12607/16 le/hg/gw DG B 1C

Transkript

1 Europeiska unionens råd Bryssel den 30 september 2016 (OR. en) 12607/16 SOC 566 EMPL 376 ECOFIN 838 EDUC 303 FÖLJENOT från: till: Ärende: Kommittén för socialt skydd Ständiga representanternas kommitté (Coreper I)/rådet Verktyget för bedömning av situationen för det sociala skyddet rapport om viktiga sociala utmaningar och huvudbudskap från kommittén för socialt skydd Godkännande För delegationerna bifogas rapporten om viktiga sociala utmaningar som bygger på kommittén för socialt skydds årliga översyn för 2016 av verktyget för bedömning av situationen för det sociala skyddet och utvecklingen av politiken för socialt skydd, vilken lagts fram av kommittén för socialt skydd inför mötet i rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) den 13 oktober Huvudbudskapen i rapporten återfinns i dok / /16 le/hg/gw

2 Kommittén för socialt skydd Kommittén för socialt skydds årliga översyn för 2016 av verktyget för bedömning av situationen för det sociala skyddet och utvecklingen av politiken för socialt skydd Rapport om viktiga sociala utmaningar och huvudbudskap Innehållsförteckning I. Inledning... 3 II. Framsteg i fråga om Europa 2020-målet avseende fattigdom och social utestängning... 4 III. Översikt över den sociala situationen i Europeiska unionen... 8 Resultattavla för verktyget för bedömning av situationen för det sociala skyddet Senast tillgängliga uppgifter för 2015 från EU-Silc IV. Den viktigaste aktuella socialpolitiska utvecklingen i EU:s medlemsstater Social inkludering, fattigdomsminskning och romers integrering Tillräckliga och stabila pensioner Tillgänglig, högkvalitativ och hållbar hälso- och sjukvård Fullgott socialt skydd för behov av långtidssjukvård V. Viktiga sociala utmaningar och goda resultat på det sociala området: sammanfattning Sammanfattande tabell över viktiga sociala utmaningar och goda resultat på det sociala området Förteckning över bilagor /16 le/hg/gw 1

3 Förkortning EU-28 EU-27 EA-18 BE BG CZ DK DE EE IE EL ES FR HR IT CY LV LT LU HU MT NL AT PL PT RO SI SK FI SE UK Fullständigt namn Europeiska unionen (28 länder) Europeiska unionen (27 länder) Euroområdet (18 länder) Belgien Bulgarien Tjeckien Danmark Tyskland Estland Irland Grekland Spanien Frankrike Kroatien Italien Cypern Lettland Litauen Luxemburg Ungern Malta Nederländerna Österrike Polen Portugal Rumänien Slovenien Slovakien Finland Sverige Storbritannien 12607/16 le/hg/gw 2

4 I. Inledning Denna upplaga av årsrapporten från kommittén för socialt skydd är en sammanslagning av kommitténs två föregående årsrapporter om den sociala situationen i medlemsstaterna och Europeiska unionen och den årliga översynen av aktuella socialpolitiska reformer som togs fram som en del av dess uppdrag enligt artikel 160 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Kommittén för socialt skydd är en rådgivande kommitté som är ett representativt forum för multilateral samordning av socialpolitiken, dialog och samarbete på EU-nivå. Kommittén sammanför politiska beslutsfattare från alla EU-medlemsstater och kommissionen i syfte att identifiera, diskutera och genomföra de politiska åtgärder som är bäst lämpade att möta de olika utmaningar som medlemsstaterna står inför på området socialpolitik. Kommittén använder sig av den sociala öppna samordningsmetoden som huvudsaklig politisk ram som omfattar alla viktiga delar av socialpolitiken: social integration, pensioner, hälso- och sjukvård samt långtidssjukvård, och riktar in sitt arbete på dessa områden. Huvudsyftet med årsrapporten för 2016 från kommittén för socialt skydd är att fullgöra kommitténs uppgift och, genom kommitténs analys, ge rådet impulser när det gäller att identifiera de viktigaste socialpolitiska prioriteringar som ska rekommenderas kommissionen inom ramen för utarbetandet av den årliga tillväxtöversikten Målet med rapporten är att på grundval av verktyget för bedömning av situationen för det sociala skyddet och medlemsstaternas rapportering på det sociala området i) analysera den sociala situationen 1, särskilt framstegen mot Europa 2020-målet att minska fattigdom och social utestängning och aktuella gemensamma sociala utvecklingstendenser som bör bevakas samt den allra senaste socialpolitiska utvecklingen i Europa och ii) identifiera de viktigaste strukturella sociala utmaningar som enskilda medlemsstater står inför samt goda resultat på det sociala området i dessa medlemsstater. I separata bilagor till rapporten återfinns mer ingående granskningar av den sociala utvecklingen, nyligen genomförda socialpolitiska reformer och initiativ samt de politiska slutsatserna från den senaste utvärderingen och tematiska djupsgranskningen som utförts under överinseende av kommittén för socialt skydd, en sammanfattning av rådets slutsatser som antagits under det senaste året och som avser socialt skydd samt detaljerade landsprofiler inom ramen för verktyget för bedömning av situationen för det sociala skyddet för varje medlemsstat. 1 Siffrorna i rapporten bygger på uppgifter som fanns tillgängliga kring den 17 maj 2016, såvida inget annat anges /16 le/hg/gw 3

5 II. Framsteg i fråga om Europa 2020-målet avseende fattigdom och social utestängning Det åtagande som inom ramen för Europa 2020-strategin gjordes 2010 av EU:s stats- och regeringschefer att minst 20 miljoner människor ska komma ur en situation där de riskerar att drabbas av fattigdom och social utestängning 2 skulle kunna ha inneburit ett stort steg framåt. Det betonade vikten av tillväxt för alla på lika villkor vid sidan av ekonomiska mål för Europas framtid och införde ett nytt system för övervakning och ansvarighet 3. Inom ramen för Europa strategin fastställer medlemsstaterna nationella mål avseende fattigdom och social utestängning (tabell 1). De enskilda medlemsstaternas ambitioner för fattigdomsminskning är sammantaget dock ett belopp som är mycket lägre än nivån för EU:s åtagande att minska fattigdomen och social utestängning för 20 miljoner människor och baseras inte alltid på den huvudsakliga kombinerade indikatorn fattigdomsrisk och social utestängning. Trots att åtta medlemsstater uppvisade en betydande sänkning av andelen invånare som befinner sig i riskzonen för fattigdom och social utestängning 2014 och endast två noterade betydande ökningar, pekar den sammanlagda siffran för personer i EU som riskerar att drabbas av fattigdom eller social utestängning fortfarande på fortsatt stagnation på hög nivå. De senaste samlade EU-siffrorna om levnads- och inkomstförhållanden i EU visar att EU inte gör tillräckliga framsteg i riktning mot att uppnå målet att lyfta minst 20 miljoner människor ur riskzonen för att drabbas av fattigdom och social utestängning fram till 2020, och i själva verket är betydligt längre från målet jämfört med Under 2014 levde cirka 4,6 miljoner fler människor i fattigdom eller social utestängning i EU-28 jämfört med , och det innebär totalt 122,2 miljoner människor, dvs. nästan en av fyra européer. Bakom den ringa förändringen av risken att drabbas av fattigdom och social utestängning döljer sig mer omfattande förändringar av dess komponenter, med en märkbar minskning i allvarlig materiell fattigdom som mer eller mindre vägs upp av ökningar av andelen människor som bor i hushåll där ingen eller nästan ingen förvärvsarbetar och särskilt den andel som riskerar att drabbas av fattigdom EU:s mål avseende fattigdom och social utestängning baseras på en kombination av tre indikatorer: fattigdomsrisk, allvarlig materiell fattigdom och andelen personer som lever i hushåll där (nästan) ingen förvärvsarbetar (dvs. hushåll med mycket låg arbetsintensitet). Målet avser personer som tillhör någon av dessa tre kategorier och även om det är mycket brett avspeglar det de mångfaldiga aspekter som finns på fattigdom och social utestängning i EU:s olika delar. Denna definition utvidgar det sedvanliga begreppet relativ inkomstfattigdom till att omfatta den icke-monetära dimensionen av fattigdom och utestängning från arbetsmarknaden. KOM(2010) 758 slutlig Referensår för det mål som antogs 2010 (eftersom uppgifter då fanns tillgängliga) /16 le/hg/gw 4

