TILLRÄCKLIGA OCH HÅLLBARA PENSIONER

Transkript

1 EU:S PLANERINGSTERMIN FAKTABLAD TILLRÄCKLIGA OCH HÅLLBARA PENSIONER 1. INLEDNING Pensioner, som främst kommer från offentliga fördelningssystem, är den viktigaste inkomstkällan för äldre människor i Europa. Pensionärerna utgör en betydande och på grund av det demografiska åldrandet en allt större andel av befolkningen i EU (cirka 124 miljoner eller en fjärdedel av hela befolkningen 1 ). De europeiska pensionssystemen står inför den dubbla utmaningen att fortsätta vara finansiellt hållbara och att samtidigt kunna ge människor en tillräcklig inkomst när de gått i pension. Pensionssystemens främsta syfte är att skydda äldre människor från fattigdom och att se till att de får en rimlig levnadsstandard och är ekonomiskt oberoende när de blir äldre. Ekonomiskt hållbara pensionssystem är därför absolut nödvändiga. Pensioner påverkar de offentliga finanserna och arbetskraftsutbudet väsentligt, och dessa effekter måste beaktas i pensionspolitiken. Enligt princip 15 i den europeiska pelaren för sociala rättigheter ska pensionerade arbetstagare och egenföretagare ha rätt till en pension som motsvarar deras avgiftsinbetalningar och som garanterar en tillräcklig inkomst. Där anges också uttryckligen principen om kvinnors och , källa: Europeiska kommissionen (GD Ekonomi och finans) och kommittén för ekonomisk politik (arbetsgruppen för åldrandefrågor) års åldranderapport: Ekonomiska och finanspolitiska prognoser för de 28 EU-medlemsstaterna ( ). Europeisk ekonomi 3/2015. mäns lika möjligheter att förvärva pensionsrättigheter, likasom rätten till resurser som garanterar ett värdigt liv. Pensionspolitikens främsta mål är att i) tillhandahålla en tillräcklig inkomst för äldre personer och samtidigt säkerställa ii) finansiell hållbarhet och iii) maximal sysselsättning (dvs. genom incitament till stöd för stabila formella yrkesliv och längre tid i arbetslivet för kvinnor och män). I avsnitt 2 beskrivs de viktigaste politiska utmaningarna, i avsnitt 3 identifieras åtgärder för att hantera dessa utmaningar och i avsnitt 4 granskas politiken i medlemsstaterna. 2. POLITISKA UTMANINGAR: ÖVERSIKT AV RESULTATEN I EU- LÄNDERNA Det faktum att befolkningen blir allt äldre under de kommande tre till fem årtiondena innebär att utmaningen för att kunna nå dessa tre mål blir väsentligt större. Den förändring från större till mindre kohorter i arbetsför ålder som följer av låga fertilitetstal och ökad livslängd kommer att kräva anpassningar av system och arrangemang för pensioner i alla medlemsstater. När de första stora barnkullarna nu når pensionsåldern kommer effekterna på pensionssystemens tillräcklighet och hållbarhet snart att ge sig till känna. Befolkningen i åldersgruppen 60 år och äldre ökar för närvarande med ungefär 2 miljoner varje år, en ökning som är nästan dubbelt så stor som den som ägde rum i slutet av 1990-talet och i början av Sida 1

2 2000-talet. 2 Samtidigt kommer antalet personer i den huvudsakliga gruppen i arbetsför ålder (20 59 år) att minska varje år under de kommande årtiondena när de stora barnkullarna ersätts med mycket mindre kohorter. På längre sikt förväntas den återstående medellivslängden vid 65 års ålder i EU 3 öka med omkring fyra år, från 17,9/21,2 (män/kvinnor) till 22,4/25,6 år mellan 2015 och Uppskattningarna för 2060 bygger på 2015 års åldranderapport 4, se figur A1 i bilagan Tillräcklighetsutmaningen Pensionernas tillräcklighet mäts utifrån följande aspekter: 1) Deras förmåga att förhindra fattigdom. 2) I vilken utsträckning pensionerna ersätter inkomsterna från arbete. 3) Hur länge människor får pension. Figur 1 Andel av befolkningen i åldersgruppen 65 år och äldre som riskerar fattigdom eller social utestängning, 2016 Anmärkningar: standardiserade uppgifter (EU-28 = 0), röd (till höger) över EU-genomsnittet, blå (till vänster) under EU-genomsnittet. Figur 1 visar en viktig del av medlemsstaternas tillräcklighetsutmaning genom att den illustrerar deras position i förhållande till EU-genomsnittet när det gäller personer i åldersgruppen 65 år och äldre som riskerar fattigdom eller social utestängning. Länder som ligger över genomsnittet anges i rött till höger, där Bulgarien ligger högst med nästan 30 procentenheter över genomsnittet i EU. Under 2016 befann sig 14,7 % av dem som fyllt 65 år i riskzonen för fattigdom (dvs. deras inkomst var lägre än 60 % av medianinkomsten i landet i fråga), jämfört med 17,9 % för resten av befolkningen. Men skillnaderna är stora mellan olika länder. Fattigdomen varierar från 5,7 % i Slovakien till 40,2 % i Estland (se figur A3). I genomsnitt för hela EU var fattigdomsklyftan för personer i åldersgruppen 65 år eller äldre 16,5 % under 2015 (se figur A4), vilket visar att medianinkomsten för de äldre fattiga motsvarade 83,5 % av den nationella fattigdomsgränsen. I EU som helhet har de flesta pensionärer påverkats mindre av krisen än de yngre åldersgrupperna, och de har till stor del bibehållit sin relativa levnadsstandard under krisen. Samtidigt har risken för fattigdom ökat för dem som är yngre än 65 år sedan krisen inleddes, från cirka 16 % under 2008 till 17,9 % Under samma period minskade risken för personer över 65 år, från 17,8 % 2008 till 14,7 % 2016 en utveckling som gynnat både män och kvinnor samt äldre och yngre pensionärer. Ändå är fattigdom bland äldre fortfarande ett problem i vissa länder, särskilt för kvinnor. Källa: Eurostat EU-Silc. Datum för dataextrahering: den 31 oktober 2017, * uppgifter från 2015 för Irland. 2 3 Ibid. Uppgifterna i detta faktablad avser de 28 EU-länderna om inte annat anges. 4 Se fotnot 1. I många länder kommer den framtida pensionsinkomsten för en låginkomsttagare med kort tid i yrkeslivet att ligga kvar under fattigdomsgränsen, trots bestämmelser om minimiinkomst. I ett antal medlemsstater uppgår den garanterade minimiinkomsten inte ens till hälften av gränsen för fattigdomsrisk. Endast i några få länder kommer bestämmelser om Sida 2

