3.2.2 Vattenhantering

Transkript

1 6 Figur 3-2 Funktionernas placering på området i Rautuvaara. High-S = anrikningssand med hög svavelhalt, LIMS = anrikningssand med låg svavelhalt. Rikastamo = anrikningsverk, Selkeytysallas = sedimenteringsbassäng. På projektområdet ska enligt planerna två värmekraftverk byggas, det ena i Hannukainen och det andra i Rautuvaara. Som bränsle ska kraftverken använda främst flis och torv, under vintern och högsäsong används dessutom lätt brännolja. Kraftverkens sammanlagda energiproduktion motsvarar energiförbrukningen i cirka eluppvärmda enfamiljshus per år Vattenhantering Vattnet som uppstår på Hannukainenområdet leds till en vattenlagringsbassäng i Hannukainen och därifrån pumpas överskottsvattnet till sedimenteringsbassängen i Rautuvaara. Vattenlagringsbassängens areal är cirka 70 hektar och vattenvolymen är 1,9 Mm3 vid regleringens övre gräns (NW +206,1). Bassängens volym vid regleringens nedre gräns (NW ) är 0,5 Mm3. Om det finns risk för att bassängen ska svämma över ökas avtappningen från vattenlagringsbassängen till Rautuvaara och vidare till Muonio älv. Dessutom väljs pumparna så att deras kapacitet ska räcka till också under exceptionellt våta år. Det rena avrinningsvattnet som uppkommer i Hannukainen leds mot Äkäsjoki, Valkeajoki och Kuerjoki. Det rena avrinningsvattnet som uppkommer i Rautuvaara leds till Niesajoki. Vattnet som uppkommer på industriområdet och området för anrikningssand ï Rautuvaara samlas upp i sedimenteringsbassängen i Rautuvaara. Överskottsvattnet som inte används i processen leds från sedimenteringsbassängen längs en rörledning till Muonio älv. Konstruktioner som behövs för

2 vattenhanteringen är ett utloppsvattenrör från Rautuvaara till Muonio älv, en underjordisk rörledning från vattenlagringsbassängen i Hannukainen till Rautuvaara, vattenbehandlingsanläggningar i Rautuvaara och Hannukainen, vattenlagringsbassäng och en damm för vattenlagringsbassängen, Kivivuopionojas förbiledningsfåra förbi vattenlagringsbassängen, Rautuvaara sedimenteringsbassäng och dess damm, rörledningar och pumpstationer för ledning av vatten på området, dräneringskonstruktioner (dräneringsdiken och pumpstationer samt sedimenteringsbassänger där rent avrinningsvatten behandlas innan det avleds till omgivande vattendrag). Sedimenteringsbassängen ligger i södra delen av området för anrikningssand i Rautuvaara, i omedelbar närhet av området för anrikningssand. Området gränsar till anrikningssandområdets södra damm och sedimenteringsbassängens damm. Under de första sex verksamhetsåren används den befintliga södra bassängen i Rautuvaara som sedimenteringsbassäng på området för anrikningssand (volym cirka 0,75 Mm³). Därefter byggs en ny sedimenteringsbassäng i den södra delen med en areal av 15 hektar, vattenvolym vid regleringens övre gräns (NW ) cirka 0,47 Mm 3 och minimivolym vid regleringens nedre gräns (NW ) 0,057 Mm 3. På bassängens botten byggs inga bottenkonstruktioner. Sedimenteringsbassängens överskottsvatten pumpas längs en underjordisk rörledning till Muonio älv. 3.3 Stängningsplan I stängningsplanen beskrivs åtgärder som vidtas då gruvan ska stängas. Dagbrotten ska antingen fyllas med vatten eller också låter man dem fyllas av sig själv. LIMS- och den högsvavliga anrikningssanden i Rautuvaara och PAF-gråbergshögarna i Hannukainen täcks med en bentonitmatta och jordskikt och får bli övervuxna med vegetation. På NAF-gråbergsområdena där ingen syra bildas är ytstrukturen likadan som på övriga områden men utan bentonitmatta. Högarna med överskottsytjord täcks med jord och området får bli övervuxet med vegetation. Byggnader och annan infrastruktur som byggts på området, frånsett vägar, rivs efter avslutad verksamhet. Aktiva och passiva vattenbehandlingsåtgärder fortsätter efter stängningen. Stängningen kommer att ske under åren Kontrollen kommer att fortsätta i 25 år efter stängningen BEDÖMNINGENS GRUNDER 4.1 Lagstiftning Med hjälp av nätverket Natura skyddas de naturtyper, arter och deras livsmiljöer som avses i EU:s habitatdirektiv (892/43/EEG) och fågeldirektiv (79/409/EEG) och som förekommer