6 Diagram 1 visar tidsserierna sedan 2005 för EU Den övergripande utvecklingen döljer bestående skillnader mellan medlemsstaterna. En ökning av fattigdomsrisken mellan 2008 och 2014 har iakttagits främst i de länder som drabbades hårdast av den ekonomiska krisen (CY, EL, IE, ES och IT) och har fortsatt i ett antal östeuropeiska länder som har några av de största utmaningarna när det gäller fattigdom och social utestängning (BG, HU), men man har också börjat att se en sådan utveckling i länder som MT, även om den fortfarande är under genomsnittet i EU, och även i länder med några av de lägsta andelarna av risk för fattigdom och social utestängning och solida system för social trygghet som LU och SE. Fattigdomsrisken är mer eller mindre oförändrad jämfört med 2008 i AT, BE, CZ, DE, FI, FR, LV, LT, NL, PT och UK, medan den minskade i endast tre länder i hela EU, nämligen i PL, RO och SK (diagram 2). I motsats till den allmänt försämrade utvecklingen åren efter det att krisen slog till har flera medlemsstater kunnat konstatera avsevärda förbättringar mellan 2013 och 2014, främst i IE, HU, LV och LT. 5 Observera att siffrorna gäller EU-27, eftersom tidsserien för EU-28 inte finns tillgänglig ända från /16 le/hg/gw 5

7 Tabell 1. Europa 2020-målet för fattigdom och social utestängning nationella mål Källa: Nationella reformprogram. Anmärkningar: * avser länder som uttryckt sina nationella mål i förhållande till en annan indikator än den som används för EU:s totala mål (personer som riskerar fattigdom eller social utestängning). För vissa av dessa medlemsstater (BG, DK, EE, LV) uttrycks det i form av en eller flera komponenter för personer som riskerar fattigdom eller social utestängning, men för andra (DE, IE, NL (ålderskategorierna skiljer sig åt), SE och UK (mål ännu ej fastställt)) överensstämmer målet varken med riskzonen för fattigdom och social utestängning eller den vanliga definitionen av en eller flera av dess komponenter /16 le/hg/gw 6

8 Diagram 1. Utvecklingen av Europa 2020-målet för fattigdom och social utestängning i EU-27 (i 1000-tal) Källa: Eurostat (EU-Silc) Anmärkningar: AROPE Människor i riskzonen för fattigdom eller social utslagning; AROP Fattigdomsrisk; (Quasi-)jobless HHs andel av den befolkning som ingår i hushåll där ingen eller nästan ingen förvärvsarbetar (dvs. hushåll med mycket låg arbetsintensitet); SMD Allvarlig materiell fattigdom. Referensår för fattigdomsrisken är kalenderåret före undersökningsåret utom för Storbritannien (undersökningsåret) och Irland (de tolv månaderna före undersökningen). På samma sätt avser nivån för hushåll där ingen eller nästan ingen förvärvsarbetar (dvs. mycket låg arbetsintensitet) föregående kalenderår medan referensåret för allvarlig materiell fattigdom är det aktuella undersökningsåret. Diagram 2. I riskzonen för fattigdom eller social utestängning (i %), förändring (i procentenheter) och EU28 EU27 EA18 EA19 BE BG CZ DK DE EE IE EL ES FR HR IT change in pp ~ ~ ~ ~ ~ n.a. ~ ~ ~ n.a ~ 1.9 ~ ~ ~ change in pp n.a. ~ ~ 3.2 ~ n.a. ~ ~ n.a. 2.8 CY LV LT LU HU MT NL AT PL PT RO SI SK FI SE UK change in pp ~ ~ -3.0 ~ ~ ~ -1.1 ~ -0.9 ~ ~ change in pp 4.1 ~ ~ ~ ~ -5.8 ~ ~ 2.0 ~ Källa: Eurostat (EU-Silc) Anmärkningar: i) För UK kan förändringar i undersökningen och institutionen 2012 ha påverkat resultaten för utvecklingen sedan 2008 och man måste därför vara särskilt försiktig med tolkningen av data på längre sikt. ii) Endast statistiskt och/eller sakmässigt väsentliga förändringar har markerats med grönt/rött (positiva/negativa förändringar) där Eurostats beräkningar använts för att visa nettoförändringarnas betydelse. ~ betyder stabil utveckling (dvs. obetydlig förändring) /16 le/hg/gw 7

9 III. Översikt över den sociala situationen i Europeiska unionen 6 Det är nu tre år sedan EU:s ekonomi började återhämta sig, långsamt men stadigt, efter en dubbel nedgång. Den ekonomiska aktiviteten har ökat i de flesta av medlemsstaterna, men återhämtningen är fortfarande ojämn. En ökning av sysselsättningen i EU har utvecklats gradvis parallellt med den ekonomiska tillväxten, och jämfört med den låga nivå som observerades i mitten av 2013 har sysselsättningen ökat med nästan 7 miljoner personer. Som en följd av detta återgick sysselsättningsgraden för EU till nivån före krisen under det fjärde kvartalet 2015, men stora skillnader kvarstår mellan länderna. Ökningen av sysselsättningen har utvidgats till att omfatta alla befolkningsgrupper och arbetslösheten, även ungdomsarbetslösheten, fortsätter att långsamt minska i EU (även om detta ännu inte återspeglas fullt ut i alla sociala indikatorer). Hushållens inkomster och EU-hushållens finansiella ställning fortsätter att förbättras, främst tack vare högre inkomster från arbete. Trots de gradvisa förbättringarna är dock situationen på arbetsmarknaden och de sociala villkoren fortfarande mycket svåra. Den senaste uppdateringen 2016 av verktyget för bedömning av situationen för det sociala skyddet 7, som baseras på uppgifter för 2014 från EU-Silc och statistik från arbetskraftsundersökningar 2015 visar på en fortsatt gynnsam utveckling, särskilt på arbetsmarknaden, med fler indikatorer som signalerar en övergång till positiva förändringar. Såsom visas i föregående avsnitt återspeglas den senaste tidens förbättringar på arbetsmarknaden dock ännu inte fullt ut i många av de viktigaste sociala indikatorerna och de övergripande siffrorna för EU avseende människor i riskzonen för fattigdom eller social utslagning pekar fortfarande mot stagnation på hög nivå En mer ingående översyn av den senaste tidens sociala utveckling, baserad på en mer omfattande granskning av utvecklingen av indikatorerna i resultattavlan för verktyget för bedömning av situationen för det sociala skyddet tillsammans med kompletterande indikatorer återfinns i bilaga 1 till denna rapport. Verktyget för bedömning av situationen för det sociala skyddet är ett verktyg som använder ett antal centrala sociala indikatorer för att övervaka utvecklingen av den sociala situationen i Europeiska unionen. För preliminär analys av de delvis tillgängliga uppgifterna för 2015 från EU-Silc, se senare avsnitt med rubriken "Senast tillgängliga uppgifter för 2015 från EU-Silc".) 12607/16 le/hg/gw 8