3 minimiinkomst att innebära att äldre utan andra resurser kan ta sig ur fattigdom. När det gäller i vilken grad pensionerna kan ersätta arbetsinkomsten före pensioneringen, varierar den högsta nettopension som kan erhållas i olika medlemsstater efter ett 40-årigt yrkesliv med en genomsnittlig inkomst från 50 % till 114 % av den genomsnittliga inkomsten 5 (2013). Kompensationsgraden tenderar att vara högre överlag för låginkomsttagare och relativt sett lägre för höginkomsttagare, vilket återspeglar den omfördelningspolitiska karaktären hos de flesta pensionssystem. Pensioner är den huvudsakliga inkomstkällan för äldre, men levnadsstandarden under ålderdomen beror också på andra faktorer, t.ex. bostadsägande och ekonomiskt välstånd, tillgång till andra förmåner (t.ex. bostadseller uppvärmningsbidrag) och tjänster samt sysselsättningsmöjligheter. Det är också viktigt att bedöma om människors pensionsinkomst är tillräcklig för att de ska kunna tillgodose sina allmänna behov på ett adekvat sätt, liksom de ökande behoven av hälso- och sjukvård, sociala tjänster och långvarig vård och omsorg allteftersom de blir äldre. Pensionstiden är kopplad till hållbarhet, eftersom pensionskostnaderna blir högre ju längre pensionstiden är. I EU uppskattades pensionstiden under 2016 variera mellan 16,5 år i Bulgarien och Rumänien till 24,5 år i Frankrike (se figur 3) Mindre väl skyddade grupper bland nuvarande pensionärer Kvinnor har lägre pension än män i alla EU-länder, i genomsnitt 36 % lägre. Under 2016 varierade denna pensionsklyfta 5 Europeiska kommissionen (generaldirektoratet för sysselsättning, socialpolitik och inkludering) och kommittén för socialt skydd. The 2015 Pension Adequacy Report: current and future income adequacy in old age in the EU. Volym I. Europeiska kommissionen. Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå. mellan kvinnor och män 6 för personer i åldersgruppen år (där enbart de som fick pension togs med i beräkningen) från som lägst 1,8 % i Estland till som högst 48,7 % i Cypern (figur A7). I vissa medlemsstater kan dessutom färre kvinnor än män få pension (Spanien). Dessa skillnader beror främst på könsskillnader i pensionsrättigheter på grundval av inkomster från formell anställning. Med andra ord förklaras skillnaderna av att kvinnorna har haft lägre lön, arbetat mer deltid och har haft ett kortare yrkesliv än männen. 7 Men pensionssystemets utformning spelar också roll. På lång sikt kan ökad jämställdhet i arbetslivet mellan kvinnor och män leda till att pensionsklyftan minskar, men sådana delar av pensionssystemen såsom tillgodoräknande för vård och omsorg och efterlevandeförmåner kommer även fortsättningsvis att spela en viktig roll för att minska klyftan. I vissa länder beviljas kvinnor pensionspoäng för vård av barn. Kvinnors längre förväntade livslängd innebär att deras pensioner påverkas mer av de långsiktiga konsekvenserna av pensionernas ofullständiga indexreglering till lönerna i de flesta medlemsstater. Äldre kvinnor är också oftare fattiga (16,8 % 2016) än äldre män (12,1 %), eftersom de ofta lever längre än sina partner, blir änkor och till slut bor i ensamhushåll (figur A3; se även figurerna A5 A6). Efterlevandepensioner kan ge ett effektivt skydd mot risken för ekonomiska svårigheter till följd av partnerns död. Äldre personer befinner sig i en bättre situation än befolkningen i arbetsför ålder när det gäller bostadsägande och ekonomiskt välstånd. Det finns dock inom den äldre befolkningen betydande skillnader mellan könen i många medlemsstater när det gäller bostadsägande och utsatthet för undermåliga boendeförhållandena. För kvinnor som är 65 år och äldre är 6 Den procentsats med vilken kvinnornas genomsnittliga pension är lägre än männens. 7 För mer information, se den europeiska planeringsterminens faktablad om kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Sida 3

4 välståndet i allmänhet avsevärt lägre än för män, såväl bostadsmässigt som ekonomiskt. När det gäller bostäder varierar situationen kraftigt i EU. Över tre fjärdedelar av EU:s befolkning i åldern 65 och äldre lever i ägarbebodda bostäder, med nationella nivåer som varierar från drygt hälften (Cypern, Nederländerna och Österrike) till nästan 100 % av befolkningen (Kroatien, Litauen, Rumänien, Slovakien). I vissa länder (Bulgarien och Grekland) spenderade dock en betydande andel av de äldre mer än 40 % av sin ekvivalerade disponibla inkomst på bostäder, och de låg därmed över den erkända gräns vid vilken boendekostnaderna anses vara en överbelastning för hushållen Inkomstkompensation: framtida tillräcklighet Samtidigt som den senaste tidens reformer av de allmänna pensionssystemen har tenderat att öka eller upprätthålla pensionernas roll för att skydda mot fattigdom, kommer de flesta reformerna att leda till lägre kompensationsgrad (pensioner i förhållande till tidigare inkomster) i framtiden. Den teoretiska kompensationsgraden förväntas varierar från cirka 40,1 % till omkring 92,5 % 2053 (tabell 2 i bilagan). Figur 2 Skillnad i procentenheter mellan 2013 och 2053 i teoretisk bruttokompensationsgrad, per typ av pension, medelinkomsttagare Källa: Kommissionen, kommittén för socialt skydd. The 2015 Pension Adequacy Report. Anmärkningar: Uppgiftskälla: Medlemsstaterna och OECD. En positiv skillnad indikerar en högre teoretisk bruttokompensationsgrad för 2053 jämfört med Uppgifter för Grekland fanns inte tillgängliga för Sorterat efter total förändring i teoretisk bruttokompensationsgrad för en medelinkomsttagare (40-årigt yrkesliv fram till standardåldern för pension.) Om det förekommer skillnader mellan könen avser de rapporterade resultaten män. Figur 2 visar den prognosticerade förändringen av bruttokompensationsgraden mellan 2013 och 2053 för ett 40-årigt yrkesliv med genomsnittliga inkomster fram till den landsspecifika pensionsberättigande Sida 4

