering för situationen i fråga. Användning av en sådan pump för ett sedvanligt verksamhetsområde minimerar energianvändningen. Pumpar väljs med beaktande av ovan nämnda ärenden utifrån bästa verkningsgradpunkt från pumpkurvan.

18 16 Frekvensomvandlare är i stor utsträckning i användning vid pumpningarna och de är det energisnålaste regleringssättet, men innebär inte automatiskt energisnål pumpning. Frekvensomvandlarnas verkningsgrad är bra, och det finns inte egentliga skillnader mellan tillverkarna i energisnålheten. Målet är att använda dränkbara pumpar i så liten utsträckning som möjligt vid fasta objekt, eftersom verkningsgraden hos våtmonterade elmotorer är avsevärt sämre än hos torrmonterade elmotorer. 13 PUNKT 13 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Hur beaktas MKB-förfarandet och de ärenden som tagits upp i kontaktmyndighetens utlåtande om bedömningsreferatet i den fortsatta planeringen av projektet? Har projektet ändrats och på vilket sätt i jämförelse med MKB och hur har ändringarna beaktats i denna tillståndsansökan? Vilka utredningar har eventuella ändringar orsakat och vilka tilläggsutredningar har gjorts efter MKB? Det utlåtande som getts om bedömningsreferatet har beaktats i de fortsatta planerna. Beaktandet har presenterats närmare i bilaga 4. Den största ändringen jämfört med MKB har varit att skyddszonen ersatts med en skyddsvall. Eftersom skyddszonen ändrades till en skyddsvall gjordes buller- och dammodelleringarna på nytt. Små ändringar har gjorts i utmålets gräns och i placeringen för det stängsel som går runt det i samband med utmålsansökan. En uppdaterad layout har presenterats i bilaga 27. Efter MKB har bland annat följande utredningar gjorts: Fångst av vandringsyngel av öring i Äkäsjoki (Luke 2014) Flodpärlmussleinventeringen i Äkäsjoki och bäverkartläggningen i Niesajoki, Äkäsjoki, Kuerjoki och Valkeajoki samt utredningen om föröknings- och småyngelområden för lax och öring i närheten av utloppsröret i Muonio älv (Pöyry 2014) Naturabedömning och komplettering av denna (Ramboll 2014, Pöyry 2016) Bullermodellering (Ramboll 2016) Dammodellering (Ramboll 2016) Fladdermusutredning (Ramboll 2016) Potentiella förökningsområden för öringen (Ramboll 2016) Vattendragsövervakning ( ) Radiologisk utredning (Pöyry ) 14 PUNKT 14 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING En utredning över rätten till områdena vad gäller alla områden utanför utmålet vilka är nödvändiga för projektet; i synnerhet en särskild specifikation över de områden, jämte yta, vilka behövs för konstruktioner enligt vattenlagen. De ska också ritas på en karta.

19 17 Utloppsröret i Muonio älv är en konstruktion utanför ett utmål enligt vattenlagen. Utloppsrörets längd är cirka 11 km. Den bredd som konstruktionen kräver visas på bilden (Bild 141). Forststyrelsen äger största delen av markytan för det planerade utloppsröret (ca 59 %). Uppgifterna om ägarna av utloppsrörsmarken finns som bilaga till miljöansökan. Hannukainen Mining Oy har inlett förhandlingar med Forststyrelsen på hösten 2016 och förhandlingarna med övriga markägare inleds under år Bild14-1. Utloppsröret och ett tvärsnitt över den anknutna servicevägen. 15 PUNKT 15 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Alla konstruktionsritningar över konstruktioner enligt vattenlagen, med undantag för ritningarna över dammarna i Rautuvaara och dammen för vattenreservoaren, vilka fanns som bilaga 5, och förtecknade projektplaner som tydligt specificerats enligt projekt. I Muonio älv monteras utloppsröret nedanför forsen. Röret sänks i älven med grävning och vikter. Rörets placeras nära stranden. Vattnets spridning säkerställs genom att bygga en förminskningsmuff i ändan av röret (D700-D400). Vid förminskning ökar vattnets strömningshastighet och vattnet sprutar då längre bort från stranden. Vid utloppspunkten skyddas botten mot erosion med naturstenar. Röret sänks ordentligt med vikter på strandsidan. Direkt på strandsidan gjuts röret i betong för att säkerställa att det hålls på plats. Detaljbild av utloppspunkten och typbild av munstycket har presenterats i bilaga 7. Ett längdsnitt av rörpunkten har presenterats i bilaga 72. Utloppsröret DN700 till Muonio älv gör passager under två diken mellan Rautuvaara och Muonio älv: Kiimaoja och Kortejängänoja. Passagen under Kiimaoja sker ungefär vid påle 4100 och passagen under Kortejängänoja vid påle Passagerna under vattendragen görs genom att gräva ner röret. Vad gäller passager under vattendrag sänks rören med vikter enligt ett procenttal på minst 100 (500 kg/m) och sänkningen med vikter utsträcks åtminstone 10 meter in på torr mark från fårans strand. Den typbild som tillämpas på bägge passager har presenterats som bilaga 7.3. Malmtransportören och DN 700-rörledningen från vattenreservoaren i Hannukainen till Rautuvaara förs över Äkäsjoki och Valkeajoki på transportörbron. Bron stöds från stränderna vid passage över bägge älvar. Det planerade spannet är sådant att extra inte behövs vid vattendragen. Vad gäller passagen över älven går röret isolerad inne i transportörbron. Snittbilden över transportbron, vilken tillämpas på båda passager, har

20 18 presenterats i bilaga 7.4. Det presenterade spannet motsvarar spannet vid passagen över Äkäsjoki. 16 PUNKT 16 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING En närmare projektbeskrivning av den flytt av fåran i Kivivuopionoja vilken anknyter till bassängprojektet i Hannukainen och byggandet av vattenreservoaren. Ett tillstånd enligt vattenlagen har inte sökts för att bygga vattenreservoaren. På kartan ska det tydligt ritas var Kivivuopionojas nuvarande fåra går och var den nya fåran går enligt planerna och på vems område man verkar. Samma ritning ska också redogöra för den damm och bassäng som ska byggas. Ett tillstånd enligt vattenlagen har sökts för byggandet av vattenreservoaren i miljötillståndsansökan. Vattenreservoaren byggs och flytten av Kivivuopionoja sker inom utmålet. Kivivuopionoja omdirigeras att gå via den nya fåra som byggs på den östra sidan av den planerade processvattenbassängen. På den norra sidan av processbassängen grävs ett avskärande dike, för att undvika att externt rent vatten rinner till bassängen. Det norra avskärande diket ansluter sig till Kivivuopionojabassängen på den norra sidan, där den nya fåran för Kivivuopionoja börjar. Längden på den nya fåra som ska grävas är cirka meter. I den inledande delen, på en sträcka på meter är lutningen på den nya fåran i snitt 0,5 %. I slutdelen är fårans lutning högst cirka 10 %. Den planerade bredden på fåran är 2 meter och djupet är minst 1,5 meter då släntlutningen är 1:2. Släntorna skyddas mot erosion med ett krosslager med en tjocklek på 0,3 meter. Den nya fåran är i sin helhet placerad på statlig mark ( ), som finns innanför utmålet. Vattenreservoaren uppdäms i Kivivuopionoja med tre separata jorddammar och naturliga backkrön. En generalkarta över flytten av fåran, vattenreservoaren och dammarna har presenterats i bilaga Virhe. Viitteen lähdettä ei löytynyt.. 17 PUNKT 17 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Ett tillstånd enligt vattenlagen har inte sökts för regleringen av sedimenteringsbassängen i Rautuvaara; sökanden ska redogöra för om det är nödvändigt med ett tillstånd enligt vattenlagen. För vattenreservoaren är den övre gränsen 206,10 m och den undre gränsen 203,4 m, maximipumpkapaciteten är m3/h. För den nya bassängen i Rautuvaara är den övre gränsen 190,00 m och den undre gränsen 186,50 m, maximipumpkapaciteten är m 3/h. Vilka är motsvarande siffror för den gamla bassängen? Ansökan ska redogöra för den nya bassängens läge, konstruktionsritningar och en beskrivning av byggandet. Vattenreservoaren i Hannukainen och sedimenteringsbassängen i Rautuvaara hör till gruvans vattenhanteringssystem. Från sedimenteringsbassängen sätts vatten i omlopp för anrikningsverkets behov och överloppsvatten avleds med ett rör till Muonio älv. Bassängernas vattenstånd regleras med beaktande av olika vattensituationer på så sätt att vattenbehovet vid anrikningsverket tryggas. Det handlar inte om reglering av naturvatten, utan om intern vattenförvaltning i gruvan. Därför anses det inte att det behövs ett tillstånd enligt vattenlagen för regleringen av bassängerna.

21 19 Den gamla bassängen: Den nuvarande översvämningsgränsen i den östra kanten är 189,90 m. Dammen har hyvlats på så sätt att en tröskelhöjd åstadkommits. Dammhöjden har varit och är i regel fortfarande 191,60 m. Planer har upprättats för att höja dammkrönet till en nivå på 193,50 m (vattnet till nivån 191,50 m) och de har godkänts. Planerna har dock inte genomförts före nedläggningsbeslutet. Den nya bassängen: Sedimenteringsbassägen finns i Rautuvaara söder om anrikningssandbassängen (Bild17-1). Bassängen avgränsas på den nordvästra sidan av landsformerna och på den sydöstra sidan av en morändbädd. Den planerade nivån för sedimenteringsbassängens krön är +193,2 och HW-nivån Den sammanlagda ytan på bassängområdet är 14,9 ha och maximivolymen på HW-nivå 0,46 m3. Som sedimenteringsbassäng på området för svavelrik anrikningssand används den nuvarande södra bassängen i Rautuvaara under de sex första verksamhetsåren, varefter en ny sedimenteringsbassäng byggs i den södra delen av området. Sedimenteringsbassängens damm är en jorddamm, med en täthet med dålig permeabilitet. Dammens torrläggningsmån är 3,2 m, vilket baserar sig på ett tjäldjup som upprepas en gång per 10 år. Dammens täta kärna byggs av morän med låg vattengenomsläpplighet på högst 3x10-7m/s. Dammens täta kärna sträcker sig 0,8 m ovan om det övre vattenståndet. I dammen byggs med tanke på nödsituationer en tröskel för överloppsvatten, vilken finns i den västra ändan av dammen. Det har bedömts att sedimenteringsbassängen hör till klass1, på grund av att konsekvenserna av dammbristning för miljön inte är avsevärda, då vattnet i sedimenteringsbassängen på grund av halterna inte kan orsaka direkt fara för miljön. Det finns inte risk för skada för egendom eller samhället. Tvärsnittbilder över sedimenteringsbassängens damm har presenterats i bilaga 5 till miljötillståndsansökan. Sedimenteringsbassängen har behandlats i skadeståndsbedömningen i bilaga 28. Bild17-1. Sedimenteringsbassängens läge i Rautuvaara.

22 20 18 PUNKT 18 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING En jämförelse ska göras för projekt enligt vattenlagen. I denna ska nyttor och förluster av projektet för allmänna och enskilda intressen bedömas detaljerat enligt 3 kap. 6 och 7 i vattenlagen. Det finns bestämmelser om den intressejämförelse som anknyter till förutsättningarna för att bevilja vattentillstånd i 3 kap. 4 1 mom. 2 punkten i vattenlagen, enligt vilken tillstånd för ett vattenhushållningsprojekt beviljas om projektet medför sådan nytta för allmänna eller enskilda intressen som är avsevärd i förhållande till de förluster som det medför för sådana intressen och inte andra hinder för att bevilja tillstånd föreligger. I intressejämförelsen avses inte med nyttor och förluster enbart nyttor och förluster som kan mätas i pengar, utan alla former av nyttor och olägenheter av projektet. Med den aktuella ansökan söks tillstånd enligt vattenlagen i anknytning till gruvdriften för dränering och torrhållning av dagbrotten, vilket förutsätter sänkning av grundvattenytan i omgivningen kring brotten. Därtill torkar små bäckar i gruvområdet eller så flyttas deras fåror och strömningen ändrar också i älvar utanför gruvområdet. I detta avsnitt som gäller intressejämförelsen beskrivs de nyttor som kan uppnås med den helhet av åtgärder som är en förutsättning för ett tillstånd och å andra sidan de förluster som beror på de tillståndspliktiga åtgärderna. Genomförande av gruvprojektet i Hannukainen förutsätter därtill att de källor i naturtillstånd vilka specificerats i ansökan äventyras. Till denna del är det inte nödvändigt att utföra ovan beskrivna intressejämförelse. En förutsättning för undantag till förbudet mot äventyrande är att skyddsmålen för vattennaturtypen inte avsevärt överskrids. De olägenheter som orsakas av användningen av gruvdriften och ersättningen av dessa avgörs i en utmålsförrättning enligt gruvlagen. I miljötillståndsärenden är det möjligt att påföra ersättningar enbart för olägenheter som orsakas av utsläpp i vattendragen. Vid vattenhushållningsprojekt är det möjligt att bland annat uttorkning på grund av sänkt grundvatten kan leda till att en olägenhet som ska ersättas uppkommer. Tillståndsprövningen enligt vattenlagen och följaktligen också intressejämförelsen omfattar enbart vattenhushållningsprojekt som anknyter till gruvprojektet, vilka i detta projekt utgörs av sänkning av grundvattenytan och ändringar och bäckar och älvar och strömningar och konsekvenserna av detta. I intressejämförelsen beaktas inte eventuella förluster på grund av konsekvenser som omfattas av miljötillståndet, till exempel avloppsvattenutsläpp av gruvdriften. De sammanlagda konsekvenserna av gruvprojektet i Hannukainen på vattendragen har presenterats i kapitel 5 och 6 i ansökan. Projektet påverkar strömningar och vattenkvaliteten i vattendragen. Dessa vattendrag utgörs av Laurinoja och Kivivuopionoja i gruvområdet och Kuerjoki, Valkeajoki, Äkäsjoki, Niesajoki och Muonio älv utanför gruvområdet. Konsekvenserna i byggskedet blir, betraktat som en helhet, ringa. När gruvan är i drift lämnar Laurinoja under dagbrottet och Kivivuopionoja flyttas till en ny fåra i en sträcka på 1,5 km. På grund av gruvfunktionerna minskar den genomsnittliga månatliga strömningen med 1 2 % i Äkäsjoki och med 1 4 % i Kuerjoki och Valkeajoki. I Niesajoki minskar strömningen på grund av gruvfunktionerna med 38 % genast nedanför sedimenteringsbassängen och med cirka 8 % i älvmynningen. Gruvdriften har inte betydande konsekvenser för

23 21 vattenföringen i Muonio älv. Efter att gruvan lagts ned återgår avrinningsområdena och vattenföringen så småningom till deras naturliga tillstånd. Förluster för enskilda intressen Förlusterna för allmänna intressen med anledning av att Laurinoja lämnar under gruvfunktionerna och flytten av Kivivuopionoja till en ny fåra anknyter främst till små konsekvenser för rekreationsfisket och fiskbeståndet. Vad gäller bägge diken förloras en liten del av öringens yngelproduktionsområden, men på grund av den lilla ytan på de förlorade produktionsområdena bedöms det att förlusterna av produktionsområdena inte har avsevärda konsekvenser heller för öringsbeståndet i Äkäsjoki. Ändringarna i vattenföringen i Kuerjoki, Äkäsjoki och Valkeajoki är i sin helhet på sådan nivå att de inte bedöms ha avsevärda skadliga konsekvenser för öringens livsförhållanden. Det bedöms att det område av Niesajoki som drabbas av en avsevärd olägenhet sträcker sig ungefär till medlet av Niesajoki nedanför sedimenteringsbassängen, det vill säga till en sträcka på cirka 7 km. Det bedöms att den grumlighet som orsakas i byggskedet är tillfällig och den har inte konsekvenser för fiskbeståndet eller fisket i området. Med beaktande av fåran i Laurinoja, vilken lämnar under gruvprojektet och storleksklassen på fåran i Kivivuopionoja, vilken ska flyttas, och dess betydelse för rekreationsfisket samt de ringa ändringarna i vattenföringen, med undantag för Niesajoki, kan förlusten för det allmänna intresset som helhet betraktat ses som liten. I ansökan har det lagts fram att de olägenheter som orsakas för fiskerihushållningen kompenseras med en fiskerihushållningsavgift. I vattendragsområdena Äkäsjoki, Niesajoki och Muonio älv bedöms det att de fiskeriekonomiska olägenheterna av belastningen kan kompenseras med en årlig fiskerihushållningsavgift på euro. Vid en intressejämförelse enligt vattenlagen ska hänsyn tas till de omständigheter som berör vattenstatus och vattenanvändningen inom projektets influensområde enligt den vattenhanteringsplan och den havshanteringsplan som avses i lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen. I en vattenhanteringsplan är utgångspunkten alltid att bevara vattnets kemiska och ekologiska status så väl som möjligt. I lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen finns det dock bestämmelser om möjligheten att avvika från miljöskyldigheterna med anledning av ett nytt betydande projekt (24 ). Enligt den godkända vattenhanteringsplanen har de vattendrag som omfattas av gruvans influensområde uppnått eftersträvad status (hög eller god ekologisk status). Vad gäller vattenbildningen i Torne älvs vattenförvaltningsområde är det huvudsakliga målet att bevara hög eller god status. I delområdet Muonio älv är målet att sammanlagt 96 % av vattendragen bevarar hög eller god status. Det bedöms inte att ekologisk status för vattendragen i gruvans influensområde försämras, med undantag för Niesajoki, där det är möjligt att status försämras från god till lägre status på grund av den hydrologiskmorfologiska ändringen (vattenföringen minskar under gruvans driftstid) och älvens fysikalisk-kemiska och biologiska status kan försämras efter gruvdriften. Följaktligen är det möjligt att gruvprojektet kan äventyra målen enligt havsbehandlingsplanen vad gäller Niesajoki. Största delen av grundvattenområdena i området är små och hör till klass III (annat grundvattenområde). Vad gäller grundvattenområden av klass III i projektområdet har man gjort en framställan om ändring av klassificeringen för Kivivuopionvaara och

24 22 Kuervaara avseende deras lämplighet för vattenförsörjning och också en framställan om ändring av klassificeringarna. I influensområdet för sänkningen av grundvattenytan finns det inte allmänna vattentäkter och grundvattnet i influensområdet har inte betydelse till exempel för den kommunala vattenförsörjningen och följaktligen för det allmänna intresset. Sänkningen av grundvattenytan med anledning av torrhållningen av dagbrotten orsakar inte förluster för det allmänna intresset. Vad gäller grundvattnet är målet med vattenhanteringsplanen att grundvattnets status ligger på en god nivå i alla grundvattenområden. Gruvprojektet kommer att försämra en del av grundvattenområdena i projektområdet. Nyttan för det allmänna intresset Beviljande av vattentillstånd för den nu föreslagna åtgärden möjliggör att gruvprojektet i Hannukainen genomförs, vilket inte skulle försämra boende- och näringsförhållandena på orten, utan konsekvenserna för dessa omständigheter är positiva. Verksamhet som inleds enligt ansökan innebär en avsevärd regionekonomisk konsekvens för Kolari kommun och Västra Lappland. Kommunen håller på att låta utföra en konsekvensbedömningsutredning, som ger närmare information. De regionekonomiska konsekvenserna omfattar bland annat uppkomst av direkta och indirekta arbetstillfällen, ett starkare nät för handeln och övrig service samt ökade skatteintäkter. Det har uppskattats att den direkt sysselsättande effekten av gruvan uppgår till cirka arbetstillfällen i byggskedet och till 320 arbetstillfällen i verksamhetsskedet. Den indirekta sysselsättande inverkan av gruvan är avsevärt större, uppskattningsvis 2 3faldiga i jämförelse med de direkta konsekvenserna. Utöver arbetstillfällen och investeringar medför genomförandet av gruvprojektet, vilket blir möjligt i och med vattenhushållningsprojektet, betydande indirekt nytta för allmänna intressen, bland annat i form av olika skatter och avgifter av skattekaraktär. Enligt uppskattning kommer bolaget vad gäller gruvprojektet i Hannukainen att betala åtminstone följande poster till staten, kommunen och Forststyrelsen som företräder det allmänna intresset. Samfundsskatt cirka 240 M åren Energiskatt 4 M i året Utmålsavgift 0,2 M i året Uppskattning av brytningsavgiften 1,0 M i året Fastighetsskatt 0,3 M i året Bränsleskatt för gruvdriften 1,8 M i året Inkomstskatteintäkter av löneinkomster 8,5 M Med beaktande av nejdens svaga situation vad gäller sysselsättning och ekonomi och de ringa industriella investeringarna i Finland, står det klart att den nytta som det ansökta vattenhushållningsprojektet medför för det allmänna intresset är avsevärd jämfört med de lokala små förluster som orsakas för det allmänna intresset på grund av genomförandet av projektet. Enskilda förluster

25 23 Gruvprojektområdet består i huvudsak av obyggd statsägd mark med undantag för några privata gårdar. Ändringarna av fårorna i Laurinoja och Kivivuopionoja görs i ett område för vilket bolaget kommer att få nyttjanderätt vid utmålsförrättningen. Olika inlösningsförrättningar som ska inledas utifrån vattenlagen kommer inte att göras. Det exakta värdet på inlösen av rätten att använda de nödvändiga områdena, vilket beaktas som en förlust för enskilda intressen i intressejämförelsen, ska utredas senare. Det står dock klart att den nytta som uppstår för det allmänna intresset kommer att överskrida värdet på det inlösen som är nödvändigt för att ändra älvfårorna. Det bedöms inte att ändringen av älvfårorna orsakar olägenheter för enskilda intressen på andra ställen än i den omedelbara närheten av byggobjektet. Vattendrags- och fiskerihushållningskonsekvenserna av projektet bedöms på ett övergripande plan ligga på en sådan nivå att de inte orsakar en skada som ska ersättas enligt fastighet. I det influensområde där grundvattenytan sänks finns det några hushållsvattenbrunnar, vars användning kan drabbas av konsekvenser på grund av den sänkta ytan. Om användningen av gruvorna förhindras, orsakas kostnader för omorganiseringen av vattenförsörjningen. Enskilda nyttor Det vattenhushållningsprojekt som anknyter till ansökan möjliggör utnyttjande av malmfyndigheterna i området. I projektet handlar det om omfattande gruvdrift och verksamhetstiden har bedömts till cirka 20 år. Den direkta ekonomiska vinningen för mottagaren av projekttillståndet är avsevärd. Malmtillgångarna i Hannukainen räcker för lönsam gruvdrift i åtminstone 20 år. De enskilda nyttorna för projektgenomföraren överstiger avsevärt de förluster som orsakas för enskilda intressen. Sammandrag Vattenhushållningsprojektet enligt denna ansökan ger upphov till en avsevärd allmän och i synnerhet enskild nytta. Med beaktande av de vinningar som kan uppnås kan projektet ses som betydelsefullt i en riksomfattande skala. De förluster som orsakas för allmänna och enskilda intressen är å sin sida ringa och utsträcker sig till ett begränsat område. Det är uppenbart att nyttan av projektet avsevärt överstiger förlusterna. Tillstånd för de ansökta åtgärderna enligt vattenlagen kan i enlighet med 3 kap. 4 1 mom. 2 punkten i vattenlagen beviljas. 19 PUNKT 19 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Ger de uppgifter som lagts fram i ansökan och till exempel de uppgifter som fåtts från Helsingfors universitet (Rautuvaara: ja Hannukainen: och utredningarna av jordmånen och grundvattnet i målområdena skäl att ändra eller precisera till exempel placeringsoch genomförandeplanerna, vattenhanteringsplanerna och vattenbalansen för upplagsområdena, dammarna och andra objekt? De undersökningar i Hannukainenområdet vilka gjorts av Helsingfors universitet ( har utnyttjats i planeringen av upplagsområdena för gruvfunktionerna och

26 24 anrikningssandområdena. Bland annat i MKB var ett alternativ för placeringen av anrikningssandbassängen den norra sidan av Lamunmaa i Hannukainenområdet. Anrikningssandområdet har dock uttryckligen utifrån undersökningarna vid Helsingfors universitet placerats i det tidigare anrikningssandområdet i Rautuvaara. I publikationen av Helsingfors universitet konstateras det att: Resultatet av undersökningarna har beaktats i planerna för gruvfunktionernas placering på så sätt att den primära placeringsplatsen för anrikningssandområdet, i stället för det planerade området i Hannukainen, utgörs av det tidigare anrikningssandområdet i Rautuvaara i Niesajoki dal (se pärmbilden), där de hydrogeologiska förhållandena är gynnsamma. Därtill har området för gruvfunktionerna i Hannukainen reducerats och koncentrerats på så sätt att de negativa grundvattenkonsekvenserna för Kuerjoki och Valkeajoki kan minimeras (Hannukainen MKB 2013). Följaktligen orsakar inte denna publikation ändringar i planen. I undersökningen av Helsingfors universitet ( har det föreslagits att anrikningssandområdet i Rautuvaara borde placeras i ett större område än vad som planerats för tillfället i de södra delarna av dalen. Därtill har det föreslagits att bassängerna för svavelrik anrikningssand borde placeras längre söderut än vad som planerats för tillfället. I undersökningen har det konstaterats att jordmånslagren i dalens sydöstra del är tjockare och att jordmånens hydrauliska egenskaper är mer komplexa på grund av den mer heterogena stratigrafin i jordmånslagren, medan moränbäddarna är tunnare och har mindre komplex stratigrafi i dalens östra och nordvästra del. Enligt undersökningen ger tunnare jordlager därför möjlighet till lättare vattenhantering, eftersom modellering av lakvatten är lättare och enklare. I den nuvarande planen finns bassängerna för svavelrik anrikningssand på en plats där jordmånens hydrologiska strömningar utifrån modelleringsresultaten är riktade mot anrikningssandbassängen och vidare mot Niesajoki. I Helsingfors universitets förslag sträcker sig anrikningssandområdet till dalens sydvästra delar där jordmånslagren enligt undersökningen är tjockare och jordmånens hydrologiska egenskaper är svårare att förutspå. Därtill skulle den anrikningssandbassäng som föreslagits i undersökningen täcka Sotkavuoma och Sotkalampi, som är ett betydande fågelfaunaområde i området. Den föreslagna anrikningssandbassängen skulle därtill täcka förekomstplatsen för en utrotningshotad växtart och utrotningshotade naturtyper. Därtill skulle anrikningsandbassängen täcka sju källor, som kan göra det mer utmanande att modellera det grundvatten som sipprar igenom. Därför har det konstaterats att maximalt utnyttjande av den redan existerande anrikningssandbassängen i de framtida funktionerna är det bästa alternativet. Följaktligen orsakar inte denna publikation ändringar i planen.

27 25 Bild Den anrikningssandbassäng som föreslagits i Helsingfors universitets undersökning (röd streckad linje) och den nuvarande planerade bassängen (grön streckad linje).

28 26 Bild Undersökningslinje A-B i Rautuvaara Bild Resultat av undersökningslinjen A-B. 20 PUNKT 20 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Precision, söks tillstånd för att inleda och förbereda verksamheten för hela verksamheten eller för en viss åtgärd. En specifikation ska ges också avseende säkerheten, de belopp som räknats för varje enskilt återställningsarbete (nu har ett totalt belopp på meddelats).

29 27 Tillstånd för att starta och förbereda verksamheten ansöks enbart för vissa så kallade inledande åtgärder. Dessa utgörs i första hand av vattenbyggnadsobjekt; utloppsröret i Muonio älv, rörledningen från Hannukainen till Rautuvaara, byggandet av vattenreservoaren, inledning av infrabyggandet: diken och vägnätet för ovan nämnda funktioner och markarbeten för anläggningsarbetena för byggnaderna. Starttillstånd för egentlig produktionsverksamhet ansöks inte. Säkerheten fördelar sig enligt ovan nämnda arbeten enligt följande: Vattenbyggnadsarbeten; utloppsrör euro röret Hannukainen-Rautuvaara euro Konstruktionerna för vattenreservoaren euro Vägkonstruktioner och diken som ovan nämnda arbeten kräver Markarbeten för anläggningarna för byggnaderna Sammanlagt euro euro PUNKT 21 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Kopia av finsk-svenska gränsälvskommissionens beslut M12/07. Beslutet finns som bilaga PUNKT 22 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Finns det ett avtal med YYTH om höjning av den norra dammen för Rautuvaarabassängen? Om svaret är ja, ska det fogas till ansökan. Mellan aktörerna har ett föravtal ingåtts (har inte undertecknats ännu) om att när gruvdriften börjar får gruvbolaget innehavet av mark- och vattenområdena från den norra dammen mot söder (dammen för vattenverket). I detta samband skulle också den norra dammen jämte rättigheter och skyldigheter överföras till gruvbolaget. Vattenverket måste enligt dess miljötillstånd ändra sin rengöringsprocess så att en stor bassäng inte behövs för att avlägsna kväve, då också dammen är onödig och enbart en belastning. Att avstånd från dammen till fördel för idkaren av gruvverksamhet har varit målet för i synnerhet YYTH (nuvarande Tunturilapin Vesi Oy). I samband med byggandet uppförs en rörledning från reningsverket till södra dammen i Rautuvaara och därifrån vidare en rörledning till Muonio älv i samma uppgrävning som gruvans utloppsrör. Föravtalet innehåller en specifikation över fördelningen av kostnaderna mellan parterna. Avtalet har uppgjorts i samförstånd mellan parterna och med beaktande av synkroniseringen av projektet.

30 28 23 PUNKT 23 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING En omfattande fladdermusutredning i gruvområdet bland annat i brotten och längs med bandtransportörlinjen, Valkeajoki och Kuerjoki med aktiv lyssningsmetod (mobil detektorkartläggning) under tre tidsperioder i juni, juli och augusti, sammanlagt i 6 9 dygn. Med utredningen ska man försöka ge en bild av daggömställen för de påträffade fladdermössen i byggnader, berghålor, grottor eller ihåliga träd. Fladdermusen är enligt bilaga IV till habitatdirektivet (92/43/EES) en djurart som ska skyddas strikt, i synnerhet rast- och förökningsområden har skyddats, de får inte förstöras utan tillstånd till undantag från skyddet av NTM-centralen (49 i naturskyddslagen). Fladdermusutredningen från sommaren 2016 finns som bilaga PUNKT 24 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Finns det i källorna i utmålet och i dess närliggande områden eventuella särskilda växt- eller organismarter som gör det nödvändigt att göra preciserande kartläggningar? I ärendet ska naturskyddsavdelningen vid NTM-centralen tillfrågas om dess ståndpunkt om de nödvändiga tilläggsutredningarna. En diskussion om ärendet har förts med NTM-centralen (telefonsamtal Hanna Kurtti/Pekka Herva). Vid diskussionerna konstaterades att nya naturutredningar inte behövs, om de nödvändiga uppgifterna finns i tidigare utredningar. Som bilaga till LVT:s växtlighetsutredning från år 2009 finns tabeller med detaljerad information om naturobjekt inklusive källor som undersökts i området. Materialet ger en bra bild av källornas kärlväxt- och mossfauna, också av hotade arter eller arter som ska beaktas. LTV:s utredning har beskrivits nedan och en karta har upprättats för att illustrera detta som bilaga 11. I de källobjekt som förstörs har man inte påträffat arter som särskilt ska skyddas, fridlysta arter eller arter enligt bilaga IV till habitatdirektivet. I en källa i Hannukainenområdet förekommer brudsporre, som är en kärlväxt som klassificerats som utrotningshotad. I några källor förekommer mossor som klassat som regionalt hotade i Nordbottenregion; kvarnbäckmossa, uddstjärnmossa och bandpraktmossa. Största delen av de arter som ska beaktas vid källobjekten är finländska ansvarsarter, som inte har en fastställd ställning i lagstiftningen. En naturtillståndsklass har också tilldelats naturobjekten i rapporten. Källobjekten granskades ännu utifrån baskartor och luftbilder för att utreda nuvarande markanvändning och naturtillstånd. Naturtillstånden för källor som förstörs och djurarter som ska beaktas har presenterats i två tabeller (Tabell 251 och Tabell 252). I de insektsutredningar som gjorts i projektområdet har man inte separat behandlat källorna, och insektsfångare har inte funnits vid källorna. Längs med källbäcken (källa 274) i närheten av den grusväg som leder från Hannukainen till Rautuvaara hade man fångat den en skalbagge, Lesteva monticolla, som ska följas och som i Finland har enbart några kända förekomstplatser. Förekomsten låg väldigt nära vägen och i rapporten reflekterades det att den finns väldigt nära den grusväg som leder från Hannukainen till Rautuvaara och den kan äventyras, om en större och bättre transportled uppförs mellan platserna.