på de områden som medlemsländerna har anmält eller föreslagit till nätverket Natura. Medlemsstaterna ska se till att en s.k. Naturabedömning görs vid beredningen av projekt och planer och vid beslutsfattande om dem så att det säkerställs att de naturvärden som utgör grund för att områdena har införlivats i eller föreslagits till nätverket Natura inte väsentligt försämras. Verksamhet som betydligt försämrar skyddsvärdena är förbjuden både på området och utanför dess gränser. På ett område som hör till nätverket Natura måste skydd som motsvarar skyddsmålen genomföras. I Finland genomförs skyddet beroende på område bland annat i enlighet med naturvårdslagen, ödemarkslagen, marktäktslagen, forsskyddslagen och skogslagen. Sättet att genomföra skyddet påverkar bland annat vilka åtgärder som är möjliga på varje enskilt Naturaområde. Med stöd av naturvårdslagen har skyddet genomförts för de Naturaområden där vanlig markanvändning är starkast begränsad. På dessa områden är de flesta åtgärder som bearbetar miljön förbjudna. På de områden som är skyddade genom skogs- eller marktäktslagen är förbuden i allmänhet lindrigare och bl.a. småskaliga skogsbruksåtgärder samt marktäktsåtgärder kan vara tilllåtna, om de genomförs på ett sätt som bevarar områdets naturvärden. Enligt naturvårdslagen 66 får en myndighet inte bevilja tillstånd eller godkänna en plan som kan bedömas påtagligt försämra de naturvärden som utgör grund för att området har införlivats i nätverket Natura. I lagens 65 konstateras om bedömning av projekts och planers konsekvenser för Natura: Om ett projekt eller en plan antingen i sig eller i samverkan med andra projekt eller planer sannolikt betydligt försämrar naturvärdena i ett område som statsrådet föreslagit för nätverket Natura 2000 eller som redan införlivats i nätverket, för vars skydd området har införlivats eller avses bli införlivat i nätverket Natura 2000, ska den som genomför projektet eller gör upp planen på behörigt sätt bedöma dessa konsekvenser (Naturvårdslagen 65.1 ).

3 En skyldighet att bedöma Natura-påverkan uppstår, om projektets konsekvenser a) drabbar naturvärden som utgör grund för skyddet av Naturaområdet, b) är till sin karaktär försämrande, c) till sin art betydande samt d) enligt förhandsbedömning sannolika. Som grund för bedömningen undersöks i första hand de naturvärden som utgör grund för att området har införlivats i skyddsområdesnätverket Natura. Sådana är beroende på området antingen: naturtyper i habitatdirektivets bilaga I (SCI-områden), arter i habitatdirektivets bilaga II (SCI-områden), fågelarter i fågeldirektivets bilaga I (SPA-områden), flyttfågelarter som avses i fågeldirektivets artikel 4.2 (SPA-områden) 8 Utgångspunkt för bedömningen är på SCI-områden alltså i regel skyddsvärden enligt habitatdirektivet (naturtyper och arter), på SPA-områden arter och flyttfågelarter som ingår i fågeldirektivet samt på SCI/SPA-områden båda. Utöver konsekvenser som berör enskilda naturtyper och arter ska projektets inverkan på Naturaområdets obrutenhet bedömas. Naturaområdena Torne älv Muonio älv och Niesaselkä har införlivats i nätverket Natura i Finland på basis av habitatdirektivet (SCI). Därför ska projektets konsekvenser för naturtyperna i habitatdirektivets bilaga I och arterna i bilaga II bedömas. 4.2 Känslighet Målet för de områden som är införlivade i nätverket Natura är att upprätthålla en gynnsam skyddsnivå för naturtyper och arter. Om skyddsnivån inte var gynnsam vid tidpunkten då området anslöts till nätverket försöker man förbättra det genom skötselåtgärder för arter och naturtyper. På grund av dessa principer och Naturaområdenas internationella skyddsstatus (Byron 2000) anses alla naturtyper och arter som nämns i habitatdirektivet och finns inom Naturaområdena i princip ha stor känslighet. Torne älv Muonio älvs vattensystems känslighet ökas ytterligare av att älven är den ena av två älvar i Finland där vandringsfisk fortfarande vandrar upp för att leka. Muonio älv, Äkäsjoki och Valkeajoki har utmärkt vattenkvalitet. Det ekologiska tillståndet i Niesajoki och Kuerjoki är av klassen gott. Kivivuopionoja, Rautuoja, Kylmäoja och Laurinoja har ännu inte tagits med i den nya klassificeringen av ekologiskt tillstånd och vattenvårdsplaneringen (Mitikka 2013). 