5 åldern. 8 I figur 2 anges också den väntade förändringen i de olika pelarna i pensionssystemet. Sammanfattningsvis finns det ingen tydlig trend på EU-nivå: Den förväntade förändringen när det gäller teoretisk kompensationsgrad mellan 2013 och 2053 varierar mellan -30 till +12 procentenheter för detta grundläggande yrkeslivsscenario (ljusblå horisontella streck). Viktigt att notera är emellertid att om förändringen av den teoretiska bruttokompensationsgraden bryts ned i sina beståndsdelar framgår en allmän minskning av rätten till pension från allmänna pensionssystem (mörkblåa streck). För en medelinkomsttagare förväntas kompensationsgraden i de offentliga fördelningssystemen minska med drygt 5 procentenheter i 16 medlemsstater och med drygt 15 procentenheter i 6 medlemsstater. Denna lucka förväntas åtminstone delvis kompenseras av ökade pensionsrättigheter från fonderade system i 16 medlemsstater. Pensionsrättigheterna kommer i allt större utsträckning att härröra från fonderade system, vilket innebär att pensionernas tillräcklighet blir alltmer beroende av finansmarknaden. bruttokompensationsgraden 10 de totala utgifterna för pensioner (tabell 2, kolumnerna 2 och 3). Prognoserna för nyttoförhållandet och den genomsnittliga bruttokompensationsgraden under perioden bekräftar trenden i fråga om sjunkande kompensationsgrader från allmänna pensionssystem i framtiden Pensionernas varaktighet Pensioner måste ge stöd till människor under tillräckligt lång tid. I en situation med stigande medellivslängd måste pensionerna anpassas. Människor börjar arbeta senare och yrkeslivet blir längre, samtidigt som människor lever längre överlag. Det är därför viktigt att mäta förhållandet mellan tiden i yrkeslivet och tiden som pensionär (se figur 3). Figur 3 Del av livstiden vid olika sysselsättningsstatus, 2013 Den framtida trenden för pensionernas tillräcklighet kan också bedömas med hjälp av indikatorer som härrör från utgiftsprognoser. Till skillnad från den teoretiska kompensationsgraden återspeglar nyttoförhållandet 9 och den genomsnittliga 8 Detta är en överenskommen metod för att mäta pensionernas tillräcklighet, som anger pensionen som en procentandel av arbetsinkomsten under det sista året före pensioneringen för en arbetstagare som varit yrkesverksam inom ett visst område. I detta specifika fall avses ett oavbrutet yrkesliv med genomsnittliga inkomster från 25 års ålder till och med den landsspecifika standardåldern för pension. 9 Nyttoförhållandet är den genomsnittliga nyttan för allmänna pensioner respektive allmänna och privata pensioner, uttryckt som en andel av den genomsnittliga lönen för hela ekonomin (bruttolöner i förhållande till anställda) (kommissionen, kommittén för ekonomisk politik). Källa: Eurostat och 2015 års åldranderapport. Den genomsnittliga tiden som pensionär varierar mellan 16,5 och 24,5 år. Viktigare 10 Den genomsnittliga bruttokompensationsgraden beräknas som den genomsnittliga första pensionen som en del av den genomsnittliga lönen vid pensioneringen. Siffrorna lämnades av medlemsstaterna som en del av arbetet med att sammanställa prognoser i arbetsgruppen för åldrandefrågor för 2015 (kommissionen, kommittén för ekonomisk politik). Sida 5

6 är att förhållandet mellan tiden som pensionär och tiden i yrkeslivet i genomsnitt ligger på 50 % i EU och varierar från 37 % i Lettland till 61 % i Luxemburg Sysselsättningsutmaningen En standardindikator för sysselsättningsutmaningen som är kopplad till pensionerna är sysselsättningen hos äldre arbetstagare i åldern En ökande sysselsättning i denna åldersgrupp skulle göra det möjligt för människor att bättre sörja för sig själva tills de når pensionsåldern. Det skulle också bidra till att uppnå det övergripande sysselsättningsmålet i Europa 2020 på 75 % för personer i åldersgruppen Eftersom den lagstadgade pensionsåldern stiger är en tillräcklighetsutmaning att få äldre personer att öka sitt arbetskraftsdeltagande för att överbrygga sitt yrkesverksamma liv fram till dess att de har rätt pensionera sig med full pension. Sysselsättningen hos äldre arbetstagare påverkas av ett antal faktorer när det gäller efterfrågan, utbud och skatteförmåner. Det är emellertid inte bara sysselsättningen i slutet av yrkeslivet som påverkar balansen mellan antalet år som avgifter betalats och antalet år i pension. Åldern vid inträdet på arbetsmarknaden och sysselsättningens stabilitet under yrkeslivet är också viktiga faktorer. En indikator av större betydelse är den genomsnittliga längden på det yrkesverksamma livet. I figur 4 illustreras den pensionsrelaterade sysselsättningsutmaningen av i vilken utsträckning medlemsstaternas resultat avviker från EU:s genomsnitt under hela arbetslivet och sysselsättningen hos äldre arbetstagare. De som ligger under genomsnittet anges till vänster och de som ligger över genomsnittet anges till höger om den vertikala linjen som visar EU-genomsnittet (EU = 0). Under 2016 var varierade sysselsättningen för personer i åldrarna år mellan 36,3 % i Grekland och 75,5 % i Sverige, med ett EU-genomsnitt på 55,3 % (se tabell 3 och figur A8 i bilagan). I fyra länder var mindre än 40 % av de äldre arbetstagarna yrkesaktiva (Grekland, Kroatien, Luxemburg och Slovenien). Sysselsättningen hos kvinnor i åldern varierade mellan en lägsta notering på 26,4 % i Malta till 73,5 % i Sverige, med ett genomsnitt för EU på 48,9 %. I två länder var sysselsättningen hos äldre kvinnor lägre än 30 % (Grekland och Malta). Hinder för äldre kvinnors deltagande på arbetsmarknaden förekommer inom pensionssystemen (t.ex. lägre pensionsålder för kvinnor), balansen mellan arbetsliv och privatliv (t.ex. otillräcklig tillgång till barn- och äldreomsorg), arbetsplatsen och på arbetsmarknaden (t.ex. avsaknad av modeller som tar hänsyn till ålder och kön). 11 Under 2016 var skillnaden mellan hur länge könen var aktiva på arbetsmarknaden fortfarande betydande. Kvinnorna (33,1 år) var i genomsnitt yrkesverksamma 4,9 år mindre än männen (38 år) (figur A9 i bilagan). Bakom detta genomsnitt döljer sig betydande variationer mellan medlemsstaterna: Skillnaden uppgår till 12,8 år i Malta, 9,5 år i Italien och 7,7 år i Irland. Under 2015 varierade den förväntade återstående livslängden vid 65 års ålder mellan 16,0 år i Bulgarien till 21,6 år i Frankrike (se tabell 3). 11 För mer information, se den europeiska planeringsterminens faktablad om kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Sida 6