31 29 25 PUNKT 25 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Ansökan ska skriftligen och markerat på en karta specifikt redogöra för de källor som är föremål för ansökan om undantagstillstånd. Enligt ansökan finns det i Hannukainenområdet 17 eller 19 källor (avvikande tal har lagts fram i olika punkter av ansökan) och i Rautuvaaraområdet 3 källor som kan förstöras. I ansökan om undantagstillstånd ska därtill närmare grunder läggas fram; bland annat förekomsten av källor som motsvarar de källor som nu är föremål för ansökan om förstöring i Kolari kommun eller till exempel inom en radie på 20 kilometer från projektområdet (antal och placeringar på kartan) och på vilka grunder sökanden anser att skyddsmålen för källorna i fråga inte äventyras på grund av förstöringen. Fem källor förstörs i Rautuvaaraområdet (Tabell25-1). Källorna är i huvudsak i naturtillstånd. Vid en källa förekommer uddstjärnmossa, som är lokalt utrotningshotad. I gruvområdet i Hannukainen förstörs 18 källor (Tabell25-2). Källorna är i huvudsak i naturtillstånd. Vid en källa förekommer brudsporre, som klassificerats som en hotad art, och vid två källor förekommer två lokalt hotade mossarter. Undantagstillstånd söks för sammanlagt 23 källor, som presenterats i tabellerna (Tabell 251 och Tabell 252) och på en karta (Bilaga 11). Tabell25-1. Källor som förstörs i Rautuvaaraområdet, 5 st. Figur 78 Källtyp Källa Naturtillstånd I naturtillstånd Art som ska beaktas 81 Källa Försämrat naturtillstånd uddstjärnmossa (RT, regionalt hotad) 89 Källa Försämrat naturtillstånd trubbuddmossa (ansvarsart) 91 Källpåverkat område Källa och bäck I naturtillstånd 136 I naturtillstånd skruvkällmossa (ansvarsart) Tabell25-2. Källor som förstörs i Hannukainenområdet, 18 st. Figur Källtyp Källa Källpåverkat område Källpåverkat område Naturtillstånd I naturtillstånd Inte i naturtillstånd Inte i naturtillstånd Källpåverkat område Källmyrsområde Källa Källa Källa Källa Källa Källa Inte i naturtillstånd I naturtillstånd I naturtillstånd I naturtillstånd I naturtillstånd I naturtillstånd I naturtillstånd I naturtillstånd Art som ska beaktas skruvkällmossa (ansvar) uddstjärnmossa (LC, RT) bandpraktmossa (LC, RT) brudsporre (VU) kvarnbäckmossa (LC, RT) uddstjärnmossa (LC, RT) stor måntandsmossa (ansvarsart)

32 a 721b 861a 861b 1021 Källa, källpåverkat område Källa Källa Källa Källa Källa Källa I naturtillstånd I naturtillstånd I naturtillstånd I naturtillstånd I naturtillstånd I naturtillstånd I naturtillstånd I området för Hannukainenutmålet och i dess närhet finns det därtill 18 källor, som kan vara föremål för dräneringskonsekvenser på grund av sänkningen av grundvattnet (Tabell 253). Alla källor som lämnar i området med sänkt grundvatten enligt grundvattenmodellen har införts i tabellen. Källorna har också presenterats på karta (Bilaga 11). Tabell25-3. Områden i Hannukainenområdet som kan drabbas av torkande konsekvenser på lång sikt. Figur 663a 663b 663c 663d a 667b 667c 667d 667e 667f Källtyp Källa Källa Källa Källa Källa Källa Källa Källa Källa Källa Källa Källpåverkat område Källpåverkat område Källa Källa Källa Källa Källa Naturtillstånd I naturtillstånd I naturtillstånd I naturtillstånd I naturtillstånd I naturtillstånd I naturtillstånd I naturtillstånd I naturtillstånd I naturtillstånd I naturtillstånd I naturtillstånd I naturtillstånd Försämrat naturtillstånd I naturtillstånd I naturtillstånd I naturtillstånd I naturtillstånd I naturtillstånd Art som ska beaktas kvarnbäckmossa (LC, RT) kvarnbäckmossa (LC, RT) kvarnbäckmossa (LC, RT) kvarnbäckmossa (LC, RT) kvarnbäckmossa (LC, RT) kvarnbäckmossa (LC, RT) måntandsmossa (ansvar) skruvkällmossa (ansvar) måntandsmossa (ansvar) Enligt de utredningar som gjorts av LVT finns det i närområdena i Hannukainen och Rautuvaara sammanlagt 66 källor som motsvarar de källor som förstörs. I Äkäsjokimynningen har 13 källor upptäckts. Därtill finns det i Niesa- och Ristimellanjänkäområdet tre utredda källor. Dessa källor som bevaras har visats på en karta (Bilaga 11) Största delen av källorna är helt i naturtillstånd. Därtill är källornas växtlighetsvärde väldigt stort. Också de källbäckar som får sin början från flera källor är lokalt väldigt representativa. Inom en radie på 20 kilometer finns det sannolikt fler motsvarande källor. På detta avstånd finns bl.a. Pallas-Yllästunturi nationalpark, som enligt kartan har cirka 23

33 31 källor. Utifrån ovan nämnda uppgifter äventyras inte skyddsmålen för dessa våtmarker med anledning av projektet. 26 PUNKT 26 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Förslag över hur sökanden framskrider för att skaffa eventuellt nödvändiga undantagstillstånd enligt naturvårdslagen. Lappnycklar, som fridlysts enligt naturvårdslagen och som klassificerats som sårbar i rödlistningen av arter, förekommer i Hannukainenområdet. I och med projektet förstörs en förekomst. Konsekvenserna för arten bedöms bli betydande. Undantagstillstånd från fridlysningsbestämmelsen i 42 naturvårdslagen har sökts hos NTM-centralen i Lappland för förstöring av förekomsten av lappnycklar ( ). NTM-centralen i Lappland har beviljat tillstånd att förstöra förekomsten av lappnycklar i Hannukainenområdet ( ). Tillståndet har lämnats in som bilaga 13 till den ursprungliga tillståndsansökan. Tillståndet träder i kraft först efter att gruvbolaget har vidtagit kompensationsåtgärder, som det före genomförandet har presenterat för NTMcentralen i Lappland och när NTM-centralen godkänt dem. Kompensationsåtgärderna läggs fram i senare faser av projektet. De källobjekt i naturtillstånd som förstörs/ändras i och med projektet blir föremål för ansökan om undantag enligt vattenlagen i samband med miljötillståndsansökan. 27 PUNKT 27 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Hur avses rekommendationerna i punkt 7 i vattenhanteringsrapporten (bilaga 8 till ansökan) beaktas i den fortsatta planeringen och genomförandet av projektet? En beredskapsplan som grundar sig på en vattenhanteringen innan gruvverksamheten inleds. riskbedömning upprättas för Vattenbalansmodellen för gruvan görs på tillräckligt enkelt sätt på så sätt att den oavbrutet (helst veckovis) kan uppdateras med färska mätdata då gruvdriften inletts. Den nuvarande synen är att en modell som upprätthålls oavbrutet upprättas med ett excel-verktyg och därtill kan man ta i bruk en dynamisk vattenbalansmodell för att förutspå långsiktiga scenarion. Vad gäller kritiska fraktioner införs förutom vattenmängder också vattenkvaliteten i vattenbalansmodellen. Kvaliteten på vattenfraktionerna har i ansökan om miljötillstånd beskrivits enligt bästa tillgängliga kunskap och de utförda modelleringarna. Det är dock en realitet att olika vattenfraktioners kvalitet kan variera i jämförelse med uppskattningen i tillståndsansökan, eftersom vattenkvaliteten varierar beroende på den malm som ska brytas och processeras, syrabildningsprocessfasen i gråbergsområdena, årets gång osv. Bedömningen av effektiviteten i vattenbehandlingen införs som en del av den fortsatta värderingsprocessen för gruvan. 28 PUNKT 28 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Ett referat över hur exceptionella jordmånsgeologiska förhållanden i målområdena (bland annat tjocka jordmånslager med bra vattenpermeabilitet) och osäkerhet som är förknippad med begränsade utredningar och mätningar har beaktats i anknytning till vattenhanteringen vad gäller funktionen, placeringen och planeringen för diken, vattenreservoarer och vattenbehandlingsbassänger och

34 32 dylika konstruktioner. Hur säkerställs till exempel vattenreservoarernas och behandlingsbassängernas funktion? dikenas och Jordmånen i Hannukainenområdet är i huvudsak täckt av morän som uppkommit vid senaste istid. I området förekommer avlagrade sand- och gruslager, i synnerhet i älvdalarna. De låga punkterna i terrängen utgörs av torv eller moränområden av sumpvariant. Under planeringen kartlades flera alternativ för vattenreservoaren. Med anledning av områdets jordmån och topografi var de alternativ som tekniskt-ekonomiskt sett kunde genomföras små. Dessa alternativ förekom främst i Kivivuopio dal norr om Pakarovanjänkä. Det slutliga valet för placeringen för vattenreservoaren föll på Pakarovanjänkä på grund av den gynnsamma torvbädden, topografin och övriga funktioners placering. Vattenreservoaren är till största del placerad i ett torvområde, där jordmånen i huvudsak består av sandmorän och torv. Också sandlager förekommer lokalt i vattenreservoarens dammlinje. I Kivivuopionoja dalsänka utgörs jordmånen av sten och grov morän, under vilken det finns förvittrat berg. I planeringen har man förberett sig på injektioner av bottenjord under dammen i Kivivuopionoja dal för att dämpa för stor infiltration och erosionsrisken. Det vatten som infiltreras i dalen styrs till det pumpverk som finns nedanför dammen, varifrån vattnet pumpas tillbaka till bassängen. I den östra delen av vattenreservoaren är vattentrycket i en normal driftsituation jämförelsevis liten och i de preliminära granskningarna har det konstaterats att mängden lakvatten till Valkeajoki är liten och att ett behov av tätning av botten inte förekommit. Maximering av bassängens area möjliggör att vattentrycket minimeras, vilket är gynnsamt för att minska lakvattenmängden i synnerhet från Kivivuopionojadalen. Den större erosionsrisken för avlagrade jordarter dämpas med erosionsskyddade falltrappor och fördjupningar som grävs under dessa. Dikena mynnar ut i sedimenteringsbassängen innan vattnet får sitt utlopp i det omgivande vattendraget. Den södra vattenbehandlingsbassäng som planerats för anrikningssandområdet i Rautuvaara finns i ett moränområde med halter av suspenderade ämnen och en torvbädd, och utifrån undersökningarna finns inte grovkorniga avlagrade lager i området. Vattentätheten för dammen för den nordöstra vattenreservoaren förbättras i samband med förhöjningen av dammen genom att utöka bredden för fyllningen med morän med halter av suspenderade ämnen och med ett byte av moränmassan. 29 PUNKT 29 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING I anknytning till det som nämnts ovan, hur har information om särdragen i jordmånen och grundvattenförhållandena i målobjekten beaktats och hur har de påverkat/beaktats i bedömningen/planeringen av centrala omständigheter med tanke på vattenbalansen och vattenförvaltningen (bland annat vad gäller mängden dräneringsvatten i brotten och dräneringskonens storlek)? Den mängd dräneringsvatten vilken använts i vattenbalanskalkylen grundar sig på den modellering1 som gjorts under den tekniska projektplaneringen. Den 1 SRK Consulting (UK) Limited 2013c. Open Pit Mine Water Management Study, Hannukainen DFS, Finland. 2013c UK04970.

35 33 dräneringsvattenmängd som använts i kalkylen har uppskattats med en numerisk 3Dblockmodell (MODFLOW). Modelleringsområdet har presenterats i bilden nedan. Bild Modelleringsområde för den numeriska modelleringen (MODFLOW). Vad gäller ytjorden har det använda medelvärdet utifrån de utförda geotekniska och hydrogeologiska poranalyserna varit 0,1 m/d (1,16 E-06 m/s) och variationsintervallet 0,02 3 m/d (2,31 E-07 3,47 E-05 m/s). 30 PUNKT 30 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING En närmare presentation av hur avdunstningen och variationer i denna definierats för perioder med exceptionellt mycket regn eller torka och hur den beaktats i bedömningen av nederbörden i vattenhanteringsrapporten (tabell 4-3) och i nederbördsuppskattningarna (tabell 4-5). Som avdunstning från öppna vattenytor har vid beräkningen av vattenbalansen använts sjöavdunstningsvärden för Ylläsjärvi för perioden , producerade genom Finlands miljöcentrals vattendragsmodell. Den årliga avdunstningen från öppna vattenytor i enlighet med modellen är 286 mm/a. Nettonederbörden, det vill säga direkt nederbörd med avdrag för avdunstning från öppna vattenytor, har använts vid beräkningen av vattenbalansen, när balanserna för vattenbassängerna fastställts (vattenreservoaren i Hannukainen och sedimenteringsbassängen i Rautuvaara). Dessutom har balansen i lagerområdet för svavelrik anrikningssand (High-S) i denna beräkning fastställts i enlighet med nettonederbörden. Vid beräkningen av vattenbalans har en avrinning som beskrivits av (SRK, 2011) använts som lokal avrinningsdata. Enligt denna data är medelavrinningen i området 9,1

36 34 l/s/km². Modellen har kalibrerats efter vattenföringen i Muonio älv. I modellen har snöfallet och -smältningen räknats utifrån temperaturuppgifterna. Avrinningen har använts i vattenbalansberäkningen i definieringen av vattenföringen i upplagsområdena och gårdsområdena. Avrinning används även för att uppskatta de vattenmängder som rinner ut från LIMS-anrikningssandområdet. Avdunstningen från markområden och variationer i denna har inte tillämpats separat, utan adsorptionen till jordlager och också jordavdunstningen i avrinningsområdet har beaktats genom den upprättade modellen i avrinningsuppskattningarna. Upprepningsanalyser har gjorts såväl för nettonederbörden som för avrinningen enligt Gumbelfördelningen och dessa har gett den månatliga nederbörden och avrinningen vid extrema situationer. Den månatliga nederbörden och avrinningen i extrema situationer har använts i vattenbalanskalkylen, då man granskat bassängvolymernas tillräcklighet i olika extrema situationer. Utifrån den månatliga nederbörden och avrinningen i extrema situationer har nettonederbörden och -avrinningen med skalning fastställts för ett år som avviker från genomsnittet (tabellerna 4-3 och 4-5 i vattenhanteringsrapporten). I dessa definieringar har man inte separat beaktat variationer i avdunstningen, utan avdunstningsvärdena för ett genomsnittligt år har använts som avdunstningsvärden. I vattenbalanskalkylen har nettonederbörds- och avrinningsvärdena för ett år som avviker från ett genomsnittligt år använts för ett torrt år i granskningen av behovet av tillgång till råvatten i processen och i för ett vått år i bedömningen av tillräckligheten för de planerade avloppsvattenarrangemangen, avloppsvattenmängderna och bassängernas lagringsvolymer. Som slutresultat av granskningarna har det konstaterats att behov av extra råvatten under ett torrt år kan bli verklighet och täkt av extra råvatten möjliggörs via den rörledning som kommer från vattenreservoaren i Hannukainen. Därtill har det konstaterats att de planerade utloppsvattenarrangemangen och lagervolymerna är tillräckliga i de granskade vattenbalanssituationerna. Det har dock konstaterats vara realistiskt att eftersom en sällsynt vattenrik situation, som kan sätta extrem press på gruvans utloppsvattenarrangemang, infaller i slutskedet av gruvverksamheten livscykel, har man i det skedet insamlat en stor mängd information om de faktiska vattenmängderna i verksamheten, vilket möjliggör att man under verksamheten närmare kan förbereda sig på exceptionella situationer. Det kan konstateras att beaktande av variation i avdunstningen under exceptionella år knappast påverkat slutsatserna. Det stämmer att avdunstningen under regniga månader kan förmodas vara mindre än normalt, men det har inte ansetts att mer detaljerat beaktande av variationen i avdunstningen är kritiskt för ändamålet för den upprättande vattenbalansen och beaktande av variationen i avdunstningen hade följaktligen gjort kalkylen mer komplex i onödan. Därtill har man i beräkningen av den årliga nettonederbörden vid våta år använt de månatliga koefficienter som fåtts med upprepningsanalyser och för torra år ha man använt en årlig koefficient för varje månad. Därför ser det ut som om nettonederbörden till exempel under ett torrt år är större i juni-juli än under ett regnigt år. Också detta är en godkänd inexakthet i beräkningen, som inte bedöms ha avsevärd inverkan på vattenbalansens slutresultat och de slutsatser som dragits om vattenbalansen. 31 PUNKT 31 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Vilken är den inbördes rytmen för regleringen av vattenreservoaren i Hannukainen och sedimenteringsbassängen i Rautuvaara och hur genomförs den i

37 35 olika vattensituationer så att en tillräcklig lagervolym och pumpkapacitet alltid är tillgänglig? Hur avser sökanden aktivt kontrollera vattenbalansen och dess centrala delfaktorer och förutspå utvecklingen av vattensituationen/-balansen på kort och medellång sikt? När har det planerats att utarbeta en plan för beredskap för exceptionella förhållanden enligt punkt 5.6 i vattenhanteringsrapporten? Regleringen av vattenreservoaren i Hannukainen och sedimenteringsbassängen i Rautuvaara grupperas sinsemellan utifrån följande grunder: - Sedimenteringsbassängen i Rautuvaara är mindre vad gäller volym och den lägre av bassängerna. Bassängen regleras (det vill säga att pumpningen styrs) enligt den eftersträvade vattenytan i bassängen. Vad gäller vattnets ythöjd och följaktligen lagringsvolymen fastställs separat riktvärden för sommaren, vintermånaderna och april. Med dessa riktvärden säkerställs tillgången till vatten för processen också under vintermånaderna och å andra sidan ledig lagringsvolym då smältningen är som störst på våren. - Bassängen i Hannukainen är större vad gäller volym. Bassängen i Hannukainen regleras (det vill säga att pumpningen styrs) enligt vattenytan i bassängen i Rautuvaara och den eftersträvade vattenytan i bassängen. Vad gäller vattnets ythöjd och följaktligen lagringsvolymen fastställs separat riktvärden för sommaren, vintermånaderna och april. - Automatiken för pumpverken i Hannukainen och Rautuvaara och uppföljningen slås samman på sätt att om vattenytan i sedimenteringsbassängen i Rautuvaara ligger på en sådan nivå att mer vatten inte borde avledas till bassängen och man trots det måste avleda vatten från vattenreservoaren i Hannukainen, startas pumpverken samtidigt, vilket säkerställer tillräckligt med ledig volym i bassängen i Rautuvaara. I genomförandeplaneringsskedet upprättas för pumpverken en entydig driftsbeskrivning som fungerar som grund för automatiklogiken och redogör för alla potentiella körsätt för pumpverken och deras start- och stopptider i olika driftsituationer. Driftbeskrivningen upprättas i första hand för det inledande skedet av produktionen och efter att produktionen startat kommer man att uppdatera den vad gäller vattenytor som startar eller stoppar verken på så sätt att den motsvarar den pågående produktionssituationen. Vattenbalansmodellen för gruvan görs på tillräckligt enkelt sätt på så sätt att den oavbrutet (helst veckovis) kan uppdateras med färsk mätdata då gruvdriften inletts. Synpunkten för närvarande är att den modell som upprätthålls oavbrutet upprättas med ett excel-verktyg. Realiserad strömningsmätdata uppdateras oavbrutet i modellen, liksom också uppgifter om höjden för vattenytan i bassängerna. Uppgifterna om bassängernas lagringsvolym räknas enligt bassängernas vattenytor. Med oavbruten införsel av data är det möjligt att upptäcka och åtgärda inexaktheter i modellen, oförutsett svalg eller oförutsedda vattenkällor. Därtill kan en dynamisk vattenbalansmodell tas i bruk för att förutspå långsiktiga scenarier. I modelleringen på lång sikt använder man historisk klimatdata och säkerställer att de planerade vattenhanteringssåtgärderna inte äventyrar dammsäkerheten eller miljösäkerheten, inte ens i exceptionella klimatförhållanden. En beredskapsplan upprättats i det skede då projektet planeras, innan produktionen börjar. Beredskapsplanen upprättas utifrån riskbedömningen och då den upprättas ska den tekniska planeringen av vattenhanteringsarrangemangen vara redan av genomförandeplaneringsnivå.

38 36 32 PUNKT 32 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING En preciserad presentation av åtgärderna för att säkerställa renheten i vattenfraktioner (områdesdräneringsvatten) som i gruvans bygg- och driftskede avleds från diknings-, markröjnings-, ytjordsupplags- och dylika områden till närliggande vattendrag, det vill säga till Äkäsjoki, Valkeajoki, Kuerjoki och Niesajoki och i annat vatten som avleds till dessa älvar (bland annat tömningsvatten från Laurinojabrottet), i synnerhet under högvattenföringsperioden och regnrika perioder. Därtill en presentation av hur grumlighets- och dylika olägenheter hindras i dessa älvar. Hur till exempel tar man i bruk den i punkt i vattenhanteringsrapporten nämnda kemiska behandlingen av väldigt fina suspenderade ämnen och andra föroreningar (till exempel zink- och dylika andra metallhalter som eventuellt höjs) när/om sedimenteringsbassängernas effekt inte räcker? Utgångspunkten är at man förbereder sig för att effektivisera avlägsnandet av suspenderade ämnen med ferrosulfat i fällningen. Detta genomförs genom att till industriområdet lager ordna några (2-3) mobila doseringsapparater. Alternativt kan snabb leverans av apparaten säkerställas också med avtalsleverantören. Doseringsapparaterna flyttas till användningsobjektet före förutspådda överströmningsperioder eller utifrån prover. Om det ser ut som om metallhalterna stiger, testas en utfällningskemikalie som lämpar sig för vattenbehandling först i tester av laboratorieskala. 33 PUNKT 33 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING I punkt 6.1 i vattenhanteringsrapporten (i tabell 5-6) i ansökan konstateras det att de vattenfraktioner som kräver aktiv behandling utgörs av lakvatten från upplagsområden för PAF-gråberg och vatten som ska pumpas från Higs-Sanrikningsområdet. Preciserade motiveringar, hur har man kommit till den slutsatsen då lakvatten från PAF-gråbergsområdena når brotten (gradienten är mot brotten i driftskedet), då det kan förmodas att torrhållningsvattnet i brotten partiellt är av samma kvalitet som vattnet från PAFupplagsområdet. Informationen om egenskaperna hos olika gråbergsfraktioner och anrikningssandfraktioner (anrikningssand för olika malmtyper) och egenskaperna hos det lak- och avrinningsvatten som bildas av dessa är begränsade sett till den avsevärda mängd gråberg och anrikningssand som uppkommer (se begäran om komplettering av hanteringen av utvinningsavfall). Det har bedömts att det vatten som kommer från NAF-gråbergsområdena och LIMS-anrikningssandområdena innehåller bland annat uran. Det har konstaterats att uran fälls ut relativt enkelt till exempel med kalkutfällning. Utgångspunkten för planeringen av vattenbehandlingen som en helhet har varit att investeringar görs för ett vattenverk såväl för Hannukainen som för Rautuvaara. I detta skede av projektet kommer lakvattnet från PAF-gråbergsområdet och High-S-

39 37 anrikningssandområdet, utifrån existerande information, att vad gäller kvalitet vara sådant att det sannolikt kräver behandling. Å andra sidan har också utgångspunkten i planeringen av vattenbehandling varit konsekvensbedömningen. Det har bedömts att vattendragskonsekvenserna varit rimliga med den aktuella behandlingen och investeringarna i vattenbehandlingen. Om det visar sig att kvaliteten på andra vattenfraktioner är sådan att de också kräver behandling, är det möjligt att till en början delvis avleda vattnet till de byggda verken. Också mobila vattenbehandlingsenheter som genomförs som containerlösningar är möjliga. 34 PUNKT 34 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Vilket är förfarandet om också lakvattnet från NAF-gråbergsområdet, torrhållningsvattnet från brotten och vattnet från LIMS-anrikningssandområdet eller andra vattenfraktioner kräver aktiv behandling? Hur kan man då säkerställa en tillräcklig behandlingskapacitet och utjämningsbassäng-/lagervolym? Utgångspunkten i tillståndsansökningsskedet har varit att investeringar görs för ett vattenverk såväl för Hannukainen som för Rautuvaara. Vattenbehandlingsenheten i Hannukainen har dimensionerats för behandling av lakvatten från PAFgråbergsområdena och vattenbehandlingsenheten i Rautuvaara har dimensionerats för behandling av vattenfraktioner från Higs-S-anrikningssandområdet. I praktiken är produktionen vid bägge vattenbehandlingsenheter överdimensionerade under de första åren. Om det visar sig att kvaliteten på andra vattenfraktioner är sådan att de också kräver behandling, är det möjligt att till en början delvis avleda vattnet till de byggda verken. Vattenbehandlingsenheterna kan också byggas som moduler på så sätt att det är möjligt att öka dem i framtiden (utvidgningsreserveringar beaktas i områdesplaneringen i det skede då genomförandet planeras). Också mobila vattenbehandlingsenheter som genomförs som containerlösningar är möjliga. I detta sammanhang understryks det också att vattenbehandlingsprocesserna i framtiden kommer att utvecklas och att nya processleverantörer som är specialiserade på gruvvattenbehandling oavbrutet kommer in på marknaden. Undersökningsresultaten är lovande. Med andra ord är det möjligt att man också inom ramen för gruvprojektet i Hannukainen senare kommer att investera i vattenbehandlingsprocesser som inte beskrivits i denna tillståndsansökan. 35 PUNKT 35 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING I det första av de många skedena av behandlingen av lak- och avrinningsvatten från PAF-gråbergsområden (punkt Vattenbehandling i Hannukainen) är avsikten att använda lut för att höja ph. En preciserad presentation av mängden lut som behandlas och uppgången i Na-halten och dess konsekvens för effektiviteten i avlägsnandet av sulfat i det andra skedet av behandlingen. I det första skedet av behandlingen har det planerats att ph höjs till nivå 5, om det inkommande vattnets ph är lägre än detta. I detta ph-område är behovet av nödvändigt natriumhydroxid relativt litet och med optimal utfällning är halten av det fria natrium som lämnar i vattnet bara cirka 0,02 0,03 mg/m³ behandlat vatten (om ph-klassen för det inkommande vattnet är av klass 1). I praktiken är det svår att uppnå optimal utfällning med så små doser, men trots detta är lutdoseringen så liten och halterna av

40 38 fritt natrium som lämnar i vattnet så små, att dessa inte har betydelse för effekten för avlägsnandet av sulfat i skedet efter behandlingen. 36 PUNKT 36 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Granskning av behovet av separat förbehandling av vattnet i ytjorden i upplagsområdena (det finns rikligt med F, P, Al, Fe, SI, U, V i vattnet). En granskning, som också gäller andra utsläppskällor, av om det med behandling på vattnets uppkomstplats är möjligt att uppnå ett bättre övergripande resultat än med behandling av utspätt och blandat vatten. Generellt sett uppnås ett bättre övergripande resultat med behandling på vattnets uppkomstplats än genom att behandla utspädda och blandade vatten. Utgångspunkten i tillståndsansökningsskedet har varit att investeringar görs för ett vattenverk såväl för Hannukainen som för Rautuvaara. Vattenbehandlingsenheten i Hannukainen har dimensionerats för behandling av lakvatten från PAF-gråbergsområdena och vattenbehandlingsenheten i Rautuvaara har dimensionerats för behandling av vattenfraktioner från Higs-S-anrikningssandområdet. I praktiken är produktionen vid bägge vattenbehandlingsenheter överdimensionerade under de första åren. Konsekvenserna för vattenkvaliteten i Äkäsjoki under driftskedet orsakas i huvudsak av ytavrinning från upplagsområden för ytjord och från de samlingsdiken som omger gruvområdet. Lakvattnet från upplagsområden för ytjord uppskattas vara svagt sura. På ett allmänt plan uppskattas vattenkvaliteten dock vara god. Utifrån modellgranskningen ligger näringsämneshalterna (nitrat, fosfat) i Äkäsjoki i slutskedet av gruvdriften på samma nivå som i nuvarande situation (tabell 5-18 i tillståndsansökan). Utsläppen i produktionsskedet bedöms inte ha någon betydande inverkan på surheten och halterna av suspenderade ämnen i Äkäsjoki. Eventuella haltändringar bedöms inte ha betydande konsekvenser för det ekologiska tillståndet i Äkäsjoki. Enligt modelleringen har inte avrinningen under gruvdriften konsekvenser för vattenkvaliteten i Kuerjoki. Det har inte bedömts att gruvfunktionerna har konsekvenser heller för vattenkvaliteten i Valkeajoki. Vattenkvaliteten i Äkäsjoki, Kuerjoki och Valkeajoki följs upp. Om det visar sig att kvaliteten på andra vattenfraktioner som ska avledas till vattendraget är sådan att de också kräver behandling, är det möjligt att till en början delvis avleda vattnet till de byggda verken. Också mobila vattenbehandlingsenheter som genomförs som containerlösningar är möjliga. 37 PUNKT 37 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Det har uppskattats att lak- och avrinningsvattnet i PAF-gråbergsområdet efter behandlingen lämnar på en nivå på 3,0 3,5 g/l (tabell 6-1), dvs. på en relativt hög nivå. På motsvarande sätt har det enligt texten i punkt (s. 80) bedömts att sulfathalten i lak- och avrinningsvattnet efter behandlingen lämnar på en nivå på 3,5 g/l på grund av de alkalimetaller, såsom natrium, som finns i vattnet (enligt tabell 6-2 dock på en genomsnittlig nivå på1,5 g/l). Har sökanden planer på att effektivisera avlägsnandet av sulfat och minska den sulfatbelastning som avleds till Muonio älv genom att vid sidan om/i stället för kalkmjölk använda andra utfällningskemikalier eller helt andra metoder än kalksedimentering?

41 39 Sulfatkonsekvenserna av gruvprojektet i Hannukainen ligger utifrån vattendragsbedömningen på låg nivå i Muonio älv. Enligt modellkalkylerna kommer sulfathalten i Muonio älv vid lågvattenföring att öka i den omedelbara närheten av utloppsplatsen med cirka 18 mg/l och sjunka till en nivå på 7 mg/l på en sträcka på cirka 500 meter nedströms från utloppsplatsen. Ovan nämnda haltökningar motsvarar blandningshalter på cirka 20 mg/l och under 10 mg/l. Vid tillfällig lågvattenföring underskrids larmgränsen för sulfathalten för Muonio älv följaktligen också i mynningsområdet för utloppsröret. Vid medelvattenföring i Muonio älv är haltökningen i utloppsområdet cirka 3 5 mg/l, men den sjunker till en nivå på 1 mg/l på en sträcka på cirka en kilometer nedströms. Vid medelvattenföring underskrids den observationsgräns som vid MKB (Ramboll Finland Ab 2013) ställts för sulfathalten redan på en sträcka på 50 meter nedströms från utloppsröret. Enligt modellen lämnar alltså blandningshalterna tydligt under den larmgräns (AV) som ställts för sulfathalten och inom variationsintervallet för den naturliga bakgrundshalten i Muonio älv. Följaktligen planerar inte sökanden att effektivisera avlägsnandet av sulfat jämfört med nuvarande plan. 38 PUNKT 38 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING I tabellerna 6-1 och 6-2 i vattenhanteringsrapporten finns det en uppskattning av avloppsvattenkvaliteten efter den aktiva (kemiska) behandlingen. Av vilka elektrolyter (katjoner/anjoner) utgörs i huvudsak det behandlade vattnets elkonduktivitet då sulfathalten (anjon) är av klassen 3,0 3,5 g/l? Du huvudsakliga katjonerna utgörs av kalcium, kalium, magnesium och natrium. De uppskattade halterna är: Ca mg/l; K mg/l; Mg 50 mg/l; Na 200 mg/l. 39 PUNKT 39 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING I allmänhet försvinner koppar enklare än nickel vid vattenbehandling. Vilka omständigheter förklarar omfattningen på den kopparbelastning som avleds till Muonio älv (0,8 1,8 t/år) jämfört med nickelbelastningen (0,5 0,7 t/år) från och med det sjunde driftåret? Varför föreslås ett klart högre gränsvärde (0,5 mg/l) för den kopparhalt som avleds till Muonio älv i jämförelse med gränsvärdet för nickelhalten (0,3 mg/l)? I takt med att den vattenmängd som får sitt utlopp i Muonio älv växer, ökar koppar- och nickelbelastningen. Vid reningen sker ingen ändring utan vid större vattenmängder ökar också belastningens skillnad. Vid medel- och högvattenföring i Muonio älv höjer den nickelbelastning som denna haltnivå av nickel orsakar inte enligt strömnings- och vattenkvalitetsmodelleringen och bioligandmodelleringen (BLM) nickelhalten i Muonio älv över miljökvalitetsnormen på 5 µg/l som ställts för den biotillgängliga koncentrationen av nickel (SRf 1308/2015). Inte ens i den omedelbara närheten av utloppsröret. Utifrån strömnings- och vattenkvalitetsmodelleringarna och

42 40 bioligandmodelleringen (BLM) lämnar kopparhalterna i Muonio älv med dessa halter på låg nivå också i utloppsrörets mynningsområde. 40 PUNKT 40 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING En preciserad plan över klassificeringen och behandlingen av slam som bildas i behandlingen av vatten. Två slam uppstår av vattenbehandlingen i Hannukainen: överskottsslam från fällning i sura områden: överskottsslam från fällning i basiska områden: Enbart en slamfraktion uppkommer i vattenbehandlingen i Rautuvaara: överskottsslam från fällning i basiska områden: PH för överskottsslammet från fällningen av det sura området är 5 och bottensatsen innehåller järn, aluminium och koppar. Bottensatsen kan också innehålla fälld ferriarsenat. Överskottsslam från fällning i basiska områden består i huvudsak av fällda metallhydroxider (nickel, krom, kadmium) och fälld gips (CaSO4). Slam transporteras antingen förtjockad eller som slam till anrikningssandområdet och lagras i upplagsrområdet för svavelrik anrikningssand i egna isolerade avdelningar. Kvalitetssäkring som gäller slamfraktioner blir aktuellt då slamfraktioner börjar bildas. Från det avfall som uppkommer regelbundet utreds under verksamhetstiden: 1. variationer i avfallets sammansättning och gränser för dessa, 2. variationer i avfallets typiska egenskaper och gränser för dessa, 3. vid behov avfallets löslighetsegenskaper definierade med genomströmningstester, skaktester eller ph-konsekvenstester eller en kombination av dessa, 4. nyckelvariabler för motsvarighetstestningen och uppgifter för att definiera testningsomfattningen och -frekvensen, 5. uppgifter om bedömningen av avfallets överensstämmelse, vilka grundar sig på en tillräcklig mängd definieringar av typiska egenskaper för avfall för att utreda deras variation, om det handlar om en liknande process, men avfall som uppkommer i olika verk. 41 PUNKT 41 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING En preciserad plan över åtgärderna för att begränsa de kväveutsläpp som avleds till Muonio älv (t.ex. en hanteringsplan för sprängningsämnen). Motivering till varför gränsvärdet på den kvävehalt i det vatten som avleds till Muonio älv föreslås till 50 mg/l, vilket ska ses som högt, och information om grunderna för den använda bedömningen av den mängd kväve av sprängämnesursprung vilken lämnar som en lösning i gråberget? På samma gång en preciserad bedömning av betydelsen av de ökade kväveutsläppen och mineralkvävehalterna i vattnet vilka leds till Muonio älv.

