Kommuners hantering av översvämningsrisk

Transkript

1 EXAMENSARBETE INOM TEKNIK, GRUNDNIVÅ, 15 HP STOCKHOLM, SVERIGE 2018 Kommuners hantering av översvämningsrisk Riktlinjers roll i anpassningen till ett förändrat klimat ANNA KUHLEFELT FRIDA LINNERBORG KTH SKOLAN FÖR ARKITEKTUR OCH SAMHÄLLSBYGGNAD

2 Förord Detta är ett kandidatexamensarbete som utförts som en del av det femåriga civilingenjörsprogrammet inom energi och miljö på Kungliga Tekniska Högskolan. Författarna vill rikta ett stort tack till Åsa Callmer som i egenskap av handledare varit ett stort stöd och bollplank under arbetsprocessen. Tack till Lars Jönsson på Marks kommun, Göran Wigren på Haparanda kommun, Magnus Gullstrand på Norrköpings kommun, Elena Eckhardt på Borås kommun samt Kerstin Berg och Ossman Sharif på Karlstad kommun för deltagande i fallstudien genom intervju.

3 Abstract A challenge that arises with climate change is the adaption of society to the new climate. In Sweden an important part of this work is about handling an increased flood risk due to increased precipitation. The municipalities are responsible for the spatial planning and therefore also in many ways responsible for this adaption, with help from other national authorities. In the climate adaption work various conflicts of interest can emerge, for instance when it comes to buildings in attractive areas by the water, and there are inadequacies of knowledge among the municipality officials. To deal with these issues multiple guidelines on climate adaption exists on national, regional and local level to assist the municipalities in their task. This thesis investigates what guidelines are available today and how they are used by the municipality officials by conducting a field study on six municipalities. The results show that there is a wide selection of guidelines available from several different authorities and that this sometimes generates confusion rather than guidance. The large variety of guidelines can however be helpful for smaller municipalities with inadequate resources to assess the risks on their own. The guidelines are often phrased in an inexplicit way to enable flexibility, which can make them hard to implement and many officials ask for more specific guidelines. Due to different needs and conditions in the municipalities there are difficulties in developing specific guidelines on a national level and these might be more suitable on a regional level. The result also shows that the comprehensive plan is an important tool for implementation of guidelines in the municipalities.

4 Sammanfattning Klimatförändringarna kommer med flera utmaningar. Det handlar inte enbart om att försöka minimera utsläppen av växthusgaser utan också om att anpassa samhället till ett nytt klimat och nya förutsättningar som kommer med det. Sverige kommer påverkas på flera sätt, och frågan om klimatanpassning av svenska samhällen är därmed högst aktuell. Som ansvariga för den fysiska planeringen ligger en stor del av klimatanpassningsarbetet hos kommunerna, med stöd från andra myndigheter såsom länsstyrelser, SMHI, MSB och Boverket. En viktig del i klimatanpassningsarbetet i Sverige handlar om att hantera en ökad översvämningsrisk. I slutet av seklet väntas en ökning av nederbörden med upp till 40% i Sverige, och med den ökar även flödena i de svenska vattendragen. Arbetet med klimatanpassning i svenska kommuner kan försvåras av intressekonflikter, exempelvis mellan attraktiva bostäder nära vatten och hotet om ökad översvämningsrisk. Dessutom har forskning visat att det finns kunskapsluckor när det kommer till hur översvämningsrisken ska hanteras. För att hantera den ökade översvämningsrisken som klimatförändringarna medför finns riktlinjer på nationell, regional och lokal nivå att tillgå. Dessa riktlinjer kan dels vara till hjälp för kommunerna, men även något som de måste förhålla sig till i sin fysiska planering. Trots ett stort utbud av riktlinjer finns en efterfrågan hos många kommuner på ytterligare vägledning. Detta arbete har till syfte att undersöka vilka riktlinjer som existerar idag som hjälpmedel för hantering av de framtida utmaningar som kommer med klimatförändringarna, med fokus på översvämningsrisker. Genom en fallstudie undersöks vilka riktlinjer som används i ett urval av svenska kommuner. Riktlinjerna och dess praktiska användning granskas därefter. Då översvämningar från sjöar och vattendrag varit mest vanligt förekommande i Sverige historiskt har arbetet avgränsats till att fokusera enbart på dessa. Resultatet visar att det stora utbudet av riktlinjer inte alltid är till hjälp för kommunerna. De kan skilja sig åt eller säga emot varandra vilket medför missförstånd eller förvirring. För mindre kommuner kan dock ett stort utbud av riktlinjer vara till hjälp då de har sämre möjligheter att ta fram egna och utreda riskerna på egen hand. Många av riktlinjerna är formulerade på ett flexibelt och övergripande sätt för att vara anpassningsbara, men detta gör dem ofta svåra att implementera och många kommuner efterfrågar mer specifika riktlinjer. Det är dock tydligt att översvämningsrisken ser mycket olika ut i olika svenska kommuner idag, och klimatförändringarna kan komma att förstärka dessa skillnader. Det är därför mycket svårt att ta fram specifika riktlinjer som på nationell nivå ska fungera för alla kommuners olika förutsättningar och det kan vara mer lämpligt att ta fram dessa på regional eller lokal nivå. Resultatet har även visat att översiktsplanen är ett viktigt verktyg för implementering av riktlinjer i svenska kommuner idag. Nyckelord: Klimatanpassning, fysisk planering, översvämningsrisk, riktlinjer.

5 Tabellförteckning Tabell 1 - Sammanfattning av rekommenderade säkerhetsnivåer för olika typer av bebyggelse enligt Boverkets tillsynsvägledning (Boverket, 2018)... 9 Tabell 2 - Sammanfattning av rekommenderad lokalisering av funktion och översvämningsrisk enligt Stigande vatten (Ivarsson et al., 2011) Nomenklatur BHF Beräknat högsta flöde MSB Myndigheten för samhällsskydd och beredskap PBL Plan- och bygglagen SMHI Sveriges meteorologiska och hydrologiska Institut

6 Innehållsförteckning 1 Inledning Syfte Mål Bakgrund Klimatförändringarna i Sverige Översvämningar i Sverige historiskt Relevanta aktörer SMHI Boverket Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Kommunen Länsstyrelsen Metod Diskussion av metod Litteraturstudie Sverige och översvämningsrisk Riktlinjer för översvämningsrisk Placering av bebyggelse Forskning kring riktlinjer Fokusområden för granskning av riktlinjer Fallstudie Bakgrund till kommunerna och deras risksituation Karlstads kommun Marks kommun Övriga kommuner Kommunal översvämningsstrategi Riskbedömning Översiktsplanering Detaljplanering Diskussion Riktlinjernas utformning Brister i utbudet av riktlinjer Riktlinjer och kommunens planeringsverktyg Slutsats Referenslista Muntliga källor Tryckta och elektroniska källor... 28