7 Figur 4 Genomsnittlig arbetslivslängd och sysselsättning hos äldre arbetstagare (55 64 år) (2016) yrkesliv på endast 30 år 12 förväntas kompensationsgraden för både medelinkomsttagare och låginkomsttagare minska med mer än 10 procentenheter jämfört med dem som fullföljt en hel karriär i 23 medlemsstater, och med mer än 20 procentenheter i 6 medlemsstater. Även om arbetslivslängden ökat betydligt i många länder under det gångna decenniet uppgår den för närvarande endast i ett fåtal medlemsstater till 40 år för män, medan denna gräns inte uppnås någonstans för kvinnor. I dagsläget är de karriärer många människor lyckas uppnå 5 10 år kortare än det antal år som krävs för full pension Hållbarhetsutmaningen Källa: Eurostat. Anmärkning: standardiserade uppgifter (EU-28 = 0). Datum för dataextrahering: 31 oktober Till följd av nyligen genomförda pensionsreformer kommer arbetstidsvolymen och tiden i yrkeslivet att få en mycket större betydelse när det gäller framtida pensioners tillräcklighet. Ändringar, såsom en närmare koppling mellan inkomstbaserade avgifter och intjänade pensionsrättigheter, en höjd pensionsålder och begränsningar av förtida uttag av pension, innebär att ett längre yrkesliv på heltid med färre avbrott ökar i betydelse när det gäller att bygga upp rättigheter för en anständig pension. Hållbarhet avser den finanspolitiska och finansiella balansen mellan inkomster och skulder (och andelen arbetstagare/ avgiftsbetalare till pensionärer/mottagare) i pensionssystemen. För att vara hållbara på lång sikt måste de allmänna pensionssystemen kunna absorbera effekterna av befolkningens åldrande, utan att destabilisera de offentliga finanserna. Pensionskostnaderna utgör en stor del av de offentliga utgifterna (under 2013 stod de för 11,3 % av BNP i EU, men varierade från 6,9 % i Nederländerna till 16,2 % i Grekland tabell 3), och de är en betydande faktor för den aktuella statsbudgeten och för budgetpositionen på medellång till lång sikt. I figur A10 visas vilka effekter en påtvingad pension fem år för tidigt på grund av arbetslöshet har på den framtida nettokompensationsgraden (2053 och senare), jämfört med kompensationsgraden för en person som har möjlighet att fortsätta arbeta på heltid fram till standardåldern för pension. Ännu större minskningar av den framtida kompensationsgraden prognostiseras för personer som inte har kunnat arbeta och betalat avgifter under 40 år. Efter ett 12 Europeiska kommissionen (generaldirektoratet för sysselsättning, socialpolitik och inkludering) och kommittén för socialt skydd. The 2015 Pension Adequacy Report: current and future income adequacy in old age in the EU. Volym I. Europeiska kommissionen. Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå. Sida 7

8 Figur 5 Förväntade förändringar av de offentliga pensionsutgifterna i procentenheter av BNP ( ) Luxemburg skulle däremot få erfara de kraftigaste ökningarna av de offentliga pensionsutgifterna (4,1 procentenheter av BNP) följt av Slovenien (3,5 procentenheter), Belgien (3,3 procentenheter) och Malta (3,2 procentenheter). I Tyskland och Slovakien skulle man notera ökningar på 2 3 procentenheter av BNP, medan ökningen skulle bli måttlig i Tjeckien, Irland, Nederländerna och Storbritannien (mellan 0,7 och 1,1 procentenheter). I Bulgarien, Cypern, Litauen, Ungern, Österrike, Rumänien och Finland skulle de offentliga pensionsutgifterna förbli i stort sett stabila (+/-0,5 procentenheter). I länder där pensionsutgifterna förväntas öka mer kommer ytterligare pensionsreformer att bli nödvändiga för att hantera de ökande kostnaderna. Källa: Europeiska kommissionen (GD Ekonomi och finans) och kommittén för ekonomisk politik (arbetsgruppen för åldrandefrågor) års åldranderapport: Ekonomiska och finanspolitiska prognoser för de 28 EU-medlemsstaterna ( ). Europeisk ekonomi 3/2015. De offentliga pensionsutgifterna i EU förväntas för närvarande öka under perioden med 0,4 procentenheter upp till 11,7 % av BNP, och sedan utjämnas ned till omkring 11 % av BNP fram till En minskning med ca 0,2 procentenheter är prognostiserad under perioden Intervallet för förväntade ändringar i de offentliga pensionsutgifterna varierar dock kraftigt mellan medlemsstaterna (se figur 5 och tabell 3 i bilagan). Den största minskningen av de offentliga pensionsutgifterna skulle registreras i Kroatien (3,9 procentenheter av BNP), tillsammans med Lettland, Danmark (båda 3,1 procentenheter) och Frankrike (2,8 procentenheter). I Italien, Grekland, Sverige, Estland, Spanien, Portugal och Polen skulle minskningarna sträcka sig från 2 procentenheter till 0,7 procentenheter av BNP. De främsta drivkrafterna bakom denna minskning är täckningsgrad, sysselsättningsgrad och nyttoförhållande. I länder där de offentliga pensionsutgifterna beräknas sjunka trots att befolkningens åldrande är betydande finns risk för stora politiska kursändringar till följd av att en mycket större andel kvinnor och män får otillräckliga pensioner och utsätts för fattigdom som äldre. Därför kan andra justeringar komma att behövas för att säkra tillräckligheten, såsom förlängningar av tiden i yrkeslivet och incitament för kompletterande pensionssystem. 3. INFALLSVINKLAR PÅ UTMANINGARNA Sysselsättningsmönster och pensionssystemens hållbarhet och tillräcklighet är starkt kopplade till varandra. I åldrande samhällen kommer det i allmänhet att vara nödvändigt för människor att arbeta längre för att bygga upp pensionsrättigheter och bevara en hållbar koppling mellan yrkesliv och en varaktig pension. För att få en sammantagen pensionsinkomst med liknande kompensationsnivåer som på 1990-talet och början på 2000-talet kommer många människor också att behöva öka sitt kompletterande pensionssparande. I och med att människor lever längre och den arbetsföra befolkningen krymper, kan den erforderliga ökningen av utgifter visa Sida 8