43 41 Mängden kväve kan begränsas med valet av typen på de explosiva varorna, genom att minimera stänket och läckaget vid behandlingen av explosiva varor, optimera användningen av explosiva varor, utbildning, övervakning och utveckling av verksamheten. I Hannukainengruvan används pumpbara emulsionssprängämnen (såsom Kemiitti). Emulsionssprängämnen är bästa tillgängliga sprängämnen för tillfället vad gäller minimering av kväveutsläpp. De kvävemängder som har sitt ursprung i sprängämnen och fastställts i vattenhanteringsrapporten grundar sig i stället för Kemiitti på användning av sprängämnet ANFO (Ammonium Nitrate Fuel Oil). Eftersom bedömningen baserar sig på användning av ANFO-sprängämnet i stället för Kemiitti, som är mindre lösligt, ligger den i vattenhanteringsrapporten framförda bedömningen av kvävebelastningen på den säkra sidan. Rätt behandlingssätt av sprängämnet och en omsorgsfull laddning påverkar avsevärt kväveutsläppen från gruvan. Med tanke på kväveutsläpp av sprängningsämnen är laddningsprocessen och sammanlänkningen av den till den egentliga sprängningen den allra viktigaste omständigheten. Laddningen borde ske så effektivt som möjligt (på kort tid) och sprängningen av laddade hål borde göras så fort som möjligt efter laddningen. På så sätt minimeras sprängämnets reaktionstid i hålen och också kvävets löslighet i brottsvattnet. Det viktigaste som kan göras i laddningsarbetet är att undvika stänk. Sprängningsämnen ska fås in i borrhål och sprängas. Sprängämnen som stänker mellan hålen och till borrfältet då laddningsutrustningen rengörs samlas och förstörs på behörigt sätt. En noggrannare hantering av användningen av sprängämnen uppdateras i gruvans produktionsskede i och med den noggranna brytningsplanen. Den mängd kväve som förblir löslig grundar sig på beräkningen av SRK Consulting (UK) Limited 2013 (SRK Consulting (UK) Limited 2013b. Hydrological Impact Assessment for the Hannukainen Iron Ore-Copper-Gold Project, Phase b Prepared for Northland Mines Oy. UK4970). Deras uppskattning innehåller en hänvisning till publikationen: Ferguson, K.D., ja Leask, S.M.1998 The Export of Nutrients from Surface Coal Mines, Environment Canada Regional Program Report 8712, March, 1988, 127 p. Utifrån utsläppsmängden i vattenhanteringsrapporten (bilaga 8 till tillståndsansökan) varierar kvävehalten för utloppsvatten mg/l under olika driftår. Kvävebelastningen är som högst (307 t/a) under driftår 19. I en teoretisk situation, där belastningen verksamhetsåret 19 riktas mot Muonio älv vintertid vid lågvattenföring, skulle ökningen av kvävehalten vara uppskattningsvis 500 µg/l inom utloppsrörets mynningsområde. I verkligheten sker utloppet i proportion till vattenföringen i Muonio älv, dvs. att utloppsmängden är som högst under vårfloden. Vid medelvattenföring lämnar ökningen av kvävehalten inom utloppsrörets mynningsområde på nivån 47 µg/l. Uppgången av kvävehalten har mest konsekvenser på sommaren, då algerna använder kväve. Följaktligen bedöms det inte att den tillfälliga uppgången av kvävehalten försämrar ekologisk status för Muonio älv. En preciserad bedömning av betydelsen av de ökade kväveutsläppen och mineralkvävehalterna i vattnet vilka avleds till Muonio älv. Fosfor och kväve är nödvändiga ämnen i primärproduktionen. Om inte andra omständigheter begränsar produktionen, såsom ljuset och temperaturen, blir det ena

44 42 näringsämnet eller båda näringsämnen i allmänhet det begränsande näringsämnet. Ickeorganiska lösliga näringsämnen som finns fritt i vattnet, fosfatfosfor, nitrat- och ammoniumkväve är direkt dugliga för alger. Vid sidan om näringsförhållandet ska uppmärksamhet riktas också mot själva haltnivåerna. Att näringsämnet förbrukats till slut eller så gott som till slut är i allmänhet ett tecken på att det är begränsande. Å andra sidan är det med höga halter sannolikt att produktionen inte alls är näringsämnesbegränsad. I många vattendrag kan näringsämnesbegränsningen variera under tillväxtperioden och ett av näringsämnen eller båda näringsämnen tillsammans kan begränsa algtillväxten. I älvvattendragen adsorberar näringsämnen i första hand på påväxtalger och vattenvegetationen (Pietiläinen och Räike 1999). Eventuell näringsämnesbegränsning har i allmänhet utretts med olika näringsämnesrelationsvärden, av vilka relationen mellan mineralnäringsämnen som är direkt dugliga för algen NH4-N+NO2+NO3-N:PO4-P=DIN:DIP bäst beskriver miniminäringsämnet. Enligt Forsberg m.fl. (1978) begränsas produktionen om mineralnäringsämnesrelationen regelbundet ligger över 12.. När förhållandet understiger 5, anses kväve begränsa tillväxten. Om näringsämnesförhållandet är 5 12, är bägge näringsämnen potentiella miniminäringsämnen. Om relationen av ickeorganiska näringsämnen räknas utifrån halterna av näringsämnen som lösts upp i vatten (filtrerat prov) fås en noggrannare bild av tillgången till näringsämnen som är direkt dugliga för algen. Definieringar görs i allmänhet från ofiltrerade prover, vilket i viss grad kan överdriva omfattningen på de näringsämnen (i synnerhet fosfor) som är direkt dugliga för alger (Pietiläinen och Räike 1999). Enbart näringsförhållandena redogör inte alltid för hur känsliga vattendagen är för ändringarna i kväve- och/eller fosforbelastningen. Om näringsämnenas mängder är väldigt låga eller på motsvarande sätt väldigt höga, minskar betydelsen av näringsförhållandena avsevärt. Styrkan på näringsämnesbegränsningen har illustrerats med den klassificering av näringsämnesbegränsning som utarbetats utifrån näringsämneshalterna och deras relationer. Pietiläinen och Räike (1999) har i sin studie delat in de finländska vattendragen i sju olika klasser för näringsämnesbegränsning, av vilka varje beskriver vattendrag som på sätt och vis begränsats av fosfor- och/eller kväveförhållandet. Användningen av näringsämnesförhållanden som indikator på miniminäringsämnet är mest pålitlig, om det klart finns brist på det ena näringsämnet och det andra på samma gång under hela produktionsperioden finns i rikliga mängder i förhållande till algens näringsämneskrav (Pietiläinen 2008).

45 43 Bild41-1. Indelning av de finländska insjöarna i sju näringsämnesbegränsningsklasser I MKB-referatet för Hannukainengruvan (Ramboll Finland Ab 2013) har kväve nämnts som miniminäringsämne i Muonio älv utifrån balansförhållet för näringsämnena ((Tot.P+Tot.N)/ (NH4-N+NO2+NO3-N):PO4-P) Enligt Pietiläinen och Räike (1999) bedöms miniminäringsämnet allt för ofta felaktigt som kväve utifrån balansförhållandet. Miniminäringen i Muonio älv har nedan uppskattats med DIN:DIP-förhållandet. Vattenkvalitetsuppgifter för Muonio älv från tillväxtperioden (maj-september) från sammanlagt tre provtagningsplatser åren har använts som vattenkvalitetsmaterial (Bild 412). Vattenkvalitetsuppgifterna har sitt ursprung i miljöförvaltningens datasystem för ytvattenstatus (PIVET) och de har hämtats via systemet för öppen data (

46 44 Bild41-2. Provtagningsplatser för vattenkvaliteten i Muonio älv. Vid provtagningspunkterna M5/B och M71 i Muonio älv, fanns definieringsresultat av icke-organiska näringsämnen från 43 provtagningar åren och Prover har inte alls tagits i maj eller juni. Från provtagningspunkten i Kaunisjokisuu fanns resultat från åren och från sammanlagt 70 provtagningsgånger på ett täckande sätt från tidsperioden maj-september. I de olika näringshalterna kunde enbart små skillnader observeras. I granskningen av mimiminäringsämnen och bedömningen av utvecklingen för mineralnäringsämnen användes följaktligen uppgifter från alla tre provtagningsplatser, så att uppmätta kontrolluppgifter från hela tillväxtperioden (maj-september) ficks till grund för bedömningen. Vid punkterna M5B och M71 i Muonio älv begränsas primärproduktionen utifrån kontrolluppgifterna sannolikt av fosfor och kväve tillsammans (Bild 411, Bild 413). Enbart vid det prov som tagits från punkten M5/B var det begränsande näringsämnet sannolikt kväve. Situationen var nästan den samma också i provtagningspunkten i Kaunisjokisuu, där största delen av observationerna tydde på kombinerad näringsämnesbegränsning. Kvävesbegränsning förekom främst i de prover som tagits i maj.

47 45 Eo.N µg/l Eo.N µg/l N tai P rajoittaa 60 P rajoittaa 50 P rajoittaa 60 N tai P rajoittaa N rajoittaa N rajoittaa Muonionjoki M5/B PO4-P µg/l Muonionjoki M PO4-P µg/l Muonionjoki Kaunisjokis. Bild41-3. Näring som begränsar primärproduktionen utifrån halten av icke-organiska näringsämnen i Muonio älv i maj-september åren och Eo.N=NO2+NO3+NH4-N Konsekvensen av kvävehalterna och de förhöjda mineralkvävehalterna i gruvan i Hannukainen för primärproduktionen i Muonio älv bedömdes utifrån vattenkvalitetsmaterialet och de kalkylmässiga halttillägg för ett genomsnittligt hydrologiskt år vilka lagts fram i miljötillståndsansökan (Tabell 5-27, s. 152). Utifrån vattenkvalitetsmaterialet för maj-september räknades månatliga genomsnittliga näringshalter, med tillägg för de månatliga tilläggen av kvävehalter vilka lagts fram i tabell 5-27 (Tabell 411). Halttilläggen har räknats för totalkväve, men i miniminäringsämnesgranskningen förmodades det att kväve i sin helhet är i ickeorganisk form. Det förmodas att belastningen av Hannukainengruvan höjer fosforhalten i Muonio älv som högst med bara 0,6 µg/l i genomsnittliga hydrologiska förhållanden. Haltuppgång kan följaktligen inte upptäckas med de analysmetoder som använts i vattendragskontrollen. Uppskattningen av haltutvecklingen för icke-organiska näringsämnen räknades därför utifrån de genomsnittliga fosfatfosforhalterna vilka observerats i Muonio älv under perioden

48 46 Tabell Halter av genomsnittliga icke-organiska näringsämnen enligt månad i majseptember åren , den uppgång av kvävehalten som Hannukainengruvan orsakat i de nedre delarna av utloppsröret i Muonio älv under gruvans driftår och de utifrån uppgifterna uppskattade genomsnittliga halterna av icke-organiskt kväve och fosfatfosfor i området nedanför utloppsröret under gruvdriftåren EoN = NO2+NO3N+NH4-N kk v PO4-P EoN µg/l µg/l 23 6,7 16 3,4 15 2,0 10 2,2 12 2,4 15 3,2 V VI VII VIII IX ka Pitoisuuslisä Arvioitu pitoisuustaso PO4-P EoN EoN µg/l µg/l µg/l , , , , , ,2 Enligt bedömningen fungerar fosfor och kväve (Bild 411, Bild 414) enskilt eller tillsammans som begränsande näringsämne nedanför utloppsröret i Muonio älv i en belastningssituation enligt driftåren för gruvan. I maj kan primärproduktionen begränsas i varierande grad av kväve eller fosfor. Enligt Pietiläinen och Räike (1999) drar alger och andra primärproducenter i kväve- och fosforbegränsade vattendrag effektivt nytta av näringsämnestillgångar i sin tillväxt. Om kväve- och fosformängden ökar på samma gång, ökar primärproduktionens omfattning kraftigt. Om bara den ena näringsmängden ökar, ändras inte produktionen avsevärt, åtminstone inte genast. På längre sikt kan primärproducenterna sannolikt dra nytta av en rimlig uppgång i en näringsämneshalt. Om en näringsämnesmängd ökar avsevärt, blir den andra näringen en näring som begränsar primärproduktionen. Eo.N µg/l 100 P rajoittaa N tai P rajoittaa 70 VIII IX V V-IX VII 40 VI 30 N rajoittaa PO4-P µg/l Bild41-4. Bedömning av näringsämnen som begränsar primärproduktionen nedanför utloppsröret i Muonio älv under gruvans driftår V IX = genomsnittlig halt av ickeorganiska näringsämnen under hela tillväxtperioden (maj-september)

49 47 Utifrån ovan presenterade kalkyler börjar fosformängden begränsa primärproduktionen mer i området nedanför utloppsröret i Muonio älv som en följd av gruvans belastning. Det bedöms inte att utloppsvattnet från gruvan innehåller avsevärda mängder fosfor, varför ingen avsevärd uppgång i primärproduktionen äger rum i området nedanför utloppsröret. På grund av den stora vattenmängden i Muonio älv utspäds effekten av utloppsvattnet snabbt nedströms, varför eventuell uppgång i algproduktionen begränsar sig till utloppsrörets närområde. I miniminäringsämnesgranskningen användes de halttillägg som orsakats av belastningen och räknats för ett genomsnittligt hydrologiskt år. Nedanför utloppsröret är det möjligt att kvävehalterna i teorin stiger till en väldigt hög nivå vid lågvattenföring. Lågvattenföring infaller sannolikt dock utanför tillväxtperioden, då primärproduktionen i älven är väldigt liten. Forsberg, C., Ryding, S.-O., Claesson, A. & Forsberg, Å Water chemical analyses and/or algal assay? Sewage effluent and polluted lake studies. Mitt. Int. Ver. Limnol. 21: Pietiläinen, O.-P. & Räike, A Typpi ja fosfori Suomen sisävesien minimiravinteina. Suomen Ympäristö 313. Pietiläinen, O.-P. (red.) Yhdyskuntien typpikuormitus ja pintavesien tila. Suomen ympäristö 46/2008: 42 PUNKT 42 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING En preciserad presentation av hur osäkerhetsfaktorer som anknyter till kvaliteten på olika vattenfraktioner (till exempel punkterna och i vattenhanteringsrapporten) beaktats i planeringen av vattenbehandlingen och i konsekvensbedömningen av utsläppen? I planeringen av vattenbehandlingen har man varit medveten om att kvalitetsbedömningen av vattenfraktioner i detta skede innehåller osäkerheter. Utgångspunkten i tillståndsansökningsskedet har varit att investeringar görs för ett vattenverk såväl för Hannukainen som för Rautuvaara. Vattenbehandlingsenheten i Hannukainen har dimensionerats för behandling av lakvatten från PAFgråbergsområdena och vattenbehandlingsenheten i Rautuvaara har dimensionerats för behandling av vattenfraktioner från Higs-S-anrikningssandområdet. I praktiken är produktionen vid bägge vattenbehandlingsenheter överdimensionerade under de första åren. Behandlingsprocesserna för vatten har i detta skede planerats för att avlägsna sulfat och vissa metaller. Om det visar sig att kvaliteten på andra vattenfraktioner är sådan att de också kräver behandling, är det möjligt att till en början delvis avleda vattnet till de byggda verken. Vattenbehandlingsenheterna byggs som moduler på så sätt att det är möjligt att utvidga dem i framtiden (reserveringen för utvidgningar beaktas i områdesplaneringen i det skede då genomförandet planeras). Också mobila vattenbehandlingsenheter som genomförs som containerlösningar är möjliga. I detta sammanhang understryks det också att vattenbehandlingsprocesserna i framtiden kommer att utvecklas och att nya processleverantörer som är specialiserade på gruvvattenbehandling oavbrutet kommer in på marknaden. Undersökningsresultaten är lovande. Med andra ord är det möjligt att man också inom ramen för gruvprojektet i

50 48 Hannukainen senare kommer att investera i vattenbehandlingsprocesser som inte beskrivits i denna tillståndsansökan. Osäkerheter som gäller kvaliteten i vattenfraktionerna har inte separat beaktats i konsekvensbedömningarna. Sökanden är medveten om att ifall kvaliteten på vattenfraktionerna är sämre än vad som lagts fram i tillståndsansökan och vattendragskonsekvenserna därmed större, ska vattenbehandlingen effektiviseras för att förebygga konsekvenserna. 43 PUNKT 43 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING En preciserad presentation av åtgärderna för att lindra konsekvenserna av det vatten (de utsläpp) från gruvområdet vilket avleds till Muonio älv och de närliggande vattendragen, bland annat den i punkt 5.4 nämnda förgreningen av utloppsröret och andra åtgärder som gäller inledande spädning och vattenblandning. Innan vattnet från gruvan leds till Muonio älv har det behandlats med lämpliga aktiva och passiva vattenbehandlingsåtgärder. Närmare uppgifter om vattenbehandlingen finns i Vattenbehandlingsrapporten. Dräneringsvattnet från brotten, ytavrinningen från gårdsområdena, lak- och avrinningsvattnet från gråbergsområdena (PAF och NAF), lakvattnet från anrikningssandområdena pumpas eller styrs till sedimenteringsbassängen i Rautuvaara. Det renade vattnet blandas från sedimenteringsbassängen med en större mängd vatten, varifrån det utspädda vattnet får sitt utlopp via ett rör i Muonio älv. De ökade halterna i Muonio älv blir enligt uppskattning totalt sett relativt små. Konsekvenserna av utsläppen observeras med prover från Muonio älv. Utgångspunkten är att vattnet blandas och späds ut i Muonio älv. Om det i det skede då gruvan är i drift uppkommer ett behov av effektivare utspädning av vattnet, är det möjligt att ytterligare effektivisera utspädningen i vattenmassan i Muonio älv med rörarrangemang. Utloppsröret kan till exempel förgrenas vertikalt i flera punkter i älvens tvärsnitt, då det behandlade avloppsvattnet späds ut effektivare i början, eftersom blandningen sker snabbare och bättre i hela vattenmassan. 44 PUNKT 44 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Bedömning av xantathalter i utloppsvattnet. De xantater som kan användas i anrikningsprocessen utgörs av kalimuamylxantat (PAX), natriumetylxantat och natriumisopropylxantat. Xantater hamnar i gruvvattenkretsloppet i anrikningssandområden. Xantathalterna i utloppsvattnet kan inte direkt bedömas till exempel utifrån kalium- och natriumhalterna i det avgående vattnet, eftersom en del av kaliumet och natriumet i det avgående vattnet har sitt ursprung i brottsvattnet, gråbergsområdena och vattenbehandlingen. Det ska också beaktas att inte heller kaliumhalten i det vatten som avskiljs från till exempel anrikningssand i sin helhet har sitt ursprung i xantatrester, utan en del av kaliumet har sitt ursprung i den malm som processeras. Följaktligen är det inte heller möjligt att bedöma xantathalten i det avgående vattnet utifrån kalium- och natriumhalterna i det vatten som avskiljs från anrikningssanden. De xantatmängder som lagts fram i ansökan grundar sig på de utförda provkörningarna av processen. Konsumtionen av xantat preciseras i samband med de fortsatta testerna

51 49 inom processen. Också uppskattningen av xantatrester kan preciseras efter processtestningen. Det finns inte någon mätmetod för att definiera xantat. Därför har det inte varit möjligt att mäta xantater från utsläppsvattnet från gruvorna i annan verksamhet. 45 PUNKT 45 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Avdunstningen från markområdena och variationerna i denna har inte redogjorts i vattenbalansräkningen. Under regniga månader kan det förutsättas att avdunstningen är mindre än normalt; hur har detta beaktats? Hur har avdunstningsvärden använts i tabellen 4-3? Hur kan nettonederbörden under ett torrt år vara större i juni-juli än under ett regnigt år? Ärendet har behandlats i punkt 30 i begäran om komplettering. 46 PUNKT 46 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Enligt ansökan avleds dräneringsvatten från dagbrottet via olje- och sandavskiljning till vattenreservoaren. En närmare utredning över den planerade oljeavskiljningslösningen och dess dimensionerade vattenströmning. Den planerade kapaciteten för pumpverket för dräneringsvatten vid dagbrottet i Hannukainen är m³/h och motsvarande strömning från dagbrottet i Kuervitikko är 620 m³/h. I bägge fall fungerar den avlånga stillningsbassängen som grävts ner i markgrunden och förses med en HDPE-tätningsfilm. Pumpverkets sugrör byggs i botten på bassängens motstående sida i förhållande till vattnets utloppsriktning. En oljebom byggs över bassängen och den stigande oljan lämnar bakom ytan. Bassängernas inkomstsida förses med en inströmningsbrunn, till vilken det senare är möjligt att ordna kemikalisering eller en kontroll- och provtagningspunkt för inkommande vatten. Inkomstanslutningen till bassängen genomförs med ett PEH rör. I rörets ända i oljeavskiljningsbassängen görs en T-förgrening. Längden på det T-förgreningsstycke som är stängt vid ändorna är 2,5 m och i bägge ändor av stycket görs två ca ø 300 hål i bassängriktningen för att förbättra strömningsförhållandena. Avgångsröret leds till pumpverket. De allmänna dimensioneringsvärdena för bägge oljeavskiljningsbassänger är: - effektiv retention 10 min. - reservering för utrymme för is 0,8 m - lagerutrymme för olja 0,1 m - strömningsarea 1,2 m - utrymme för slam (i botten) 0,1...0,3 m - släntlutning 11:2 En typbild av kompletteringen. oljeavskiljningsbassängen har presenterats i bilaga 12 till

52 50 47 PUNKT 47 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Dräneringsvattnet från dagbrottssjön i Laurinoja avleds eventuellt till Äkäsjoki. I Hannukainen byggs innan tömningen en vattenbehandlingsenhet, men det ytvatten som avleds från Laurinoja till Äkäsjoki kräver enligt sökanden inte behandling. I ansökan talar man om högklassigt vatten i ytskiktet i Laurinoja. En närmare presentation av kriterierna för att avleda vattnet till Äkäsjoki och en presentation av uppföljningen under pumpningstiden. Vattenkvaliteten i Laurinoja dagbrott har observerats under åren och Därtill har vattenkvaliteten i dagbrottet i Laurinoja undersökts år Vattenkvalitetsresultaten från år 2016 avviker inte avsevärt från de halter som lagts fram i ansökan om miljötillstånd och följaktligen talar de för planerna att avleda ytvattnet till Äkäsjoki. Resultaten från år 2016 visar att vattnet i dagbrottssjön i Laurinoja är avlagrat och att lagergränsen i djupriktning funnits vid cirka meter. Lagergränsen syns tydligt i synnerhet vad gäller järnhalten, som på ett djup på 1 20 meter är under 0,05 mg/l och ökar tydligt djupare än detta. Avlagringen syns också i elkonduktiviteten. Innan eventuell pumpning börjas, definieras vattenkvaliteten i olika lagerdjup ner till ett djup på 20 meter, för att säkerställa att vattenkvaliteten inte avsevärt försämrats jämfört med tidigare undersökningsresultat och de resultat som använts i modelleringen. I ansökan om miljötillstånd har konsekvenserna av avledningen av vatten för vattenkvaliteten i Äkäsjoki bedömts med 2D-strömningsoch vattenkvalitetsmodelleringar. Utifrån modelleringen lämnar de modellerade tungmetalloch sulfathalterna i mynningsområdet på nivån för deras naturliga bakgrundshalter. Det kan följaktligen förmodas att konsekvenserna av dräneringsvattnet är små i Äkäsjoki och vad gäller andra vattenkvalitetsvariabler. I modelleringen har man använt en sulfathalt på 70 mg/l, en nickelhalt på 22 µg/l och en kadmiumhalt på 0,025 µg/l. Utifrån de senaste vattenkvalitetsuppgifterna (2016) har vattenkvaliteten varit bättre än dessa värden i ytlagren (0 20 meter). Följaktligen är eventuella haltuppgångar på grund av pumpning sannolikt lägre än vad som presenterats. Eventuella konsekvenser av pumpning för vattenkvaliteten i Äkäsjoki följs i Äkäsjoki enligt ett kontrollprogram som senare ska godkännas av NTM-centralen i Lappland. 48 PUNKT 48 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Närmare uppgifter om de planerade vattenbehandlingsenheterna jämte dimensionsuppgifter och ritningar. I vattenhanteringsrapporten (bilaga 8) nämns bilageritningarna P001 P004, men dessa har inte fogats till ansökan. De bilagor som saknats i vattenhanteringsrapporten finns i bilaga 12 till denna begäran om komplettering. 49 PUNKT 49 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING En bild som motsvarar vattenbalansbilden 6.1 i bilaga 8, vilken visar alla vattenbehandlingsenheter som kommer till området.

53 51

54 52 50 PUNKT 50 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Orsakar utloppsröret ändringar i Muonio älvs strömning på så sätt att ett bärande istäcke inte bildas i vissa avsnitt av älven? Vilken är strömningens konsekvens för det bärande istäcket i övriga älvar/diken? Till exempel vid medelvattenföring i Muonio älv (179 m3/s) är den maximala utloppsvattenföringen vid gruvan (ca 9,0 Mm3/a, 0,29 m3/s) mindre än 0,2 % av älvvattenföringen. Vid tillfällig lågvattenföring (11 m3/s) som upprepas sällan är motsvarande andel 2,6 % av älvvattenföringen. Temperaturen på det vatten som får sitt utlopp via utloppsröret följer temperaturen i naturen och ligger följaktligen nära temperaturen på älvvattnet, varför avloppsvattnet inte direkt har någon issmältande effekt. Det vatten som får sitt utlopp ökar strömningshastigheten i älven i väldigt liten grad, varför det vatten som får sitt utlopp inte har någon långtgående issmältande effekt. Under till exempel lågvattenföringsperioden är den mängd vatten som strömmar från Muonio älv till Äkäsjoki cirka 14-faldig sett till den mängd vatten som avleds från utloppsröret. Eventuellt sämre istillstånd lokalt i närheten av utloppsröret på grund av det vatten som får sitt utlopp i älven ska beaktas då man går över till den andra sidan av älven. Utloppsplatsen och en tillräcklig farozon markeras i terrängen. Strömningen i det vatten som avleds från utloppsröret har inte konsekvenser i andra älvar/bäckar vad gäller istäcket. Till exempel bedöms det inte att nedgången i vattenmängden i Niesajoki på grund av gruvdriften har konsekvenser för istäcket i Niesajoki. 51 PUNKT 51 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Konsekvensberäkningen för Muonio älv har gjorts enbart för ett genomsnittligt år vad gäller hydrologiska förhållanden. Hurudan inverkan har exceptionella år (torrt/regnigt)? Vid bedömningen av vattendragskonsekvenserna för Muonio älv har sulfathalten i Muonio älv modellerats också vid lågvattenströmning (NQ 18 m3/s, ). Resultatet av modelleringen har presenterats i kapitel i miljötillståndsansökan. NQ 18 m3/s är den lägsta uppmätta strömningen under åren vid mätstationen i de övre delarna av älven. Därtill har man i bedömningen av vattenkonsekvenserna för Muonio älv räknat haltuppgången för kadmium vid utloppsröret vid lågvattenföring (NQ 11m3/s, ). Detta har räknats utifrån den lägsta uppmätta strömningen under mäthistorian åren från mätstationen i de övre delarna av älven (7,75 m3/s). Mätstationen finns i den övre delen av älven, varför strömningen vid utloppsröret kalkylmässigt varit större. Haltuppgångar i mynningsområdet för utloppsröret vid lågvattenföring 11m3/s har presenterats i följande tabell. Lågvattenföring har använts i januari-april. Haltuppgångarna har räknats med medelvärdeshalter under driftåren, då belastningen är som störst. Under ett exceptionellt regnigt år är vattenföringen i Muonio älv större än vid medelvattenföring, varför haltuppgångarna i Muonio älv är mindre än vid medelvattenföring.

55 53 Tabell Haltuppgångar i mynningsområdet för utloppsröret vid lågvattenföring 11m3/s. Muuttuja Cl F P SO4 Ag Al As N Ca Cd Co Cr Cu Fe Hg K Mg Mn Mo Na Ni Pb Sb U Zn Yksikkö µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l µg/l Tammi , ,01 4,5 0, ,061 0,52 0,02 2,69 1,66 0, ,41 0, ,16 0,01 0,05 0,30 0,37 Helmi , ,01 3,8 0, ,052 0,45 0,02 2,30 1,41 0, ,06 0, ,99 0,01 0,04 0,25 0,32 Maalis , ,01 4,1 0, ,055 0,47 0,02 2,43 1,50 0, ,18 0, ,05 0,01 0,05 0,27 0,34 Huhti , ,01 4,6 0, ,062 0,54 0,02 2,76 1,70 0, ,47 0, ,19 0,01 0,05 0,31 0,38 52 PUNKT 52 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Hur säkerställs såväl en bra vertikal som en bra horisontal blandning i Muonio älv och att vatten av sämre kvalitet inte strömmar enbart längs stranden på den finska sidan? Vattnets spridning säkerställs genom att bygga en förminskningsmuff i ändan av röret (D700-D400). Vid förminskning ökar vattnets strömningshastighet och vattnet sprutar då längre bort från stranden. (de bifogade ritningarna finns i bilaga 7, se punkt 15 i begäran om komplettering). 53 PUNKT 53 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Närmare bakgrunder till de använda varselvärdena (TV) och larmvärdena (AV). Har samverkan av flera olika skadliga ämnen för vattenlevande organismer beaktats i konsekvensbedömningen. Det är känt att vattenlevande organismer under en kort tid tål högre halter av skadliga ämnen än normalt. Internationella riktvärden för vattenkvalitet innehåller ofta två värden, varav det ena bestämmer de maximivärden som vattenorganismer tål och det

56 54 andra tåligheten för långvarig exponering. I bedömningen av målet för vattenkvaliteten har larmvärdena (AV) fastställts till en nivå som ännu är säker vid långvarig exponering. I MKB-förfarandet har således två målvärden bestämts för varje kvalitetsvariabel i vattnet: varselvärde (TV) och larmvärde (AV). En överskridning av varselvärdet visar på en iakttagbar förändring i vattenkvaliteten jämfört med grundtillståndet och hjälper till att styra uppföljningen. Generellt sett är larmvärdet (AV) det lägsta värde som föreskrivits för långvarig exponering i de internationella anvisningarna för vattenkvaliteten eller i EU:s vattenlagstiftning. Om Europeiska Unionen eller en annan myndighet inte fastställt riktvärden för vattenkvaliteten, är det larmvärde som använts i denna undersökning utifrån observationerna (eller statutrapporten) 99. procentpunkter förhöjda med två standardavvikelser. Överskridning av det internationella vattenkvalitetsvärdet (AV) ses som en kraftig konsekvens. Varselvärdet (TV) har fastställts till 80 procent av analysresultatet för varje vattenkvalitetsvariabel i statusrapporten. En överskridning av varselvärdet visar på en iakttagbar förändring i vattenkvaliteten jämfört med grundtillståndet och hjälper till att styra uppföljningen. Att varselvärdet överstigs knappt innebär i sig inte en konsekvens för de vattenlevande organismerna och hela vattendragets vattenkvalitet. Kumulativa konsekvenser och samkonsekvenser av olika omständigheter kan inte förutspås eller bedömas på tillförlitligt sätt. En skyddsmarginal har använts för att fastställa konsekvenserna av överskridning av varselvärdet. Överskridning av varselvärdet (TV) ses som en liten konsekvens om nivån är mindre än hälften av AV-värdet. Då halten överstiger 50 % av AV-värdet, definieras överskridningen som en måttlig konsekvens, så länge halten hålls under själva AV-värdet. I bedömningen av konsekvenserna har man inte separat beaktat samkonsekvenserna av flera olika skadliga ämnen. Det är svårt att bedöma samverkan av flera skadliga ämnen. Samverkan av skadliga ämnen kan vara additiv, synergistisk eller antagonistisk. De kombinerade konsekvenserna av skadliga ämnen beror på bland annat de skadliga ämnena, haltnivåerna, organismgruppen och exponeringstiden. Enligt undersökning är största delen av samverkan av metaller antagonistiska, det vill säga att metallernas samverkan är lägre än deras sammanräknade konsekvens, men också synergiska och additiva konsekvenser har rapporterats. Vijver ym Response predictions for organisms water-exposed to metal mixtures: a meta-analysis. Environmental Toxicology and Chemistry. 30(6). Norwood WP ym Effects of metal mixtures on aquatic biota: A review of observations and methods.hum Ecol Risk Assess 9: ). Det ska beaktas att de biotillgängliga haltnivåerna som kan användas i undersökningarna är avsevärt lägre än till exempel totalhaltnivåerna i mynningsområdet för utloppsröret i Muonio älv. Man kan försöka räkna de kombinerade verkningarna till exempel med toxisk enhet"metoden (toxic unit, TU, Sprague 1970), där den prognosticerade miljöhalten för varje ämne delas med dess miljökvalitetsnorm (Kauppila 2015). Dessa TU-enheter kan räknas samman och om summan överstiger talet ett, kan det förmodas att skadliga konsekvenser uppstår. Detta kalkylsätt är dock väldigt förenklat och säkra slutsatser kan inte dras utifrån resultaten av formeln, eftersom de kombinerade konsekvenserna av skadliga ämnen beror på bland annat de skadliga ämnena, haltnivåerna, organismgruppen och exponeringstiden. Nedan har den toxiska enheten räknats i Muonio älv utifrån belastningarna i gruvans slutskede och den lägsta uppmätta

57 55 vattenföringen under lågvattenföringsperioden (11m3/s). Den toxiska enheten har räknats genom att använda metaller som omfattas av en miljökvalitetsnorm i Finland (kadmium, nickel, bly och kvicksilver). Resultaten för den toxiska enheten vid mynningsområdet för utloppsröret blev 0,87, då det utifrån metoden med toxiska enheter förmodas att toxiska samverkningar inte uppstår. Kauppila, T (red,) Hyviä käytäntöjä kaivoshankkeiden ympäristövaikutusten arvioinnissa. Geologiska forskningscentralen, forskningsrapport PUNKT 54 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Är avsikten att undanröja torvmark från vattenlagerbassängernas botten? Om det inte föreslås att de ska avlägsnas, ska sökanden lägga fram en bedömning av hur eventuella torvflottar påverkar användningen av bassängen och vattenkvaliteten. Enligt punkt 28 i kompletteringen finns det inte någon avsikt att avlägsna torvmark. Det bedöms inte att torvflottar som eventuellt stiger upp till ytan har konsekvenser för bassänganvändningen. Det är möjligt att torvflottar stiger upp till ytan främst från de nordvästra och norra delarna av bassängen, vilka är torvtäckta. Torvflottar är till skada för bassänganvändningen om de förflyttar sig till närheten av startpumpverket och trycks mot botten precis vid startpumpverkets sugrör. Som förfaringssätt vad gäller torvflottar föreslås det att bildningen av torvflottar kontrolleras och om förekomsten är riklig och de rör sig mot bassängen södra vägg i riktning mot pumpverket, utarbetas planer och vidtas nödvändiga åtgärder för att sänka torvflottarna. I detta skede bedöms inte torvflottar ha betydande konsekvenser för vattenkvaliteten i bassängen, i synnerhet om de eventuellt sänks långt borta från startpumpverkets sugrör, då den lokala grumlighet som orsakas av sänkningen och belastningen av suspenderade ämnen inte når pumpverket. 55 PUNKT 55 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Uppskattning av eventuella konsekvenser av klimatförändringen på mängden exceptionella väderförhållanden och hur detta beaktats i ansökan. I framtiden kommer regnmängden i Norra Finland att öka till följd av klimatförändringen. Under den tid då gruvprojektet i Hannukainen är i drift (19 verksamhetsår) förutspås det att regnmängden ökar med cirka 5 8 % på vintern2. På samma gång ökar också lågvattenföringen i vattendragen på vintern. Enligt klimatmodellerna kommer också skyfallens kraft att öka i framtiden. I ansökan har man räknat vattenbalansen i gruvan vid en genomsnittlig situation och därtill för torra och våta år som upprepas en gång vart 20:e år (1:20), en gång vart 50:e år (1:50) och en gång vart 100:e år (1:100). I vattenhanteringsplaneringen för gruvan (pumpar och rör) har vattenmängder som enligt prognosen uppnås en gång per 50 år använts, eftersom regnen sannolikt ökar i framtiden på det sätt som nämnts ovan. Vattenbassängerna fungerar som bufferter vid skyfall på sommaren. De största bassängerna, vars dammar kommer att klassificeras enligt dammsäkerhetslagen, kommer att dimensioneras hydrauliskt enligt kraven i dammsäkerhetslagen. 2 Meteorologiska institutet ACCLIM II-hankkeen lyhyt loppuraportti

58 56 Med de planerade vattenhanteringskonstruktionerna kan vattnet i området hanteras med rätt reglering av bassängerna och pumpning under gruvans hela livslängd. För synnerligen exceptionella förhållanden ska dock en separat beredskapsplan göras upp. Dessutom ska beredskapsplanen för vattenhantering uppdateras och administreras under hela gruvverksamheten. Den ökade strömningen i vattendragen under lågvattenföringsperioden kan också innebära att det vatten som ska avledas från gruvan blandas i en större vattenmängd, då haltuppgången och i förlängningen konsekvenserna blir mindre än väntat. 56 PUNKT 56 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Granskning av projektets konsekvenser enligt målen i den nya godkända vattenhanteringsplanen. Enligt den godkända vattenhanteringsplanen har de vattendrag som omfattas av gruvans influensområde uppnått eftersträvad status (hög eller god ekologisk status). Vad gäller vattenbildningen i Torne älvs vattenförvaltningsområde är det huvudsakliga målet att bevara hög eller god status. I delområdet Muonio älv är målet för sammanlagt 86 % av vattendragen att bevara hög eller god status. Det bedöms inte att ekologisk status för vattendragen i gruvans influensområde försämras, med undantag för Niesajoki, där det är möjligt att god status försämras på grund av den hydrologisk-morfologiska ändringen (vattenströmningen minskar under gruvans driftstid) och älven fysikalisk-kemiska och biologiska status kan försämras efter gruvdriften. Följaktligen är det möjligt att gruvprojektet kan äventyra målen enligt vattenvårdsplanen vad gäller Niesajoki. Vad gäller grundvattnet är målet med vattenhanteringsplanen att grundvattnets status ligger på god nivå i alla grundvattenområden. Gruvprojektet kommer att försämra en del av grundvattenområdena i projektområdet. "I lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen finns det i 23 en specialbestämmelse om nya betydande projekt som ändrar vattenförekomsten. Det är möjligt att avvika från målet om att uppnå eller bevara hög status på grund av ett nytt betydande projekt som ändrar yt- eller grundvattenförekomstens strukturella eller hydrologiska status. Förutsättningarna för avvikelse är: 1) projektet är mycket viktigt ur allmänt intresse och den nytta det medför för den hållbara utvecklingen eller människors hälsa eller människors säkerhet är betydande, 2) alla till buds stående åtgärder för att förhindra olägenheter har vidtagits och 3) den nytta som eftersträvas inte kan uppnås på något annat tekniskt eller ekonomiskt skäligt sätt som utgör ett betydligt bättre alternativ för miljön än genom förändring av vattenförekomsten. Det är också möjligt att avvika från målet om att bevara hög status, då det handlar om ett projekt som orsakar fysiska ändringar eller förorening. Att statusen hos en ytvattenförekomst försämras från hög till god anses inte strida mot miljömålen, om försämringen av statusen orsakas av ett nytt viktigt projekt i enlighet med hållbar utveckling och om förutsättningarna motsvarande 1 mom. 1 3 punkten uppfylls. Med ett projekt enligt hållbar utveckling avses ett projekt vars konsekvenser är positiva med beaktande av miljökonsekvenserna som helhet samt ekonomiska och sociala konsekvenser. Det är dock inte möjligt att avvika från målen för kemisk status för ytvattnet. (Räinä m.fl Tornionjoen vesienhoitoalueen vesienhoidon toimenpideohjelma pinta- ja pohjavesille vuoteen 2021).