7 1 Inledning FN:s klimatpanel har sedan början av 90-talet publicerat flera rapporter som tydligt visar på att klimatförändringar sker och att de påskyndas av mänsklig aktivitet. Panelens senaste rapport (Allen et al., 2014) pekar dessutom på att klimatförändringarna i sin tur orsakar extremväder som kan få stora konsekvenser för samhället antog FN de Globala målen, 17 mål som ska främja hållbar utveckling inom olika kategorier. Två av dessa behandlar vikten av klimatanpassning, att anpassa samhället till klimatrelaterade faror, och att förbättra den institutionella kapaciteten för klimatanpassning (FN, 2016). En klimatrelaterad fara är risken för översvämning och för att hantera denna risk tog EU år 2007 fram ett direktiv (2007/60/EG) om bedömning och hantering av översvämningsrisker i medlemsländerna. Syftet var att upprätta en ram för hur dessa frågor skulle hanteras så att påverkan på människors hälsa, miljön eller ekonomisk verksamhet från eventuella framtida översvämningar minimeras. Direktivet ger medlemsstaterna i uppgift att bedöma översvämningsriskerna i varje avrinningsområde, att upprätta kartor över dessa och över de effekter en översvämning kan få samt att uppdatera denna bedömning var sjätte år. Med hjälp av kartorna ska sedan riskhanteringsplaner på avrinningsområdes nivå fastställas. Utifrån direktivet har Sveriges regering tagit fram en förordning (SFS 2009:956) om översvämningsrisker som styr hur arbetet ska genomföras i Sverige och av vem. Det finns även andra lagar som styr hur svenska samhällen ska bli mer resilienta mot översvämning. Lagen om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap (2006:544) säger att alla kommuner och landsting måste genomföra en risk- och sårbarhetsanalys som tar hänsyn till de risker som kommunen står inför. Även Plan- och bygglagen (PBL) (2010:900) behandlar kommunal planering för resiliens och slår fast att kommunerna måste arbeta för att främja en hållbar samhällsutveckling. Det som planeras och byggs idag ska hålla för flera generationers användning och med de klimatförändringar som förutspås antas behovet av riskreducerande åtgärder komma att öka i framtiden. Om hänsyn tas till framtida översvämningsrisker i planeringsstadiet kan konsekvenserna minskas och på så sätt ökar den sociala och ekonomiska hållbarheten i samhället. Ur ett socialt perspektiv är det viktigt att skapa en trygg miljö för människorna och att skydda viktiga samhällsfunktioner. Det ekonomiska perspektivet belyser framförallt hur man kan undvika framtida kostnader genom att ta hänsyn till riskerna redan i planeringen. Hur arbetet med klimatanpassning, och därmed en hållbar samhällsutveckling, ser ut i praktiken kan se olika ut för olika kommuner. Svenska miljöinstitutet presenterade 2016 en rapport (Thörn et. al) baserad på en enkätundersökning där svenska kommuner fått bedöma sitt eget arbete med klimatanpassning. Resultatet visar bland annat att av 190 deltagande kommuner (av totalt 290) så tror i princip alla (98%) att de kommer att påverkas av klimatförändringarna. Ungefär 80% av kommunerna menar att de har ett klimatanpassningsarbete, men enbart 44% menar att det fattats politiskt beslut om att bedriva ett sådant. Hälften har utsett en eller flera ansvariga både för styrning och genomförande av kommunens klimatanpassning (Thörn et al., 2016). I hanteringen av översvämningsrisker måste många perspektiv tas med. Många intressekonflikter kan uppstå och klimatanpassning ses inte alltid som det mest attraktiva 1

8 valet. I en studie dras bland annat slutsatsen att klimatanpassningen tenderar att åsidosättas på grund av den vattennära bebyggelsens attraktionskraft (Storbjörk & Hjerpe, 2013). Dessutom finns det kunskapsluckor som försvårar arbetet. Norén et al. pekar i en artikel från 2016 ut riskbedömningen som en brist i kommunernas översvämningsplanering. De menar att det finns stora variationer i erfarenhet och kunskapsnivå och att detta leder till stora skillnader i utförandet. Författarna efterfrågar mer specifika riktlinjer för att underlätta kommunernas arbete med riskbedömningen. Riktlinjer kring bedömning och hantering av översvämningsrisk finns dock redan i stort antal i Sverige idag (Boverket, 2009; Ivarsson et al., 2011; Westlin et al., 2012; Boverket, 2018; Von Sydow et al., 2016). Därför är det intressant att undersöka om det faktiskt är bristen på riktlinjer som är problemet eller om det kan bero på något annat. Är riktlinjerna otillräckliga eller implementeras de inte på ett bra sätt? 1.1 Syfte Detta kandidatexamensarbete kommer att undersöka vilka riktlinjer som existerar idag som hjälpmedel för hantering av de framtida utmaningar som kommer med klimatförändringarna. Fokus ligger på de ökade översvämningsriskerna och hur hänsyn kan tas till dessa i kommunernas planeringsprocess. Arbetet ska studera vilka riktlinjer som används i ett urval av svenska kommuner för att därefter granska dessa och hur de används i praktiken. 1.2 Mål - Identifiera vilka framtida utmaningar som kommuner i Sverige står inför när det gäller översvämningar. - Sammanfatta vad forskning säger angående klimatanpassning inom kommunal planering - Kartlägga vilka riktlinjer som finns att tillgå idag för kommunal planering vid översvämningsrisk och diskutera hur de förhåller sig till varandra. - Undersöka vad kommuner använder för riktlinjer idag och hur de uppfattas av berörda tjänstemän. 2