4.3 Storlek Det är svårt att fastställa tydliga gränser för storleken av konsekvenserna för Naturaområdenas naturtyper och arter, eftersom bevarandet av en gynnsam skyddsnivå för en art eller naturtyp beror på hur vanlig/sällsynt naturtypen/arten är, Naturaområdets storlek och dess naturtyps- /artfördelning samt hur vanlig/sällsynt naturtypen/arten är i hela nätverket. Därför anges inga särskilda kriterier för konsekvensens storlek. 4.4 Betydelse Konsekvensernas betydelse har inte definierats i detalj i habitat- eller fågeldirektivet. I allmänhet kan en naturtyp anses försämras, om dess areal minskar eller ekosystemets struktur och funktionsduglighet försämras till följd av förändringarna. På motsvarande sätt kan konsekvenserna på artnivå anses medföra försämringar, om en arts livsmiljö minskar och arten på grund av detta eller av annan orsak inte mera är livsduglig på det undersökta området. Konsekvensernas betydelse påverkas speciellt av hur stor areal som drabbas av förändringen. Konsekvenserna ska dock alltid som helhet ställas i proportion till områdets storlek samt vilken betydelse områdets naturvärden har på regional och nationell nivå. I vissa fall kan även en liten förändring vara betydelsefull, om den drabbar ett område som är ovanligt värdefullt på regional eller nationell nivå eller om den naturtyp eller art som drabbas av konsekvensen bedöms vara till sin karaktär känsligare än vanligt redan vid små förändringar i livsmiljön. Försämringen av naturvärdena kan vara betydande om något av följande villkor uppfylls: 1) Den skyddade artens eller naturtypens skyddsnivå är inte mera gynnsam efter att projektet genomförts. 2) Förhållandena på området förändras till följd av projektet eller planen så att förekomst och förökning av skyddade arter eller livsmiljöer inte på lång sikt mera är möjlig på området. 3) Projektet försämrar avsevärt skyddade arters riklighet. 4) En naturtyps särdrag förstörs eller försvinner delvis på grund av projektet. 5) Särdrag förstörs eller skyddade arter försvinner helt från området.

4 9 Byron (2000) har presenterat bl.a. följande kriterier som exempel för bedömning av betydelsen: Tabell 4-1 Byrons (2000) exempel på bedömning av betydelsen. Betydande påverkan Måttlig påverkan Liten påverkan Livsmiljöns förmåga att upprätthålla den internationellt värdefulla naturtypen och dess arter går permanent en nationellt betydelsefull art till följd av att livsmiljön förstörs eller störs. förlorad Ett internationellt eller Skadlig inverkan på områdets obrutenhet, där obrutenhet avser områdets ekologiska struktur och funktion som upprätthåller områdets naturtyper, de helheter som naturtyperna bildar samt arternas populationer nationellt viktigt område skadas så att områdets förmåga att upprätthålla de naturtyper och arter som utgör grund för områdets skydd äventyras. Återställs delvis eller helt då påverkan upphör. en skyddad eller nationellt viktig sällsynt art till följd av att dess växtplats förloras, förstörs eller störs Konsekvensen berör endast en liten del av det nationellt värdefulla området och med sådan styrka att de nyckelfunktioner som är specifika för ekosystemets en naturtyp eller art funktioner be- varas. som nämns i habitateller fågeldirektivet naturvärden på annat Förlust av de resurser som ett nationellt betydelsefullt område har och som utgör grund för att området är skyddat. område som är av betydelse med tanke på naturskyddet. Funktionen för ett lokalt värdefullt områdes naturtyper försämras eller arter förloras, men situationen återställs snabbt efter att påverkan upphört Konsekvensen berör endast en liten del av det lokalt värdefulla området och med sådan styrka att ekosystemets nyckelfunktioner bevaras. 