59 57 57 PUNKT 57 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Konsekvenserna i byggskedet för Äkäsjoki har räknats enligt medelvattenföring. Vilken är inverkan i de olika vattenföringsförhållandena i älven? Under byggfasen orsakas vattenbelastning från området på Äkäsjoki främst i samband med att ytjord avlägsnas och dagbrottet startas upp, under vattenreservoarens byggfas samt i samband med dikesgrävning och andra vattenoch infrastrukturanläggningsarbeten (Bilaga 8). Belastningen utgörs främst av suspenderade ämnen, vars konsekvenser har bedömts bli små (Ramboll Finland Ab 2013). Eventuella konsekvenser av avledningen i byggskedet av vatten av bra kvalitet från Laurinoja för vattenkvaliteten i Äkäsjoki har bedömts i ansökan om miljötillstånd med 2D-flödes och vattenkvalitetsmodelleringar. Eftersom det bedöms att eventuellt avlopp för vattnet hänför sig till det andra kvartalet av det första byggåret (Y-2), det vill säga under vårfloden, genomfördes konsekvensbedömningarna i en situation med medelvattenföring (MQ) under granskningsperioden i fråga. Det kan förekomma skillnader mellan omfattningen på våröversvämningarna mellan olika år. Vatten som eventuellt ska avledas avleds dock under vårfloden, inte till exempel vid lågvattenföring under vintern, och konsekvensen av det vatten som avleds är kortvarig, varför konsekvenserna inte modellerats i olika vattenföringsförhållanden i detta skede. 58 PUNKT 58 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Information om huruvida utsläppen från avloppsvattenreningsverket beaktats i konsekvenserna för Niesajoki i bygg- och driftskedet? Enligt ansökan försämrar verksamheten avsevärt livförhållandena för öringen i Niesajoki. En närmare utredning över hur dessa konsekvenser kan förebyggas eller minskas med en fiskerihushållningsavgift. Bedömningen av vattenkonsekvenserna och de fiskeriekonomiska konsekvenserna har gjorts med beaktande av den nuvarande situationen, det vill säga att utsläppen från avloppsvattenreningsverket i Rautuvaara beaktats i konsekvensbedömningen. I Niesajoki är det möjligt att kompensera de skadliga konsekvenserna av belastningen för öringens livsförhållanden med stödplantering av havsöringen, vilka kan göras med medel från fiskerihushållningsavgiften. Fiskerihushållningsavgiften ska betalas till fiskerihushållningsmyndigheten, som använder medlen från projekten för fiskbeståndet och förebyggande av olägenheter och skador för fisket. Enligt allmän praxis ska också vattenområdets ägare höras avseende fiskerihushållningsavgiften. Eventuella användningsformer för fiskerihushållningsavgiften har granskats i punkt 23 i tillståndsansökan och i punkt 106 i begäran om komplettering. Med den föreslagna fiskerihushållningsavgiften vore det möjligt att sätta ut sammanlagt ettåriga havsöringsyngel per år. En del av denna mängd, exempelvis 1 000, kunde sättas ut på ett sätt som godkänns av NTM-centralen i Niesajoki och den återstående delen i Äkäsjoki. 59 PUNKT 59 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Förslag på åtgärder med vilka det är möjligt att lindra de skadliga konsekvenserna för fiskbeståndet och fisket och den övriga användningen av vattendrag vilka orsakas av gruvdriften. Ett preciserat förslag i punkt 20.3 i ansökan om användningen av den föreslagna fiskerihushållningsavgiften och allokeringen av denna till olika lindringsåtgärder.

60 58 Svar i punkt 106 i begäran om komplettering. 60 PUNKT 60 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Ett närmare förslag på hur bullerutsläppen av krossningen och dess inmatning eller dess konsekvenser avses minskas. I gruvområdet i Hannukainen görs krossningen vid en fast primärkrossningsstation och sporadiskt med ett mobilt krossverk. Med primärkrossverket krossas malm som förs från gruvan, vilket matas in i krossverkets gap genom att tippa över det direkt från stenbilen. Malm kan tippas över till malmlagret i närheten av krossen. Inmatningen av primärkross sker på marknivå och apparaturen och käken för själva krossen finns flera meter nedanför markytan. Krossverket har placeras i sin helhet inne i ett utrymme som ska brytas i berget och djupare inne i berget under krossverket finns en mellansilo, inmatningsanordningar och bandtransportörens startända (bilaga 14). Följaktligen kan inte det buller som orsakas av kross av malm spridas fritt i omgivningen. Vid inmatningspunkten för malm, där dumprarna tippar malmklippan, finns det byggnad med tak. Tippningen sker inne i denna byggnad. I byggnaden finns det ett tak och väggar och dörröppningar för dumprar. Med en sådan lösning är det möjligt att avgränsa en avsevärd del av det buller och damm som verksamheten orsakar in i byggnaden. Det buller som orsakas av krossningen lämnar innanför berget utan att dämpas och det är enkelt att förse det avgränsade utrymmet med effektiva apparater som hindrar olägenheter av damning. Bullerolägenheter i inmatningen av kross vilka eventuellt upptäcks vid användningen kan minskas med extra isolering av skyddskonstruktionen och med extra väggkonstruktioner. Man försöker beakta dessa redan i byggskedet genom att använda specialister i planeringen för att minimera olägenheter. Också den skyddsvall som ska byggas mellan gruvområdet och Äkäsjoki dämpar de bullerolägenheter som orsakas av primärkrossningen vid de semesterbostäder som finns närmast längs med Äkäsjoki. Utifrån erfarenheterna och bullerutsläppsuppgifterna är bullerkonsekvenserna av primärkrossverket inte avsevärda vid de objekt som störs och finns på ett avstånd på flera hundratals meter. Om bullerkonsekvenser konstateras av primärkrossningen och i dess inmatning, är det möjligt att förebygga dessa genom att förbättra ljudisoleringsegenskaperna i den omgivande konstruktionen och/eller placera separata bullervallar eller -väggar i närheten av krossverket. Mobilkrossning utförs enbart i mittersta delen av gruvområdet i gruvans byggskede och sporadiskt i produktionsskedet. Med mobilkrossen krossas stenmaterial för internt byggande av gruvan (t.ex. vägar och konstruktionsgrunder). Buller från mobilkrossningen kan utifrån inhämtade erfarenheter och bullerolägenhetsuppgifter sprida sig och förflytta sig långt bort från bullerkällan. Det är möjligt att effektivt förebygga spridningen av bullret från krossningen genom att bygga bullervallar i närheten av krossverket. Också lagerhoparna för krossprodukterna kan utnyttjas som bullervallar om de är tillräckligt långa och höga. Mobilkrossverket finns cirka 2 kilometer från skyddsvallen. Den har sannolikt betydelse enbart för bosättning som finns i den omedelbara närheten av skyddsvallen. Å andra sidan dämpar redan i sig det

61 59 långa avståndet mellan mobilkrossverket och närmaste bosättning bullernivåerna vid närmaste objekt som störs. 61 PUNKT 61 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING En närmare uppskattning av bandtransportens damm- och drevkonsekvens. Drevkonsekvensen ska granskas och bedömas i synnerhet vid bandets svängställen och i närheten av dessa. En närmare presentation av i vilka områden en bullerisolerad transportörvägg används. Enligt ansökan utgörs transportörens andra vägg av en nätvägg; uppskattning av hur detta ökar utbredningen av damm- och bullerutsläpp. Är hela ledningen upplyst då det är mörkt och vid behov en presentation av hur ljusutsläppen minskas. En uppskattning av hur bandtransportören hindrar djurens rörelse i området och en presentation av hur denna hindrande effekt minskas. De ljudeffektnivåer som använts för bandtransportören och transportörens dragstationer i bullermodelleringarna för Hannukainengruvan har inte beaktat konstruktioner som förebygger bullrets utbredning, varför modellen kan ses som konservativ. I praktiken alla dragstationer, där bullernivåerna är högre, såsom vid bandet, kommer att finnas innanför en konstruktion som förebygger bullerspridning. En bedömning utifrån erfarenheterna visar därtill att transportörband i bra skick väldigt sällan orsakar bullerkonsekvenser. Vad gäller transportörbandet har det planerats att i huvudsak använda en struktur där transportörens ena sida och taket skyddats med en tät vägg och den andra sidan med en nätvägg för servicen. Det täta strukturerna hindrar bullerspridningen, varför täta väggar kan användas på bägge sidor av bandtransportören vid ställen där bandtransportören går närmare objekt som störs. Mellan Hannukainen och Rautuvaara finns ett sådant vid passagen över Äkäsjoki. Ett förslag om placering finns nedan på bilden (Bild 66-1).

62 60 Bild Exempel på en punkt där en bandtransportör som tätats på bägge sidor kan användas. Malmmaterialet hålls tätt på transportörbandet och damm bildas inte vid transport på den jämna mattan. Drevkonsekvenser kan uppkomma under transportören och en separat anvisning kommer att upprättas för att avslägsna drev. Avlägsnandet sker till exempel med kompaktlastare med jämna mellanrum och materialet transporteras bort från terrängen till gruv- eller anrikningsområdet för inmatning till processen. Bandtransportörens undre kant finns på en höjd på ungefär en meter från markytan, då små djur har utrymme att röra sig under den. De största djuren har utrymme att röra sig via samma passager som renar. Ledningen ska vara upplyst ur arbetarskyddsperspektiv. I belysningen används inte höga master, utan belysning som finns under transportörkonstruktionens tak, vilken belyser servicenivån och en del av transportören. Det finns arbetarskyddsföreskrifter för underhållsnivån. Transportören går i huvudsak i skogen och dess övre höjd är cirka 3,5 m. Ljuset under taket är riktat direkt nedåt eller mot bandet utan att stor ljusförorening som belyser den omkringliggande terrängen uppstår.

63 61 På den mest synliga platsen där trädbeståndet inte ger skydd finns transportören vid Äkäsjoki, men där har transportören redan på grund av ljudrelaterade orsaker försetts med inkapsling på alla sidor. Vid behov är det möjligt att fundera på ett reflekteringsskydd, men det finns skäl att komma ihåg fältförhållandena på vintern. 62 PUNKT 62 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING En preciserad och kompletterad utredning över den vibration och de lufttryckvågor som sprängningarna orsakar och utbredningen av flygande stenar. Bilaga 5 behandlar den vibration och de lufttryckvågor som sprängningarna orsakar och utbredningen av flygande stenar. 63 PUNKT 63 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING En kalkylmässig bedömning av mängden flyktigt damm. De totala dammutsläppen från lagringsområdena för anrikningssand har uppskattats utifrån den information som samlats in inom ramen för det gemensamma projektet MINERA, det vill säga utvecklingsprojektet för kunnandet inom miljöriskbedömning inom metallgruvdrift, vilket är ett samprojekt för Geologiska forskningscentralen (GTK), Institutet för hälsa och välfärd (THL) och Östra Finlands universitet (UEF) ( fi/minera-hanke). Dammutsläppen av lagring av mineralsubstanser utgörs av lösgöring av mineralsubstanser på grund av vinderosion, vars storlek väsentligen beror på bland annat anrikningssandens sammansättning, de kemiska reaktionerna i anrikningssanden, lagringssättet och de dammbekämpningsmetoder som är i bruk. Silthalten i den substans som ska lagras är en viktig faktor i bedömningen av dess känslighet för vinderosion. Av väderförhållandena påverkar vindhastigheten, årstiden och luftfuktigheten. Därtill påverkar formen på lagringsområdet uppkomsten av dammutsläpp. Om substansens yta inte störs, minskar dammutsläppmängden snabbt, men om ytan störs ökar också dammutsläppen. I beräkningen av dammutsläpp beaktas enbart otäckta och torra områden. Dessa torra delar av anrikningssandområdet är dock inte nödvändigtvis aktiva, det vill säga att nytt material som är exponerat för vinderosion inte oavbrutet blir tillgängligt, men det finns ingen separat beräkningsmodell för sådant material. Damningsmodellen för aktiva lagringshögar kan alltså ses som värsta möjliga dammutsläpp vad gäller ostörda torra anrikningssandområden. Det totala dammutsläppet som orsakades av lagringen bedömdes av USEPA (U.S. Version omarbetad enligt schemat Environmental Protection Agency 1983) (Mojave Desert Air Quality Management District, Antelope Valley Air Pollution Control District 2000): E = J * 1,9 * (s/1,5) * [(365-p)/235] * (f/15), där E = utsläppskoefficient för dammbildning (kg/ha/dag) J = aerodynamisk koefficient för partiklar (PM 2.5 = 0,2, PM10=0,5 och TSP, det vill säga sammanlagd dammbildning =1,0) s = silthalt (%). I beräkningen har 50 % använts (det förvalda värdet i Mineraprojektet är 30 %)

64 62 p = antalet dagar då regnmängden är lika stor som eller högre än 0,25 mm. I kalkylen 162 d. f = den tid i procent då vindhastigheten överstiger 5,4 m/s (%) på snitthöjden för högen. I kalkylen 10,7%. I formeln är de aerodynamiska koefficienterna (J) för partiklar av lika storlek standardkoefficienter. Sammansättningen på anrikningssanden i Hannukainengruvan har undersökts i Hannukainen Feasibility study, utifrån vilken silthalten (s) i anrikningssanden i Hannukainengruvan är cirka 50 %. De vinduppgifter (f) som använts i beräkningen grundar sig på uppgifterna från Meteorologiska institutets observationsstationer vid Kittilä flygplats ( ), eftersom vinduppgifter inte är tillgängliga från området för Kolari kommun. Nederbördsuppgifter (p) och snöns tjockleksuppgifter grundar sig på uppgifterna från Meteorologiska institutets väderobservationsstation i Kittilä kyrkoby (kk) Vid väderobservationsstationen i kyrkobyn cirka 6 km från flygstationen mäts nederbörden och snötäckets tjocklek, vilka är uppgifter som inte fås från flygstationen. Väderobservationsstationerna finns cirka 40 km nordost om Hannukainengruvan. Lokala skillnader i väderförhållandena kan leda till brist på noggrannhet i viss grad i uppskattningen av utsläppen. Det årliga dammutsläppet från anrikningssandområdena vilket uppstår på grund av vinderosionen ficks genom att multiplicera utsläppskoefficienten E med arean på det lagerområde som var utsatt för vinderosion (ha) och antalet dagar (förvalt värde på 365). I beräkningen beaktades vinterns inverkan på dammbildningen. Utifrån uppgifterna från Meteorologiska institutets väderobservationsstation i Kittilä kyrkoby är området snötäckt i snitt 182 dagar i året (snötäcke > 5 cm), då det uppskattades att dammbildning uppstår i 183 dagar per år. Den sammanlagda arean på anrikningssandområden är cirka 115 ha, och av denna area uppgår vattenbassängernas andel till cirka 30 ha. I beräkningen av dammutsläppen användes en area på 85 ha som utgångsuppgift. I praktiken kommer inte heller detta område att vara helt torrt, då de faktiska dammutsläppen är lägre än beräknat. I beräkningen av utsläpp har man inte beaktat inverkan av vindhinder, bevattning, täckningskonstruktioner och dylika åtgärder och konstruktioner som förebygger damning. Enligt uppskattning kan till exempel ett fullständigt skydd mot vind minska dammbildningen med 75 %. Tabellen (Tabell 631) visar de årliga dammutsläppen från de planerade lagringsområdena för anrikningssand, vilka räknats utifrån ovan nämnda grunder (kg/a). Eftersom beräkningen inte beaktar bland annat inverkan av vindhinder och areauppgifterna för de torra områden som är exponerade för vinderosion sannolikt är större, representerar totalutsläppsvärdet värsta möjliga dammutsläpp. Tabell63-1. Det årliga dammutsläpp som vinderosionen orsakar kg/a (maximisituation) i lagringsområden för anrikningssand för olika partikelstorlekar. TSP= Total Suspended Particles, totalpartiklar, PM 10 = inandningsbara partiklar, dvs. partiklar av en storlek under 10 µm och PM 2,5 = småpartiklar, dvs. partiklar av en storlek under 2,5 µm. U.S. Environmental Protection Agency (USEPA) AP-42, Supplement 14 for Compilation of Air Pollutant Emission Factors, Third Edition, May 1983.

65 63 Mojave Desert Air Quality Management District, Antelope Valley Air Pollution Control District Emission Inventory Guidance: Mineral Handling and Processing Industries. 64 PUNKT 64 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Information om de metaller och eventuella övriga skadliga ämnen (t.ex. grafit) som damm innehåller. De stenarter som förekommer i anslutning till malmfyndigheten i Hannukainen har under tidens lopp kartlagts noggrant (GTK, A. Hiltunen 1967) och utifrån den geologiska informationen förekommer grafit sporadiskt i små mängder i det glimmerskiffer som finns under malmen. Det är nödvändigt att bryta loss gråberg ovanpå malmen, men grafit har inte alls påträffats i stenarna i hängväggen. Vid sprängningar frigörs damm på grund av lufttrycket i huvudsak från ytdelarna, och lagren under malmen frigör inte alls damm, även om borrningen nått grafithaltiga stenar i botten av hålet. Utifrån dessa grunder anser gruvbolaget att spridningen av grafithaltigt damm i gruvområdet och utanför det är väldigt liten, så gott som obefintlig. Malm innehåller pi (SiO2, ca 30 %) som huvudsaklig kemiska komponent, men inte fri kvarts, utan bunden till silikater. Den näst högsta mängden grundämnen utgörs av järn. Kvantitativt sett följer sedan kalcium (CaO, n. 8 %), magnesium (MgO, ca 5 %), aluminium (Al2O3, ca 5 %), natrium (Na2O, ca 1,5 %), svavel (S, ca 2,5 %), kalium (K2O, ca 0,4 %), titan (TiO2, ca 0,2 %), mangan (MgO, ca 0,2 %), koppar (Cu, ca 0,2 %) och fosfor (P2O5, ca 0,2 %). Dessa resultat har analyserats i malminmatningen vid provanrikningen (GTK 2011). Alla dessa har bundits till mineraler, och de förekommer inte som fria grundämnen. Av den massa som behandlas i brytningen är cirka ¼ malmsten, där ovan nämnda metallhalter förekommer. Den övriga substans som ska behandlas utgörs av gråberg, som i praktiken inte alls har någon metallhalt (stenar från hängväggen, diorit och monzonit) eller gråberg med lite metaller från ändringszonen. Den metall som i huvudsak innehåller damm i brottet är järnoxid. Eftersom den är tung så svävar den inte iväg långt bort i gruvområdet och den innehåller inte särskilda problemkomponenter ur arbetarskyddsvinkel. Det damm som gråberg orsakar innehåller normala sura gråbergsmineraler och dammet är normal så kallat gatudamm (väldigt lite fri kvarts och inga fibrösa mineraler och inte heller grafit). Dammängden ska kraftigt begränsas under verksamhetens olika skeden med många olika åtgärder på grund av såväl miljöskyddet som arbetsförhållandena. Svavelrik anrikningssand finns under hela livscykeln under vattenytan, fram till dess att den täcks med bentonit och morän som en stängningsåtgärd. LIMS-anrikningssandområdet kan till vissa delar damma i ett stort område i ovan nämnda mellanskede. Magnetitavskiljningsavfallet innehåller till största del järnoxider och lite svavel samt små mängder ovan nämnda grundämnen bundna i olika mineraler, inte som fria metaller. Koppar har nästan helt floterats bort från detta avfall av magnetavskiljningen. Dessa uppgifter grundar sig på resultatet och analysen av de anrikningsprov som gjorts år 2011 av GTK.

66 64 Motsvarande uppgifter kompletteras då följande pilotprov av anrikningen görs i augusti 2017 med avsevärt större massamängder och i undersökningen ligger tonvikten, förutom på koncentrat, på biprodukter och anrikningssand samt vatten och deras egenskaper och proportioner. 65 PUNKT 65 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Uppgifter om de fibrösa mineraler och fina kristalliserade kvartsmineraler som finns i malm och gråberg som ska brytas (asbestmineraler och andra fibrösa mineraler) och beaktande av dessa i planeringen av gruvprojektet och bedömning av de åtgärder som är nödvändiga med anledning av dessa mineraler för att bekämpa utsläpp och konsekvenser. De stenarter som förekommer i anslutning till malmförekomsten i Hannukainen har under tidens lopp kartlagts noggrant (GTK, A. Hiltunen 1967) och utifrån den geologiska informationen förekommer fibrösa mineraler sporadiskt i väldigt små mängder, på samma sätt som mängden kvarts är synnerligen liten i stenarna i malmförekomsten. De arbetshygieniska mätningarna gjordes i Outokumpu i GTK-pilotanrikningsverket i samband med den provkörning som gjordes där. I denna situation blandades malmstenarna torra i homogeniseringssyfte, då det damm som uppkommer i arbetsskedet företrädde det prov som beskriver hela malmförekomsten. Dammbildningen har varit riklig, varför tillgången till prover varit stor. Av detta damm gjorde Arbetshälsoinstitutet mätningar och analyser, och resultatet var att kvartsmängden i dammet var under 1 % och att mängden fibermineraler lämnade under 0,01 % i bägge prover. En rapport av undersökningen finns som en bilaga 15 ( AR ). I planeringen och genomförandet av gruvdriften använder gruvbolaget anvisningarna om minimisering av olägenheter av farligt damm i följande publikation: Arbetshälsoinstitutet; Asbestiriskien hallintaohjeet kaivoksille, Heli Kähkönen med flera, 2016 (bilaga 15). Bevattning vid olika arbetsobjekt spelar en viktig roll, inkapsling och tillvaratagande av damm i slutna miljöer, skydd och utbildning och upplysning av personer som arbetar i olika arbetsskeden. De praktiska lösningarna och anvisningarna för olika skeden utarbetas då säkerhetsplanen för gruvan utarbetas. Dammbildningen gäller inte personalen på anrikningsverket, eftersom redan den preliminära malningen görs i en våtkvarn och materialen är våta i olika processkeden. Där förekommer inte risken ens i teorin. 66 PUNKT 66 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING En motiverad presentation av representativiteten för haltuppgifter m.m. gällande jordmånen, vilka samlats in från målområdet och dess närhet med beaktande av den avsevärt stora mängd ytjord som ska avlägsnas från brotts- och andra områden och upplagras i upplagsområdena (75 Mt). Hur har de klart förhöjda

67 65 strontium-, titan-, vanadin- och zirkoniumhalterna och de lindrigt förhöjda nickel, järn-, lantan-, krom och kopparhalterna, vilka konstaterats i jordmånen i analyserna, beaktats i planeringen av upplagsområden för marksubstanser, i bedömningen av lak- och avrinningsvattnets egenskaper och behandlingsbehovet och i planeringen av eftervården av upplagsområden och gruvan? Beskrivningen av jordmånens geokemiska art grundar sig på följande undersökningar: Geologiska forskningscentralen har åren (GTK 1995) samlat in ett moränprovmaterial från hela Finlands område, vilket omfattar resultat med en genomsnittlig punktdensitet på 1 provpunkt/4 km2 (sammanlagt prover). I närområdet kring Hannukainenutmålet finns det 50 provpunkter och det finns sammanlagt 9 punkter i gruvområdet (Bild 661). Provdensiteten i gruvområdet är följaktligen 1,4 punkter/km2. Proverna är samlingsprover av 3 5 delprover och de har tagits från ett djup på 1,5 meter kemiskt från moränens C-horisont, som endast påverkats lite, och i de flesta fallen nedanför grundvattenytan. Förbehandlingsmetoderna för proverna var het extraktion med kungsvatten, och analyserna utfördes med en induktivt kopplad atomemissionsspektrometer (ICP-AES). Bild66-1. Provpunkter för GTK:s forskningsmaterial I Pöyry Environment Oy:s statusrapport (Pöyry Environment Oy 2008) undersöktes marksubstansernas kemiska sammansättning från fyra moränprover som tagits från provpunkter i gruvområdet eller i dess omedelbara närhet (SP304, SP305, SP308, ja

68 66 SP316) (Bild 662). Alla prover togs i de övre delarna av moränbädden, på ett djup av 1,5 5 meter (C-horisont) och av dessa analyserades 27 huvudgrundämnen (ICP-AES).

69 67 Bild66-2. Pöyry Environment Oy:s provpunkter (2008), de kemiska egenskaperna hos den marksubstans som tagits från provgroparna har undersökts

70 68 Också Geologiska forskningscentralens geokemiska material från 1970-talet har varit tillgängligt, då detaljerade geokemiska undersökningar gjordes i gruvområdet i Hannukainen med emissionsspektroskopimetoden, med vilken man fått halvkvantitativa resultat. Antalet provpunkter uppgick till 828 och provdjupet var 0,60 1,50 meter (Ramboll Finland Ab 2013). Interpolerad karta över GTK:s undersökningar till exempel vad gäller järn visas på bilden (Bild 663). Bild66-3. GTK undersökning. Jordmånens geokemi vad gäller järn (Fe) i moränprover (Ramboll Finland Ab 2013). Pöyry Finland Oy har utrett de geotekniska förhållandena i projektområdet i flera skeden under åren Därtill har SRK undersökt de geotekniska förhållandena i Hannukainenområdet vid upplagsområdena under åren (SRK 2013). Undersökningarna har också gett information om jordmånens sammansättning i området (jordarter, lagerordningen, lagertjocklekar). I valet av undersökningsställen har upplagsområdenas lägen beaktats. I området har man också gjort radarundersökningar för att fastställa jordlagrens tjocklek, integritet och utbredning och bergsytan. I gruvområdet gjordes sammanlagt 24 provgropar och 16 kärnborrningspunkter (Bild 664). Från provgroparna togs markprover från ett djup på 0,5 5 meter. Kärnborrningarna nådde ända ner till bergsytan (1,2 31,5 meter). Från proverna definierades granulometrin (44 st.), vattenhalten (61 st.), Atterbergs gränser (7 st.), skrymdensitet (22 st.), skjuvstyrka (25 st.) och vattenpermeabilitet (9 st.). De prover som undersöktes uppgick till sammanlagt 168.

71 69 Bild66-4. SRK:s jordmånsundersökningspunkter (2013) Den geokemiska beskrivningen av jordmånen grundade sig på undersökningsmaterialet från nästan 900 provpunkter, även om det äldsta materialet (GTK) vad gäller punktfrekvensen är främst riktgivande. Det begränsade material som undersökts år 2008 stöder det mer omfattande materialet. Det anses att undersökningsresultaten är tillräckliga i förhållande till den mängd marksubstanser som ska avlägsnas och de anses ge en representativ bild av jordmånens kemiska egenskaper. Därtill undersöks totalhalterna och lösligheten för centrala metaller, fosfor och svavel från fall till fall från den ytjord som ska upplagras under verksamheten.

72 70 Jordmånens granulometri och geotekniska och hydrauliska egenskaper har undersökts från sammanlagt 40 undersökningspunkter i gruvområdet. Det anses att det finns tillräckligt med resultat i förhållande till den marksubstans som ska tas bort. Det anses att resultaten också ger nödvändiga uppgifter om upplagringslämpligheten för marksubstanserna och deras hydrauliska egenskaper för att planera upplagringen och säkerställa stabiliteten. Tabellen (tabell 661) innehåller halter av skadliga ämnen som är klart eller lindrigt förhöjda och tröskelvärdena i Statsrådets förordning 214/2007 som jämförelsevärde samt SPVvp-värden. Tabell66-1. Halter av skadliga ämnen i jordmånen (referens i tabell 7-6 i ansökan om miljötillstånd) Parametri GTK Hannuk. GTK Pöyry 2008c VNA 214/2007 SVP pv -arvo kooste* koko Suomi* min-ka Kynnysarvo mg/kg mg/kg mg/kg mg/kg mg/kg Ti 2065/ Sr 16,/14,2 9,6 V 56,3/53, Zr 12,9512,1 7,6 Ni 23/20,2 17, Fe 23000/ La 30,8/30,1 24 Cr 41,4/40,9 31, Cu 27,/28,3 21,8 < *aineiston mediaani GTK kaivospiiri/lähialue SVP pv -arvo on maaperässä sallittu enimmäispitoisuus, jonka ei oleteta aiheuttavan pohjaveden pilaantumisriskiä Medianhalterna för vanadin, nickel, krom och koppar i jordmånen understiger Statsrådets tröskelvärde och SVPpv-värdet. Järnhalterna framgår av de naturliga halterna i jordmånen i området (Bild 663). Ovan nämnda riktvärden och maximihalter har inte getts för titan, strontium, zirkonium och lantan. Kvaliteten på lakvatten från schaktningsjord har modellerats under gruvans livscykel (Life Of Mine, LOM) i olika vattenföringsförhållanden (SRK Consulting (UK) Limited, 2013b): Utgångsuppgifter, genomförande och resultat har presenterats i bilaga 8 till ansökan om miljötillståndet (kap ). I tabellen (Tabell 662) visas resultaten av modellgranskningen vad gäller ovan nämnda halter i slutet av verksamheten, då upplagsområdet byggts i sin helhet. Som jämförelse presenteras rekommenderade värden för kvaliteten på hushållsvattnet.