9 2 Bakgrund Här presenteras en bakgrund om hur klimatförändringarna kommer att påverka Sveriges klimat, hur Sverige varit drabbat av översvämningar tidigare samt relevanta aktörer som arbetar med hanteringen av översvämningsrisk. 2.1 Klimatförändringarna i Sverige I rapporten Klimatscenarier för Sverige (2015), publicerad av SMHI, beskriver Sjökvist et al. två potentiella framtida klimat i Sverige. De har modellerats av SMHI utifrån två scenarier som FN:s klimatpanel tagit fram för framtida koncentrationer av växthusgaser i atmosfären. Ett scenario förutsätter en sträng klimatpolitik jämfört med idag där koldioxidhalten i atmosfären når sin topp runt år 2040 och därefter minskar. Det andra motsvarar ett business as usual -scenario med stort beroende av fossila bränslen och fortsatt ökade koldioxidutsläpp. Båda scenarier motsvarar en global temperaturhöjning som ligger över 2 grader relativt år Resultatet av modelleringen visade att oberoende av insatta åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser så väntas nederbörden öka. För scenariot med strängare klimatpolitik väntas ökningen vara kring 10-30% och för business as ususal -scenariot 15-40% vid slutet av seklet (Sjökvist et al., 2015). 2.2 Översvämningar i Sverige historiskt Under perioden skedde 190 översvämningar av betydande omfattning i Sverige. 70% av dessa var fluviala översvämningar, alltså översvämningar kopplade till sjöar eller vattendrag. Dessa berodde främst på rikliga regnmängder och förhöjda flöden till följd av snösmältning men även på grund av isproppar eller konstruktionshaverier i exempelvis dammar. Vid i princip alla dessa översvämningar har det uppstått betydande skador på ekonomisk verksamhet, som bostäder, transportsystem och näringsliv (MSB, 2012). 2.3 Relevanta aktörer SMHI Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut (SMHI) är en statlig myndighet vars uppgift är att samla in och förvalta data som rör vatten, väder och klimat. Genom att utföra analyser och andra bearbetningar ska sedan SMHI tillgängliggöra dessa data som beslutsunderlag och allmän kunskap för aktörer på samtliga samhällsnivåer (SMHI, 2011). Myndigheten styrs av förordningen SFS 2009:974 som bland annat säger att de beslutsunderlag som myndigheten bereder ska vara av nytta för att åstadkomma god samhällsplanering och för att bidra till en minskad sårbarhet. Detta innefattar bland annat att bedriva forskning kring klimatanpassning och kommunicera resultaten till berörda aktörer Boverket Boverket är en statlig myndighet som styrs av förordning SFS 2012:546. Boverket ska enligt denna vara en förvaltningsmyndighet för frågor som rör bland annat byggd miljö, fysisk planering och hushållning med mark- och vattenområden. Myndigheten ska vara rådgivande och stödja kommunerna samt andra berörda aktörer kring tillämpningen av PBL och miljöbalken kapitel 3 till 5. Inom ramen för detta uppdrag har de publicerat ett flertal skrifter och rapporter angående klimatanpassning och översvämningsriskhantering. 3

10 2.3.3 Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Myndigheten för samhällskydd och beredskap (MSB) är den myndighet som har till uppgift att avvärja och ta hand om kritiska situationer och olyckor. De fungerar som ett stöd för andra myndigheter och organisationer med ansvar för olika samhällsfunktioner (MSB, 2011). MSB ansvarar för att fullfölja de första delarna av EU-direktivet 2007/60/EG, att bedöma risken i varje avrinningsområde och upprätta hotkartor. Arbetet sker i cykler om sex år (MSB, 2018) Kommunen Det är kommunen som är ytterst ansvarig för planeringen av mark- och vattenområden inom dess gränser enligt det kommunala planmonopolet (Boverket, 2016a). Ett av de verktyg kommunen kan använda sig av för att hantera översvämningsrisker är översiktsplanering. Översiktsplanen ska visa en långsiktig plan för hur mark och vatten ska användas inom kommunen samt hur den byggda miljön i kommunen ska utvecklas eller bevaras. Den är inte juridiskt bindande men kan ligga till grund för beslut om detaljplan och bygglov. När det rör just hänsynstagande till översvämningsrisker är översiktsplanen viktig då den har ett långsiktigt perspektiv och på så sätt kan visa på risker som kan uppstå i framtiden. Genom att ge en helhetsbild kan den också ta hänsyn till totala effekter som uppstår från många små förändringar inom kommunen (Boverket, 2016b). Detaljplanen är lagligt bindande och reglerar mark- och vattenanvändningen i ett område. Den används för att planera nya områden men också när det ska göras förändringar i ett redan bebyggt område. I detaljplanen kan man ställa krav på hur bebyggelsen ska vara anpassad till översvämningsrisken. I ett område som inte innefattas av en detaljplan och där kommunen inte planerar att bygga något den närmaste tiden kan man istället reglera markanvändningen genom en områdesbestämmelse. Dessa är mindre detaljerade än detaljplaner men kan användas av kommunen för att se till att mark och vatten används på ett sätt som följer översiktsplanen (Boverket, 2017a) Länsstyrelsen Sverige har totalt 21 länsstyrelser som utgör myndigheter. En länsstyrelse kan ses som en samordnare mellan kommunen och staten, den ser till att värna om statens intressen i länet. Som myndighet styrs verksamheten av förordning SFS 2017:868 som bland annat säger att länsstyrelsens arbete ska främja en hållbar samhällsutveckling i länet och samordna klimatanpassningsarbetet på regional nivå. Som ansvarig för både statliga och mellankommunala intressen har en länsstyrelse ett tillsynsansvar, vilket innebär att myndigheten kan ingripa och häva ett beslut om en detaljplan eller områdesbestämmelse ifall den inte anses tillgodose berörda intressen tillräckligt. En av dessa ingripandegrunder gäller risken för översvämningar. För att minska behovet av ingripanden spelar länsstyrelsen en viktig roll i kommunens detalj- och översiktsplanering (Boverket, 2017b). Länsstyrelserna ansvarar för att ta vid där MSB slutar i fullföljandet av EU-direktivet om bedömning och hantering av översvämningsrisker enligt SFS 2009:956. Utifrån de hotkartor som MSB tagit fram ska Länsstyrelserna bedöma vilka risker en översvämning medför och ta fram kartor över dessa. Sedan ska varje länsstyrelse också ta fram en riskhanteringsplan som innefattar mål för hur riskhanteringen ska kunna minimera de ogynnsamma följderna av en översvämning. 4

