GRUVPROJEKTET I HANNUKAINEN FLADDERMUSUTREDNING

Transkript

1 Mottagare Hannukainen Mining Oy Typ av dokument Rapport Datum GRUVPROJEKTET I HANNUKAINEN FLADDERMUSUTREDNING

2 GRUVPROJEKTET I HANNUKAINEN FLADDERMUSUTREDNING Datum 30/09/2016 Författare Niina Onttonen Inspektör Jussi Mäkinen Beskrivning gällande det planerade gruvområdet i Hannukainen 2016 Referens Ramboll Ylistönmäentie JYVÄSKYLÄ Tfn Tfn

3 INNEHÅLL 1. INLEDNING Fladdermusens ekologi Fauna och levnadsvanor Lagstiftning Klassificering av fladdermusområden 3 2. METODER Utredningen år Utredningen år RESULTAT 5 4. SLUTSATSER 8 5. KÄLLOR 9

4 1. INLEDNING Hannukainen Mining Oy planerar ett gruvprojekt i Hannukainenområdet i Kolari kommun. Bedömningen av projektets miljökonsekvenser har slutförts på våren Målet med detta arbete var att utarbeta en fladdermusutredning i enlighet med RFV:s begäran om komplettering för Hannukainenutmålet och dess eventuella influensområde. Utredningen gjordes på sommaren FM, ekolog Niina Onttonen från Ramboll ansvarade för terrängarbetet och rapporteringen för utredningen. En fladdermusutredning har tidigare gjorts för området år 2011 (Tarja Ojala/Ramboll). Resultaten av denna utredning har slagits samman också med denna rapport. Bild1. Projektområdets läge.

5 1.1 Fladdermusens ekologi Fauna och levnadsvanor Sammanlagt 13 fladdermusarter har påträffats i Finland. Av dessa har det konstaterats att sex förökar sig i vårt land. Den vanligaste mest utbredda är nordfladdermusen (Eptesicus nilssoni), som påträffas ända upp i Lappland. De arter som därtill förekommer allmänt är mustaschfladdermusen (Myotis mystacinus), taigafladdermusen (M. brandtii) och vattenfladdermusen (M. daubentonii) samt brunlångörat (Plecotus auritus). Enligt Finlands EUROBATS-rapport (Kyheröinen m.fl. 2003) är mustaschfladdermusen utredd ända till de nordliga breddgraderna och brunlångörat och vattenfladdermusen ända till de nordliga breddgraderna På gynnsamma platser har läderlappar dock påträffats ovanför breddgraden 66 (Wermundsen 2010). Övriga arter som påträffats i Finland är mer sällsynta och förekommer främst i närheten av sydkusten. På grund av bristfällig uppföljning är alla förekomstområden för arten dock inte exakt kända tillsvidare. Alla fladdermöss som förekommer i Finland är insektsätare. De jagar på natten och vilar på dagen på platser där de får skydd. Trädhål och byggnader nära födoområden lämpar sig som daggömställen. Mest fladdermöss förekommer i kulturmiljön i landets södra del. I stora skogsområden är de mer sällsynta, i synnerhet då antalet lämpliga hålträd minskat på grund av skogsbruket. Fladdermusen tillbringar vintern i dvala. På hösten förflyttar de sig till övervintringsplatser, som utgörs av bland annat bergsgrottor och byggnader. En del av fladdermössen kan på hösten flytta längre sträckor mot söder för att övervintra. Flyttbeteendet varierar enligt art och levnadsområde och tillsvidare är relativt lite känt om flyttbeteendet. Det har dock förmodats att fladdermusens flyttrutter följer kusten eller motsvarande enhetliga vattenområden, längs vilka de enkelt kan orientera Lagstiftning Alla fladdermusarter som påträffas i Finland omfattas av de arter som kräver strikt skydd enligt förteckningen i bilaga IV(a) till EU:s habitatdirektiv, varför förbuden i 49 i naturvårdslagen gäller dessa. Det är förbjudet att förstöra och försämra föröknings- och rastplatser, inneha, transportera, sälja och byta fladdermöss samt att erbjuda fladdermöss för försäljning eller för byte. Enligt 37 tillämpas naturvårdslagen (1096/1996) på djurarter som förekommer naturligt i Finland och som inte är vilt eller fridlysta djur enligt 5 i jaktlagen (615/93). Följaktligen är alla fladdermusarter som påträffas i Finland naturligt fridlysta enligt 38 i naturvårdslagen. Fridlysningen är automatisk och den gäller alla arter som förekommer naturligt och också sporadiskt i Finland. Fladdermusen har varit fridlyst i Finland sedan år Fladdermusarterna omfattas av fridlysningsbestämmelserna i 39 i naturvårdslagen och i fråga om individer som hör till de fridlysta djurarterna är det förbjudet att avsiktligt döda eller fånga dem, avsiktligt skada dem och att avsiktligt störa dem, i synnerhet under förökningstiden eller på platser som annars är viktiga under deras livscykel. Fransfladdermusen har i enlighet med 47 i naturvårdslagen föreskrivits som en art som kräver särskilt skydd enligt naturvårdsförordningen (913/2005, 22 bilaga 4), för vars skydd det är möjligt att upprätta ett program. Därtill är det förbjudet att förstöra och försämra dess förekomstplats efter att den regionala miljöcentralen fattat ett avgränsningsbeslut om förekomstplatsen. Fransfladdermusen är en starkt hotad art enligt bevarandestatus från år Enligt 49 i naturvårdslagen är det möjligt att avvika från fridlysningsbestämmelserna i 39 och förbuden i 49 på de grunder som nämns i artikel 16.1 i habitatdirektivet