73 71 Tabell66-2. Kvaliteten på lakvatten från upplagsområden för ytjord i EOML-situationen (End Of Mine Life), vid snösmältningsperioden och vid ett genomsnittligt år utifrån NAGtester och HCT-tester (fuktkammare) (SRK Consulting (UK) Limited, 2013b). Utskriftsutdrag över skadliga ämnen. Parametri Ti Sr V Zr Ni Fe La Cr* Cu Yksikkö mg/l mg/l mg/l mg/l mg/l mg/l mg/l mg/l Lumen sulamiskausi, Keskimääräinen, NAG OB itä OB länsi OB itä OB länsi STM 1325/2015 0,236 0,898 0,748 2,84 0,211 0,803 0,668 2,54 0,0186 4,01 0,0588 3,76 0,0166 3,6 0,0525 3,17 0,02 0,2 0,303 0,0413 0,904 0,0567 0,264 0,0367 0,786 0,0463 0,05 2 Det har uppskattats att lakvattnet lindrigt ökar surheten och järn- och kromhalterna kan eventuellt öka i viss mängd. Inga rekommenderade halter har getts för titan, strontium, vanadin, zirkon och lantanium vad gäller hushållsvatten, vilka kan användas som jämförelsevärde. Med anledning av testmetoden (NAG) utgörs resultatet av den värsta situationen (worst case) och scenariot beaktar inte blandning av lakvatten och naturvatten i upplagsområdet, jordmånen och i vattenarbeten. Avrinningsvattenmängden från jordupplagsområdena ökar stegvis under produktionstiden och är som högst 0,32 Mm3/a. Från de diken som omger upplagsområdena avleds rent avrinningsvatten till omgivningen i en mängd på 0,6 Mm3. Enligt den hydrologiska modelleringen (SRK 2013) överskrider kromhalten i Äkäsjoki (0,00057 mg/l) på vintern gränsen på 50 % av AV-värdet.1) Det bedöms dock inte att eventuella haltändringar har betydande konsekvenser för ekologisk statuts i Äkäsjoki. Enligt modelleringen har inte heller avrinningsvattnet från gruvområdet konsekvenser för vattenkvaliteten i Kuerjoki. Modellgranskningen har beskrivits i kapitel i tillståndsansökan: 1) Det är känt att vattenlevande organismer under en kort tid tål högre halter av skadliga ämnen än normalt. De internationella riktvärdena för vattenkvaliteten innehåller ofta två vården, av vilka det ena definierar de maximivärden som vattenlevande organismer tål och det andra tåligheten för långvarig exponering. I målvärdena för vattenkvalitet har larmvärden (AV) bestämts för en nivå som fortfarande är säker under långvarig exponering. Det har inte ansetts att avrinnings- och lakvattnet från schaktområdena behöver aktiv vattenbehandling, utan att sedimentering valts som behandlingsmetod för att avlägsna suspenderade ämnen. Schaktningsjorden utgörs utifrån jordmånsuppgifterna för området i huvudsak av sandmorän, sand och lera. Det förmodas inte att det finns siltfraktioner i lakvattnet, vars avlägsnade med sedimentering kräver lång retention. Titan, strontium, zirkonium och lantanium har i allmänhet en dålig löslighet, och de förflyttar sig inte långt bort från källområdet. Det lakvatten som rinner till grundvattnet pumpas med lakvattnet till behandlingen av lakvatten, där vattnet sedimenteras och luftas (cascade-luftning). Luftningen kan bidra till att järn fälls i dikessystemet efter luftning. Enligt bilaga 3 till förordningen om utvinningsavfall (190/2013) är schaktningsjord stadigvarande avfall och vatten som infiltreras i jordmånen i Hannukainenområdet

74 72 vatten som motsvarar naturvatten. Det har inte ansetts nödvändigt att bygga bottenkonstruktioner för dessa. Placeringen av jordupplagsområdena har styrts av syraproduktionsegenskaperna hos gråberg. För att undvika riskkontamination och för att den mängd vatten som ska behandlas ska vara så liten som möjligt, har det planerats hålla jordupplagsområdena åtskilda från syrabildande gråbergsområden, som placeras så nära brotten som möjligt på ett sätt som är optimalt med tanke på förhållandena vad gäller grundvattenströmningen. Upplagsområdena för schaktningsjord har placerats i strömningsriktningen för grundvattnet och ovanpå gråbergsområdet eller åtskilda från gråbergsområdena. Icke-syrabildande gråberg läggs upp i det östra området som buffert mellan upplagsområdena. Upplagsområdena placeras också på ett logiskt och förnuftigt sätt nära de områden som ska byggas. Avlägsnad lös jord, i första hand morän, används som byggmaterial i diken och vallar i väg- och fältkonstruktioner. Det används i täckningen av gråbergsområden och i anpassningen av gruvområdet till landskapet efter att verksamheten lagts ned. Det marksubstansområde som inte är i nyttoanvändning eller som inte lämpar sig för sådan täcks med humushaltig marksubstans och området täcks med växtlighet. Med växtligheten effektiviseras avdunstningen och minskas bildningen av lakvatten. Den kemiska kvaliteten på marksubstanserna förutsätter inte täta ytkonstruktioner som i betydande grad minskar bildandet av lakvatten. 67 PUNKT 67 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Närmare uppgifter om den grafit som ingår i det stenmaterial som bryts (punkt 7.2 i ansökan). Därtill en bedömning av sannolikheten för grafitdammutsläpp som uppkommer i gruvdriften och orsakar smuts- och trivselolägenheter. De stenarter som förekommer i anslutning till malmfyndigheten i Hannukainen har under tidens lopp kartlagts noggrant (GTK, A. Hiltunen 1982) och utifrån den geologiska informationen förekommer grafit sporadiskt i små mängder i det glimmerskiffer som finns under malmen. Det är nödvändigt att bryta loss gråberg ovanpå malmen, men grafit har inte alls påträffats i stenarna i hängväggen. Däremot är inte målet i brytningen att bryta under malmen, där grafit kan förekomma. Vid sprängningar frigörs damm på grund av lufttrycket i huvudsak från ytdelarna, men lagren under malmen frigör inte alls damm, även om borrningen nått grafithaltiga stenar i botten av hålet. Utifrån dessa grunder anser gruvbolaget att utbredningen av grafithaltigt damm utanför gruvområdet så att det påverkar trivselolägenheter är väldigt liten och så gott som obefintlig. Grafitdamm är inte en typisk skadeolägenhet i Hannukainengruvan, även om det geologiskt sett konstaterats att grafit finns i fyndigheten. 68 PUNKT 68 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING En motiverad presentation av representativiteten för karakteristika för det gråberg som presenterats i avfallshanteringsplanen (uppgifter om halten, löslighet och syrabildnings- och neutraliseringspotentialen) och pålitligheten för uppskattningen av mängden av de olika gråbergsfraktionerna (PAF och NAF) med

75 73 beaktande av den avsevärt stora mängd gråberg som ska brytas och deponeras i upplagsområdena (370 Mt), variationen i gråbergets mineralogi och den jämförelsevis låga provmängden. Hur har man avsett komplettera uppgifterna om egenskaperna hos det gråberg som bildas? Var finns en sammanställning av uppgifter om olika ämnens löslighet vad gäller olika gråberg (uppgifter som motsvarar uppgifter om anrikningssand i tabellerna 6-3, 6-4 och 6-5 i avfallshanteringsplanen och tabellerna 17-3, 17-4 och 17-5 i ansökan)? Definition av representativiteten Anvisningar om provtagning av gråberg har getts i otaliga olika sammanhang. Man har försökt undvika noggranna numeriska anvisningar och vid behov har uppmärksamhet riktats mot lokala omständigheter. Till exempel i guiden för gråbergsprovtagning för det kanadensiska MEND-projektet (*) anges det att provbehovet beror på geologin, stenegenskapernas enhetlighet och storleken på de geologiska enheterna. Provernas representativitet granskas nedan utifrån dessa utgångspunkter. *) Handbook for Waste Rock Sampling Techniques MEND Project (SENES Consultants Limited, 1994) Geologi och de geologiska enheternas storlek Kvantitativt sett utgörs de betydande geologiska enheterna i området av amfibolit, monzonit, diorit och skarnsten (Bild 681). Dessa har beaktats som egna kategorier i gråbergsprovtagningen. Därtill har samma stenarts svavelhaltklasser beaktats. Till exempel amfibolit och diorit har granskats som grupper med låg, medelhög och hög svavelhalt. Sammanlagt omfattade provtagningen av gråberg 45 borrkärnprov och 14 prov från det existerande gråbergsområdet i området. Bild Tvärsnitt (XS6300, Northland) av geologiska enheter och mineralisering. Enhetligheten i de geologiska enhetshelheterna Granskningen av neutraliseringspotentialen visade att proverna grupperade sig relativt tydligt enligt stenart och i synnerhet enligt svavelhaltsklass (Bild 682). Till exempel

76 74 diorit med låg, medelhög eller hög svavelhalt fanns i sin helhet i ett relativt snävt område i granskningen av nettoneutraliseringspotentialen. Variationen är särskilt stor främst inom sprängstensgruppen. Sprängstenens andel av gråberget förblir dock liten. När gruvverksamheten upphört har det räknats att sprängstensandelen är under en procent av den sammanlagda mängden gråberg. Därtill hör sprängsten utifrån alla prover till PAF-klassen (eventuellt syrabildande), varför spridningen inte påverkar NAF-/PAF-klassificeringen. Stenartgrupperna och deras undergrupper, som grundar sig på sulfidhalten, kan också vad gäller neutraliseringspotentialförhållandet (NPR) ses som sinsemellan relativt homogena, medan de olika grupperna å sin sida tydligt placerade sig på egna områden på NPR-axeln. PAF-tendensen enligt NAG-testet (nettosyraproduktionsprov) korrelerade i hög grad med sulfidsvavelhalten (Bild 683). Också med NAG-pH och s.k. Ficklins metallsumma (Cd, Cu, Co, Ni, Pb, Zn) förekommer väldigt start korrelation vid väteperoxidnedbrytning, varför det kan anses att metallfrigöring står i beroendeförhållande till de oxiderande förhållandena och mängden sulfidmineraler. Också fördelningen av totalhalter följer samma linjer: till exempel koppar- och koboltotalhalterna är som störst uttryckligen i svavelrik amfibolit och sprängsten. Resultaten av fuktkammarprover till exempel vad gäller sulfat- och kopparhalter under granskningsperioden (<vecka 60) styrkte samma slutsatser: sulfidsvavelhalten är den centrala parametern och därför nyckeln också i representativ provtagning. I synnerhet sprängsten och svavelrik amfibolit stiger på längre sikt fram i och med oxideringen av koppar som frigöringsämnen i jämförelse med övriga provämnen. Bild68-2. Jämförelse av NPR (neutraliseringspotentialförhållandet) och NNP (nettoneutraliseringspotentialen) (SRK Consulting 2013).

77 75 Bild68-3. Jämförelse av mängden NAG-pH och sulfidsvavel (SRK Consulting 2013). Grunder för beräkning av proportionerna för NAF- och PAF-avfallsfraktioner Granskningen av proportionerna för NAF- och PAF-avfallsfraktioner grundar sig på tredimensionell modellering. Svavelhalterna i borrkärneproverna från fyndigheten i såväl Hannukainen som Kuervitikko har lagrats jämte tredimensionella placeringsuppgifter. Utifrån denna informationsbas har man med verktyget Leapfrog gjort en 3D-modell genom att dra nytta av interpolering. I modellen har gitterns varje kubik tilldelats en kalkylmässig svavelhalt som antingen uppmätts eller som grundar sig på haltvariationen i miljön. Svavelhaltsmodellen har överförts till den geologiska modellen (Datamine Studio 3), där svavelhalterna kunnat kopplas till det gråberg som ska brytas och stenartsenheterna för gråberg. Genom att utnyttja brytningsmodellen har man fått gråbergets andel jämte svavelhaltklasser, från vilken antalet ton enligt stenart och NAF-/PAF-klass räknats. Slutsatser De geologiska enheterna har i avfallskarakteriseringen beaktats på ett omfattande sätt. Med beaktande av ovan presenterade interna homogenitet för stenartsenheterna vad gäller neutraliseringspotentialförhållandet och den kraftiga korrelationen mellan sulfidsvavelhalten och PAF-tendensen, kan beräkningen av proportionerna för PAF och NAF-fraktioner av gråberg ses som relativt välmotiverad. Följaktligen verkar det osannolikt att till exempel en ökad provmängd skulle påverka resultatet avsevärt. Komplettering av uppgifter Om brytningsplanen eventuellt utvecklas finns det alltid skäl att se över representativiteten för avfallskarakteriseringen inom ramen för en eventuell ny gråbergsdefiniering (cut-off-avgränsning och geometri). Vid övergången till det operativa skedet är det naturligt att dra nytta av kontrollinformation om avfallsfraktioner och jämföra analysresultaten från kontrollen av avfallsfraktioner med prognoserna över avfallsarten, vilka grundar sig på de kärnborrningsprover som gjorts i planeringsskedet

78 76 av gruvan. På så sätt är det vid behov möjligt att utveckla prognosprecisionen mot slutskedet av LOM-perioden. Trots att representativiteten för provtagningen av gråberg i detta skede är tillräcklig, ger den större tillgången till prover i det operativa skedet jämfört med borrkärneproverna en bredare materialbas. Det centrala är att dokumentera kontrollen av avfallsfraktioner på så sätt att jämförelsen av kontrolluppgifter med de ursprungliga karakteriseringsuppgifterna är framgångsrik och bedömningen av avfallskvaliteten fortsätter oavbrutet från planeringsskedet till det operativa skedet och stängningsskedet. Löslighetsuppgifter Lösligheten för olika grundämnen har presenterats i vidstående tabeller Tabell 681, Tabell 682). Därtill presenteras i vattenhanteringsrapportens tabell 5-10 kvaliteten på lakvatten från PAF- och NAF-gråbergsområden i en EOML-situation vid snösmältningsperioden och för ett genomsnittligt år utifrån NAG-tester och HCT-tester (fuktkammare). Tabell 68-1 Sammandrag av gråbergens lösligheter (NAG-test) Lithology # Al As Amphibolite - high sulfur Amphibolite - moderate sulfur Amphibolite - low sulfur Diorite - high sulfur Diorite - moderate sulfur Diorite - low sulfur Monzonite Overburden Schist Skarn Total ,562 46,3 30, ,9 28,5 10,5 8,46 2,113 1, <0.1 <0.1 <0.1 <0.1 <0.1 <0.1 <0.1 <0.1 0,23 <0.1 0,11 Cd Co Cr Cu Fe Mn Mo Ni Metal release during hydrogen peroxide leach (mg/kg) 0,07 38,5 0, ,459 81,7 < <0.01 3,28 0,91 19, ,5 0,37 1,77 <0.01 <0.1 0,9 0,33 3 <0.2 0,63 0,13 0, , ,933 73,6 < ,02 5,04 0, ,1 31,9 <0.1 2,6 <0.01 <0.1 1,75 0,2 2,5 <0.2 0,2 <0.1 <0.01 <0.1 0,64 0,54 1,63 0,46 0,48 0,11 <0.01 <0.1 1,98 <0.1 4,19 0,4 <0.1 <0.1 0,09 45,3 1, ,023 96,6 <0.1 81,1 0,03 38,3 0, ,831 34,4 2,5 30,1 0,02 12,2 0, ,651 29,5 0,36 16,3 Pb U Zn 1,65 <0.1 <0.1 0,13 0,2 <0.1 <0.1 <0.1 3,07 0,35 0,5 3,1 <0.1 <0.1 0,5 0,3 <0.1 0,9 0,2 6,3 0,2 1,04 23,4 0,9 <0.2 6,4 4,3 <0.2 0,3 <0.2 32,8 4,2 6,4 Indicates <25% of sample inventory leached Indicates between 25 and 50% of sample inventory leached Indicates between 50 and 75% of sample inventory leached Indicates >75% of sample inventory leached Tabell 68-2 Sammandrag av gråbergens lösligheter (L/S10) Kivilaji Vna 214/2007 kynnysarvo Vna 214/2007 alempi ohjearvo Vna 214/2007 ylempi ohjearvo Amphibolite - high sulfur Amphibolite - moderate sulfur Amphibolite - low sulfur Diorite - high sulfur Diorite - moderate sulfur Diorite - low sulfur Monzonite Overburden Schist Skarn Keskiarvo # As Cd Co Cr Cu ,013 0,011 0,010 0,010 0,010 0,010 0,010 0,010 0,010 0,010 0, ,001 0,001 0,001 0,001 0,001 0,001 0,001 0,001 0,001 0,001 0, ,010 0,010 0,011 0,016 0,012 0,010 0,010 0,010 0,028 0,010 0, ,012 0,015 0,014 0,011 0,012 0,012 0,014 0,088 0,014 0,018 0, ,014 0,092 0,031 0,021 0,036 0,016 0,022 0,033 0,014 0,013 0,029 Hg mg/kg 0, ,001 0,001 0,001 0,001 0,001 0,001 0,001 0,002 0,001 0,001 0,001 Pb Ni Sb V Zn ,011 0,011 0,012 0,010 0,015 0,010 0,010 0,020 0,010 0,011 0, ,015 0,013 0,011 0,038 0,011 0,023 0,011 0,010 0,153 0,015 0, ,011 0,039 0,010 0,010 0,010 0,010 0,010 0,013 0,010 0,010 0, ,034 0,050 0,051 0,029 0,030 0,037 0,035 0,032 0,019 0,024 0, ,309 0,275 0,253 0,459 0,319 0,252 0,295 0,411 0,661 0,201 0,343

79 77 69 PUNKT 69 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Vilka är maximi- och snittsvavelhalterna för olika gråberg (PAF och NAF) (uppgifterna varierar i de olika punkterna av ansökan). Hur sker avskiljningen av PAF- och NAF-gråberg i praktiken då utbrytningen är i gång? Kan gråberg avskiljas och deponeras/behandlas ännu noggrannare enligt till exempel sulfidhalt, metallhalt och andra halter och löslighet samt mineralogi? Bilden nedan visar svavelhalter i olika stenarter. Avskiljningen av PAF- och NAFgråberg från brytningen har behandlats i planen för hantering av stenmaterial (bilaga 16). Hanteringsplanen uppdateras enligt brytningsplanen i gruvans driftskede. 70 PUNKT 70 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Hur fördelar sig de syrabildande gråbergen (PAF) (uppskattad sammanlagd mängd 190 Mt) enligt sulfidhalt, metallhalt och dylika halter, löslighet och mineralogi? Hur utnyttjas dessa uppgifter i uppläggningen och överhuvudtaget i planeringen av hanteringen av gråberg? Som PAF-gråberg har man fastställt gråberg (i allmänhet skiffer, skarnsten samt amfibolit och diorit) med medelhög och hög svavelhalt och/eller otillräcklig buffertförmåga för att förhindra bildningen av surt vatten. PAF-gråberg kan innehålla förhöjda Al-, Co-, Cu-, Fe-, Mg-, Ni, U-, Zn- och SO 4-halter samt förhöjda nitrathalter som orsakas av brytning. Gråbergets ph bedöms variera mellan 2 och 4. Planeringen av hantering av uppläggning och gråberg har behandlats mer ingående i kompletteringspunkt 74.

80 78 Tabell Sammanställning över de resultat enligt vilka gråberg och lös jord fastställts som icke-syrabildande eller syrabildande (Srk Consulting 2013a). Lithology # Amphibolite - high sulfur Amphibolite - moderate sulfur Amphibolite - low sulfur Diorite - high sulfur Diorite - moderate sulfur Diorite - low sulfur Monzonite Overburden Schist Skarn Total Sulfide sulfur Average Acid Generating Potential Average Neutralising Potential 101,00 8,53 0,99 50,30 12,00 1,20 0,27 0,03 160,00 63,80 31,80 11,50 5,58 1,11 4,44 4,06 7,50 1,67 2,21 25,80 12,50 6,40 (wt%) Net Neutralising Potential (NNP) Neutralising Potential Ratio (NPR) kg CaCO3 eq/t 3,24 0,27 0,03 1,61 0,38 0,04 0,01 < ,13 2,04 1,02-89,80-2,95 0,12-45,80-7,97 6,30 1,39 2,18-135,00-51,30-25,40 0,11 0,85 1,35 0,08 0,42 5,49 16,70 70,60 0,25 0,29 9,08 Indicates potentially acid forming characteristics Indicates uncertain acid forming characteristics Indicates non acid forming characteristics Tabell Sammanställning över halterna skadliga metaller i gråberg och lös jord (Srk Consulting 2013a). Riktvärdena i Statsrådets förordning 214/2007 presenteras som jämförelsevärden. Lithology Vna 214/2007 kynnysarvo Vna 214/2007 alempi ohjearvo Vna 214/2007 ylempi ohjearvo Amphibolite - high sulfur Amphibolite - moderate sulfur Amphibolite - low sulfur Diorite - high sulfur Diorite - moderate sulfur Diorite - low sulfur Monzonite Overburden Schist Skarn Total # As Cd Co Cr Cu ,63 0,85 1,00 0,53 0,99 1,45 1,69 1,45 10,4 1,40 1, ,23 0,17 <0.1 <0.1 0,18 <0.1 0,11 <0.1 0,23 <0.1 0, ,3 31,2 28,4 42,6 21,6 22,7 13,3 6,33 79,2 81,1 34, ,3 81,6 58,2 59,5 39,5 75,8 35,4 50,1 96,8 80,9 61, ,7 50,2 21, Hg mg/kg 0,5 2 5 <0.1 <0.1 <0.1 <0.1 <0.1 <0.1 <0.1 <0.1 <0.1 <0.1 <0.1 Pb Ni Sb V Zn ,8 7,84 4,53 4,3 6,75 5,55 9,04 10,4 18,1 4,5 8, ,8 27,1 36,7 23,8 33,1 24,7 17, ,7 47, ,25 0,62 0,1 <0.1 0,5 <0.1 0,13 0,5 0,5 <0.1 0, , ,4 67, ,0 47,4 78,0 27,7 38,4 61,5 46,2 26,8 68,0 48,5 47,7 71 PUNKT 71 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING En motiverad presentation av representativiteten för karakteristika för den anrikningssand som lagts fram i avfallshanteringsplanen för utvinningsavfall (uppgifter om halt, löslighet och syrabildnings- och neutraliseringspotential) och pålitligheten för uppskattningen av mängden för olika anrikningssandfraktioner (LIMS- och svavelrik anrikningssand) med beaktande av den stora mängd anrikningssand som ska upplagras i anrikningssandområdena (76,3 Mt), variationen i anrikningssanden och den lilla mängd anrikningssand som bildats i anrikningsproverna (representativitet?). Hur har man avsett komplettera uppgifterna om egenskaperna hos den anrikningssand som bildas? Vilka är de

81 79 uppskattade genomsnittliga anrikningssandfraktioner? svavel-/sulfidhalterna i olika Provmaterialets representativitet Jämfört med till exempel gråberg fås ett representativt prov från ett bulkprov på ett relativt rätlinjigt sätt. I miljöundersökningen av anrikningssand var det mest centrala med tanke på representativiteten valet av provmaterial för själva anrikningsprovet. Ett representativt val för anrikningsprovet är nödvändigt också för att få pålitlig information om den ekonomiska potentialen för projektet. I det anrikningsprov som GTK gjorde i juli 2011 grundade sig representativiteten för provvalet på behörigt sätt på blockmodellen för bedömning av minerallagret (Wahl, 2011). I upprättandet av blockmodellen hade nödvändiga utgångsuppgifter och kvalitetssäkringsuppgifterna för analyserna beaktats. Till exempel det äldre kärnborrningsmaterialet hade analyserats på nytt, för att på behörigt sätt införa det i kvalitetssäkringen (Jacobs, 2014). Kvalitetssäkringen av materialet gjordes med hänsyn till bedömningen av minerallagret enligt CIM-rapporteringskodex (Canadian Institute of Mining, Metallurgy and Petroleum). SRK Consulting:s arbete granskades ännu av Jacobs i samband med bedömningen av genomförbarheten (Jacobs, 2014). Bakgrunden till provvalet utgörs med andra ord av arbete som utförts inom ramen för strikta internationella kvalitetskrav. Avfallsarterna har karakteriserats också i av anrikningssander i det prov som SGS gjort i april-maj. Av de sju malmtyperna i förekomsten förekom enbart tre i SGS:s anrikningsprov, varför anrikningssanden i GTK:s anrikningsprov prioriterades som det representativa alternativet i karakteriseringen av avfallskvaliteten (Eriksson, 2012: alla malmtyper var representerade. Anrikningssandfraktioner och deras arter I gruvprojektet i Hannukainen bildas anrikningssand av tre olika arter: 1. LIMS-svavelfattigt anrikningsavfall från den magnetiska avskiljningen (85 % av sanden) 2. PO anrikningssand som innehåller magnetkis (9 % av sanden) 3. PY anrikningssand som innehåller pyrit (6 % av sanden) Sanden från GTK:s anrikningsprov har setts som primär vad gäller representativitet i karakteriseringsrapporten för anrikningssand (Eriksson, 2012). Karakteriseringsresultaten av SGS prov kan dock utnyttjas i detta samband som jämförelsematerial på sätt och vis också som ett redskap för känslighetsanalysen. Totalsvavelhalterna och de kalkylmässiga sulfidsvavelhalterna i anrikningssanden i GTK anrikningsprov är de följande (Eriksson, 2012, Appendix 11): 1. LIMS totalsvavel 0,34 %, sulfidsvavel 0,31 % 2. PO totalsvavel 4,46 %, sulfidsvavel 4,16 % 3. PY totalsvavel 44,8 %, sulfidsvavel 44,2 % Totalsvavelhalterna och de kalkylmässiga sulfidsvavelhalterna i anrikningssanden i SGS anrikningsprov är de följande (Eriksson, 2012, Appendix 2): 1. LIMS totalsvavel 0,31 %, sulfidsvavel 0,26 % 2. PO totalsvavel 14,9 %, sulfidsvavel 14,4 % 3. PY totalsvavel 35,2 %, sulfidsvavel 34,5 %

82 80 Vid granskning av totalhalterna är det möjligt att konstatera vissa skillnader mellan de två PO- och PY-sanderna i provanrikningsprovet. Det finns skillnader till exempel i koppar- och blyhalterna. Den största anrikningsavfallsfraktionen (LIMS) förekommer å sin sina vad gäller totalhalter på relativt likadant sätt i bägge provanrikningar. I ABA-testet befinner sig neutraliseringspotentialen för LIMS-sand i ett osäkert område. Samma tolkning gäller för anrikningssand i såväl SGS:s som GTK:s anrikningsprov, men neutraliseringspotentialen i sanden från GTK:s anrikningsprov var en aning högre än i anrikningssanden i SGS:s anrikningsprov. NAG-testet vid GTK:s anrikningsprov visade att LIMS-sandens neutraliseringskapacitet är avsevärt större i jämförelse med LIMS-sanden i SGS:s prov. Enligt NAG-testet skulle klassificeringen för LIMS-sanden i GTK:s anrikningsprov vara NAF (not acid formating, icke-syrabildande). PY- och POsand delas in i PAF-klassen (potentially acid forming, potentiellt syrabildande) såväl utifrån ABA- som NAG-testerna. Resultaten av fuktkammartesterna kompletterar resultatet av den statiska testningen. Järn-, koppar-, nickel- och zinkupplösning kan förväntas från PY- och PO-sand om sulfidoxideringen framskrider i betydande grad. Väldigt lite skadliga ämnen upplöses från LIMS-sand (såväl SGS:s som GTK:s anrikningsprov). I LIMS-sanden i GTK:s anrikningsprov minskar den karbonatiska neutraliseringskapaciteten i mindre grad än den sulfida syraproduktionskapaciteten, och försurning uppstår inte (under 17 fuktkammarveckor). I SGS:s anrikningsprov, som grundar sig på tre malmtyper, förbrukas i LIMS-sand karbonaternas neutraliseringskapacitet en aning snabbare än den sulfida syrabildningskapaciteten. På ett allmänt plan kan det observeras att mängden karbonat reglerar nettoneutraliseringskapaciteten för avfall (jämförelse av LIMS-sanden i SGS:s och GTK:s anrikningsprov). Utifrån fuktkammartestet kan det bedömas att mängden karbonat på denna väg i liten utsträckning påverkar också sulfat- och kopparmängden i lakvattnet på lång sikt (under förutsättning att sulfidmineralerna överhuvudtaget avsevärt kan försuras). Den viktigaste karbonatkällan i det ursprungliga stenmaterialet i den fyndighet som granskas är olika skarnstenar, som utgör den huvudsakliga värdstenen för malm. Till övriga delar, mineralogiskt sett, hänför sig de omständigheter som påverkar anrikningssand till sulfidmineraler, i synnerhet mängderna pyrit, magnetkis och kopparkis i stensubstanserna. Anrikningssanden i GTK:s anrikningsprov kan ses som representativa med beaktande av de grunder som redan ovan lagts fram vad gäller provvalet för anrikningsprovet. Därtill kan nyckelomständigheter som påverkar anrikningssandens miljöegenskaper identifieras. Om ändringar sker i typfördelningen av malm som ska anrikas i och med till exempel cut-off grade-valet (lägsta återvinningshalt), finns det bra möjligheter att bedöma riktningen för eventuell kvalitetsändring för anrikningssanden och behovet av ytterligare granskningar. Tillförligheten i kvantitetsbedömningen Som malm-anrikningssandförhållandet har 0,67 meddelats (som massaförhållande) i samband med karakteriseringen av utvinningsavfallet. Det ska beaktas att ett avsevärt sämre förhållande skulle reflekteras väldigt kraftigt också i projektets ekonomiska potential och genomförbarhet. Brytningen och anrikningen har utretts ordentligt i samband med bedömningen av genomförbarheten och förhållandet grundar sig på bästa teknisk-ekonomiska information som var tillgänglig vid det tillfället. Vid tillämpning av den valda processen påverkas också detta i synnerhet av kvaliteten på den malm som

83 81 används. Eftersom minerallagret bedömts med tanke på ett i hög grad internationellt godkänt rapporteringskravsunderlag (CIM), kan det förmodas att den kvalitetsinformation som gäller malm och som legat till grund för kvantitetsbedömningen gjorts på behörighet sätt. Kompletterande granskningar När kompletterande anrikningsprover görs i fortsättningen, karakteriseras den anrikningssand som uppkommer statiskt (totalhalter, ABA, NAG) och resultaten jämförs med tidigare karakteriseringsresultat. En mer omfattande karakterisering görs om det utifrån de statiska karakteriseringarna framkommer en orsak att misstänka att till exempel egenskaperna hos ny anrikningssand till följd av att processen preciserats inte längre motsvarar den ursprungliga karakteriseringen i tillräckligt hög grad. Referenser Eriksson, N., Tailings and tailigns water characterisation, Hannukainen iron Ore Project, Finland. Jacobs, Geology and Resources, Hannukainen Feasibility Study Wahl G., Metallurgical Sampling Program, Hannukainen & Kuervitikko Deposits, Kolari, Finland, Aug PUNKT 72 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING En preciserad presentation av hur man avsett minska syrabildningen (bildning av sura lak- och avrinnginsvatten) i upplagsområdet för svavelrik anrikningssand under gruvdriften (möjligheten till tillägg av kalk har nämnts i punkt 13.4 i avfallshanteringsplanen). Har sökanden planerat att höja svavelhalten för anrikningssand med hög svavelhalt till en så hög nivå att anrikningssanden duger för användning som en återvinningsprodukt? För tillfället har det inte gjorts någon närmare presentation av kalktillägg i svavelrik anrikningssand. I punkt 79 i kompletteringen nämns nästa sommars undersökning, där användning av basiskt slagg i gruvorna utreds. Dessa undersökningsresultat ger närmare information om användningen av basiskt slagg. I punkt 94 i begäran om komplettering har man behandlat höjning av svavelhalten i anrikningssanden till en så hög nivå att anrikningssanden duger för användning som en produkt. 73 PUNKT 73 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Preciserade uppgifter om uranets löslighet från utvinningsavfall (inklusive PAFgråberg och LIMS-anrikningssand). Löslighetsuppgifter saknas i tabellerna: I texten i ansökan (punkterna och ) har det konstaterats att uranupplösning är möjlig bland annat från PAF-gråberg och LIMSanrikningssand. NAG-, PAF-, OB-, LIMS-, Py- och Po-lösligheterna utifrån olika tester har presenterats i vattenhanteringsrapporten i tabellerna 5-8, 5-10 och Därtill visar tabell 7-16 grundämneshalterna i det lakvatten som uppkommer i gråbergs- och lösjordsområden i slutet av verksamheten.

84 82 74 PUNKT 74 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING En så detaljerad plan som möjligt för hantering av stensubstanser ska läggas fram i ansökan. I punkt i avfallshanteringsplanen för utvinningsavfall konstateras det att en hanteringsplan för stenmaterial utarbetas för uppläggningen, och används för att säkerställa att man i respektive område endast deponerar avfall som är avsett för området i fråga. Med hänsyn till den stora mängden syrabildande gråberg och anrikningssand och deras andel samt omfattningen på upplagsområdena, är hanteringsplanen för stenmaterial väldigt central såväl för verksamhetens lönsamhet som hanteringen av miljökonsekvenserna och -riskerna. Följaktligen ska den finnas med redan i ansökan. Planen ska innehålla bland annat information om hur man planerat att genomföra avskiljningen av malm och gråberg och därefter avskiljningen av gråberg i olika fraktioner och förflytta materialet till upplagsområdet och hur man planerat att deponera problemstenmaterial i upplagsområdena på så sätt att lak- och avrinningsvattnet kan kontrolleras väl också efter att gruvdriften lagts ned? I bilaga 16 finns det en preliminär plan över hantering av stenmaterial. Hanteringsplanen uppdateras enligt den närmare brytningsplanen i gruvans driftskede. 75 PUNKT 75 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Närmare motiveringar till valet och genomförandet av upplagsområde med beaktande av bland annat den exceptionella jordmånsgeologin i området, till vilken det finns hänvisningar i tidigare punkter. I valet av placeringsområden för upplagsområdena har man beaktat områdets geologi, miljö, geokemi och hydrologi. Den viktigaste omständigheten i planeringen av upplagsområdena är områdets grundvattenförhållanden. Icke-syrabildande NAFupplagsområden och eventuellt syrabildande PAF-upplagsområden placeras mellan brotten i Hannukainen och Kuervitikko samt väster om Hannukainenbrottet. Upplagsområdena för gråberg är placerade så att strömning av eventuellt förorenat grundvatten till omgivande vattenområden minimeras. Eventuellt syrabildande gråberg (PAF) upplagras i områden där grundvattenströmningen är riktad mot dagbrottet, varifrån vattnet kan samlas och pumpas till behandlingsanläggningen. Strömningen har modellerats i en hydrologisk modell (Srk Consulting 2012). SRK:s hydrologiska modell stöds av de utredningar som gjorts vid Helsingfors universitet. I Helsingfors universitets utredning konstateras det att ytan och grundvattenströmningen kan kontrolleras bäst i Laurinoja grundvattenområde (LBV i bilden, Bild 752), där vattnet strömmar i riktning mot dagbrottet (Salonen m.fl. Synthesis-environmental geological implications. I verket: Sedimentological and hydrogeological conditions in Hannukainen, Kolari ). Resultaten av modelleringen av grundvatten har använts för valet av placering för upplagsområdena och dessa stöds av resultaten från modelleringen vid Helsingfors universitet.