11 3 Metod Arbetet har avgränsats till att undersöka enbart hanteringen av fluvial översvämningsrisk, översvämning från sjöar och vattendrag, och inte översvämningar orsakade av exempelvis skyfall och havsnivåhöjning. Denna avgränsning har gjorts på grund av att det skulle vara för omfattande att undersöka samtliga översvämningstyper givet tidsramen för arbetet. Då fluviala översvämningar är de mest förekommande historiskt i Sverige kommer arbetet att fokusera på dessa. För att undersöka vilka utmaningar svenska kommuner står inför när det kommer till framtida översvämningar och för att sammanfatta forskningsläget för svensk klimatanpassning har en litteraturstudie genomförts. Den studerade litteraturen innefattar bland annat forskning från svenska myndigheter som SMHI och MSB men också svenska och internationella journalartiklar. För att sedan ta reda på vilka riktlinjer som kommunerna idag har att tillgå i frågor om klimatanpassning och översvämningsrisk har en undersökning gjorts av vad relevanta myndigheter tillhandahåller på ämnet. Exempel på dessa myndigheter är Boverket, MSB och länsstyrelser. Visst material som hämtats från hemsidor har saknat tydligt publiceringsdatum och författare, men då de erhållits från myndigheters hemsidor har de ansetts vara tillförlitliga. De journalartiklar som har använts är granskade av sakkunning och har därmed betraktats som mycket trovärdiga. En fallstudie har genomförts med målet att undersöka vilka riktlinjer som används av kommunerna idag och hur tjänstemännen uppfattar dem. Fokusområden utformades för att underlätta jämförelse och dessa låg sedan till grund för dokumentstudie och intervjuer. Områdena representerar olika delar i planeringsprocessen där översvämningsfrågor kan behandlas och riktlinjer kan vara till hjälp. Till en början ämnade arbetet att studera två kommuner, Marks kommun och Karlstads kommun, ingående för att sedan med hjälp av fokusområden jämföra deras hantering av översvämningsrisker. Detta skulle sedan bli underlag för att ta fram riktlinjer till kommuner med liknande problem för hanteringen av framtida översvämningsrisk. Efter litteraturstudien och en inledande fallstudie konstaterades dock att många riktlinjer redan finns att tillgå för kommunerna varpå arbetet tog en ny riktning. När fokus istället lades på att granska riktlinjerna och deras användning utökades fallstudien till att omfatta ytterligare fyra kommuner. Då ett stort arbete redan gjorts med att undersöka Marks och Karlstad kommun togs beslutet att låta dessa kommuner utgöra mer fördjupade fall medan de övriga kommunerna undersöktes mer översiktligt. I valet av kommuner har det eftersträvats en variation i storlek och geografisk plats. Samtliga kommuner har tidigare haft problem med fluviala översvämningar och väntas ha det i framtiden. Borås, Haparanda, Karlstad, Norrköping och Örebro kommun har valts baserat på att de är listade i MSB:s rapport om översvämningshotade områden. Marks kommun är inte med i MSB:s lista men arbetar också med dessa frågor och drabbades av en stor översvämning Det är intressant att även titta på kommuner som inte är listade hos MSB för att undersöka om detta påverkar deras arbetssätt. Då MSB utgår från antalet boende och arbetande i det översvämningshotade områden riskerar mindre tätorter som Kinna i Marks kommun att falla bort i urvalet trots att även dessa kommuner behöver hantera riskerna. Totalt åtta kommuner kontaktades och de valdes till studien utifrån deras möjlighet att delta 5

12 och ställa upp på intervju. På grund av arbetets begränsade omfattning fanns inte möjligheten att kontakta alla svenska kommuner. Översiktsplanen för samtliga utvalda kommuner har studerats. Dessutom har deras egna riktlinjer eller översvämningsprogram granskats när sådana har funnits. För Karlstad och Marks kommun har även en detaljplan med tillhörande planbeskrivning studerats. Denna valdes på rekommendation av kommunen i fråga. Plandokument erhölls från kommunernas hemsida eller genom direkt mailkontakt. Varje kommun kontaktades genom ett mail där intervjuns mål och syfte framgick. I samråd med kommunen hittades en lämplig person att intervjua. De olika intervjuobjekten hade olika positioner inom kommunen, såsom planarkitekt, översiktsplanerare eller förvaltningschef. Intervjuerna var semistrukturerade och kvalitativa och genomfördes över telefon samt spelades in. För de flesta kommunerna genomfördes enbart en intervju, men i fallet med Karlstad kommun genomfördes två intervjuer då det fanns två relevanta personer tillgängliga. För Borås kommun genomfördes både en kortare telefonintervju och intervju via mail, och för Örebro kommun genomfördes intervjun enbart via mail. 3.1 Diskussion av metod Då arbetet utgått från ett relativt litet urval av alla kommuner kan inga generella slutsatser dras angående användning av och uppfattning om riktlinjer i svenska kommuner med fluvial översvämningsrisk. Anledningen till urvalets storlek är främst den tidsbegränsning som arbetet omfattats av. Däremot kan slutsatser dras om de kommuner som studerats och även kommuner med liknande förutsättningar. Då en grundlig studie av två kommuner redan inletts togs beslutet att låta fallstudien bestå av två ingående exempel och fyra översiktliga. Detta gör att resultatet utgår mer från två av kommunerna vilket kan ge ett snedvridet resultat. Ett mer rättvisande resultat hade kunnat fås om samtliga kommuner undersökts på samma nivå. Resultatet hade blivit mer allmängiltigt vid ett större urval av fall. Optimalt hade varit att kontakta samtliga svenska kommuner, men detta var svårt att genomföra med tanke på arbetets tidsramar. Om mer tid funnits hade intervjuerna kunnat ge ett bättre resultat, till exempel genom att genomföra fler intervjuer på samma kommun med tjänstemän inom olika förvaltningar. Det hade också varit intressant att intervjua personer på länsstyrelser och på MSB och SMHI. I efterhand kan det diskuteras om fallstudien nått ett bättre resultat genom att först genomföra en förstudie. Under de genomförda intervjuerna uppstod viss förvirring kring begreppet riktlinje och detta hade kunnat undvikas genom ett större förarbete inför intervjuerna. Intervjuerna genomfördes över telefon utan att intervjuobjekten fått frågorna i förväg eller någon utförlig beskrivning av intervjuns innehåll. Att ge mer information i förväg hade kunnat ge mer utförliga svar under intervjun, dock valdes att inte göra detta med motiveringen att detta riskerade att styra svaren i förväg. Det fanns svårigheter i att genomföra intervjuerna över telefon och i efterhand konstateras att det hade varit bättre att ha intervjuer på plats alternativt via videosamtal då det är lättare att föra ett samtal ansikte mot ansikte. Detta hade kunnat göra så att intervjuerna höll sig bättre till ämnet och så att missförstånd kunde undvikas. 6