6 1.1.3 Klassificering av fladdermusområden I planeringen av markanvändningen klassificeras de områden som används av fladdermusen enligt följande i anvisningarna av Finlands fladdermusvetenskapliga förening (SLTY 2012): Klass I: Föröknings- eller rastplats Ska absolut bevaras, störning eller försämring förbjuds i naturvårdslagen - Tillstånd ska sökas för förstöring eller försämring hos den lokala NTM-centralen - Om undantagstillstånd beviljas, ska den olägenhet som orsakas för fladdermusen minskas till exempel genom att montera ersättande daggömställen, såsom skålar. - I planeringen rekommenderas det att uppmärksamhet riktas mot de förflyttningsrutter och födoområden som fladdermusen använder och anknyter till det skyddade objektet. Klass II: Viktigt födoområde eller förflyttningsrutt Områdets värde för fladdermusen ska beaktas i markanvändningen (EUROBATS) En stark rekommendation, som dock inte har direkt skydd av naturvårdslagen. Ett viktigt jaktområde kan vara ett sådant där det är möjligt att jaga många olika arter och/eller jaga en avsevärd mängd individer i området. Den art som använder området är sällsynt eller fåtalig. Området är en konstaterad eller sannolik förflyttningsrutt mellan daggömstället och jaktområdet. Om förflyttningsrutten skärs av, ska en ersättande rutt genomföras. Klass III: Annat område som används av fladdermusen Områdets värde för fladdermusen ska i mån av möjlighet beaktas i markanvändningen Område som används av fladdermusen, arten/antalet individer är lägre Nämns inte i naturvårdslagen och inte direkta rekommendationer i EUROBATS-avtalet Ska beaktas i markanvändningen.

7 2. METODER 2.1 Utredningen år 2016 en gjordes med aktiv uppföljning i juli-september 2016 med tre terrängbesök. Varje terrängbesök utgjordes av 3 nätter, det vill säga att kartläggningen gjordes i nio nätter. Besök ägde rum i olika faser av sommaren, , och För att observera fladdermöss användes en lagrande ultraljudsdetektor (Batbox Griffin), med vilken det är möjligt att upptäcka fladdermussonar i terrängen och vid behov lagra ljuden för senare granskningar. Man räknade antalet observationer och försökte identifiera fladdermusarten redan i terrängen vid de olika utredningsomgångarna. Positionerna för observationer av fladdermöss och anknutna eventuella daggömställen lagrades i en GPS-spårare. Utredningen riktades till ett område som omfattade de brott och den bandtransportörlinje vilka planerats i utmålet och Valkeajoki, Kuerjoki, Kivivuopionoja och Laurinoja. I terrängen kartläggs potentiella daggömställen för påträffade fladdermöss (byggnader, bergshålor, trädhålor osv.). Utredningen riktades till områden med störst potential för fladdermusförekomst inom ramen för den tillgängliga tiden. Man promenerade tyst i de områden som skulle kartläggas genom att i första hand gå på vägar och stigar och oavbrutet försöka upptäcka fladdermöss med en detektor. Tidvis stannade man för en längre tid för att lyssna. Man försökte också alltid se fladermössen för att observera flyg- och jaktbeteendet, fastställa artdefinieringen och uppskatta antalet individer. Kartläggningarna gjordes på vindstilla nätter med uppehållsväder vid den mörkaste tidpunkten, eftersom kraftigt regn och kraftig vind kan minska fladdermusens jaktaktivitet och försämra hörbarheten. De inspelade ljuden analyserades med programmet BatScan 9. Bild2. Utmålet (grönt) och områden som utreds (blått).