4.5 Obrutenhet Vid bedömning av försämringen av naturvärdena beaktas förändringar som berör naturtypens eller artens gynnsamma skyddsnivå samt projektets inverkan på Naturanätverkets obrutenhet och orördhet. Med obrutenhet och orördhet avses att det undersökta områdets ekologiska struktur och funktion bevaras livskraftig och att de naturtyper och arter som utgör grund för att området har införlivats i Naturanätverket förblir livskraftiga. Betoningen av områdets obrutenhet kan i det här sammanhanget betyda att fastän konsekvenserna inte skulle vara betydande för någon enskild naturtyp eller art, kan små eller måttliga konsekvenser för många arter och naturtyper betydligt försämra områdets ekologiska struktur eller funktion. Konsekvenserna behöver inte heller direkt drabba värdefulla naturtyper eller arter för att vara betydande, utan de kan drabba till exempel marken eller hydrologin, vanliga eller typiska arter, vilket senare kan påverka naturtyperna och arterna. Här har det tolkats att habitatdirektivet och naturvårdslagen skiljer sig från varandra i fråga om ordalydelsen. Enligt naturvårdslagen ska en Naturabedömning göras endast från naturtypernas och arternas synvinkel, medan habitatdirektivet betonar ett Naturaområdes betydelse som en helhet och betydelsen av dess ekologiska egenskaper för de naturtyper och arter som finns där (Söderman 2003). Tabell 4-2 visar ett exempel på kriterier för konsekvensbedömningen i fråga om obrutenhet.

5 Tabell 4-2 Bedömning av konsekvensernas betydelse med tanke på områdets obrutenhet (integrity) enligt Byron 2000, bearbetad av Söderman (2003). Konsekvensens betydelse Kriterier 10 Betydande negativ Måttligt negativ Ringa negativ Positiv Inga konsekvenser Projektet eller planen (antingen ensam eller tillsammans med andra) har en skadlig inverkan på områdets obrutenhet, dess enhetliga ekologiska struktur och funktion, som upprätthåller de naturtyper/livsmiljöer och populationer som utgör grund för att området är klassificerat. Projektet eller planen (antingen ensam eller tillsammans med andra) har ingen skadlig inverkan på områdets obrutenhet, men inverkan är sannolikt betydande för enskilda naturtyper/livsmiljöer/arter i området. Om det inte går att tydligt påvisa att projektet eller planen inte har skadliga konsekvenser för områdets obrutenhet ska konsekvenserna klassificeras som betydande negativa. Ingetdera av ovanstående fall uppfylls, men ringa negativa konsekvenser för området kan förekomma. Projektet eller planen ökar naturens mångfald, till exempel genom lindrande åtgärder skapas korridorer mellan isolerade områden, behov av användning av området för trafik eller rekreation styrs bort från området eller områden återställs. Inga konsekvenser i negativ eller positiv riktning kan noteras. 4.6 Konsekvensens varaktighet Byron (2000) indelar konsekvenserna i permanenta, tillfälliga, långvariga och kortvariga: Permanent konsekvensen varar längre än en människogeneration (>25 år). Tillfällig konsekvensen varar mindre än 25 år. Långvarig konsekvensen varar år. Medellång konsekvensen varar 5 15 år. Kortvarig konsekvensen varar mindre än 5 år. 4.7 Åtgärder för att lindra konsekvenserna Byron (2000) har undersökt användning av lindrande åtgärder i MKB-förfarandet och de kriterier som skapats för detta kan också tillämpas på Naturabedömning. Den klassificering som Byron använder för att bestämma de lindrande åtgärdernas effektivitet och hur åtgärderna lyckas är: Dålig liten minskning av konsekvenserna, ingen stor betydelse för helheten. Begränsad genom lindrande åtgärder går det att i någon mån begränsa konsekvenserna. Måttlig genom lindrande åtgärder går det att begränsa konsekvenserna, men den ursprungliga konsekvensen förblir dock på en betydande nivå. Betydande konsekvenserna kan lindras nästan helt. 4.8 Tidpunkt I gruvprojekt infaller konsekvenser under byggtiden och driften. Dessutom uppkommer konsekvenser under och efter stängningen. I gruvprojektet i Hannukainen ska byggandet enligt planerna starta under senare delen av år 2015 och malmbrytningen uppskattas pågå från slutet av år 2017 till år Brytningsstället i Kuervitikko öppnas enligt den preliminära planen inom 11 år efter att brytningen i Hannukainen har startat, alltså år Gruvans livslängd uppskattas till 17 år. Stängningen av gruvan uppskattas pågå i fem år, från 2036 till 2041.