10 För EU som helhet har följande negativa huvudtrender eller "sociala utvecklingstendenser som bör bevakas" (dvs. där cirka en tredjedel eller fler av samtliga medlemsstater visar en betydande försämring av den aktuella indikatorn) konstaterats för den senaste period för vilken uppgifter för den berörda indikatorn finns att tillgå (Diagram 3): En övergripande fortsatt försämrad situation när det gäller (relativ) fattigdom, med ökad risk för fattigdom för befolkningen i sin helhet i många medlemsstater (11 medlemsstater), fattigdomens omfattning (dvs. fattigdomsklyftan) i flera länder (8 medlemsstater) och dess varaktighet vilket visar sig i ökningen av varaktig risk för fattigdom i 10 medlemsstater. 9 Ökning av den andel av befolkningen som bor i hushåll där ingen eller nästan ingen förvärvsarbetar (registrerat i 9 medlemsstater), tillsammans med ökad fattigdomsrisk för personer som är bosatta i sådana hushåll (registrerat i 11 medlemsstater). Den sistnämnda uppgiften tyder på att de sociala förmånernas ändamålsenlighet minskar i många länder Dessa utvecklingstendenser avser underliggande inkomstuppgifter för perioden Observera att dessa utvecklingstendenser generellt sett avser EU-Silc , dvs. inkomstuppgifter för perioden /16 le/hg/gw 9

11 Diagram 3. Sociala utvecklingstendenser som bör bevakas och områden för förbättringar för perioden * Källa: Verktyget för bedömning av situationen för det sociala skyddet Anmärkning: För 2014 registrerade BG ett betydande avbrott i tidsserierna för materiell fattigdom, så den indikatorn och risken för fattigdom eller social utslagning för BG har inte beaktats för utvecklingen beträffande dessa EU-Silcindikatorer ii) För 2014 registrerade EE ett betydande avbrott i serien för EU-Silc-variabler. Till följd av detta är EU-Silc-baserade indikatorer generellt sett inte jämförbara med 2013 för detta land och EE har därför inte beaktats i de utvecklingstendenser som bör bevakas för dessa indikatorer. iii) För 2014 registrerade UK ett avbrott i tidsserierna för överskuldsättningsgrad för boende så förändringen av denna indikator har inte beaktats i de utvecklingstendenser som bör bevakas. *För EU-Silc-baserade indikatorer avser förändringarna i allmänhet till för indikatorer för inkomster och hushållens arbetsintensitet, och för allvarlig materiell fattigdom och icke tillgodosedda vårdbehov. Förändringar i hushållens disponibla bruttoinkomst avser Indikatorer som gäller arbetskraftsundersökningar (långtidsarbetslöshetsgrad, personer som lämnat skolan i förtid, ungdomsarbetslöshet, unga som varken arbetar eller studerar (15 24), sysselsättningsgrad (55 64)) hänför sig till perioden /16 le/hg/gw 10

12 Däremot kan en positiv utveckling av den sociala situationen observeras inom följande områden: Ökning av hushållens reala disponibla bruttoinkomster (i 17 medlemsstater) tillsammans med minskad överskuldsättningsgrad i 10 medlemsstater och minskad allvarlig materiell fattigdom (i 9 medlemsstater). Detta återspeglar en förbättring av hushållens inkomster och EU-hushållens finansiella ställning under den senaste perioden tack vare ökad ekonomisk aktivitet och en förbättrad situation på arbetsmarknaden. Minskad långtidsarbetslöshet i 14 medlemsstater. Tydliga tecken på minskad utestängning av ungdomar, med sjunkande andel ungdomar som varken arbetar eller studerar (i 16 medlemsstater) och minskad ungdomsarbetslöshet (i 19 medlemsstater) under perioden , vilket avspeglade fortsatta förbättringar på arbetsmarknaden. Ytterligare förbättring av äldre arbetstagares deltagande på arbetsmarknaden perioden (vilket framgår av en ökning av sysselsättningsgraden i åldersgruppen år i 23 medlemsstater). Fortsatt förbättring av äldres inkomster och levnadsvillkor (med en ökning av den aggregerade ersättningskvoten i 12 medlemsstater och i medianvärdet av äldres relativa inkomst i 10). Minskad risk för fattigdom och social utestängning för befolkningen som helhet (i 8 medlemsstater) /16 le/hg/gw 11

13 Om man tittar på den långsiktiga utvecklingen sedan början av den finansiella och ekonomiska krisen och Europa 2020-strategin är situationen avsevärt mycket sämre på de flesta sociala områden jämfört med 2008 trots tecken på en förbättring på senare tid (diagram 4). De områden som har de mest betydande försämringarna jämfört med 2008 är följande: Ökad risk för fattigdom eller social utestängning (i 12 medlemsstater), i huvudsak på grund av en ökning av den del av befolkningen som lever i hushåll där ingen eller nästan ingen förvärvsarbetar (i 17 medlemsstater) och sänkt levnadsstandard (vilket framgår av ökad allvarlig materiell fattigdom i 10 medlemsstater), mot bakgrund av en minskning av hushållens reella disponibla bruttoinkomster i 13 medlemsstater. Ökade inkomstskillnader (i 12 medlemsstater) och en ökning av graden av fattigdom (med ökning av fattigdomsklyftan i 16 medlemsstater). Fortfarande starka tecken på utestängning av ungdomar (med en betydande ökning av den andel ungdomar som varken arbetar eller studerar och ökad ungdomsarbetslöshet i omkring 2/3-delar av medlemsstaterna). Ökad (långsiktig) utestängning från arbetsmarknaden i allmänhet (med långsiktigt stigande arbetslöshet och andel av befolkningen som ingår i hushåll där ingen eller nästan ingen förvärvsarbetar i omkring två tredjedelar av medlemsstaterna), tillsammans med ökad fattigdomsrisk för människor som lever i hushåll där ingen eller nästan ingen förvärvsarbetar i 19 medlemsstater. Ökning av överskuldsättningsgraden för boende för hushållen (i 12 medlemsstater). Ökning av självrapporterat ej uppfyllt behov av läkarvård (10 medlemsstater) 12607/16 le/hg/gw 12

