Halmstad STADSKONTORET

Transkript

1 Halmstad STADSKONTORET Länsstyrelsen Västra Götalands län Samrådssvar dnr Att: Vattenmyndigheten i Västerhavet Göteborg Datum Dnr KS 2014/0501 vattenmyndigheten.vastraaotaland@. länsstyrelsen.se Yttrande över remiss från Vattenmyndigheten i Västerhavets vattendistrikt angående förslag på förvaltningsplan, åtgärdsprogram och MKB för perioden Halmstads kommun har fått en remiss från Vattenmyndigheten i Västerhavets vattendistrikt angående förslag på förvaltningsplan, åtgärdsprogram och MKB för perioden , den inkom till kommunstyrelsen för yttrande. Yttranden ska lämnas till Vattenmyndigheten senast 30 april. Halmstads kommun bedömer att det är ett gediget material som sammanställts samt att de åtgärder som anges i förslaget till åtgärdsprogram till stor del är ändamålsenliga och verkningsfulla. Åtgärdsprogrammet som helhet bedöms därför komma att bidra till en god utveckling för vatten förekomsterna. Vattenmyndigheten konstaterar att ett genomförande av vattenförvaltningen dock kräver kraftigt ökade resurser till tillsyn och prövning hos myndigheter och kommuner, vilket även är Halmstads kommuns uppfattning. Samrådsmaterialets omfattning och detaljeringsgrad Samrådsmaterialet är allt för omfattande och blir där igenom svårtillgängligt vilket negativt påverkar förståelsen för innehållet. Samrådets dokument, förutom Sammanställning per åtgärdsområde, redovisas på distriktsnivå vilket gör det mycket svårt att utläsa vilka förhållanden som råder lokalt. Viktig detaljinformation kan dölja sig bakom denna översiktliga redovisningsnivå. Genom att informationen summeras är det stor risk att lokala avvikelser, både bra och dåliga, dränks i helheten. En tydligare regional uppdelning i Bilaga 8 - dokumentet mer lättillgängligt. Förslag till MKN skulle göra det Halmstads kommun Box 153, Halmstad Besöksadress: Rådhuset Tel Fax Epost stadskontoret@halmstad.se Bankgiro Postgiro

2 Här följer kommentarer från förvaltningar i Halmstads kommuns till de av Vattenmyndigheten föreslagna åtgärderna. Kommunerna, åtgärd 1 Miljö- och hälsoskyddskontoret: Denna åtgärd kan dels leda till optimerade drift- och tillverkningsprocesser, förbättrade reningstekniker, substitution av råvaror med mera, och dels till att krav ställs på verksamhetsutövare att åtgärda förorenad mark och sediment. Det kan i sin tur innebära sanering av mark och sediment, övertäckning, behandling av förorenat grundvatten med mera. Laholmsbuktens VA: Laholmsbuktens VA upplever inga uppenbara brister i tillsynsmyndighetens utövande. Laholmsbuktens VA förutsätter att det finns en rättssäkerhet kopplat till de miljötillstånd som finns, och att de tillståndsgivna villkoren gäller för respektive avloppsreningsverk. Kommunerna, åtizärd 2 Miljö- och hälsoskyddskontoret: Påverkan från jordbruk och hästhållning är en av de största påverkanskällorna i många vattenförekomster. I dagsläget utövas inte tillsyn i tillräcklig omfattning, för att säkerställa och följa upp att de åtgärder som behövs, så att miljökvalitetsnormerna för vatten följs. Tillsynen behöver därför i många fall utökas. Kommunerna, åtgärd 3 Miljö- och hälsoskyddskontoret: När kommunerna ställer krav på redan befintliga anläggningar som är prövade och godkända enligt miljöbalken behöver det ingå en bedömning av kostnadseffektivitet beroende på avloppsanläggningens funktionalitet. Det kan finnas behov av revideringar av åtgärden beroende på av utgången av det författningsförslag som Havs- och vattenmyndigheten presenterar i sitt genomförande av regeringsuppdraget för enskilda avlopp. Även utveckling av begreppet skyddsnivå ingår i utredningen och även kan det innebära att åtgärden behöver revideras. Kommunerna, åtgärd 4 Miljö- och hälsoskyddskontoret: Idag sker det i stor utsträckning tillsyn och prövning på större reningsverk men kraven på de mindre reningsverken har inte växt i samma omfattning som för de större. Ett mindre reningsverk kan vara en viktig orsak till att miljökvalitetsnormerna inte följs för en vattenförekomst. Problemen är inte bara kopplade till övergödning utan även till miljögifter