6 Material som använts vid bedömningen De viktigaste skriftliga källorna och andra källor som använts i bedömningsarbetet är: MKB-beskrivningen och dess bilagor, Ramboll 2013 Utkastet till miljötillståndsansökan och dess bilagor, Pöyry 2013 Kumulativa konsekvenser av gruvprojekten i Kaunisvaara och Hannukainen, Pöyry 2014 (bilaga 3) HIA2 Hydrologisk modellering, SRK Consulting Ltd Hannukainen Impact Mitigation, SRK Consulting Ltd (bilaga 2) Natura-datablanketter för Naturaområdena Niesaselkä och Muonio älv Torne älvs vattensystem, Lapplands närings-, trafik- och miljöcentral Natura-datablanketten för Naturaområdet Torne och Kalix älvsystem, Naturvårdsverket Uppgifter om Niesaselkä Naturaområdes biotoper, trädbestånd och figurer, Forststyrelsen Naturutredningar, LVT Osäkerheter I samband med MKB-förfarandet för gruvprojektet i Hannukainen har det gjorts rikligt med utredningar om olika arter och naturtyper och Naturaområdenas naturtillstånd är också mycket väl känt. Osäkerheterna i anslutning till bedömningen gäller främst projektets tekniska detaljer och tillgängliga uppgifter om luft- och vattenkvalitet samt damm- och bullermodelleringar som alla har fåtts genom modellering av en worst case-situation där inga lindrande åtgärder har beaktats. Därför är uppskattningarna av vatten- och luftkvalitet samt buller och utsläpp sannolikt överskattningar. Bullermodelleringen har gjorts för frekvenserna Hz och det finns ingen information om hur stor del av bullret från sprängningarna som ligger inom det område som fiskar kan höra. Den största tekniska lösningen som ännu inte är löst är beträffande vattnet vid brytningen i Rautuvaara om man över huvud taget måste tömma brottet och i så fall om vattnet från brottet ska avledas till Niesajoki eller Muonio älv. Det finns också en viss osäkerhet om var det finns områden för yngelproduktion och var ynglens uppväxtområden finns. Äkäsjoki anses vara det viktigaste området för yngelproduktion, men det är sannolikt att det finns produktions- och uppväxtområden också i andra älvar. Northland kompletterar de bristfälliga uppgifterna genom provfiske av havsöringens vandringsyngel i Äkäsjoki samt kartläggning av reproduktionsområden nära utsläppsplatsen i Muonio älv sommaren Ovan nämnda osäkerheter har dock inte påverkat slutsatsernas tillförlitlighet. 5. AVGRÄNSNING AV INFLUENSOMRÅDET Naturaområdet Niesaselkä hör i sin helhet till projektets influensområde. Det vattendrag som på finska sidan hör till Naturaområdet Torne älv-muonio älv har en älvlängd på totalt kilometer. Vid Könkämäeno och den andra källflödesgrenen Lätäseno norr om Karesuando får älven namnet Muonio älv. Muonio älvs längd är totalt 230 kilometer och fallhöjden på det här avsnittet är 205 meter. Vid Lappea rinner Muonio älv samman med Torne älv som kommer från svenska sidan. Torne älvs längd från den plats där den rinner samman med Muonio älv är fram till havet 180 kilometer och fallhöjden på det här området är 126 meter. De största biflödena till Torne älv Muonio älv på den finska sidan är Lätäseno, Jietajoki, Tarvantojoki, Palojoki, Jerisjoki, Äkäsjoki, Ylläsjoki, Naamijoki och Martimojoki. De största sjöarna i vattensystemet är Kilpisjärvi, Jerisjärvi och Äkäsjärvi.