Fladdermusinventering längs Säveån och i SKF-området, Gamlestaden, Göteborgs stad

Transkript

1 Graptolit ord & natur Fladdermusinventering längs Säveån och i SKF-området, Gamlestaden, Göteborgs stad Rapport till Göteborgs stad Uppdrag utfört av: Johan Eklöf ( johan.eklof@gmail.com Jens Rydell ( jens.rydell@telia.com

2 Sammanfattning Fladdermöss inventerades vid Säveån i SKF:s industriområde, Gamlestaden. Sammanlagt noterades sex olika arter med den huvudsakliga aktiviteten koncentrerad till å-miljön. Att låta Säveån förbli mörk och skyddad är den absolut viktigaste och egentligen den enda åtgärd som krävs för att bevara miljöns värde för fladdermöss. Belysning skulle innebära att den transportled längs Säveån, som utnyttjas av bland annat vattenfladdermusen, stängs av och att deras jaktmarker fragmenteras. 1. Undvik all direkt belysning av ån 2. Bevara trädrader och buskage längs åns båda stränder som skydd mot omgivande ljuskällor Uppdrag Inventering av fladdermusfaunan (arter, jaktbiotoper och eventuella yngelkolonier) i ett 19 ha stort område kring Säveån vid SKF:s fabriksområde samt bedömning av påverkan av exploatering och förslag på bevarandeåtgärder. Bakgrund Göteborgs stad detaljplanerar Gamlestaden i syfte att skapa en mix av kontor, bostäder och fritidsområden. Detta innebär bland annat åtgärder kring Säveån som påverkar växtlighet och grönytor kring ån samt byggnader och broar inom området. Tidigare inventeringar har visat att Säveåns dalgång är viktig för fladdermöss och att åtminstone åtta olika arter finns i Gamlestadens närhet (i Kviberg och norrut längs Säveån i Partille (Naturcentrum 2013)). En av dessa är trollpipistrell, som är tämligen ovanlig för området. Dessutom har den sällsynta sydfladdermusen noterats, vilket får anses vara mycket anmärkningsvärt. Då alla fladdermöss har ett starkt skydd i Artskyddsförordningen, krävs kartläggning av fladdermusfaunan innan genomgripande förändringar i miljön kan göras. Förutsättningar Sveriges fladdermöss I Sverige finns 19 fladdermusarter. Artrikedomen avtar snabbt norrut och medan alla 19 är noterade i Skåne, finns cirka 15 arter i Västra Götaland och bara en art i norra Lappland (Ahlén 2011). Alla svenska fladdermöss är insektsätare, men de olika arterna skiljer sig åt när det gäller jaktteknik och i vilken miljö de helst jagar. Detta innebär att medan vissa arter gynnas av att urbanisering breder ut sig, blir de flesta negativt påverkade. Lite grovt kan vi dela upp Sveriges fladdermöss i fyra kategorier: a) De snabbaste flygarna håller mest till i öppen terräng eller i fria luften ovanför träd-topparna och brukar flyga ut redan i skymningen. De är inte lika känsliga för ljus som de andra arterna, eftersom de är snabba och därmed bättre på att hantera hotet från rovfåglar. Ibland jagar de till och med vid gatlampor och utnyttjar att insekter dras till ljus. Till den här gruppen hör släktena Nyctalus (brunfladdermöss), Vespertilio (gråskimlig fladdermus), Eptesicus (nord- och sydfladdermus) och Pipistrellus (pipistreller). Generellt sett är det de här arterna som är i minst behov av skydd, de reder