och till dricksvatten. Kommunernas tillsyn av de mindre avloppsreningsverken behöver bli bättre och mer omfattande krav behöver införas. Även kommunens tillsyn på ledningsnät behöver bli bättre. Utsläpp från ledningsnätet kan också orsaka övergödning, miljögifter och problem vid dricksvattenuttag. När det gäller åtgärder på ledningsnät lyfts ofta så kallade kombinationsnät fram som ett stort problem ur utsläppssynpunkt. Driftstörningar kan också bero på exempelvis bristande underhåll/föråldrade pumpar och otillräckliga fördröjningsmagasin. Om det saknas varningssystem kan det innebära att ingen upptäcker bräddningen förrän en eventuell närboende klagar. En bedömning av vilken åtgärd som är lämpligas behöver göras i varje enskilt fall. Kommunerna har en betydelsefull roll när det gäller avloppreningsverk och ledningsnät då de är både verksamhetsutövare och bedriver en mycket stor del av tillsynen. Laholmsbuktens VA: Problematiken med tillskottsvatten löses inte genom ökad tillsyn som fokuserar på åtgärder i spillvattenledningsnätet. För att minska problematiken måste dagvattensystem byggas ut där dessa saknas. Tillsyn skulle kunna innebära att

3 myndigheterna kräver att verksamhetsområde för dagvatten inrättas där behov av allmänt dagvattensystem föreligger. I Halmstads kommun finns utsläppsvillkor för de mindre avloppsreningsverken och kommunen bedriver regelbunden tillsyn. Laholmsbuktens VA upplever inga uppenbara brister i denna tillsyn. Kommunerna, åtgärd 5 Laholmsbuktens VA: Är tveksamma till om detta faller inom den kommunala kompetensen. Samhällsbyggnadskontoret: I denna åtgärd, särskilt när det gäller musselodlingarna, är det svårt med ansvarsfördelningen och därför att se var det kommunala ansvaret ligger. Lämpligheten för åtgärden utanför Halmstads kust kan även ifrågasättas på grund av de förutsättningar som råder där. Kommunerna, åtgärd 6 Miljö- och hälsoskyddskontoret: Enligt ramdirektivet för vatten ska Sverige säkerställa skydd för dricksvattenförekomster som används för dricksvatten försörj ning eller som är avsedd för sådan framtida användning och som ger mer än 10 m 3 i uttag per dag i genomsnitt eller som betjänar mer än 50 personer. Inrättande av vattenskyddsområde med föreskrifter är ett effektivt verktyg för att skydda dricksvatten genom att reglera markanvändning och verksamheter som riskerar förorena dricksvattnet. Samtliga kommuner behöver långsiktigt säkerställa skydd för nuvarande och framtida dricksvattenförsörjning från enskilda och allmänna vattentäkter, ett arbete som ska vara klart senast till Vattenskyddsområden med tillhörande föreskrifter fastställs av länsstyrelsen eller kommunen. Många av de befintliga vattenskyddsområdena inrättades för år sedan med dåvarande lagstiftning och utifrån den tidens kunskap om exempelvis föroreningar och dess spridning. För dessa behövs en översyn av skyddsområdets utbredning och föreskrifternas relevans så att syftet med skyddet uppnås. Tillsynen över vattenskyddet behöver bli bättre. Tillsynsmyndigheter behöver bättre stöd och vägledning i arbetet med att kontrollera att föreskrifter följs och för att hantera tillståndsgivning och dispenser inom vattenskyddsområden. Det finns behov av nationell vägledning i form av handböcker, manualer eller motsvarande. Kommunerna, åtgärd 7 Laholmsbuktens VA: Ser positivt på åtgärden och bevakar vattenintressena i översiktsoch detaljplanering på det lokala planet. Kommunerna, åtgärd 8 Laholmsbuktens VA: Detta arbete är en del i kommunernas samlade samhällsplaneringsarbete. Det är därför viktigt att det inte är huvudmannen för vattentjänster som pekas ut som ansvarig för åtgärden. Det finns en risk att de nämnda planerna förväxlas med de planer som huvudmannen har för utbyggnad av sina vattenoch spillvattensystem som ofta benämns som vattenförsörjningsplan respektive spillvattenplan. Kommunerna, åtgärd 9 Inga synpunkter