13 4 Litteraturstudie Nedan presenteras vilka riktlinjer som svenska kommuner har tillgång till idag och hur de förhåller sig till varandra samt information om hur översvämningsrisken ser ut i Sverige idag och i framtiden. 4.1 Sverige och översvämningsrisk MSB identifierade år översvämningshotade tätorter i Sverige, under den första cykeln av EU-direktivets verkställande. Under den andra cykeln gjordes kriterierna om och i början av 2018 presenterade MSB en ny rapport som visade att 25 svenska tätorter löper risk att drabbas av översvämning (MSB, 2018). Studien tar inte med alla svenska vattendrag utan endast de som MSB karterat tidigare samt de som karterats av Svenska kraftnät och den tar endast med de orter där översvämningar förekommit historiskt. Då konsekvensernas storlek bedöms bland annat utifrån hur många människor som skulle påverkas av en eventuell översvämning är det främst större tätorter och städer som identifierats i kartläggningen. Sjökvist et al. (2015) studerade i sina modelleringar också storleken på framtida 100- årsflöden 1 i sex av landets vattendrag. Resultatet visade en tydlig trend mot ökade 100- årsflöden för båda scenarier. Liknande slutsatser dras av Lehner et al. i en artikel från De använder en modell som utgår från ett business as usual -scenario och visar med hjälp av denna att flöden som år 2006 förekommer i genomsnitt var hundrade år i framtiden kommer förekomma betydligt oftare. På vissa platser i Sverige kan flöden av denna storleksordning komma att uppstå så ofta som vart tionde år i slutet av seklet (Lehner et al., 2006). 4.2 Riktlinjer för översvämningsrisk Frågan om klimatanpassning inom planering är i högsta grad aktuell. År 2015 beslutade regeringen att tillsätta en utredning för att se över hur ansvarsfördelningen på området såg ut och vilka stöd och hinder som fanns i lagstiftningen när det kom till klimatanpassning. I maj 2017 överlämnade Klimatanpassningsutredningen betänkandet Vem har ansvaret? (SOU 2017:42). I betänkandet är ämnet avgränsat till att handla endast om bebyggelse och byggnader, och alltså inte andra samhällsfunktioner som vägar eller järnvägar. Utredningen visade att det finns en skyldighet för kommunerna att utreda huruvida marken är lämplig att bygga på, men att många kommuner i praktiken låter bli att göra denna utredning fullt ut när det kommer till ett långsiktigt perspektiv med hänsyn till framtida klimatförändringar. Betänkandet belyser att det idag är mycket oklart vilket tidsperspektiv kommunerna ska använda och hur skaderisken ska bedömas samt att det tidigare varit brist på riktlinjer från länsstyrelserna. Klimatanpassningsutredningen kom också fram till att det finns oklarheter i vem som har det juridiska ansvaret för att ny bebyggelse klimatanpassas (SOU 2017:42). Utifrån utredningens resultat och de remissvar som inkommit lade regeringen i mars 2018 fram en proposition till två ändringar i PBL och till en nationell strategi för klimatanpassning. Ändringarna skulle bland annat innebära ett krav på att kommunerna i översiktsplanen ger sin syn på risken för skador till följd av klimatrelaterade översvämningar. Utredningen visade att i dagsläget sker detta först i detaljplaneprocessen då det är först där som kravet ställs på 1 Ett 100-årsflöde är ett flöde som statistiskt sett återkommer en gång på 100 år. Sannolikheten att detta flöde inträffar en gång under 100 år är 63% (Boverket, 2018). 7

14 kommunen. Propositionen föreslår också att kommunen i detaljplanen ska kunna kräva marklov för åtgärder som kan försämra markens genomsläpplighet. Genom en större kontroll över hur infiltrationsförmågan i marken har påverkats kan kommunen lättare bedöma översvämningsrisken (Prop. 2017/18:163). Den nationella strategin för klimatanpassning som regeringen presenterar har som syfte att långsiktigt stärka och samordna klimatanpassningsarbetet i Sverige. Den innehåller bland annat övergripande mål för arbetet och principer som arbetet ska utgå från. Klimatanpassningsutredningen och flera av remissinstanserna efterfrågade mer politisk vägledning på nationell nivå angående valet av tidsperspektiv, klimatscenario och hur stor risk som ska accepteras. Regeringen menar dock, med stöd av SMHI, att det är direkt olämpligt att slå fast detta med ett politiskt beslut och att det riskerar att vara kontraproduktivt då det finns så stora osäkerheter i beräkningarna. De menar att det då finns risk för att samhället låses i ett läge som senare kan visa sig vara över- eller underdimensionerat. Istället har de 10 vägledande principer om hållbar utveckling, ömsesidighet, vetenskaplig grund, försiktighetsprincipen, integrering av anpassningsåtgärder, flexibilitet, hantering av osäkerhets- och riskfaktorer, tidsperspektiv och transparens (Prop. 2017/18:163). Som en del i strategin vill regeringen också se över organisationen och ansvarsfördelningen, något som även klimatanpassningsutredningen fokuserade på. Ett nationellt råd till stöd för klimatanpassning ska införas och Boverkets, länsstyrelsernas och andra myndigheters ansvarsområden ska förtydligas (Prop. 2017/18:163). Boverket fick redan innan klimatanpassningsutredningen lämnade in sitt betänkande i uppdrag av regeringen att utveckla sin tillsynsvägledning beträffande översvämningsrisker. Vägledningen som presenterades i februari 2018 och riktar sig till länsstyrelserna ska kunna användas som underlag för prövning av ny bebyggelse och kan således påverka kommunernas planering (Boverket, 2018). Boverket har tidigare publicerat flera olika vägledningar, bland annat Bygg för morgondagens klimat som handlar om hur kommunerna ska tolka PBL i klimatanpassningsfrågor (Boverket, 2009). Boverket beskriver i vägledningen (2018) att det finns svårigheter i att beräkna vilka effekter klimatförändringarna kan få på flödena och översvämningsrisken och de menar att i fall där en översvämning skulle få stora konsekvenser bör en stor säkerhetsmarginal användas i prognosen. De betonar också vikten av ett långt tidsperspektiv då byggnader och infrastruktur kan finnas kvar i flera hundra år och menar att det ska vara ett minimum att ta hänsyn till de klimatförändringar som väntas under byggnadens förväntade livslängd. Tidsperspektivet bör framgå i planbeskrivningen och Boverket påpekar också att för en sammanhållen bebyggelse eller samhällsstruktur är strukturernas förväntade livslängd ofta längre än den enskilda byggnadens. Ett problem som identifieras i vägledningen är att många av de prognoser framtida klimat som finns idag bara sträcker sig till år 2100, och att många planprocesser därför nöjer sig med detta tidsperspektiv. Då klimatet väntas förändras ytterligare även efter detta år bör man i planeringen av byggnader med längre livstid undersöka om ytterligare skyddsåtgärder eller säkerhetsmarginaler behövs (Boverket, 2018). När det gäller att bedöma vilka effekter en översvämning skulle kunna få lägger Boverket stor vikt på systemperspektivet. De menar att man måste undersöka flöden i hela avrinningsområdet trots att delar av detta ligger utanför kommungränsen. Många faktorer kan påverka tillrinningen, bland annat förändringar i markanvändning som exempelvis skogsavverkning uppströms planområdet. Detta bör tas med i beräkningarna. Boverket 8