14 Diagram 4. Sociala utvecklingstendenser som bör bevakas och områden för förbättringar för perioden * Källa: Verktyget för bedömning av situationen för det sociala skyddet Anmärkning: i) För AT föreligger ett avbrott i tidsserien under 2011 vad gäller varaktig fattigdom (därför inte med i perioden som jämförs med 2008). ii) För BE föreligger ett större avbrott 2011 vad avser självrapporterat ej uppfyllt behov av läkarundersökning (därför inte med i perioden som jämförs med 2008). iii) För 2014 BG registrerade betydande avbrott i tidsserierna för materiell fattigdom och risk för fattigdom eller social utestängning så långsiktiga förändringar redovisas endast för perioden iv) För Danmark avbrott i tidsserierna för perioden som huvudsakligen drabbar indikatorer rörande inkomster och i mindre grad variabler som i hög grad korrelerade med inkomst (därför inte med i perioden som jämförs med 2008). För 2014 registrerade EE ett större avbrott i tidsserien för EU-Silc-variabler så långsiktiga förändringar för dessa redovisas endast för perioden vi) För HR är den långsiktiga jämförelsen för EU-Silc-baserade indikatorer inte EU-Silc 2010 som offentliggjordes av Eurostat före dess. vii) För RO, avbrott i tidsserien 2010 för indikatorer baserade på arbetskraftsundersökningar så därför beaktas inte förändringar för perioden för dessa variabler. viii) För UK kan förändringar i undersökningen och institutionen 2012 ha påverkat resultaten avseende utvecklingen sedan 2008 och man måste därför vara särskilt försiktig med tolkningen av data på längre sikt. *För indikatorer som gäller arbetskraftsundersökningar (långtidsarbetslöshetsgrad, personer som lämnat skolan i förtid, ungdomsarbetslöshet, unga som varken arbetar eller studerar (15 24) och sysselsättningsgrad (55 64) avser siffrorna 2015, alltså perioden /16 le/hg/gw 13

15 Resultattavlan visar att det även förekommit ett antal förbättringar, särskilt när det gäller att öka antalet friska levnadsår och betydande minskningar av antalet elever som lämnar skolan i förtid (i 20 medlemsstater). Det har även skett förbättringar av situationen för den äldre generationen. Arbetsmarknadssituationen för äldre arbetstagare har förbättrats avsevärt, vilket framgår av ökningen av sysselsättningsgraden för åldersgruppen år i 23 medlemsstater. Den relativa situationen för äldre personer i åldern 65 år och uppåt visar också visar tydliga tecken på förbättringar, med minskat antal äldre som riskerar att drabbas av fattigdom eller social utestängning samt en förbättring av deras inkomstsituation jämfört med resten av befolkningen i cirka tre fjärdedelar av medlemsstaterna. Denna utveckling bör dock tolkas med stor försiktighet eftersom den inte nödvändigtvis visar på en förbättring i absoluta tal. När inkomster av pension förblev stabil under den ekonomiska krisen samtidigt som befolkningen i arbetsför ålder drabbades av betydande inkomstbortfall (lönesänkning, uppsägning och sänkning av ersättningsnivåerna) har de äldres relativa, men inte nödvändigtvis absoluta, ställning förbättrats vilket visar hur viktiga pensionssystemen är. Diagram 5 visar antalet sociala indikatorer för resultattavlan för verktyget för bedömning av situationen för det sociala skyddet för ett visst land som har uppmätt en betydande försämring under perioden De medlemsstater som har de mest oroväckande resultaten är Cypern, Grekland, Italien, Spanien och Slovenien, med en försämring för 13 indikatorer eller mer. I andra änden av skalan har Belgien, Finland, Tyskland och Förenade kungariket uppmätt betydande försämring avseende 5 indikatorer, och Österrike och Tjeckien endast 2. Notera att dessa resultat avser perioden och att de uppgifter för 2015 som finns tillgängliga för vissa länder, t.ex. ES, HU och PT (se avsnittet "senast tillgängliga uppgifter för 2015 från EU-Silc" längre fram) visar en positiv utvecklingstendens som kan påverka den bedömning som baseras på diagram /16 le/hg/gw 14

16 Diagram 5. Antal för centrala sociala indikatorer inom ramen för verktyget för bedömning av situationen för det sociala skyddet med avsevärd försämring mellan 2008 och 2014* per medlemsstat Källa: Verktyget för bedömning av situationen för det sociala skyddet Anmärkning: i) För AT föreligger ett avbrott i tidsserien under 2011 vad gäller varaktig fattigdom (därför inte med i perioden som jämförs med 2008). ii) För BE föreligger ett större avbrott 2011 vad avser självrapporterat ej uppfyllt behov av läkarundersökning (därför inte med i perioden som jämförs med 2008). iii) För 2014 registrerade Bulgarien ett större avbrott i tidsserierna för materiell fattigdom och risk för fattigdom och social utestängning så långsiktiga förändringar beaktas enbart för perioden för dessa indikatorer. iv) För DK, avbrott i tidsserierna för perioden som huvudsakligen drabbar indikatorer rörande inkomster och i mindre utsträckning variabler som korrelerar starkt med inkomst, så därför är förändringar sedan 2008 inte tillgängliga för flera variabler och antalet försämrade variabler visas därför inte för DK. v) För 2014 registrerade EE ett större avbrott i tidsserien för EU-Silc-variabler så långsiktiga förändringar för dessa vidtas endast för perioden vi) För HR avser den långsiktiga jämförelsen av EU-Silc-baserade indikatorer 2010, eftersom Eurostat inte tidigare har publicerat några EU- Silc-uppgifter för detta land. vii) För RO föreligger avbrott i tidsserien under 2010 för indikatorer som rör arbetskraftsundersökningar så förändringar för perioden är inte tillgängliga för flera variabler och därför visas inte det totala antalet försämrade variabler. viii) För UK kan förändringar i undersökningen och institutionen 2012 ha påverkat resultaten om utvecklingen sedan 2008 och man måste därför vara särskilt försiktig med tolkningen av data på längre sikt. ix) Linjerna avser antalet för indikatorer för verktyget för bedömning av situationen för det sociala skyddet där man har registrerat en statistiskt säkerställd (och i förekommande fall innehållsmässig) försämring mellan 2008 och *För indikatorer som gäller arbetskraftsundersökningar (långtidsarbetslöshetsgrad, personer som lämnat skolan i förtid, ungdomsarbetslöshet, unga som varken arbetar eller studerar (15 24) och sysselsättningsgrad (55 64) avser siffrorna 2015, alltså perioden /16 le/hg/gw 15