4 Förvaltningarnas allmänna kommentarer till föreslaget åtgärdsprogram Miljö- och hälsoskyddskontoret: Miljö- och hälsoskyddsnämnden bedömer att de åtgärder som anges i förslaget till åtgärdsprogram till stor del är ändamålsenliga och verkningsfulla. Nämnden delar förvaltningsplanens uppfattning att ett genomförande av vattenförvaltningen kräver ökade resurser till tillsyn och prövning hos myndigheter och kommuner. Den vägledning som Kemikalieinspektionen ska ta fram om tillsyn av växtskyddsmedel behöver omfatta information om vilka växtskyddsmedel som är särskilt viktiga att prioritera i tillsynen, vilka alternativ som finns till dessa, medlens effekter i miljön, vilka skyddsåtgärder som kan vidtas samt riktvärden. För att förbättra kunskapen om växtskyddsmedlens förekomst och effekter i miljön behövs dessutom en mer omfattande och heltäckande miljöövervakning med avseende på växtskyddsmedel. Åtgörden om tillsyn av enskilda avlopp (Kommunerna, åtgärd 3) bör omformuleras så att begreppet "hög skyddsnivå" utgår. Denna åtgärd bör omformuleras så att begreppet hög skyddsnivå utgår. Även åtgärder av undermåliga enskilda avlopp till normal skyddsnivå bidrar till minskade utsläpp, och de krav som ställs i tillsynen måste utgå från förutsättningarna i det enskilda fallet och vilken åtgärd som då är miljömässigt motiverad och ekonomiskt skälig. Havs- och vattenmyndighetens vägledning om enskilda avlopp bör utgå från en helhetssyn där inte bara utsläppen av näringsämnen till vatten beaktas utan även andra aspekter såsom hälsoskyddsfrågor, slamhantering och kretsloppsanpassning omfattas. Vägledningen bör även fokusera på att ge tydliga riktlinjer om vilka krav som är rimliga att ställa samt ge stöd för tillsynsmyndighetens bedömningar av detta. Det finns ett behov av samordning mellan Havs- och vattenmyndighetens riktlinjer för enskilda avlopp och Naturvårdsverkets riktlinjer om mindre avloppsreningsverk. Detta för att likvärdiga, proportionerliga och rimliga krav ska kunna ställas på dessa. Åtgärden om avloppsledningsnät och mindre reningsverk utgår från kommunens roll som tillsynsmyndighet enligt miljöbalken. Kommunen är även i stor omfattning verksamhetsutövare för avloppsledningsnät och mindre reningsverk och kan på eget initiativ genomföra egenkontroll och vidta åtgärder för att identifiera och minska miljöpåverkan från verksamheten. Åtgärdsförslaget bör omformuleras så att det även riktas till kommunen som verksamhetsutövare att inom sitt ansvarsområde införa ökad rening eller på annat sätt minimera utsläpp. Därigenom krävs en mindre tillsynsinsats och den sammanlagda kostnaden för de minskade utsläppen kan minska. Havs- och vattenmyndigheten ska enligt förslaget till åtgärdsprogram utveckla vägledning för länsstyrelsernas och kommunernas tillsyn av vattenskyddsområden (Havs- och vattenmyndigheten, åtgärd 7). Detta förslag till åtgärd behöver utökas till att även omfatta vägledning för kommunernas tillsyn av mindre enskilda vattentäkter. När det gäller enskilda dricksvattentäkter är det i nuläget oklart om vattentäkter där vattnet används för livsmedelsproduktion och djurhållning omfattas. Det finns även oklarheter om huruvida flera mindre vattenuttag inom ett begränsat område som tillsammans försörjer fler än 50 personer eller har ett sammanlagt vattenuttag på mer än 10 m 3 omfattas. Miljö- och hälsoskyddskontoret har tidigare efterfrågat vägledning om dessa frågor men inte fått något svar. Inom åtgärdsförslaget som gäller kommunernas arbete med att minska närsaltsbelastningen (Kommunerna, åtgärd 5) bör även kommunens roll när det gäller planering för

5 och utbyggnad av våtmarker för att motverka övergödning beaktas. Kommunerna bör, till exempel i översiktsplaneringen, kunna belysa var behov av åtgärder finns samt peka ut lämpliga platser för våtmarker och andra åtgärder. Laholmsbuktens VA: Laholmbuktens VA ser positivt på att vattenmyndigheterna tar upp skyddet av dricksvattentäkter. Varje initiativ till att stärka vattenskyddet är nödvändigt för att få en långsiktigt trygg dricksvattenförsörjning. I kapitlet Åtgärder som behöver vidtas av myndigheter och kommuner beskrivs åtgärder i form av de styrmedel som behövs, och i kapitlet Åtgärder mot betydande påverkan per miljöproblem beskrivs de fysiska åtgärder som vattenmyndigheten har identifierat som