9 sig vara ohållbar. Pensionernas tillräcklighet kan inte garanteras såvida inte människor arbetar mer och längre innan de går i pension. De pensionsförmåner som människor i genomsnitt är berättigade till efter ett arbetsår måste därför minska. Rättigheterna måste bättre återspegla avgifterna och beräknas på försäkringstekniska grunder. I pensionsreformer kan detta åstadkommas genom att man utgår från genomsnittskarriärer vid beräkningarna av nytta. Pensionssystemen kan bidra till att optimera tillgången på arbetskraft under det yrkesverksamma livet, särskilt för äldre arbetstagare, genom att starka incitament för arbete fastställs i reglerna för pensionsrättigheter och möjligheterna att gå i pension i förtid begränsas. Senarelagd pension genom längre tid i yrkeslivet, och därmed avgiftsbetalningar och uppbyggande av rättigheter under längre tid, kan bidra till betydande förbättringar när det gäller pensionernas hållbarhet och tillräcklighet. Genom att förkorta och/eller förebygga ökningar av den genomsnittliga tiden i pension kan medlemsstaterna frigöra medel som kan användas för att förbättra eller bibehålla pensionernas nuvarande tillräcklighet, eller åtminstone begränsa i vilken omfattning de kommer att minska. Samma pensionsberättigande ålder för kvinnor och män är en viktig faktor för att minska pensionsklyftan mellan könen. Att koppla den lagstadgade pensionsåldern till medellivslängden är ett bra sätt att förena pensionssystemens hållbarhet och tillräcklighet i en situation där befolkningen åldrar. Vetskapen om att längre liv också innebär längre arbetsliv för att pensionssystemet ska kunna finansieras ger starka incitament för att skjuta upp den faktiska pensionsåldern, i linje med den ökade livslängden. I rapporten om pensioners tillräcklighet, The 2015 Pension Adequacy Report, illustreras hur arbete till en högre ålder kan bidra till att bibehålla eller till och med öka den framtida kompensationsgraden. Figur A11 visar med hur mycket nettokompensationsgraden skulle öka för en person som fortsätter att arbeta i ytterligare två år efter att ha uppnått den nationella pensionsåldern jämfört med en person som går i pension vid denna ålder. I nio medlemsstater förväntas en pension som senareläggs två år efter standardpensionsåldern öka nettokompensationsgraden med 5 procentenheter eller mer för medelinkomsttagare. Effekterna på kompensationsgraden för låginkomsttagare (dvs. personer som tjänar två tredjedelar av den genomsnittliga inkomsten) är i stort sett likadana. I dessa länder är längre arbetsliv ett effektivt sätt att förbättra de framtida pensionerna. I andra medlemsstater är dock de ekonomiska strukturerna för incitament fortfarande otillräckliga, eftersom längre arbetsliv genererar en relativt liten ökning av kompensationsgraden. Starka mekanismer för att motverka förtida uttag av pension kommer i framtiden att vara väl etablerade i de flesta medlemsstater, eftersom pensionering två år före pensionsåldern kommer att innebära att kompensationsgraden minskar betydligt. Det finns dock fortfarande länder där detta kommer att ha försumbara effekter på pensionerna. För att hantera utmaningarna med en åldrande befolkning krävs pensionsreformer som i) säkerställer en bättre balans mellan avgifter och rättigheter, ii) minskar antalet förtida uttag av pension och iii) höjer pensionsåldern. Var för sig är de inte är tillräckliga. Pensionsreformernas framgång när det gäller att begränsa förtida uttag av pension, höja pensionsåldern och eventuellt koppla detta eller pensionerna till den ökade livslängden är beroende av arbetsplats- och arbetsmarknadsåtgärder för att stödja längre yrkesliv utan avbrott för både kvinnor och män. Sådana incitament kan endast till viss del påverka praxis för att hantera åldersproblematiken när det gäller arbete. Särskilda riktlinjer för äldre Sida 9

10 arbetstagare på både efterfråge- och utbudssidan på arbetsmarknaden behöver också utarbetas, i nära samarbete med arbetsmarknadens parter. Ett antal särskilda pensionssystem för vissa sektorer eller kategorier existerar fortfarande i medlemsstaterna. I vissa fall är icke-avgiftsfinansierade förmånliga pensionsregler kraftigt korssubventionerade och behöver anpassas till det allmänna pensionssystemet för att skydda dess hållbarhet och tillräcklighet. För att möjliggöra längre arbetsliv måste arbetstagarnas hälsa och yrkesmässiga färdigheter bibehållas när de åldras. Även för äldre arbetstagare måste kompetensmatchning och rörlighet garanteras. Flexibla arbetsformer har visat sig vara särskilt användbara för att uppmuntra arbetstagarna att utvidga sina yrkesverksamma liv. Graden av självständighet i arbetsorganisationen, tillgång till arbetsrotation och möjligheten att anpassa arbetstiden är viktiga åtgärder för att förbättra balansen mellan arbetsliv och privatliv. Fokus bör dock inte bara ligga på den sista fasen av människors arbetsliv. Åtgärder för att sänka långtidsarbetslösheten bland ungdomar och se till att de tidigt integreras på arbetsmarknaden enligt normala avtalsenliga villkor, som inbegriper socialt skydd, kommer också att bidra till att minska riskerna i samband med pensionernas tillräcklighet. Dagordningen för tidigare och bättre integrering av migranter från länder utanför EU på arbetsmarknaden och i samhället är också mycket viktig för att minska riskerna när det gäller att bevara inkomsterna på ålderns höst. På samma sätt är strategier för att minska könsskillnaderna vad gäller lön, arbetstider och tid i yrkeslivet aktiva metoder för att minska skillnaden mellan kvinnors och mäns pensionsrättigheter (se den europeiska planeringsterminens faktablad om kvinnors deltagande på arbetsmarknaden). Sysselsättnings- och pensionspolitikens syfte är att se till att alla har goda möjligheter till ett yrkesliv. Trots det tenderar dessa möjligheter tyvärr att vara ojämnt fördelade över befolkningen. När pensionernas tillräcklighet blir alltmer beroende av avgiftsperioderna, måste beslutsfattare på området socialt skydd också ta hänsyn till de personer för vilka längre eller mindre avbrutna karriärer av olika skäl inte är en möjlighet. Särskilda åtgärder kommer att behövas för att skydda dem som inte kan uppfylla kraven på längre avgiftsperioder mot fattigdom. Sådana åtgärder skulle inbegripa minimipensioner eller andra bestämmelser för minimiinkomst för äldre personer. Någon form av kreditering för ofrivilliga avbrott från arbetet kommer också att behövas för att minska de effekter på pensionsrättigheterna som orsakas av omfattande perioder av sjukdom, arbetslöshet, omsorgsförpliktelser osv. Dessutom kan pensionspolitiken komma att behöva ägna mer uppmärksamhet och större resurser åt dess roll för att skydda mot fattigdom i framtiden. Det är emellertid viktigt att se till att de åtgärder som är avsedda att tillhandahålla tillräckliga pensioner för människor med dåliga sysselsättningsmöjligheter inte främjar ett tidigt utträde från arbetsmarknaden för personer som skulle kunna uppnå en fullständig karriär. Tidigare har det ofta varit så i vissa system för förtida uttag av pension, invaliditet och arbetslöshetsförmåner. Kompletterande pensionssparande kommer i många länder att vara nödvändiga för att säkerställa en tillräcklig kompensationsgrad i framtiden. Kompletterande pensioner kan utgöras av tjänstepensioner, dvs. pensionssystem som organiseras på företags- eller branschnivå och som man får tillgång till genom sin anställning, eller privata pensioner, dvs. individuella avtal med en pensionsförsäkringsleverantör. Deras betydelse varierar kraftigt mellan medlemsstaterna. I vissa länder (Danmark, Nederländerna) ger det allmänna pensionssystemet endast ett grundläggande skydd mot fattigdom och inkomstkompensationsgraden för äldre är i stor utsträckning beroende av Sida 10

