Vitamininjektioner för Lundafysiken

Transkript

1 231 Vitamininjektioner för Lundafysiken Om hur en Lundarektor charmar Malmöpolitiker och får en teknisk högskola till Lund och hur en ny typ av spektroskopi introduceras.

2 Fler ingenjörer! Vid mitten av 1950-talet insåg politiker och företagare att industrins expansion skulle öka behovet av ingenjörer under 1960-talet. Samtidigt började de stora barnkullarna från 1940-talet närma sig 20-årsåldern och ett ökande antal studenter var redo för högre utbildning. En arbetsgrupp inom utbildningsdepartementet föreslog därför en kraftig utbyggnad av Kungliga tekniska högskolan, KTH, i Stockholm och Chalmers tekniska högskola, CTH, i Göteborg. Men då vaknade man i Skåne! Vitamininjektioner för Lundafysiken 232

3 Inte Stockholm eller Göteborg 233 Det var den livaktiga Skånska Ingenjörsklubben, SIK, som reagerade. De hade noterat att skåningar som läst vid KTH eller CTH i stor utsträckning sökte sig tillbaka till sitt hemland för att arbeta. Samtidigt var det förhållandevis få skånska studenter som sökte sig till teknisk utbildning uppenbarligen för att det inte fanns någon sådan i Skåne. I samverkan med Malmö stad och Lunds universitet drev SIK den skånska linjen och en liten men effektiv arbetsgrupp skrev till 1955 års Universitetsutredning. Skånska industrier driver på.

4 Inte Malmö heller! Rektor för Lunds universitet Fram till 1958 var siktet inställt på att placera den skånska tekniska högskolan i Malmö. Men nu vändes blickarna alltmer mot Lund, kanske främst tack vare dåvarande rektor Philip Sandbloms effektiva argumentation. I Lund fanns ju förutom lärarresurser, även kraftfulla vetenskapliga traditioner i ämnen av betydelse för en ny teknisk högskola som fysik, matematik och kemi. Vitamininjektioner för Lundafysiken 234

5 En kortfattad utredning 235 Utredandet kom igång, och från universitetets sida biträddes rektor Sandblom av fysikerna Sten von Friesen och Krister Kristiansson, matematikern Åke Pleijel och kemisterna Erik Larsson och Gösta Ehrenswärd. Efter ett synnerligen snabbt arbete levererades en färdig utredning, i april Teknisk högskola i södra Sverige utredning föranstaltad av Lunds universitet och Skånes Handelskammare i samarbete med Skånska Ingenjörsklubben och Lunds studentkår, april Bara två år senare startade första kullen av ingenjörer i Lund. Utredningen omfattade endast 23 sidor, men man lyckades trots detta gå in på detaljfrågor som talade till Lunds fördel, exempelvis de lägre levnadskostnaderna för studenterna.

6 Teknisk högskola i Lund LTH var, liksom sina syskon i Stockholm och Göteborg, en fristående högskola som styrdes av en organisationskommitté och tillhörde Industridepartementet. Men LTHs ställning var inte självklar och mot slutet av 1960-talet började diskussionens vågor gå höga. Majoriteten av ingenjörerna kämpade för fortsatt självständighet, medan universitetets representanter argumenterade för de vinster som en symbios mellan högskola och universitet kunde ge. Organisationskommittén kunde inte enas. Vitamininjektioner för Lundafysiken 236

7 Kompromissbeslut 237 Först efter tillsättning av en expertgrupp med företrädare utanför Lunds universitet kunde ett enigt förslag läggas fram beslöt riksdagen att LTH skulle vara en teknisk högskola som tillika skulle utgöra en teknisk fakultet inom universitetet. Riksdagsbeslutet var inte välkommet hos flertalet av LTHs lärare och studenter. Många mindes den ljuva ungdomstiden mellan 1961 och 1969, med korta beslutsvägar, nybyggaranda och arbetsglädje som gynnade en ständig tillväxt. De första civilingengörerna blev klara På första raden Inger-Lena Lamm. Hon doktorerade senare på deformerade atomkärnor för Sven Gösta Nilsson och har sedan arbetat som sjukhusfysiker vid Lunds universitet.