85 83 Bild Bilden visar grundvattnet i området. grundvattenområdena och strömningsriktningarna för

86 84 Bild75-2. Gränsen för de grundvattenområden som Helsingfors universitet modellerat. På bilden presenteras de gamla planerna för upplagsområden (Salonen m.fl. Synthesisenvironmental geological implications. I verket: Sedimentological and hydrogeological conditions in Hannukainen, Kolari ) 76 PUNKT 76 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Närmare planer och uppgifter om bottenkonstruktionerna för upplagsområdena för gråberg, avledningssystemen för lakvatten och en uppskattning av jordmånens

87 85 bärkraft och kalkylmässiga sättning med de planerade belastningarna Vad gäller de föreslagna modellerna ska det konstateras hur de uppfyller målen i förordningen om utvinningsavfall. Hur får man grundvattnet och det vatten som rinner och infiltreras från PAF-gråbergsområdena att strömma i riktning mot dagbrottet och vid behov till behandling då vattenytan i brottet, efter att gruvdriften lagts ned, stigit till samma nivå som grundvattnet i det omgivande området? Bottenkonstruktion Inga tekniska bottenkonstruktioner har planerats för på gråbergsområdena. Trädbeståndet och växtligheten avlägsnas från de upplagsområden som ska byggas. Från PAF-gråbergsområden avlägsnas ytjord (torv, mineraljord) från ett djup på i snitt 0,3 meter och den kapade ytan jämnas ut. Jordytan i det utjämnade upplagsområdet iakttar lutningen för den ursprungliga markytan och höjdvariationen. I NAFgråbergsområden läggs gråberg upp på det existerande jordlagret. Avledningssystem för lakvatten Lakvatten som bildas i gråbergsområden rör sig på grund av tyngdkraften till upplagsområdenas botten, infiltreras i jordmånen och grundvattnet och rör sig i riktning med den hydrauliska gradienten. Jordmånen i upplagsområdena utgörs av sandmorän, där det lokalt finns grova fraktioner, sand och morän. Det har uppskattats att cirka 70 % av jordmånslagren i Hannukainenområdet utgörs av sand och grus, som anknyter till ås- och älvlager av olika åldrar. Moränlagren är i regel tunna och diskontinuerliga. Omfattande ler- eller siltlager och tjocka och omfattande torvlager påträffades inte i undersökningarna. I de grövre marksubstanserna har man konstaterat relativt höga vattenkonduktiviteter, då variationsintervallet är 1,6x ,7x10-4 m/s. Vatten med bra konduktivitet fungerar som underliggande vattenledningslager för gråbergsfyllning. Enligt undersökningarna förekommer största delen av grundvattnet i sand- och gruslager med bra konduktivitet på ett djup på i snitt meter från markytan. I berggrunden styrs grundvattenansamlingen och grundvattenströmningarna av nätverket av sprickor. Under gruvdriften ändrar dräneringspumpningen i brotten höjden på grundvattenytan i närområdena i brotten, varför en sänkningskon börjar bildas i brottsområdet genast i början av produktionsskedet, då vattnet tömts från dagbrotten. Sänkningskonområdet utvidgas under verksamheten och är som störst i slutet av verksamheten. Stenbrytningen i Kuervitikko kommer enligt nuvarande plan att börja under verksamhetsår 13, då sänkningskonen börjar utvecklas inom området. Sänkningskonerna i Hannukainen och Kuervitikko går samman inom cirka två år från det att Kuervitikko startat (bild 7-37 i tillståndsansökan), då grundvattnet i gråbergsområdena strömmar till båda brott, varifrån lakvattnet samlas genom att det pumpas med brottens dräneringsvatten och avleds till behandlingsverket i brottsområdet. Runt gråbergsområdena byggs ytvattendiken, till vilka, utöver ytavrinningsvattnet, vatten som infiltrerats från gråbergsområdena samlas. Dikena byggs genom att följa terrängformerna på ett avstånd på åtminstone 30 meter från upplagsområdets kant, så att de inte orsakar störningar eller hinder för upplagsverksamheten. I slutändan av varje dike byggs en sedimenteringsbassäng. Smutsigt dikvatten (PAF) samlas separat från

88 86 rent avrinningsvatten (NAF-områden, ytjordsområden), varför ett annat dike byggs utanför diket för smutsigt vatten runt PAF-områdena för att fånga upp rent vatten från omgivningen. Vatten från PAF-gråbergsområdena pumpas till det avloppsvattenreningsverk som byggs i närheten av dagbrottet i Hannukainen och därifrån vidare till vattenreservoaren i Hannukainen. Vattnet från NAFgråbergsområdena pumpas direkt till vattenreservoaren. Från reservoaren pumpas vattnet med ett överföringsavlopp till sedimenteringsbassängen i Rautuvaara och från bassängen till Muonio älv. Dimensionering av kantdiken Dikena har dimensionerats för nederbörd som upprepas en gång per 100 år, vilken utifrån hydrologisk data är 78,9 mm /h (SRK Waste Rock dump design). Den använda avrinningskoefficienten är 55 %. Talet är representativt för de avrinningsförhållanden som grundar sig på modelleringsgranskningarna och beaktar regn under vårfloden. Gråbergsområdenas ytor har mätts från områdets terrängmodell och totalströmningen från gråbergsområdet har räknats utifrån ytavrinningsuppgifter för delområdena (Tabell 761). Tabell76-1. Ytavrinning som bildas i upplagsområdena för gråberg. Itäinen sivukivialue Läntinen sivukivialue NAF ha Pint-ala PAF ha Virtaama Yht. ha m3/s 34,2 28,1 Kantdikena byggs med ett djup på minst en meter och med släntlutning på 1:3. Bredden på dikets botten är minst 0,3. Den geotextil som jordmånsförhållandena kräver breds ut i dikessläntorna och i botten. För att undvika erosionsskador skyddas branta dikesavsnitt genom att i dikenas botten och släntor bygga ett erosionsskyddslager på 300 mm av stenblock eller motsvarande material (Bild 761). Bild76-1. Typtvärsnitt av kantdiken Om strömningen ändras justeras dikets tvärsnitt genom att öka dikesdjupet och dikets bredd för att uppnå en tillräcklig kapacitet. Den dikeslängd som ska byggas (för vatten från fyllningsområdet för gråbergsområdena) är cirka 24 km, av vilken I det östra gråbergsområdet I det västra gråbergsområdet totalt PAF1 5840m PAF m

89 87 NAF m PAF Clean 4150 m NAF 5400 m PAF Clean 1500 m Pumpning av lak- och avrinningsvatten Uppgifterna om pumpverken för dräneringsvatten och ytvatten har presenterats i en tabell (Tabell 762) och rörsystemsuppgifterna i en annan tabell (Tabell 763). Tabell76-2. Dränering och pumpverk för ytvatten i Hannukainen (Pöyry Finland Oy FCI1018-E0048 Site Water Balance, site water management plan, Hannukainen DFS, Phase 2) Pumppaamo Sijainti Minne pumppaa Mitoitusvirtaama NostoTeoreettinen teho Pumppujen korkeus H pumppaus moottori lkm m3/h m3/s m kw kw kpl PS02 Itäinen PAF-alue PAF-selk.- ja keräysallas (edelleen vesienkäsittely) PS03 Läntinen PAF-alue Hannukaisen vesienkäsittely PS04 Hannukaisen louhos Vesienkeräysallas edelleen (edelleen vesivarastoallas) PS06 Kuervitikon louhos Vesienkeräysallas (edelleen vesivarastoallas) PS11 Läntinen PAF-alue Hannukaisen vesienkäsittely Kuivatusvesi: mitoitusvirtaama normaalivuosi, toukokuu Prosessivesi: mitoitusvirtaama kerran 50 vuodessa toistuva märkä vuosi ** Toiminnan alkuvaiheessa keskimääräisellä virtaamalla 1+1, maksimivirtaamalla 2+0 PS04, PS03 louhosten kuivatusvesipumppamoita ,092 0,014 0,369 0,172 0,136 19,6 8,1 40,3 8,6 22, ** ** ** Tabell76-3. Dränering och pumpverk för ytvatten i Hannukainen; röruppgifter (Pöyry Finland Oy FCI1018-E0048 Site Water Balance, site water management plan, Hannukainen DFS, Phase 2) Putkilinja Väli II III IV VI X XIII PS02-PS11 PS03- Hannuk vesienkäsittely PS04- Vesivarasto PS06 - Vesivarasto Läntinen NAF- PS04 PS11-Hannuk vesienkäsittely Johtoosuus 1 2* * 1 2* Mit. virtaama Halkaisija m3/s (DN) Pituus m G G G * Gravitaatiopukti Pumpverken för brottens dräneringsvatten utgörs av paketpumpverk som är utrustade med dränkbara pumpar. Pumpverket PS03 är ett pumpverk där det finns torrmonterade pumpar. Övriga pumpverk har byggts på plats och pumparna är torrmonterade. Rörsystemet och apparaterna vid de pumpverk som är i kontakt med vatten från PAFområdet byggs av syratåligt stål. Tryckrören byggs med HDPE-plaströr av standarderna SFS-EN av SFSEN , vars tryckklass är PN6. Rörsystemen har dimensionerats för en strömningshastighet på 1 m/s. Vid maximiströmningen tillåts en strömningshastighet på cirka 1,5 m/s.

90 88 Rören placeras på ett djup på 2 m (avståndet till rörets botten). Tjäldjupet är 2,8 meter i det planerade området. Rören hålls isfria med pumpningsarrangemang. Vid behov isoleras rören. Snöns inverkan har beaktats som en omständighet som minskar tjäldjupet. I mån av möjlighet byggs rören så att de oavbrutet lutar nedåt. I de övre delarna av ledningen byggs avluftningsventiler och i de nedre delarna tömningsavgreningar till dikena. I monterings-, grävnings- och fyllningsarbetet iakttas Infra Ryl 2010arbetsanvisningarna med hänsyn till uppdateringar av och ändringar i dokumentet. Kantdikenas lägen har presenterats i bilderna 8-5 och 8-6 i avfallshanteringsplanen och längdsnittsritningarna av dikena i bilaga 7. Placeringarna för pumpanläggningarna och rörledningarna har presenterats i bilaga 18 och längdsnittritningar av rörledningarna i bilaga 19. En uppskattning av jordmånens bärkraft och kalkylmässiga sättning med de planerade belastningarna Upplagsområdena för gråberg grundas på en mineralmarkgrund. Jordlagrets tjocklek varierar mellan 0,5 42 m. De tjockaste jordlagren finns i de nordnordöstra delarna av det östra gråbergsområdet. Vad gäller det västra upplagsområdet varierar lagertjockleken mellan 2 och 14 m. Jordmånen utgörs för det mesta av sandmorän. I området finns lokalt också sand och grusförekomster, lokalt stiger berget till markytan. I jordmånen finns inte omfattande silt- eller lerlager, och inte tjocka och omfattande torvlager. Jordmånen är utifrån den geologiska uppkomsthistorian och marksubstansernas fysikaliska egenskaper täta, de lämpar sig byggande och bildar ett bärande byggnadsunderlag. Det anses inte att de relativt små jordlagren med fina ämnen, vilka påträffats i lägre områden, och de områden som innehåller torv försämra den strukturella stabiliteten. Med hänsyn till måttförhållandena för gråbergsuppläggningen är sättningen i torvlagren liten. Man försöker dock avlägsna torv och dra nytta av gråberg i anpassningen av upplagsområden till landskapet. En sättningsgranskning finns i bilaga 20. Enligt resultaten är den kalkylmässiga sättningen i det östra gråbergsområdet mm och mm i det västra området. Hur uppfyller lösningarna (bottenkonstruktionen, avledningssystemet för lakvatten i upplagsområdena) målen i förordningen om utvinningsavfall? I förordningen om utvinningsavfall (190/2013) finns det inte strukturella anvisningar om bottenkonstruktioner för deponier eller uppfångssystem för lakvatten. Vid anläggning av en deponi ska det enligt 7 i förordningen beaktas att 1. deponin med beaktande av deponiområdets läge och områdets geologiska, hydrologiska, hydrogeologiska och geotekniska egenskaper inte orsakar förorening av mark, vattendrag, grundvatten eller luft och inte heller annan förorening av miljön eller risk för detta, 2. deponin inte ens på lång sikt, med beaktande av det lakvatten och annat avloppsvatten som bildas samt erosionen, orsakar förorening av miljön eller risk för detta,

91 89 3. deponins fysiska stabilitet tryggas och förorening av miljön och landskapspåverkan förebyggs genom ändamålsenliga strukturer och genom att skötsel och underhåll genomförs planmässigt, De kvalitativa och kvantitativa konsekvenserna av grundvattnet för gruvdriftens olika skeden (byggskedet, driftskedet och stängningsskedet) har bedömts genom att dra nytta av statusrapporterna avseende Hannukainenområdet och den information som fåtts av SRK:s hydrologiska modellering (SRK 2013a och b). Principerna för grundvattenmodelleringen har presenterats i kapitel 7.4 i tillståndsansökan. I driftskedet flyter grundvattnet på grund av pumpningen av dräneringsvatten i brotten från upplagsområdena mot dagbrotten i praktiken under hela gruvans livscykel. Därför orsakar lakvattnet inte utsläpp utanför gruvområdet under driften. Bild76-2. Upplösta ämnens rörelse i gruvområdet i Hannukainen i slutskedet av verksamheten (SRK 2013 UK5511- Hannukainen Impact Mitigation Final Report. Det har bedömts att de konsekvenser som försämrar kvaliteten på grundvattnet riktar sig till grundvattenområdet i Kivivuopionvaara i den västra delen av gruvområdet under verksamhetstiden ( ) (SRK 2013a). Enligt modelleringarna överskrider kadmium- och nickelhalterna i grundvattnet de riktvärden som WHO gett för dricksvatten och kvalitetsrekommendationerna för sulfat- och manganhalterna (SHM 1352/2015). Efter stängningen riktar sig grundvattenströmningen fortfarande mot brottet i Hannukainen och lakvattnet kan försämra kvaliteten på grundvattnet nedanför. Från

92 90 dagbrottet i den södra delen av dagbrottet riktar sig grundvattenströmningen mot Äkäsjoki och påverkar också kvaliteten på grundvattnet i området mellan älven och brottet. Lakvattnet strömmar och sprider sig med grundvattenströmningen också utanför upplagsområdet. En grundvattenströmning från det västra gråbergsområdet (NAF) riktar sig bort från gruvområdet. Halterna av grundämnen från NAF-gråberg är låga och understiger i huvudsak till exempel de högsta halter och rekommendationsvärden som fastställts för hushållsvatten i social- och hälsovårdsministeriets beslut 1352/2015. Halterna är så låga att det inte uppskattats att de har konsekvenser för grundvattens duglighet. Efter den aktiva gruvdriften återställs grundvattennivån i Kuervaara grundvattenområde i Hannukainen. Kvaliteten på grundvattnet följer kvaliteten på det vatten som fyller dagbrottet. Därför förmodas det att vattenkvaliteten i Kuervaara grundvattenområde inte uppnår gränsvärdena för dricksvattenkvalitet (SRK 2013a). Vattenkvaliteten är redan nu sådan att hushållsvattenanvändning kan ifrågasättas. I framtiden är ändringarna i grundvattenområdena så betydande, att en framställan om ändring av klassificeringen av området lämnats in till NTM-centralen i Lappland ( ) för att ta bort området från grundvattenklassificeringen. Kivivuopionvaara grundvattenområde ( ) uppskattas så småningom återgå till det tillstånd som rådde före gruvverksamheten (Ramboll Finland Ab 2013). Det finns en möjlighet att miljön förorenas eller risk för detta, om kapaciteten vid gråbergområdets kantdiken, pumpverk och rörsystem inte är tillräcklig, eller om det finns brister i apparaternas funktion eller skick. Ovan nämnda omständigheter beaktas i planeringen och övervakningen. Dräneringsvattnet från brottet behandlas i oljeavskiljaren. Avledningssystemet för lakvatten i sig förorenar inte miljön. Det lakvatten som mynnar ut från upplagsområdena och når grundvattnet kan på lång sikt lokalt försämra grundvattnets kvalitet i Hannukainenområdet jämfört med den naturliga nivån. Det har dock inte bedömts att lakvattnet påverkar vattenkvaliteten i Äkäsjoki och Kuerjoki (punkt 66 i kompletteringen). Konstruktionerna orsakar inte heller luftföroreningar. Jordbotten i gråbergsområdena utgörs av bärande morän. Eventuell småskalig sättning av jordbotten försämrar inte gråbergsområdenas fysiska stabilitet på så sätt att omgivningen till följd av detta skulle förorenas eller att en landskapsolägenhet skulle uppstå. Kantområdena för gråbergsfyllningen byggs med en lutning på 35 och i släntorna byggs 30 meter breda terrasser för trafiken. Med åtgärderna säkerställs det att erosion inte kan utvecklas i gråbergsområdet, vilken kan leda till exempel till att kantdikena stockas. Hur får man grundvattnet och det vatten som rinner och infiltreras från PAFgråbergsområdena att strömma i riktning mot dagbrottet och vid behov till behandlingen efter att vattenytan i brottet, då gruvdriften lagts ned, stigit till samma nivå som grundvattnet i det omgivande området? Enligt SRK:s uppskattning tar det över 80 år för att på naturlig väg fylla vattenbassängerna vid brotten. Den naturliga ifyllningen av dagbrotten i Hannukainen och Kuervitikko påskyndas genom att pumpa vatten i brotten och från vattenreservoaren och omkringliggande vattendrag, såsom Äkäsjoki, Valkeajoki och Kuerjoki. Till dagbrotten kommer därtill vatten i form av nederbörd och grundvattenutlopp och från ytavrinningen i gruvområdet och upplagsområdena. Om brotten fylls aktivt, är det

93 91 möjligt att brottet i Kuervitikko fylls på 4 10 år och brottet i Hannukainen på år. Det har uppskattats att det trots påskyndandet tar över 20 år för att uppnå den naturliga grundvattenytan i hela verksamhetsområdet. Vattenkvaliteten i brotten utvecklas på lång sikt enligt områdets naturliga geologi, men fortfarande påverkas vattenkvaliteten också av lakvattnet från PAF-gråbergsområdena. Konsekvensen sträcker sig ända till Äkäsjoki (Bild 762). SRK Consulting (2012, 2013b) har modellerat kvaliteten på vattnet i brottet under produktionen och efter att brytningen lagts ned. Resultatet av granskningen har presenterats i tabell 5-7 i bilaga 8 till miljötillståndsansökan. När vattenytan i brotten uppnått ett balanserat läge, är det möjligt att från Kuervitikkobrottet låta överskottsvatten strömma till Kuerjoki och från Hannukainenbrottet till Äkäsjoki. Vattendragskonsekvenserna av överskottsvatten har granskats i MKB-skedet med vattendragsmodelleringskalkyler (Ramboll Finland Ab 2013). I kalkylerna har det förmodats att överströmningen från brotten pågår i cirka 70 euro från det att funktionerna lagts ned. Bedömningen av konsekvenserna tar inte hänsyn till aktiva fyllningsåtgärder för brott, vilka påskyndar fyllningen av brotten och ansetts förbättra vattenkvaliteten i den brottssjö som uppkommer och minska de kvalitetsmässiga skillnaderna mellan överskiktet och underskiktet. Det har inte bedömts att kvaliteten i brottssjöarna och vattendragskonsekvenserna förutsätter behandling av överströmningsvatten. Om det under verksamheten eller nedläggningen konstateras att kvaliteten på överskottsvattnet förutsätter behandling, är det möjligt att leda vattnet till behandlingsverket från överströmningspunkterna. Konsekvenserna av brottsvattnet för vattendragen har presenterats närmare i kapitel i miljötillståndsansökan. 77 PUNKT 77 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING En utredning och motivering av hur man kommit till den presenterade upplagslösningen vad gäller syrabildande PAF-gråberg. Hur begränsas i praktiken uppkomsten av lak- och avrinningsvatten som är sura och har höjda Al-, Co-, Cu-, Fe-, Ni-, U-, Zn-, Mg- och SO4-halter i det skede då gruvan är i drift? Punkt 75 i kompletteringen innehåller information om placeringen av upplagsområdena. PAF-gråberg upplagras direkt på en utjämnad markgrund, där växtlighet och ytjord till ett djup av cirka 0,3 m avlägsnas. Inga tekniska bottenkonstruktioner byggs på gråbergsområdena. Det lakvatten som bildas i områdena förs med grundvattenströmningen till dagbrottet, där de samlas in och pumpas till behandlingsanläggningen. Uppkomsten av lak- och avrinningsvatten som är sura och har höjda Al-, Co-, Cu-, Fe-, Ni-, U-, Zn-, Mg- och SO4-halter begränsas inte i det skede då gruvan är i drift? Vattnet från PAF-gråbergsområdet behandlas på reningsverket i Hannukainen innan det avleds till vattendraget Muonio älv. I takt med att upplagsområdena nått den planerade fyllningshöjden, börjar områden stängas, vilket begränsar också lakvattenmängden. 78 PUNKT 78 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Avsikten är att inrätta två stora dagbrott i området. Sökanden ska utreda om det är möjligt att gruppera brytningen på så sätt att gråberg från brottet, i synnerhet PAF-gråberg, läggs upp i det brott som redan uppkommit (då det efter att brottet

94 92 fyllts skulle hamna under vattenytan). En preliminär plan ska upprättas över detta. I driftskedet kommer det att finnas två dagbrott i Hannukainen, dagbrottet i Hannukainen och dagbrottet i Kuervitikko. Den planerade rytmen för brytningen är att verksamheten börjar i den mittersta delen av Hannukainen och utvidgas enligt en precis plan i block till olika delar från den mittersta delen. Brytningen styrs av malmens metallhalter och malmsten matas in till anrikningen samtidigt från olika block för att utjämna halterna i malminmatningen. Annars varierar kvaliteten på det inmatade materialet för mycket och försvårar styrningen av anrikningsverket, vilket kan påverka tillgången till koncentrat, leda till uppgång i avfallsmängden samt orsaka överdosering av anrikningskemikalier. Alla metaller som kan återvinnas, järn, koppar och guld, utgör styrande värdefulla ämnen. Fyndigheten i Kuervitikko tas i bruk först efter cirka 10 verksamhetsår, så att en för stor yta av gruvområdet jämte pumpar o.d. vattenledningsåtgärder inte är öppna i onödan under driftskedet. Fördelen är avsevärd då det de första 10 åren är möjligt att verka enbart i Hannukainenområdet. Fördelen är ekonomisk och också miljöbesparande. Utifrån denna planerade rytm för brytningen kommer det inte att finnas tomma delar i brottet under olika tider, utan först i slutskedet av brytningen uppnår alla brytningsdelar sin bottennivå. Följaktligen är det inte möjligt att använda ett brott eller en del av gråberget som fyllningsplats, åtminstone inte under verksamhetstiden. Efter dagbrottsverksamheten är det möjligt att lagra gråberg i dagbrottens botten, om det inte finns en annan malmlins djupare under den nu kända malmen. Aktören gör på sommaren 2017 några djupa diamanthål under den nuvarande malmförekomsten, eftersom det redan i de geofysikaliska mätningar som gjorts under Northland Mines Oy:s tider konstaterats en kraftig anomali under den malm som är känd för tillfället. Anomalin är väldigt analog med den kända malmen. Alla hål som kärnborrats i sinom tid har varit korta, och inte ett enda har nått ner till denna anomali. På sommaren 2017 klarnar det om den malmlins som leder till verksamhet under marken är tillräckligt rik. Resultatet påverkar dock inte den gällande gruvplanen, utan det handlar om en eventuell förlängning som prövas långt senare. Om denna möjlighet dock är realistisk, kan inte gruvbolaget planera verksamheten på så sätt att de dagbrott som först uppkommer fylls med gråberg och därmed försvårar brytningen av den återstående malmen. Det finns en plikt till detta redan av Tukes. 79 PUNKT 79 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING I vattenhanteringsplanen har man nämnt uppläggning i PAF-gråbergshoparna av basiskt slagg, såsom stålslagg, som ett alternativ för att minska uppkomsten av surt avrinningsvatten. Om avsikten är att vidta åtgärden, ska en närmare utredning/plan utarbetas som en del av hanteringen av stensubstanser. Verksamhetsutövaren har en preliminär plan för att minska konsekvenserna av sura avrinningsvatten från PAF-gråbergshoparna genom att göra upplagringen i lämpliga

95 93 lager, till exempel botten eller bottenkonstruktioner av basiska biprodukter från industrin. De biprodukter som kan uppnås med tillräckliga volymer på rimligt avstånd från järnvägen utgörs till exempel av halvbränd kalk som uppstår då SMA Mineral Oy:s kalkugn tänds och finfraktionen av AOD-stålslagg från Outokumpus stålfabrik. Dessa sidoflödeprodukters användbarhet och strukturer undersöks för tillfället som ett samprojekt för Tekes och Uleåborgs universitet, vilket samordnas av Digipolis i Kemi. Bägge undersökningar pågår ännu. Det preliminära utlåtandet av Uleåborgs universitet är det följande: AOD-slagg kan efter mekanisk behandling och kemisk aktivering användas på samma sätt som bindningsämnen för att härda jord- eller stenmaterial När slagget behandlats är vattenkonduktiviteten liten och hårdheten för det bundna materialet stort. Följaktligen är brukspotentialen för materialet avsevärd, i synnerhet som tätningskonstruktion för gråbergshögar och anrikningssandbassängerna och som material som binder skadliga ämnen. (Kauko Kujala, Uleåborgs universitet, Vatten- och miljöteknik, professor) Planerna kan vad gäller användningen av biflöden preciseras då alla testresultat slutförts. På våren 2017 genomförs ett pilotprojekt i Kittilä eller Kevitsa för att testa detta och projektet har beviljats finansiering. 80 PUNKT 80 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Hur har det planerats gråbergsområdet? att begränsa eventuell uranlöslighet i NAF- För tillfället har det inte planerats att i driftskedet begränsa eventuell upplösning av uran från NAF-gråbergsområdet. Från NAF-gråbergsområdet samlas ytvatten till vattenreservoaren i Hannukainen, varifrån det leds vidare till Muonio älv. Den genomsnittliga halten av uran i det vatten som strömmar till Muonio älv är 0,02 mg/l under driftåren Detta höjer kalkylmässigt uranhalterna nedanför utloppsröret 0,01 0,09 µg/l. Det ska beaktas att haltnivåerna för uran sjunker snabbt nedströms. Den naturliga nivån för uran är cirka 0,09 µg/l i Muonio älv. Därför föreligger inte vattenskyddsgrunder för upplösning från NAF-gråbergsområden. Efter driften täcks NAF-gråbergsområdet, med vilket uranets löslighet minskas i gråbergsområdena. 81 PUNKT 81 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Preciserade planer för byggande av släntan i gråbergsområdet med en lutning på 1:3 och genomförande av ytkonstruktioner redan under driften. Under driften sker fyllningen av gråbergsområden stegvis som cirka 20 meter höga fyllningslager på så sätt att lutningen på den yttre släntan för fyllningslagren under driftstiden är cirka 35 (n. 1:1,4 1,5). Mellan fyllningslagren lämnar 30 meter breda terrassplan vid den yttre kanten, då den yttre släntans genomsnittliga lutning med beaktande av terrassplanerna är cirka 1:3. I den slutliga situationen formas de yttre släntorna maskinellt från terrassplanerna till en släntlutning på 1:3. En närmare genomförandeplan för uppläggningen upprättas i genomförandeplaneringsskedet. I fyllningsplanen för gråbergsområden har fyllningen av upplagsområden delats in i faser enligt region och enligt fyllningslager (Tabellen nedan). Detta möjliggörs av att ytkonstruktionerna genomförs redan under driftstiden i och med att olika områden fylls.

96 94 Till exempel i det västra fyllningsområdet kan stängningsåtgärderna utifrån tabellen inledas, då fyllningsverksamheten i det östra fyllningsområdet fortsätter vidare. 82 PUNKT 82 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING På vilket sätt har aktörerna sinsemellan kommit överens om fortsättning av uppläggningen av anrikningssand efter att det gamla anrikningssandområdet fyllts i nordlig riktning i sedimenteringsbassängen för avloppsvattenreningsverket? Mellan aktörerna har ett föravtal ingåtts (har inte undertecknats ännu) om att när gruvdriften börjar får gruvbolaget innehavet av mark- och vattenområdena från den norra dammen mot söder (dammen för avloppsvattenreningsverket). Också i detta fall skulle den norra dammen överföras till gruvbolaget. Enligt kraven i det nya miljötillståndet för avloppvattenreningsverket måste man ändra reningsprocessen på så sätt att en stor bassäng inte behövs för avlägsnande av kväve. I samband med byggandet uppförs en rörledning från reningsverket till södra dammen i Rautuvaara och därifrån vidare en rörledning till Muonio älv i samma uppgrävning som gruvans utloppsrör. Föravtalet innehåller en specifikation över fördelningen av kostnaderna mellan parterna. Avtalet har uppgjorts i samförstånd mellan parterna och med beaktande av synkroniseringen av projektet. 83 PUNKT 83 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING En detaljerad plan över botten- och dammkonstruktionerna för anrikningssandbassängerna, i synnerhet anrikningssandbassängerna med hög svavelhalt och åtgärder för att säkerställa att inte lager med bra vattenpermeabilitet lämnar under de lager som byggs. Bottenkonstruktionen för den svavelrika anrikningssandbassängen är uppifrån nedåt den följande:

97 95 Typtvärsnitt över dammarna har presenterats i bilaga 5 till miljötillståndsansökan. Generalplansritningar över anrikningsandbassängen med hög svavelhalt har presenterats i bilaga 21. Detaljerade planer över botten- och dammkonstruktionerna görs i det skede då genomförandet planeras. Ett eventuellt grovt lager i ytdelen under dammkonstruktionerna avlägsnas antingen helt och hållet eller så skärs den direkta lakvattenströmningsförbindelsen under dammen av med en tätningsfåra, då en fåra i längdriktning grävs i det grova lagret i dammen och fylls med morän. Den detaljerade planeringen av avlägsnandet av de grova lagren och tätningsfårorna under dammen görs i genomförandeplaneringsskedet. 84 PUNKT 84 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Bedömning av möjligheten att placera anrikningssand i den gamla underjordiska gruvan i Rautuvaara som pastafyllning. Det är möjligt att sprickor finns i dagbrotten i Rautuvaara. Eventuella sprickor i dagbrotten i Rautuvaara har inte undersökts tillräckligt för att kunna säga hur stor mängd utsläpp som förflyttar sig via sprickorna med den anrikningssand som deponeras i dagbrotten. Följaktligen planeras det inte att lägga upp svavelrik anrikningssand i de gamla dagbrotten i Rautuvaara. 85 PUNKT 85 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Närmare uppgifter om definieringen av LIMS-sandens egenskaper (har ändringar gjorts i MKB-skedets definiering, en beskrivning av testmetoderna). Hur säkerställs det att uppläggningen av LIMS-anrikningssand på den gamla anrikningssanden i Rautuvaara inte orsakar problem? Hur har man i planeringen av upplagsområdet och uppläggningen beaktat informationen om att anrikningssand deponerats på sand- och grusmorän med jämförelsevis hög vattenpermeabilitet i den norra och nordvästra kanten av det existerande upplagsområdet (lakvattnet rinner till grundvattnet i moränlagret)? En

98 96 bedömning av möjligheten att skadliga ämnen, exempelvis uran, lösgör sig till vattnet från den LIMS-sand som ska deponeras i Rautuvaara. I avfallshanteringsplanen täcker inte analyserna av lösligheten för de halter som presenterats för anrikningssand samma ämnen som presenterats för totalhalterna. Inga ytterligare tester för att definiera egenskaperna hos LIMS-sand har gjorts efter MKB-skedet. De använda testmetoderna har beskrivits i punkt i vattenhanteringsrapporten. Närmare information fås om lösligheten för LIMS-sand efter den planerade provbrytningen och de planerade anrikningsproverna. I definieringen av egenskaperna hos anrikningssanden i provanrikningen (SGSMet Pp 2011) och GTK Main PP 2011) har följande definieringsmetoder använts: Grundämnenas mineralogi: XRD-analys Totalhalter:ICP-AES/MS-teknik 48 grundämnen Syraproduktions- och neutraliseringspotential: o -ABA-test (EN15875) o -NAG-test Anrikningssandens lösligheter o - skaktest i två faser (EN ) o - fuktkammartest HC (ASTMD ) (2001) Totalhalt av svavel: svavelanalysator (Leco) Koldioxiddefiniering TIC Fuktkammartest (HC-test) är ett standardtest som används inom industrin, som kan användas för bedömning av syrabildning och urlakning av metaller på lång sikt. I testerna exponeras provet upprepade gånger för torr och fuktig luft i rummets temperatur, följt av upprepad sköljning med dejoniserat vatten och insamling och analys av urlakningsvattnet. NAG- och Kappa-testresultaten har skalats för att motsvara HC-testet. NAGtestresultaten skalades för att motsvara ämnenas upplösning under HC-testet genom att jämföra urlakat sulfat i NAG-testerna med den genomsnittliga urlakade sulfathalten i HC-testet veckorna Som korrigeringsfaktor för NAG-testerna användes 1/1000. Hur säkerställs det att uppläggningen av LIMS-anrikningssand på den gamla anrikningssanden i Rautuvaara inte orsakar problem? Rautaruukki Abp hatt fått beslutet (16/0215/2) av Vasa förvaltningsdomstol, enligt vilket de gamla anrikningssandbassängerna i Rautuvaara ska täckas före Eventuella problemsituationer med anledning av pumpning av anrikningssand upp på det gamla upplagsområdet kan anknyta till deponins stabilitet och okontrollerat utlopp av det lakvatten som uppkommer i området utanför området. Man förbereder sig på problemsituationer med systematisk fyllningsverksamhet, genom att bygga dammar runt anrikningssandområdet för att hindra okontrollerad utbredning av anrikningssand och lakvatten i en översvämningssituation och genom att styra överströmningen från sedimenteringsbassängen ovanför under kontrollerade former förbi anrikningssandområdet.