17 Resultattavla för verktyget för bedömning av situationen för det sociala skyddet 12607/16 le/hg/gw 16

18 12607/16 le/hg/gw 17

19 Anmärkningar: i) Endast väsentliga förändringar har markerats med grönt/rött (positiva/negativa förändringar). "~" betyder stabil utveckling (dvs. obetydlig förändring). Eurostats beräkningar avseende nettoförändringars statistiska signifikans har använts i förekommande fall. I vissa fall har dessa kombinerats med kontroller av materiell betydelse. I samtliga återstående fall har en tröskel på 1 procentenhet (0,5 procentenheter för årliga förändringar i indikatorer som grundar sig på arbetskraftsundersökningar) tillämpats för alla procentbaserade indikatorer. För indikatorer som grundar sig på andelsförhållanden och indikatorerna för friska levnadsår har en tröskel på 5 % tillämpats i enlighet med vad som anges i det metoddokument för verktyget för bedömning av situationen för det sociala skyddet som godkänts av kommittén för socialt skydd (se följande tabell för närmare uppgifter). ii) Metoden som används för att uppskatta nettoförändringars statistiska signifikans, och som grundar sig på regression och har utvecklats av Net-SILC2 (ett EU-finansierat nätverk bestående av en grupp av institutioner och forskare som utför analyser med hjälp av EU-Silc) håller fortfarande på att förbättras. iii) För AT föreligger ett avbrott i tidsserien under 2011 vad gäller varaktig fattigdom ("n.a." visas för perioden som jämförs med 2008). iv) För BE föreligger ett större avbrott i tidsserien under 2011 vad gäller det självrapporterade ej uppfyllda behovet av läkarundersökning ("n.a." visas för perioden som jämförs med 2008). v) För BG föreligger ett större avbrott i tidsserien vad gäller indikatorerna för materiell fattigdom, varför uppgifter om allvarlig materiell fattigdom och människor i riskzonen för fattigdom eller social utestängning rapporteras som ej tillgängliga för den senaste årsperioden och förändringen under används för den längre period som jämförs med vi) För DK föreligger avbrott i tidsserien för perioden som huvudsakligen påverkar indikatorer med anknytning till inkomst och, i mindre utsträckning, variabler starkt korrelerade med inkomst ("n.a." visas för perioden som jämförs med 2008). vii) För EE föreligger ett större avbrott i tidsserien under 2015 vad gäller variabler i EU-Silc till följd av genomförandet av en ny metod som grundar sig på användning av administrativa ärenden. Data om förändringar i EU-Silc-baserade indikatorer finns därför inte tillgängliga för den senaste årsperioden, och förändringar under har använts för den längre perioden som jämförs med viii) För FR föreligger ett avbrott i tidsserien under 2014 för "ungdomsarbetslöshet" samt under 2013 och 2014 med avseende på indikatorn för unga som varken arbetar eller studerar. ix) För HR utgår den långsiktiga jämförelsen av EU-Silc-baserade indikatorer från år 2010, eftersom Eurostat inte tidigare har publicerat några EU-Silc-uppgifter för detta land. ix)för RO föreligger avbrott i tidsserien under 2010 för LFS-baserade indikatorer, varför förändringar under perioden inte visas för dessa variabler. xi) För UK kan förändringar i undersökningen EU-Silc och institutionen 2012 ha påverkat resultaten om utvecklingen sedan 2008 och man måste därför vara särskilt försiktig med tolkningen av data på längre sikt. Vad gäller överskuldsättningsgraden för hushållen föreligger ett avbrott i tidsserien under 2014 ("n.a." visas för den senaste årsperioden, dvs. förändringen jämfört med 2013) /16 le/hg/gw 18

20 Senast tillgängliga uppgifter för 2015 från EU-Silc Omkring 10 medlemsstater har redan rapporterat in uppgifter om resultaten av 2015 års EU Silcundersökning 11 och 23 medlemsstater har tillhandahållit en tidig uppskattning vad gäller indikatorn för allvarlig materiell fattigdom. I detta avsnitt presenteras resultaten baserade på dessa senast tillgängliga uppgifter. Tabellen nedan visar tillgängliga siffror för förändringar i indikatorerna i verktyget för bedömning av situationen för det sociala skyddet mellan 2014 och 2015 med betydande förändringar markerade 12. Resultaten för SMD-indikatorn, som anses vara en av de mer aktuella indikatorerna tillgängliga från EU-Silc, tyder starkt på att hushållens inkomster och finansiella ställning har fortsatt att förbättras under den allra senaste perioden. Den allvarliga materiella fattigdomen har minskat avsevärt under i 12 utav de 23 medlemsstater för vilka uppgifter finns tillgängliga, och har ökat betydligt i bara en. Bland det mer begränsade antalet länder (11) med siffror för andelen av befolkningen som bor i hushåll där ingen eller nästan ingen förvärvsarbetar uppvisar hälften en avsevärd minskning av denna andel, medan endast ett land uppvisar en avsevärd ökning. I kontrast till detta rapporterade ingen av de 11 medlemsstaterna en avsesvärd minskning av fattigdomsrisken, medan 2 av dem rapporterade påtagliga ökningar. Det kombinerade resultatet av dessa förändringar inom de olika komponenterna av den övergripande risken för fattigdom eller social utestängning är avsevärda minskningar av samma risk i 4 utav de 10 länder för vilka siffror finns tillgängliga, medan endast en medlemsstat rapporterar en avsevärd ökning av risken Detta avser situationen i början av juli 2016, då 10 medlemsstater (AT, BG, DK, EL, ES, FI, HU, LV, NL och PT) hade skickat in uppgifter för de Silc-baserade indikatorer som omfattas av verktyget för bedömning av situationen för det sociala skyddet, medan för HR uppgifter fanns tillgängliga för många av dessa indikatorer. Vad SMD-indikatorn beträffar lämnade ytterligare länder tidiga uppskattningar för denna indikator, och preliminära siffror fanns tillgängliga för ytterligare 13 länder, vilket innebär att siffror fanns tillgängliga för sammanlagt 23 medlemsstater vid denna tidpunkt. De uppskattningar av betydelse som använts är desamma som användes för att undersöka förändringarna /16 le/hg/gw 19

21 Utvecklingar vad gäller de indikatorer som fokuserar på nuvarande pensioners tillräcklighet tyder på att den väletablerade tendensen till förbättring av äldres relativa inkomst och levnadsvillkor kan vara på väg att vända, medan en mer blandad utveckling kan iakttas bland de tillgängliga uppgifterna om den aggregerade ersättningskvoten och medianvärdet av äldres relativa inkomst samt vad gäller risken för fattigdom eller social utestängning bland äldre. Detta återspeglar emellertid i viss utsträckning omjusteringen av inkomstfördelningen i och med att det förbättrade läget på arbetsmarknaden bidrar till ökade inkomster för befolkningen i arbetsför ålder. För många av de övriga EU-Silc-baserade indikatorerna i verktyget för bedömning av situationen för det sociala skyddet tenderar resultaten att vara blandade i de länder för vilka siffror finns tillgängliga /16 le/hg/gw 20

22 Resultattavla för förändringar av tillgängliga EU-Silc-baserade siffror 12607/16 le/hg/gw 21

23 Anmärkningar: i) Endast väsentliga förändringar har markerats med grönt/rött (positiva/negativa förändringar). Med "n.a." avses uppgifter som (ännu) inte finns tillgängliga. Eurostats beräkningar avseende nettoförändringars statistiska signifikans har använts i förekommande fall. I vissa fall har dessa kombinerats med kontroller av materiell betydelse. I samtliga återstående fall har en tröskel på 1 procentenhet tillämpats för alla procentbaserade indikatorer. För indikatorer som grundar sig på andelsförhållanden har en tröskel på 5 % tillämpats. ii) Metoden som används för att uppskatta nettoförändringars statistiska signifikans, och som grundar sig på regression och har utvecklats av Net-SILC2 (ett EU-finansierat nätverk bestående av en grupp av institutioner och forskare som utför analyser med hjälp av EU-Silc) håller fortfarande på att förbättras. iii) Siffrorna avseende allvarlig materiell fattigdom för BE, CY, CZ, EE, FR, HR, IT, LT, MT, PL, RO, SI och UK är preliminära /16 le/hg/gw 22