15 rekommenderar att detta görs redan i den översiktliga planeringen för att det sedan ska finnas underlag för detaljplanerna (Boverket, 2018). Också länsstyrelserna i Sverige har arbetat med dessa frågor i många år gav de ut publikationen Klimatanpassning i fysisk planering (Westlin et al.) där de ger råd om klimatanpassning av bebyggd miljö. De förordar de en helhetssyn på planeringen samt ett tidsperspektiv på minst 100 år. Precis som Boverket menar de att planeringen bör ta hänsyn till hela avrinningsområdet trots att delar av vattendragen ligger utanför kommungränserna för att undvika att en åtgärd på ett ställe kan få konsekvenser på ett annat (Westlin et al, 2011). 4.3 Placering av bebyggelse Boverket menar att man vid ny bebyggelse främst ska se till att lokalisera denna på platser utom risk för översvämning. Beroende på bebyggelsens funktion rekommenderar de olika säkerhetsnivåer enligt tabell 1 (Boverket, 2018). De tidigare mycket översvämningsdrabbade Värmlands och Västra Götalands län har också arbetat mycket med dessa frågor gav de ut en egen handbok för fysisk planering i översvämningshotade områden, Stigande Vatten (Ivarsson et al., 2011). Även här rekommenderas att planeringen först och främst ska fokusera på att lokalisera bebyggelse till områden med låg översvämningsrisk och författarna delar likt Boverket in olika funktioner i zoner enligt tabell 2. Tabell 1 - Sammanfattning av rekommenderade säkerhetsnivåer för olika typer av bebyggelse enligt Boverkets tillsynsvägledning (Boverket, 2018). Ovan beräknat högsta flöde Ovan 200- årsflöde Ovan 100- årsflöde Under 100- årsflöde Enklare byggnader (garage, båthus, fotbollsplaner med mera) Samhällsfunktioner och bebyggelse av mindre vikt (enstaka villor, butiker, restauranger, mindre viktiga vägar med mera) Ny sammanhållen bebyggelse och bebyggelse med samhällsviktig verksamhet Ja Ja Ja Ja Ja Ja Nej Nej Ja Nej Nej Nej 9

16 Tabell 2 - Sammanfattning av rekommenderad lokalisering av funktion och översvämningsrisk enligt Stigande vatten (Ivarsson et al., 2011). Ovan beräknat högsta flöde Ovan 200- årsflöde Ovan 100- årsflöde Under 100- årsflöde Sport- och fritidsaktivitet utomhus, jordbruk Ja Ja Ja Ja Enklare byggnader Ja Ja Ja Ja, med åtgärder Parkeringsplatser och vägar med alternativa förbifartsmöjligheter Ja Ja Ja, med åtgärder Ja, med åtgärder Helårsboenden, dagligvaruhandel Ja Ja, med åtgärder Nej Nej Samhällsviktig verksamhet (skola, sjukhus, vägar med mera) Ja Nej Nej Nej Vid jämförelse med Boverkets säkerhetsnivåer så framgår det att författarna av Stigande vatten har en mer detaljerad zonindelning. För vissa funktioner skiljer sig även valet av gräns för flöde, Stigande vatten sätter helårsboende ovanför nivån för beräknat högsta flöde 2 (BHF) medan Boverket (2018) sätter enstaka villor över gränsen för 200-årsflöde. Villor kan i detta fall tolkas som helårsboende. Bebyggelsen kan placeras på olika sätt i förhållande till säkerhetsnivåerna. Vanligt förekommande är att det i detaljplanen anges en lägsta golvnivå eller lägsta grundläggningsnivå. Anders Rimne på Boverket menar att valet beror på förutsättningarna för platsen i fråga och att båda alternativen kan fungera och stöds av PBL. En lägsta golvnivå innebär att bebyggelsen placeras så att golvet inte påverkas av översvämning, vilket inte per automatik skyddar byggnaden från översvämning eftersom att byggnadens grund då kan skadas. Om istället en lägsta grundläggningsnivå används innebär det att inte heller grunden ska påverkas av en eventuell översvämning. Denna bestämmelse kan dock bli otydlig menar Rimne, då det inte alltid är lätt att avgöra var grundläggningen börjar. Rimne berättar att Boverket idag istället rekommenderar att konstruktionen inte detaljstyrs i en planbestämmelse, utan att byggherren själv får utrymme att välja tillvägagångssätt för att säkra byggnaden mot översvämning. En planbestämmelse skulle då kunna formuleras som: Byggnadens tekniska utförande ska klara översvämmande vatten upp till x.x. meter över kommunens nollplan så att byggnaden inte skadas (Rimne, 2018). Varken Boverkets tillsynsvägledning (2018) eller Stigande vatten (2011) specificerar huruvida de avser golv-, grundläggnings- eller annan nivå när de beskriver säkerhetsnivåerna. 2 Beräknat högsta flöde (BHF) motsvarar ett teoretiskt värsta scenario där alla naturliga flödeshöjande faktorer samverkar, exempelvis nederbörd, snösmältning med mera. Grovt kan det bedömas motsvara ett årsflöde (Boverket, 2018). 10

17 Både Boverkets vägledning och Stigande vatten beskriver att det i flera fall kan vara svårt att följa rekommendationerna för lokalisering av nya byggnader och samhällsfunktioner. Ett av dessa är vid förtätning av redan befintliga bebyggelsestrukturer då mycket av den äldre bebyggelsen i dagens tätorter redan är placerad lägre än nivån BHF. Vid planläggning av ett sådant område rekommenderar Boverket att planen ska reglera utformningen av ny bebyggelse så att den klarar en översvämning (Boverket, 2018). Stigande Vatten föreslår att man i sådana fall använder olika riskreducerande åtgärder för att anpassa området (Ivarsson et al., 2011). I Klimatanpassning inom fysisk planering presenteras en idékatalog med förslag på hur översvämningsrisker kan integreras i översiktsplan, detaljplan och i områdesbestämmelser. Det kan exempelvis handla om att i översiktsplanen reservera ytor för vattenmagasinering ovanför avrinningsområden som ofta översvämmas eller att med en områdesbestämmelse styra grundläggningsnivå för ny bebyggelse i ett specifikt område (Westlin et al., 2012). Stigande vatten ger också förslag på åtgärder och delar in dessa i sannolikhetsreducerande och konsekvensreducerande. Att minska sannolikheten för en översvämning kan exempelvis handla om att höja marken i området så att det sedan tillhör en översvämningszon med lägre risk (Ivarsson et al., 2011). I de fall då sannolikhetsreducerande åtgärder inte är tillräckliga kan de kombineras med konsekvenslindrande åtgärder. Beroende på funktionens samhällsnytta ställs olika krav på hur den får påverkas av en översvämning. För en idrottshall eller en parkeringsplats kan det räcka med att de ska kunna överges på ett säkert sätt vid en översvämning. För mer samhällsbärande funktioner, såsom ett sjukhus, kan det handla om att införa konsekvensreducerande åtgärder så att deras verksamheter kan fortsätta vid en översvämning. Det kan då vara åtgärder så att byggnaden inte skadas, att den kommunaltekniska försörjningen är intakt och att tillgängligheten säkerställs. Både sannolikhetsreducerande och konsekvenslindrande åtgärder kan regleras i detaljplan eller översiktsplan. Författarna förordar att planeringen strävar efter lösningar på översvämningsrisken som är välintegrerade med omgivningen (Ivarsson et al., 2011). Wamsler och Brink (2014) instämmer med detta, de skriver att man i planeringen bör kombinera flera klimatanpassande åtgärder för att på så sätt skapa ett flexibelt och inkluderande översvämningsskydd. Det handlar inte bara om en kombination av fysiska åtgärder som vallar utan även om varningssystem eller om att utforma försäkringar på ett sätt som får fastighetsägaren att själv vidta riskreducerande åtgärder (Wamsler & Brink, 2014). Länsstyrelsen i Västra Götaland kom nyligen ut med nya riktlinjer. År 2017 gav de ut en regional handlingsplan för klimatanpassning gällande från år 2018 till år Syftet med rapporten är att den ska fungera som ett verktyg för samordning av länets klimatanpassning. Bland annat anser de att det klimatscenario som motsvarar business as ususal ska användas som underlag vid val av klimatanpassningsåtgärd och de rekommenderar att kommunerna fokuserar på organisationen kring klimatanpassningsarbetet under de år som handlingsplanen avser (Västra Götalands Län, 2017) Ett annat exempel på nyare riktlinjer är Checklista för klimatanpassning i fysisk planering (2016). Här finns tydliga checklistor att använda vid upprättandet av nya planer eller som hjälpmedel för att granska äldre planer (Von Sydow et al., 2016). 11