99 97 Upplagring av anrikningssand inleds från pallen från mitten av den gamla anrikningssandfyllningen, varifrån man i sakta takt framskrider mot norr. Anrikningssanden läggs upp utifrån en fyllningsplan som upprättats på förhand. Planen preciseras och ändras om anrikningssandens beteende så kräver. I den norra och södra kanten av anrikningssandområdet byggs jorddammar och vägrenar i de östra och västra kanterna. Under vägrenarna byggs trummor, med vilka det lakvatten som bildas i anrikningssandområdet avleds till dikena bakom renen och vidare till sedimenteringsbassängen. Vatten kan infiltreras i diket också via moränvallarna från anrikningssandområdet. Utanför kantdikena grävs bakdiken, som fångar upp och avleder rent avrinningsvatten från omgivningen förbi anrikningssandområdet till Niesajoki. I översvämningssituationer skärs diken av genom att stänga trummorna så att problemvatten inte direkt förflyttar sig till sedimenteringsbassängen. Typtvärsnitt över dammarna har presenterats i bilaga 5 till miljötillståndsansökan. Konstruktionerna för kantvallarna har presenterats på bild (Bild 851). Bild85-1. Typtvärsnitt av dammen för LIMS-anrikningssandområdet. I byggandet av dammarna beaktas det att de är tillräckligt höga eller att de kan höjas, om anrikningssanden vid uppläggningen sätter sig i en mer svagt sluttande nivå än vad som uppskattats. Det är möjligt att hålla kvar vatten från upplagsområdet för anrikningssand i anrikningssandområdet i maj och avleda vattnet till sedimenteringsbassängen och vidare till Muonio älv först efter vårdflodstoppen. Den extra lagerkapacitet som anrikningssandbassängen erbjuder varierar efter uppläggningsskedena. När gruvdriften upphör byggs en tät ytkonstruktion på anrikningssandområdet, vilken utgörs av en bentonitmatta ett jordlager på en meter. Stängningsåtgärder vidtas steg för steg under driftstiden för gruvan med början från den södra delen av området. Trummorna för passager under vägrenen fortsätts och med dem avleds rent avrinningsvatten som finns på täckningskonstruktionen i anrikningssandområdet till bakdiket. En tät ytkonstruktion minskar rörelsen av regnvatten till avfallsupplaget och därmed eventuella översvämningar på grund av detta på lång sikt. Under fyllningsverksamheten följs lutningsvinkeln för anrikningssanden, fyllningens sättning, fyllningsgraden i anrikningssandområdet, dammarnas vattentäthet och formändringar. Också dikenas vattenmängder mäts och kvaliteten på avrinningsvattnet från anrikningssandområdet följs. Dammarna granskas enligt dammsäkerhetsanvisningen.

100 98 Hur har man i planeringen av upplagsområdet och uppläggningen beaktat informationen om att anrikningssand deponerats på sand- och grusmorän med jämförelsevis hög vattenpermeabilitet i den norra och nordvästra kanten av det existerande upplagsområdet (lakvattnet rinner till grundvattnet i moränlagret)? Utifrån grundvattenmodelleringen (SRK 2013 a) strömmar grundvatten från åsar och höga punkter i terrängen (interfluver) längs gradienten mot sjöar och älvar i dalbottnarna. I norra ändan av anrikningssandområdet finns det en vattendelare, som avleder en del av grundvattnet mot YYHT:s sedimenteringsbassäng. Den huvudsakliga strömningsriktningen för grundvattnet är sydväst mot anrikningssandområdet. Det finns ingen utåtriktad grundvattenströmning från Niesajokidalen. Bild85-2. Uppskattade grundvattennivåer inom Rautuvaaraområdet utifrån grundvattenmodelleringen samt ungefärlig delare för grundvattennivå på den norra bassängens område (SRK 2013a).

101 99 Bild Lakvattnets väg från anrikningssandområdena I den norra och nordvästra delen av anrikningssandområdet är det möjligt att grundvattenströmningen från sand- och gruslagren under anrikningssanden lokalt är riktad mot anrikningssandområdets västra kant och ut från området. När man förflyttar sig längre bort svänger dock riktningen för grundvattenströmningen enligt topografin mot anrikningssandområdet och söder. Lager med bra vattenkonduktivitet hindrar inte uppläggning av anrikningssand på den nuvarande anrikningssanden och påverkar inte uppläggningen av anrikningssand. En bedömning av möjligheten att skadliga ämnen, exempelvis uran, lösgör sig till vattnet från den LIMS-sand som ska deponeras i Rautuvaara. Anrikningssandens lakvattenkvalitet har utretts i två undersökningar som genomförts i provanrikningsverk år 2011 anrikningssandområdena (SGS 2011 Met PP test och GTK 2011 Main PP test). Också fuktkammartester har utförts för sanden (HCT) (Eriksson N, 2012). Kvaliteten på anrikningssanden efter återvinningen av vattnet har modellerats Resultaten av fuktkammartesterna efter 1 och 15 veckor och de resultat som modellen gett har presenterats i bilaga 8 till ansökan om miljötillstånd (tabell 5-8), som också visar uranhalterna i lakvattnet. Enligt resultaten är det möjligt att lakvattnet innehåller uran 0,0017 0,064 mg/l. Den största halten ficks vid fuktkammartestet. Testet beskriver en situation där anrikningssand utsätts för oxidering. Utifrån modelleringen har det förutspåtts att uran kan upplösas från anrikningssanden. I avfallshanteringsplanen täcker inte analyserna av lösligheten för de halter som presenterats för anrikningssand samma ämnen som presenterats för totalhalterna.

102 100 Totalhalterna för anrikningssand har definierats med ICP AEM/MS-metoden, med vilken det är möjligt att fastställa halterna för flera grundämnen utifrån testmetoden (röntgenfluorescens). Lösligheterna har testats med ett skaktest (EN ), som är standardtestet, där vissa halter definieras enligt varje situation. 86 PUNKT 86 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING En preciserad plan för uppläggning av förtjockad anrikningssand av olika former och åtgärder för att säkra dess funktion (problem med detta har förekommit såväl i Finland som i Sverige). Uppläggningen av anrikningssand har planerats att genomföras som uppläggning av förtjockad anrikningssand. LIMS-anrikningssand förtjockas i anrikningsverket till en halt av suspenderade ämnen på cirka 74 massa-% och High-S-anrikningssand till en halt av fasta suspenderade ämnen på 60 massa-%. Metoden för upplagring av förtjockad anrikningssand innebär utmaningar, och dessa har ägnats uppmärksamhet i planeringsskedet för verksamheten. I upplagringsmetoden utgörs utmaningen av överföringen av anrikningssand från processen till bassängen. Förtjockad anrikningssand opereras som s.k. laminär strömning, då det ska säkerställas att sträckhållfastheten och överföringshastigheten i rörsystemet är tillräcklig. De suspenderade ämnena ska stöda större partiklar på så sätt att sedimentering och följaktligen rörstockning inte uppstår. Kolvpumpar, som är positiva förskjutningspumpar, har valts som pumptyp för anrikningssanden i Hannukainengruvan. När ett stort utloppstryck krävs, utnyttjas positiva förskjutningspumpar för det mesta i långa rörledningar och vid pumpning av förtjockad anrikningssand. En kolvpump är den mest använda positiva förskjutningspumpen i gruvindustrin. Med pumparna är det möjligt att uppnå ett utloppstryck på 25 MPa, det vill säga att pumpeffektiviteten är hög. Med denna pumptyp är det möjligt att i det operativa skedet garantera ett relativt jämnt utlopp trots systemkraven. Ändringar i anrikningssandens reologi (anrikningssandens egenskaper) orsakar inte ändringar i pumpens verksamhet. För att fungera kräver uppläggningsmetoden med förtjockad anrikningssand en förtjockare av hög densitet, vilken planerats att fungera för anrikningssand med en sträckhållfasthet på cirka Pa. Vad gäller förtjockaren ska man förbereda sig på att 12 månader efter att driften inletts granska att den eftersträvade funktionssäkerheten fortfarande är optimal. I syfte att trygga den eftersträvade funktionen hos förtjockaren är det möjligt att dra nytta av bland annat automatiska mätanordningar, då det är lättare att reagera på funktionsstörningar i förtjockaren. Vad gäller gruvan har anrikningssanddefinieringen gjorts tidigt i planeringsskedet för gruvan, då det varit möjligt att dimensionera förtjockaren, pumpar och rörsystem efter behoven. För att säkerställa funktionen bereder man sig på att vad gäller rörsystemet bland annat ha ett mer frekvent rengöringsintervall. Därtill har utloppet för anrikningssand planerats noggrant så att de eftersträvade upplagringstjocklekarna ska uppnås. Rörsystemets slitagegrad har också beaktats. Slitagegraden påverkas bland annat av strömningshastigheten, trycket och anrikningssandens slitande egenskaper. I planeringen av flytten av anrikningssand (inklusive rörsystemet och pumpar) har man utnyttjat laboratorieundersökningarna av anrikningssanden, då det är inte nödvändigt att förlita sig på antaganden i planeringen. I planeringen av överföringssystemet har man

103 101 beaktat en situation där trycket i rörsystemet växer och blir för stort. Det är möjligt att förebygga att rör söndras med säkerhetsventiler och automatisering. Operatören ska maximera luftdräneringen och konsolideringen av anrikningssanden, så att metoden är maximalt effektiv. Med en halt av suspenderade ämnen i förtjockad anrikningssand är det möjligt att uppnå en strukturellt stabil anrikningssand. Anrikningssand frigör alltid en liten mängd vatten och under upplagringen ökar halten av suspenderade ämnen i och med kondenseringen och överlåtelsen av vatten. Det har uppskattats att LIMS-anrikningssanden uppnår en halt av suspenderade ämnen på över 80 massa-% med tidens gång. På motsvarande sätt har det bedömts att den svavelrika anrikningssanden till slut uppnår en halt av fasta suspenderade ämnen på ungefär 80 massa-%. En hög halt av suspenderade ämnen kan bilda en högre lutningsvinkel på grund av ökad sträckhållfasthet. Av säkerhetsorsaker eftersträvas en lutning med en vinkel på högst 4 % i uppläggningen. Svavelrik anrikningssand deponeras under vattenytan som jämna upplagringar med beaktande av säkerheten i omgivningen. Vid brytning av anrikningssand ska det beaktas att anrikningssandens egenskaper kan ändras i och med att det material som ska brytas ändras. Aktören ska beakta eventuella kvalitetsändringar i det operativa skedet och vid behov förbereda sig på att justera processinställningarna. Ändringar i anrikningssanden kan orsaka ändringar i förtjockarens funktion och vidare i förflyttningen och pumpningen av anrikningssanden. Utloppet av anrikningssand ska under verksamheten ske på planerat sätt, så att anrikningssanden kan bredas ut under kontrollerade former på uppläggingslagren. En tunn upplagringstjocklek möjliggör också att anrikningssanddammet inte kan spridas. Metoden säkerställer också att islinser och dylika inte kan bildas i högen. I planeringen av bassängernas uppläggningsvolym har man beaktat eventuella variationer i halten av suspenderade ämnen i anrikningssand, pumpningen och förflyttningen. 87 PUNKT 87 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Enligt ansökan deponeras anrikningssand med hög svavelhalt först i de gamla dagbrotten och senare i separata bassänger. En bedömning av de utsläpp som når miljön via sprickor o.d. vid fyllningen av brottet och deras strömningsriktningar. Därtill ett närmare förslag över hur placeringen under vattnet av sand med en hög svavelhalt görs. I miljötillståndsansökan konstateras det att man i de gamla dagbrotten i Rautuvaaraområdet under de två första verksamhetsåren eventuellt deponerar cirka 0,2 Mm3 svavelrik anrikningssand innan det egentliga upplagsområdet är klart. Eventuell sprickbildning i dagbrottet i Rautuvaara har dock inte undersökts tillräckligt för att det ska vara möjligt att uttala sig om utsläpp som eventuellt når omgivningen och i vilka riktningar de rör sig. Följaktligen planeras det inte att i detta skede lägga upp svavelrik anrikningssand i de gamla dagbrotten i Rautuvaara. 88 PUNKT 88 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING I punkt 11.2 i avfallshanteringsplanen konstateras att man bedömt att aktiv vattenbehandling behövs i cirka fyra år efter att verksamheten upphört. I punkt 11 har det uppskattats att eftervårdsskedet för gruvan, under vilken kontrollen och uppföljningen av gruvan fortsätter, pågår i 25 år efter stängningsskedet. Hur

104 102 har man kommit fram till dessa värden? Hur säkerställs det att aktiv vattenbehandling inte behövs senare? Vilket är förfaringssättet om stängningsåtgärderna för avfallsområdena för utvinningsavfall och andra objekt inte är tillräckliga för att hindra bildning av lak- och avrinningsvatten, vilket är en förutsättning för aktiv vattenbehandling? Anrikningssand med hög svavelhalt får torka och sanden får sätta sig. Sanden koncentreras till en halt suspenderade ämnen på 80 %, då det går att röra sig på sanden. Koncentrationen av anrikningssand med hög svavelhalt bedöms pågå i fyra år. Under denna tid pumpas vattnet till vattenbehandlingsanläggningen. Följaktligen har det bedömts att aktiv vattenbehandling behövs i cirka fyra år efter att gruvdriften upphört. Efter täckningen av anrikningssandbassängerna samlas rent avrinningsvatten som bildas ovanpå ytstrukturen till områdets kanter och det avleds till omgivningen. Tack vare det täta ytlagret samlas inget regnvatten i bassängerna. Det har uppskattats att kontrollen av gruvan pågår i 25 år efter stängningsskedet. Under denna tid utreds eftervårdsåtgärdernas genomslagskraft och om det är nödvändigt att kontrollen måste fortsätta. Under kontrollperioden på 24 år säkerställs det också att aktiv vattenbehandling inte längre behövs senare. Om stängningsåtgärderna vid deponier för utvinningsavfall och andra objekt inte är tillräckliga för att hindra bildning av lak- och avrinningsvatten, vilket är en förutsättning för aktiv vattenbehandling, förbättras stängningsåtgärderna i tillräckliga delar och den aktiva vattenbehandlingen fortsätts vid behov. 89 PUNKT 89 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING En närmare presentation av den säkerhet som ska ställas för att säkra avfallshanteringen av utvinningsavfall vad gäller beloppet på säkerheten och beräkningsgrunder. Omfattar de säkerheter/enhetskostnader som lagts fram i kapitel 12 i avfallshanteringsplanen moms eller inte? Stängningsplanen, som bifogas, (bilaga 31) innehåller ett närmare förslag på beloppet på den säkerhet som ska ställas för att säkerställa avfallshanteringen och beräkningsgrunderna för denna. De säkerheter/enhetskostnader som presenterats i kap. 12 avfallshanteringsplanen omfattar inte moms. 90 PUNKT 90 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Hur har det säkerställts att den sten som bryts från nyttostenbrottet (9 ha, krossning under uppstart på kartan i bilaga 2) är lämplig (miljö- och tekniska egenskaper) för användning i olika byggobjekt? Är mer ingående information om dessa egenskaper tillgänglig? Den presenterade brytningspunkten för nyttosten finns i malmtaksten, på en plats där takstenen utgörs av ren konstant diorit. I GTK:s publikationsserie (1982 A. Hiltunen) beskrivs Hannukainenområdets geologi noggrant. I verket beskrivs diorit enligt följande: En typisk förgnejsad rödaktig homogen typisk plutonisk sten, med genomskärande pegmatitremsor i varierande grad. En sådan homogen plutonisk sten är ett väldigt bra råämne för allmän teknisk användning av kross. Som ytbeläggning för asfalt är inte stenarten den bästa möjliga.

105 103 Taksten, dirorit och monzonit innehåller inte kiser och är följaktligen inte utsatta för vittring. GTK har gjort en stor mängd undersökningar om stenarter som lämpar sig för krossanvändning, inte från precis detta objekt, men från liknande stenarter från olika delar av Finland. Det finns mycket litteratur om ämnet. Brytningen av nyttosten görs i dagbrottsområdet, där en stor mängd kärnborrningar gjorts (bilaga 22), främst för granskningen av den geotekniska stabiliteten med tanke på planeringen av dagbrottets lutningar. Brytningsplatsens stenar är med andra ord välkända och deras användbarhet som kross är inte ifrågasatt. 91 PUNKT 91 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Hur har det säkerställts att de anrikningskemikalier som är skadliga för vattenlevande organismer och som presenterats i punkt 5.5. och i tabell 5-4 inte hamnar vattnets kretslopp och vidare i vattendraget? De kemikalier som lagrats i tabell 5-4 lagras på ändamålsenligt sätt i industriområdet i det kemikalielager som finns nära anrikningsverket. Kemikaliesäkerhetslagen tillämpas på farliga kemikalier och sprängmedel som behandlas i gruvan. Utifrån lagen kan farliga kemikalier, inklusive sprängämnen, behandlas och lagras på omfattande sätt enbart med ett tillstånd som beviljats av Säkerhets- och kemikalieverket (Tukes). På så sätt når inte kemikalierna vattnets kretslopp och därefter vattendraget i samband med lagringen. Anrikningskemikalierna håller sig till största del till koncentraten och den del som stannar i avfallet söndras i uppläggningsskedet vanligen i en icke-skadliga form (Räisänen m.fl. 2013). Halterna av de kemikalier som hamnar i vattenkretsloppet och vidare till vattendraget har bedömts vara små. De små halterna späds ut ytterligare då utloppsvattnet blandas i Muonio älv. Marja Liisa Räisänen, Anna Tornivaara, Teija Haavisto, Kaisa Niskala ja Matti Silvola Kartläggning av stängda och övergivna deponier för utvinningsavfall. Miljöministeriets rapporter PUNKT 92 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Beräkning av tillräckligheten av de jordmassor som ska tas bort från området för stängningsåtgärderna och ett förslag på varifrån massor tas i bruk, om de inte räcker till. I upplagsområdena för ytjord upplagras cirka 33,5 Mm3 ytjord som kan användas för stängningsåtgärderna. Enligt den preliminära stängningsplanen behövs sammanlagt 7,7 Mm3 ytjord (gråbergs- och anrikningssandområden) för stängningsåtgärderna. Följaktligen räcker ytjorden i upplagsområdena väl för stängningsåtgärderna. 93 PUNKT 93 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Bedömning av om gråbergsområdets yta ska kilas innan ytstrukturen uppförs och hur detta påverkar beloppet på säkerheten. Med fyllningstekniska metoder säkerställs gråbergsområdets säkerhet också efter stängningen. Gråbergsområdets yta jämnas ut innan täckningskonstruktionerna uppförs.

106 104 Utjämningsarbetet har räknats in i säkerhetsbeloppet. Det är möjligt att ytan kilas i någon del av gråbergsområdet. På motsvarande sätt minskar mängden och transporten av fyllningsjord då ytan kilas, då kostnaderna inte ökar. PAF-gråbergets yta jämnas ut med ett 0,5 m tjockt jordlager så att det bildar en stabil och jämn grund för bentonitmattan som installeras som tätningslager. Utjämningsarbetet har räknats in i säkerhetsbeloppet. 94 PUNKT 94 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING I MKB-skedet har också återvinning av svavel behandlats. Har sökanden planer på att förädla anrikningssand med höga svavelhalter till en säljbar produkt? Verksamhetsutövaren har en preliminär plan för att minska mängden svavelrik anrikningssand och minska sulfidbelastningen genom att produktifiera svavel. Enligt nuvarande information läggs verksamheten vid Pyhäsalmigruvan ned år 2019 och svavelleveranserna till Yaras fabrik i Siilinjärvi slutar därmed i sinom tid. Följaktligen finns det möjlighet att hitta en kund för denna produkt i Finland. Hittills har inte närmare planer gjorts vad gäller produktionen, varför en närmare beskrivning av ärendet görs senare. I samband med den provbrytning och provanrikning som ska göras avseende malmen i Hannukainen på sommaren 2017 planeras det också att testa biprodukten i produktionen och börja utveckla denna möjlighet. 95 PUNKT 95 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING De fyllningstekniska metoderna för anrikningssandområdena ska presenteras mer ingående, så att till exempel damning kan hindras effektivt. Svavelrik anrikningssand läggs under vattenytan och uppläggningen är jämn. Anrikningssand med hög svavelhalt dammar inte om den deponerats under vatten. LIMS-anrikningssanden förtjockas på anrikningsverket med flockningsmedel till en halt av suspenderade ämnen på 74 % (massa-%), varefter den pumpas med kolvpumpar från fabriksområdet till upplagsområdet längs en stålrörledning som går ovanpå markytan. Man bedömer att den pumpade anrikningssanden koncentreras till en halt suspenderade ämnen på 83 % och att slamytan lägger sig till en lutning på cirka 3,7 %. I Finland har anrikningssand av tradition upplagrats som slam, vilket kräver mer vatten och bassängyta. Därtill krävs det av de dammar som avgränsar området har avsevärt större konstruktioner, vilket naturligtvis leder till större kostnader. Förtjockning är väldigt populärt i världen delvis också därför att den minskar miljöavtrycket av gruvan och ökar miljöns säkerhet om en damm brister. Som den största fördelen kan det nämnas att vattenkonsumtionen och -behandlingen minskar. Svavelfattig anrikningssand läggs upp från mitten av bassängen uppåt i Hannukainen. Uppläggningen av anrikningssand påbörjas från den terrassväg som ska byggas av morän i mitten av det gamla anrikningssandområdet. Utloppsstället flyttas så småningom norrut mot damm 1 i bassängen för anrikningssand med hög svavelhalt (Bild 951).

107 105 Bild95-1. Dumpning av anrikningssand i anrikningssandbassängen. Vid upplagring av anrikningssand ska anrikningssand i syfte att förebygga de dammutsläpp som sprids med vinden bredas ut under kontrollerade former som tunna lager, då anrikningssandbassängens yta hålls fuktig under verksamhetstiden. Därtill ska det observeras att anrikningssanden vad gäller kornstorleksfördelningen är fin (siltisk). När uppläggningen framskrider tätas anrikningssanden, vilket leder till att porvolymen minskar ytterligare. Ovan nämnda ärenden leder till att vattnet hålls tätare fast i jordpartiklarna, med andra ord binder anrikningssanden i sig själv en viss mängd vatten och följaktligen hålls den partiellt fuktig. I jämna områden syns inverkan av konsolideringen genom att en vattenpelare bildats på anrikningssanden. När anrikningssandbassängen uppnår den planerade fyllningshöjden, börjar man stänga/täcka de fyllda områdena enligt planerna. På samma gång hindras utbredning av damm. Vid behov är det möjligt att spruta kalkmjöl på ett jämnt område. Kalkmjöl används i synnerhet i torkade områden, där det bildar ett hårt lager på anrikningssandens yta och följaktligen hindrar damning av avfallet. Kalkmjölkskalet tål inte mekanisk belastning och hålls inte heller kvar över vintern, varför behandlingen ska upprepas på våren.

108 PUNKT 96 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING En presentation av hur tätningskonstruktionen i bassängen för svavelrik anrikningssand skyddas mot flygande stenar och isbitar o.d. från vägen eller andra riktningar. I den norra kanten av den större anrikningssandbassängen för magnetavskiljning i Rautuvaara ska det finnas två mindre separata upplagsbassänger för svavelrik anrikningssand. Det har lagts fram att bottenkonstruktionen för dessa är tät och består av en tät moränbotten, ett bentonitlager och plastfilmer. Bassängstrukturen är också väldigt tät i praktiken då den säkerställts på så sätt. Den väg som leder till rengöringsverket och den östra dammen samt avskiljningsplatsen går nära dessa bassänger. I det separata möte om vägarrangemangen för utmålsområdet, vilket ordnats av Tukes, har det dock överenskommits att verksamhetsutövaren flyttar den existerande vägen på så sätt att gränsstängslet för utmålet lämnar mellan vägen och bassängerna. I denna punkt av terrängen är det enkelt och förmånligt att göra vägändringen. För att hindra att snö- och isklumpar som eventuellt flyger från vägunderhållet hamnar i bassängkonstruktionerna, är det möjligt att bygga stängslet för vägavsnittet i fråga av ett tätare nät eller till och med av en vägg utan öppningar Det är dock väldigt osannolikt att sådana klumpar hamnar i konstruktionerna också därför att de kritiska lagren i dammkonstruktionen syns en kort stund enbart i det inledande skedet, innan bassängen börjar fyllas. Bassängen fylls väldigt snabbt med vatten och i sakta mak med suspenderade ämnen. Sökanden anser att flytten av vägen och byggandet av ett tätare stängsel undanröjer minsta lilla möjlighet till att konstruktionen skadas. 97 PUNKT 97 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Hur genomförs dräneringen av bassänger med tät botten då gruvan stängs? Punkt 11.2 i avfallshanteringsplanen (Stängning av utvinningsavfallsområden) behandlar vattenledning och -behandlingen under tiden för stängningen. Koncentrationen av anrikningssand med hög svavelhalt bedöms pågå i fyra år. Under denna tid pumpas vattnet till vattenbehandlingsanläggningen. Följaktligen har det bedömts att aktiv vattenbehandling behövs i cirka fyra år efter att gruvdriften upphört. 98 PUNKT 98 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Kvaliteten på och klassificeringen av bottensatsen från vattenbehandlingen av svavelrik anrikningssand och en presentation av den slutliga placeringen utifrån dessa omständigheter. Den bottensats som bildas i vattenbehandlingen är inte utvinningsavfall. I tabell 17-1 i ansökan om miljötillstånd har bottensatsen av vattenbehandling införts i avfallsklassen (Annat slam från annan behandling av industriavloppsvatten än det som anges i ). Avsikten är att upplagra det slam som bildas i vattenbehandlingsprocesserna i lagringsområdet för LIMS-anrikningssand. Vid behov

109 107 kan slammet avskiljas i anrikningssandbassängen genom att bygga ett eget lagringsområde i anslutning till anrikningssandområdet. Bottensatsens kvalitet har behandlats i punkt 40 i kompletteringen. 99 PUNKT 99 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Synpunkten på förekomsten och betydelsen av uran och dess dotternuklider för projektets konsekvenser. Ett enhetligt sammandrag ska göras i ansökan avseende förekomsten av uran. Synpunkterna på förekomsten av uran i projektområdet har lagts fram i MKB-referatet och i ansökan om miljötillstånd, uppgifterna har sammanställts i bilaga 20. Förekomsten av uran och dotternuklider och betydelsen av konsekvenserna preciseras i och med den pågående radiologiska statusrapporten. 100 PUNKT 100 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Uppskattning av de utsläppsuppgifterna. osäkerheter som anknyter till de framlagda Dammodellering (Ramboll 2016) I allmänhet utgörs spridningskalkylernas totala osäkerhet i huvudsak av osäkerheter som gäller utsläppsuppgifter (10 40 %), osäkerheter som gäller vädermaterialet och dess representativitet (10 30 %) och osäkerheter i kalkylen (10 20 %). Tillförlitligheten för slutresultatet är som svagast då timhalter räknas och dess representativitet förbättras då halter på längre sikt räknas. Osäkerheterna är mindre då olika funktioners modelleringsresultat jämförs sinsemellan. Modellens stationäritet orsakar också osäkerhet i beräkningsresultaten. Med modellen räknas den genomsnittliga delningen av de föroreningsmoln som rör sig från utsläppskällan till omgivningen med en tidsaxel på en timme, med förmodan om att väderförhållandet och utsläppet hålls på standardnivå hela tiden. Vid vindstilla förhållanden kan dammet sväva i luften längre, också under de följande timmarna. I extrema förhållanden kan utsläppet variera stort till exempel beroende på vindhastigheten och vindbyar. Växtligheten, i synnerhet trädbeståndet, har en direkt inverkan på luftkvaliteten genom att emittera partiklar och gaser och indirekt genom att ändra de meteorologiska förhållandena. Meteorologiska faktorer har en inverkan på föroreningarnas förflyttning och den föroreningsblandning, -utspädning, -deposition och -mutation som äger rum under denna. Skyddsskogszoner förbättrar luftkvaliteten och minskar dammolägenheterna i synnerhet genom att de avlägsnar grova partiklar från luften. En skogsmo har uppenbarligen en liten konsekvens för småpartiklar (PM2,5) och många föroreningar i gasform, eftersom växtligheten håller kvar dessa sämre. Modellen beaktar terrängen omkring utsläppsområdet på grov nivå (stad/landsbygd) med en dispersionskoefficient. Trädbeståndet effektiviserar dock blandningen av luftflödet och dämpar på så sätt halterna av alla föroreningar i luften. Beräkning av flyktigt dammutsläpp (Pöyry 2016) Omfattningen på dammutsläppen av lagringen av mineralsubstanser beror väsentligen på bland annat anrikningssandens sammansättning, de kemiska reaktionerna i anrikningssanden, lagringssättet och de dammbekämpningsmetoder som är i bruk.

110 108 Silthalten i den substans som ska lagras är en viktig faktor i bedömningen av dess känslighet för vinderosion. Som utgångsuppgifter användes undersökningsresultat som gäller sammansättningen för anrikningssanden i Hannukainengruvan. Av väderförhållandena påverkar vindhastigheten, årstiden och luftfuktigheten. I beräkningen av dammutsläppen från lagringen av mineralsubstanser kan lokala skillnader i väderförhållandena leda till brist på noggrannhet i viss grad i uppskattningen av utsläppen. Det finns vinduppgifter som är tillgängliga från Kolari kommun, varför uppföljningsuppgifter från närmaste väderobservationsstationer i Kittilä, vilka finns cirka 40 km nordost om Hannukainengruvan, använts som utgångsuppgifter Beräkningen av dammutsläppen i lagringen av mineralsubstanser beaktar inte vindhinder, bevattning, täckningskonstruktioner o.d. åtgärder och konstruktioner som förebygger dammbildning, vilka kan ha en avsevärd sänkande inverkan på utsläppen. I kalkylen av dammutsläpp används 85 hektar som ytuppgifter för anrikningssandområdena, det vill säga att det förmodades att området är en torr yta. I praktiken kommer inte ytan att vara helt torr, då de faktiska dammutsläppen är lägre än beräknat. I detta fall är uppskattningen av totalutsläppet representativ för värsta möjliga dammutsläpp. Också formen på lagerområdet påverkar uppkomsten av dammutsläpp, men denna omständighet kan inte beaktas i kalkylen. Uppläggning av anrikningssand har behandlats i punkt 95. Bullermodellering (Ramboll 2016) Eventuellt impulsartat buller Utifrån bullermodelleringen är det inte möjligt att säga om bullret vid vissa granskningspunkter är impulsartat. Bullrets impulsart kan konstateras med lyssning med örat och mätningar vid granskningspunkter. Sannolikheten för förekomst av impulsartat buller är störst i byggskedet för skyddsvallen, då bullret från bullerkällorna fritt kan förflytta sig i riktning mot bosättningen. Efter att skyddsvallen färdigställts minskar sannolikheten för impulsartat buller, eftersom vallen effektivt förebygger spridning av buller från de närmaste bullerkällorna. De bullerkällor som ligger närmast bosättningen finns på ett avstånd på minst hundratals meter och största delen av bullerkällorna finns på ett avstånd på en kilometer från bosättningen, vilket också för egen del minskar sannolikheten för impulsartat buller vid granskningsobjekten. Skyddsvallen har dimensionerats på så sätt att de genomsnittliga ljudnivåer som orsakas av enbart bullerkällorna i gruvområdet, efter att skyddsvallen uppförts, inte överstiger riktvärdena enligt i SRb 993/1992 vid de störda objekt som ligger i närheten av bullerkällor som producerar impulsartat buller, inte ens i en situation där en justering på +5 db på grund av impulsarten eventuellt görs vad gäller de genomsnittliga ljudnivåerna. Modelleringsmetod, -föreskrifter och bullerkällor Den uppskattade osäkerhetsnivå som grundar sig på beräkningsstandarden och som bedömts vid närmaste objekt som störs är ±3 db. Modelleringen har gjorts i gynnsamma väderförhållanden för bullerspridning på så sätt att medvind råder i modelleringen från varje bullerkälla mot varje granskningspunkt och luftens temperaturstratifiering är gynnsam med tanke på bullerspridning. I verkligheten, då vinden blåser från ett väderstreck, är bullernivåerna i det motsatta väderstrecket klart lägre än vad som presenterats i modelleringarna. Å andra sidan kan bullerspridningen i

111 109 extrema förhållanden vara kraftigare än det som visats i modelleringarna av vissa vindriktningar. I modelleringarna har inte den dämpande inverkan på bullret av trädbeståndet i området beaktats, vilket i synnerhet på större avstånd kan leda till att resultaten överdrivs. Modelleringen har inte heller beaktat den förebyggande inverkan på spridningen av bullret av de tillfälliga lagerhögar som uppkommer i gruvområdet. Den kalkylmässiga granskningen av tillfälliga maximiljudnivåer har gjorts på så sätt att alla bullerkällor samtidigt producerar den högsta ljudnivå som uppmätts från bullerkällorna. I praktiken är detta omöjligt, varför de största tillfälliga ljudnivåerna i verkligheten sannolikt är lägre än vad som presenterats i modelleringen. I de situationer som presenterats i modelleringarna finns bullerkällorna nära bosättningen. I verkligheten kommer majoriteten av bullerkällorna under den största delen av tiden att finnas avsevärt längre från de objekt som störs och de bullernivåer som orsakas är följaktligen lägre. Kalkyler över utbredningen av rökgasutsläppen från värmecentralen för dimensioneringen av skorstenens höjd (Pöyry 2013) Modelleringen av utsläppen från värmecentralen har gjorts som en maximiutsläppsgranskning, då det beräknats att anläggningen verkar på full effekt under årets varje timme. På så sätt beaktas alla rådande väderförhållanden under året, också de mest kritiska för utbredningen av utsläpp. Därtill användes som utsläppsvärden de högsta tillåtna specifika utsläppsgränsvärdena i PINO-förordningen (SRf 750/2013) I verkligheten ligger verkets utsläppsnivå inte oavbrutet på den högsta tillåtna nivån. Det valda granskningssättet ger avsevärd säkerhet för kalkylerna och avslöjar den värsta situationen med tanke på utsläppen och spridningen. Användningen av vädermaterial från år 2012 från väderobservationsstationen i Kittilä är förknippad med osäkerhet på grund av läget (stationen finns cirka 40 km ostnordost om värmecentralerna). Informationen behandlades dock för att beskriva verkets placering på så bra sätt som möjligt genom att definiera de lokala omständigheterna i området, såsom markanvändningen, spridningsunderlagets ojämnhet och albedovärden enligt årstiden (markytans förmåga att reflektera solstrålningen) för jordytans kvaliteter. Definieringen av lokala omständigheter ökar lämpligheten för det använda materialet för målområdet. Utifrån vinduppgifterna från den väderobservationsstationen som inrättades år 2012 i Hannukainen kan det tänkas att det meteorologiska materialet beskriver förhållandena i området med tillräcklig precision. Den rådande vindriktningen är sydsydost i bl.a. bägge fall. Sprängningsgaser och utsläppsgaser Mängden sprängningsgaser och avloppsgaser har uppskattats utifrån mängden sprängämnen och trafikvolymerna. Mängderna kan ändras i och med att projektplaneringen preciseras. Grundvatten och jordmån Bedömningen grundar sig på tidigare undersökningar och utredningar som gjorts i området och tillämpningen av erfarenheter från tidigare motsvarande projekt. De tillgängliga miljöuppgifterna och konsekvensbedömningen är alltid i viss mån förknippad med förmodanden och generaliseringar. I senare skeden av projektet görs i området bland annat geotekniska utredningar, då jordmånsoch

112 110 grundvattenförhållandena preciseras. Också jordmånens och grundvattnets särdrag kan utredas från fall till fall i ett senare skede. Grundvattnets kvalitet varierar enligt områdets naturliga geologi. Också det lakvatten som rinner från upplagsområdena påverkar vattenkvaliteten. Detta vatten kan lokalt försämra kvaliteten på grundvattnet i jämförelse med den naturliga nivån. I driftskedet flyter grundvattnet från upplagsområdena mot dagbrotten i praktiken under hela gruvans livscykel. När verksamheten läggs ned fylls brotten och strömningsriktningarna för grundvattnet återgår i sakta mad till det normala. Kvaliteten på det lakvatten som uppkommer i upplagsområdena i Hannukainen har bedömts genom modellering på lång sikt (SRK 2013d). Osäkerheter är förknippade med modelleringen. Projektets grundvattenkonsekvenser kommer att följas på ett sätt som miljömyndigheten godkänner, varför det är möjligt att reagera på eventuella kvalitetsändringar i grundvattnet i rätt tid och med nödvändiga åtgärder. Vattenutsläpp Vad gäller vattendragsutsläppen är osäkerheten förknippad med kvalitetsuppgifterna i modelleringen av vattenfraktioner, i synnerhet den vattenkvalitetsinformation som gäller det svavelrika anrikningssandområdet. Osäkerhet förekommer bland annat vad gäller hur väl den planerade vattentäckningen förhindrar oxidering av anrikningssanden och hur snabbt oxideringen avancerar. Vad gäller storleksklass kan vattenmängderna dock ses som korrekta och pålitliga. Det ska dock observeras att vattenbalansen och planeringen av vattenhantering har gjorts enligt månad. 101 PUNKT 101 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING En mer noggrann presentation av skyddet av stödfunktionsområden o.d. för maskiner (jfr. Muraus-förordningen). Maskiner används främst i gruvdriften i Hannukainen. Byggnadsplanerna innehåller noggranna planer för servicelokaler, tankningsområden och parkeringsområdet för materielen. Hela stödfunktionsområdet har belagts med asfalt i två lager, med en sammanlagd styrka på 5-4 cm och det har en stadig konstruktion som underlag (MR 1 på kartbilden). Lagerkonstruktioner och avgränsningen av området har presenterats i bilagekarta 24. I gårdsområdet finns uppsamlingsbrunnar med oljeavskiljare. Asfaltytan har tydlig lutning mot brunnarna i fråga. Ett motsvarande ytbelagt område finns runt servicehallen också vid anrikningsverket i Rautuvaara. Maskinmaterielen är dock väsentligt mindre där. I bägge objekt finns varma inomhuslokaler, fasta underhållsbyggnader som uttryckligen är planerade för underhåll av tung schaktningsmateriel. Dessa konstruktioner är i enlighet med reglerna försedda med bland annat oljeavskiljningsbrunnar och andra anordningar och lokaler som är utrustade för oljebehandling. 102 PUNKT 102 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Karta över kända förekomstområden för (havs)öringen. I samma karta finns det också skäl att beskriva gruvområdets gränser och till vilken del älvarna lämnar innanför gruvområdet.