8 2.2 Utredningen år 2011 Utredningen gjordes med passiv och aktiv uppföljning. Passivdetektorer lämnades för att lagra eventuella fladdermusljud på två platser längs med Äkäsjoki i två nätter. Aktiv letning av fladdermöss gjordes under tre nätter. Temperaturerna under kartläggningsnätterna varierade mellan 4 och 11 C. Därtill letade man efter fladdermusavföring i de gamla byggnaderna i gruvområdet i Rautuvaara. Kartläggningsmetoderna har beskrivits mer ingående i rapporten från år 2011 (Ramboll 2011). 3. RESULTAT I utredningen år 2016 gjordes enbart fyra nordfladdermusobservationer, som förmodligen gällde två eller tre individer (bild 3). En av observationsplatserna var den samma som i utredningen från år 2011, på Ylläksentie, vid bron över Valkeajoki. Den andra observationen vid Valkeajoki gällde en individ som slumpmässigt jagade i området. Den observation som gjordes i brottsområdet gällde en individ som flög över området, och denna observation var på samma gång den enda fladdermusobservationen i gruvområdet. Det kunde inte visas att gruvområdet omfattade viktiga områden av klass I III eller andra områden där fladdermusen trivs, eftersom den enda observation som gjordes i gruvområdet handlade om en individ som flög förbi.

9 Bild 3. Nordfladdermöss som påträffats i utredningen år De fyra observationerna längst söderut längs med Valkeajoki gällde 1 2 individer. Tabell1. Fladdermusobservationer år Datum Antal Art Nordfladder mus Nordfladder mus Nordfladder mus I utredningen år 2011 gjordes sammanlagt 3 observationer av nordfladdermöss. Observationerna gjordes längs med Ylläksentie vid bron över Valkeajoki, i Rautuvaara och cirka 8 km sydväst därifrån nära Ylläksentie. Observationen i Rautuvaara var den enda i gruvområdet, och den gällde en enskild individ som flög över gruvområdet. De två andra observationerna gällde individer på jakt utanför gruvområdet.

10 Bild 4. Sammanslagning av fladdermusobservationerna från åren 2011 och 2016.

11 4. SLUTSATSER I gruvområdet i Hannukainen har fladdermöss kartlagts åren 2011 och 2016 i sammanlagt 12 nätters tid. Därtill har kartläggningen kartlagts med passivdetektorer. I gruvområdet har sammanlagt två nordfladdermöss påträffats, en under bägge år. I bägge fall handlade observationerna om en individ som slumpmässigt flög via gruvområdet, och observationerna var inte förknippade med jakt. Därtill har observationer av sammanlagt 2 4 andra nordfladdermusindivider gjorts utanför gruvområdet. Utifrån observationerna finns det inte föröknings- eller rastområden för fladdermöss i gruvområdet. Levnadsmiljöerna i gruvområdet utgörs till största del av talldominerade torra moar, som ur fladdermusens synvinkel inte är potentiella levnadsmiljöer. De observerade fladdermusmängderna är väldigt små i jämförelse med de mängder som observerats i samband med utredningarna i södra Finland, men typiskt små i jämförelse med de utredningar som gjorts i motsvarande levnadsmiljöer i Lappland. I Norra Finland är förekomsten av fladdermöss avsevärt liten och den enda art som påträffas där är i huvudsak nordfladdermusen. Resultaten av utredningarna och slutsatserna av dessa är ofta förknippade med osäkerhetsfaktorer. I denna utredning är osäkerhetsfaktorerna relativt små, eftersom den tid som använts för utredningen under olika år är lång i förhållande till det utredda området och dess geografiska position och eftersom fladdermöss kartlagts under flera olika gånger under sommarperioden och under två olika år. Lahtis, den 30 september 2016 RAMBOLL FINLAND OY Planläggnings- och ekologienheten Jussi Mäkinen FM, miljöekolog Niina Onttonen FM, ekolog

12 5. KÄLLOR