24 IV. Den viktigaste aktuella socialpolitiska utvecklingen i EU:s medlemsstater 13 Social inkludering, fattigdomsminskning och romers integrering De politiska reformer som antagits av ett antal medlemsstater har löpande haft som fokus att se till att de sociala skyddssystemen fungerar bättre och att minska fattigdomen. De nationella reformprogrammen för 2016 visar att medlemsstaterna anstränger sig för att ta itu med frågor med anknytning till de sociala förmånernas omfattning och tillräcklighet samt hur de är kopplade till aktivering. Vissa medlemsstater har ökat beloppet på försörjningsstödet eller bibehållit det som en allmän förmån, medan andra har koncentrerat sig på arbetslöshetsersättning och socialt bistånd och på att förbättra kopplingen mellan dem och aktivering samt på att förbättra inriktningen på och omfattningen av sociala transfereringar. Medlemsstaterna anstränger sig också för att utarbeta omfattande databaser över mottagare av sociala förmåner och tjänster som ett sätt att förbättra övervakningen och målinriktningen. Man har i allmänhet skärpt villkoren och i större utsträckning sett till att kravet på att stå till arbetsmarknadens förfogande efterlevs. Flera medlemsstater har vidtagit åtgärder för att underlätta tillgången till sociala tjänster av hög kvalitet och därmed minska risken för fattigdom eller socialt utanförskap. Vissa av dem har antagit åtgärder för att stödja dem som befinner sig längst från arbetsmarknaden så att de kan återintegreras i arbetslivet samt garantera social delaktighet för dem som inte kan arbeta. Många medlemsstater har inriktat sina reformer på att ta itu med barnfattigdom och familjeförmåner, framför allt i syfte att underlätta stöd till föräldrars tillträde till arbetsmarknaden och förstärka de förebyggande åtgärderna genom tidiga insatser och ökat stöd till familjer. Tillhandahållande av integrerade tjänster som är skräddarsydda för enskilda behov medför mer effektiva och ändamålsenliga utgifter. Samtidigt som vissa medlemsstater redan tillhandahåller integrerade tjänster och en enda kontaktpunkt, saknar andra politisk samordning på nationell nivå, vilket leder till fragmentering och inkonsekvenser i tillhandahållandet av tjänster. 13 En detaljerad översikt återfinns i bilaga /16 le/hg/gw 23

25 Tillräckliga och stabila pensioner Reformer av pensionssystemen har genomgående utgjort en viktig del av agendan för strukturreformer för många medlemsstater. De flesta av dem har syftat till att främja längre arbetsliv i överensstämmelse med den ökande livslängden, medan andra har fokuserat på aspekter som att jämna ut skillnaderna mellan mäns och kvinnors pensionsålder eller att utveckla kompletterande besparingar. De nationella reformprogrammen för 2016 visar att majoriteten av medlemsstaterna gör framsteg med att ta itu med utmaningarna. Eftersom pensionsreformerna är komplexa och arbetsmarknadens parter deltar i förhandlingsprocessen genomförs reformerna oftare inom ramen för en flerårig cykel. Att höja pensionsåldern är en prioritering för majoriteten av medlemsstaterna. För närvarande har 26 av 28 medlemsstater antagit bestämmelser för att öka den lagstadgade pensionsåldern, varav 9 har beslutat eller planerat att direkt koppla ökningarna i framtiden till förändringarna när det gäller den förväntade livslängden. Två medlemsstater rekommenderades att lägga fram eller anta bestämmelser om harmoniserade pensionsåldrar för män och kvinnor. Fyra medlemsstater uppmanades dessutom att koppla pensionsåldern till förändringarna i förväntad livslängd och, i ett fall, att överbrygga klyftan mellan den lagstadgade och den faktiska pensionsåldern. Många medlemsstater har också vidtagit åtgärder för att begränsa möjligheterna till tidig pension, öka incitamenten för senarelagd pension och ändrat beräkningsmetoden för stöd. I detta sammanhang håller ett antal medlemsstater på med att se över tillgången till invaliditetspension och genomföra reformer av programmen för arbetsoförmögna i syfte att göra det lättare att delta på arbetsmarknaden och att samla pensionsrättigheter. Andra är inriktade på att höja de lägsta pensionsförmånerna som ett sätt att stärka det sociala skyddet för de mest behövande. För att dessa reformer ska bli framgångsrika krävs det fortfarande kompletterande åtgärder för att kunna upprätthålla inkomsterna efter pensioneringen, som att förlänga arbetslivet och tillhandahålla möjligheter och incitament till ytterligare pensionsinkomster genom kompletterande pensionssparande. Några medlemsstater kombinerar åtgärderna för att reformera sina pensionssystem med initiativ på arbetsmarknaden som syftar till att förbättra äldre arbetstagares anställbarhet, medan andra utarbetar bredare strategier för aktivt åldrande /16 le/hg/gw 24

26 Den del av reformen där det har gjorts minst framsteg är utvecklingen av kompletterande pensionssparande. Endast ett fåtal medlemsstater har vidtagit väsentliga åtgärder för att förbättra den kompletterande pensionens täckning och kvalitet. Förra året vidtog två medlemsstater åtgärder för att anpassa sina kompletterande pensionssystem, medan en medlemsstat fortsatte arbetet med att anpassa de särskilda pensionssystemen för vissa yrken till systemen för andra arbetstagare. Nyligen genomförda reformer har avsevärt bidragit till att få kostnaderna för åldrandet under kontroll så att prognoserna för offentliga pensionsutgifter för EU-28 för 2060, mätt i procent av BNP, inte ligger högre än pensionsutgifterna under Många medlemsstater väntas minska pensionskostnaderna men flera medlemsstater fortsätter att öka utgifterna. Pensionssystemens hållbarhet på lång sikt kan dock inte endast åstadkommas genom reformer som syftar till att motverka framtida utgiftstendenser. Det är också av avgörande vikt att uppnå jämvikt mellan behovet av hållbarhet och frågan om tillräcklighet samt att se till att kvinnor och män får en tillräcklig inkomst som pensionärer. Tillgänglig, högkvalitativ och hållbar hälso- och sjukvård Reformerna på hälso- och sjukvårdsområdet har främst inriktats på att garantera att hälso- och sjukvården är kostnadseffektiv och hållbar. Den åldrande befolkningen och andra faktorer, såsom de höga kostnaderna för innovativa tekniker och läkemedel, innebär större påfrestningar för hälso- och sjukvårdssystemens finansiella hållbarhet och förmågan att tillhandahålla lämplig hälsooch sjukvård för alla. För att man ska kunna säkerställa allmän tillgång till högkvalitativ vård och samtidigt garantera att hälso- och sjukvårdssystemen är finansiellt hållbara krävs det ökade insatser som gör hälso- och sjukvårdssystemen mer effektiva och ändamålsenliga. De nationella reformprogrammen för 2016 visar att de flesta medlemsstater vidtar åtgärder för att ta itu med utmaningar kopplade till kostnadseffektivitet och hållbarhet. De flesta av utmaningarna för dessa medlemsstater rör långsiktig finanspolitisk hållbarhet, ineffektiv resursanvändning, tillgång och skillnader i tillgången till hälso- och sjukvård, tillgång till utbildad hälso- och sjukvårdspersonal, låg offentlig finansiering eller dålig hälsa. Vidare visar de att det förekommer brister i styrningen av hälso- och sjukvårdssektorn. I flera medlemsstater har upphandlingssystemet centraliserats som en effektiv åtgärd för att minska kostnaderna för läkemedel och medicinska förnödenheter. I vissa medlemsstater har man dessutom ökat användningen av generiska läkemedel som ett sätt att minska utgifterna för läkemedel /16 le/hg/gw 25