viktigast för att miljökvalitetsnormerna ska kunna följas. De föreslagna fysiska åtgärderna som kopplas till miljöproblemet övergödning berör Laholmsbuktens VA till stor del, och kommenteras nedan. Installera kemisk fosforfällning för bräddat vatten Kommentar: De anläggningar som Laholmsbuktens VA förfogar över har inte sådana brister att effekten av denna åtgärd är kostnadseffektiv. Bräddning sker sällan vid avloppsreningsverken vid överbelastning. Omplacering av utsläppspunkt Kommentar: Inte aktuellt för avloppsreningsverk som Laholmsbuktens VA ansvarar för, enligt VISS. Öka fosforrening i arv (ospecificerat) Kommentar: Laholmsbuktens VA har utsläppsvillkor som följs även för mindre avloppsreningsverk. Öka kväverening i arv (ospecificerat) Kommentar: Inte aktuellt för avloppsreningsverk som Laholmsbuktens VA ansvarar för, enligt VISS. Ökad rening av fosfor till 0,1 mg/1 vid arv Kommentar: Laholmsbuktens VA ifrågasätter kostnadseffektiviteten i detta åtgärdsförslag. De av Laholmsbuktens VAs avloppsreningsverk som enligt VISS berörs har redan idag vanligen utsläppsnivåer <0,2 mg P/1. När det gäller åtgärdsförslaget avseende högst 0,1 mg totalfosfor/1 utsläppt avloppsvatten ställer sig Laholmsbuktens VA bakom branschorganisationen Svenskt Vattens resonemang, som följer: Högst 0,1 mg fosfor/l - ett omöjligt utsläppskrav Avgränsa Naturvårdsverkets åtgärd 1 till central vägledning om skärpta kravnivåer. Anpassa dessa till behovet av att nå God ekologiskt status och God miljöstatus och differentiera dem utifrån reningsverkens storlek. Räkna om det kvarvarande reduktionsbehovet. Genomdriv utsläppsnivåerna med omprövning av tillstånd och tillsyn. Samordna åtgärden med åtgärden om rening av kemiska ämnen. Naturvårdsverkets åtgärd 1 i vattenmyndigheternas åtgärdsprogram syftar till krav som är för långtgående och som vare sig är genomförbara eller ändamålsenliga. Det är inte tekniskt möjligt att till rimliga kostnader underskrida utsläppskrav på högst 0,1 mg totalfosfor/1 utsläppt avloppsvatten. Att det förekommer reningsverk med så låga

6 utsläppshalter beror på lokala omständigheter som inte är överförbara till andra reningsverk. Inte ens landets största reningsverk som nu söker tillstånd för den allra modernaste membrantekniken klarar begränsningsvärden om högst 0,1 mg totalfosfor/1. Rapporten 20 som vattenmyndigheterna haft som underlag för förslaget redovisar teknik för utsläppsnivåer ner mot 0,1 mg/1. Men vattenmyndigheternas åtgärd avser nivåer under 0,1 mg/1. Författarna till rapporten avråder från att använda underlaget som stöd för så långt gående begränsningskrav. Det framgår att nivån kan nås bara om lokala omständigheter möjliggör det liksom att bedömningen av kostnaderna har en osäkerhet upp till en faktor 2. Det framgår att miljön skulle påverkas negativt av krav på teknik för extremt låga utsläppsnivåer, som ökar förbrukningen av kemikalier och energi. Med samma rapport som grund för en mer genomarbetad analys kom Naturvårdsverket 2009 fram till att det var möjligt att reducera reningsverkens utsläpp till Egentliga Östersjön med max 35 ton till en kostnad på :-/kg. Men då skulle reningsverken drivas till gränsen för vad som var tekniskt möjligt och nivån (ner mot 0,1 mg totalfosfor/1, men inte under) skulle vara svår att hålla hela tiden 21. Teknik finns (omvänd osmos) som kan säkerställa utsläpp under 0,1 mg fosfor/1. Men konsekvenserna på annan miljö och kostnaderna skulle bli mycket stora. Bara energiåtgången i landets tillståndspliktiga reningsverk skulle enligt samma rapport bli ca 1,6 TWh/år. Det motsvarar ca 80 % av årsproduktionen av el i landets största vattenkraftverk Harsprånget eller 37 % av 2014 års produktion av el i Ringhals 2 och innebär en ökning av reningsverkens årliga el-förbrukning med ca 130 %. En tillståndsprövning eller en föreskrift med stöd av miljöbalken måste beakta att bästa möjliga teknik 22 tar hänsyn även till annan påverkan på miljön än vatten. Vi bedömer att det saknas stöd i 2 kap miljöbalken för ett utsläppskrav på högst 0,1 mg fosfor/1, både med och utan beaktande av miljökvalitetsnormen God