11 tjänstepensioner, medan kompletterande pensioner i de flesta medlemsstater fortfarande spelar en marginell roll. Endast i ett fåtal medlemsstater står tjänstepensionerna för mer än 80 % (Danmark, Finland, Nederländerna och Sverige), vilket beror på att de är obligatoriska eller näst intill obligatoriska. I några länder står de för drygt 50 % (Belgien och Tyskland), medan de i andra länder (Irland och Storbritannien) utgör en begränsad men ökande andel (> 30 %). 13 I de flesta länderna utgör de dock en liten eller ingen del av pensionerna alls. Privata pensioner utgör en relativt stor andel endast i vissa länder (> 60 % i Tjeckien, > 30 % i Tyskland och Sverige) 14, medan deras utbredning i de flesta länder är blygsam och fragmenterad och i många länder så liten att de har liten eller ingen påverkan på den genomsnittliga inkomstkompensationsgraden. Bantningen av de allmänna pensionsförsäkringssystemen genom nyligen genomförda reformer har i allmänhet inte matchats av reformer för att öka det kompletterande sparandet utanför de länder där systemen traditionellt har stor betydelse. Den förväntade betydelsen av inkomster från fonderade system i det totala pensionspaketet under 2013 och 2053 illustreras i figurerna A12 och A13. Kompletterande pensioner måste spela en ännu större roll för att upprätthålla pensionernas tillräcklighet i framtiden, i synnerhet där tillräckligheten för de allmänna pensionerna förväntas bli sämre. Den offentliga politiken kan främja tjänstepensionerna genom förelägganden (t.ex. göra dem obligatoriska), automatiska anslutningar (t.ex. genom krav på att arbetsgivare måste erbjuda tjänstepensioner till sina anställda, även om arbetstagarna kan välja att inte ansluta sig) eller kollektivavtal, beroende på den nationella situationen. Skatter och 13 OECD (2015), Pensions at a Glance Ibid. andra ekonomiska incitament (subventioner, matchningsbidrag) är en viktig del av de politiska åtgärderna för att utveckla tjänstepensionerna och det individuella pensionssparandet. Under alla omständigheter måste de medel som används för att uppnå detta vara kostnadseffektiva, säkra och transparenta. 4. DET POLITISKA LÄGET UNDER LUPP De flesta medlemsstater har fått landsspecifika rekommendationer när det gäller pensioner som en del av kommissionens ekonomiska övervakning inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Under 2011 gjordes 16 sådana rekommendationer, under 2012 gjordes 17, under 2013 gjordes 15, under 2014 gjordes 18, under 2015 gjordes 14, under 2016 gjordes 12 och under 2017 gjordes 10 stycken. I de landsspecifika rekommendationerna uppmanas medlemsstaterna att genomföra reformer för att modernisera pensionssystem genom att höja och anpassa pensionsåldern till den ökade förväntade livslängden, minska antalet tidiga utträdesvägar, främja kompletterande pensionssparande, underbygga pensionsreformerna med åtgärder som möjliggör för män och kvinnor att arbeta längre. I 24 medlemsstater har man höjt eller är i färd med att höja pensionsåldern, bland annat genom att koppla pensionsåldern till livslängden. I tabell 4 i bilagan ges en översikt över hur pensionsåldern har förändrats som en följd av reformer. Även om den trenden mot tidigare pensionsuttag har vänt i alla medlemsstater under de senaste tio åren är utträde från arbetsmarknaden i förtid fortfarande ett stort problem i många länder. Det största hindret för längre arbetsliv är arbetsmarknaderna. Ingen medlemsstat har en väl fungerande arbetsmarknad för personer som är äldre än 55 år. Längre arbetsliv uppnås för närvarande huvudsakligen till följd av att människor fortsätter att arbeta för en och samma Sida 11

12 arbetsgivare. Men om personer i åldersgruppen 55 + förlorar sina arbeten är möjligheterna att hitta nya jobb så avlägsna att utsikterna för dem att skapa längre arbetsliv genom nyanställningar är mycket låga. Med undantag för fem länder som drabbats särskilt hårt av den ekonomiska krisen, har sysselsättningen för äldre arbetstagare fortsatt att öka under de senaste tio åren på grund av befolkningsutvecklingen och effekterna av reformarbetet. I de flesta medlemsstater som har höjt pensionsåldern, anpassat den till den förväntade livslängden och betydligt inskränkt möjligheten till förtida uttag av pension finns det fortfarande utrymme för fler och mer omfattande åtgärder för att understödja dessa reformer genom förändringar av sysselsättningspolitiken och praxis på arbetsplatsen. Sådana reformer skulle göra det möjligt för människor att fortsätta att arbeta när pensionsåldern höjs. Utan sådana åtgärder ökar risken för att trycket på förmåner vid arbetslöshet och sjukdom och det sociala biståndet stiger när människor inte kommer att kunna arbeta fram till en högre pensionsålder. medlemsstater har de offentliga pensionsutgifternas hållbarhet på medellång och lång sikt förbättrats markant. I flera EU-länder finns dock fortfarande anledning till oro. Vissa länder kan också ställas inför hållbarhetsproblem på kort till medellång sikt. Sex medlemsstater (Belgien, Tyskland, Luxemburg, Malta, Slovenien och Slovakien) står fortfarande inför stora ökningar av de offentliga pensionsutgifterna (se figur 4). Det är också nödvändigt att kontrollera hur de minskade offentliga pensionsutgifterna för andra medlemsstater (Kroatien, Danmark, Frankrike, Italien, Lettland) skulle påverka tillräckligheten av det sammanlagda inkomstskyddet för äldre personer. I medlemsstater där kostnaderna för de allmänna pensionerna minskar förväntas utvidgningarna av privata pensioner täcka en stor del av den eventuella bristande tillräckligheten. Utvecklingen av kostnadseffektiva medel för kompletterande pensionssparande är dock fortfarande är en viktig fråga i flera av dessa länder. Datum: Tack vare reformer som redan har antagits eller planeras i de flesta Sida 12