27 Några medlemsstater har satt igång ambitiösa hälso- och sjukvårdsreformer och gjort upp långsiktiga prioriteringar på hälso- och sjukvårdsområdet. Dessa genomförs i många fall inom ramen för fleråriga, omfattande nationella hälso- och sjukvårdsstrategier. På motsvarande sätt utgör reformer av sjukhusvård, inklusive resultatstyrd sjukhusfinansiering, utveckling av öppenvård och översyn av upphandlingsförfarandena, ett betydande inslag i medlemsstaternas arbete för att säkerställa större utgiftseffektivitet. I detta syfte har några medlemsstater infört mekanismer för att mäta sjukhusens effektivitet samt riktmärken och rangordning för sjukhusen. Flera medlemsstater har även ansträngt sig för att göra förfarandena öppnare och förbättra informationstillgången, öka patienternas rättigheter och valet av vårdgivare samt minska vårdköerna. Att ta itu med splittringen av tjänster och omorganisation av styrningen är andra områden för viktiga politiska insatser. Likväl behöver de reformer som har inletts i flera medlemsstater fördjupas så att man kan garantera en hållbar finansiell grund för hälso- och sjukvårdssystemen samt lämplig tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster och sjukförsäkring, inklusive för de mest utsatta personerna. Fullgott socialt skydd för behov av långtidssjukvård De nationella reformprogrammen för 2016 visar att politiska åtgärder som rör långtidssjukvård främst är inriktade på förbättrad kostnadseffektivitet och hantering av frågor som rör tillhandahållande och tillgång till lämplig långtidssjukvård. De åtgärder som vissa medlemsstater har vidtagit syftar till att ta itu med dessa utmaningar genom strukturreformer, såsom en övergång från institutionsvård till lokalt förankrad vård, förstärkt stöd till anhörigvårdare och förbättrade strategier för förebyggande vård, rehabilitering och självständigt boende. Det krävs dock ytterligare insatser för att garantera långtidssjukvårdens hållbarhet och främja tillgång till lämplig, överkomlig och högkvalitativ långtidssjukvård. För att uppnå detta bör medlemsstaterna anta en proaktiv politisk strategi som främjar självständigt boende och förebygger förlust av självständighet och därmed minskar behovet av långtidssjukvård /16 le/hg/gw 26

28 V. Viktiga sociala utmaningar och goda resultat på det sociala området: sammanfattning Analysen i verktyget för bedömning av situationen för det sociala skyddet av medlemsstaternas viktigaste sociala utmaningar och goda resultat på det sociala området, med beaktande av tendenser från 2011 till , visar hur systemen för socialt skydd i Europeiska unionen fungerat under den andra delen av krisen och inledningen av återhämtningsperioden. Förebyggande av fattigdom och social utestängning genom inkluderande arbetsmarknader, tillräckligt och hållbart socialt skydd och tjänster av hög kvalitet Vad gäller befolkningen i EU28 förefaller risken för fattigdom eller social utestängning vara en viktig utmaning i 5 medlemsstater (BG, EL, HU, PT och RO) medan goda resultat har registrerats i 2 medlemsstater (AT och CZ). Situationen tycks vara bättre om man enbart ser till euroområdet, där risken för fattigdom eller social utestängning ses som en viktig utmaning endast i två länder. En analys av delkomponenterna i denna indikator visar att (relativ) inkomstfattigdom är en viktig utmaning i 2 medlemsstater (LV och LU), allvarlig materiell fattigdom i 4 medlemsstater (BG, CY, EL och HU) och hushåll där ingen eller nästan ingen förvärvsarbetar i 5 medlemsstater (BE, CY, EL, ES och IE). För EU-28 är svår eller varaktig fattigdom en central utmaning i 8 medlemsstater (BG, EL, ES, HU, LT, PT, RO och SK), varav 5 i euroområdet. Inkomstskillnader är en viktig utmaning i 5 medlemsstater (BG, CY, EL, ES och RO), varav 3 i euroområdet. Bostadssituationen, uttryckt som överskuldsättning eller bostadsbrist, är en viktig utmaning i 7 medlemsstater (DE, EL, HU, LV, PT, SI och SK) medan FI uppvisar särskilt goda resultat i detta avseende och även SK, särskilt vad avser bostadsbrist. Vad gäller risken för fattigdom och social utestängning för personer i utsatta situationer visar analysen särskilda utmaningar för personer med funktionsnedsättning (i 14 medlemsstater BE, BG, CZ, CY, DE, EE, ES, FI, LT, LV, MT, NL, RO och SE), för romer (i 5 medlemsstater BG, ES, HU, RO och SK), för migranter och flyktingar (i 6 medlemsstater AT, DE, DK, ES, FR och NL) och för lågkvalificerade och arbetslösa personer (i 3 medlemsstater BE, EE och MT). För personer med funktionsnedsättning kan särskilt positiva resultat noteras i AT, FR, LU och SK. 14 För vissa medlemsstater var detta en särskilt krävande period då de omfattades av program för ekonomisk och finansiell anpassning /16 le/hg/gw 27

29 Att bryta det sociala arvet av fattigdom bekämpning av barnfattigdom Vad gäller barn förefaller risken för fattigdom eller social utestängning vara en viktig utmaning i 7 medlemsstater (BG, EL, ES, HU, LU, MT, RO), medan särskilt goda resultat på det sociala området har registrerats i FI i detta avseende. En analys av denna indikators delkomponenter visar att inkomstfattigdom som drabbar barn är en viktig utmaning i 3 medlemsstater (ES, LT och LU), att allvarlig materiell fattigdom som drabbar barn är en viktig utmaning i 1 medlemsstat (EL) och att andelen barn som lever i hushåll där ingen eller nästan ingen förvärvsarbetar är en viktig utmaning i 4 medlemsstater (BE, CY, HU och IE). Sociala transfereringars effekt på minskningen av barnfattigdom, fattigdomsrisken bland barn i hushåll med olika nivåer av arbetsintensitet och fattigdomsklyftan ger en indikation på hur effektivt det sociala skyddet för barn är i ett givet land. På grundval av dessa indikatorer har effektivitetsutmaningar identifierats för 13 medlemsstater (DE, ES, IT, LT, LU, LV, MT, NL, PL, PT, SI, SK, UK), medan särskilt goda resultat noterats för DK och IE. Bostadssituationen för barn förefaller vara en särskild utmaning för LV och PT. Aktiv inkludering bekämpning av fattigdom bland personer i arbetsför ålder Vad gäller befolkningen i arbetsför ålder förefaller inkomstfattigdom vara en viktig utmaning i 3 medlemsstater (ES, IT och PT), medan andelen vuxna som lever i hushåll där ingen eller nästan ingen förvärvsarbetar är en viktig utmaning i 5 medlemsstater (CZ, EE, FI, LT, PT). Fattigdom bland förvärvsarbetande är en särskild utmaning i 6 medlemsstater (DE, EL, ES, IT, LU, RO), medan 7 andra medlemsstater uppvisar särskilt goda resultat på det sociala området i detta avseende (BE, CZ, DK, FI, HR, NL, SI) /16 le/hg/gw 28