3 sig väl även i det öppna jordbrukslandskapet och även i närheten av städer och ljus. Att några av dem är rödlistade beror på att de är sällsynta, kanske för att de är under spridning norrut och inte har etablerat sig i landet ännu. Det finns inget som talar för att de minskar. b) Vattenfladdermus och dammfladdermus är två närbesläktade arter som är specialiserade för jakt på insekter tätt över vatten. Den senare är rödlistad för att den betraktas som sällsynt, men det finns ingen klar hotbild. En studie antyder dock att miljögifter i sjöarnas bottensediment skulle kunna vara ett problem (Lilley 2012). Såväl vatten- som damm-fladdermöss är känsliga för ljus och jagar inte över öppet vatten förrän det är mörkt. De skyr också belysning av alla slag. c) Mustasch- och tajgafladdermus och kanske även barbastell jagar oftast i mindre gläntor i skogen, längs stigar och mindre vägar. De liknar i viss mån arterna i kategori a, men de är egentliga skogsarter och är mycket mer känsliga för ljus. Det finns inget som talar för att de skulle gynnas av urbanisering, utan de verkar snarare vara kraftigt missgynnade av bland annat belysning. d) Slutligen har vi några arter som jagar bland annat genom att de använder en långsam eller ryttlande flygteknik och plockar byten som rör sig på marken eller bland grenar och blad. De känns igen på att de har längre öron än andra fladdermöss, en anpassning för jakt genom att passivt lyssna efter vingfladder och prassel från bytesdjuren. Detta jaktsätt kallas gleaning och utnyttjas av långöra, större musöra, fransfladdermus och Bechsteins fladdermus. Dessa arter är de mest ljuskänsliga, och är beroende av att deras miljö får förbli mörk. De är också de mest utpräglade skogsarterna, endast brunlångöra förekommer allmänt i det brukade landskapet. Lagar och avtal Alla fladdermöss har ett strikt skydd i Sverige genom Artskyddsförordningen. Lagen säger i korthet att fladdermöss (alla arter och oavsett antal): 1. inte får skadas eller dödas avsiktligt 2. deras fortplantnings- och viloplatser inte får skadas avsiktligt 3. inte får störas avsiktligt under tiden för fortplantning och flyttning Avsiktligt betyder i detta sammanhang att den som utför åtgärden förstår den förutsägbara konsekvensen av sitt handlande och ändå genomför den (Naturvårdsverket 2009). Bilaga 2 till Artskyddsförordningen tar dessutom upp fyra fladdermusarter som Sverige har förbundit sig att ta särskild hand om på ett aktivt sätt, exempelvis genom att upprätta särskilda skyddsområden. Arterna är barbastell, Bechsteins fladdermus, dammfladdermus och större musöra. Utöver lagen skyddas fladdermöss även genom EUROBATS-avtalet, en frivillig överenskommelse om skydd av fladdermöss i Europa och dess närområde, vilken Sverige har skrivit under. Avtalet utökar skyddet av fladdermöss till att gälla även deras födosöksområden och flygvägar. Metodik Fladdermusinventeringen skedde vid tre olika tillfällen mellan juli och september ( , och ), vilket täcker in såväl slutet av yngelperioden som migrations- och parningssäsong. Inventeringen gjordes framför allt med hjälp av automatiska ultraljudsdetektorer

4 (Pettersson D500X med inställning: User Profile 2), på sammanlagt 8 platser inom undersökningsområdet. Detektorerna satt uppe 4 nätter (2 i juli och 2 i september) och spelade in fladdermössens läten från solnedgång till soluppgång. Ljudfilerna lagrades på minneskort och analyserades i efterhand med hjälp av Pettersson BatSound 4.1., enligt Barataud (2015). Inventeringspunkterna (figur 1) valdes vid besök på platsen under dagtid innan påbörjad inventering. Detektorerna placerades i huvudsak längs Säveån, men också vid trädridåer och intill äldre byggnader, exempelvis SKF-museet. Förutom automatiska fladdermusdetektorer, använde vi handhållna detektorer (Pettersson D240 och Echometer Touch), med vilka vi inventerade området manuellt. Vi rörde oss till fots enligt figur 1, och övervakade också det äldre huset vid Säveåns strandgata, för att höra men också visuellt upptäcka eventuellt flygande fladdermöss. Manuell inventering genomfördes vid två tillfällen ( och ), från skymning och cirka två timmar framåt. Fladdermössen artbestämdes på plats. Inventeringsområde SKF:s område Inventeringspunkt Manuell inventering Figur 1. Inventeringsområde, placering av ultraljudsdetektorer och manuell inventeringssträcka Resultat Vi fann sex fladdermusarter (tabell 1). Större brunfladdermus och gråskimlig fladdermus flyger högt över bebyggelse och träd. De jagade inte bara i undersökningsområdet utan över ett mycket större område. Nordfladdermus och dvärgpipistrell noterades över hela området men jagade framför allt över ån och i viss mån vid herrgården (SKF-museet) i september. Båda dessa arter är relativt ljuståliga och förekommer ofta i stadsmiljö. Trollpipistrell är den minst vanliga av de funna arterna. Det är en migrerande art och noterades bara i september. Förmodligen var den på genomresa liksom vid tidigare inventeringar (Naturcentrum 2013). Säveåns dalgång är en viktig transportled för