13 5. REFERENSER OCH YTTERLIGARE INFORMATION Europeiska kommissionen (generaldirektoratet för sysselsättning, socialpolitik och inkludering) och kommittén för socialt skydd, The 2015 Pension Adequacy Report: current and future income adequacy in old age in the EU. Volym I. Europeiska kommissionen. Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå. Europeiska kommissionen (generaldirektoratet för sysselsättning, socialpolitik och inkludering) och kommittén för socialt skydd, The 2015 Pension Adequacy Report: current and future income adequacy in old age in the EU. Landsprofiler. Volym II. Europeiska kommissionen. Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå. Europeiska kommissionen (generaldirektoratet för sysselsättning, socialpolitik och inkludering) och kommittén för socialt skydd, Pension Adequacy in the European Union Europeiska kommissionen. Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå. Europeiska kommissionen (generaldirektoratet för ekonomi och finans) och kommittén för ekonomisk politik års åldranderapport: Ekonomiska och finanspolitiska prognoser för de 28 EU-medlemsstaterna ( ). Europeisk ekonomi 3/2015. Europeiska kommissionen (generaldirektoratet för rättsliga frågor och konsumentfrågor), The Gender Gap in Pensions in the EU. Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå. Den europeiska planeringsterminens faktablad om kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Europa 2020, En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla, KOM(2010) 2020 slutlig. Webbplatsen för Europa 2020: Europeiska kommissionens vitbok En agenda för tillräckliga, trygga och långsiktigt bärkraftiga pensioner, COM(2012) 55 final av den 16 februari Europeiska kommissionen, COM(2013) 83, Sociala investeringar till stöd för tillväxt och sammanhållning inklusive genomförandet av Europeiska socialfonden , februari Europeiska kommissionen, COM(2017) 250 final. Meddelande om den europeiska pelaren för sociala rättigheter. OECD (2015), Pensions at a Glance 2015: OECD and G20 indicators, OECD Publishing, Paris. Sida 13

14 BILAGA. STATISTISKA INDIKATORER OCH UPPGIFTER Tabell 1 Nuvarande tillräcklighet (2016) Personer (i åldern 65 +) som riskerar att drabbas av fattigdom eller social utestängning (% av befolkningen)(1) Andel personer (i åldern 65 +) som riskerar att drabbas av fattigdom eller social utestängning av den totala befolkningen i riskzonen för fattigdom eller social utestängning (% av det sammanlagda antalet personer som riskerar att drabbas av fattigdom eller social utestängning) (2) Personer (i åldern 75 +) som riskerar att drabbas av fattigdom eller social utestängning (% av befolkningen)(3) Fattigdomsrisk hos äldre personer (% av befolkningen i åldern 65 +) (4) Risk för allvarlig materiell fattigdom hos äldre personer (% av befolkningen i åldrarna 65 +) (5) Relativ medianinkomstkvot (65 +) (6) Aggregerad ersättningskvot (7) Inkomstklyf tor S80/S20 i förhållandet mellan övre och undre inkomstkvintil,(8) Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor < 65 > 65 EU ,93* 0,97* 0,91* 0,57* 0,59* 0,55* Euro ,95* 0,98* 0,92* 0,58* 0,59* 0,55* BE BG CZ DK DE EE IE 16,5* 15,4* 17,4* 8,3* 7,6* 9,1* 16,7* 14,3* 18,5* 14,2* 13,1* 15,2* ,87* 0,9* 0,87* 0,38* 0,41* 0,43* 4,6* 4,2* EL ES FR HR IT ,99* 1,02* 0,97* 0,66* 0,66* 0,57* CY LV LT LU ,08* 1,12* 1,04* 0,8* 0,77* 0,79* HU MT NL AT PL PT RO SI SK FI SE UK Källa: Eurostat. Anmärkningar: Datum för dataextrahering: 31 oktober ) Brytpunkt: 60 % av den ekvivalerade medianinkomsten efter sociala transfereringar. 6) Personer som är 65 år eller äldre jämfört med personer som är yngre än 65 år. 7) Förhållandet mellan inkomster från pensioner för personer i åldersgruppen år och inkomsterna från arbete för personer i åldersgruppen år. * uppgifter från Sida 14

15 Tabell 2 Framtida tillräcklighet: framåtblickande indikatorer Teoretisk nettokompensationsgrad, scenario ökad standardålder för pension (karriär från 25 års ålder fram till standardåldern för pension), vid genomsnittlig inkomst(1) Nyttoförhållande (allmän pension), % (2) Bruttokompensationsgrad vid pensioneringen (allmän pension) (%)(3) Män Standar dålder för pension (2053) Förändring i procentenhet er( ) Kvinnor Standar Förändring i dålder procentenhe för ter( pension 53) (2053) Förändring i procentenhe ter ( ) Förändring i procentenhe ter( ) EU-28 : : : : : : : : BE BG CZ DK DE EE IE EL : : : : : 22.3 : ES FR HR IT CY : 49.2 : LV LT : 34.8 : LU : 64.6 : HU MT : 45.6 : NL AT PL PT RO SI SK FI SE UK : : : Noteringar och källa: 1) Pensionen för en hypotetisk arbetstagare (som arbetar från 25 års ålder och fram till standardåldern för pension) som en procentandel av den individuella inkomsten vid tidpunkten för utnyttjandet av pensioner. Teoretisk nettokompensationsgrad beräknas med avdrag för skatter och avgifter från anställda. Källa: Europeiska kommissionen (generaldirektoratet för sysselsättning, socialpolitik och inkludering) och kommittén för socialt skydd. The 2015 Pension Adequacy Report: current and future income adequacy in old age in the EU. Volym I. Europeiska kommissionen. Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå. Anmärkning: Uppgifterna för Belgien är från slutet av Reformer som antagits efter detta datum återspeglas inte i siffrorna. 2) Genomsnittlig offentlig pensionsförmån (offentliga och privata pensioner för Bulgarien, Danmark, Tyskland, Estland, Spanien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Ungern, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Slovenien, Slovakien och Sverige) som en del av genomsnittslönen i hela ekonomin (bruttolön i förhållande till anställda). Källa: Europeiska kommissionen (GD Ekonomi och finans) och kommittén för ekonomisk politik (arbetsgruppen för åldrandefrågor) års åldranderapport: Ekonomiska och finanspolitiska prognoser för de 28 EUmedlemsstaterna ( ). Europeisk ekonomi 3/ ) Bruttokompensationsgraden vid pensioneringen beräknas som den genomsnittliga första pensionen som en del av den genomsnittliga lönen vid pensioneringen. Källa: Europeiska kommissionen (GD Ekonomi och finans) och kommittén för ekonomisk politik (arbetsgruppen för åldrandefrågor) års åldranderapport: Ekonomiska och finanspolitiska prognoser för de 28 EUmedlemsstaterna ( ). Europeisk ekonomi 3/2015. : data finns inte att tillgå Sida 15