113 111 Bilaga 25 visar på karta öringens förekomstområden utifrån elprovfisket i projektets influensområde. I älvarna i konsekvensområdet förekommer såväl havsöring som lokala bäcköringsbestånd. Det är inte möjligt att skilja olika bestånd från varandra från resultatet av elprovfisket. Det finns vandrande havsöring åtminstone i Äkäsjoki, Kuerjoki och Valkeajoki, eventuellt också annanstans. Av vattendragen i projektområdet lämnar Laurinoja i sin helhet och den nedre och mittersta delen av Kivivuopionoja in i gruvområdet. 103 PUNKT 103 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Närmare beräkning över längden på de älv- och bäckområden som förloras under gruvområdet och hur stor andel av detta som är förekomstområde för öringen. Fårorna i Kivivuopionoja och Laurinoja granskades med en granskning i terrängen på hösten 2015 (bilaga 26, Ramboll Finland Oy 2016). En kartläggning gjordes över punkterna med den kraftigaste strömningarna i fårorna, det vill säga att forsarna och strömdragsavsnitten och fårans bedömdes i dessa områden. Kvaliteten på fårans botten och vattenvegetation granskades visuellt. Kivivuopionoja I och med flytten av fårar i Kivivuopionoja förloras den gamla fåran på ett avstånd på cirka 2 km. I detta avsnitt fanns det 4 olika fors- och strömdragsavsnitt med en sammanlagd längd på 244 m. Fårans bredd var 1,5 2,0 m, det vill säga att ytan på det strömningsområde som går förlorat sammanlagt var 425 m2. Bottenmaterialet i dess strömningsområden var stenar av storleken cm och fin sand. En del av stenarna var täckta av näckmossor. Utanför strömningsområdena förekom i huvudsak finstrukturerad sandbotten. De strömningsområden som konstaterats utifrån bottenkonstruktionen lämpar sig dåligt som förökningsområden för öringen. Laurinoja Laurinoja går i praktiken i sin helhet förlorad under gruvan, det vill säga på en sträcka på ca 4,8 km. I detta avsnitt fanns det 7 olika fors- och strömdragsavsnitt med en sammanlagd längd på 671 m. Fårans bredd var 1,0 2,0 m, det vill säga att ytan på det strömningsområde som går förlorat sammanlagt var m2. Näckmossornas täckningsgrad var beroende på objekt 0-60 %. I de tre lägsta strömningsområdena (längd 426 m, area 816 m2) var % av bottenmaterialet 5 20 cm stora stenar, och därtill utgjordes ungefär 10 % av täckningen av större, cm stora stenar. På vissa ställen förekom små grusområden, i övriga utgjordes botten av sand. Utifrån bottenkonstruktionen lämpar sig dessa nedersta strömningsområden svagt-måttligt bra som förökningsområden för öringen. I de fyra övre strömningsområdena (längd 245 m, yta 356 m2) utgjordes stenpartierna i botten i huvudsak av stora stenar med en diameter på cm, utan att egentlig grusmark förekom. Stenarnas täckningsgrad var beroende på objekt %. Utanför strömningsområdena förekom i huvudsak finstrukturerad sandbotten. Utifrån bottenkonstruktionen lämpar sig dessa översta strömningsområdena dåligt som förökningsområden för öringen. I de allra översta delarna ändras Laurinoja till en liten bäck med sandbotten, vilken strömmar i en träskaktig miljö, och den lämpar sig följaktligen inte som förökningsområde för öringen.

114 112 Som en helhet är Laurinoja en bäck med sandbotten och liten vattenmängd, som enligt bedömning lämpade sig relativt dåligt som förökningsområde för laxfiskar. 104 PUNKT 104 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING En närmare bedömning av eventuella konsekvenser för fiskbeståndet av ändringarna i vattenföringen och vattenkvaliteten på grund av det vatten som strömmar ut i Äkäsjoki. Byggskedet I byggskedet orsakas territorialvattenbelastning, främst belastning av suspenderade ämnen, i samband med avlägsnande av ytjord från Äkäsjoki och starten av brottet, under byggskedet för vattenreservoarer och i samband med dikesgrävningen och infrastruktursarbeten i området. Enligt bedömningen av vattendragskonsekvenserna kan halten av suspenderade ämnen i det vatten som leds till Äkäsjoki sänkas till en nivå på 10 mg/l med vattenbehandlingsåtgärder, varför vattendragskonsekvenserna av belastningen av suspenderade ämnen förblir ringa, och de har inte betydande konsekvenser för fiskbeståndet i Äkäsjoki. Avsikten är att tömma de brottssjöar som finns i Hannukainenområdet i vattenreservoaren i Hannukainen i stället för Äkäsjoki, och därifrån vidare till sedimenteringsbassängen i Rautuvaara. På grund av tidsplanen för byggandet av rörledningarna är det möjligt att ytvatten av bra kvalitet från dagbrottssjön i Laurinoja måste avledas till Äkäsjoki i en omfattning på högst 2 miljoner m3. Avledningen skulle ske under en tremånadersperiod, varför strömningsökningen i Äkäsjoki vore 0,26 m3/s. Medelvattenföringen i Äkäsjoki är 10,9 m3/s. Detta tillägg i strömningen har inte betydande konsekvenser för fiskbeståndet i Äkäsjoki. Vattendragskonsekvenserna av tömningen av ytvattnet från Laurinoja dagbrottssjö lämnar enligt modellkalkylerna för vattendragskonsekvensen på en låg nivå. Vid utloppsstället ökar sulfathalten med högst 2,3 mg/l och haltuppgången sjunker snabbt till nivån 1,7 mg/l. Nickelhalten i Äkäsjoki stiger på utloppsplatsen till högst 0,7 µg/l och kadmiumhalten på motsvarande sätt till 0,002 µg/l. Följaktligen lämnar halterna av sulfat och tungmetallerna ifråga i utloppsområdet på nivån för deras naturliga bakgrundshalter. Det kan förmodas att konsekvenserna av dräneringsvattnet är små i Äkäsjoki och vad gäller andra vattenkvalitetsvariabler. Små ändringarna i vattenkvaliteten har inte betydande konsekvenser för fiskbeståndet i Äkäsjoki. Driftskedet På grund av gruvfunktionerna sjunker den genomsnittliga månatliga strömningen under ett normalår vad gäller hydrologiska förhållanden med 1 2 % i Äkäsjoki, vilket sänker vattenytan i Äkäsjoki till under en centimeter. Nedgången i strömningen understiger 5 % också under exceptionellt torra år. Dessa strömningsändringar har inte betydande konsekvenser för fiskbeståndet i Äkäsjoki. Konsekvenserna under driftskedet för vattenkvaliteten i Äkäsjoki orsakas i huvudsak av ytavrinningen från upplagsområdena och den ytavrinning som samlas i de uppsamlingsdiken som omger gruvområdet. Lak- och avrinningsvattnet från upplagsområdena för gråberg styrs till vattenreservoaren och därifrån vidare till sedimenteringsbassängen i Rautuvaara. I driftskedet är belastningen av suspenderade

115 113 ämnen, näringsämnen och metaller i Äkäsjoki så låg, att den inte har betydande konsekvenser för fiskbeståndet i Äkäsjoki. Skedet efter verksamheten Efter att gruvan lagts ned återgår avrinningsområdet och älvströmningarna så småningom till deras naturliga tillstånd. Enligt modellkalkylerna höjer överströmningen från brottssjöarna i Hannukainen och Kuervitikko metallhalterna i Äkäsjoki enbart en aning. Kromhalten ökar mest, det vill säga som högst till en nivå på 3,5 µg/l. Halten är låg och den har inte konsekvenser för fiskbeståndet i Äkäsjoki. Vad gäller totalhalten krom är till exempel gränsvärdet för hushållsvatten och riktvärdet för dricksvatten totalhalten 50 µg/l. 105 PUNKT 105 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING I ansökan konstateras det att när det gäller Kivivuopionoja kan förlusten av yngelproduktionsområden för öring delvis kompenseras genom att bygga lämpliga lek- och yngelområden för öring redan i byggfasen i den flyttade fåra. En närmare plan och beskrivning av i vilken omfattning det är möjligt att bygga lekoch yngelområden i den flyttade fåran och en bedömning av den flyttade fårans betydelse som lekområde med beaktande av möjlighet att vanda upp till området. Potentiella förökningsområden för öringen har kartlagts i Kivivuopionoja år 2016 (bilaga 26, Ramboll Finland 2016). Enligt den upprättade rapporten lämpade sig fors/strömdragsavsnitten i Kivivuopionoja dåligt som förökningsplats för öringen på grund av bottenkonstruktionen. Följaktligen försämrar inte flytten av Kivivuopionoja avsevärt de lekområden som redan är dåliga för öringen i Kivivuopionoja. Därför planeras inte för tillfället lek- och yngelområden som lämpar sig för öringen i Kivivuopionoja. 106 PUNKT 106 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Presentation av åtgärder med vilka det är möjligt att lindra de skadliga konsekvenserna för fiskbeståndet och fisket och den övriga användningen av vattendrag vilka orsakas av gruvdriften. Ett preciserat förslag i punkt 20.3 i ansökan om användningen av den föreslagna fiskerihushållningsavgiften och allokeringen av denna till olika lindringsåtgärder. Åtgärder för att lindra skadliga konsekvenser för fiskbeståndet, fisket och annan vattendragsanvändning har granskats i punkt 6.3 i tillståndsansökan. De skadliga konsekvenserna lindras genom att rena utloppsvattnet från gruvan i gruvområdet på ett så effektivt sätt som möjligt. Det behandlade gruvvattnet leds med ett utloppsrör till Muonio älv, vilket förebygger skadliga konsekvenser för små vattendrag i Hannukainen- och Rautuvaaraområdet. Utloppsvattnet i Muonio älv späds ut effektivt och dess konsekvenser för fiskbeståndet förblir små där. Fiskerihushållningsavgiften ska betalas till fiskerihushållningsmyndigheten, som använder medlen från projekten för fiskbeståndet och förebyggande av olägenheter och skador för fisket. Enligt allmän praxis ska också vattenområdets ägare höras avseende fiskerihushållningsavgiften. Olika alternativ för användningen av fiskerihushållningsavgiften har behandlats i punkt 23 i tillståndsansökan. Vattendraget Äkäsjoki är ett viktigt förökningsområde för havsöringen, men för närvarande är yngelproduktionen i älven avsevärt sämre än den uppskattade yngelproduktionspotentialen för älven, varför fiskerihushållningsavgiften kunde riktas

116 114 mot stödplaneringen av havsöring till exempel genom att i vattendraget Äkäsjoki plantera ettåriga havsöringsyngel per år. En del av denna mängd, exempelvis 1 000, kunde planteras på ett sätt som godkänns av NTM-centralen i Niesajoki (jfr. med punkt 58). 107 PUNKT 107 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Ansökan ska kompletteras med en betesinventering som gäller projektområdet, där man med tillräcklig precision utreder biomassan för lavar och skägglavar i det område som förloras i renskötseln på grund av utsläppen. Betesförlusterna i Hannukainenområdet gäller relativt sett mest lavbetesmark. Lavar är en viktig näringskälla för renen i synnerhet under vinterperioden. Under vinterutfodringen och på senvintern utnyttjar renarna dock i huvudsak andra lavmarker än de som är på gruvområdet. Det damm och buller som gruvverksamheten orsakar kommer med stor säkerhet att påverka renarnas undvikande beteende. Betesanvändningen av betesmarkerna i gruvans närområde är därför mindre än normalt på grund av renarnas undvikandebeteende. I och med gruvdriften används betesområdena i utmålets närområde i mindre utsträckning i och med renarnas undvikandebeteende. Följaktligen är det område som förloras för betesanvändning större än utmålet, och följaktligen kommer biomassan på skägglav- och lavförlusterna att vara större än vad som presenterats ovan. I vilken grad renarna undviker utmålets närområde är oklart och detta preciseras först i och med verksamheten. Det ska observeras att det inhägnade gruvområdet under de första verksamhetsåren (verksamhetsåren 0 10) inte når utmålets gräns i Hannukainens norra del (bilaga 26). Planerna har överlämnats som komplettering till utmålsansökan. Följaktligen har renarna möjlighet att beta i utmålsområdet under de tio första verksamhetsåren. Då (0 10 driftåret) lämnar cirka kg skägglav och cirka kg lavar innanför det inhägnade området. Efter tio driftår lämnar utmålets nordvästra hörn för betesanvändning för renarna, då cirka kg lavar och cirka kg skägglavar förloras på grund av gruvan. Informationen grundar sig på ytan för lav- och skägglavsbetesmarker och den genomsnittliga biomassa för lavar och skägglavar i varje betesmark i området för Muonio renbeteslag. De genomsnittliga uppgifterna har fåtts från RKTL:s publikation: RKTL kala ja riistaraportti 93 suomen poronhoitoalueen talvilaidunvarat 1997 och Poronhoitoalueen pohjoisosan talvilaitumet vuosina Laidunten tilan muutokset 1990-luvun puolivälin jälkeen. 108 PUNKT 108 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING När planeras det att GPS-uppföljningen av renar börjar? Den tidigare aktören Northland Mines Oy har inlett GPS-uppföljning av renar. Det finns 10 GPS-band. Data från banden analyseras innan gruvdriften inleds, men det lönar sig inte att göra analysen ännu. Data kan utnyttjas till exempel i planeringen av passager under/över transportörlinjen.

117 PUNKT 109 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Har sökanden för avsikt att föra statistik över eventuella skador som anknyter till renskötseln och olägenheternas omfattning och följa upp deras utveckling? Sökanden har inte för avsikt att föra statistik över skador som eftersom renbeteslagets förening för statistik över renolyckor enligt renbeteslag. Renolyckor och statistik kan följas bland varoporoa.fi. Gruvbolaget förbinder sig att föra samarbete med och renbeteslagen för at minska renolyckor. anknyter till renskötsel på ett omfattande sätt annat via webbplatsen renbeteslagets förening 110 PUNKT 110 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Ansökan redogör inte för hur bandtransportören påverkar renarnas undvikandebeteende och betesrotationen eller hur omfattande bullerområdet på grund av bandtransportören är. Störningskonsekvensområdet för bandtransportören borde visas också som en kartbild. Enligt bullermodelleringen når 40 db-konsekvensområdet för bandtransportörens drivskivor till ett avstånd på cirka 200 meter från drivskivan. Mellan draghjulen sträcker sig bandtransportören 40 db-influensområde till ett avstånd på cirka 100 meter från bandtransportören (Bild 1101). De ljudeffektnivåer som använts för bandtransportören och transportörens dragstationer i bullermodelleringarna för Hannukainengruvan har inte beaktat konstruktioner som förebygger bullrets utbredning, varför modellen kan ses som konservativ. I praktiken alla dragstationer, där bullernivåerna är högre, såsom vid bandet, kommer att finnas innanför en konstruktion som förebygger bullerspridning. En bedömning utifrån erfarenheterna visar därtill att transportörband i bra skick väldigt sällan orsakar bullerkonsekvenser. Bandtransportören och gruvområdet kan leda till undvikande beteende i synnerhet i byggskedet. Passager görs under och över bandtransportören så att renarnas betesrotation inte störs så mycket. Med tanke på åtgärderna för att lindra konsekvenserna är det viktigt att renarnas beteende och ändringar i det följs upp oavbrutet. Vad gäller detta kan data som fåtts av de GPS-halsband som bolaget skaffat användas som hjälp.

118 116 Bild Bullerkonsekvenser av bandtransportören i produktionsskedet 111 PUNKT 111 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING En dammsäkerhetsutredning/skaderiskbedömning för dammarna ska fogas till ansökan. Enligt 9 i dammsäkerhetslagen ska man i en ansökan om tillstånd för anläggande av en damm i tillräcklig omfattning redogöra för den skaderisk som dammen medför och hur den inverkar på dimensioneringsgrunderna för dammen. En preliminär bedömning av skaderisken har gjorts år 2014 för dammarna i gruvan som en bilaga till avfallshanteringsplanen. I bedömningen av skaderisken har man bedömt skaderisken om dammarna i gruvan rasar och get ett förslag på klassificering av dammarna. Utifrån skaderiskbedömningen har det föreslagits att dammarna för sedimenteringsbassängen för LIMS-anrikningssand i Rautuvaaraområdet klassificeras som dammar av klass 2. Om en damm brister är människornas liv direkt hotade och egendomen eller miljön är inte föremål för avsevärda risker. En dammbristning kan dock orsakas fara för hälsan eller fara som är större än ringa för miljön. Det har föreslagits att dammarna vid de svavelrika anrikningsandbassängerna klassificeras som dammar av klass 1 utifrån avfallsklassificeringen för det ämne som uppdäms (farligt avfall), då det är möjligt att miljön drabbas av miljökonsekvenser om dammen rasar.

119 117 Det har föreslagits att processvattenbassängen i Hannukainenområdet klassificeras som en damm av klass 2. Om en damm brister är människornas liv direkt hotade och egendomen eller miljön är inte föremål för avsevärda risker. En dammbristning kan dock orsakas fara för hälsan eller fara som är större än ringa för miljön. Skaderisken för egendomen begränsar sig till gruvområdet. Bedömningen av skaderisken utgör bilaga PUNKT 112 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING En närmare generalplankarta och preliminära stabilitetskalkyler över dammarna. Mer ingående generalplankartor över dammområdet och preliminära lakvattens- och stabilitetskalkyler för dammarna har presenterats i bilaga PUNKT 113 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Geotekniska bottenundersökningar i dammområden. Bottenundersökningsresultat från dammområdet har presenterats i bilaga 30 i längdsnittsritningarna av dammarna. Vid dammarna utgörs dammarna i huvudsak av sandmorän och siltisk sandmorän. Utifrån provuppgifterna förekommer sand längst ut i ytdelarna i området för de norra och södra dammarna för anrikningssandbassängen, dammen för processvattenbassängen och bassängen för svavelrik anrikningssand. 114 PUNKT 114 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Enligt ansökan finns det sandmorän med bra vattenkonduktivitet under dammlinjerna. Hur hindras för stor infiltration i dammkonstruktionerna med tanke på hanteringen av dammsäkerheten och utsläppen? Ett eventuellt grovt lager i ytdelen under dammkonstruktionerna avlägsnas antingen helt och hållet eller så kapas den direkta lakvattenströmningsförbindelsen under dammen med en tätningsfåra, då en fåra i längdriktning grävs i det grova lagret i dammen och fylls med morän. Den detaljerade planeringen av avlägsnandet av de grova lagren och tätningsfårorna under dammen görs i genomförandeplaneringsskedet. Vid dammen i den norra och södra dammen för anrikningssandbassängen förekommer inte alls hydrauliska skillnader, då infiltrationen under dammen är liten. På den torra släntan vid dammarna finns en konstruktion för mottagning av lakvatten, då vatten som infiltreras genom och delvis under dammen samlas till lakvattendiket utanför dammen. Det är möjligt att vid behov pumpa tillbaka lakvatten till bassängen eller leda det till behandling. Detaljerade genomförandeplaner upprättas för dammkonstruktionerna och dessa överlämnas för godkännande av dammsäkerhetsmyndigheten. 115 PUNKT 115 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING En täckande och övergripande utredning över konsekvenserna av utsläppen inom ramen för gruvprojektet (också omfattande avfallsområden) för turismen i gruvområdet och en presentation av åtgärder för att lindra skadliga konsekvenser.

120 118 Konsekvenserna av utsläppen av gruvprojektet i Hannukainen för turismnäringen kan bedömas i faser enligt följande: Vattendragsutsläpp Allt behandlat vatten leds med rör till Muonio älv, där det späds ut effektivt och snabbt och vid medelvattenföring motsvarar enbart 0,2 % av vattenföringen i älven. Detta har inte konsekvenser för turismfisket i Torne älv och Muonio älv. Vattenföringen i Äkäsjoki ändras inte nämnvärt. Gruvvatten leds inte till Äkäsjoki, Valkeajoki eller Kuerjoki. Användningen i turismsyfte av dessa älvar är inte äventyrad och olägenheter förekommer inte. Vattenföringen i Niesajoki minskar, men vattenkvaliteten förbättras då vattnet också från reningsverket leds i röret till Muonio älv. Niesajoki har inte heller för tillfället varit i turismanvändning. Dammutsläpp I huvudsak lämnar dammnedfallet i gruvområdet. I takt med att gruvdriften framskrider sker sprängningarna och trafiken djupare från markytan, varför deras konsekvenser minskar. Den rådande vindriktningen är från sydväst till nordost, det vill säga bort från fritidsbosättningen och de använda rutterna. Vintertid, då redan lite damm syns på snöytan, täcks dammet snabbt av ny snö i det snörika området. Trots att verksamhetsområdet är stort är inte det område som är aktivt på en gång stort. I den rådande vindriktningen finns det inte skidspår som dammet kan påverka skadligt. Skyddsvallen har en lindrande inverkan på utbredningen av damm i riktning mot byn och semesterbosättningen. Sprängningar Sprängningar i malmfältet vilka äger rum cirka en gång per vecka orsakar ett hörligt ljud, men i form av lågt mullrande. Sprängningar görs dagtid då det också i övrigt förekommer ljudliga aktiviteter såsom snöskoterkörning i Äkäslompolo by. Bullerkonsekvensen av sprängningen är kortvarig och av engångskaraktär, den pågår i några sekunder. Man försöker komma överens om en sprängningstid som stör turismen och intressentgrupper i så lite utsträckning som möjligt. Den eventuella stängningen av vägen, vilken nämns i ansökan, kan bli aktuell enbart i specialfall tidigast efter cirka 10 års verksamhet, då brytningen i den sydligaste spetsen av dagbrottet i Hannukainen står i tur. Också då inleds sprängningarna under en annan tid än dagar med livlig trafik. Vid verksamhet i detta område har man förbundit sig att använda mindre hål- och laddningsstorlekar för att minska störningen. Slädhundar som är känsliga för sprängningar beaktas och diskussioner har förts med hundgården. I samband med provbrytningen testas hundarnas reaktion på grundsprängningarna. Om situationen orsakar stora problem, prövas det om gården ska flyttas till ett alternativt ställe. Den gruvan som inrättas begränsar inte hundrutterna.

121 119 Buller Verksamheten orsakar ljud, varför en del av funktionerna utförs enbart dagtid. Utifrån kartorna över bullrets spridning begränsar de skyddsvallar som byggs spridningen av buller i riktning mot byn och semesterbostäder. En vall är en betydande metod för att minska olägenheterna. Gruvans fasta krossverk har placerats inne i berget under marken, då de bullerkonsekvenser som det orsakar minimerats. Samma gäller också för dammkonsekvenserna. Vid behov kan också tippningsplatsen förse med ljudisolerande tilläggskonstruktioner. De egentliga vildmarksområdena runt Ylläs är riktade mot andra håll än gruvan. Området mellan Ylläs och gruvan är bebyggt och där går en välanvänd väg. Därtill finns det emellan bland annat grustäktsområde, där grustäktsföretag också för tillfället bedriver krossningsverksamhet som orsakar buller. Följaktligen stör gruvan, då den uppförs, inte vildmarksnaturen och den anknutna turismen. Ljuden hörs inte på andra sidan av Ylläs. Det finns snöskoterleder som går i närheten av utmålets gränser, men ljuden av gruvan påverkar inte denna verksamhet. Ridningsleder kan vara i användning enligt överenskommelse om de skogsvägar och stigare som är i användning. Sprängningstiderna anmäls till ridföretagarna. Ljus Belysningen har tangeras bland annat vad gäller transportören (punkt 61 i kompletteringen). Den 8 km långa transportören finns lågt i terrängen, klart under trädtopparna och den belysning som arbetarskyddet kräver riktar sig till transportören och transportnivån, inte uppåt eller nedåt. Belysningen kan placeras under taket, då mängden ströljus är väldigt liten. Det är inte nödvändigt att belysa den parallella servicevägen. I utmålet finns det inte särskilt behov av att belysa stora områden, men den säkra belysning som lagen kräver ska finnas i gården för pausrummet och verkstaden. Fordonen har sin egna lampor. I planeringen av belysningen används sakkunniga med hänsyn till minimering av störande ströljus. Särskilt reflektionsskydd kan planeras för att hindra ströljus i riktning mot Ylläs. Situationen är den samma vid anrikningsverket i Rautuvaara, de nödvändiga belysningarna för arbetssäkerheten ska finnas, men med rätt planering av dessa är möjligt att minimera inverkan av dessa. Anrikningsverket finns redan längre bort från turismområdena, varför situationen inte är så kritisk för det. Allt som allt begränsar terrängformerna och trädbeståndet i stor utsträckning direkta siktkonsekvenser till gruvan. Enbart från toppen av Ylläs ses en del av gruvområdet. Anrikningssandområde Anrikningssandområdet har inte varit i turismanvändning, tvärtom kan det vara farligt att röra sig där. I den framtida verksamheten kommer området helt och hållet att inhägnas av säkerhetsorsaker.

122 120 Den vägförbindelse som går längs med områdets kant betjänar inte turismen, utan renskötseln och rengöringsverksamheten. Denna vägförbindelse är i användning också i fortsättningen. I och med att anrikningssandområdet utvidgas under årens lopp, kan de skoterleder som går längs kanterna planeras på nytt. Efter gruvdriften är det möjligt att ta i bruk anrikningssandområden på nytt, så som det gjorts till exempel i Outokumpu. Där har en fungerande golfbana uppförts i de gamla avfallsområdena. På samma sätt drar turismen nytta av den tidigare gruvdriften bland annat via gruvmuséet i Outokumpu. Sådan verksamhet kunde placeras också i Hannukainen eller i Rautuvaara. Trafik Allt malm från gruvan transporteras från gruvan till anrikningsverket med en transportör så att den ökande trafiken och dess störningar är så små som möjligt. De färdiga koncentraten transporteras med tåg till marknaden. Följaktligen utgörs den ökande trafiken av trafik från och till arbetsplatserna och servicetrafik. Anslutningar byggs till funktionerna och de tryggar säkra svängningar. Tågtrafiken är föremål för satsningar och man försöker påverka elektrifieringen av Kolaribanan. På så sätt garanteras transporter av måttliga priser vilka samtidigt har låga utsläpp. Detta främjar också turismen, nuvarande elmaterial skulle tas i bruk också på Kolaribanan, då restiden förkortas. För närvarande pågår ett projekt som koordineras av kommunen där samordningen av gruvan och turismen utvecklas. Man behandlar de ärenden som kommer fram i detta samband tillsammans och försöker bedöma olägenheterna ännu noggrannare och hitta lösningar, som är godtagbara för de olika parterna. 116 PUNKT 116 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Preciserad stängningsplan (eftervårdsplan) av generalplannivå. Stängningsplanen har presenterats i bilaga PUNKT 117 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING I MKB talar man om förorenad jord och preliminär utredning av denna. Har dessa utredningar gjorts? I utmålsområdet är det möjligt att lindrigt förorenad mark på grund av den tidigare verksamheten förekommer. Främst handlar det om det gårdsområde som omgärdar det tidigare anrikningsverket. Marken i detta område ägs av Ruukki Oyj. Markområdet hyrs av Kylmämaan Ohjelmat Oy, som använder anrikningsverkets gårdsområde som lagringsplats för gamla bussar och lastbilar som tagits ur drift. För närvarande pågår förhandlingar med Ruukki om eventuell inlösen av markområden. I detta samband har det konstaterats att innan ett eventuellt köp ska markägaren utreda förekomsten av eventuell förorenad mark och vid behov förbinda sig att rengöra den. Var sig avtalet eller föravtalet har inte ännu undertecknats och de är på väg att upprättas. I området i fråga kommer inte Hannukainen Mining Oy att bedriva någon verksamhet, och extra förorening kan följaktligen inte orsakas av den projektansvarige.

123 121 Inga närmare utredningar har ännu gjorts avseende den förorenade marken. 118 PUNKT 118 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Tabell 5-3 i bilaga 8: hur beaktas varierande väderförhållanden i kalkylerna? Tabell 5-3 i bilaga 8 visar den årliga nettobalansen i gruvprojektet i Hannukainen i en genomsnittlig situation vad gäller hydrologiska förhållanden under driftåret. Mellan åren förekommer naturligtvis variation i vattenbalansen på grund av variationen i nederbörden under olika år. Under vissa år kan nettovattenbalansen vara mindre och under vissa år större än vad som presenterats i tabell 5-3. I punkt 5.5 i bilaga 8 har vattenbalansen under exceptionella hydrologiska år behandlats. I detta kapitel har varierande väderförhållanden beaktats. Bild 5-8 visar också vattenbalansen under exceptionella hydrologiska år. 119 PUNKT 119 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Ett förslag om övervakning av verksamheten (MSF 3 2 mom. 14 punkten och 4 6 punkten). Övervakningsprogrammet har presenterats i bilaga PUNKT 120 I BEGÄRAN OM KOMPLETTERING Ansökan ska kompletteras med en utredning över orsakerna till de konstaterade höjda kvicksilverhalterna i vattendragen i Hannukainenområdet, bland annat Äkäsjoki och Niesajoki. I områdets vattendrag, bland annat i Äkäsjoki och Niesajoki har man konstaterat enskilda kvicksilverhalter som överskrider EU-normen för årliga medelvärden. Dock är medelvärdet av halterna tydligt lägre än gränsvärdet för ovan nämnda norm, och medelvärdeshalterna är inte särskilt höga. I Muonio älv har också enskilda höga kvicksilverhalter mätts ovanför Äkäsjokisuu. Därtill har den genomsnittliga kvicksilverhalten i de prover som mätts ovanför Äkäsjoki mynning i Muonio älv varit de högsta av halterna i områdets vattendrag. Följaktligen är enskilda förhöjda kvicksilverhalter vanliga i områdets vattendrag, också annanstans än i den framtida gruvans influensområde. Orsakerna till de förhöjda kvicksilverhalterna kan vara många. En orsak kan vara naturligt högre kvicksilverhalter i Norra Finland, vilket konstaterats i GTK:s bäcksedimentskartläggning (Tenhola & Tarvainen 2008, Suomen geokemiallinen atlas 1996). Den andra orsaken kan vara uppgången i kvicksilverhalterna på grund av gränsöverskridande föroreningar (Verta m.fl. 2010). Kvicksilver är ofta bundet till humus och i synnerhet efter regn kan humushalten i vattendragen vara stor, då kvicksilverhalten också kan vara stor. Närmare uppgifter om kvicksilverhalterna finns också i MKB, som utgör bilaga till miljötillståndsansökan.

124 122 Bild Kvicksilverhalter i bäcksedimentet i Finland

125 123 Tenhola, M. & Tarvainen, T Purovesien ja orgaanisten purosedimenttien alkuainepitoisuudet Suomessa vuosina 1990, 1995, 2000 ja GTK, forskningsrapport 172. Matti Verta, Tommi Kauppila, Susan Londesborough, Jaakko Mannio, Petri Porvari, Martti Rask, Kari-Matti Vuori och Pekka J. Vuorinen Metallien taustapitoisuudet ja haitallisten aineiden seuranta Suomen pintavesissä. RAPPORTER AV FINLANDS MILJÖCENTRAL