5 fladdermöss, vattenfladdermöss flög över ån i både juli och september. Arten födosöker över vatten, den är mycket ljuskänslig och flyger (jagar och passerar) bara där det är mörkt. Vi hade få indikationer på födosök, det vill säga inventeringsområdet är först och främst transportled mellan boplats och jaktmark eller mellan olika jaktmarker. Några individer jagade dock en kortare stund vid kyl- och transformatorstationen (position 5) i september. För de olika arternas aktivitet, se tabell 3. pos. datum nnoc vmur enil ppyg pnat mdau x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x x manuell inv manuell inv enil nnoc, enil, ppyg Tabell 1. Inventeringspositioner och identifierade arter Förkortningar Nnoc = Nyctalus noctula, större brunfladdermus Enil = Eptesicus nilssonii, nordfladdermus Vmur = Vespertilio murinus, gråskimlig fladdermus Ppyg = Pipistrellus pygmaeus, dvärgpipistrell Pnat = Pipistrellus nathusii, trollpipistrell Mdau = Myotis daubentonii, vattenfladdermus datum temp vind moln/regn spridda skurar halvklart enstaka skur mulet halvklart Tabell 2. Väderförhållanden Pos. 3. Järnvägsbron över Säveån Pos. 4. Åkanten Pos. 5. Kyl- och transformatorstationen vid ån Pos. 7. Trädridå och förrådsmagasin

6 SKF Fabriksbyggnad, miljöbild Herrgården/SKF-museet, miljöbild Diskussion och förslag till åtgärder Vädret under inventeringen var gynnsamt med höga nattemperaturer, det vill säga bra förutsättningar för fladdermössen att jaga flygande insekter. Två av nätterna bjöd på enstaka skurar, vilket sannolikt drog ner aktiviteten något. Inventeringsområdet är starkt upplyst och är därför inte tillgängligt för de flesta av våra ovanligare och exklusivare fladdermusarter som exempelvis fransfladdermus och barbastell, utan endast snabbflygande vanliga arter som dvärgpipistrell och nordfladdermus, vilka i viss utsträckning vågar röra sig i lampors sken. Undantaget är å-miljön, vilken skuggas av rader av träd och rikligt med buskage. Ljus från fasader och broar letar sig dock ner till vattenytan, vilket kan förklara varför vattenfladdermössen inte verkar stanna för att äta i någon större utsträckning. Överväg att ta bort sådana ljuskällor eller skärma av eller rikta dem bort från ån. Säveån utgör otvivelaktigt en viktig transportsträcka för flera arter fladdermöss, inklusive trollpipistrell men framför allt för vattenfladdermus. Även de mer stadsetablerade och ljusgynnade arterna, som nordfladdermus och dvärgpipistrell, föredrar den mer skyddande miljön vid ån när de jagar. Ytterligare exploatering av området kommer sannolikt inte att påverka fladdermusfaunan, så länge Säveån lämnas mörk och orörd. Vi föreslår därför som enda åtgärd att trädrader samt buskage längs strandkanterna sparas och helst utökas. Vidare bör all form av belysning undvikas över och i närheten av vattnet. Art större brunfladdermus nordfladdermus gråskimlig fladdermus dvärgpipistrell trollpipistrell vattenfladdermus aktivitet jakt vid museet jakt vid museet och över ån passage genom området jakt över ån passage längs ån (eventuell migration) passage längs ån (enstaka jaktläten) Tabell 3. Funna arter och aktivitet

7 Referenser Ahlén, I Fladdermusfaunan i Sverige. Arternas utbredning och status. Kunskapsläget Fauna & Flora 106:2. Barataud M Acoustic Ecology of European Bats. Biotope èditions Publications scientifiques du Muséum, Paris. Lilley, T Butyltin compounds in the food web: impacts on chironomids and Daubenton s bats. Doctoral Thesis. Department of Biology, University of Turku. Naturcentrum Fladdermöss vid Finngösabäckens mynning, Säveån, Partille. Underlag inför förstärkningsåtgärder. På uppdrag av Trafikverket genom Sweco Environment AB. Läs mer Eklöf, J. & Rydell, J Fladdermöss i en värld av ekon. hirschfeld förlag.