16 Tabell 3 Sysselsättning och hållbarhet Genomsnittlig ålder då personer började Förväntad livslängd vid uppbära ålderspension 65, 2015(2) (år), 2012(1) Sysselsättning hos äldre arbetstagare (i åldern 55 64), 2016(3) Längden på det yrkesverksamma livet, 2016(4) Offentliga pensionsutgifter, brutto, % av BNP(5) Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Förändring i procentenheter EU Euro-19 59,6* 59,6* 59,6* BE BG CZ DK DE EE IE EL ES FR HR IT CY LV LT LU HU MT NL AT PL PT RO SI SK FI SE UK Källa: 1) 3) 4) Eurostat; 2) Eurostat (Europop); 5) Källa: Europeiska kommissionen (GD Ekonomi och finans) och kommittén för ekonomisk politik (arbetsgruppen för åldrandefrågor) års åldranderapport: Ekonomiska och finanspolitiska prognoser för de 28 EUmedlemsstaterna ( ). Europeisk ekonomi 3/2015. Anmärkningar: * Euro-18 3) Sysselsättning (viktigaste egenskaper och nivåer) årsgenomsnitt. Sysselsättningen för äldre arbetstagare beräknas genom att antalet personer i åldrarna år som arbetar divideras med den totala befolkningen för samma åldersgrupp. Indikatorn är baserad på EU:s arbetskraftsundersökning. Undersökningen täcker alla i befolkningen som bor i privata hushåll. Boende i kollektiva hushåll såsom pensionat, studentbostäder och sjukhus är undantagna. Den sysselsatta befolkningen består av personer som under referensveckan utförde någon form av arbete mot lön eller ersättning under minst 1 timme, eller som inte arbetade men som hade arbeten från vilka de var tillfälligt frånvarande. : uppgift saknas Sida 16

17 Tabell 4 Förändringar av pensionsåldern till följd av reformer, olika år (den 1 januari under referensåret) Medlem sstat Efter 2020 Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinno r BE (2030) BG år 3 månader 61 år 6 månader 65 (2037) + FL 1 ) CZ år 4 månader 62 år 4 månader 2 ) 63 år 8 månader 60 år 2 månader 63 år 8 månader 2 ) 65 (2037) DK (2022) + FL DE 63 år 4 månader 65 år 6 månader 3 ) 63 år 10 månader 65 år 9 månader 3 ) ) (2029) EE år 9 månader 65 (2026) IE (2028) EL ) ) + FL ES år 4 månader 3 ) år 10 månader 3 ) ) (2027) FR år 4 månader 3 ) år 2 månader 3 ) ) (2022) HR ) år 6 månader 3 ) ) år 6 månader 3 ) ) (2038) IT 66 år 7 månader 65 år 7 månader- 66 år 7 månader 4 ) + FL 67 (2021) + FL CY FL LV 62 år 9 månader 63 år 9 månader 65 (2025) LT 63 år 4 månader 61 år 8 månader (2026) LU HU 63 år 5 månader 64 år 5 månader 65 (2022) MT (2027) NL 65 år 9 månader 66 år 8 månader 67 (2021) + FL AT (2033) PL 66 år 1 månad 61 år 1 månad PT år 3 månader 3 ) + FL + FL RO år 6 månader (2030) SI ) ) ) SK 62 år 76 dagar år 76 dagar 2 ) + FL + FL FI ) 63 år 9 månader 68 år 9 månader 5 ) ) (2027) + FL SE ) ) ) Sida 17

18 Medlem sstat Efter 2020 Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinno r UK år 5 månader (2046) + FL Källa: Information som lämnats av medlemsstaterna. Anmärkningar: Ålder vid vilken full ålderspension kan begäras utan avdrag inom ramen för allmänna pensionssystemet. 1 ) + FL: anpassat till den förväntade livslängden. 2 ) Beroende på antalet barn. 3 ) Beroende på avgiftsperioden. 4 ) Beroende på sysselsättningssektorn. 5 ) Flexibel pensionsålder kopplad till förmånsnivå. Figur A1: Förväntad livslängd vid 65 år 2015 och 2060 Källa: Uppgifter Från Eurostat (Europop). Uppskattningarna för 2060 härleds från 2015 års åldranderapport. Anmärkning: Datum för dataextrahering 2015: 31 oktober Figur A2: Relativ medianinkomstkvot (65 +), total och per kön, 2016 Källa: Eurostat, EU-Silc. Anmärkning: Datum för dataextrahering: 31 oktober * uppgifter för 2015 Sida 18

19 Figur A3: Fattigdomsrisk (åldersgruppen 65 +) efter kön, 2016 Källa: Eurostat, EU-Silc; Inkomståret Anmärkningar: Datum för dataextrahering: 31 oktober Brytpunkt: 60 % av den ekvivalerade medianinkomsten efter sociala transfereringar. * uppgifter för 2015 Figur A4: Relativ fattigdomsklyfta (efter åldersgrupp) och fattigdomsrisk för åldersgruppen 65 +, 2016 Källa: Eurostat. Anmärkningar: Fattigdomsklyfta på 60 % av den nationella ekvivalerade disponibla medianinkomsten. Sorterad efter fattigdomsklyftan för befolkningen i åldern Datum för dataextrahering: 31 oktober 2017, * uppgifter för 2015 Figur A5: Risk för allvarlig materiell fattigdom (åldersgruppen 65 år eller äldre) utifrån kön, 2016 Källa: Eurostat, EU-Silc. Anmärkning: Datum för dataextrahering: 31 oktober * uppgifter för 2015 Sida 19

20 Figur A6: Fattigdomsrisk eller risk för social utestängning (65 år eller äldre) efter kön, 2016 Källa: Eurostat, EU-Silc; Inkomståret Anmärkning: Datum för dataextrahering: 31 oktober * uppgifter för 2015 Figur A7: Skillnader i pension mellan könen (%), pensionärer i åldern 65 + och 65 79, 2016 Källa: Eurostat. Anmärkning: * uppgifter från Figur A8. Sysselsättning hos äldre arbetstagare (i åldern 55 64), 2016 Källa: Eurostat, Arbetskraftsundersökningen. Anmärkning: Datum för dataextrahering: 31 oktober Sida 20