30 Sociala förmåners effektivitet har bedömts på grundval av sociala transfereringars effekt på minskningen av fattigdom bland personer i arbetsför ålder, i synnerhet vad gäller tillräcklighet, täckning och utnyttjande av arbetslöshetsersättningar och socialt bistånd. Med denna utgångspunkt har effektivitetsutmaningar identifierats för 13 medlemsstater (BG, CY, DE, EL, ES, HU, HR, IT, LT, LV, PL, RO, SK), medan så många som 13 medlemsstater uppvisar särskilt goda resultat (AT, BE, BG, CZ, CY, DK, EL, FI, FR, HU, IE, MT, SE). Viktiga utmaningar med anknytning till de sociala tjänsternas effektivitet kan tydligt iakttas i 5 medlemsstater (BG, EE, ES, PT, RO), i synnerhet sådana rörande tillgång, kvalitet eller samarbete med arbetsförmedlingar. Graden av inkludering hos arbetsmarknader, återspeglad i fattigdomsrisken för vuxna som lever i hushåll där ingen eller nästan ingen förvärvsarbetar, har visat sig vara en viktig utmaning i DK, LU, NL och SK. Bostadssituationen för befolkningen i arbetsför ålder förefaller vara en utmaning i NL. Fattigdom och tillräcklig inkomst bland äldre samt äldres levnadsvillkor Vad gäller äldre förefaller risken för fattigdom eller social utestängning vara en viktig utmaning i 6 medlemsstater (BG, DE, EE, LT, LV, RO), medan inkomstfattigdom förefaller vara en viktig utmaning i 4 medlemsstater (DE, LT, SE, SI) och allvarlig materiell fattigdom en viktig utmaning i 2 medlemsstater (BG och LT). ES och NL uppvisar särskilt goda resultat vad gäller hanteringen av risken för fattigdom eller social utestängning bland äldre. BE, CZ, PT och SK uppvisar i gengäld särskilt låga resultat vad gäller inkomstfattigdom bland äldre. Sociala transfereringars effekt på minskningen av fattigdom bland äldre, den aggregerade ersättningskvoten, medianvärdet av relativ inkomst och fattigdomsklyftan ger en indikation på hur effektiva pensionssystem och socialt skydd generellt är vad gäller äldres möjlighet till ett anständigt liv i ett givet land. På grundval av dessa indikatorer har effektivitetsutmaningar identifierats för 9 medlemsstater (BE, CY, DE, EE, HR, LT, LV, PL och SI), medan särskilt goda resultat har noterats för 6 medlemsstater (AT, BG, CY, FI, LU och PT). Bostadssituationen för äldre är en viktig utmaning i 3 medlemsstater (IT, LU och PT). Vad nödvändiga politiska reformer beträffar står AT inför särskilda utmaningar avseende anpassning av den lagstadgade pensionsåldern till förväntad livslängd, medan i AT och RO särskilda utmaningar föreligger vad gäller att jämna ut skillnaderna mellan mäns och kvinnors pensionsålder /16 le/hg/gw 29

31 Hälso- och sjukvård och långtidsvård Befolkningens hälsostatus, i fråga om förväntad livslängd vid födseln och vid 65 års ålder respektive antalet friska levnadsår vid födseln och vid 65, har visat sig vara en viktig utmaning för 9 medlemsstater (BG, EE, HU, HR, LT, LV, PL, RO, SK), medan blott 2 medlemsstater uppvisar mycket goda resultat (ES och PT). Botande eller förebyggande hälso- och sjukvårds effektivitet uttryckt i potentiella förlorade levnadsår, sjukvårdsrelaterad åtgärdbar dödlighet och hälsopolitiskt åtgärdbar dödlighet har visat sig vara en utmaning för 9 medlemsstater (BG, EE, HU, HR, LT, LV, PL, RO, SK). 12 medlemsstater står inför en viktig utmaning vad gäller tillgången till hälso- och sjukvård, vilket framgår av självrapporterade behov av läkarvård som ej uppfyllts till följd av kostnadsskäl, väntetid eller avstånd (BG, CY, EE, EL, HU, IE, IT LT, LV, PL, PT och RO). Utmaningar som har att göra med hälso- och sjukvårdssystemens kostnadseffektivitet återspeglar normalt problem avseende balansen mellan sjukhusvård och öppenvård, ineffektivitet i fördelningen av resurser inom sjukhussektorn, problem rörande prissättning på läkemedelsområdet och ersättning eller otillräcklig tillgång och täckning vad gäller elektroniska hälso- och sjukvårdstjänster. 9 medlemsstater (AT, BG, CZ, CY, IE, LV, PL, SI och SK) står på detta område inför viktiga utmaningar. Otillräckligt tillhandahållande av långtidsvård eller bristande utformning av systemet för långtidsvård har identifierats som viktiga utmaningar i ES, IT, SI och SK. Slutsatser Närmare två tredjedelar (18) av EU-medlemsstaterna står inför strukturella utmaningar med anknytning till risken för fattigdom eller social utestängning i olika åldersgrupper. Dessa resultat tyder på att medan ungefär en tredjedel av EU:s medlemsstater visar på tillfredsställande eller goda resultat vad gäller minskningen av fattigdom och social utestängning kan cirka två tredjedelar av medlemsstaterna ytterligare förbättra sina sociala skyddssystems ändamålsenlighet och effektivitet för att förebygga och skydda mot fattigdom och social utestängning i livets alla skeden /16 le/hg/gw 30

32 Vad befolkningen i arbetsför ålder beträffar står närmare hälften (13) av medlemsstaterna inför utmaningar avseende förmånernas effektivitet, medan flera andra medlemsstater står inför utmaningar rörande de sociala tjänsternas effektivitet eller graden av inkludering hos arbetsmarknaden. Dessa resultat tyder på att ett betydande antal medlemsstater är i fortsatt behov av politiska reformer som grundar sig på aktiv inkludering och kombinerar stöd till en tillräcklig inkomst, sociala tjänster av hög kvalitet och aktiveringsstöd för främjande av (åter)inträde på arbetsmarknaden. Sociala investeringar och förebyggande åtgärder, inbegripet sådana inom hälso- och sjukvård, långtidsvård, sociala tjänster, barnomsorg och omsorg om andra personer i beroendeställning, boendestödstjänster och rehabiliteringstjänster, behövs för att stärka människors förmåga att aktivt delta i samhället och ekonomin. Med beaktande av de 28 sociala utmaningar som identifierats med avseende på fattigdom eller social utestängning bland personer i utsatta situationer, däribland personer med funktionsnedsättning, migranter och flyktingar och romer, står det klart att uppnåendet av inkluderande och rättvisa system för socialt skydd utgör en viktig utmaning i hela EU. Vidare behövs ytterligare reformer för att förbättra kvaliteten på och tillgången till hälso- och sjukvård samt hälso- och sjukvårdssystemens kostnadseffektivitet, vilka utgör viktiga utmaningar i omkring en tredjedel av medlemsstaterna. Tillgång till lämplig, överkomlig och högkvalitativ långtidssjukvård, med ett växande fokus på förebyggande, utgör även fortsatt en prioritering. Politiska reformer behövs fortfarande i en del medlemsstater för att upprätthålla pensionsinkomster, säkerställa tillräckliga pensioner, jämna ut skillnaderna mellan mäns och kvinnors pensionsålder och anpassa den lagstadgade pensionsåldern till förväntad livslängd /16 le/hg/gw 31

33 Sammanfattande tabell över viktiga sociala utmaningar och goda resultat på det sociala området "c" står för utmaning (challenge), medan "g" står för goda resultat på det sociala området 12607/16 le/hg/gw 32

34 12607/16 le/hg/gw 33