ekologisk status. Dessutom skulle en föreskrift om kravet med möjlighet att söka dispens från samma krav enbart resultera i byråkrati. Samtliga reningsverk i landet som inte redan uppfyller kravet p.g.a. lokala omständigheter skulle nödgas söka dispens. Hanteringen skulle låsa upp myndighetsresurser utan miljönytta. Dessa anser vi bör användas för omprövningar och tillsyn med krav som kan resultera i miljövård och kortare handläggningstider. Samhällsbyggnadskontoret: Sammanvägningen och klassningen av den ekologiska statusen i Halland har i många fall gjorts utan att biologiska kvalitetsfaktorer har klassats eller provtagits. Detta ger en lägre tillförlitlighet till klassningen. EU-kommissionen har, som ni angivit, lämnat synpunkter på vattenförvaltningens övervakningsprogram och klassat den som ej komplett. En ökad provtagning av biologiska parametrar skulle kunna höja den ekologiska statusen för flera vattenförekomster i Halmstads kommun särskilt med hänsyn till den nya paramaterbedömningen av försurning. Men vem är ansvarig för kostnaden för denna provtagning? Vandringhinder, under parametern konnektivitet, har även pekats ut i klassningen som i verkligheten inte hindrar framkomligheten för fisk och andra vandrande organismer. Då konnektiviteten väger så tungt i klassningen av den ekologiska statusen krävs det en översyn av de vandringhinder som är utpekade i VISS för att se om det verkligen är vandringshinder. För denna översyn är ansvarsfrågan ännu en gång viktig. Kommunen kan se över vägtrummor vid kommunens vägar men det är så många fler vandringshinder som behöver ses över. Även här kan biologiska parametrar hjälpa till

7 att höja statusen för vattenförekomster som har sämre än God ekologisk status vilket förstärker nyttan av ökad provtagning av biologiska kvalitetsfaktorer. I de vattenförekomster som rör Halmstads kommun har många felaktigheter hittats. Dessa felaktigheter påverkar tillförlitligheten för klassningen samt kostnadsberäkningarna för de, till klassningen, medföljande åtgärderna. Vattenförekomsten Skintan är ett exempel på detta. Bland åtgärdsförslagen för Skintan står det att 240 enskilda avlopp ska gå till normal skyddsnivå för en kostnad av 1,8 miljoner kr och att 240 enskilda avlopp ska gå från normal till hög skyddsnivå för en kostnad av kr. I Halmstads kommun finns det ca fastigheter med enskilda avlopp inom Skintan och de ska inte gå från normal till hög utan de flesta ska gå från ingen nivå till normal skyddsnivå. Ett fåtal kommer att gå till hög skyddsnivå. Satsningen på så många "oprövade" åtgärder (bland annat strukturkalkning och kalkfilterbrunnar) ger också en osäkerhet på vilken effekt de har kostnads- och miljömässigt. Det behöver ytterligare förtydligas var föreslagna åtgärder ska utföras i VISS. I VISS utpekade åtgärder (pågående eller planerade) i områden med förorenad mark stämmer inte. De uppgifter som man registrerat från SPIMwebb är i många fall inte korrekta för Halmstads kommun. Uppdelningen av kustvattnet i VISS och Bilaga 1; Sammanställning per åtgärdsområde skiljer sig mycket vilket gör det svårt att bedöma det som står i åtgärdssammanställningarna och informationen som finns i VISS. Teknik och fritid: Ett vanligt problem för fri rörlighet för olika organismer i vattendrag är kulvertar under vägar. Många byggs fel där oftast nedströms sidan av röret ligger högre än botten på vattendraget. Det resulterar i att inga organismer kan röra sig uppströms. Botten på kulverten måste ligga i nivå med botten både uppströms som nedströms. Till varje kalkningsprojekt finns ett provtagningsprogram knutet som består av vattenprotagning, bottenfaunaundersökning och provfiske i form av elfiske. Undersökningarna ger resultat som sedan används för att kontrollera effekterna av kalkspridningen och om kalkstrategin behöver förändras genom att skriva en ny detaljplan för projektet. Kalkmängderna och behovet av kalkning i olika vattendrag som föreslås i remissen skall ställas emot behovet som framkommer i undersökningsprogrammen. Carl-Fredrik Grall Kommunstyrelsens Ordförande Fredrik Ottosson Samhällsbyggnadschef