18 4.4 Forskning kring riktlinjer Flera forskare säger att de sett en tendens inom svenska kommuner att man arbetar väldigt mycket för att ta fram olika riktlinjer men att för lite fokus ligger på implementeringen av dessa. Ofta formuleras riktlinjerna vagt för att det ska gå att behålla en flexibilitet i planeringen, men detta leder också i många fall till att de blir svåra att implementera. Riktlinjerna ses ofta som förhandlingsbara vilket kan göra att de följs i för liten utsträckning (Wamsler & Brink, 2014; Storbjörk & Uggla, 2015). Storbjörk och Uggla (2015) menar att det blir en snedfördelning i fokus hos kommunerna idag. Riktlinjerna ses som ett av de viktigaste verktygen för klimatanpassning, men det blir sedan ändå upp till den enskilda detaljplaneprocessen att fatta beslut om hur denna ska ske eftersom processen inte måste förhålla sig strikt till riktlinjerna. Dagens riktlinjer omfattar dessutom inte alla delar av klimatanpassningsarbetet. De rekommendationer som hittills tagits upp här har endast syftat till hur ny bebyggelse ska lokaliseras och utformas på bästa sätt givet en översvämningsrisk. Klimatanpassningsutredningen (SOU 2017:42) visade att vem som bär ansvaret för att anpassning av befintlig bebyggelse utförs är otydligt och flera av remissvaren efterfrågar en vidare utredning av detta. Boverket skriver bland annat att det är i den befintliga bebyggelsen som klimatanpassningens stora utmaning ligger och att kommunernas åtgärder skulle bli mer effektiva om de hade bättre underlag för klimatanpassning av befintlig bebyggelse. De påpekar att PBL har stora begränsningar och betonar vikten av att detta utreds vidare (Sjelvgren & Bar Nilsson, 2017). Kommunen kan inte tvinga en fastighetsägare att vidta skyddsåtgärder, och de har inte heller någon juridisk skyldighet att se till att åtgärder genomförs. Detta kan leda till stora kostnader för fastighetsägare i framtiden, särskilt om försäkringsbolagens betalningsvilja minskar med det förändrade klimatet. Försäkringen utgår från att översvämningen måste kunna klassas som en oförutsedd händelse för att ersättning ska betalas ut. I ett översvämningshotat område kommer översvämningen kanske inte längre räknas som oförutsedd vilket ger fastighetsägaren betalningsbördan (SOU 2017:42). Ett exempel på en situation som demonstrerar svårigheterna i att klimatanpassa befintlig bebyggelse, men också hur kommunens riskhänsyn kan komma i konflikt med marknadskrafter presenteras i energi- och miljödepartementets klimatanpassningsutredning (SOU 2017:42). I Skurup ville länsstyrelse och kommun upphäva en detaljplan i ett kustområde, främst för att förhindra ny bebyggelse på obebyggda tomter. Anledningen var att översvämningsrisken för i detta område var påtaglig och det ansågs även troligt att risken skulle öka på grund av klimatförändringarna. Därmed bedömdes det nödvändigt att ny bebyggelse inte skulle få upprättas i området. Markägare och boende protesterade kraftigt mot detta då värdet på marken vid en sådan åtgärd befarades sjunka och till slut valde kommunen att inte upphäva detaljplanen (SOU 2017:42). 12

19 5 Fokusområden för granskning av riktlinjer För att kunna undersöka hur kommunerna använder riktlinjer i sitt arbete idag har fyra fokusområden utformats utifrån litteraturstudien. Utifrån dessa granskas hur riktlinjerna fungerar i det kommunala arbetet och om det finns några brister i dem. 1: Kommunal översvämningsstrategi Har kommunen tagit fram egna riktlinjer eller strategier? Vad baseras de på i så fall? Om inte, används några andra? 2: Riskbedömning Hur går riskbedömningen till? Används riktlinjer för riskbedömning? Hur och vilka? Vilket tidsperspektiv, klimatscenario och liknande används? Saknas något? 3: Översiktsplanering Används riktlinjer för hantering av översvämningsrisk i översiktsplanen? Hur och vilka? Saknas något? 4: Detaljplanering Används riktlinjer för hantering av översvämningsrisk i detaljplaneringen? Hur och vilka? Saknas något? Eftersom arbetet undersöker den kommunala hanteringen av översvämningsrisk så undersöker det första fokusområdet om kommunen har några egna riktlinjer som de använder i sin planering samt om dessa baseras på några andra riktlinjer. Om så inte är fallet, är det av intresse att ta reda på om några andra dokument för vägledning används frekvent. Det är intressant att titta på vilka riktlinjer som används vid riskbedömningen då denna sedan kommer att ligga till grund för det fortsatta arbetet. Dessutom finns många osäkerheter i de prognoser och beräkningar som görs, och exempelvis vilket scenario av klimatförändringar som kommunen väljer att utgå från kan påverka hur risken bedöms. Det finns också olika sätt att ta med klimatförändringarna, exempelvis som en procentuell ökning av flödet eller som en höjning av vattennivån i meter, och detta påverkar också resultatet. De tredje och fjärde fokusområdet zoomar in på kommunens två huvudsakliga planeringsverktyg. Fallstudien ska undersöka om och hur kommunerna använder riktlinjer i översiktsplan och detaljplan för att ta hänsyn till översvämningsrisken och planera för att en översvämning i framtiden inte ska få ogynnsamma effekter. 13