8 En vitamininjektion för Lundafysiken Förutom tillskottet av de nya studenterna gjorde tillkomsten av LTH att den samlade staben av forskare och lärare inom bland annat fysikämnet ökade påtagligt. Fler goda fysiker kunde räddas kvar i Lund. Man fick dessutom livgivande rekryteringar från andra lärosäten. Före år 1961 hade fysikämnet i vid bemärkelse fyra professurer och två laboraturer tillkom sex professurer samt flera nya lektorer och ämnet fysik kom att företrädas av tjugo högre akademiska tjänster istället för sex, alltså mer än en tredubbling. Fysicums expansion (markerat med rött) som följd av LTH. Vitamininjektioner för Lundafysiken 238

9 Fysikämnet blomstrar 239 Tre av de nytillsatta fysikprofessorerna vid LTH, Lennart Minnhagen, Sven Johansson och Sven- Gösta Nilsson, hade tidigare varit verksamma vid Fysicum. Två andra lundafysiker, Hellmuth Hertz och Lennart Stigmark, blev professorer vid E- sektionen på LTH. Därtill kom, att med de nya tjänsterna, följde ytterligare personal, materialanslag och lokalutrymmen. Det var en exempellös ökning av intellektuella och materiella resurser.

10 LUSY dör och MAX föds 1972 kom dock ett dråpslag för den kärnfysikaliska forskningen i Lund när Atomforskningsrådet beslöt om en drastisk nedskärning av den forskning som hade elektronsynkrotronen LUSY som nyckelresurs. Anslagen minskade från 3,4 till 1,2 miljoner per år och antalet tjänster reducerades från 30 till 9. Naturvetenskapliga fakulteten kunde inte kompensera neddragningen med sina egna anslag. Något överraskande kom en del av hjälpen från LTH. Vitamininjektioner för Lundafysiken 240

11 MAX Microtron Accelerator for X-rays 241 LTH övertog ansvaret för två viktiga tjänster, och genom en slump kunde man även bereda utrymme för en ny skapelse, MAX-laboratoriet. Konceptet att framställa en källa för energirika elektroner skapades i en dialog mellan lundafysikerna, i första hand Bengt Forkman, och forskningsråden. Senare utökades konceptet med synkrotronljus, ett extremt kraftigt och väldefinierat ljus. Man kan säga att MAX stod upp som en fågel Fenix i askan efter LUSY. Under projektets utveckling visade sig den skickliga verkstadspersonalen på Fysicum vara ett trumfkort och mycket av utrustningen kunde tillverkas till synnerligen förmånliga kostnader.

12 En apparathall för mycket Men var skulle det nya maskineriet placeras? När LTH byggdes skapades lokalutrymmen enligt de normer och förutsättningar som rådde under 1950-talet. Storskaliga laborationer skulle genomföras i två apparathallar, vardera på 1600 m 2. Den norra apparathallens utrustning visade sig otidsenlig, och universitetsstyrelsen beslöt att i stället använda hallen för MAX-projektet. Från vänster: Bengt Forkman (föreståndare för MAX-lab), Lillemor Persson Ekstedt, Mikael Eriksson (huvudkonstruktör och laborationschef), Leif Thånell, Lars Johan Lindgren, Lars Gösta Johansson, Lennart Lundin, Nils-Erik Persson, Wilhelm Key, Olle Cederholm, Lars Hansson, Bo Persson, Mats Nilsson, Werner Stiefler, Bengt-Erik Wingren, Kurt Hansen och Johnny Roslund. Vitamininjektioner för Lundafysiken 242

13 Mot ett nationellt laboratorium 243 Beslutet att använda lokaler på LTH var mycket kontroversiellt det innebar ju en åderlåtning av resurser vid den tekniska fakulteten och överföringar mellan olika fakultetsområden ingick normalt inte i universitetsledningens policy. Beslutet bidrog till att ge MAX-projektet legitimitet hos centrala myndigheter ingen kunde tveka om att Lundauniversitetets egen satsning på projektet var helhjärtad. På Fysicum var intresset för MAX-projektet blandat, vilket fick den effekten att utrymmet för nationellt ansvar ökade. 100 MeV Mikrotron (Här accelereras elektronerna) Avböjning i magnetfält Magnet Styrmagnet Linac (accelerationsområde) Elektronkanon Magnetskärm Magnet som slungar ut elektronerna Magnetskärm Avböjning i magnetfält Magnet In- och utträdesmagnet Accelerationsgap (kavitet) Kvadrupoler 500 MeV Lagringsring Dipolmagneter MAX-lab invigdes i januari Rörligt prov Synkrotronljus Kicker Monokromator (Här splittras strålningen) Taggingmagnet Undulator Prov

14 Nationell anläggning Ljuskällan MAX-lab har högre briljans än solen. Vitamininjektioner för Lundafysiken 244

15 MAX IV-projektet 245 Innehållsförteckningen >> Nästa kapitel >>