20 6 Fallstudie För att granska riktlinjerna och hur de används idag har intervjuer gjorts med anställda på utvalda svenska kommuner. Två kommuner valdes ut för en djupare granskning, detta för att exemplifiera hur användningen av riktlinjerna kan se ut genom hela planprocessen. Övriga undersöktes mer översiktligt utan analys av specifika detaljplaner. Intervjufrågorna riktades till planarkitekter, översiktsplanerare med flera och utöver detta studerades dokument såsom översiktsplan, detaljplan och liknande. 6.1 Bakgrund till kommunerna och deras risksituation Karlstads kommun Karlstad är en kommun i Värmlands län i västra Sverige, placerad i det delta där Klarälven mynnar ut i Vänern. Kommunen har tidigare varit drabbad av flera översvämningar och har därför arbetat mycket med dessa frågor. Ossman Sharif, stadsbyggnadsarkitekt på Karlstad kommun, berättar att kommunen har en översvämningssamordnare 3 och att flera avdelningar har någon som är delaktig i översvämningsfrågan (Sharif, 2018). SMHI publicerade 2015 en rapport om det framtida klimatet i Värmlands län. Denna visar att årsmedelnederbörden väntas öka med 20% till 2100 jämfört med referensperioden och att antalet dagar med nederbördsmängder över 10 mm beräknas stiga från 20 till uppemot 30 dagar per år 4. Årstillrinningen i länet väntas öka med upp till 10%. För länets södra delar, där Karlstad ligger, visar studien på ökningar i både 10-års- och 100-årstillrinningen (Nylén et al., 2015). I MSB:s översvämningskartering identifieras översvämningsrisker i Karlstad både från Klarälven och från Vänern. Inom nivåerna för 100-årsflödet finns både bostäder och arbetsplatser samt järnväg, hamn och andra riksintressen som naturområden och fornlämningar (MSB, 2018). Under perioden skedde fyra översvämningar av betydande omfattning i Karlstad, senast år 2000 (MSB, 2012) Detaljplanen Kvarteret Kanoten Kvarteret Kanoten är en del av området Inre Hamnen som ligger centralt i Karlstad. Området består till stor del av mark som skapades på 60-talet genom utfyllnader och är omgivet av vatten på två sidor. Kommunen anger i detaljplanebeskrivningen att syftet med planen är att utvidga dagens stadskärna och skapa ett mångfunktionellt område. Detaljplanen vann laga kraft i juli 2013 (Karlstad kommun, 2013) Marks kommun Marks kommun tillhör Västra Götalands län och är beläget i länets sydvästra del. Genom kommunen går ån Viskan med flera anslutande vattendrag. På Marks kommun finns inte någon som är anställd för att arbeta enkom med klimatanpassningsfrågor, berättar planarkitekten Lars Jönsson, utan ansvaret fördelas mellan olika personer. 3 Karlstad kommuns översvämningssamordnare kontaktades angående medverkan i studien, men utifrån intervjufrågornas karaktär ansågs det mer intressant att intervjua en planarkitekt som översvämningssamordnaren rekommenderade. 4 Detta är ett mått på förekomsten av stora regnmängder som kan leda till översvämning (Nylén et al, 2015). 14

21 Översiktsplaneraren ansvarar för att översvämningsrisken är med i översiktsplanen och planarkitekterna ansvarar för att enskilda planer tar hänsyn till den. Jönsson berättar också att kommunen håller på att omorganisera sitt säkerhetsarbete och att en ny säkerhetssamordnare ska anställas. Denna person kommer troligtvis att hantera bland annat denna fråga (Jönsson, 2018). SMHI har, likt för Värmlands län, tagit fram en rapport (Berglöv et al., 2015) som studerar länets förväntade klimat i framtiden. Författarna framhåller att årsmedelnederbörden väntas öka med 10-40% till slutet av seklet jämfört med referensperioden De största ökningarna väntas ske i länets sydliga och västra delar. Den totala årstillrinningen väntas kunna öka med upp till 15% i länet. 10-års och 100-årstillrinningen väntas öka främst i de sydliga och västliga delarna av länet vilket innefattar Marks kommun (Berglöv et al., 2015). MSB gjorde 2002 en översiktlig översvämningskartering för Viskan vilken reviderades Denna innefattar inte konsekvenserna av översvämningarna, utan beräknar enbart utbredningen vid flöden av olika återkomsttid (MSB, 2002). Baserat på detta arbete utförde konsultföretaget DHI år 2011 en detaljerad översvämningskartering för Viskan och Häggån, på beställning av Marks kommun. I denna tas viss hänsyn till klimatförändringarna då de beräknar ett framtida 100-flödet med hjälp av ett påslag om 57% på dagens 100-årsflöde (DHI, 2011). I december år 2015 drabbades kommunen av översvämningar som bland annat störde kommunens dricksvattenförsörjning (Hansson Trens, 2015; SMHI, 2017) och efter detta utförde SMHI på uppdrag av kommunen en översvämningskartering av Häggån och Vännån. I denna presenteras det framtida 100-årsflödet som beräknats med hjälp av en klimatfaktor baserad på ett business as usual -scenario (Tofeldt & Berggreen-Clausen, 2016) Detaljplanen Kvarteret Kinnaström Detaljplanen Kv Kinnaström 5 m fl antogs i juni 2017 och anger uppförandet av bostäder i Kinna, Marks kommuns centralort. Området, som ligger längs Viskan, utgörs av tidigare industritomter och genomförandet av detaljplanen väntas ge cirka 90 bostäder (Marks kommun, 2017a) Övriga kommuner Haparanda kommun i Norrbottens län ligger vid Torne älv. Torne älv har årligen stora fluktuationer i vattennivån på grund av snösmältningen och Haparanda kommun har därför sedan lång tid tillbaka tagit hänsyn till detta i sin planering (Wigren, 2018). Norrköpings kommun tillhör Östergötlands län och genom kommunen går Motala ström. Kommunen hotas av översvämning från höga flöden i strömmen men också av höjda havsnivåer i Östersjön. Borås kommun i Västra Götalands län ligger liksom Marks kommun längs med Viskan och har tidigare drabbats av omfattande översvämningar från detta vattendrag. Örebro kommun hotas av översvämning från Svartån som går genom kommunen och har flertalet gånger drabbats av mycket omfattande översvämningar (MSB, 2018). 15